Kvinnor mellan 23 och 60 år kallas regelbundet för cellprovskontroll. Att delta i dessa kontroller har visat sig ge ett bra skydd mot livmoderhalscancer. Men testmetoden är inte helt tillförlitlig. När en kvinna insjuknar i livmoderhalscancer är den vanligaste orsaken att hon inte deltagit i provtagning, men det händer ibland att även kvinnor som deltagit får cancer.
Forskare vid Sahlgrenska akademin har gjort en stor studie omfattande 13 484 kvinnor i Göteborgsområdet. Prover togs vid fem olika mödravårdscentraler. Kvinnorna slumpades till att få cellprov taget med den traditionella metoden eller en delvis ny metod. Med den nya metoden, vätskebaserad cytologi, blandar provtagaren upp cellerna i en vätskelösning, i stället för att stryka ut dem på en glasskiva. På laboratoriet processas lösningen i en maskin som framställer en glasskiva med renare bakgrund och som är lättare att bedöma.
I studien blev alla hittade cellförändringar utredda på samma sätt, oavsett provtyp. Efter att kvinnorna blivit utredda med vävnadsprover tagna av gynekolog hittades mellan 40 och 60 procent fler kvinnor med allvarliga förändringar i gruppen som hade provtagits med vätskebaserade cellprov. Alla förändringar av denna svårighetsgrad behandlades sedan med ett enkelt kirurgiskt ingrepp.
– Om cellförändringar hos en kvinna missas finns det oftast fler chanser att hitta dem eftersom förändringarna utvecklar sig långsamt. Men resultatet av studien talar för att fler cancerfall kan förhindras om vi börjar använda denna känsligare metod, säger Björn Strander, doktorand vid Sahlgrenska akademin och ansvarig för prevention av livmoderhalscancer vid Onkologiskt centrum, Västra sjukvårdsregionen.
Studien visade också att färre prover behövde kasseras som obedömbara, men att andelen kvinnor som fick genomgå utredning på grund av någon cellprovsavvikelse ökade med från 3,5 procent till 4,5 procent av dem som tar prov.
– När vi nu skaffat oss erfarenheter av metoden ser vi många fördelar på laboratoriet. Proverna är lättare att bedöma och arbetet går fortare. Kvarvarande vätska kan användas för andra laboratorieanalyser, exempelvis virustestning som kan vara ett värdefullt komplement i diagnostiken. Dessutom möjliggörs automatisering av en del diagnostik, något som kommer att bli viktigt i framtiden, säger Walter Ryd, chef vid Cytologlaboratoriet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och den som har lett arbetet med studien.
Studien är i dagarna publicerad på den internationella vetenskapliga tidskriften Cancer Cytopathologys webbplats.
Tidskrift: Cancer Cytopathology
Artikelns titel: Liquid-based cytology versus conventional Papanicolaou smear in an organized screening program: a prospective randomized study
Författare: Björn Strander, Agneta Andersson-Ellström, Ian Milsom, Thomas Rådberg, Walter Ryd
Kontaktinformation
För mer information kontakta: docent Walter Ryd, telefon: 031-342 21 86, 070-85 00 08, e-post: valter.ryd@vgregion.se doktorand Björn Strander, institutionen för kliniska vetenskaper, telefon: 0704-97 22 26, e-post: bjorn.strander@oc.gu.se
EU:s nya ordförandeland Portugal för nu fram sjöfartsfrågorna. Vad innebär det för Sverige, forskningen och sjöfartsnäringen? Gör Sverige tillräckligt för att synas och påverka? Hur ser behoven och de politiska prioriteringarna ut?
Det är några av frågorna som kommer att lyftas vid seminariet om sjöfartens Europa den 14 september.
Medverkande
Åsa Torstensson, näringsminister
Cecilia Malmström, EU-minister
Olle Rutgersson, prefekt vid Institutionen för sjöfart och marin teknik, Chalmers
Anna Dubois, vicerektor, Chalmers,
Håkan Friberg, vd Sveriges Redareförening,
Lennart Simonsson, vd och koncernchef Broström, tidigare ordförande i europeiska redareföreningen ECSA.
Program
12.00 Välkommen!
Anna Dubois, vicerektor vid Chalmers
12.05 Sjöfartsforskningens roll för en bättre arbetsmiljö och miljö på haven
Olle Rutgersson, prefekt vid Institutionen för sjöfart och marin teknik, Chalmers
12.20 EU och sjöfarten – Från sjösäkerhet till havspolitik
EU-minister Cecilia Malmström
12.45 Svensk sjöfart – en framtidsnäring
Infrastrukturminister Åsa Torstensson
13.10-14.00 Paneldebatt och frågestund: EU:s sjöfartspolitik och svenska prioriteringar
Medverkande: Anna Dubois, Olle Rutgersson, Cecilia Malmström, Åsa Torstensson samt Håkan Friberg, vd för Sveriges Redareförening och Lennart Simonsson, vd och koncernchef Broström och tidigare ordförande i europeiska redareföreningen ECSA.
