För att förstå hur lärares arbete i praktiken konstitueras, upplevs och skapas är det intressant att lyssna på vad lärarna själva har att säga. Karolina Parding, doktorand vid Luleå tekniska universitet, har i en så kallad professionssociologisk studie fokuserat på gymnasielärares arbetsvillkor och mer specifikt på deras handlingsutrymme.

– Utifrån ett antal intervjuer med gymnasielärare vid en gymnasieskola i Norrbotten har jag i huvudsak fått fram att lärarna ser handlingsutrymmet som a och o när det gäller att kunna utföra arbetet på ett tillfredsställande sätt. Samtidigt identifierar de förändrade omständigheter för sitt yrkesutövade och därmed också möjligheter att skapa handlingsutrymme, säger Karolina Parding.

Lärarna menar att i relation till främst olika policys, andra kolleger och elever så skapas – eller försvåras skapandet av – handlingsutrymme. När relationerna upplevs som positiva och givande menar man att handlingsutrymmet finns, medan man däremot tycker att handlingsutrymmet minskar om relationerna upplevs negativa och problematiska.

Studien visar också att olika lärare delvis har olika syn på vad läraryrket är och borde vara och Karolina Parding menar att två olika yrkesidentiteter har synliggjorts. Den ena krockar delvis med dagens sätt att organisera skolan – där exempelvis interdisciplinära arbetslag ofta upplevs som påtvingade och i realiteten inte givande i det dagliga arbetet, medan dessa lärare samtidigt saknar närhet och samarbete med sina ämneskolleger. I den gruppen hittar man också en del hinder när det gäller handlingsutrymme.

– Den andra yrkesidentiteten ligger närmare dagens organisation av skolan och de lärarna ser inte några större problem ifråga om handlingsutrymme. Trots olika yrkesidentiteter säger sig de båda grupperna ha stort handlingsutrymme, något som visar att man som enskild lärare till viss del själv kan välja hur man i praktiken förhåller sig till skolorganisationen och de förutsättningar som ges, säger Karolina Parding.

Karolina Pardings doktorsavhandling Upper secondary teachers’ creation of discretionary power – The tension between profession and organisation, med vilken hon disputerar den 18 juni, är i allra högsta grad aktuell. Inte minst på grund av skolans roll som en central, social institution i vårt samhälle, en institution i vilken lärarna har huvudrollen i egenskap av att vara de professionella yrkesutövarna.

Kontaktinformation
Upplysningar: Karolina Parding, tel. 0920-49 30 29, karolina.parding@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@ltu.se

Fler jobb för högutbildade än för lågutbildade
De senaste decennierna har det skapats färre och försvunnit fler jobb för lågutbildade än för högutbildade. För dem med en längre universitetsutbildning skapades det nästan dubbelt så många nya jobb för varje nedlagt jobb jämfört med dem som högst har grundskoleutbildning (1,3 jämfört med 0,7). Personer med en kortare högskoleutbildning byter arbete mest, medan lågutbildade byter arbete i minst utsträckning. Högutbildade byter även oftare jobb av skäl som inte kan motiveras utifrån att jobb försvinner eller skapas.

Konjunkturen påverkar utbildningsgrupper på olika vis. Lågutbildade påverkas mer av lågkonjunkturer medan rörligheten för högutbildade varierar mindre med konjunkturen. Resultaten visar att lågkonjunkturer är perioder som arbetsgivare använder för att i första hand säga upp lågutbildad personal medan de i större utsträckning behåller högutbildad personal. Högutbildade byter å andra sidan arbete mer i högkonjunkturer.

Ingen minskning av rörligheten på svensk arbetsmarknad
Under perioden 1986-2002 har andelen nya och nedlagda jobb vardera uppgått till cirka 10 procent av den totala sysselsättningen per år (jobbflöden). Andelen arbetstagare som slutade eller började en ny anställning under perioden (arbetstagarflöden) var dubbelt så hög, drygt 23 procent. Rörligheten på den svenska arbetsmarknaden är lika hög som i andra länder, har varit stabil över tidsperioden och det finns ingen trend mot minskad rörlighet.

