Jan Eriksson har utvecklat datormodellerna i samarbete med en amerikansk kollega, David Fenyö vid Rockefeller University, New York. Forskningen presenteras i juninumret av den ansedda tidsskriften Nature Biotechnology.

Forskarna har konstruerat dels en datormodell för proteinanalyser, dels en datormodell för förekomsten av proteiner i levande celler. Proteinanalyser, eller proteomik, är ett sätt att ta fram information om tillståndet i levande celler genom att identifiera så många som möjligt av cellernas proteiner. Proteomikforskare använder olika metoder för att isolera och spjälka proteinerna innan de analyseras med hjälp av masspektrometri. Själva analyserna är en utmaning, eftersom olika proteiner förekommer i väldigt olika mängder.

– Nu har vi konstruerat en modell av ett proteomikexperiment, där olika delar av experimentet kan varieras och utfallet studeras med datorsimuleringar. Metoden betyder att experimenten kan anpassas bättre till varje enskilt experiments biologiska förutsättningar. Och resultaten visar hur man ska göra för att ändra den experimentella designen så att fler proteiner kan identifieras, förklarar Jan Eriksson.

Redan små förändringar av nuvarande proteinanalyser kan snabbt förbättra förutsättningarna 5-10 ggr för att identifiera proteiner från vävnadsceller eller från mikroorganismer, medan identifiering av alla proteiner i kroppsvätskor kommer att kräva avsevärda arbetsinsatser eller helt nya angreppssätt. När man väl når dit, kommer man att kunna diagnosticera sjukdomar genom att identifiera proteiner från blod, ryggmärgsvätska, saliv och andra kroppsvätskor.

Datormodellerna kan få betydelse för diagnosticering av till exempel cancer eller hjärnans sjukdomar, för utveckling av nya mediciner samt för framtagning av bättre grödor och husdjur som säkrar vår framtida livsmedelsförsörjning. Men Jan Eriksson tycker att tillämpningen inom grundforskningen är viktigast.

– Grundforskning innebär att lära sig hur kroppens celler fungerar. Om man bara får en signal om att något är sjukt, är detta svårt att angripa om man inte förstår cellernas mekanism. Ju mer man kan om de grundläggande mekanismerna i cellerna, desto lättare blir det att förstå och spåra olika sjukdomstillstånd, säger Jan Eriksson.

För mer information : jan.eriksson@kemi.slu.se

– Vid centret kan samlad kompetens inom oorganisk och organisk forskning verka för att utveckla metoder för att framställa nya porösa material, bland annat så kallade zeoliter. Forskningen kommer också att vara inriktad på att ta fram nya vetenskapliga applikationer. Centret ska samordna innovativ forskning och kommersialisering i nära samarbete med industriella partners, bland annat Astra Zeneca AB, Biovitrum, NobelBiocare och Perstorp Specialty Chemicals AB, säger Xiaodong Zou, professor i strukturkemi vid Stockholms universitet och föreståndare för EXSELENT.

Zeoliterna innehåller hålrum där mindre molekyler kan fångas in. Xiaodong Zous forskargrupp har, som första forskare i världen, byggt kristaller med runt två nanometer stora hål som är anpassade för att fånga in molekyler. Kristallerna kan sedan användas för att separera molekyler, eller verka som katalysatorer och därmed initiera eller kontrollera en kemisk reaktion. Detta innebär att nya ämnen kan tillverkas och att kemiska reaktioner kan styras i önskvärd riktning.

Centret är ett av fyra så kallade Berzelii centra för starka forskarmiljöer som beslutats om av två statliga forskningsfinansiärer – VINNOVA och Vetenskapsrådet. VINNOVA och Vetenskapsrådet ger centret 100 miljoner kronor under tio år. Stockholms universitet, Ytkemiska institutet och industrin bidrar med ytterligare 70 miljoner kronor.

Xiaodong Zou får, enligt beslut vid senaste styrelsemötet, åtta miljoner kronor för inköp av materialanalysutrustningar av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Förra året tilldelades hon ett anslag på ca 3,5 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för inköp av pulverröntgendiffraktometer.

Vid invigningen deltog bland andra Lena Ek, styrelseordförande EXSELENT Board och ordinarie ledamot i industri-, forsknings- och energiutskottet, Europaparlamentet.

Fakta om zeoliter:
Zeolit,från grekiskans zeo, koka, och lithos, sten. De kristallina zeoliterna omfattar cirka 60 naturligt förekommande mineraler och ett hundratal syntetiska motsvarigheter. Zeoliter kan användas som katalysatorer i kemiska reaktioner. De används också i exempelvis tvättmedel där de gör hårt vatten mjukare. En zeolit som används på detta vis är natriumaluminiumsilikat, som ersätter fosfor. Natriumaluminiumsilikat anses bättre ur miljösynpunkt, eftersom fosfor i avloppsvatten orsakar övergödning av sjöar och vattendrag.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Xiaodong Zou, professor i stukturkemi vid Stockholms universitet, tfn 08-16 23 89, mobil 076-216 88 20, e-post zou@struc.su.se

För bilder av invigningen eller forskare vid centret kontakta universitetets presstjänst:
Tfn 08-16 40 90, e-post press@su.se

Nyblivna doktorn i vårdvetenskap, Ann-Charlott Lindström, blev inte förvånad över att hitta maktstrukturer inom primärvården, men hon hade inte förväntat sig att de skulle framträda så tydligt. I sin avhandling ”Något som inte längre är – Distriktssköterskors yrkesutövning på vårdcentral ur ett genusperspektiv”, har hon studerat innebörden av distriktssköterskors integrering med vårdcentralen.

