De flesta virus påbörjar sin livscykel genom att binda till en mottagarmolekyl, receptor, på cellytan. Detta gäller även adenovirus, som ofta ligger bakom infektioner i ögon, mage/tarm, urinvägar och luftvägar inklusive tonsiller. Totalt har 51 olika adenovirus som angriper människa identifierats. Dessa delas in i sex olika grupper, A-F. Den huvudsakliga målsättningen med Marko Marttilas projekt har varit att identifiera och beskriva cellulära receptorer för de adenovirus som tillhör grupp B. Dessa virus orsakar infektioner i framförallt ögon, luftvägar och urinvägar. Resultaten visar att de flesta grupp B-adenovirus använder en receptor som heter CD46 (även kallad membrane cofactor protein), vars normala funktion är att modifiera den cellskada som inflammation kan medföra.
För att bättre förstå samspelet mellan virus och receptor i detalj har den region på CD46 som grupp B-adenovirus binder till identifierats. Resultaten visar att adenovirus binder till den del av CD46 som sitter längst ifrån cellytan. En intressant detalj i sammanhanget är att CD46 ändrar sin struktur i samband med att viruset binder. Istället för att vara kraftigt böjt rätas CD46 ut. Detta gör att adenovirus binder ännu bättre till CD46 och infektionen blir förmodligen mer effektiv. Eftersom CD46 tillhör en proteinfamilj där flera av medlemmarna fungerar som virusreceptorer finns det anledning att misstänka att andra virus har utvecklat liknande mekanismer för bindning till dessa receptorer. Liknande strukturförändringar har tidigare konstaterats för vissa hormonreceptorer, men inte för virusreceptorer.
När det nu är känt vilka delar av CD46 som grupp B-adenoviruset binder till kan man tänka sig att man i framtiden kan framställa antivirala medel baserade på de delar av CD46 som virus binder till. Läkemedel innehållande små CD46-liknande delar kan då konkurrera ut virusbindning till cellytan så att celler inte längre kan infekteras. På så sätt kan kroppens eget immunförsvar hinna ikapp och ta hand om infektionen på kortare tid, vilket påskyndar tillfrisknandet. Upptäckten har även framtida potential inom virusbaserad genterapi. De virus som använder CD46 som receptor verkar vara ovanligt väl lämpade för genterapi, just tack vare att människor oftast inte är immuna mot flertalet av dessa virustyper.
Det finns flera cellulära receptorer/infektionsvägar som utnyttjas av grupp B adenovirus och åtminstone en är fortfarande okänd, dvs den/de som används för adenovirus typ 3 och 7. Marko Marttilas studier visar dock att sju av totalt nio grupp B-adenovirus kan använda sig av CD46 som receptor vid infektion av celltyper som representerar de celler/organ som dessa virus infekterar i människor, dvs luftvägar, urinvägar och ögon.
Marko Marttila är född och uppvuxen i Norrköping och har studerat vid Linköpings universitet. En högupplöst porträttbild i färg på honom finns att ladda ned på:
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html
Fredagen den 5 oktober försvarar Marko Marttila, Inst. för klinisk mikrobiologi, virologi, Umeå universitet sin avhandling med titeln Cellular receptors for species B adenoviruses.
Disputationen äger rum klockan 09.00 i hörsal Betula, by. 6M, NUS. Fakultetsopponent är professor Tomas Bergström, Inst. för biomedicin, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Marko Marttila på e-post marko.marttila@climi.umu.se eller telefon 090-785 92 77.
Under bronsåldern, dvs. den tid som föregick den förromerska järnåldern i Sverige hade enskilda hövdingar stor makt och betydelse. Detta visar sig bland annat i de begravningsceremonier som utfördes endast för dem. De hedrades med dyra bronsföremål och begravdes i väldiga stenrösen på bergstoppar eller i stora jordhögar på åsryggar.
Fokuseringen på den enskilde hövdingen som samhällets symbol avtog under förromersk järnålder. Ulf Ragnesten visar att den viktigaste gruppen i det förromerska samhället nu istället blev familjer, som levde tillsammans på enskilda gårdar. Under förromersk tid var gården den viktigaste agrara enheten i Västsverige, men byar hade ännu inte bildats. En del gårdar fanns kvar från bronsåldern, andra nyetablerades under den förromerska perioden. Till en början bedrev man ett extensivt jordbruk och rörde sig mycket mellan olika platser i landskapet – mellan boplatser och tillfälliga produktionsplatser.
Senare minskar denna kringflackande tillvaro och man utför allt fler sysslor på och kring de etablerade gårdarna. Till skillnad mot bronsåldern är det inte bara hövdingar som begravs utan nästan alla människor och dessutom med stor omsorg och på särskilda kultplatser. Att dessa platser ingick i ett så förutbestämt markutnyttjande är något man inte haft kännedom om förrän nu.
Eftersom man samarbetade och levde alltmer i gemenskap med andra på gårdarna ökade behovet av en gemensam identitet för att kunna visa att gruppen var en stark och livskraftig enhet. En sådan gruppidentitet kunde visa sig rent materiellt genom t ex gravformer och gravskick samt genom vapen och klädedräkter. De grupper som identifierade sig med vapen levde i de största samhällena i Västsverige. De kan sägas ha etablerat en maktelit i sina respektive regioner.
