I motiveringarna kan man bland annat läsa att Krzysztof Bak får priset ”för ihärdig uppmuntran till kritiskt tänkande och brinnande engagemang för såväl studenter som ämne”, att Margareta Ohnés ”undervisning präglas av en levande forskningsanknytning, ett studentcentrerat perspektiv och internationella utblickar” och att Institutionen för nordiska språk utses till Årets institution ”för sitt genomtänkta och systematiska sätt att bedriva pedagogiskt utvecklingsarbete”.
Mer om priset och fullständiga motiveringar finns på www.upc.su.se/pedpris/.
Ytterligare information
Paula von Wachenfeldt, Universitetspedagogiskt centrum vid Stockholms universitet, tfn 08-16 46 41, 0709-394414, e-post paula.von.wachenfeldt@upc.su.se.
Framtidens tekniklösningar kommer att domineras av tillämpningar som baseras på nanoteknik – fysikaliska och kemiska fenomen som uppträder i mycket små strukturer. Storleksordningen är en miljarddels meter, alltså nära de dimensioner som gäller för enskilda atomer.
– Nanotekniken påverkar redan i dag nästan alla teknikområden, och ger oss bland annat bättre mediciner och datorer men även tyger som inte går sönder eller behöver tvättas. Andra exempel är material nästan utan friktion och förbättrade solceller. Den kunskap som nanotekniken ger oss om vad som händer på atom- och molekylnivå innebär helt nya möjligheter att detaljstyra vad som händer i olika förlopp, säger Ulf Karlsson, professor i materialfysik vid KTH, som ansvarar för programmet under veckan.
Dagens datalagring med hjälp av magnetiska strukturer kommer i framtiden att vidareutvecklas inom spinntroniken – den teknik där man har lyckats använda både elektronens laddning och spinn för att lagra och bearbeta information i samma komponent. Detta gör det möjligt med helt nya funktioner där ett första exempel är MRAM (Magnetiskt RAM-minne) som är lika snabbt som dagens vanliga RAM-minne men har den stora fördelen att informationen inte försvinner när strömmen slås av. Bland talarna inom detta område märks Albert Fert, Frankrike, och Peter Grünberg, Tyskland, som fått stor uppmärksamhet och flera stora internationella priser för sin forskning.
Många av de inbjudna talarna leder forskningsgrupper i den absoluta forskningsfronten. Gabor Somorjai från Berkeley, tar upp hur nanopartiklar kan användas inom katalys vid till exempel avgasrening.
– En fortsatt utveckling inom nanokatalys och ytkemi är helt nödvändig för att vi på allvar ska kunna reducera utsläppen av växthusgaser, och klara omställningen till ett energimässigt ”hållbart” samhälle, konstaterar Ulf Karlsson.
Till konferensen i Stockholm kommer även Don Eigler, USA, vars bild med järnatomer på en kopparyta för många har blivit definitionen på nanostrukturer (se bildlänk nedan). Han arrangerar ett speciellt seminarium om svepelektronmikroskopi vid låga temperaturer – en förutsättning för att kunna förstå de elektroniska reaktioner som styr allt från syremolekylens rörelse till egenskaperna hos en supraledare.
Dessutom ägnas speciella möten åt utvecklingen av avancerade ljuskällor. Ett exempel är röntgenfrielektronlasern, vilken kan göra det möjligt att ”holografiskt” avbilda en cell atom för atom. Nu sker utvecklingen av detta i USA vid Stanford, i Japan vid Spring-8 och i Europa i Hamburg.
– I det Europeiska projektet deltar Sverige, och Vetenskapsrådet har nyligen avsatt medel för svenska grupper. Detta är ett svenskt styrekområde där MAX-LAB i Lund spelat en stor roll för kompetensuppbyggnaden”, säger Ulf Karlsson.
Den stora samlingen av nanoforskare i Stockholm 2-6 juli är ett resultat av att flera konferenser förlagts parallellt med förhoppningen om nya samarbeten mellan relevanta ämnesområden – något som präglar forskningen inom nanoteknik.
Don Eiglers bild av järnatomer på kopparyta: http://www.almaden.ibm.com/vis/stm/images/stm15.jpg
Kontaktinformation
Kontakt och mer information:
Ulf Karlsson, professor i materialfysik KTH, 070-5760601, ulfka@kth.se
Skador på knäets främre korsband är särskilt vanlig bland fotbollsspelare. Varje år opereras 3000 svenskar för denna form av knäskada, men tidigare studier har visat att många aldrig blir helt bra i sitt knä trots operation.
– Vi visar med vår studie att patienter som har en stark tro på att de kommer att få tillbaka en stor del av funktionen i sitt knä får bättre resultat efter operationen, och dessutom att denna tilltro kan stärkas med hjälp av flera medvetna strategier, säger sjukgymnasten Pia Thomeé.