Resultatet av Ann-Charlott Lindströms forskning visar att samarbetet med distriktsläkare, sjuksköterskor och annan personal har förändrat distriktssköterskornas yrkesstatus. Distriksköterskorna beskriver sig som doktorns förlängda arm. De låter sig styras av arbetsstrukturen på läkarmottagningarna. Många anser inte att tiden räcker till för pedagogiska och hälsofrämjande arbetsuppgifter, exempelvis sluta-röka-kurser, viktminskningsgrupper eller arbete för att stödja föräldrar i föräldrarollen.

Resultatet visar särskilt tydligt att arbetet inom barnhälsovården upprätthåller en genusordning. Traditionella könsroller och förväntningar om vad som anses som kvinnligt och manligt inverkar på distriktssköterskornas yrkesutövning. Det är tydligt att distriktssköterskorna i första hand förknippar vård och omsorg om barnen med kvinnligt ansvar medan männens frånvaro tas för given. Föräldraskap förknippas med en mamma-pappa-konstellation medan andra familjebildningar inte diskuteras.
När distriktssköterskorna har huvudrollen på barnavårdcentralen agerar de självständigt, medan samarbetet med läkare förändrar deras medverkan. Distriktssköterskorna blir åhörare och som assistenter till läkarna rättar de sig efter deras önskemål. Som del av teamet på vårdcentralen har distriktssköterskorna svårt att få gehör för sina frågor samtidigt som de upplever ett utanförskap gentemot övriga yrkesgrupper på vårdcentralen.

– Min tolkning är att det handlar om maktstrukturer som sitter i väggarna och att de manliga medicinska arbetsuppgifterna vunnit mark från distriktssköterskornas omvårdnadsuppgifter, säger Ann-Charlott Lindström. Det är en genusordning som kan leda till att befolkningen går miste om den kompetens som distriktssköterskor har.
För att komma till rätta med problemet tycker hon att utbildningsinnehållet i vårdutbildningarnas samtliga delkurser måste anknyta till ett genusperspektiv.
– Studenter måste medvetandegöras om problemen och diskutera dem, för det handlar om strukturer och förväntningar som är så ingrodda att vi inte ser dem, säger Ann-Charlott Lindström.

Avhandlingen ”Något som inte längre är – Distriktssköterskors yrkesutövning på vårdcentral ur ett genusperspektiv”, lades fram i vårdvetenskap den 13 juni vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Ann-Charlott Lindström, tel: 0520 – 22 39 82, e-post:ann-charlott.lindstrom@hv.se

– Det är en myt att barn idag har sämre fysisk kondition än för 50 år sedan. Livsstilsmönster som kan skapa problem senare i livet grundläggs ofta inte förrän i tonåren, säger professor Michael Sjöström vid Institutionen för Biovetenskaper och Näringslära vid Karolinska Institutet.

Symposium: Current evidence and future perspectives for lifestyle interventions in children and adolescents

Tid: Tisdag 19 juni klockan 08.30-18.00
Plats: Karolinska Institutet Campus Huddinge, Nobels allé 12, Flemingsberg,

(Se bifogat faktablad med program och mer information)

Syftet med symposiet är att jämföra erfarenheter och utveckla gemensamma strategier inom EU för framtida arbete med folkhälsofrågor. De tre projekten finansieras av EU och kartlägger på olika sätt ungas hälsa och livsstil, med tonvikt lagd på mat och fysisk aktivitet. Symposiet i Stockholm är första gången forskarna från de olika projekten träffas.

­- Det nya är att man genomför mätningarna i de olika länderna på samma sätt så att resultaten blir jämförbara. Därmed får man ett bättre underlag för att diskutera gemensamma strategier i folkhälsoarbetet inom hela EU, säger Michael Sjöström.

Om de tre EU-projekten
Varje forskningsprojekt är ett samarbete mellan forskargrupper i tiotalet länder. Projekten pågår i tre till fem år, och inriktar sig även på metodutveckling när det gäller riktade åtgärder för att förbättra ungas levnadsvanor. Enheten för preventiv näringslära, Karolinska Institutet, deltar i samtliga tre projekt.

ProChildren mäter med nyutvecklade metoder hur mycket frukt och grönsaker våra unga får i sig. Det har nyligen avslutats och resultaten presenteras på symposiet. Bland annat visar resultaten att svenska barn är bäst i Europa på att äta grönsaker. Nya uppföljande projekt diskuteras.

HELENA studerar kost- och motionsvanor bland europeiska tonåringar. Projektet är särskilt inriktat på kostrelaterade sjukdomar som typ 2 diabetes och övervikt samt olika typer av ätstörningar.