Moderator: Fredrik Belfrage
Tid: 12.00-14.00
Plats: Lokal Babord i hus Äran, Chalmers Campus Lindholmen. Hörselgången 7. Se karta>>
http://www.chalmers.se/HyperText/karta_lindholmen.pdf
Alla intresserade är välkomna.
Media:
Media är välkomna att närvara under hela seminariet. Vid önskemål om separata intervjuer eller fotografering, kontakta nedanstående:
Presskontakt för hela evenemanget
Sofie Hebrand, Chalmers informationsavdelning
Tel: 031-772 84 64, 0736-79 35 90
sofie.hebrand@chalmers.se
Pressekreterare hos Cecilia Malmström
Elin Gunnarsson
Tel: 08-405 10 00
Mobil: 070-308 44 06
Pressekreterare hos Åsa Torstensson
Kenneth Hultgren,
Tel: 08-405 48 17
Mobil: 070-593 08 77
-Forskningen under LOMROG har varit framgångsrik, särskilt om man ser till det besvärliga isläget i området som vi nu har lämnat bakom oss, konstaterar Anders Karlqvist, expeditionsledare och chef för Polarforskningssekretariatet. Under min mångåriga arktiska erfarenhet har jag aldrig upplevt en värre is att forcera. Utan hjälp av den starkaste isbrytaren i världen, det nybyggda ryska fartyget ”50 let Pobedy”, som hittills har brutit isen framför Oden, hade det inte gått att genomföra vare sig forskningen eller expeditionen till området kring Lomonosovryggen över huvud taget. Nu har halva expeditionstiden gått, och isbrytaren Oden opererar nu själv i isen kring Morris Jesup-platån, sedan ”50 let Pobedy” i fredags påbörjat sin återfärd mot hemmahamnen Murmansk, fortsätter Anders Karlqvist.
Morris Jessup-platån är en undervattensrygg i Arktiska oceanen norr om östra Grönland. Det är ett område av stort intresse för den internationella Arktisforskningen eftersom det finns ytterst sparsamt med data härifrån. Under LOMROG har man här samlat in information om havsbottens utseende och uppbyggnad, samt tagit prover på sediment, vatten och is. Snart fortsätter Oden och LOMROG österut mot Svalbard för en räcka med vattenprovtagningar om hur vattenmassorna i Arktis rör sig och förändras, en viktig faktor för det globala klimatet. Samma undersökningar gjordes under expeditionen Arctic Ocean 1991, även den med Oden, och man gör nu om dem för att spåra och förklara förändringar som kan ha uppstått i oceancirkulationen sedan dess.
Forskarna från det danska kontinentalsockelprojektet har, under den tidigare delen av expedition runt Lomonosovryggen, genomfört undersökningar med seismikutrustning hängande efter Oden genom isen. Totalt fick man in ca 150 km data, från områden där det tidigare helt saknades seismisk data och kunskap om tjocklek och struktur på sedimentlagren på havsbotten. Dessa undersökningar kompletteras med gravimetriska och batymetriska undersökningar från fartyget och från stationer på isen, som ger besked om avvikelser i jordens dragningskraft och vattendjup.
-Vi har framgångsrikt fått möjlighet att testa vår nyutvecklade seismikutrustning under mycket svåra isförhållanden och vi har byggt upp en god grund för fortsatt arbete i Arktiska oceanen. Dessutom har vi haft mycket nytta av det smidiga samarbetet med våra svenska kollegor och med den ryska isbrytaren, säger Christian Marcussen från GEUS, dansk projektledare ombord. I kombination med den övriga forskningen som utförs får vi här helt nya pusselbitar från denna otillgängliga del av Arktis för att bättre kunna förstå den tektoniska utvecklingen i området.
-De högupplösta bilder av havsbotten och dess underliggande sedimentlager som Odens nyinstallerade multibeam-ekolod ger oss, i kombination med sedimentkärnor, visar precis vad forskarna letade efter, berättar Martin Jakobsson, Stockholms universitet. Resultaten bekräftar vår hypotes att det under de tidigare istiderna har funnits enorma shelfisar i Arktis likt de vi idag har i Antarktis, vilket betyder att vi kan komma att få ompröva en del av vår tidigare kunskap om det senaste glacialmaximat då Arktiska oceanen var istäckt.
Polarforskningsexpeditionen LOMROG startade 12 augusti i Tromsö och kommer att avslutas 17 september när Oden anlöper Longyearbyen på Svalbard.
Läs även om LOMROG på www.polar.se/expeditioner/swedarctic2007/index.html Där finns även rapporter och bilder från expeditionen.
Kontaktinformation
Ytterligare information lämnas av Eva Grönlund, informationssekreterare på Polarforskningssekretariatet, telefon 08-673 97 30, mobiltelefon 070-344 92 51, e-post eva.gronlund@polar.se
Centrum för ekonomisk demografi består av ett 30-tal forskare inom ekonomisk historia, nationalekonomi, samhällsmedicin, socialt arbete och statistik som studerar samspelet mellan befolkning och ekonomi i internationellt och historiskt perspektiv.
