Det övergripande målet i den nya doktorsavhandlingen Sustainable snow handling – med vilken Karin Reinosdotter disputerar den 20 april – har varit att studera vilka förutsättningar som krävs för att uppnå en miljömässigt hållbar snöhantering. Studien har bedrivits i tre delar; att studera vilken typ av strategier som används i dag och närmare förstå hur de uppkommer och utvecklas, att undersöka de olika föroreningar som finns i snö i form av bland annat metaller och partiklar, samt att förstå vad som händer med dessa föroreningar när snön smälter och hur de påverkas av en eventuell saltanvändning.
– Provtagning av snö visar att det finns mycket stora variationer i föroreningsinnehållet. Metallinnehållet i snö längs vägar med olika trafikbelastning har jämförts mellan två svenska kommuner, Luleå och Sundsvall. Resultatet visar att skillnader i snökvalitet inte bara kan ses inom en kommun utan också mellan kommuner, säger Karin Reinosdotter.
-Variationerna beror till stor del på skillnaderna både i själva snöhanteringen och i vinterklimatet. Och ett laborationsförsök där en mängd snö som innehöll vägsalt och en annan mängd utan salt visade att om man använder salt som halkbekämpningsmetod så kan det leda till att smältvattnet får ett lägre pH-värde och innehåller mer lösta metaller och partiklar.
I avhandlingen föreslås också schablonvärden för metallinnehållet i snö längs med vägar med olika trafikbelastning, liksom rekommendationer för en miljömässigt hållbar snönhantering. Förhoppningen är att dessa rekommendationer i första hand ska användas av kommunerna när de utvecklar sina snöhanteringsstrategier.
Karin Reinosdotter är född och uppvuxen i skånska Bromölla. Hon tog sin civilingenjörsexamen i samhällsbyggnadsteknik vid Luleå tekniska universitet 2001.
Upplysningar: Karin Reinosdotter, tel. 0920-49 24 26, karin.reinosdotter@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Ett av de mest lovande materialen består av tre grundämnen: titan, kisel och kol. Per Eklund, doktorand i tunnfilmsteknik, har granskat hur denna titankiselkarbid kan användas i ytbeläggningar. Avsikten med att belägga en yta med ett lager av ett annat material är att förändra egenskaperna hos objektet. Det är därför man målar huset eller lackerar köksbordet.
När man arbetar med material som består av ett eller två grundämnen har man begränsade möjligheter att påverka egenskaperna. Med tre ökar flexibiliteten och designmöjligheterna dramatiskt.
Gassensorer, temperaturtålig elektronik, bränsleceller och kraftöverföring är exempel på teknikområden där titankiselkarbid kan få stor betydelse. Redan idag finns materialet på marknaden genom LiU-avknoppningsföretaget Impact Coatings, som säljer det under handelsnamnet Maxfas.
Särskilt intressanta är möjligheterna att kunna ersätta guld som elektriskt kontaktmaterial. Guld är en utmärkt elektrisk ledare och korroderar inte. Men andra egenskaper är direkt dåliga – guld är mjukt och nöts väldigt fort, vilket alla som haft glapp i kontakten till mobiltelefonen säkert märkt. Dessutom är det dyrt och kräver miljöfarliga ämnen vid utvinning.
Titankiselkarbiden har en unik kombination av egenskaper tack vare sin nanostruktur: materialet är en ganska bra elektrisk ledare, lagom hårt, tåligt och korrosionsbeständigt. Det är på sätt och vis ett typiskt ursvenskt material – det är lagom bra på nästan allting.
Avhandlingen Multifunctional nanostructured Ti-Si-C thin films läggs fram fredag 20 april.
Kontaktinformation
Per Eklund 070-3541702, 013-285793, per.eklund@ifm.liu.se
Carolina Bigert, doktorand vid avdelningen för yrkesmedicin, har i två olika delstudier undersökt förstagångsfall av hjärtinfart hos manliga buss-, taxi- och lastbilsförare i Stockholms län. Dessutom har hon undersökt hjärtinfarktrisken bland tunnelbaneförare i Stockholm samt analyserat blodmarkörer hos personal som arbetar vid tunnelbaneperronger med särskilt hög partikelhalt i luften.
För bussförare var risken mer än fördubblad att drabbas av hjärtinfarkt och för taxiförare nästan fördubblad jämfört med andra yrkesgrupper. Kända riskfaktorer som rökning, diabetes, övervikt och fysisk inaktivitet på fritiden var vanligare bland yrkesförarna. Men även om man tog hänsyn till dessa skillnader kvarstod en ökad risk för hjärtinfarkt.
– Arbetsmiljön kan vara en bidragande orsak till den ökade risken bland buss- och taxiförare. Stress på arbetet är en möjlig förklaring, liksom exponering för motoravgaser, säger Carolina Bigert.