IDEFICS kartlägger övervikt och fetma hos europeiska barn mellan två och tio år. Projektet är inne på sitt första år. Resultaten ska användas för gemensamma riktlinjer när det gäller råd kring kost och motion.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Adjungerad professor i nutrition, Karolinska Institutet

Michael Sjöström

Tel: 08-608 91 40

Mobil: 070-537 98 70

E-post: michael.sjostrom@prevnut.ki.se

Arrangör

Patrick Bergman

Tel: 08-608 33 41

E-post: patrick.bergman@prevnut.ki.se

Pressekreterare

Sabina Bossi

Tel: 08-524 860 66

Mobil: 070-614 60 66

E-post: sabina.bossi@ki.se

Mer än hälften av alla svenskar bär på viruset herpes simplex. Viruset ligger vilande i kroppen men blommar ibland ut och orsakar då blåsor och sår runt munnen. I sällsynta fall kan viruset gå upp i hjärnan och orsaka hjärninflammation eller hjärnhinneinflammation. Det finns även en annan typ av herpesvirus som ger genitala blåsor.
– De läkemedel som finns tillgängliga idag stoppar virusets förökning inne i den infekterade cellen. Vi har undersökt substanser som istället kan hindra viruset från att fästa till och ta sig in i cellen. Det är ett nytt sätt att tackla problemet, säger mikrobiologen Maria Ekblad.

En av de testade substanserna kallas PI-88. Substansen liknar den inbindningsmolekyl som viruset vill fästa till på cellytan och viruset luras att binda till dessa molekyler istället.
– Vi har även studerat en vidareutvecklad variant av denna substans och ytterligare två substanser som dessutom har förmågan att inaktivera herpes simplexviruset. Substanserna är mycket lovande för fortsatt utveckling av nya läkemedel mot herpes simplexvirus, säger Maria Ekblad.

Eftersom försöken gjorts i cellodling återstår mycket forskning innan fynden kan resultera nya läkemedel. Tidigare har andra liknande läkemedelskandidater som fungerat väl i cellodling inte alls gett samma resultat i djurstudier eller i försök på patienter. Ett problem har varit att molekylerna varit förhållandevis stora med negativ laddning, vilket har gjort det svårt för substanserna att tas upp av kroppen och nå de virusinfekterade cellerna. Bindningen mellan viruset och substansen är dessutom ofta relativt svag och kan brytas om andra proteiner finns i närheten.
– Därför vill vi gå vidare med kandidater som antingen binder ordentligt till viruset eller som förstör virusets yta. En substans med dessa egenskaper är dessutom lämplig att använda för förhindring av smittspridning av sexuellt överförbara sjukdomar som herpes, säger Maria Ekblad.

Avhandlingen visar också på två olika mutationer i herpes simplexvirus som gjorde att virusen blev resistenta mot substansen PI-88.
– I de två olika virustyperna fanns mutationer i olika gener, vilket kan innebära att herpes simplexvirus typ 1 och typ 2 använder olika ytproteiner för inbindning till cellen. Det kan vara av intresse för att förklara skillnader mellan de två virustyperna, säger Maria Ekblad.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för biomedicin, avdelningen för infektionssjukdomar
Avhandlingens titel: Anti-herpes simplex virus activities of sulfomannan oligosaccharide PI-88 and disulfated cyclitols

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Maria Ekblad, mikrobiolog, telefon: 031-342 46 63, 070-444 67 06, e-post: maria.ekblad@microbio.gu.se

Handledare:
Docent Edward Trybala, telefon: 031-342 47 44, e-post: edward.trybala@microbio.gu.se
Professor Tomas Bergström, telefon: 031-342 47 35, e-post: tomas.bergstrom@microbio.gu.se

I samband med trafikolyckor börjar det ofta brinna med kraftig och farlig rökutveckling som följd. Säkerhets- och larmfunktionerna vid svenska och utländska tunnlar varierar, men är idag ofta otillräckliga.

– Trots att bilisterna ser rök lämnar de ogärna bilen. Inte heller exempelvis endast digitala informationsskyltar räcker, utan det behövs flera, kombinerade informationsinsatser, förklarar Håkan Frantzich, lektor i Brandteknik vid Lunds Tekniska Högskola och en av försöksarrangörerna tillsammans med Vägverket och konsultföretaget MTO Psykologi AB.

Försöket genomfördes med oinformerade bilister och visar att bilisterna utrymde snabbt när det både kom ett muntligt meddelande och de digitala informationsskyltarna tändes med texten ”stanna motorn utrym tunneln”. Bilisterna hade dock svårt att höra vad som sades, men att meddelandet i sig kom fick en positiv följdreaktion.

Vid försöket och efterföljande gruppintervjuer framkom att bilisterna väntar på instruktioner. De tenderar också att göra som alla andra. Därför är det viktigt att få igång en positiv kollektiv reaktion, enligt Håkan Frantzich.

Många tunnlar idag, både i Sverige och i Europa, har inga eller bara enstaka larmfunktioner. Högtrafikerade tunnlar är dock bättre utformade men skillnaderna mellan europeiska tunnlar är stor.

Försöket stärkte också tidigare belägg för att grönblinkande ljussignaler vid utrymningsskyltar har bättre effekt än traditionella skyltar som används idag. I tidigare försök var andelen personer som hittade och valde nödutgången med blinkljus, närapå dubbelt så stor jämfört med dem som valde utgången med en vanlig utrymningsskylt.