Exempel på forskningsområden är befolkningens åldrande och hälsa, invandrarnas ekonomiska och sociala integration, familjebildning, fertilitet och möjligheterna att kombinera familj och arbete, mm (se informationsbroschyr på http://www.ekh.lu.se/ed/publ/CentrumED.pdf).
Centret beviljades 2006 ett prestigefyllt tioårigt Linnéstöd, en ny satsning från Vetenskapsrådet för att finansiera spetsforskning i Sverige. Linnéstödet gjorde det också möjligt att inrätta en forskarskola i ekonomisk demografi för att säkra framtida tillgång på forskare.
Mer information om Centrum för ekonomisk demografi finns på www.ekh.lu.se/ed
Kontaktinformation
För frågor kontakta Madeleine Jarl på telefon 046-2224258 (madeleine.jarl@ekh.lu.se) eller professor Tommy Bengtsson, 046-222 7380.
För första gången finns nu resultat från två studier som visar omfattningen av kondylom i Sverige. Det är dels en stor nordisk studie som omfattat nästan 70 000 kvinnor i Sverige, Danmark, Island och Norge. Dels har ett pilotprojekt med kontinuerlig rapportering av kondylom startats i Skåne.
Kondylom är en smittsam könssjukdom som uppskattas vara lika vanligt som klamydia. Till skillnad från klamydia kan sjukdomen inte behandlas med antibiotika, eftersom den orsakas av ett virus. Kondylom omfattas inte heller av smittskyddslagen.
Media inbjuds här med till ett seminarium om resultat från de både studierna, samt en analys av vad ett program för vaccinering mot sjukdomen skulle betyda för den enskilde och samhället. Seminariet arrangeras av RFSU, forskare vid Karolinska Institutet och Universitetssjukhus MAS, Malmö.
Tid: 14 september klockan 10.00-12.00
Plats: Karolinska Institutet, Nobels väg 5, Solna, seminarierum Cyber
Program:
Inledning om humant papillomvirus, HPV, professor Joakim Dillner, WHO:s Globala Referenslaboratorium för HPV-diagnostik, Universitetssjukhuset MAS, Malmö.
Presentation av den första nationella studien i ett nordiskt samarbete – Så vanligt är kondylom i Sverige och i norden – som inom kort publiceras i tidskriften Journal of Infectious Diseases, professor Pär Sparén, Karolinska Institutet.
Vaccinprövningarnas effekt mot kondylom samt om det pilotprojektet med rapportering av kondylom som drivs i Skåne, professor Joakim Dillner.
Patientperspektivet – vad är konsekvenserna av att få kondylom? Goda skäl för att erbjuda vaccin. Seniorrådgivare och barnmorska Christina Rogala vid Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU.
Anmälan: info@rmpmedia.se
Kontaktinformation
För frågor om seminariet: Lena Bergling, mobil 0702-345 158 eller Annika Eliasson, mobil 0705-35 43 35, RMP
Frågor av vetenskaplig karaktär: Professor Pär Sparén, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, tel 08-52486102, mobil 070-7584674, e-post par.sparen@ki.se
Kartorna finns på SLU:s och Länsstyrelsens gemensamma webbsida:
http://webmap.slu.se/website/vargwebb/viewer.asp
– Tanken med att göra informationen om vargarna tillgänglig för allmänheten är bland annat att hjälpa jägare så att de kan undvika de områden där vargarna uppehåller sig. Också lokalbefolkningen i vargområdena har visat stort intresse för att få veta var vargarna upphåller sig, säger Michael Schneider, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen i Västerbotten.
Kartorna visar de 10×10 km stora rutor, där vargarna senast uppehöll sig. Rutorna är alltså ganska stora.
– Vargar kan röra sig snabbt över långa sträckor, så alltför små kartor skulle fort bli inaktuella. Vi vill ju dessutom inte att djurens exakta vistelseort ska röjas, säger Holger Dettki, institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU i Umeå.
Sidorna uppdateras när ny information kommer från vargarnas sändare.
– Men mobiltäckningen är bristfällig i vissa trakter, så det kan ibland gå dagar eller till och med någon vecka mellan uppdateringarna. Uppgift ges invid kartbilden om hur aktuell informationen är.
Båda vargarna – hanar, som inte går tillsammans men har angränsande hemområden – kommer ursprungligen från Norge. De har försetts med radiosändare inom ramen för det Skandinaviska vargforskningsprojektet (Skandulv), ett samarbetsprojekt mellan Grimsö forskningsstation, SLU, Högskolan i Hedmark och Norskt Institut för Naturforskning, Trondheim.
Den så kallade Bullmarksvargen, som föddes 2005, märktes först i Rotna-området, på gränsen mellan Värmland och Hedmark, men med en äldre sändartyp som ej rapporterade via GSM. Efter några månader började den vandra, och man förlorade kontakten med den. Den märktes senare om i just Västerbotten av Skandulvs personal, på uppdrag av länsstyrelsen – en så kallad förvaltningsmärkning. Först när vargen var sövd insåg man att det var samma individ.
Kynnavargen märktes förra vintern i Kynnareviret i Hedmark, utvandrade i somras norrut och stannade i Västerbottens län. Forskningsprojektet har i samarbete med Länsstyrelsen sett till att även denna varg kan följas på webben.
