I samband med en hjärtinfarkt frisätts hjärtmuskelproteinet troponin, och för att avgöra om patienten har haft en infarkt mäter man idag på de flesta svenska sjukhus förekomsten av troponin med ett blodprov. Kai Eggers avhandling bygger på flera studier där forskarna bland annat har undersökt hur man med hjälp av ny datorteknik kan få ut mer information än tidigare ur dessa blodprover.
Genom upprepade mätningar och med hjälp av speciella datorprogram är det till exempel möjligt för läkarna att redan två timmar efter att patienten har anlänt till sjukhuset med bröstsmärtor kunna bedöma sannolikheten för att han eller hon har haft en hjärtinfarkt. Samtidigt kan man med stor säkerhet säga ifall smärtorna beror på att en större infarkt håller på att utvecklas. Detta innebär också att man snabbt kan slussa patienter vidare till lämplig sjukvård.
– Det här är extra angeläget för hjärtinfarktspatienter, som ofta behöver avancerad övervakning och snabbt insatt läkemedelsbehandling. Men det är även värdefullt för patienter som inte har en infarkt eftersom man då snabbare kan börja leta efter andra orsaker till deras bröstsmärtor, säger Kai Eggers.
Med nya och mycket känsliga metoder för mätning av troponin kan man också upptäcka ifall patienter som nyligen har haft en hjärtinfarkt är i riskzonen för att dö i förtid. I avhandlingen redovisar Kai Eggers en stor skandinavisk studie som visar att upp till en fjärdedel av alla undersökta patienter fortfarande hade förhöjda troponinvärden flera månader efter sjukhusvistelsen, och att de höga nivåerna innebär ökad risk för att dö i förtid.
– Liknande resultat har tidigare påvisats hos patienter med hjärtsvikt, men när det gäller hjärtinfarktspatienter är de här resultaten nya och unika. Genom att mäta troponinnivån och kombinera detta med andra blodprov som påvisar inflammation eller nedsatt hjärtfunktion kan man på ett bättre sätt än tidigare identifiera vilka av patienterna som tillhör riskgruppen, berättar Kai Eggers, men poängterar samtidigt att resultaten behöver bekräftas i framtida studier.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kai Eggers, 018-611 00 00 (arbete, växel) eller 018-513 616 (hem), e-post: kai.eggers@ucr.uu.se
Prismotiveringen lyder: ”Martin Hårdstedt tilldelas Clio-priset år 2007 för sin bok ”Finska kriget 1808-1809” (Prisma 2006). Hårdstedt lyckas förmedla de vetenskapliga resultaten från sin doktorsavhandling ”Om krigets förutsättningar” (2002) i en levande och lättillgänglig framställning. Resultatet har blivit en utmärkt populärvetenskaplig skildring som ger nya perspektiv på krigföringen i äldre tid”
Prisutdelningen sker i morgon fredag i samband med Historikerdagarna i Växjö.
Cliopriset instiftades 1994 av Svenska Dagbladet och den historiska bokklubben Clio. Priset ger förutom äran 25 000 kronor till ”en framstående yngre historiker inom det svenska språkområdet”. Tidigare mottagare är bland andra författaren och historikern Dick Harrison och förre miljöministern Lena Sommestad.
Martin Hårdstedt är lektor vid institutionen för historiska studier vid Umeå universitet. Hans populärvetenskapliga bok baseras på hans egen avhandling från 2002.
Kontaktinformation
Läs mer om Martin Hårdstedt i dagens SvD (pappersupplagan, kulturdelen).
Gymnasieungdomars kommunikation på nätet sker till mycket stor del lokalt, i grannskapet och den egna kommunen. Också chattandet med kompisarna utgör en del av den lokala gemenskapen. Trots modernisering, globalisering och en rad nya tekniska möjligheter att kommunicera med människor runt om i världen är den lokala identiteten och tillhörigheten fortfarande väldigt betydelsefull för människor – Inte ens IT-revolutionen har förmått att ändra på detta förhållande. Det är en av slutsatserna i Lars Olov Sjöströms etnologiska avhandling Modernitet i det traditionella – Kulturbyggen och gränser inom ett nordsvenskt område. En annan central slutsats är att moderniteten skapar nya ”kulturgränser” i meningen sociala och mentala gränser. De skapas genom att människor tänker och agerar olika i förhållande till det moderna. Dessa nya gränser är dynamiska och förändras ständigt.
I avhandlingen tecknas ett antal kulturbilder från olika tidsperioder av människorna i samhällsomvandlingen. Forskningsarbetet har främst fokuserats på Skellefteåområdet och övre Norrland under de senaste 150 åren, men slutsatserna kan ses som allmängiltiga och berättar något om hur vi människor reagerar inför modernisering och hur denna påverkar och påverkas av en befintlig lokal kulturell identitet.
Den första undersökningen i avhandlingen har ägnats åt gymnasieungdomars Internetanvändning och lokala gemenskap i övre Norrland i vår egen tid. I nästa kapitel skildras hur 1930-talets starka materiella, ekonomiska och sociala moderniseringsvågor drog fram över Skellefteåområdet och hur nya innovationer och tankesätt möttes av såväl förtjusning som starkt motstånd. Det tredje kapitlet beskriver hur livsstilar formas, utvecklas och uttrycks i såväl stadsmiljö som i kringliggande landsbygd under decennierna från Skellefteås stadsbildande 1845 och framåt. Slutligen har också festmåltiderna i samband med bröllop och begravning i Västerbottens län studerats och analyserats ur ett modernitetsperspektiv.