– Grönblinkande larmljus blir nog vanligare i framtiden, inte bara i tunnlar utan också i industrilokaler, fartyg och varuhus, spår Håkan Frantzich.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Håkan Frantzich, universitetslektor, Brandteknik, 046-222 79 24, hakan.frantzich@brand.lth.se eller Daniel Nilsson, doktorand, Brandteknik, 046-222 95 93 daniel.nilsson@brand.lth.se. Försöksrapporten finns även på www.brand.lth.se. Resultaten avses att publiceras i ett kommande nummer av Fire Safety Journal och kommer att redovisas vid olika vetenskapliga konferenser.

Om försöket i Götatunneln:
Götatunneln i centrala Göteborg invigdes i juni 2006 och är ca 1,6 km lång. I Sverige finns ca 15 – 20 längre tunnlar, de flesta i storstäder. Försöket genomfördes den 22 november 2006 på kvällen vid 22-tiden.

Så här gjordes försöket: Tunnelns båda rör stängdes av för vanlig trafik. Försökspersonerna (fp) samlades på Vägverket i Gbg för information om övningen. Den information de fick var vilseledande när det gällde det egentliga syftet med försöket för att personerna inte skulle veta att övningen handlade om utrymning.. Försökspersonerna trodde inledningsvis att försöket gällde allmänt körbeteende och prov av tekniska installationer i ett flertal tunnlar och vägsträckor i Göteborgstrakten.

Fp körde sedan till Götatunnelns östra mynning och fick vänta där. Därefter körde de efter varandra in i tunneln. Vid ca 2/3 av tunnelns längd hindrades trafiken av den simulerade olyckan och bilisterna stannade efterhand. De första började utrymma. Vid den tidpunkten hade de sista personerna inte hunnit stanna vilket de gjorde ca tre minuter efter första bilisten stannat.
De första bilisterna spontanutrymde. Efter ca 2,5 minuter startades utrymningslarmet, belysningen tändes och trafikinformationstavlorna visade texten Stanna motorn Utrym tunneln. Gröna blixtljus tändes vid två av de utrymningsvägar som användes som utrymningsväg.

Utrymningsvägar är de tvärförbindelser (15 stycken) som förbinder de två tunnelrören och utrymningsvägarna är placerade med ca 100 m mellanrum. När bilisterna utrymt samlades de i det andra tunnelröret (som också var avstängt för trafik) där de fick fylla i en enkät. Sedan intervjuades några bilister och alla deltog i fokusgruppsamtal. Hela förloppet filmades med videokameror.

Under århundradena har mentalitet och litterära koder förändrats grundligt, vilket kan göra det svårt att tolka medeltida texter som författaren en gång tänkt. Just kärleksskildring är ett ovanligt kulturbundet fenomen, och forskarna har ofta förhållit sig misstänksamt till kärleks- och känsloskildringar i de fornnordiska sagorna. De har setts som en influens från den förfinade kontinentala litteraturen, främst de franska riddarromanerna som också var populära på Island under samma tid.

I boken ”Sagan om kärleken. Erotik, känslor och berättarkonst i norrön litteratur” gör Daniel Sävborg en grundlig analys av släktsagans sätt att skildra kärlek, känslor och erotiska motiv överlag, och kullkastar samtidigt flera gängse teorier. Det här är första gången hela den fornisländska och fornnorska litteraturen från tiden 950-1350 analyseras på detta sätt – såväl prosa som vers, originalverk som översättningar ingår i undersökningen.

Daniel Sävborg visar att 1200-talets islänningar tog till sig den samtida kontinentala litteraturen i högre grad än vad forskningen vanligen hävdat, men att den inhemska sagalitteraturen samtidigt var självständigare i sin kärleksskildring än samma forskare sett. Ibland har forskarna varit så låsta vid nedärvda fördomar att det lett till feltolkningar. En häxa som förgör en man har tolkats som kärlekspassion i kontinental hövisk stil, och en skildring av hat och missunnsamhet har tolkats som romantisk obetvinglig kärlek. Andra gånger har man istället underskattat kärlekens roll och styrka i sagorna. Även om ordet kärlek aldrig nämns kan det enligt Daniel Sävborg vara fråga om en kärlekshistoria.

– Kärleksskildringen i fornnordisk tradition använder andra medel för att skildra känslor än modern litteratur, vilket har gjort att moderna läsare missat dem och tolkat sagorna som känslolösare och kärvare än de är. Språkbruket är återhållet – man skriver gärna ”de uppskattade varandra” även när sammanhanget visar att det handlar om stark passion, berättar han.

Kontaktinformation
För mer information och recensionsexemplar, kontakta Daniel Sävborg, 070-603 42 35, e-post: daniel.savborg@littvet.uu.se

Resultaten har tagits fram av en grupp svenska och ryska forskare genom avancerade simuleringar med svenska superdatorer. Den nya kunskapen förklarar en del av de seismiska data – signaler från jordskalv – som stationer världen runt samlar in och som tidigare förbryllat forskarna.