Den enskilde individens makt och frihet övertogs alltmer av grupper i form av familjer, arbetslag och styrande samhällsgrupper. Individen blev under förromersk järnålder en agent och innovatör, vars livsverk kunde få långsiktiga konsekvenser. Kollektivet övertog makt och normgivning genom att etablera institutioner som reglerade arbete och ritualer.
Avhandlingens titel: Individ och kollektiv i förromersk järnålder
Disputationen äger rum fredagen den 12 oktober kl. 13.00 i sal T219.
Kontaktinformation
För närmare upplysningar kontakta Ulf Ragnesten: tel: 070-39 83 183, e-post: u.ragnesten@telia.com.
Skog tar upp koldioxid då den växer. Kolet i barr, kvistar och andra växtdelar hamnar så småningom i marken och koldioxid avges igen när de döda växtdelarna förmultnas i ett naturligt kretslopp. Om skogens tillväxt är god ackumuleras kol i marken. I ett globalt perspektiv har landekosystemen, och då i synnerhet skogarna, tagit upp mer än hälften av människans utsläpp av fossilt kol under de två senaste århundradena. Avskogning, framförallt i utvecklingsländerna, avbryter tillförseln av kol till marken och frigör stora mängder koldioxid. Detta är ett allvarligt problem ur klimatsynpunkt och orsakar koldioxidutsläpp i en storleksordning som är jämförbar med de fossila utsläppen. De välskötta barrskogarna i norra Europa, som stadigt ökar i tillväxt, tar för närvarande upp avsevärda mängder koldioxid.
Peter Eliassons avhandling, som handlar om hur klimatförändringarna påverkar kolets och kvävets kretslopp i skogen, visar inga tydliga tecken på att trädens tillväxt och mikroorganismernas nedbrytande funktioner tar direkt skada av ökad koldioxidhalt, ökad marktemperatur och måttliga mängder av kvävedeposition. Däremot visar avhandlingen att skogsmarkernas organiska kolförråd är känsligt för temperaturhöjningar.
Stora mängder organiskt kol i marken kan snabbt omvandlas till koldioxid till följd av ökad marktemperatur, trots att trädens tillväxt också stimuleras då marktemperaturen höjs – samtidigt som kol omvandlas till koldioxid frigörs också kväve, som är en bristvara för träden. En ökad koldioxidhalt kan också i sig stimulera skogstillväxten, men leder till näringsbrist på lång sikt. Nuvarande kvävenedfall kan motverka den befarade näringsbristen, men avhandlingen tyder på att kvävenedfallet kan leda till ökad fastläggning, s.k. immobilisering, av kväve i marken.
Peter Eliasson diskuterar även den nationalekonomiska betydelsen av skogens koldioxidupptag. För att hitta lösningar till de problem som klimatförändringarna medför måste beslutsfattare få en god helhetsbild. Politiker och planerare med målsättning att fördela samhällsresurserna effektivt är inte mycket hjälpta av siffror som anger upp- eller nedgångar i skogens kolbalans om det ekonomiska värdet av olika åtgärder är oklara. För att underlätta prioriteringar av samhällets alla resurser är det nödvändigt att uppskatta efterfrågan på åtgärder mot växthuseffektens konsekvenser i termer av kronor och ören. En enkel uppskattning i avhandlingen pekar på att skogssektorns bidrag till nettonationalprodukten bör uppräknas med upp till omkring 50 procent om värdet av skogarnas kolupptag tas med.
Jägmästare Peter Eliasson, institutionen för ekologi, SLU, försvarar sin avhandling med titeln Impacts of Climate Change on Carbon and Nitrogen Cycles in Boreal Forest Ecosystems.
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Tid: Torsdagen den 20 september 2007 kl. 10.00
Opponent: Professor Frits Mohren, Leerstoelgroep Bosecologie en Bosbeheer, Wageningen Universiteit, Nederländerna.
Mer information:
Peter Eliasson, 018-67 20 65, Peter.Eliasson@ekol.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001525/
I dagarna påbörjas en av de mest omfattande provtagningar av sjöar som gjorts i Sverige. Undersökningen omfattar kemiska analyser av vattnet i nära 6000 sjöar. En helikopterfirma sköter själva provtagningen, som börjar i fjällen och slutar i Skåne framåt december. Vattenproverna analyseras efter hand av laboratorier vid SLU:s institution för miljöanalys, där resultaten också kommer att utvärderas med början under våren 2008. Uppdragsgivare är Naturvårdsverket.
Provtagningen omfattar två delar. Den ena är ett nytt nationellt program för vattenkemisk övervakning av sjöar, där 800 av 4800 slumpvis utvalda sjöar ska provtas varje år. Syftet är att beskriva det vattenkemiska tillståndet i alla Sveriges sjöar. SLU har tidigare genomfört landsomfattande sjöprovtagningar i så kallade riksinventeringar vart femte år. En nackdel med det upplägget var att resultaten delvis speglade de speciella förhållanden som rådde under provtagningsåret. Med det nya upplägget, där en sjättedel av sjöarna provtas varje år, kommer man på sikt att få en bättre beskrivning av vattenkemin i Sveriges sjöar, mindre präglad av vädrets växlingar.
Den andra delen handlar om sjökalkning. Idag kalkas över 3000 sjöar för att motverka försurningens skadliga inverkan på levande organismer. Nu ska dessa sjöar genomgå en noggrann undersökning för att utröna hur pass försurade de egentligen är. För att underlätta utvärderingen av de kalkade sjöarna kommer provtagningar också att göras i 2000 jämförbara sjöar som inte kalkats. Resultaten ska ligga till grund för en anpassning av den statligt finansierade kalkningsverksamheten till det minskade nedfallet av försurande ämnen.