Den moderna typen av sändarhalsband innehåller både GPS-mottagare och en mobiltelefon. Alla vargar som förses med sändare inom ramen för forskningen eller på uppdrag av länsstyrelser rapporterar automatiskt in positioner via dator till forskningsprojektets personal. Denna information görs tillgänglig för allmänheten antingen via så kallade vargtelefoner, en röstbrevlåda som vem som helst kan ringa upp för att få reda på i vilken kvadratmilsruta (Rikets nät) som vargen befinner sig, eller via datanätet. I Västerbotten har man på länsstyrelsen initiativ använt sig av webben. En dator ritar in positionerna på en karta som automatiskt läggs ut på Internet.
Håkan Sand, Grimsö forskningsstationen och Skandulv, berättar att forskning bedrivs på samtliga sändarförsedda vargar, oavsett i vilkens regi som märkningen sker. Alla data görs tillgängliga för forskningsprojektet. En viktig del av forskningen är just att kartlägga utvandringsmönster hos unga sändarförsedda vargar.
Dessutom har länsstyrelserna i Västerbtten och Norrbotten i samarbete med forskningsprojektet genomfört flera så kallade predationsstudier. Alla byten som tas av ensamma sändarförsedda vargar i dessa län under en viss tidsperiod registreras, genom en omfattande kontroll i fält av vargens GPS-positioner.
Precis som Carl Bildt kallade sig för ”hallänning, svensk, europé” identifierar sig de flesta människor i Europa med flera samhällsnivåer samtidigt. Men vad som anses viktigast – orten där man bor, nationen eller Europa – varierar stort mellan olika länder och samhällsgrupper.
Linda Berg, doktorand i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har studerat i vilken utsträckning EU-medborgare identifierar sig med olika samhällsnivåer och hur det påverkar deras politiska förtroende och inställning till välfärdssystemen. I sin analys delar hon upp EU-medborgarna i flera kategorier. Dessa går från dem som inte har någon territoriell identifikation alls, till dem som i forskningen kallas för ”flernivåeuropéer”, det vill säga de som har lika stark identifikation med alla nivåer, från det lokala samhället till världsdelen Europa. Studien visar att förtroendet för politikerna och de politiska institutionerna varierar mellan de olika kategorierna.
– Flernivåeuropéer har högre förtroende för politiska institutioner på alla nivåer, säger Linda Berg som doktorerar vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.
I Sverige är stödet för en stark offentlig sektor och ett utbyggt välfärdssystem störst bland dem som framför allt identifierar sig som svenskar. Men stödet för en utbyggd offentlig sektor gäller då främst satsningar inom Sverige för svenska medborgare. När det istället handlar om att låta andra EU-medborgare, som bor och verkar i Sverige, få ta del av vårt välfärdssystem är människor med främst nationell identifikation mer negativa.
– De enda som stödjer sådana förslag är de som främst känner sig som européer, säger Linda Berg.
Bland dem som identifierar sig med flera samhällsnivåer – de så kallade flernivåeuropéerna – är stödet för en stark offentlig sektor litet.
En kontroversiell fråga i sammanhanget är om EU bör ta över ansvaret för sociala omfördelningsfrågor från medlemsstaterna. I Sverige finns det inget stöd för det, inte ens bland dem som främst känner sig som européer. I övriga Europa finns dock ett visst, men svagt, stöd för att flytta mer av makten över sociala frågor till EU, men enbart bland dem som känner sig som européer.
Enligt Linda Berg är det svaga stödet för ett gemensamt europeiskt välfärdssystem något som bör påverka diskussionerna om den framtida europeiska integrationen.
– Även om välfärdspolitiken över tid kan behöva anpassas till samhällsförändringar är det rimligt att ansvaret ligger kvar på medlemsstaterna, åtminstone inom överskådlig framtid, anser Linda Berg.
Under det kommande året kommer hon att fortsatt fördjupa sig i sambandet mellan identitet och välfärd, men då som gästforskare i Skottland.
Avhandlingens titel: Multi-level Europeans. The Influence of Territorial Attachments on Political Trust and Welfare Attitudes
Tid och plats för disputation: Fredagen den 12 oktober 2007, kl. 13.15, sal 10, Universitetsbyggnaden, Vasaparken, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Linda Berg, tel 0739-315915 (svensk mobil, i Sverige t.o.m. 7/9, 17-23/9 samt 10-21/10), +44(0)1312299284 (bostad Edinburgh), e-post: Linda.Berg@pol.gu.se (fungerar även i Skottland)
Ledgångsreumatism är den vanligaste reumatiska sjukdomen och förekommer hos ungefär en procent av befolkningen. Orsakerna bakom sjukdomen är okända, men forskarna tror att risken att insjukna påverkas i ungefär lika hög grad av genetiska faktorer som av miljö och livsstil.