Genom hela avhandlingen förs en övergripande diskussion om modernisering och lokal kultur utifrån begreppen basal och variabel modernitet. Den basala moderniteten står för de strukturella moderniseringskrafterna, främst inom de teknologiska, ekonomiska och naturvetenskapliga fälten medan den variabla moderniteten beskriver skeenden när det gäller politiska, rättsliga, etiska, religiösa och estetiska förhållanden.
Avhandlingen har utarbetats inom forskningsprogrammet Kulturgräns norr:
http://www.info.umu.se/fodb/Projekt.aspx?id=243
Fredagen den 21 september försvarar Lars Olov Sjöström, institutionen för kultur och medier, Umeå universitet, sin avhandling i ämnet etnologi med titeln Modernitet i det traditionella. Kulturbyggen och gränser inom ett nordsvenskt område.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Humanisthuset, Hörsal E, Umeå universitet. Fakultetsopponent är t.f. professor Solveig Sjöberg-Pietarinen, Jyväskylä Universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Lars Olov Sjöström
Telefon: 070-697 00 22
E-post: lars.olov.sjostrom@mhf.se
Agnieszka Iwasiewicz-Wabnig har i sitt avhandlingsarbete undersökt material där fullerener och/eller kolnanorör är huvudingrediensen. Fullerener och nanorör kallas för kolnanostrukturer eftersom de består av kolatomer och eftersom deras storlek är av nanometerstorlek, d.v.s. en miljardels meter. De vanligaste formerna av fullerener består av 60 eller 70 kolatomer och ser ut som väldigt små fotbollar (C60) eller rugbybollar (C70). Kolnanorör är precis vad de kallas för, cylindriska kolrör där diametern är av storleksordning nanometer, men deras längd kan vara 1000-tals gånger större. Genom att använda högt tryck och höga temperaturer är det möjligt att tillverka eller förändra material bestående av fullerener och/eller nanorör, eller dessa material tillsammans med gästatomer eller molekyler.
Material som baseras på fullerener och kolnanorör skiljer sig avsevärt från de flesta ”traditionella” material, i första hand därför att de byggs upp av nanometerstora molekyler med starkt symmetriberoende egenskaper. Tjugo år av intensiva studier har visat att kolnanostrukturer verkligen är extraordinära. Deras utmärkta mekaniska egenskaper tilldrar sig stort intresse från materialforskare och deras oerhört mångsidiga elektriska egenskaper gör dem till ideala kandidater för framtida, bättre elektronik. Tillämpningarna verkar vara nästan utan gräns, och förslagen sträcker sig från kvantdatorer till medicinsk användning. För att få allt detta att fungera en dag måste vi emellertid först utforska och förstå nanomaterialens kemiska och fysikaliska egenskaper.
En intressant egenskap hos C60 är att den har en förmåga att polymerisera, d.v.s. binda samman en molekyl kemiskt med en eller flera andra likadana molekyler. Polymerisation förstärker material och ändrar deras egenskaper. Agnieszka Iwasiewicz-Wabnig har lyckats att för första gången polymerisera dels nanostavar bestående av C60-molekyler, och dels föreningen C60-kuban (kuban är ett kolväte som ser ut som en kub) med hjälp av höga tryck. Det visade sig att mekanismen för att polymerisera C60-kuban skilde sig markant från den mekanism som är känd från rent C60. Till exempel, i motsats till C60-polymerer, går det inte att bryta upp polymerisationen i C60-kuban med hög temperatur. Hon har även jämfört C60- och C70-”ärtskidor” (fullerener fyllda i kolnanorör) under extrema tryck- och temperaturförhållanden. På detta sätt kan man avslöja hur inneslutning i nanometerstora utrymmen påverkar fullerenernas förmåga att polymerisera. Slutligen har hon också visat att föreningen Rb4C60 är en halvledare vid alla tryck upp till 2 GPa. Det motsäger teoretiska förväntningar om detta material och även tidigare rapporter om en övergång från halvledare till metall under högt tryck nära 1.2 GPa. Iwasiewicz-Wabnig har dessutom karaktäriserat olika kolnanomaterial med Ramanspektroskopi, röntgendiffraktion och atomkraftsmikroskopi. Avhandlingen presenterar forskningsresultat som fortfarande är långt ifrån direkta tillämpningar men som bidrar till generell kunskap om molekylbaserade kolmaterial. Det tar oss ett steg närmare framtida vardagstillämpningar.
Agnieszka Iwasiewicz-Wabnig kommer ursprungligen från Polen.
Måndagen den 24 september försvarar Agnieszka Iwasiewicz-Wabnig, institutionen för fysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Studies of carbon nanomaterials based on fullerenes and carbon nanotubes”, svensk titel: ”Studier av kolnanomaterial baserade på fullerener och kolnanorör”. Disputationen äger rum kl 10.00 i Lilla hörsalen, KB3A9, KBC. Fakultetsopponent är professor Eleanor Campbell, Göteborgs universitet. Avhandlingen försvaras på engelska.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Agnieszka Iwasiewicz-Wabnig
Telefon: 090-786 63 20
E-post: agnieszka.iwasiewicz@physics.umu.se
– Den digitala poesins sätt att experimentera med språket väcker frågor och utmanar uppfattningar om litteratur som har formats av den tryckta boken, berättar Maria Engberg, som bland annat har studerat vad det här innebär för litteraturforskningen.