Undersökningarna görs inom ramen för SLU:s fortlöpande miljöanalys, program Sjöar och vattendrag, program Försurning och program Övergödning.
Mer information:
Jens Fölster, forskare vid institutionen för miljöanalys
SLU, Uppsala
Tel: 018-67 31 26, 0702-27 17 21
E-post: Jens.Folster@ma.slu.se
Stigande energipriser och ett ökat intresse för förnybara, koldioxidneutrala energikällor har lett till en kraftigt ökad användning av skogsbiobränslen. Detta har inneburit att klena dimensioner som toppar och grenar förs bort från skogen i en helt annan omfattning än tidigare. Dessutom har omloppstiderna i skogsbruket blivit kortare, träden avverkas alltså vid lägre ålder. Den mängd biomassa som förs bort från skogen kan bli så stor att skogsmarken försuras och utarmas på växtnäring. Caroline Rothpfeffers avhandling handlar om möjligheterna att motverka detta förlopp genom att återföra restprodukter från skogsindustrin till marken. Framför allt har hon arbetat med pappersmassaindustrin.
Innan veden går in i massaproduktionen tar man bort barken, vilken sedan används för energiproduktion i massaindustrin. Den aska som bildas vid förbränningen av bark visade sig ha bäst näringsinnehåll av de undersökta restprodukterna. En annan restprodukt som är lämplig att återföra är grönlutslam från massaindustrins kemikalieåtervinning. Grönlutslammet består av aska från rester av veden som inte används till pappersmassa, mestadels lignin, och rester av kokkemikalier som inte kan återvinnas till 100 procent. Grönlutslammet har konsistensen som en lös lera och består framför allt av kalcium, men det innehåller också mer magnesium än barkaskan samtidigt som halterna av tungmetaller är lägre. Om barkaska blandas med grönlutslam får man alltså en produkt med bättre näringsvärde och kalkningseffekt än ren aska.
Caroline Rothpfeffer har också undersökt olika sätt att göra barkaska, grönlutslam och blandningar av dessa mer lämpade för spridning i skogsmark. Pelletering visade sig vara ett effektivt sätt att dämpa den snabba pH-ökning i marken som kan uppstå vid askåterföring. Pelleteringen gav också en långsammare utlakning av de flesta ämnen, vilket är önskvärt eftersom man strävar efter en långsiktig effekt i marken.
Restprodukterna kan också värmebehandlas efter pelleteringen för att öka stabiliteten ytterligare och rena dem från tungmetaller. Pelleten upphettas då till temperaturer över 800°C så att stabilare former av näringsämnena bildas. Den höga temperaturen gör också att tungmetallerna förångas och halten tungmetaller i pelleten minskar avsevärt. Värmebehandling kan därför vara ett effektivt sätt att rena restprodukter med höga tungmetallhalter. Värmebehandling av pellets gjorda enbart på barkaska gav en stabilare pellets med mindre effekt på pH och utlakning från marken än den pellets som inte värmebehandlats. Pellets innehållande grönlutslam blev däremot mer reaktivt av värmebehandling, vilket ledde till högre pH-värden och större utlakning av organiskt kol och kväve i marken. Antagligen beror detta på den höga halten av magnesiumoxid i värmebehandlat grönlutslam. När magnesiumoxid reagerar med vätejonerna i marken stiger pH-värdet, vilket i sin tur gör det organiska materialet mer lösligt.
Sammanfattningsvis är risken för negativa effekter på markkemin liten då askpellets, med eller utan värmebehandling, återförs till skogsmarken. Grönlutslam kan blandas med barkaska utan några ökade risker för pH-förändringar och ämnesutlakning, men bör då inte värmebehandlas för att förhindra bildning av reaktiv magnesiumoxid.
Caroline Rothpfeffer har också undersökt vad den ökande användningen av toppar och grenar kan ha för betydelse för bortförseln av enskilda grundämnen från skogsmark. När hon mätte halterna av olika ämnen i ved och bark såg hon tydliga skillnader som berodde på hur grova stammarna var. I ved var halten av flera av de viktigaste näringsämnena (kalium, fosfor och magnesium) högre i de yngre, klenare delarna av stammen. För tungmetallerna kadmium och bly var det tvärtom. Detta visar att trädet kan omfördela ämnen beroende på om de är viktiga eller skadliga för dess metabolism.
Jägmästare Caroline Rothpfeffer, institutionen för skoglig marklära, försvarar sin avhandling med titeln From wood to waste and waste to wood – aspects on recycling waste products from the paper-pulp mill to the forest soil. Disputationen avser skoglig doktorsexamen.
Plats: Sal FU 26, Husdjursvetenskapligt centrum (HVC), Ultuna, Uppsala.
Tid: Torsdagen den 4 oktober, kl. 9.00.
Opponent: Dr. Tiina Nieminen, Skogsforskningsinstitutet (Metla), enheten i Vanda, Finland.