I studien ingår 210 patienter med skada på sitt främre korsband i knäet. Patienterna undersöktes med flera olika mätmetoder, bland annat ett helt nytt frågeformulär som mäter hur mycket patienten litar på sin egen förmåga att använda sitt knä både nu och i framtiden.
– Om man har hög tilltro till sin förmåga anser man sig kunna påverka sin hälsa till stor del och har mindre ont när man motionerar eller idrottar. När patienterna inleder sin rehabilitering är det överlag kvinnor, äldre människor och personer som sällan motionerar som har en lägre tilltro till sin egen förmåga, säger Pia Thomeé.
Patienter med en hög tilltro när rehabiliteringen inleddes ansåg sig betydligt oftare ha blivit helt bra i sitt knä jämfört med patienter med låg tilltro.
Avhandlingen visar att sjukgymnaster och läkare kan stärka patienternas tro på sig själva.
– Sjukgymnasten måste försöka få patienten att förstå hur korsbandsskadan och rehabiliteringen fungerar genom att beskriva omfattningen, innehållet och de olika delmålen för träningen. Det är också viktigt att patienten ställs inför lagom svåra utmaningar som han eller hon lyckas med och uppnår sina mål, säger Pia Thomeé.
Det är också viktigt att patienterna får se andra patienter lyckas med rehabiliteringen.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för ortopedi
Avhandlingens titel: Self-efficacy of knee function in patients with an Anterior Cruciate Ligament injury
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Pia Thomeé, leg. sjukgymnast, telefon: 070-598 70 24, e-post: pia.thomee@orthop.gu.se
Handledare:
Docent Peter Währborg, telefon: 073-428 19 40, e-post: peter.wahrborg@gu.se
Professor Jón Karlsson, telefon: 070-579 87 55, e-post: jon.karlsson@orthop.gu.se
Docent Roland Thomeé, telefon: 070-598 70 23, e-post: roland.thomee@orthop.gu.se
Docent Mats Börjesson, telefon: 070-529 83 60, e-post: mats.borjesson@telia.com
Docent Bengt I Eriksson, telefon: 070-720 78 55, e-post: bengt.i.eriksson@vgregion.se
Staffan Lindeberg, allmänläkare och docent vid Lunds universitet, har tidigare studerat öborna på Kitava utanför Nya Guinea. Så länge dessa höll sig till sin traditionella kost utan spannmål, mejeriprodukter eller raffinerat matfett och socker klarade de sig undan både hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och vissa cancerformer.
Kitava-bornas traditionella mat var frukt, rotfrukter, grönsaker, kött, fisk och nötter, dvs. det som den mänskliga kroppen anses ha anpassats till under två miljoner år som jägare och samlare. Mjöl- och mjölkprodukter och socker däremot har kommit in på människans meny så sent att ämnesomsättningen inte hunnit anpassa sig till dessa livsmedel, menar förespråkarna för den paleolitiska kosten.
I en studie publicerad i Diabetologia har Staffan Lindeberg och hans medarbetare nu jämfört 14 patienter som åt paleolitisk kost i tre månader med 15 patienter som under lika lång tid åt den medelhavsinriktade kost som många dietister rekommenderar -mycket fullkorn, fisk, grönsaker, frukt, mejeriprodukter med låga fetthalter och fetter med bra sammansättning. Patienterna hade alla vårdats för kransskärlssjukdom på Universitetssjukhuset i Lund, och hade också alla antingen diabetes eller höga blodsockerhalter (ett vanligt förstadium till diabetes).
Resultatet visade att blodsockerstegringen vid intag av sockerlösning (glukosbelastning) minskade med hela 26 procent hos de patienter som åt paleolitisk kost. Hos patienterna med medelhavskost minskade den med bara 7 procent. Alla i paleolitiska gruppen fick normala blodsockervärden.
Den ökade förmågan att ta hand om kolhydrater hos den paleolitiska gruppen hängde inte statistiskt samman med minskad vikt och minskat midjeomfång (även om midjeomfånget i genomsnitt minskade mer än hos medelhavsgruppen). Forskargruppen tror därför att det är något mer än energiintaget som påverkat den paleolitiska gruppens blodsockerhalter, kanske dess höga intag av frukt och mycket låga intag av spannmål och mejeriprodukter. De två senare livsmedelsgrupperna innehåller faktorer som i olika studier visat sig inverka på omsättningen av socker och fett i kroppen.
– Om man vill förebygga eller påverka typ-2-diabetes, så verkar det vara effektivare att undvika vissa av dagens livsmedel än att räkna kalorier eller undvika kolhydrater, säger Staffan Lindeberg.