Vi studerar hur flöden av jobb och arbetstagare till och från arbetsställen har utvecklats i hela den svenska ekonomin under perioden 1986-2002 med länkade data om ca 110 000 arbetsställen och 3 000 000 arbetstagare. Studien är den första som har data på så detaljerad nivå för så lång tidsperiod.

Rapport 2007:12 ”Utbildningens betydelse för flöden på arbetsmarknaden” är skriven av Marie Gartell, Ann Christin Jans och Helena Persson och bygger på Working Paper 2007:14.

Kontaktinformation
Vid frågor kontakta: Ann-Christin Jans, tel: 08-786 96 17, e-post: ann-christin.jans@forsakringskassan.se; Helena Persson, tel: 070-497 23 68, e-post: helena.persson@saco.se eller Marie Gartell, tel: 08-402 12 17, e-post: marie.gartell@framtidsstudier.se

Martin Lundin har bland annat studerat ifall kommunernas satsningar på sysselsättningsskapande åtgärder påverkas av vilket politiskt block som har makten i kommunen. Resultaten visar att partipolitik spelar roll, men bara i stora kommuner. Ju starkare vänstersidan är, desto mer pengar går till arbetsmarknadspolitik när man tagit hänsyn till en rad andra faktorer som arbetslöshet och befolkningsstruktur.

– Men hur starkt det här sambandet mellan parti och arbetsmarknadspolitik är beror på kommunstorleken. Effekten ökar med invånarantalet och i riktigt små kommuner spelar det ingen roll vem som sitter vid makten, berättar han.

De arbetsmarknadspolitiska målsättningarna är delvis olika för stat och kommun. Enligt studien ökar samarbetet mellan kommun och arbetsförmedling om de båda parterna dels känner förtroende för varandra, dels har liknande målsättningar. Båda kraven måste dock uppfyllas om man ska nå ett bra samarbete – att vilja samma sak räcker inte ifall parterna inte litar på varandra. Hur mycket man samarbetar beror också på hur mycket arbetsförmedling och kommun verkligen behöver varandra, visar avhandlingen.

Även om arbetsförmedlingen samarbetar aktivt med kommunen leder det inte automatiskt till att arbetsförmedlingen kan genomföra politiska beslut som stämmer bättre överens med nationella beslutsfattares idéer.

– Det sker bara om det är en verkligt komplex uppgift som ska genomföras, säger Martin Lundin.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Martin Lundin, 018-471 11 23, e-post: martin.lundin@statsvet.uu.se

Efter terroristattackerna den 11 september 2001 har FN:s säkerhetsråd – med USA i spetsen – radikalt utvidgat sina egna befogenheter. Genom två resolutioner i säkerhetsrådet – 1373 och 1540 – har de i praktiken lagstiftat om vilka åtgärder som andra stater måste vidta för att bekämpa terrorism och spridning av massförstörelsevapen. Anette Ahrnens visar att USA, den enda kvarvarande supermakten, på detta sätt utnyttjade FN och säkerhetsrådet för att nå snabba resultat och skapa legitimitet kring sin egen säkerhetspolitik. Och strategin lyckades:

– Särskilt strax efter den 11 september tyckte en stor majoritet av FNs medlemsstater att säkerhetsrådets handlande var legitimt eftersom man var överens om att hoten från terrorismen var så stora att det fanns ett starkt behov av effektiva åtgärder, säger Anette Ahrnens, som menar att hotbilden utplånade alla invändningar om bristande legalitet och brott mot juridiska principer.
Det traditionella tillvägagångssättet ansågs alltså inte vara tillfredställande eftersom det tog alldeles för lång tid.
– Det kan ta många år att enas om nya folkrättsliga regler, sedan följer ytterligare väntan på ett tillräckligt antal ratificeringar för att en konvention ska träda i kraft, vilken i sin tur enbart binder de stater som ratificerat den, säger Anette Ahrnens.