Mer information:
Caroline Rothpfeffer, 018-67 22 30, Caroline.Rothpfeffer@sml.slu.se
Abstract och avhandlingen i sin helhet
Pressbilder
(får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges)
* Caroline Rothpfeffer. Foto: Gertrud Nordlander
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/rothpfeffer/caroline_rothpfeffer.jpg
* Askpellets i skog. Foto: Sven Magnusson
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/rothpfeffer/askpellets.jpg
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Uppmärksamheten var stor när KPA lanserade sig som en etisk kapitalförvaltare 1998. Placerade man sina pengar hos KPA skulle man vara säker på att pengarna inte investerades i företag som tillverkade vapen, pornografi eller tobak sa KPA i sin marknadsföring. Då var den typen av satsningar något nytt i slutsats som inte bara gäller KPA och etiska strategier, utan företagsstrategier generellt. Samtidigt som strategier skapar möjligheter skapar de ibland också begränsningar.
Mikael Lundgren följde KPA under de första åren, då denna etiska inriktning utvecklades (1999-2003). Han har bland annat studerat vilka val företaget ställdes inför, vad man gjorde och vilka konsekvenser det fick.
Intervjuer med medarbetare på KPA tydliggjorde för Mikael Lundgren att den etiska inriktningen påverkade företaget på flera plan. Såväl arbetsprocesser som organisation och retorik förändrades. Samtidigt skapade denna förändring begränsningar för det fortsatta arbetet med att utveckla företagets etiska inriktning.
– Min slutsats är att utvecklingen av företagsstrategier tenderar att skapa sina egna begränsningar. Man låser helt enkelt fast sig i vissa begrepp och vissa tankemodeller, säger Mikael Lundgren, och fortsätter:
– Man kan tala om spårbundenhet. När man väl har valt ett spår är det svårt att byta. Därför är det alltid viktigt att vara medveten om vilka begränsningar man kanske skapar åt sig själv när man väljer att satsa på vissa strategier. Detta är en slutsats som inte bara gäller KPA och etiska strategier, utan företagsstrategier generellt. Samtidigt som strategier skapar möjligheter skapar de ibland också begränsningar.
Avhandlingen presenterades den 26 september 2007
Författare: Ekonomie doktor Mikael Lundgren
Avhandlingens titel: Moral till salu? Om materialisering av strategi i ett finansföretag
Institution: Företagsekonomiska institutionen, Handelshögskolan Göteborgs universitet
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Mikael Lundgren:
0480-49 71 31
mikael.lundgren@hik.se
Somliga patienter har medfödda defekter som leder till svårläkta benbrott. Trots många operationer lyckas läkarna inte få benskadan att läka, och benet bryts gång på gång.
– Vi hade en patient som bröt underbenet första gången 1972. Sedan dess har hon gått igenom en följd av operationer utan att bli bra. För två år sedan kom hon till oss för att amputera benet, eftersom en protes skulle vara bättre än ett oanvändbart eget underben. Men nu kan den här patienten faktiskt gå på sina egna ben! säger Magnus Tägil.
Det är en kombination av olika läkemedel som gett detta goda resultat. Det ena, en protein kallad BMP, är dyrt och lämpar sig därför bara för särskilt svåra fall. Det andra, bifosfonater, används däremot redan för tusentals benskörhetspatienter i Sverige. Detta läkemedel skulle enligt Magnus Tägil kunna användas inte bara vid benskörhet utan också vid besvärliga frakturer som brott på handens båtben, armbågsbenet och underbenet, samt vid lossnade ledproteser och s k beninfarkt.
Benet i vårt skelett byts ut hela tiden. Hos en frisk person råder det balans mellan de bennedbrytande celler som tar bort gammal benvävnad och de benuppbyggande celler som skapar ny benvävnad. Men vid benskörhet, svårläkta frakturer och läkning efter beninfarkt är denna balans rubbad.
Magnus Tägil har studerat benläkningens processer med hjälp av en ”benkammare”, en sorts mycket liten ihålig skruv. När en sådan satts in i benet på försöksråttor kan man inuti benkammaren se hur läkningen sker under olika omständigheter.
Bifosfonater har i sådana djurförsök visat sig ge goda resultat. Magnus Tägil har nyligen avslutat – men ännu inte analyserat – en klinisk studie med 50 patienter, och ska nu gå vidare med att göra en pilotstudie av det dyrare medlet BMP.
Kenneth Jonsson i Uppsala arbetar med liknande studier av frakturläkning, fast med andra substanser.
Stiftelsen Konsul Thure Carlssons Minne startades 1968 av Thyra Carlsson, dotter till den framstående affärsmannen från Sölvesborg Thure Carlsson. Dess ursprungliga kapital var ca 800 000 kr, vilket genom god förvaltning ökat till 25 milj kr. Stiftelsen har sitt säte i Lund och delar ut anslag till medicinsk forskning, framför allt till unga lovande forskare som ännu inte är helt etablerade i forskarvärlden.
Magnus Tägil nås på magnus.tagil@med.lu.se och 0708-15 23 68.
Målet med studierna har varit att klarlägga vilka signalmolekyler som är inblandade i programmeringen av de celler som bidrar till att hjärnbarken och basala ganglierna bildas, samt att de celler som skall ge upphov till linsen och luktsinnescellerna bildas och separeras från varandra.
Storhjärnan (telencephalon) är den största och mest utvecklade delen av hjärnan. Den kan delas in i hjärnbarken (cortex) och de basala ganglierna. Hjärnbarken hos människor är associerad med avancerade funktioner såsom minneshantering och förmågan att bearbeta sensoriska intryck. Basala ganglierna är viktiga framför allt för att kontrollerar rörelser. Luktsinnescellerna i näsan och linsen i ögat kommer från två embroynala strukturer, luktplakoden och linsplakoden. Dessa bildas tidigt under embryonaltiden.