Lundastudien är världens första randomiserade och kontrollerade studie på detta område, dvs en studie där patienter slumpats till en experimentgrupp resp. en kontrollgrupp.
Kontaktinformation
Staffan Lindeberg nås på tel 046-132710 eller 0733-221084, e-adress Staffan.Lindeberg@med.lu.se. Forskningsartikeln är publicerad på www.diabetologia-journal.org.
Där har Alex Evilevitch tidigare lyckats mäta det inre trycket i bakteriofager, dvs virus som attackerar bakterier. De är så hårt packade med DNA, dvs genetiskt material, att det inre trycket kan vara upp till 40 atmosfärer. Det motsvarar det tryck en dykare utsätts för på 400 meters havsdjup. Bakteriofagerna blir till levande kanoner som under detta höga tryck sprutar in sitt DNA i den främmande cellen. Nu har dr Evilevitch i samarbete med en holländsk forskargrupp undersökt hur det inre trycket påverkar själva skalet. Rönen har just publicerats i senaste numret av PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences.
– I laboratoriet har vi packat virus med DNA-trådar av olika längd och med ett atomkraftmikroskop har vi testat hur mycket yttre tryck de tål, berättar Alex Evilevitch. Det visar sig att när ett virus är packat till hundra procent är skalet nära bristningsgränsen. Men samtidigt tål dessa fullpackade virus mer yttre påverkan och yttre tryck än virus som inte är fullpackade.
– Naturligt förekommande virus tycks alltid vara fullpackade. Dessa måste tåla stora tryck, t ex när de fäster på cellytor som bildar kolonier. Då utsätts de ofta för kraftiga strömmar. Det faktum att de är så tåliga har gjort dem till framgångsrika överlevare. Laboratorieframtställda virus där skalet är fyllt med DNA till 95 procent eller mindre är betydligt skörare.
– Men, tillägger dr Evilevitch, det går också att göra de mest stryktåliga virus sköra. Med tillsatser av salter kan man ändra DNA:ets elektriska laddning så att trycket inifrån försvagas. Det kan vara en mekanism som kan användas i framtida antivirala medel. En annan möjlighet är att packa virusets inre med läkemedel i stället för DNA. Det är en utmärkt läkemedelsbärare eftersom kroppens immunförsvar är dåligt på att identifiera och stoppa virus.
Kontaktinformation
För mer information: Alex Evilevitch kan nås på tel 046 222 32 91 eller 073 510 33 14 eller via e-post: Alex.Evilevitch@biochemistry.lu.se Artikeln i PNAS heter Irena Ivanovska, Gijs Wuite, Bengt Jönsson och Alex Evilevitch: Internal DNA pressure modifies stability of WT phages.
I en serie vetenskapliga rapporter har Astrid Bjørnebekk sökt de underliggande biologiska verkningsmekanismerna för varför motion kan fungera som terapi mot depression och även jämfört med farmakologisk behandling med ett SSRI-preparat.
Försöksstudierna gjordes på råttor. Resultaten visar att såväl motion som antidepressivt läkemedel ökar nybildningen av celler i ett område i hjärnan som är viktigt för minne och inlärning. Härmed bekräftar Astrid Bjørnebekks studier tidigare forskningsresultat samtidigt som hon föreslår en förklaringsmodell för hur motion kan ha antidepressiv effekt vid lätta till medelsvåra depressioner. Hennes studie visar också att motion är ett mycket bra komplement till läkemedel.
– Det intressanta är att effekten av antidepressiv behandling klart förstärks av yttre miljöfaktorer, säger Astrid Bjørnebekk.
Tidigare studier har visat att drogmissbrukare har sänkta nivåer av dopamin D2-receptorn i hjärnans belöningssystem. Det har spekulerats i att detta kan vara av betydelse för de depressiva symtom som missbrukare ofta lider av. De här råttstudierna visar att genetiska faktorer kan påverka hur yttre miljöfaktorer kan reglera nivåerna av dopamin D2-receptorn i hjärnan.
– Olika individer kan ha olika känslighet för hur till exempel stress sänker nivåerna av dopamin D2-receptorn. Detta skulle kunna ha en betydelse för varför vissa individer har lättare att utveckla depression än andra, säger Astrid Bjørnebekk.
Avhandling: ”On antidepressant effects of running and SSRI: Focus on hippocampus and striatal dopamine pathways” Institutionen för Neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Ladda ner: http://diss.kib.ki.se/2007/978-91-7357-246-0/
För mer information, kontakta:
Med dr Astrid Bjørnebekk
Tel: 08-524 870 98
Mobil: 070-2380850
E-post: Astrid.Bjornebekk@ki.se
Pressekreterare Sabina Bossi
Tel: 08-524 860 66
Mobil: 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Stipendierna gäller för perioden 1 september 2007 till 31 augusti 2009 och är för doktorander 150 000 kr/år och för filosofie doktorer 190 000 kr/år.