Hon har analyserat verk av engelskspråkiga poeter som John Cayley, Stephanie Strickland och Thomas Swiss. Fokus ligger på rum, tid, rörelse samt ord- och bildkonstruktioner. Dikterna har skrivits, eller snarare skapats, genom datorteknik och publicerats till exempel på internet eller CD-skivor. Vissa verk kan upplevas som tredimensionella installationer, som skapats i rummet med hjälp av så kallade vr-kuber och augmented reality-miljöer, och där läsaren själv kan gå omkring i installationen. Maria Engberg undersöker hur dikternas form konstruerar olika läsarpositioner som utmanar traditionella synsätt på dikt och läsning, formade av den tryckta sidans visuella konventioner.
– Läsningen blir ett sätt att använda dikten och läsaren blir en aktiv medaktör. Men dikterna kan också ta bort den här möjligheten och låta läsaren bli en tittare som betraktar den digitala dikten, som likt en poetisk film blandar samman ord, bild, ljud och rörelse till ett, förklarar hon.
Litteraturforskningen har på senare år kommit att fokusera allt mer på de visuella formerna, och inom den digitala poesin ställs frågan om det visuella på sin spets. Hur undersöker, analyserar och tolkar man litteratur som tänjer på genregränserna? I anknytning till den här frågan diskuterar Maria Engberg också litteraturens materialitet, dvs dess medium, visuella utseende och kulturella sammanhang. Det kan gälla frågor som vilken betydelse bokstävernas utseende och placering har, eller hur musik och ord samspelar.
– Hur läser man till exempel en dikt vars verser döljer sig bakom bilder av stjärnor och konstellationer?
Porträttbild på Maria Engberg finns att ladda ner på adressen http://info.uu.se/press.nsf/9E8289A30D8BF23BC12573540028B7A9/$File/portratt_mariaengberg.jpg
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Maria Engberg, 0455-38 53 67 eller 0455-26218, e-post: maria.engberg@engelska.uu.se
Många forskare hävdar att det bara finns en lösning på problemet, nämligen att den mänskliga hjärnan är utrustad med en medfödd inre grammatik som bestämmer vilka strukturella principer som styr språkens form. Åsikten har sina främsta företrädare i Noam Chomsky och de s.k.
generativisterna. Mot en sådan syn står forskare som hävdar att grammatikaliteten hos olika ordföljdsvariationer styrs av principer relaterade till vilken betydelse och funktion ord och fraser har i en mening. Inom sådana teorier anses det ofta att rent strukturella principer inte har någon roll alls.
I John Löwenadlers avhandling diskuteras en speciell typ av ordföljdsvariationer ur ett tvärspråkligt perspektiv med utgångspunkt i engelska och svenska. Löwenadler gör jämförelser med hur situationen ser ut i så skilda språk som isländska, ungerska, det sydamerikanska språket quechua och de västafrikanska språken koromfe och koyra chiini. Dessa jämförelser visar att man måste ta hänsyn både till funktionella och strukturella faktorer för att förklara varför vissa ordföljdsvariationer är möjliga och andra inte är det.
Dessutom visar avhandlingen att strukturella principer inte är något som människan måste ha med sig från födseln utan att vårt språksinne gradvis kan forma ett grammatiskt system, som efter hand blir delvis självgående. Löwenadler menar att det är när meningar bryter mot principer i detta självgående system, som de upplevs som ogrammatiska.
Avhandlingen syftar på detta sätt till att bidra till att öka kunskapen om hur det mänskliga språksinnet fungerar.
Avhandlingens titel: /A Cross-Theoretical Approach to Complementizer-Gap Phenomena/ Disputationen äger rum lördagen den 22 september kl. 10.00
Sal: Lilla Hörsalen, Renströmsgatan 6
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av John Löwenadler, tel. 0733-727440, e-post john.lowenadler@eng.gu.se
Kontaktperson: Petra Platen, Humanistiska fakulteten, tel. 031-786 48 65, e-post petra.platen@hum.gu.se
– Individers socioekonomiska status avgör till stor del synen på högre utbildning. Detta gör i sin tur att många högbegåvade individer med låg socioekonomisk bakgrund inte väljer att läsa vidare efter gymnasiet medan mindre begåvade individer med hög socioekonomisk bakgrund genomgår en högre utbildning, säger Camilo von Greiff som den 14 september lägger fram sin avhandling vid Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet.
Den samhällsekonomiska avkastningen på högre utbildning bestäms delvis av i vilken mån högutbildade individer medverkar till nya innovationer och teknologiska framsteg, som driver på den ekonomiska utvecklingen. Sannolikheten till detta är rimligen beroende av hur begåvade dessa högutbildade individer är menar Camilo von Greiff.
– Om staten vill att dess investering i högre utbildning, som är en väsentlig del av statens utgifter, ska ha en hög avkastning i form av ekonomisk tillväxt är det viktigt att attrahera begåvade individer från mindre bemedlade hem. Det kan därför finnas skäl att införa ett mått av riktade subventioner till dessa grupper, så att deras ekonomiska incitament till högre utbildning ökar på bekostnad av de bättre ställda individerna. Ett alternativ till detta kan vara att förändra intagningssystemet så att det i större utsträckning premierar individer med hög begåvning, säger Camilo von Greiff.