Avhandlingen visar vilka signalmolekyler som styr bildandet av de olika regionerna i storhjärnan under den embryonala utvecklingen. I avhandlingen beskrivs samspelet mellan dessa olika signaler och vid vilka tidpunker de är nödvändiga för bildandet av hjärnbarken och basala ganglierna.
My Sjödal har visat att samma signalmolekyl, proteinet BMP, styr bildandet av både luktsinnes- och linscellerna. Celler som utsätts för signalen under kort tid blir luktsinnesceller medan celler som exponeras för BMP under en lång tid blir linsceller. Upptäckten att skillnad i exponeringstid för samma signal styr bildandet av två fundamentalt olika sensoriska organ, har stor principiell betydelse för förståelsen av hur olika organ bildas under fostertiden.
My Sjödal har växt upp i Sollefteå men studerat biomedicin vid Umeå universitet, där hon sedan fortsatte sina forskarstudier. En högupplöst porträttbild i färg av henne finns att ladda ned från http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html.
Fredagen den 5 oktober försvarar My Sjödal, Umeå centrum för molekylär medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Specification of the lens and olfactory placodes and dorsoventral patterning of the telencephalon. Svensk titel: Specificering av lins- och luktplakoderna samt dorsoventral regionalisering av telencephalon.
Disputationen äger rum kl 13.00 i sal Major Groove, By 6L. Fakultetsopponent är Dr Juha Partanen, Institute of Biotechnology, University of Helsinki, Finland.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta My Sjödal på e-post my.sjodal@ucmm.umu.se eller telefon 090-785 44 22.
Skolan ska enligt styrdokumenten förbereda alla ungdomar för ett aktivt samhällsliv. Förutom grundläggande kunskaper om samhället och dess styrning ska skolan främja elevdemokrati och stärka elevers självförtroende.
– Men det räcker inte för att göra alla ungdomar aktiva när det gäller samhällsengagemang, säger Tiina Ekman och poängterar att barn från tidig ålder socialiseras enligt olika normer i sin uppväxtmiljö.
Bland elever i gymnasieskolans olika program bildas helt olika förhållningssätt till aktivt medborgarskap. I ”Demokratisk kompetens. Om gymnasiet som demokratiskola” undersöks 18-åriga gymnasisters inställning till aktivt medborgarskap. Utifrån analysen tecknas en bild av ungdomars demokratiska kompetens, som avslöjar stora skillnader mellan elever med olika utbildningsvägar i gymnasiet.
– Elever på det naturvetenskapliga programmet har bäst kunskaper om samhället och demokratin. De har ett brett intresse för politik, vilket återspeglas i medievanor och attityder till framtida politiskt deltagande, säger Tiina Ekman.
Bland naturvetarna svarar 94 procent att de kommer att rösta i framtida val, 49 procent att de kommer att delta i fredliga demonstrationer och 14 procent är positivt inställda till partimedlemskap.
– Elever i yrkesinriktade program med mest pojkar (bygg-, el-, energi-, fordons- och industriprogrammen) har de lägsta demokratikunskaperna kombinerat med ett lågt politiskt intresse och lågt tilltro till politiker, säger Tiina Ekman. Endast 49 procent svarar att de kommer att rösta, medan hela 19 procent svarar att de kommer att delta i någon protestaktion, till exempel att blockera trafiken.
– En viktig förklaring till de stora skillnaderna i attityder till politiskt deltagande är individens demokratikunskaper, säger Tiina Ekman.
Men resultaten visar även att politiskt självförtroende är en viktig förklaring till de omfattande skillnaderna i unga kvinnors och mäns syn på sin medborgarroll. Unga kvinnor, framför allt på de yrkesinriktade programmen, har en mycket låg tilltro på sin egen politiska kompetens.
I kombination med låga demokratikunskaper leder detta till en passiv medborgarroll, med ett intressant undantag. Intresset för socialt frivilligarbete är högst bland elever på barn- och fritids- samt omvårdnadsprogrammet.
– Elevinflytande stärker i viss mån ungdomars politiska självförtroende, men huvudresultatet är att skolans viktigaste bidrag är att förmedla kunskaper i en positiv klassrumsmiljö. Dessvärre är det mycket ojämlikt fördelat bland dagens gymnasieelever, säger Tiina Ekman.
Tid och plats för disputation: Fredagen den 5 oktober 2007, kl. 13.15, Sal X Universitetsbyggnaden, Vasaparken, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Tiina Ekman, tel 0300-184 62 (bost.), 0709-543 742 (mob.),e-post: tiina.ekman@pol.gu.se
Det är fakulteten för naturresurser och lantbruksvetenskap vid SLU som har beställt denna utredning om vilka behov av forskning som finns i ett svenskt perspektiv. Förutom klimatförändringarna är det ytterligare två områden som ingår: globaliseringen och förändringar i naturresurstillgångar.
– Om inte klimatet är ett samtalsämne vid middagsbordet så är det energifrågan, inledde Kristina Glimelius, dekan för fakulteten. Och det svenska jordbruket finns inte på en isolerad ö utan är beroende av utvecklingen i världen. Jordbruksforskningens inriktning är en angelägen fråga för såväl kommande generationer och som vår fakultet. Jag ser med spänning fram emot dagens presentationer och diskussion vad gäller det forskningsbehov vi har att tackla.