Vid Humanistisk fakultet
Nytillträdande innehavare av stipendier för filosofie doktorer (projektplanen inom parantes):
– Ingeborg Svensson, etnologi (Landssorg – En studie om den kollektiva sorgens politiska betydelser)
– Therése Andersson, filmvetenskap (Marie Antoinette möter Carrie Bradshaw – Mode och stil som strategier i sökandet efter identitet)
– Elisabeth Bladh, franska (Den karibiska litteraturens franska och svenska översättningshistoria)
– Anna Roosvall, medie- och kommunikationsvetenskap (Jorden runt: världen visualiserad. Religion, nation och kön i den journalistiska samtidsförståelsen)
– Pia Laskar, idéhistoria (Föreställningar om romer vid sekelskiftet 1900)
– Helena Magnusson, litteraturvetenskap (En riktig bok? Om nybörjarläsning)
– Karin Milles, nordiska språk (Kön på svenska – den språkliga konstruktionen av ett begreppsfält)
Nytillträdande innehavare av doktorandstipendier:
– Ylva Telldahl, osteoarkeologi (Paleopathology and Past Husbandry Practices)
– Sofia Jeppsson, praktisk filosofi (Free will. The inner perspective)
Vid Samhällsvetenskaplig fakultet
Nytillträdande innehavare av stipendier för filosofie doktorer:
– Sara Värlander, företagsekonomi (Organization and Information Technology: The Interplay of the Virtual and the Physical)
– Sofia Cele, kulturgeografi (Trädgårdens plats och mening)
– Maria Törnqvist, sociologi (Mellan frälsning och frigörelse. Kvinnliga missionärer i belgiska Kongo)
– Alexandra Segerberg, statsvetenskap (Pöbel, svärm nätverk: Kollektiv handlingsteori och digital politik)
Nytillträdande innehavare av doktorandstipendium:
– Marie Gustafsson, psykologi (Könsstereotypa beskrivningar av ledare i semantiska rymder)
Ytterligare information
Ulf Nyman, stipendiehandläggare vid Studentbyrån, Stockholms universitet, tfn 08-164948, e-post ulf.nyman@sb.su.se.
Uppsala universitet är i topp med 13.2 procent av studenterna som går vidare till forskning och SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) är hack i häl med 13.0 procent. Att studenter fortsätter till forskarutbildning beror på utbildningsutbudet snarare än på högskolans eller universitetets storlek.
Analysen visar också att SLU troligen kommer att öka sin andel studenter som går vidare till forskning till 14.1 procent de kommande åren, medan andelen vid Uppsala universitet väntas minska till 12.3 procent.
Jämfört med övriga universitet och högskolor är UU och SLU klart bäst. Lunds universitet kommer på tredje plats med 10.7 procent enligt Högskoleverkets analys. Vissa högskolor har mycket låg andel, under en procent, studenter som går vidare till forskarutbildning. Enligt analysen är detta beroende på det utbildningsutbud som erbjuds.
Under ett års tid följde forskaren Ann-Charlotte Lindström arbetet vid en större vårdcentral i Västsverige. Alla de tolv distriktssköterskorna vid läkarmottagningen, barnavårdscentralen och distriktssköterskemottagningen observerades och djupintervjuades.
– Under 80-talet hade många distriktssköterskor en egen mottagning där de självständigt kunde bestämma hur de lade upp sitt arbete, men idag arbetar de flesta inom primärvården på vårdcentraler. Samarbetet med distriktsläkare, sjuksköterskor och annan personal har förändrat deras yrkesstatus och yrkesutövning, säger Ann-Charlott Lindström.
Av intervjuerna framgår att flera av distriktssköterskorna menar att de blivit doktorns förlängda arm. De ägnar en stor del av sin arbetstid till att mäta blodtryck och utföra andra uppföljande och kontrollerande uppgifter. Distriktssköterskorna har även förebyggande och hälsofrämjande arbetsuppgifter, men studien visar att många anser att tiden inte räcker till för exempelvis sluta-röka-kurser, viktminskningsgrupper eller arbete för att stödja föräldrar i föräldrarollen.
– Min tolkning är att de manliga medicinska uppgifterna vunnit mark från distriktssköterskornas omvårdnadsuppgifter. Det är en genusordning som kan leda till att befolkningen går miste om viktig kompetens som distriktssköterskorna har. Observationer och intervjuer visar dessutom att distriktssköterskorna blir assistenter och åhörare till läkare inom barnhälsovården, säger Ann-Charlott Lindström.