Genom ett internationellt forskningssamarbete, lett av professorerna Lars Klareskog och Lars Alfredsson vid Karolinska Institutet i samarbete med forskningsgrupper från USA och Singapore, har nu arvsmassan hos drygt 1500 reumatiker jämförts i sin helhet med arvsmassan hos 1850 kontrollpersoner. Analysen visar att arvsmassorna hos reumatiker och icke-reumatiker skiljer sig åt på tre ställen, dels i två gener som tidigare kopplats till sjukdomen, dels i ett tidigare outforskat genkomplex som kallas TRAF-C5.
Parallellt med detta har de svenska och amerikanske forskningsgrupperna använt samma material för att undersöka betydelsen av ett specifikt område i arvsmassan. Resultatet blev att ytterligare en gen, STAT4, kunde kopplas till ledgångsreumatism.
Både de sedan tidigare kända generna och de nyupptäckta TRAF-C5 och STAT4 är på olika sätt viktiga för funktionen hos kroppens immunceller.
– Det är spännande att vi har hittat nya enskilda gener som påverkar sjukdomsrisken, men det viktigaste är att vi får en bredare bas för att förstå vilka mekanismer som spelar in vid sjukdomens uppkomst och förlopp. Eftersom de två viktigaste generna redan var kända visar det att vi är på rätt spår, säger Lars Klareskog.
Studierna är exempel på den växande trenden mot att bedriva genetisk forskning genom storskaliga internationella samarbeten. Sveriges unika patientregister utnyttjas här för insamling av proverna och för analys av samverkan mellan gener och omgivningsfaktorer medan den genetiska analysen sker med toppmodern teknik i Singapore.
– Vi satsar mycket på samarbeten med just Singapore eftersom det är ett land som just nu investerar väldigt aktivt i biovetenskap och bioteknik. Detta är den andra studien inom samarbetet med Singapore som faller väl ut, säger Jan Carlstedt-Duke, dekanus för forskning vid Karolinska Institutet.
Publikationer:
TRAF1-C5 as a Risk Locus for Rheumatoid Arthritis – A Genomewide Study”, New England Journal of Medicine, 10.1056/nejmoa073491, Online 5 september 2007.
STAT4 and Risk of Rheumatoid Arthritis and Systemic Lupus Erythematosus”, New England Journal of Medicine, 6 september 2007.
Kontaktinformation
För mer information om studierna:
Professor Lars Klareskog
Institutionen för Medicin, Solna
Tel: 08-517 745 29
E-post: Lars.Klareskog@ki.se
Frågor om Singapore-samarbetet:
Professor Sven Petterson, koordinator
Institutionen för Mikrobiologi, Tumör- och Cellbiologi
Tel: 08-524 866 86
Mobil 070-528 66 86
E-post: Sven.Pettersson@ki.se
Presskontakt:
Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Proteiner är den huvudsakliga byggstenen i levande organismer. De uppvisar en oerhörd variation i sin uppbyggnad och är inblandade i livets alla biokemiska processor. Det är därför inte överraskande att felaktig funktion hos ett protein ligger bakom ett antal mänskliga sjukdomar kända som amyloidsjukdomar eller sjukdomar som beror på felaktig proteinveckning. Till dessa hör Alzheimers demens, Parkinsons sjukdom, Skellefteåsjukan och typ 2-diabetes med flera. Dessa sjukdomar associeras ofta med åldrande och på grund av väsentligt ökad medellivslängd har de blivit ett allvarligt socialt och finansiellt problem i hela världen. Förståelse av mekanismerna bakom dessa sjukdomar ger en grund för att behandla dem på molekylär nivå och möjlighet att designa läkemedel baserat på målproteinernas struktur.
Avhandlingsarbetets första mål var att klargöra de molekylära mekanismerna bakom amyloidbildning av enzymet lysozym. Det huvudsakliga fokuset låg på att identifiera övergångsformerna i oligomerform och beskriva deras roll vid bildandet av amyloid. Ett antal moderna biofysiska tekniker användes, inklusive toppmodern AFM (atomic force microscopy, en högupplösande mikroskoperingsteknik). Teknikerna gav möjlighet att visualisera hur amyloidstrukturers fungerar i realtid under fysiologiska förhållanden. Ett antal olika förhållanden simulerades för att avslöja proteinets uppförande vid stress från omgivningen.
Destabilisering av proteinet och en population av delvis veckade mellanformer av detsamma har visats vara nödvändiga för att sätta igång tillväxt av amyloid. Flyktiga amyloidoligomerer – hopklumpningar av proteiner innehållande mellan 4 och 20 proteinmolekyler – har upptäckts och beskrivs i detalj. Forskargruppen visar att amyloidoligomerernas giftighet för cellerna, snarare än amyloidfibrillernas, beror på deras storlek och stabiliseringen av ett särskilt mönster, cross-sheet-mönster, i deras kärna. De cytotoxiska oligomererna ska därför ses som primära mål vid utarbetande av strategier för att förebygga bildandet av amyloid.