En annan del av avhandlingen rör olika ämnesinriktningars samhällsekonomiska avkastning. Det finns teorier som pekar på att individer med specialistkunskaper är de som främst bidrar till innovationer och förfining av produktionsprocessen. Dessa specialistkunskaper kan fås med en snävt nischad högre utbildning. Å andra sidan kan det i en värld av ökad globalisering och ökat omvandlingstryck vara svårt för blivande studenter att veta vilken typ av utbildning som kommer att leda till arbete på den framtida arbetsmarknaden. Det kan därför vara lockande att välja en bred utbildning, bestående av flera ämnen, för att inte ”lägga alla ägg i samma korg” inför den osäkra arbetsmarknaden. Det kan därför finnas en konflikt mellan blivande studenters vilja att gardera sig och ekonomisk tillväxt.
– Jag visar att staten kan förena dessa mål genom att ge ekonomiskt stöd till de studenter som genomgått en specialiserad utbildning som visat sig vara ”fel” i meningen att den inte resulterar i ett specialiserat arbete. På så sätt ökas antalet studenter som vågar satsa på en nischad utbildning samtidigt som dessa individers vilja till riskgardering inte åsidosätts, säger Camilo von Greiff.
Avhandlingens titel: ”Income Redistribution, Educational Choice and Growth”
Ytterligare information
Camilo von Greiff, Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-7522380, e-post Camilo.vonGreiff@ne.su.se
Angiogenes (nybildning av blodkärl) är centralt vid tumörtillväxt. Utan nya blodkärl blir tumörer inte större än 1-2 mm. Angiogenes uppkommer bl a till följd av hypoxi (syrebrist), lågt pH och genmutationer. Hypoxi i tumörer är ofta förenat med metastasering, återfall i sjukdom och sämre prognos. De studier som presenteras här visar något överraskande att ett lågt uttryck av faktorer relaterade till hypoxi och kärltäthet korrelerar till mer aggressiva tumörer och sämre prognos hos patienter med klarcellig njurcancer.
För att överleva i en syrefattig miljö har organismer utvecklat en rad skyddande mekanismer, bl a angiogenes och ökad produktion av röda blodkroppar. Detta regleras via hypoxia-inducible factor (HIF). Vid normala syrenivåer inaktiveras HIF i en process som är beroende av von Hippel-Lindau-genen (VHL).
Njurcancer drabbar 1000 personer i Sverige varje år och 600 personer avlider i sjukdomen under samma period. Om tumören är begränsad till njuren är behandlingen kirurgisk och prognosen god. Om tumören däremot är spridd är behandlingsmetoderna begränsade och prognosen sämre. Medicinsk behandling med hormoner eller immunstimulerande medel har osäker eller kortvarig effekt och cytostatika är inte framgångsrik. I klarcellig njurcancer är HIF-systemet aktiverat till följd av både hypoxi och VHL-mutationer. Celler som saknar VHL får då ett högt HIF-uttryck oberoende av syrenivåer.
Dessa studier bekräftar att kopplingen mellan angiogenes, kärltäthet och hypoxi i tumörer är svårbegriplig. Förklaringsmodeller som inkluderar mutationers påverkan på angiogenes kan antagligen appliceras på njurcancer. Kartläggning av individuella angiogena faktorer verkar tillföra prognostisk information. Dessa kan potentiellt användas för att följa sjukdomsförlopp och bör kunna leda till en behandling som är mer tumör- och individanpassad. Då njurcancer är en tumörtyp med dokumenterad motståndskraft mot cytostatikabehandling är det angeläget att utvärdera angiogeneshämmande läkemedel. Dessa kan få stor betydelse för behandling av patienter med njurcancer.
Johanna Sandlund är född och uppvuxen i Piteå där hon tidigare studerat vid Strömbackaskolan och Framnäs folkhögskolas musiklinje. Hon examinerades från läkarprogrammet vid Umeå universitet 2006 och är nu verksam som AT-läkare vid Norrlands universitetssjukhus.
Onsdagen den 19 september försvarar Johanna Sandlund, Institutionen för strålningsvetenskaper, onkologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Angiogenesis in human renal cell carcinoma: hypoxia, vascularity and prognosis. Disputationen äger rum kl 09.00 i Lionssalen, onkologiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus, Umeå. Fakultetsopponent är docent Elisabeth Kjellén, Institutionen för kliniska vetenskaper, sektionen för onkologi, Lunds universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Johanna Sandlund på telefon 070-624 43 31 eller e-post johanna_sandlund@hotmail.com.
Proteiner bygger upp kroppens celler och vävnader, och kunskapen om människans arvsmassa har lett till att forskarna idag i stort sett känner till alla de proteiner som kan bildas i våra kroppar. Det är känt att många sjukdomstillstånd kan kopplas till proteinförändringar, därför är det viktigt att öka kunskapen om vilka proteiner som binder till varandra, hur de arbetar tillsammans i cellerna och hur processerna påverkas av olika störningar.
2006 utvecklade Ola Söderberg och hans kollegor vid institutionen för genetik och patologi en ny teknik, in situ PLA (in situ proximity ligation assay), som kunde upptäcka kommunikation mellan proteiner i celler. Nu har forskarna förfinat metoden ytterligare och kan nu se hur proteiner genomgår förändringar inuti en cell.
– Metoden ger bättre möjlighet att verkligen förstå hur proteiner fungerar i cellen och kan visa vad som är fel i sjuka celler, som tex. cancer. Den förfinade metoden har potential att revolutionera cancerdiagnostiken, så intresset för denna metod är mycket stor inom forskarvärlden, säger Ola Söderberg.
Tekniken är känsligare och mer träffsäker än andra tillgängliga tekniker inom molekylär diagnostik och den har redan börjats säljas av Uppsalaföretaget Olink, så förhoppningarna är stora på att den inom en snar framtid kommer att kunna användas inom sjukvården.