Även distriktssköterskor bidrar till att upprätthålla den genusordning som är extra synlig inom barnhälsovården. Avhandlingen visar att fädernas frånvaro på barnavårdscentralen tas för given med motiveringen att de har ansvar för ekonomi och yrkesliv. Det är tydligt att distriktssköterskorna i första hand förknippar vård och omsorg om barnen med kvinnligt ansvar.
– När distriktssköterskorna knöts till vårdcentraler knöts de också till en traditionell könsordning med förväntningar om vad som anses som kvinnligt och manligt. De har fått svårt att få gehör för sina frågor och att hitta sin plats i organisationen, säger Ann-Charlott Lindström.
Avhandling för filosofie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Avhandlingens titel: Något som inte längre är – Distriktssköterskors yrkesutövning på vårdcentral ur ett genusperspektiv
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ann-Charlott Lindström, universitetsadjunkt, telefon: 070-609 11 11, e-post: ann-charlotte.lindstrom@hv.se
Handledare:
Professor Ewa Pilhammar Andersson, telefon: 031-786 23 59, e-post: ewa.pilhammar@fhs.gu.se
Mitokondrier och kloroplaster är viktiga komponenter i cellerna. Kloroplaster fixerar koldioxid så att energin från solens strålar tillvaratas i form av socker och att vatten bryts ned för syreproduktionen. Mitokondrier omvandlar energi som finns i näringsämnena, bland annat i sockret som kloroplasterna har producerat till för cellen användbar energi. Men mitokondrierna är också inblandade i andra processer som programmerad celldöd (apoptos). Nyligen har forskare även upptäckt att mitokondrierna kan ha betydelse för utveckling av Alzheimers sjukdom.
Den forskargrupp vid Stockholms universitet där Shashi Bhushan ingår har studerat enzymet PresequenceProtease (PreP). Det bryter ned korta och ostrukturerade giftiga peptider, bland annat signalpeptider, i mitokondrierna och kloroplaster. Forskarna har studerat en modellväxt, Arabidopsis (backtrav). Dessa plantor har två varianter av PreP (AtPreP1 och AtPreP2). Båda finns i mitokondrier och kloroplaster och båda kan importeras till dessa organeller tack vare en tvetydig signalpeptid, en adresslapp organiserad i domäner för import till en enskild organell. Båda enzymer har samma uppgifter i en cell men produceras i varierande omfattning i olika organ och har olika men överlappande specificitet för brytning av peptider.
I samarbete med forskarna vid Karolinska Institutet har man bestämt den tredimensionella strukturen av PreP producerat i bakterier med substrat bundet till det. PreP bildar en unik struktur med en stor proteolytisk ”grotta” där nedbrytningen av peptider sker. Denna rymmer de små ostrukturerade peptiderna och utestänger de stora och veckade proteinerna. Bhushan och hans kollegor har upptäckt en hittills okänd mekanism som får PreP att öppna och stänga sig som svar på substratinbindning.
PreP har undersökts i såväl växter som djur och människor. Resultaten visar att PreP finns i både mitokondrier och kloroplaster där det bryter ned och städar bort korta och giftiga peptider. Forskningen visar även att det är PreP som svarar för nedbrytningen av Alzheimer-beta peptider om dessa ansamlas i människans mitokondrier. Detta kan vara avgörande bidrag till den fortsatta forskningen av mitokondriernas betydelse för förståelsen av Alzheimers sjukdom.
Kontaktinformation
Mer information: Shashi Bhushan, Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholm universitet, e-post Shashi@dbb.su.se, tfn 08-162472, mobil 070-1422351
Shashi Bhushan talar engelska.
För bild på Shashi Bhushan kontakta:
Tfn 08-16 40 90, e-post press@su.se
Studien, som rapporterar att det finns väder även på stjärnor har letts av forskaren Oleg Kochukhov vid Institutionen för astronomi och rymdfysik vid Uppsala universitet. Den utmanar den teori som rått de senaste hundra åren och som säger att fläckarna på stjärnornas yta bildas på grund av starka magnetiska fält.
Genom att använda en indirekt teknik för rekonstruktion av bilder har forskarna konstruerat en detaljerad karta över kvicksilverfläckar på alpha Andromedae, den starkast lysande stjärnan i stjärnbilden Andromeda. De fann att fördelningen av kvicksilver varierade över ytan, trots att denna stjärna inte har något mätbart magnetiskt fält. Genom att följa fläckarna under en sjuårsperiod upptäckte de dessutom att dessa kemiska moln” utvecklades långsamt med tiden på ett sätt som på ett häpnadsväckande sätt liknade molnens variation i atmosfären runt Jorden och andra planeter.