Avhandlingens andra mål var att använda amyloidfibriller i nanoteknologiska processer för tillverkning av nanotrådar i silver. Trådarnas tjocklek är i storleksordningen nanometer (nm). En nanometer är en miljondels millimeter. Trådarna är anmärkningsvärt regelbundna till formen, symmetriska och stabila, kemiskt såväl som fysiskt. Med amyloidfibriller av lysozym som mall har gruppen framställt en ultratunn nanotråd i silver med en diameter på 1,0 till 2,5 nm i diameter och 2 mikrometers längd. I skrivande stund är detta den tunnaste metalltråd som framställts från biologisk mall. Resultaten understryker att spontant bildade proteinkomplex har stor potential att tjäna som tillverkande nanostrukturer i nanoelektronik och andra industriella områden.
Onsdag 12 september försvarar Mantas Malisauskas, Inst. för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet sin avhandling med titeln ”The Amyloid: Structure, Properties and Application”. Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal KB3A9, KBC-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Prof. Fabrizio Chiti, Università degli Studi di Firenze, Italien.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Mantas Malisauskas, Inst. för medicinsk kemi och biofysik på telefon 090-786 52 83, mobiltelefon 073-679 26 33 eller e-post Mantas.Malisauskas@medchem.umu.se.
KTH är först bland universiteten i Sverige med att erbjuda anställda denna möjlighet till tillfällig barnpassning – någon förskola i ordets vanliga bemärkelse är det inte.
– Vi vill ge en möjlighet för barnlediga att enkelt behålla kontakten med KTH. Att till exempel kunna delta i ett möte med kollegor utan att behöva engagera släkt och vänner för ett par timmars barnpassning, säger Margareta Norell Bergendahl, prorektor på KTH som drivit frågan om korttidsdagiset.
Föräldrar kan boka in sina barn i högst tre timmar vid tre tillfällen per vecka. Tre barn åt gången tar man emot, det är alltså dagis i liten skala det handlar om. Möjlighet finns dock att ta emot dubbelt så många barn om behovet visar sig stort, berättar Elisabeth Elgstedt, förskolechef på Östermalm som tillsammans med kollegan Lena Lidén driver korttidsdagiset genom ett nybildat bolag. Elisabeth Mosqueda, förskolepedagog med flera år i branschen, tar hand om barnen.
Försöket med tillfällig barnpassning har utvecklats inom projektet Future Faculty som ska skapa attraktiva arbetsmiljöer för lärare/forskare och studenter. Det leds av Margareta Norell Bergendahl.
– Det har visats att forskare och lärare vill ha kontakt med sina projekt även under föräldraledighet, Quottis är ett steg på vägen. Nästa steg kan vara ett dagis för gästforskarbarn, och varför inte ett KTH-fritids för större barn för enstaka lediga dagar, säger hon.
Lokalerna för barnpassningen är även tänkta att kunna fungera som mötesplats för forskande småbarnsföräldrar, ett behov som framkommit i den undersökning som gjorts bland småbarnsföräldrar på KTH.
– Att kombinera ett krävande forskarjobb med små barn är en utmaning, det kan vara värdefullt att möta andra i samma situation, säger Margareta Norell Bergendahl.
Försöket med korttidsdagis finansieras delvis genom Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, och ska pågå under tre år.
Tid: Fredag 7 september kl. 14.00
Plats: Quottis lokaler, Teknikringen 14 bv, KTH Campus Valhallavägen, Stockholm
Kontaktinformation
Mer information
Anders Lundgren, förvaltningschef KTH, 08-790 7222, alund@admin.kth.se
Margareta Norell Bergendahl, 08-790 8068, maggan@kth.se
Det är välkänt att vissa personer har en benägenhet för att få urinvägsinfektioner gång på gång. Ofta börjar infektionerna redan i barndomen. I allvarliga fall leder de till njurbäckeninflammationer som på sikt kan skada njurarna så svårt att patienten kommer att behöva dialys eller njurtransplantation.
Läkarna har länge önskat sig ett sätt att tidigt kunna hitta den lilla grupp som är i riskzonen för njurbäckeninflammation.
Kunde man det, så skulle inte alla barn med urinvägsinfektioner behöva få samma noggranna och ibland obehagliga undersökningar, utan dessa och en eventuell förebyggande behandling skulle sparas till dem som verkligen behöver det.
– Många forskargrupper har länge letat efter en genetisk bakgrund till sjukdomen. Vi har nu hittat en gen som skulle kunna användas som en riskmarkör och ett sätt att sålla fram den känsliga gruppen, säger forskaren Ann-Charlotte Lundstedt och professor Catharina Svanborg.
Den aktuella genen tillverkar ett protein som ingår i immunförsvaret. Det styr både de vita blodkropparnas vandring till njuren och deras arbete med att oskadliggöra infekterande bakterier.
Att genen skyddar mot njurbäckeninflammation har lundaforskarna tidigare visat i djurförsök. Nu har de också i studier av barn och vuxna med återkommande njurbäckeninflammationer visat att förändringar i just denna gen är mycket vanligare hos njurpatienterna än hos friska kontrollpersoner.
– Vi såg också att även patienter utan genförändringar har låga nivåer av detta protein. Därför skulle en kombination av en genundersökning och en proteinmätning kunna vara ett bra sätt att hitta dem som är mest i riskzonen, menar Catharina Svanborg.