Kontaktinformation
Mer information: Ola Söderberg, 018-471 48 68, 070-245 03 72, e-post: Ola.Soderberg@genpat.uu.se
Frågan återfallsbrottslighet är viktig för hela samhället och ständigt aktuell för alla som arbetar med kriminella vuxna eller kriminella ungdomar. Vilka metoder ska vi använda för att minska återfall i brott? Vad fungerar i behandlingen vid våra fängelser och särskilda ungdomshem?
Två av världens främsta forskare inom området professor Don Andrews och professor Paul Gendreau från Kanada kommer till Sverige för att vid flera konferenser berätta om verksamma insatser mot återfall i brott bland unga och vuxna.
VÄLKOMNA TILL PRESSTRÄFF!
Frågorna kan ställas på svenska.
Plats: Klarasalen, Målargatan 1, Stockholm (Essinge konferenscenter)
Datum: Tisdagen den 18 september
Tid: Klockan 09:00
Medverkande: Professor Don Andrews och professor Paul Gendreau.
Bisittare: Svenska experter: Niklas Långström docent, Centrum för våldsprevention, Karolinska Institutet, Tove Pettersson, forskningsledare Statens institutionsstyrelse, Kerstin Söderholm Carpelan, forskare, IMS/Socialstyrelsen.
Anmälan sker snarast till Cecilia Sandahl, presschef SiS (för kontaktuppgifter se nedan).
Don Andrews är professor emeritus i psykologi vid Carleton University i Ottawa, Kanada. Han är en av de riktigt stora portalfigurerna i den internationella What Works-rörelsen, d.v.s. det vetenskapliga koncept som visar att rätt behandling av lagöverträdare faktiskt fungerar. Paul Gendreau är professor emeritus i psykologi vid universitetet i New Brunswick i Kanada. Han är också en av grundarna av What Works och tog i likhet med Andrews tidigt upp kampen mot den under 1970-talet förhärskande idén att ingenting fungerar. Polemiken under dessa år var tidvis skarp.
Föreläsningarna arrangeras av Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, IMS/Socialstyrelsen www.socialstyrelsen.se
Kriminalvården www.kriminalvarden.se
Statens institutionsstyrelse, www.stat-inst.se
Centrum för våldsprevention, Karolinska institutet, www.cvp.se
För mer information kontakta:
Kerstin Söderholm Carpelan, forskare, IMS/Socialstyrelsen, tfn: 075-247 33 20, kerstin.soderholm.carpelan@socialstyrelsen.se
Åke Farbring, metod- och programutvecklingsexpert, Kriminalvården, tfn: 08-559 376 08, 0708-39 08 45, ake.farbring@kriminalvarden.se
Tove Pettersson, forskningsledare ungdom, SiS, tfn: 08-453 40 40, 070-515 40 04, tove.pettersson@stat-inst.se
Niklas Långström, docent, Centrum för våldsprevention, Karolinska Institutet, tfn: 070-425 41 33
niklas.langstrom@ki.se
Cecilia Sandahl, presschef SiS
Tfn: 08-453 40 56
Mobil: 070-687 32 42
E-post: cecilia.sandahl@stat-inst.se
Två av världens främsta forskare inom området professor Don Andrews och professor Paul Gendreau från Kanada kommer till Sverige för att vid flera konferenser berätta om verksamma insatser mot återfall i brott bland unga och vuxna.
Välkommen till pressträff!
Frågorna kan ställas på svenska.
Plats: Klarasalen, Målargatan 1, Stockholm (Essinge konferenscenter)
Datum: Tisdagen den 18 september
Tid: Klockan 09:00
Medverkande: Professor Don Andrews och professor Paul Gendreau.
Bisittare: Svenska experter: Niklas Långström docent, Centrum för våldsprevention, Karolinska Institutet, Tove Pettersson, forskningsledare Statens institutionsstyrelse, Kerstin Söderholm Carpelan, forskare, IMS/Socialstyrelsen.
Arrangörer: IMS/Socialstyrelsen, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse, SiS, Centrum för våldsprevention, CVP, Karolinska institutet, KI.
OBS! Osa snarast till Cecilia Sandahl, presschef, Statens institutionsstyrelse, SiS, tfn: 08-453 40 56, 070-687 32 42. E-post: cecilia.sandahl@stat-inst.se
Gendreau och Andrews har lång erfarenhet av brottsförebyggande behandling och har genom omfattande forskning, en serie kunskapsöversikter och teoriutveckling starkt bidragit till vår kunskap om hur behandling av kriminellt beteende ska utformas för att minska återfall i brott.
Konferenserna är ett led i strävan att minska glappet mellan vad forskningen kommit fram till och vad som görs i praktiken. Andrews och Gendreau trycker på hur viktigt det är att behandling av kriminellt beteende verkligen baseras på vetenskapliga resultat.
Fakta om forskarna:
Don Andrews är professor emeritus i psykologi vid Carleton University i Ottawa, Kanada. Han är en av de riktigt stora portalfigurerna i den internationella What Works-rörelsen, d.v.s. det vetenskapliga koncept som visar att rätt behandling av lagöverträdare faktiskt fungerar. Hans envisa och banbrytande arbete i början av 1980-talet vände faktiskt den trend som dittills påstått att ”ingenting fungerar” på denna klientgrupp.