Denna första observation av stjärnväder ger ny insikt i naturliga mekanismer i avlägsna, komplexa system. De nya rönen ger också en möjlig förklaring till de kemiska skillnader mellan stjärnor med ungefär samma massa och ålder som länge förbryllat forskarna.
Andra stora variationer i den kemiska sammansättningen av stjärnors ytor kan sannolikt orsakas av liknande kemiska ”väderfenomen” som nu observerats på alpha Andromedae.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Oleg Kochukhov (på engelska), tel: 018-471 59 93, Oleg.Kochukhov@astro.uu.se, hemsida: http://www.astro.uu.se/~oleg/, eller Nikolai Piskunov, tel: 018-471 59 58, Nikolai.Piskunov@astro.uu.se, hemsida: http://www.astro.uu.se/~piskunov
Att proteiner kan vara smittsamma är tidigare känt när det gäller så kallade prionsjukdomar dit t ex Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och galna kosjukan hör. De uppstår när felaktigt veckade proteiner inlagras i vävnader och organ. Forskarna som nu publicerar nya resultat, med representanter från Uppsala universitet, Linköpings universitet och University of Tennessee, USA, har tidigare visat att en sådan proteininlagringssjukdom med allvarliga symtom från bland annat njurarna, AA-amyloidos, under vissa förutsättningar kan överföras från en mus till en annan via mat eller dryck. De visade då att mekanismen liknar den vid prionsjukdomar. Hos människa förekommer AA-amyloidos som komplikation till vissa långvariga inflammationstillstånd.
Det är känt att AA-amyloidos kan uppkomma hos ankor och gäss, som tvångsmatas för framställning av ank- eller gåslever (foie gras). Forskargruppen visar nu att AA-amyloid även kan förekomma i anklever eller leverpaté, som säljs kommersiellt. De visar också att smittan via födan kan föras vidare till möss som har en gen för ett inflammatoriskt protein påslagen.
– Ett extrakt från sådan mat påskyndade uppkomst av AA-amyloidos i en musmodell för sjukdomen, säger Per Westermark, professor i patologi vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.
Han menar att mekanismen som sådan är intressant, och bör utforskas närmare. En fråga som också behöver besvaras är om amyloid i maten kan innebära en riskfaktor för uppkomst av AA-amyloidos hos personer i riskzonen. Dit hör framför allt sådana med långvarig aktiv reumatoid artrit. Ett annat angeläget område att undersöka är huruvida en amyloidsjukdom kan påskynda utvecklingen, eller ”väcka”, en annan amyloidsjukdom. Några exempel på sådana sjukdomar är typ 2 diabetes och Alzheimers.
Hur ska då de nya rönen tolkas, bör man avstå från att äta gåslever?
– Nej, det tycker jag inte – om man inte har andra etiska skäl till att avstå. Vi är omgivna att denna typ av riskfaktorer. Möjligen bör man vara försiktig om man har en kronisk inflammatorisk sjukdom, säger Per Westermark.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Per Westermark, tel: 018-611 38 49, 070-586 75 61, per.westermark@genpat.uu.se
Kommunikation mellan läkare och patient är viktigt för effektiv hälso- och sjukvård. Tidigare studier har visat en stor andel missnöjda patienter som bland annat tycker att de fått otillräcklig information och att de känt sig kränkande eller stressigt bemötta. De allra flesta vill bli väl informerade och vill också ha inflytande på beslut om behandling. Detta innebär att patientens förståelse och medvetenhet om risker, fördelar och nackdelar bör stå i fokus i kommunikationen.
Forskarna har med hjälp av videoinspelningar studerat kommunikationen mellan åtta läkare och 21 barn med föräldrar som deltagit i en ljumskbråckundersökning inom öppenvården. Denna grupp valdes för att undersökningen omfattar intima delar av kroppen, alltså är ett etisk bemötande särskilt viktigt. Vidare är behandlingen oftast kirurgisk, vilket medför att tydlig information är viktigt. Syftet med studien var framför allt att finna ”goda exempel” och man fokuserade speciellt på tidsåtgång, verbalt beteende och icke-verbalt beteende, såsom ögonkontakt, kroppshållning, fysisk kontakt och leenden. Beteendet gentemot såväl barn som förälder studerades. Detta relaterades sedan till om patienten blev välinformerad, fått respekt för sin integritet och haft inflytande över besluten.
Resultaten visar att besöken i genomsnitt tog tio minuter, och att det fanns ett klart samband mellan mer tid och positiv upplevelse av mötet. Speciellt gällde detta respekten för patientens integritet.
– Det är viktigt att påpeka att det inte handlar om massa extra tid, utan att någon extra minut spelar stor roll för det etiska bemötandet. De positiva konsekvenserna är därför sannolikt betydligt större än kostnaderna, säger Alina Rodriguez, psykolog och en av författarna.