– Dessa nya upptäckter om Jordens innersta ger en förklaring till de seismiska vågornas låga hastighet djupt inne i Jorden. Det förklarar i sin tur varför signaler från jordskalv ser ut som de gör, och underlättar därmed seismologernas arbete, säger Anatoly Belonoshko på KTH, som lett studierna.

Jordens innersta kärna, som är uppbyggd av mycket komprimerat järn i fast fas, är känd för att ha en extremt låg styvhet gentemot skjuvning – påverkan av en vridninig eller annan kraft. Järnet i Jordens inre uppträder därför nära nog som en vätska, som helt saknar motstånd mot skjuvning, och gör att det lätt sker förskjutningar av materien i jordkärnan. En följd blir att de seismiska vågor som rör sig längs ytan på den inre kärnan rör sig oväntat långsamt.

– Förutom att resultaten öppnar helt nya möjligheter att förstå ett antal mystiska fenomen som hör samman med låg hastighet hos de seismiska vågornas rörelser, kan de metoder vi använder för att förklara jordkärnans mjukhet också användas inom materialvetenskapen, säger Anatoly Belonoshko.

Denna dubbelnatur hos järn har varit en gåta för forskarna i mer än 50 år eftersom järn i laboratorieförsök inte har uppvisat någon som helst tendens att börja bli vätskeliknande under höga tryck. Anledningen är den mycket lägre temperaturen i laboratorieförsöken jämfört med jordkärnan.

Lösningen till gåtan med det ”mjuka” järnet ligger i hur järnatomerna är arrangerade och kan röra sig under de förhållanden som råder i Jordens inre del. Förhållandena kan liknas vid en fast struktur där delarna, i stället för att vara fastspikade vid varandra, är fästa vid varandra med gummiband. Då blir det mycket lätt att förskjuta vissa delar i förhållande till varandra.

En mer vetenskaplig beskrivning är att järnet i Jordens inre inte kan beskrivas som ett genomsnitt för enkristallint järn. I stället är det ett s. k. polykristallint material med vätskeliknande korngränser och mängder av defekter i strukturen. Anatoly Belonoshko har tillsammans med kollegorna Natalia Skorodumova och Anders Rosengren kunnat visat att en yttre störning som skjuvning snabbt mildras genom en vandring av atomer och glidning i de vätskeliknande korngränserna.

Studien visar att traditionella mineralfysiska metoder gäller, trots järnets oväntade beteende i jordkärnan, och att det väsentliga för ytterligare förståelse av Jordens inre är att mycket noggrant kunna återskapa de villkor som råder där. En utmaning för forskarna är också att vidareutveckla ett nytt sätt att beräkna de elastiska egenskaperna hos olika material vid hög temperatur.

– Metoderna vi använder hjälper oss att förstå, och därmed beskriva och förutsäga, egenskaper hos material vid höga temperaturer. Det öppnar nya möjlighter för teoretisk, och på längre sikt även praktisk, konstruktion av nya material, säger Anatoly Belonoshko.

Simuleringarna har kunnat genomföras med hjälp av de allra kraftfullaste svenska superdatorerna, belägna vid Parallelldatorcentret PDC vid KTH i Stockholm och vid Nationella Superdatorcentret (NSC) i Linköping.

Kontaktinformation
Mer information
Anatoly B. Belonoshko, 08-790 88 68, 018-471 5857, anatoly@mse.kth.se, anatoly@fysik.uu.se
Börje Johansson, 018-471 36 23, 070-417 54 52, Borje.Johansson@fysik.uu.se
Anders Rosengren, 08-55378474, roseng@kth.se
Natalia Skorodumova, 018-471 58 56, Natalia.Skorodumova@fysik.uu.se

Bland annat deltar följande författare på pressträffen:

Leif Andersson, husdjursgenetiker vid Uppsala universitet

Eivor Bucht, landskapsarkitekt vid SLU, Alnarp

Kjell Danell, skogs- och viltforskare vid SLU, Umeå

Håkan Fogelfors, jordbruksekolog, SLU, Uppsala

Janken Myrdal, agrarhistoriker, SLU, Uppsala


Tid 14.30 – ca 15.45
Plats: Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Kollegiets rum, 1 tr., Drottninggatan 95 B, Karta

Kaffe/Te och Juice serveras.

Kontaktinformation
OSA senast den 17 juni till eve@formas.se Presslegitimation erfordras.

Efter pressträffen blir det en release av boken som journalister välkomnas till. Men för att bubblet ska räcka till ber vi er att anmäla deltagande till keiko.blesserholt@ksla.se

– Det saknas idag ofta behandling som kan rädda den svårt malariasjuke. Vi har nyligen utvecklat en substans som kan komma att hjälpa dessa patienter, säger Mats Wahlgren, professor vid Karolinska Institutet.

PRESSTRÄFF: Möt malariaforskarna Richard Idro från Kenya, Artur Scherf från Paris, Terrie Taylor från USA, Mats Wahlgren från Karolinska Institutet med flera fredagen den 15 juni klockan 13. Konferensen äger rum i Nobel Forum, Nobels väg 1, Karolinska Institutet, Campus Solna. Anmälan till pressekreterare Sabina Bossi.