De beräknade klimatförändringarna bedöms av SLU-forskarna i hög grad gynna svenskt jordbruks växtproduktion och öka dess konkurrenskraft. Högre skördar förväntas, men till priset av ökade insatser i form av växtskydd, gödsling och bevattning av vissa grödor.
Det är också troligt att jordbrukets miljöbelastning per hektar ökar. Behovet att integrera produktions- och miljömål kommer troligen att öka, och därmed också behovet av forskning för att minska insatserna per producerad enhet.
Trots ökad konkurrenskraft tror forskarna att den svenska åkerarealen för mat och foderproduktion kan komma att minska i framtiden beroende på den internationella utvecklingen. Förutsägelserna är dock mycket osäkra och pekar på stort kunskapsbehov om möjliga utvecklingar av t.ex. åkermarkens produktionspotential.
Håkan Fogelfors vid institutionen för växtproduktionsekologi har varit drivande i arbetet.
– I Sverige har vi höga krav på att i produktionen värna om odlingsmiljön och djurens välbefinnande kopplat till frågor som biologisk mångfald, öppet landskap, rent vatten osv., och detta vill vi naturligtvis även i fortsättningen, framhöll Håkan Fogelfors. Det kräver forskning kring konsumtionsmönster och livsstilsfrågor, integrerade produktionssystem för livsmedel, foder, husdjur och bioenergi. Modeller för att kunna göra resurs- och konsekvensanalyser blir därmed en central fråga.
– Det är också mycket viktigt att vi får en ordentlig satsning på nationell växtförädling, så att vi kan få fram sorter som är speciellt anpassade till våra speciella förutsättningar, inte minst ljuset, på våra breddgrader, avslutade Håkan Fogelfors.
Läs mer
Framtidsanalys av svenskt jordbruk – FANAN, inklusive seminarieprogram och inom kort powerpoint-presentationer från seminariets föreläsningar, http://www2.vpe.slu.se/fanan_vpe_slu/fanan.html
Framtidsanalys av jordbruket, http://www.slu.se/?id=551&puff=153
Solros ny oljeväxt i ändrat klimat, http://www.slu.se/?id=551&puff=118
KONTAKTPERSONER
Dekanus Kristina Glimelius, 018-67 32 38, Kristina.Glimelius@vbsg.slu.se, fakulteten för naturresurser och lantbruksvetenskap
Projektledare
Håkan Fogelfors, 018-67 14 00, Hakan.Fogelfors@vpe.slu.se, institutionen för växtproduktionsekologi, SLU
Tvärvetenskaplig grupp
Maria Wivstad (utredningssekreterare), 018- 67 14 09, Maria.Wivstad@vpe.slu.se, institutionen för växtproduktionsekologi, SLU
Jan Bertilsson, Jan.Bertilsson@huv.slu.se, 018-67 16 45, institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU
Christer Jansson, Christer.Jansson@vbsg.slu.se, 018-67 30 53, institutionen för växtbiologi och skogsteknik, SLU
Tomas Pärt, 018-67 27 04, Tomas.Part@ekol.slu.se, institutionen för ekologi, SLU
Theo Verwijst, 018-67 25 50, Theo.Verwijst@vpe.slu.se, institutionen för växtproduktionsekologi, SLU
Globalisering
Fredrik Holstein (utredningssekreterare), 018-67 17 54, Fredrik.Holstein@ekon.slu.se, institutionen för ekonomi, SLU
Naturresurstillgång
Susanne Johansson (utredningssekreterare), 018-67 14 08, Susanne.Johansson@cul.slu.se, Centrum för uthålligt lantbruk, SLU
Klimatförändring
Henrik Eckersten (utredningssekreterare), 018-67 32 59, Henrik.Eckersten@vpe.slu.se, institutionen för växtproduktionsekologi, SLU
– Som forskare definierar vi inte frågorna utan vi vill delta i processerna och finnas till hands när praktikerna är klara över vad de vill veta mer om för att kunna utveckla sin verksamhet, säger Karin Rönnerman, docent i pedagogik och ordförande i Aktionsforskningskollegiet vid Institutionen för pedagogik och didaktik.
Konferensen är den tredje årliga aktionsforskningskonferensen, som alternerar mellan Sverige och Norge.
– I Norden har vi lagt upp aktionsforskningen så att vi som forskare handleder lärarna i deras utvecklingsarbete. På det sättet blir kontakten naturlig mellan praktikerna och akademin, med de teorier, de metoder och den analys som vi kan bidra med.
Det upplägget vilar på övertygelsen att det grundläggande för att praktiken ska kunna utvecklas är förmågan att kunna samla in information systematiskt och att sedan kunna analysera den.
– Lärare är bra på att planera och genomföra saker. Att stanna upp och ta reda på vad det ledde till är svårare och tar tid, säger Karin Rönnerman.
Gehöret och intresset för aktionsforskningshjälp ute på förskolor och skolor är mycket stort.
– Hittills har vi kunnat möta efterfrågan från kommunerna. Men mycket har också kanaliserats till den ettåriga kursen ”Kvalitetsarbete genom aktionsforskning” där vi handleder grupper av lärare, säger Karin Rönnerman.