Resultaten visar också att det icke-verbala beteendet spelade roll för etiken. Detta innebär att det genuina intresset hos läkarna ”syns” och betyder något för hur denne informerar, respekterar patienternas integritet och inbjuder föräldrarnas delaktighet.
– Detta är viktig kunskap för både läkare, läkarstudenter och politiker. Det är bra att kunna visa på goda modeller. Kunskapen är också viktig för politikerna som försöker hålla ned kostnaderna och pressa läkare att träffa fler patienter på mindre tid.
Studien är ett samarbete mellan Centrum för bioetik vid Karolinska institutet och Uppsala universitet, institutionen för psykologi, institutionen för kvinnors och barns hälsa, institutionen för pediatrik, samt Örebro universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Alina Rodriquez, tel: 018-471 79 80, 073-981 24 50, e-post: Alina.Rodriguez@psyk.uu.se
Flera stora däggdjur dog ut vid slutet av istiden, bland annat mammuten och den sabeltandade tigern. Nu har forskare vid Smithsonian institutet i USA, i samarbete med Uppsala universitet, oväntat lagt ännu ett stort rovdjur till listan: en varg som levde i norra Alaska. Man har hittills trott att vargen överlevde massdöden, men denna tidigare helt okända varg tycks ha försvunnit utan ett spår för cirka 12 000 år sedan.
I studien kombinerades genetiska och kemiska analyser med konventionell paleontologisk analys av de skelettfynd som gjorts.
– Detta tillvägagångssätt gjorde det möjligt att spåra urtidsvargens genetiska relation till moderna vargar, liksom att förstå deras plats i det ekosystem det levde i. Det är ovanligt att få en så komplett bild av ett utdött djur, säger författaren Jennifer Leonard från Smithsonian institutets genetiska program, som för närvarande är forskarassistent vid Uppsala universitet.
Forskarna har extraherat så kallat mitokondrie-DNA från fossila vargben som bevarats i Alaskas permafrost, och sedan jämfört sekvensen med moderna vargar i Alaska och andra delar av världen. Jämförelsen avslöjade överraskande att det inte fanns något genetiskt överlapp mellan den och den moderna vargens DNA-sekvens.
– Vi trodde först att den möjligen var släkt med asiatiska vargar istället för med amerikanska eftersom Amerika och Asien satt ihop på den tiden. Att de var fullständigt obesläktade kom som en stor överraskning.
Resultaten tyder på att denna varg dog ut helt, och att Alaska sedan återkoloniserades av vargar som härstammande från en annan varg som överlevt på fastlandet längre söderut. Den urtida Alaskavargen skiljer sig inte bara genetiskt från den moderna vargen, utan även när det gäller skallens form och tänderna. Den var robust och tänderna anpassade för att kunna fälla och äta både kött och ben från större byten än dagens vargar.
– Sammantaget tycks det ha varit en varg anpassad för att döda och konsumera relativt stora byten, eventuellt var den även asätare, säger Leonard.
Den kemiska analysen stödjer denna slutsats. Innehållet av kol och kväve hos vargens ben var ett medelvärde mellan det hos de potentiella bytesdjuren – mammut, bisonoxe, myskoxe och karibo – vilket tyder på att den levde av en mix av dessa djur.
Orsaken till den stora massdöden av större djur i slutet av istiden har diskuterats livligt och det finns olika teorier. Klimatförändring har förts fram som förklaring, men också mänsklig jakt, eller en kombination av orsaker. När det gäller Alaskavargen är förklaringen sannolikt att deras bytesdjur försvann.
– Men denna studie visar också att den stora massdöden var mer omfattande än vi tidigare trott. Det kan mycket väl finnas fler upptäckter att göra inom detta område, säger Jennifer Leonard.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jennifer Leonard (på engelska), tel: 018-471 64 66, 070-482 44 28, Jennifer.Leonard@ebc.uu.se
Planeter och andra himlakroppar som inte producerar eget ljus utan belyses av solen reflekterar solljuset i högre eller mindre grad. Himlakroppens ”albedo” är ett mått på det reflekterade ljuset. Det är lätt för astronomerna att mäta Mars´eller Venus´albedo men hur mäter man jordens albedo? På 1920-talet föreslog franska astronomer att man skulle mäta det s k askljuset på månen. Det uppstår när jorden lyser på månen. Man kan se det med blotta ögat vid nymåne. Då anas resten av månskivan i en svag gulbrun färgton.
När denna briljanta idé framkastades var den ännu tekniskt ogenomförbar. Ingen misstänkte heller att det pågick en global uppvärmning som skulle kunna spåras i albedot.