Malaria slår extra hårt mot gravida kvinnor och barn under fem år. Varje minut dör två barn i världen av malaria. De områden som drabbas är ofta redan hårt utsatta områden i Afrika, Asien och Latinamerika. Ett vaccin skulle utgöra en av de bästa långsiktiga lösningarna i kampen mot sjukdomen.

I januari i år publicerades en studie av forskare vid Karolinska Institutet som ger hopp om ett vaccin mot en svår form av malaria. Forskarna har i djurförsök med råttor och apor visat att en del av ett protein som finns i malariaparasitens röda blodkroppar kan användas för att utveckla ett vaccin. Genom att vaccinera mot just den delen av proteinet kan kroppen utveckla försvar mot sjukdomen. Forskarna håller just nu på att förfina vaccinet för att kunna utföra ytterligare tester.

Konferensen är ett samarbete mellan Karolinska Institutet, New York Academy of Science och The Earth Institute vid Columbia University. För att läsa hela programmet, se hemsidan:
http://www.nyas.org/events/eventDetail.asp?eventID=8805&date=6/14/2007%208:30:00%20AM


För mer information, kontakta:

Professor i parasitologi, Karolinska Institutet
Mats Wahlgren
Tel: 08-524 872 77
Mobil: 070-556 12 46
E-post: mats.wahlgren@ki.se

President of New York Academy of Sciences
Ellis Rubinstein,
Tel: +12122988686
web: http://www.nyas.org/

Director of Global Health Initiative, The Earth Institute at Columbia University
Joanna E. Rubinstein,
Tel: +1212 854 2583
E-post: jr2073@columbia.edu
Web: http://www.earthinstitute.columbia.edu
http://www.earth.columbia.edu/press/

Pressekreterare
Sabina Bossi
Tel: 08-524 860 66
Mobil: 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

Mattias Olsson, doktorand vid Karlstads universitet, har skrivit en avhandling om viltpassager och bland annat undersökt vilka faktorer som har betydelse för hur älg och rådjur använder passagerna. I undersökningarna har det genomförts spårningsstudier av viltpassager, undersökningar med hjälp av GPS-sändarmärkta älgar och kameraövervakning.

Viltpassager måste utformas på rätt sätt och placeras på platser som djuren normalt använder. För att få fram de bästa och mest kostnadseffektiva lösningarna när det gäller konstruktion, utformning och lokalisering av passager, studeras bland annat hur djuren använder dem. Det är också viktigt att ta reda på hur djuren rör sig i anslutning till vägar, med och utan stängsel.

Det visade sig att både älg och rådjur har specifika krav på hur passagen ska utformas. För rådjur är det viktigt att mänskliga störningar begränsas och att det finns möjlighet att söka skydd i närheten av passagen. För älgen har framförallt storleken betydelse. Är skyddet på en viltbro för dåligt stressas djuren vid passage och nyttjandet kan bli starkt begränsat. Även konventionella passager som exempelvis traktorportar med mera är ett komplement till viltpassager om de konstrueras efter djurens behov.

Sedan tidigare studier vet vi att stängsling reducerar rådjursolyckorna med cirka 55 procent och älgolyckorna med cirka 80 procent. Genom att kombinera viltstängsel med viltpassager fås ytterligare en säkerhetshöjande effekt och därmed också en ytterligare reducering av antalet viltolyckor. I ett studieområde med tre viltpassager för älg och rådjur längs E6:an nordväst om Uddevalla sjönk antalet rådjursolyckor med 70 procent och man dokumenterade en totalreduktion av antalet älgolyckor under de 31 månader sedan vägen stod färdig.

– I takt med en ökad utbyggnad av infrastrukturen är det viktigt att det också sker en ökning av åtgärder för våra vilda djur, säger Mattias Olsson. Viltpassager kommer att bli ett viktigt verktyg för att lindra vägars och järnvägars negativa effekter.

Vägtrafik och infrastruktur påverkar miljön och den biologiska mångfalden. I Sverige dödas minst 30 000 grävlingar, 28 000 rådjur och 5 000 älgar av trafiken varje år, men mörkertalet är stort. Det verkliga antalet kan vara det dubbla.

Arbetet med ett hållbart trafiksystem går bland annat ut på att minska trafikens påverkan på djur och natur. Viltstängsel kan minska olyckorna, men vägen och stängslet är samtidigt en barriär som kan bryta djurens naturliga rörelsemönster och isolera grupper av djur från varandra. För att minska viltolyckorna och underlätta djurens rörelser över vägen byggs olika typer av viltpassager, bland annat vilttrummor, viltbroar och viltportar.

Kontaktinformation
För mera information kontakta Mattias Olsson, tfn 054 700 1996.

I Sverige finns nästan 800 vindkraftverk. Flertalet har byggts utmed kusterna och inom slättområdena i södra Sverige, men nya verk sätts nu upp i många delar av landet.
– Många beskriver vindkraftverk som miljövänliga, effektiva och nödvändiga men de anses också vara fula och onaturliga. Och så låter de. Även om moderna vindkraftverk är relativt tysta i förhållande till sin storlek kan ljudet från rotorbladet höras tydligt i vissa väderförhållanden, säger Eja Pedersen.