Lundaforskarnas rön har publicerats i den internationella webbtidskriften PLoS ONE, se länken.
Kontaktinformation
Mer information Catharina Svanborg, tel 0709-42 65 49 och Catharina.Svanborg@med.lu.se,
eller Ann-Charlotte Lundstedt, 070-304 11 03 och Ann-Charlotte.Lundstedt@med.lu.se.
Cecilia Arving vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap har studerat 179 nyopererade bröstcancerpatienter vid Akademiska sjukhuset i Uppsala under åren 1998-2002. En del av patienterna erbjöds individuella psykosociala stödsamtal med antingen en psykolog eller en specialutbildad onkologisjuksköterska, medan andra enbart fick den standardvård som ges vid onkologkliniken.
– Tidigare har den här typen av stödåtgärder främst utförts av psykologer, men i Sverige finns inte speciellt många psykologer anställda inom cancervården, förklarar Cecilia Arving.
Hennes avhandling visar dock att sjuksköterskor kan vara lika bra som psykologer på att ge individuellt stöd, och att detta kan vara ett alternativ ifall man vill införa psykosocialt stöd i standardvården av bröstcancerpatienter.
De sjuksköterskor som höll stödsamtalen inom projektet fick, förutom en specialutbildning, också kontinuerlig handledning under projekttiden. De patienter som erbjöds stödsamtal träffade sjuksköterskan eller psykologen vid ett eller flera tillfällen beroende på behoven. Effekterna av stödsamtalen utvärderades med hjälp av frågeformulär som patienterna fick fylla i vid sju tillfällen under en tvåårsperiod, dessutom har Cecilia Arving studerat sjukskrivningar och vårdutnyttjande bland patienterna.
– Patienterna var mycket nöjda med samtalen oavsett om de träffat en sjuksköterska eller psykolog. De patienter som hade fått tala med en sjuksköterska ansåg sig rentav ha mer nytta av samtalen när det gällde diagnos- och behandlingsrelaterade problem än de som hade talat med en psykolog, berättar hon.
I likhet med tidigare studier visar avhandlingen att stödsamtal är av stor nytta för patienten. Hos de patienter som erbjöds samtal steg den hälsorelaterade livskvaliteten snabbare än hos dem som enbart fick standardvård, och även stressymptomen minskade snabbare. Stödsamtalen var dessutom relativt billiga att genomföra.
– Kostnaden var ca 5000 kr per patient, vilket är lite jämfört med vad cancerbehandlingen kostar, säger Cecilia Arving.
Cecilia Arving kommer från Hallstahammar i Västmanland.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Cecilia Arving, 018-471 34 98, 070-534 10 21, e-post: cecilia.arving@pubcare.uu.se
I Sverige och Nazityskland. Skuldfrågor och moraldebatt (Dialogos Förlag) samlas trådarna ihop från de debatter som förts om Sveriges hållning då den nazistiska regimen dominerade Europa. Här medverkar ett stort antal historiker – men också andra forskare och författare som intresserat sig för svenskt 1930- och 1940-tal.
De granskar samlingsregeringens politik och tidningarnas linje liksom näringslivets etiska dilemman. De diskuterar akademikers och fackföreningars ställningstaganden och det svenska agerandet gentemot flyktingar, krigsförbrytare och Förintelsens offer.
Neutralitetspolitiken tecknas i både ljusa och mörka färger. Författarna har olika uppfattning om Sveriges eventuella skuld. Men gemensamt för dem är att de tydligt argumenterar för sina ståndpunkter. På så sätt ges en möjlighet för läsaren att själv ta ställning.
Sverige och Nazityskland är också en bok om moral och historieskrivning. Bör vi sätta oss till doms över historiens aktörer? Bör framtida beslut påverkas av gårdagens misstag? Går det över huvud taget att lära av historien?
Redaktörerna Lars M Andersson och Mattias Tydén är båda historiker och har tidigare publicerat böcker om antisemitism, rasism och Förintelsen.
Sverige och Nazityskland utkommer på Dialogos Förlag den 10 september 2007.
_____________________________________________________________________________
För mer information, vänligen kontakta
Lars M Andersson, Uppsala universitet, tel: 018-471 15 38
Mattias Tydén, Institutet för Framtidsstudier, Stockholm, tel: 08-402 12 37
Dialogos Förlag: dialogosforlag@comhem.se
Kontaktinformation
Lars M Andersson, Uppsala universitet, tel: 018-471 15 38
Mattias Tydén, Institutet för Framtidsstudier, Stockholm, tel: 08-402 12 37
Dialogos Förlag: dialogosforlag@comhem.se
Mattias Tydén nås på
Institutet för Framtidsstudier
Tel: +46 8 402 12 00
Fax: +46 8 24 50 14
E-mail: info@framtidsstudier.se
Box 591, SE-101 31 Stockholm
Drottninggatan 33, 4 tr.
www.framtidsstudier.se
Resultaten publiceras i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften British Journal of Sports Medicine.