Tillsammans med kollegan Dr James Bonta har Andrews skapat en speciell psykologisk skola, ”psychology of criminal conduct” som kommit att utgöra basen för nästan all behandling inom What Works. I korthet går teorin ut på att åtgärder måste anpassas till klientens risknivå, behov och inlärningsstil. Det unika med Andrews och hans kollegers arbete är att det har vilat på strikt vetenskaplig metodik och bevisföring. Idag arbetar många länders kriminalvård med en metodik för att minska återfall som vilar på den grund som Andrews och hans kollegor utvecklat.
Paul Gendreau är professor emeritus i psykologi vid universitetet i New Brunswick i Kanada. Han är också en av grundarna av What Works och tog i likhet med Andrews tidigt upp kampen mot den under 1970-talet förhärskande idén att ingenting fungerar. Polemiken under dessa år var tidvis skarp. Gendreau skrev bl.a. tillsammans med Robert Ross, upphovsmannen till programmet ”Cognitive Skills”, boken ”Bibliotherapy for Cynics”.
Han har förutom sin akademiska karriär också hunnit med att vara fängelsechef och har publicerat böcker och artiklar om dynamiken i fängelser och har särskilt intresserat sig för hur misskötsamhet i fängelser kan förutsägas och minskas. Under slutet av 1990-talet karaktäriserade han frågan om behovet av god implementering av program som ”the forgotten issue”.
Gendreau är en skicklig statistiker och har intresserat sig mycket för tolkning och vidareutveckling av metaanalysen som instrument för att skatta effekter av behandling.
För mer information kontakta:
Kerstin Söderholm Carpelan, forskare, IMS/Socialstyrelsen, tfn: 075-247 33 20, kerstin.soderholm.carpelan@socialstyrelsen.se
Åke Farbring, metod- och programutvecklingsexpert, Kriminalvården, tfn: 08-559 376 08, 0708-39 08 45, ake.farbring@kriminalvarden.se
Tove Pettersson, forskningsledare ungdom, SiS, tfn: 08-453 40 40, 070-515 40 04, tove.pettersson@stat-inst.se
Niklas Långström, docent, Centrum för våldsprevention, Karolinska institutet, tfn: 070-425 41 33
niklas.langstrom@ki.se
Konferenserna ordnas av Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, IMS/Socialstyrelsen www.socialstyrelsen.se
Kriminalvården www.kriminalvarden.se
Statens institutionsstyrelse, SiS www.stat-inst.se
Centrum för våldsprevention, CVP, Karolinska institutet, KI www.cvp.se
Kontaktinformation
Presschef: Cecilia Sandahl
Tfn: 08-453 40 56
Mobil: 070-687 32 42
cecilia.sandahl@stat-inst.se
www.stat-inst.se
I det svenska samhället finns en utbredd uppfattning om att människor och deras möjligheter påverkas negativt av att bo i vissa områden. Men när det gäller politiskt deltagande har det inte någon avgörande betydelse, menar Umeåforskaren Katarina Eriksson.
– Enkelt uttryckt kan man säga att det spelar roll vem du är, men inte var du bor.
Huvudfrågan i hennes avhandling är att undersöka vad som förklarar medborgares politiska deltagande på kommunal nivå. Med deltagande menar Katarina Eriksson att rösta i kommunvalet, kontakta lokala politiker, tjänstemän och media och att delta i manifestationer.
Resultaten tyder på att den plats man bor på inte påverkar medborgares förmåga och vilja att engagera sig i lokalpolitiken. Däremot är individens egen bakgrund viktig.
– Att valdeltagandet är lågt på vissa platser beror på att en hög andel av invånarna är resurssvaga personer som röstar i lägre utsträckning än resursstarka, något som de sannolikt skulle göra oavsett var de är bosatta, säger Katarina Eriksson.
Hon förklarar att om man till exempel tittar på valdeltagande så finns det ofta stora skillnader mellan olika kommuner och mellan olika områden inom en och samma stad. Men om man tittar på individnivå och tar hänsyn till den enskildes bakgrund så försvinner skillnaderna.
– Det här är intressant eftersom man många gånger tar för givet att individen påverkas av den plats som han eller hon är bosatt på. Socioekonomisk segregation antas till exempel ha en negativ effekt på människors politiska engagemang, trots att vi inte säkert vet att det är så.
Enligt Katarina Erikssons avhandling röstar högutbildade, politiskt intresserade och föreningsaktiva i högre utsträckning än lågutbildade, personer med invandrarbakgrund och personer som inte är lika samhällsengagerade. Kvinnor röstar och deltar i manifestationer mer än män, medan män verkar ta fler politiska kontakter än kvinnor. Ju äldre man blir desto mer sannolikt är det att man röstar, medan yngre deltar mer i manifestationer än äldre.
Politiskt intresse och föreningsengagemang har stor betydelse när det är fråga om att ta politiska kontakter eller att delta i manifestationer, medan att rösta är någonting som man gör mer av vana och medborgerlig plikt. Medborgares uppfattning om möjligheterna att påverka lokalpolitiken påverkar inte om de röstar eller inte. Däremot är personer som känner låg tilltro till kommunpolitiken mer aktiva i kontakter och manifestationer än de som har hög tilltro, vilket tyder på att engagemanget kan hänga samman med missnöje.
Avhandlingen bygger på en enkätundersökning som riktats till ett slumpmässigt urval av medborgare i 38 svenska kommuner. Analyserna bygger på jämförelser mellan medborgare bosatta i de aktuella kommunerna, och på två fallstudier av medborgare bosatta i olika stadsdelar/valdistrikt i Göteborg och Umeå.