Men genom att anta juridiskt bindande resolutioner har FN:s säkerhetsråd utmanat staternas lagstiftningsmonopol och dessutom revolutionerat processen, då de nya reglerna omedelbart binder alla 192 medlemsstater.
– Med tiden har det hörts alltfler protester mot en utvidgad användning av säkerhetsrådet som lagstiftande organ, säger Anette Ahrnens. Man menar att mänskliga rättigheter, staternas suveränitetsprincip och andra traditionella rättsprinciper kommer i kläm.
Och hittills har inga fler resolutioner av samma karaktär som resolutionerna 1373 och 1540 antagits, vilket tyder på att den allmänna legitimitetsuppfattningen spelar roll.

Anette Ahrnens studie visar dock tydligt att legitimitet – även i folkrättsliga sammanhang – inte är beroende av legalitet i juridisk mening, utan kan även formuleras i mer politiska termer som samtycke och effektivitet. Att politiska faktorer delvis anses kunna uppväga juridiska resulterar inte bara i en potentiell ny och starkare roll för säkerhetsrådet. Det innebär också, enligt Anette Ahrnens, en potentiell genväg för stormakter, vars resurser ofta gör det lättare att manipulera samtycke och effektivitet än mer statiska faktorer som legalitet och rättsliga principer.

Kontaktinformation
Anette Ahrnens disputerade den 2 juni med avhandlingen A Quest for Legitimacy. Debating UN Security Council Rules on Terrorism on Non-proliferation. Hon nås på telefonnummer 046-222 89 32, 0707-33 53 14, Anette.Ahrnens@svet.lu.se

Det visar vetenskapsjournalisten Annika E. Nilsson i en avhandling från Tema vatten vid Linköpings universitet.

– Kunskap om miljön och hur den påverkar oss är en nyckel till hur vi ska hantera förändringar. Därför måste vi också undersöka förutsättningarna för att skapa användbar kunskap, säger hon.

Tidigare forskning har lyft fram hur forskning kan påverka politiska beslut på miljöområdet. Annika E. Nilsson har vänt på frågan och visar att politiskt samarbete spelar en viktig roll för den vetenskapliga kunskapen om miljön. Under det kalla kriget fanns det ingen samordning av miljöarbetet i Arktis och även efter att det kom igång hade klimatarbetet låg prioritet eftersom det sågs som en global fråga. Genombrottet för en samlad analys av klimatförändringarna i Arktis kom först när globala och regionala intressen möttes.

Avhandlingen bygger på en studie av den första fullskaliga analysen av hur klimatförändringarna kommer att slå på regional nivå: Arctic Climate Impact Assessment (ACIA). Annika E. Nilsson visar att det regionala politiska samarbetet ledde till att nya aktörer kom till tals, framför allt de arktiska urbefolkningarna. Det förstärkte också bilden av Arktis som väckarklocka för miljön.

De regionala politiska förhandlingarna var däremot färgade av samma intressekonflikter som de globala klimatförhandlingarna. Här visar avhandlingen hur valet av skala för att diskutera en miljöfråga har politiska dimensioner som också får konsekvenser för samhällets kunskap. Klimatförändringarna ses ofta som en global fråga medan den regionala analysen av Arktis också lyfte fram lokala perspektiv där många olika faktorer påverkar samhällets sårbarhet. Även här visar hon hur normerna för internationellt samarbete kan ha en avgörande roll för vilken kunskap som kommer med i en samlad analys.

– Resultaten väcker frågor om hur formerna för miljöpolitiken kan bidra till att vi får bättre kunskap där beslutsunderlaget fortfarande är skralt, till exempel när det gäller anpassning. En av de stora utmaningarna blir att länka samman de globala och lokala perspektiven, säger hon.

Kontaktinformation
Annika E. Nilsson disputerar den 18 juni. Hon nås på telefon 070-6731400, e-post: annika.nilsson@vetani.se.