– Hittills har neuropsykologiska tester och röntgenundersökningar inte kunnat ge ett entydigt svar på frågan om fotbollsnickning kan ge bestående hjärnskador. Vår forskargrupp har tacklat frågan från ett annat håll och istället mätt olika neurokemiska markörer i ryggmärgsvätskan, säger Henrik Zetterberg, docent i neurokemi vid Sahlgrenska akademin.
I studien fick ett tjugotal amatörfotbollsspelare nicka en boll på ett sätt som liknade ett vanligt hörninlägg. En vecka efter träningspasset tog forskarlaget prover från fotbollspelarnas ryggvätska för analys.
– När nerver och stödjeceller i hjärnan skadas frisätter de sig olika proteinmarkörer som kan mätas i ryggvätskan, men vi kunde inte se några tecken på att nickarna orsakat hjärnskada, säger Henrik Zetterberg.
Hälften av spelarna i studien genomförde 10 godkända nickningar medan resten nickade bollen 20 gånger. Forskarna kunde inte se någon skillnad mellan de fotbollsspelare som nickade dubbelt så mycket som de andra och inte heller vid en jämförelse mellan nickare och en matchad kontrollgrupp som inte nickat.
– I en genomsnittlig match nickas det kanske totalt sex gånger, så i vår studie överdoserade vi antalet nickar. När vi ändå inte ser några tecken på hjärnskada i ryggvätskan så är det nog ingen fara att nicka, säger Henrik Zetterberg.
I en tidigare studie lät samma forskarlag amatörboxare genomgå ett liknande test. Då hittade de markörer i ryggvätskan som visar att hjärnan skadats.
– Det är betydligt mindre krafter som påverkar hjärnan i samband med nickar jämfört med serier av slag mot huvudet. Sannolikt beror det på en kombination av mindre rörelseenergi och en större möjlighet att stabilisera huvudet när man nickar en boll jämfört med boxning, säger Henrik Zetterberg.
Tidskrift: British Journal of Sports Medicine
Artikelns titel: No neurochemical evidence for brain injury caused by heading in soccer
Författare: Henrik Zetterberg, Michael Jonsson, Abdullah Rasulzada, Cornel Popa, Ewa Styrud, Max Albert Hietala, Lars Rosengren, Anders Wallin och Kaj Blennow
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Docent Henrik Zetterberg, telefon: 070-860 37 55, e-post: henrik.zetterberg@clinchem.gu.se
Camilla Kylin har i sin avhandling vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, studerat anställda som under cirka en dag i veckan arbetar på distans. Avhandlingen belyser flexibla arbetsformer, utsuddade gränser i tid och rum, liksom distansarbete ur ett stress- och hanteringsperspektiv och konsekvenser för individer.
– Struktur och gränsdragande blir viktigt, dels för att skapa struktur och ordning, men även för att skapa legitimitet för distansarbetet, och slutligen för att efter arbetsdagens slut återhämta sig i hemmet, säger Camilla Kylin.
Historiskt sett med utgångspunkt i bondesamhället, har förhållandet mellan arbete och privatliv och rollen av gränser mellan dem genomgått förändringar menar Camilla Kylin.
– Från att ha präglats av en cyklisk karaktär, där gränser utgjordes framförallt av naturens lagar såsom regn, skördetid med mera, har teknikens utveckling bidragit till att många kan arbeta när som helst på dygnet, och många individer upplever ökade krav både i arbete och i privatliv. Flexibla arbetsformer som distansarbete öppnar upp möjligheter för att ta itu med krav och önskemål i privatliv, men de kan även innebära risker som bland annat ökad press att utnyttja flexibiliteten effektivt nog. De kan också medföra svårigheter att koppla av från arbetet.
Studierna visar att arbete och privatliv kan ha både negativ och positiv inverkan på varandra. Dock tycks arbetet inkräkta oftare på privatlivet än tvärtom.
– De som upplevde en konflikt mellan arbete och privatliv uppgav lägre livstillfredsställelse medan de som däremot rapporterade positiv inverkan uppgav högre livstillfredsställelse och bättre återhämtning, säger Camilla Kylin.
Ett problem som uppkom var att distansarbetet visade sig ha bristande legitimitet bland omgivningen. Distansarbetarna upplevde ofta en misstro från sin privata omgivning att de verkligen kunde arbeta lika bra i hemmet som på arbetsplatsen. Som svar på denna misstro tycktes gränsdragandet bli viktigt. De fick till exempel markera i samtal att ”de inte bara är hemma utan de faktiskt arbetar hemma”.
– Även organiseringen av sitt arbetsrum och sin arbetstid tycktes fungera som en legitimeringsprocess, det vill säga för att göra det mer legitimt att arbeta i hemmet, berättar Camilla Kylin.
I avhandlingen diskuteras även frågor om gränsdragningens betydelse för individen och omgivningen i tidevarvet av teknikens nåbarhet.
Avhandlingens titel: ”Coping with boundaries – A study on the interaction between work and non-work in home-based telework”.
Disputationen äger rum den 7 september.
Ytterligare information
Camilla Kylin. doktorand vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 073-9694948, e-post Camilla.Kylin@fhs.se
För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se eller tfn 08-164090.