Katarina Eriksson är född och uppvuxen i Vilhelmina, och arbetar för närvarande som utredare på Brottsförebyggande rådet i Stockholm.
Fredagen den 21 september försvarar Katarina Eriksson, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Spelar adressen någon roll? En studie av områdeseffekter på medborgares politiska deltagande. Disputationen äger rum kl. 13.15 i Hörsal G, Humanisthuset. Fakultetsopponent är Professor Lawrence E Rose, Institutt for statsvitenskap, Universitetet i Oslo.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Katarina Eriksson,
Umeå universitet,
tel: 08-401 87 05, 070-726 54 59
e-post: katarina.eriksson@pol.umu.se
Ungefär 13 procent av svenska kvinnor i åldern 20-29 år uppger att de har haft en längre period av samlagssmärta – något som omöjliggör ett normalt sexliv och ofta påverkar hela parrelationen. Majoriteten led av vulvavestibulit vilket kännetecknas av långvarig penetrationsmärta samt tryckömhet i området kring slidöppningen (vestibulum). Forskarna tror att smärttillståndet beror på kombinationen av en rad olika faktorer, både kroppsliga och psykiska, men kunskapen är bristfällig och ingen enkel effektiv behandling finns.
Gynekologen Ulrika Johannesson visar nu i sin doktorsavhandling att p-piller påverkar kroppen på flera sätt som kan öka risken för samlagssmärta. Friska kvinnor som äter p-piller har sänkta smärttrösklar i området kring slidöppningen, ökat antal ytliga blodkärl samt förändrad slemhinneprofil jämfört med friska kvinnor utan p-piller.
– De här kvinnorna är friska och har inga problem med smärta. Men förändringarna i slemhinnan gör möjligen att slemhinnan blir mindre motståndskraftig mot mekanisk stress och att eventuellt mikrosprickor kan uppstå. Detta tror vi, i kombination med den sänkta smärttröskeln, kan bidra till uppkomsten av vestibulit, säger Ulrika Johannesson.
Avhandlingen bekräftar tidigare forskning som har visat att långvarig användning av p-piller kan öka risken för vestibulit. Men Ulrika Johannesson betonar att det inte finns någon anledning att sluta med p-piller om man inte lider av samlagssmärta.
– P-piller är ett mycket bra preventivmedel, men om man äter p-piller och om det uppstår problem med sprickbildningar och smärta bör man kontakta sin läkare eller ungdomsmottagning. Då kan det vara idé att göra ett uppehåll och se om besvären går över, säger hon.
Avhandling: ”Combined oral contraceptives- impact on the vulvar vestibular mucosa and pain mechanisms” (Svensk titel: ”P-pillers effekt på slemhinnan kring slidöppningen samt smärtmekanismer hos friska kvinnor och hos kvinnor med vestibulit”). Avhandlingen läggs fram vid Karolinska Institutets institution på Danderyds sjukhus, Institutionen för kliniska vetenskaper, KI DS. Disputation sker fredag den 14 september 2007, klockan 09.00, Aulan Danderyds sjukhus.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Specialistläkare Ulrika Johannesson
Tel: 08-655 50 00
Mobil: 0733-603406
E-post: ulrika.johannesson@ds.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Liksom språket, dräkten och renarna är jojken ett av grundelementen i den samiska identiteten. Berättande jojkar har funnits i Västerbotten och i södra Norrbotten åtminstone fram till 1960-talet. Människor har sin egen vuolle, det vill säga jojk, liksom djur och natur.
– Tidigare forskning har fokuserat på musiken, men jag har intresserat mig för vad man berättar i jojken och i vilka sammanhang den framförs, berättar Krister Stoor. En jojk hör alltid nära samman med en viss, miljö, person eller natur.
I avhandlingen ”Juoiganmuitalusat – Jojkberättelser” visar Krister Stoor att en jojk börjar långt innan sången börjar och kan sluta långt efter. Tal och sång är starkt förknippade med varandra, liksom samspelet mellan jojkare och lyssnare. Det talade ordet har nycklar som är betydelsebärande för innehållet i sångtexten och det underförstådda budskapet. För att förstå behöver lyssnaren kunna koderna som finns i jojken. Jojkaren i sin tur anpassar sig till lyssnaren och situationen.
De jojkar som Krister Stoor har analyserat är insamlade under 1900-talets första hälft och finns nedskrivna och inspelade i svenska arkiv och museer. Fyra olika jojkutövare analyseras i avhandlingen, en femte som jämförelse.
– Jag har strävat efter att ge ett inifrånperspektiv i min analys av jojken, säger Krister Stoor. Genom att teoretiskt utgå från samiska jojkare och samiska författare som beskrivit jojken får man en bild hur jojkutövarna tänker och hur strukturen ser ut i jojkberättelserna.
Sara Maria Norsa, Arjeplog och Nils Petter Svensson, Arvidsjaur, representerar båda en skogssamisk jojktradition där både tal och sång är viktiga ingredienser i jojken. Norsa är en mycket god berättare och hennes jojkar är goda historielektioner om gamla traditioner. Svensson blandar det talade budskapet med det sjungna. När han jojkar sin fader växlar han mellan tal och sång och det blir också en växling i perspektivet i vuollen; när han talar så gör han det utifrån sin fars perspektiv. Vuollen till fadern är ett exempel på en komplex jojk med flera parallella handlingar och motivkretsar som flätas in i varandra. Jojken om Svenssons fader handlar lika mycket om faderns goda hund, Nils Petter Svenssons mor och hur man sköter renar på ett bra sätt. Dessutom ger den en bra bild av relationen inom familjen.