När det gäller personal i tunnelbanan såg situationen något annorlunda ut. Tunnelbaneförarna löpte inte större risk än andra grupper att drabbas av hjärtinfarkt. Däremot i gruppen perrongarbetare med hög kontinuerlig exponering av partiklar i inandningsluften fanns tecken på aktiverade inflammationsmekanismer. Vilket i sin tur talar för en möjlig ökad risk för framtida hjärt- kärlsjukdom.
– Tunneltågförare i Stockholms tunnelbana vistas lika mycket ovanför jord som under. De exponeras alltså inte lika mycket för den dåliga luften vid vissa perronger, säger Carolina Bigert.
Carolina Bigert är även verksam som specialistläkare vid Centrum för folkhälsa, Stockholms läns landsting.
Avhandling: ”Cardiovascular disease among professional drivers and subway staff in Stockholm”, Institutionen för folkhälsovetenskap, avdelningen för yrkesmedicin, Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Carolina Bigert, specialistläkare
Tel: 08-737 36 95, 073-966 15 39
E-post: carolina.bigert@sll.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95, 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
”Svea: Folkkalender” gavs ut 1844-1907 och fanns att köpa lagom till jul varje år. Denna litterära kalender blev redaktören och förläggaren Albert Bonniers ”skötebarn”. Etablerade författare såg det som god reklam att ha sitt namn med i Svea, men Bonnier använde också sin kalender för att pröva och rekrytera nya författare till förlaget. Flera författargenerationer har bidragit i kalendern och här återfinns en stor del av tidens svenska kulturelit; Emilie Flygare-Carlén, Carl-Anton Wetterbergh, Zacharias Topelius, Anne Charlotte Leffler, August Strindberg, Selma Lagerlöf och Bo Bergman är bara några av de mest kända namnen.
I sin avhandling belyser Gundel Söderholm de yttre villkoren för Sveriges mest framgångsrika litterära kalender, men framför allt visar den hur diskussionerna fördes mellan författare och förläggare angående honorar och bidragens innehåll. Bonnier ville skapa en svensk nationell kalender och Gundel Söderholm har undersökt hur det återspeglas i bidrag som behandlar historia respektive modernitet/antimodernitet.
Bland annat finns bidrag som hämtar stoff från den svenska historien under hela utgivningstiden. Finlandsfrågan fick aktualitet under Krimkriget och den då uppblossande revanschtanken. Sverige och Finland var alltför intimt sammansvetsade för att kunna skiljas åt menade Sveas bidragsgivare. Men det går också att urskilja en utveckling från revanschism till ett accepterande av en självständig finsk nationalism i kalendern.
Även det moderna samhällets framväxt går att följa i kalendern. Emancipatoriska tankar uttrycktes tydligt i Svea, framförallt när kvinnofrågan behandlades. En borgerlig kvinnosyn med familjen i centrum finns under hela utgivningsperioden. Visserligen kritiserades den konventionella, borgerliga kvinnoidealet även i Sveas tidigare årgångar, men det var först närmare sekelskiftet som förvärvsarbete utanför hemmet lyftes fram som ett fullgott och medvetet alternativ för kvinnan. Också den ensamma modern gavs en plats i det moderna samhället, medan hon i de tidigare bidragen inte gavs någon möjlighet till överlevnad.
– Men trots en del antimoderna inslag gör jag bedömningen att Svea förde det moderna projektets talan, säger Gundel Söderholm.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Gundel Söderholm på 070-576 07 05, e-post: Gundel.Soderholm@sub.su.se
Tidigare studier visar att ungefär hälften av patienter som ordineras läkemedel inte följer instruktionerna, eller avbryter sin behandling i förtid. Detta medför negativa konsekvenser för patienten och stora kostnader för samhället. Ann-Charlotte Åkerblad har i sin avhandling undersökt effekterna av två olika metoder som syftar till att öka patienternas ”följsamhet” till antidepressiv medicinering, och också undersökt långtidsutfall och kostnader för depression hos olika patienter.
Studien omfattade 1 031 patienter med depression som följdes under två år. Behandlingen genomfördes av 93 svenska allmänläkare. Alla patienter behandlades med läkemedlet sertralin. Före studiestart hade de behandlande läkarna slumpmässigt delats upp i tre grupper. En grupp lät sina patienter ta del av ett skriftligt utbildningsmaterial om depression och dess behandling som komplement till läkemedelsbehandlingen. I den andra gruppen försökte man optimera läkemedelsbehandlingen genom kontroller av halten av läkemedel i blodet. I den tredje gruppen, kontrollgruppen, behandlades patienterna enligt sedvanlig klinisk praxis.