– Om albedot minskar betyder det att mindre ljus reflekteras ut i rymden och mer ljus absorberas. Mer energi stannar kvar på jorden och bidrar till att uppvärma den, säger lundaastronomen Mette Owner-Petersen och fortsätter:
– Klimatmodelleringar utförda vid DMI visar att en sänkning av albedot med en procent motsvarar en höjning av den globala medeltemperaturen med en halv grad Celsius. Därför krävs det en mätapparat med mycket hög känslighet. Det finns redan några sådana instrument som kan mäta förändringar i storleksordningen ner till 0,8 procent. Vi siktar till att komma ner till 0,1 procent.
Deltagare vid den astronomiska institutionen i Lund är Mette Owner-Petersen, Arne Ardeberg och Torben Andersen samt från DMI Peter Thejll och Hans Gleisner; den senare har doktorerat i Lund. Lundaastronomernas uppgift är att utveckla och bygga det instrument som ska användas – från svensk sida har Vinnova nyligen tillskjutit 5,6 miljoner kronor för det ändamålet. Det är relativt lite pengar för ett astronomiskt teleskop Men det krävs faktiskt inte ett större teleskop än vad en välutrustad amatörastronom kan tänkas ha.
Teleskopet ska inte övervaka månen hela tiden utan bara när månen befinner sig i en lämplig fas. Teleskopet mäter både ljuset på den del av månen som är direkt upplyst av solen och den del som upplyses av jorden. På det sättet kommer man elegant runt svårigheten att solljuset kan tänkas variera i ljusstyrka. Minskar solljuset försvagas jordens albedo proportionellt sett lika mycket; förhållandet dem emellan förblir oförändrat. Skulle förhållandet förändras är det jordens albedo som har förändrats.
– Tanken är att vårt teleskop ska vara helautomatiserat och kräva mycket liten tillsyn, säger Mette Owner-Petersen. Det är ännu inte klart var det ska placeras men troligen blir det i Australien. När teleskopet inte är aktivt skulle det med hjälp av fjärrstyrning t ex kunna användas av skolklasser. Det finns mycket att se på; södra stjärnhimlen är betydligt mera praktfull än den norra.
En bild som får användas fritt bifogas. Den kan laddas ner på http://www.naturvetenskap.kanslimn.lu.se/BoW/GF/122-2288_IMG.JPG
Bildtext: Det räcker med ett litet teleskop för att genomföra mätningarna. Här testar astronomen Peter Thejll en prototyp. I bakgrunden domen som innesluter NOT, Nordiska Optiska Teleskopet, på La Palma. Foto: Hans Gleisner
Kontaktinformation
För mer information: Mette Owner-Petersen nås på tel 046 222 7313 eller på mobil +4523292502.
– Vi erbjuder en utbildning med både bredd och djup och med god forskningsanknytning. Programmet är uppbyggt så att studenterna nischar sig först i ett senare skede av utbildningen, vilket borgar för att de har gedigna baskunskaper innan de väljer inriktning, säger Rolf Lind, studierektor vid Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet.
Företagsekonomi och nationalekonomi är utbildningens huvudämnen, och efter ett gemensamt basblock där även statistik och juridik ingår, kan studenterna fördjupa sig inom till exempel något av företagsekonomins huvudområden – finansiering, marknadsföring, management, redovisning – eller i nationalekonomi. Tanken är att programmet ska förbereda både för kvalificerat yrkesarbete, men också fortsatta studier på masters- eller forskarnivå.
Den nya utbildningen som ges med början från hösten, har anpassats till Bolognaprocessens examenskrav, Det innebär att civilekonomexamen ligger på avancerad nivå. Programmet skiljer sig på det sättet från utbildningar på grundnivå som leder till en kandidatexamen.
– Det nya civilekonomprogrammet är alltså inte en förlängning av den nuvarande ekonomlinjen, utan innehåller en hel del nya inslag. En viktig skillnad är att man under det fjärde året läser specialiserade kurser på avancerad nivå inom det ämnesområde man har valt under en termin, och sedan skriver ett sammanhållet examensarbete om 30 hp inom den inriktningen under den följande terminen. Det nya programmet är på det sättet både profilerat och innebär genom de avancerade kurserna under det sista året också en tydlig kvalitetshöjning, säger Rolf Lind.
Fakta om civilekonomexamen:
Den nya yrkesreglerade civilekonomexamen kom till efter ett regeringsbeslut och i dag kan alla högskolor och universitet ansöka om rätten att ge utbildningar som leder till denna. Alla yrkesreglerade examina prövas av Högskoleverket.
Källa: Högskoleverket, http://www.hsv.se
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Rolf Lind, studierektor, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 0708-16 26 64, e-post rolf.lind@fek.su.se