Konferensen på Novotel i Göteborg inleds torsdag 4 oktober med att Karin Rönnerman håller en inledande föreläsning om”Aktionsforskningens roll i dagens utveckling av förskola och skola”. Därefter talar konferensens keynote speaker, professor Eva-Lena Dahl, på temat ”Praxisnära forskning: konflikter och möjligheter i ett FoU-perspektiv”.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Karin Rönnerman, karin.ronnerman@ped.gu.se, tel: 031-7862174, 0703-130150
Pressmeddelandet sänt av Torsten Arpi, Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet, 031-7862161, 0768-581187
– Läkemedel som Tamiflu ska bara användas när det är medicinskt motiverat, säger Björn Olsen professor i infektionsmedicin vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och Högskolan i Kalmar. Att använda Tamiflu mot banala influensainfektioner hos friska personer som inte tillhör riskgrupperna kan riskera att preparatet blir uddlöst den dagen det verkligen behövs.
Forskarna har visat att oseltamivir, den aktiva substansen i läkemedlet Tamiflu, går i princip opåverkat genom våra reningsverksystem. Oseltamivir bryts inte ned i de kemiska processerna, binder inte till partiklar och påverkas dessutom inte av solljus.
– Att substansen är så svårnedbrytbar betyder att den går rakt igenom reningsverket och ut i det omgivande vattnet, säger Jerker Fick, doktor i kemi vid Umeå Universitet som lett studien.
Forskarlaget har räknat ut att halten av oseltamivir i utloppsvatten i vissa länder kan vara så stor att den potentiellt kan göra att influensavirus i naturen utvecklar resistens mot läkemedlet.
– Förskrivningen av Tamiflu är generellt sett låg i det flesta länder med vissa undantag. I Japan behandlas exempelvis en tredjedel av alla influensapatienter med Tamiflu, säger Jerker Fick.
Influensavirus finns hos olika våtmarksfåglar och är särskilt vanliga bland simänder. Dessa fåglar letar ofta föda i grunda vatten och är inte ovanliga omkring reningsverk. De virus som änder bär kan om halten oseltamivir i vattnet är tillräckligt hög börja utveckla resistens.
– Det stora hotet är om resistens blir vanligt bland influensavirus hos vilda änder, säger Björn Olsen. Dessa skulle då kunna byta gener med virus som ger sjukdom hos människa och skapa virus som är motståndskraftiga mot ett av de få strategiska läkemedel som vi har till vårt förfogande för att dämpa effekterna vid en framtida pandemi.
Forskarna anser att problemet måste tas på allvar och att försiktighetsprincipen bör råda så att inte vår framtida hälsa påverkas av oförsiktig och onödig förskrivning av läkemedel idag.
Studien publiceras av forskare vid Högskolan i Kalmar, Umeå universitet och Akademiska sjukhuset i Uppsala i den högt rankade tidskriften PLoS ONE.
Kontaktinformation
Jerker Fick nås på:
Tfn; 090-786 93 24
070-261 65 56
E-post; jerker.fick@chem.umu.se
Björn Olsen nås på
Tfn: 0480-44 62 25
070-238 49 44
E-post; bjorn.olsen@hik.se
Malaria är en av världens vanligaste och mest allvarliga sjukdomar. Uppemot 500 miljoner människor insjuknar varje år. Malaria är spridd i världens alla tropiska områden, men de flesta fallen inträffar i Afrika.
– I Sydostasien och i andra delar av världen har parasiterna blivit resistenta mot många läkemedel. I dessa områden rekommenderas nu att ge piperakin tillsammans med andra läkemedel, men hittills har det saknats grundläggande förståelse för hur kroppen tar upp, fördelar och gör sig av med substansen, säger farmakologen Joel Tärning.
I avhandlingen studeras läkemedlets omsättning både hos råtta och hos människa. I en studie ingick nästan 100 malariapatienter i nordvästra Thailand. Farmakologiska analyser av patienternas blod visade att barn troligen omsätter läkemedlet annorlunda än vuxna.
– För att vara helt säkra på att det är så behöver vi genomföra ännu större studier, men om resultaten kan bekräftas behöver barnens dos troligen ökas, säger Joel Tärning.
Barn som inte får tillräckligt mycket av läkemedlet riskerar att inte bli friska. Låga halter av läkemedlet i kroppen under lång tid kan även öka resistensens utveckling.
Den kombinationsbehandling med piperakin som analyserades i studien visade sig vara en säker och effektiv behandling mot malaria. Substansens omsättning i kroppen blev inte annorlunda om standardbehandlingen gjordes enklare.
– Om vi kan förenkla behandlingen borde den bli mer effektiv eftersom vi tror att fler patienter då skulle följa behandlingsinstruktionerna bättre, säger Joel Tärning.
I avhandlingen presenteras även en ny bioanalytisk metod som förenklar läkemedelsbestämningen. Med den nya metoden är det inte längre nödvändigt att ta blodprov på patienterna, istället räcker det ett enkelt urinprov.
– Det minskar risken för smitta och infektioner, som annars kan vara ett problem med blodprover på landsbygden i tropikerna, säger Joel Tärning.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för farmakologi
Avhandlingens titel: Piperaquine – Bioanalysis, drug metabolism and pharmacokinetics
Avhandlingen försvaras fredagen den 5 oktober, klockan 13.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Joel Tärning, farmakolog, telefon: 031-786 32 40, 070-851 48 49, e-post: joel.tarning@pharm.gu.se
Handledare:
Professor Michael Ashton, telefon: 031-786 34 12, e-post: michael.ashton@pharm.gu.se
Docent Niklas Lindegårdh, telefon: +66 23 54 60 17, e-post: niklas@tropmedres.ac
Ytvetenskap handlar om att studera ytor och de molekyler som sitter på ytorna. Johan Bergeld har studerat hur vanligt vatten beter sig på olika ytor tillsammans med molekyler som syre och kolmonoxid, och hur dessa system påverkas av att bli belysta med ljus. I sin avhandling presenterar han resultat som visar att ljus går att använda för att positivt påverka oxiderandet av kolmonoxid till koldioxid i katalysatorn.