I studien fick drygt 1000 personer som bor nära vindkraftverk svara på en enkät om hur de upplevde ljudet. Av dem som lever med en ljudnivå som ligger strax under Naturvårdverkets norm för vindkraftverk (40 decibel) svarade 14 % att de var ganska störda eller mycket störda av ljudet.
– Mest störande upplevdes de ljudkaraktärer som beskrev det aerodynamiska amplitudmodulerade ljudet, alltså det svischande, vinande och pulserande eller dunkande ljudet. Det är en typ av ljud som vårt hörselorgan lätt uppfattar, säger Eja Pedersen.

Risken att störas av ljudet från vindkraftverk var större på landsbygden än i villaområden, där bakgrundsljud i större utsträckning maskerar en del av ljudet från anläggningen och där de boende inte förväntar sig att det ska vara helt tyst. Risken att bli störd av ljudet var också större om man kunde se verket från sin bostad.
– Vindkraftverk är synliga objekt med en roterande rörelse som drar blicken till sig. Det visuella intrycket kan förstärka hörselintrycket, säger Eja Pedersen.

Det finns inga tidigare studier som visar hur människor påverkas av en så låg ljudtrycksnivå som vid 40 decibel. I denna studie fanns inga samband mellan självrapporterat hälsotillstånd och ljudtrycksnivå, men sänkt välbefinnande var relaterat till störning av vindkraftbuller.
– Beroende på hur omgivningen ser ut uppfattas ljudet olika och därför måste vi uppskatta hur mycket risken för störning ökar med ökad ljudnivå i olika miljöer när vi planerar att bygga nya vindkraftverkparker. Då ökar också förtroendet hos allmänheten och det kommer att stödja utbyggnaden av vindkraft, säger Eja Pedersen.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Arbets- och miljömedicin
Avhandlingens titel: Human response to wind turbine noise – perception, annoyance and moderating factors

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Eja Pedersen, telefon: 035-16 71 39, e-post: eja.pedersen@set.hh.se

Handledare:
Docent Kerstin Persson Waye, telefon: 031-786 36 04, e-post: kerstin.persson-waye@amm.gu.se

För- och nackdelarna med ryggbedövning jämfört med intravenös bedövning med t ex morfin har ofta diskuterats och undersökts de senaste åren. Nu visar både Åsa Rudins studie och andra studier att ryggbedövning ger den bästa smärtlindringen. Med denna metod får patienten en slang tunn som en fisklina inlagd i ryggen, och kan själv via en pump styra tillförseln av smärtstillande medel.
– Ryggbedövning är mer tekniskt komplicerad och kräver oftare fininställning av doseringen. Men de patienter som får ryggbedövning upplevde mindre smärta och även mindre trötthet, förvirring och hallucinationer än de som får morfin, säger Åsa Rudin.
Typen av kirurgiskt ingrepp påverkar graden av smärta, men ingreppet i sig kan också påverka smärtbehandlingen. En av lundaforskarens studier visade att morfin bryts ner sämre hos patienter som genomgått större leverkirurgi, vilket innebär en ökad risk för biverkningar. Läkarna måste därför vara extra försiktiga med doseringen om man ger morfin i sådana fall.
Åsa Rudin har också undersökt om man redan före operationen kan förutsäga hur ont en patient får efteråt. 80 kvinnor som skulle steriliseras fick fylla i ett formulär om sin eventuella smärta före operationen och sitt allmänna psykiska välbefinnande. De fick också sin smärtkänslighet mätt genom en värmeplatta placerad på huden.
Studien visade att oro, ångest och andra psykologiska faktorer spelade en mindre roll när det gällde patientens smärtor efter operationen. Smärtkänsligheten, och om patienten i fråga hade smärtor redan före operationen, var de faktorer som hade störst betydelse.
Åsa Rudin skulle vilja se fler liknande studier på andra patientgrupper, så att man bättre kan bedöma vilka patienter som får mest ont efter ett ingrepp.
– Inom sjukvården vet vi ju att olika personer reagerar olika på smärta. Men vi har ingen möjlighet att på förhand avgöra vilka som kommer att få mer ont än andra, säger hon.
Med mer kunskap om detta, så skulle man kunna välja olika smärtlindringsmetoder till olika patienter som opereras för samma ingrepp. Att så bra som möjligt lindra smärtorna efter en operation är viktigt av många skäl, bl.a. för att svår smärta ökar både risken för komplikationer och risken för att utveckla långvarig smärta. Även om smärtbehandlingen förbättrats mycket på senare år, så upplever fortfarande uppemot en tredjedel av alla patienter medelsvår till svår smärta efter större kirurgiska ingrepp.

Avhandlingen heter Pain following surgery: management, outcome and prediction, och läggs fram den 16.6. En sammanfattning finns på http://theses.lub.lu.se/postgrad/, skriv ”Rudin” i sökrutan. Åsa Rudin träffas på tel 0706-57 17 49 eller e-post asa.rudin@med.lu.se.


Rönen presenteras i en artikel i senaste numret av Nature. De båda lundensiska författarna är professor Anders Lindroth och lektor Harry Lankreijer vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemanalys. Forskargrupperna har undersökt hur olika faktorer som klimat, ålder och kvävenedfall påverkar utbytet av koldioxid mellan olika typer av skogsekosystem och atmosfären. Man har koncentrerat sig på att studera hur skogar på norra halvklotet påverkas. Bland annat har man undersökt vilken roll mänskliga aktiviteter som aktiv skogsskötsel och deposition av försurande ämnen spelar i det sammanhanget.