Knut Sjaunja är fjällsame och kommer från Gällivare. Han representerar en mer nordlig jojktradition men hans jojkning påminner starkt om traditionen längre söderut i det att han gör en levnadsbeskrivning. Jonas Eriksson Steggo är från Arjeplog och har också han en episk berättarstil. Om man inte ser jojken som både tal och sång är det i praktiken omöjligt att säga när hans jojkning börjar eller slutar. Hans brorson Jonas Edvard Steggo fungerar i avhandlingen som en jämförelse i traditionen mellan generationer.
Fredag den 21 september försvarar Krister Stoor, institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet sin avhandling med titeln ”Juoiganmuitalusat – Jojkberättelser. En studie av jojkens narrativa egenskaper.” Disputationen äger rum kl. 13.00 i Hörsal E, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor John Weinstock, Dept. of Germanic Studies, University of Texas-Austin.
Författaren är uppväxt i Kiruna, men har varit bosatt i Umeå sedan 1983. Författaren studerade på Kulturvetarlinjen vid Umeå universitet med etnologi som huvudämne. Sedan 1989 har han varit med och utvecklat ämnet samiska kulturstudier, där han också dagligen undervisar. Författaren är även aktiv på musikscenen som jojkare i gruppen Trio Moivi och som sångare i Björkstakören.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju kontakta Krister Stoor 090-786 6998, 070-620 7998 eller krister.stoor@samiska.umu.se
Vår synskärpa avtar snabbt ut mot periferin, och för att se omgivningen skarpt måste vi flytta blicken. Det vi fokuserar på lägger vi också oftare på minnet. Därför borde det vara lättare att känna igen en bild om vi tittar på samma detaljer, som när vi första gången såg bilden. Linus Holm vid Umeå universitet har registrerat och jämfört ögonrörelser hos försökspersoner när olika bilder först instuderas och därefter är möjliga att känna igen.
I ett av Linus Holms experiment fick försökspersonerna först lära sig att förknippa ett antal påhittade bynamn (ex. ”Slöhult”) med olika bybilder. I ett senare test presenterades samma uppsättning namn och bilder, men i hälften av exemplen visades namnen till fel bybild. Försökspersonerna tittade mer konsekvent på bilderna i de ”korrekta” kombinationerna. Linus Holm drar slutsatsen att de förväntningar försökspersonerna fick av att först se bynamnet, påverkade hur de tittade på den efterföljande bilden. Han visar också att ju mer likt ögonen rördes vid de två tillfällena, desto större chans hade försökspersonerna att minnas rätt kombination.
Intressant nog verkar också förväntan påverka blicken innan man är medveten om bildens identitet. Några försökspersoner fick titta på fragmenterade bilder av föremål och djur, mot en bakgrund av liknande meningslösa bitar. Åtskilliga sekunder innan försökspersonerna blev medvetna om djurens och föremålens existens, sökte blickarna systematiskt av konturerna på bilderna. Försökspersonerna tittade alltså på föremål och djur som om de hade sett dem långt tidigare.
Effekten var oberoende av förhandskunskap – oavsett om försökspersonerna visste att bilden skulle innehålla ett lejon eller inte, tittade de systematiskt efter lejonet innan de medvetet såg det. Linus Holm menar att en möjlig tolkning är att försökspersonerna omedvetet återkallat föremålets identitet, något som i sin tur styrde blicken systematiskt mot konturerna.
Fredagen den 14 september försvarar Linus Holm, institutionen för psykologi, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Predicerande ögon föregår återkallning: Visuell igenkänning som hypotesprövning. Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal 1031, Norra Beteendevetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor David Melcher, Center of Mind and Brain Sciences, Università degli studi di Trento.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Linus Holm,
institutionen för psykologi
Umeå universitet
Tel: 090-786 79 68
e-post: linus.holm@psy.umu.se
– Att inte följa ordinationen kan leda till att behandlingen misslyckas och patienten lider i onödan. Det kan också medföra onödiga kostnader i form av förlorad arbetsinkomst, vårdbesök, sjukhusvistelse och att dyr medicin används fel eller inte används alls, säger Kristin Krigsman vid institutionen för farmaci.
Hennes studie är den första som gjorts på nationell nivå av hur väl svenskarna följer ordinationen när det gäller att hämta ut mediciner. Av alla läkemedel för långtidsmedicinering hämtades 57 procent ut enligt läkarens föreskrifter, men när det gällde läkemedel mot astma och KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) var siffrorna betydligt lägre.
Kristin Krigsman har också studerat patienter som tog mediciner både mot diabetes och mot antingen astma eller KOL, och jämförelsen visar att utköpsmönstren för de båda läkemedlen skiljde sig för samma patient. Patienterna följde läkarens föreskrifter noggrannare när det gällde diabetesmedicinen än de gjorde med astma- eller KOL-medicinen.
Som material till studien har Kristin Krigsman dels samlat in recept manuellt, dels använt sig av ett individbaserat receptregister i Jämtland.
– I fortsättningen kommer det nya nationella läkemedelsregistret i Sverige att ge stora möjligheter att undersöka uttaget av läkemedel och därmed också läkemedelsanvändningen ur ett folkhälsoperspektiv, säger hon.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kristin Krigsman, 08-466 13 18, 070-221 21 59, e-post: kristin.krigsman@gmail.com