Resultaten kan vara svåra att tillämpa direkt, men visar hur det är möjligt att försöka använda resultat från modellsystem i en mer normal miljö.
I avhandlingen presenteras även resultat som kan förklara olika fenomen i rymden. Johan Bergeld har studerat en form av vatten som är främmande för oss i vårt dagliga liv. För oss är is i kristallform den vanliga typen, men den största delen av is i universum är av en oordnad och glasliknande form som bildas ute i rymden. Isen går att återskapa i laboratoriets vakuumkammare, där förutsättningarna med låga tryck och temperaturer finns.
Genom att skjuta laserljus på isen, kunde han se att vattenmolekyler lossnade från ytan eftersom energin från ljuset överfördes till isen. Bergeld använde sig även av grafit som täcktes av kaliumatomer och en slags film av den glasliknande isen, som sedan belystes. I vanliga fall lämnar reaktionsprodukterna ytan direkt när de bildas, men täcker man allt med isfilmen fastnar molekylerna under isen och lossnar först när isen blivit tillräckligt varm för att lämna grafiten.
Resultaten visar bland annat hur ämnen kan bildas på små sotpartiklar täckta med is ute i rymden eller i vår atmosfär.
Kontaktinformation
För mer information:
Johan Bergeld
Institutionen för fysik
Göteborgs universitet
Tel: 031-772 3464
Mobil: 0704-60 81 21
E-post: bergeld@fy.chalmers.se
Handledare: Docent Dinko Chakarov, tel: 031-772 3375, e-post: dinko.chakarov@fy.chalmers.se
Avhandlingen har titeln: Thermo- and Photostimulated Reactions of H2O, O2 and CO on Pt (111) C(0001) surfaces.”
Disputationen äger rum: Torsdagen den 4 oktober kl 10.00 i rum Kollektorn, ”MC2”, Chalmersområdet, Göteborg
Under tävlingen ska deltagarna klura ut översättningar från språk de aldrig har hört talas om förut – de kan ombedjas att tyda gamla skrivtecken, lista ut grammatiken i döda indianspråk och designa kodsystem. Ingen speciell språkkunskap förutom en god känsla för logik och samband behövs för att lösa problemen.
Liksom förra året kommer vinnarna, förutom bokpriser, få ett resestipendium till den internationella tävlingen. Förra årets vinnare har deltagit i den internationella olympiaden i St. Petersburg. År 2008 kommer Olympiaden att anordnas i Bulgarien. Tanken bakom LingOlympiaden är att locka fram och stimulera intresset för språk bland dagens ungdomar – oumbärlig kunskap som behövs i dagens internationella samhälle.
Evenemanget går av stapeln den 9:e Oktober, i Göteborg hålls tävlingarna på Humanisten vid Göteborgs universitet. Totalt kommer evenemanget att engagera cirka 100 deltagare i Göteborg, Lund och Stockholm.
Mer information om Lingolympiaden:
Förbundet Unga Forskare är ett nationellt ungdomsförbund som arbetar för att stimulera och stödja intresset för forskning hos ungdomar. Lingvistik kallas med ett annat namn för språkvetenskap – läran om hur och varför mänskliga språk fungerar.
Kontaktinformation
För mer information om Lingolympiaden i Göteborg kontakta:
Kenneth Wilhelmsson: 0768-810832
kennethwilhelmsson2005@hotmail.com
För att utbyta erfarenheter anordnar Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté ett seminarium på temat där forskare från olika områden och länder diskuterar metoder och strategier.
Datum: 2007-10-10 klockan 10.00-16.00
Plats: Celciussalen, Ingenjörshuset, Malmskillnadsgatan 46 i Stockholm
Vid seminariet medverkar:
Professor Tom Schuller som är chef för Centre for Educational Research and Innovation (CERI) vid OECD. Schuller arbetar bla med frågor kring evidensbaserad forskning.
Professor Olle Stendahl från Institutionen för molekylär och klinisk medicin vid Linköpings universitet. Utreder just nu, på regeringens uppdrag, den kliniskt inriktade medicinska forskningen.
Professor Ingrid Carlgren, rektor vid LHS. Carlgren har mångårig erfarenhet av praxisnära forskning.
Professor Gert Biesta från University of Exeter, Örebro universitet och Mälardalens högskola. Biesta har varit aktiv i den internationella debatten om evidensbaserad forskning.
Professor Bengt Molander, Trondheim NTNU (Norges Teknisk-naturvitenskapelige universitet). Molander arbetar med kunskapsteori och kunskapens användning.
Fullständigt program:
http://www.vr.se/huvudmeny/pressochnyheter/
nyhetsarkiv/nyheter2007/seminariumkring
evidensbaseradforskning.5.1145e299115288c5a1680001200.html
Kontaktinformation
Anmälan sker per e-post till carina.lof@vr.se
För mer information kontakta katarina.pettersson.brdarski@vr.se