Det visar sig att försurningen i form av utsläpp av kväveoxider påverkar kolupptaget kraftigt. Det är i och för sig väntat eftersom kväveoxiderna gödslar skogen och får den växa snabbare. Det leder bl a till att mer kol binds i tillväxande vedmassa på grund av den ökade fotosyntesen.

– Men upptaget av kol när man kvävegödslar en skog är bara en tiondel så stort som när kväveoxiderna sprids från våra vägar via luften. I det förra fallet binder ett kg kväve fyrtio kg kol, i det senare fallet binder ett kg kväve 400 kg kol! säger Anders Lindroth och tillägger:

– Det paradoxala är alltså att nedsmutsningen av atmosfären genom försurning faktiskt motverkar växthuseffekten genom att upptaget av koldioxid från atmosfären ökar. Slutsatsen blir att människan aktivt genom skogsskötsel och passivt genom luftföroreningar mer eller mindre fullständigt kontrollerar kolupptaget i tempererade och nordliga skogar.

Forskarna har också konstaterat att skogarnas ålder spelar en viktig roll för koldioxidutbytet med atmosfären. Räknat på ett skogsbestånds hela livstid är det genomsnittsliga kolupptaget cirka hälften av det maximala som inträffar under ett bestånds medelålder.

– Med andra ord varierar kolupptaget kraftigt under en skogs livstid. Det är ingen tvekan om att det bör ha konsekvenser för hur vårt skogsbruk bör se ut. Men vilka konsekvenser? För att kunna svara på det krävs mera forskning, slutar professor Lindroth.

Kontaktinformation
Artikeln i Nature heter The human footprint in the carbon cycle of temperate and boreal forests. För ytterligare information nås professor Lindroth på tel 070 5738633.

När skog växer binds kol in i träden och därmed minskar halten av koldioxid i luften. Mänskliga aktiviteter såsom gödsling av jordbruksmark och förbränning av biomassa och fossila bränslen gör att halten av kväve i atmosfären stiger. Eftersom tillgången på kväve i de flesta fall begränsar trädens tillväxt i de boreala skogarna så ökar tillväxten när mer kväve släpps ut i atmosfären. Det innebär att fastläggningen av kol i den växande skogen ökar om kvävehalten i luften ökar.

Forskarna visar att mänskliga aktiviteter har en direkt påverkan på fastläggningen av kol, såväl direkt genom brukande av skogen som indirekt genom kväveutsläpp. Resultaten kan komma att förändra såväl den framtida skogsskötseln som förståelsen för kol- och kvävebalanserna i de boreala skogarna.

I en kommentar till artikeln, publicerad i samma nummer av tidskriften Nature, stödjer professor Peter Högberg, SLU, resonemanget men framhåller att i områden som är kvävemättade, till exempel tätortsnära skogar, kan ökad kvävetillförsel medföra bland annat läckage av kväve och förändringar i vegetationen.

Kontaktinformation
Achim.Grelle@ekol.slu.se, 018-67 25 55

Peter.Hogberg@sek.slu.se, 090-78 68 353

Människans arvsmassa innehåller omkring tre miljarder baser eller bokstäver och 1,5 procent av dem består av gener. Det finns också en annan kod som styr varje gen och bestämmer när och i vilken cell den ska vara aktiv, vilket ibland kallas för den epigenetiska koden. Arvsmassan finns i cellens kärna och har många proteiner bundet till sig, t ex transkriptionsfaktorer som styr generna.

I Claes Wadelius laboratorium har man studerat några transkriptionsfaktorer som orsakar ålderdiabetes och rubbad fettomsättning i levern. Man fann att det går att undersöka levande celler och upptäcka vilka gener som transkriptionsfaktorerna reglerar med en häpnadsväckande hög upplösning. Tillsammans med Jan Komorowski vid Linnaeus center för bioinformatik utvecklades en ny metod att tolka dessa data.

Tidigare har man trott att genaktiviteten styrs på liknande sätt hos människan och olika djurarter. Den största överraskningen med ENCODE-projektet är att människan och andra arter har utvecklat sin egen kod för hur generna ska styras. Genregleringen är också olika mellan olika organ hos människan. Det betyder att man måste läsa genregleringskoden i var och en av människans organ, vilket är ett mycket stort arbete.

– Genom internationellt samarbete har vi nu visat att en ny generation av genanalyser fungerar. Eftersom vi nu kan läsa den epigenetiska koden så kan vi på sikt förklara vilka epigenetiska skador som leder till cancer och våra vanligaste sjukdomar som åldersdiabetes och störningar i ämnesomsättningen, säger Claes Wadelius, professor vid institutionen för genetik och patologi, Uppsala universitet.

I projektet ingår flera forskargrupper från USA, samt forskare från Japan, Singapore, Storbritannien, Spanien, Schweiz, Österrike och Tyskland.

Kontaktinformation
Kontaktperson Claes Wadelius, 070-425 0583, Claes.Wadelius@genpat.uu.se