Bodil Sandén, nybliven doktor i företagsekonomi vid Centrum för tjänsteforskning på Karlstads universitet, har studerat kunders betydelse vid framtagning av nya tjänster och produkter. I sin avhandling ”The Customer’s Role in New Service Development” pekar hon på vikten av att involvera kunderna i ett tidigt skede, och genom hela utvecklingsprocessen, för att en tjänst ska tas väl emot på marknaden. Resultat från studien visar också att ”den vanliga kunden” är duktig på att komma på både kreativa och användarvänliga tjänster. I många fall bättre än professionella tjänsteutvecklare.

Med sin forskning vill Bodil Sandén bidra till att öka kunskapen om kundens roll som bidragsgivare och medskapare i tjänsteutveckling.

– Kundinvolvering i utvecklingsprocesser handlar om att bygga upp djup kunskap om bland annat användares behov, krav, önskemål och beteende vid användning av varor och tjänster. Många marknadschefer förstår fördelarna, men när det gäller faktiskt beteende är det få som engagerar sina kunder tidigt och djupt i processen, säger hon.

I sin avhandling betonar hon vikten av att utveckla kunskap om dolda behov som kunden har. Behov som finns men som är svåra att klä i ord, så kallad ”sticky information”. Svårigheten är att det kräver tid, engagemang och resurser hos produktutvecklaren. Kunden behöver agera i sin naturliga miljö för att behoven ska bli tydliga.

– Genom att låta konsumenterna själva arbeta med utveckling kommer ofta många nya idéer fram. Produktutvecklaren kan också utföra gemensamma aktiviteter med kunden för att få djupare insikt om dolda behov.

Men att delegera delar av utvecklingsprocessen till kunden kräver ett helt nytt tankesätt. Kunden bör ses och behandlas som en jämlik partner, som en medutvecklare genom hela förloppet. Företag som vågar tänka i nya banor har mycket att vinna.

– Särskilt för konkurrensutsatta organisationer är latenta behov mycket attraktiva. Det är en stor konkurrensfördel för den organisation som först upptäcker och tillgodoser dessa behov, säger Bodil Sandén.

För mer information, kontakta Bodil Sandén på telefon 070-362 35 90.

Många svenskar har ett förhållande till idrott på ett eller annat sätt; som deltagare, förälder eller ledare. Det gör idrotten till en viktig del av vårt samhälle och vår vardag – närmare 650.000 personer har valt att engagera sig frivilligt i den svenska idrottsrörelsen. Det frivilliga ledarskapet diskuteras i många olika sammanhang, såväl hemma vid köksbordet som i fikarummet på jobbet eller i massmedia. Många har en eller annan berättelse att dela med sig av när det gäller den här typen av ledarskap.

– Jag har valt att studera barnfotbollen, dels för att fotboll är den största idrotten i Sverige, dels för att barnfotbollen enligt officiella dokument ska präglas av lek och tävlingen ska vara av underordnad betydelse. I studien följer jag ett fotbollslag med tioåriga barn och deras ledare under en säsong och studerar dels hur ledarskapet kommer till uttryck, dels hur ledarna formas av detta ledareskap, säger Krister Hertting.

Det som visar sig är att verksamheten till stor del präglas av tävling, men det finns ett viktigt inslag av medmänsklighet i mötet mellan ledarna och barnen. Förhållandet mellan tävlingen och medmänskligheten är en skör balansgång där tävlandet tydligast kommer till uttryck i matchen som är resultatmässigt jämn.

– Ledarna upplever att det de gör är både meningsfullt och betydelsefullt, men de upplever även känslor av otillräcklighet där vardagens krav och upplevelsen av brist på tid och kunskap sätter hinder för den pedagogiska utvecklingen, säger Krister Hertting.

– Det begränsade utrymmet för reflektion och pedagogisk utveckling gör att ledarna riskerar att bli lämnade med bristfälligt stöd från fotbollsrörelsen, med enbart tidigare erfarenheter i bagaget för att möta de situationer som uppstår i mötena med barnen. Det leder till att synen på det sociala ansvaret i varje enskilt lag blir avgörande för hur ledarskapet kommer till uttrycker.

Kontaktinformation
Upplysningar: Krister Hertting, tel. 0920-49 15 59, krister.hertting@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@ltu.se