Resultaten visade att endast fyra av tio patienter följde behandlingsordinationen under de första sex månaderna. Ingen av metoderna ökade andelen patienter som följde ordinationen, men i gruppen som fick ta del av det skriftliga materialet var det fler patienter som svarade på behandlingen.
– De som följde ordinationen svarade bättre på behandlingen och tillfrisknande i högre grad, både på kort och på lång sikt, jämfört med dem som inte gjorde det, säger Ann-Charlotte Åkerblad.
Den totala kostnaden per patient under tvåårsperioden var 363 000 kronor. De indirekta kostnaderna dominerade, framförallt i form av sjukskrivningar. Studien kunde inte påvisa någon skillnad i kostnader för patienterna i de olika behandlingsgrupperna eller mellan dem som följt ordinationen eller inte. Däremot var kostnaden för de patienter som svarat på behandlingen 39 procent lägre jämfört med dem som inte gjort det.
Patienter under 35 eller över 64 år, liksom de som inte hade andra mediciner utöver det studerade läkemedlet, var överrepresenterade bland dem som inte följde ordinationen. Andra faktorer som påverkade följsamheten negativt var personlighetsstörning, sensationssökande personlighetsdrag och alkohol-/drogmissbruk.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ann-Charlotte Åkerblad, tel: 08-756 24 13, e-post: ann-charlotte.akerblad@uaspsyk.uu.se
Hur kan vi veta att en bil som försvinner under en bro fortfarande existerar och dessutom kommer att dyka upp på andra sidan av bron? Vad litar vi på i situationer där bara delar av ett objekt är synliga bakom andra mer närliggande objekt? Hur vet vi vilka av dessa synliga delar som borde grupperas tillsammans till ett objekt och vilka inte? För oss vuxna är det inte svårt. Med hjälp av vår erfarenhet klarar vi sådana uppgifter varje dag utan att märka dem. Men spädbarn har inte samma kunskap om världen än. Hur klarar de sig i sådana situationer? Hur utvecklas denna förståelse av världens principer och när börjar spädbarn att föreställa sig tillfälligt osynliga objekt och gruppera synliga detaljer till ett bakomliggande objekt? Dessa frågor är utgångspunkten för Olga Kochukhovas avhandling där hon studerat spädbarns blickriktningar.
Att rikta blicken på intressanta objekt och följa dem när de rör sig är en av de första handlingar som spädbarnet behärskar. Om barnet förväntar sig att ett rörligt objekt som försvann bakom en skärm kommer att fortsätta i samma bana kan vi observera om barnet riktar blicken till platsen där objektet borde dyka upp, innan objektet blir synligt igen.
Resultaten visar att fyra månader gamla barn kan förutsäga när objektet kommer att dyka upp igen. Från sex månaders ålder förväntar sig barn att objektet kommer att fortsätta samma bana som före försvinnandet bakom skärmen.
– Men om objektet ändrar banans riktning före objektet blir synligt igen, lär sig sex månaders barn den nya banan redan efter ett par gånger och de kommer ihåg den över ett dygn, säger Olga Kochukhova.
Vad gäller situationer när barn fortfarande kan se delar av ett objekt kan både fem och nio månaders barn rekonstruera rörliga objekt och följa dess rörelse med mjuka ögonrörelser och vid nio månader presterar de lika bra som vuxna i denna uppgift.
– En sådan här studie ökar vår förståelse av barnens normala utveckling och kan ge oss ett redskap för att ge barn som har någon typ av utvecklingsstörning hjälp.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Olga Kochukhova på tel: 018-471 21 08, e-post: Olga.Kochukhova@psyk.uu.se
Avhandlingen om miljöövervakning på nationell och lokal nivå är baserad på undersökningar utförda i Namibia. Startpunkten är ett nationellt system som utvecklats för att övervaka markförstöring i hela landet. Systemet är baserat på fyra indikatorer som kombineras för att ge en uppfattning om var risken för markförstöring är störst i landet. En viktig fråga att besvara är hur väl resultaten från nationella övervakningssystem överensstämmer med verkligheten. En undersökning av detta gjordes i Cuvelia-deltat i norra Namibia, som identifierats som ett högriskområde av det nationella systemet. Tillgång på drickbart vatten har historiskt varit ett problem i detta område då salthalten i grundvattnet är så hög att vattnet oftast inte går att dricka. Intervjuer med lokalbefolkningen i området visade att resultat från det nationella systemet överensstämmer med deras uppfattning: negativa miljöförändringar har ägt rum i området.
– Det intressanta är att lokalbefolkningen kan ge en mer nyanserad bild av orsak och verkan, baserad på deras lokala erfarenheter, säger Patrik Klintenberg, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet.
Det nationella systemet visar att minskad nederbörd över en längre tid samt ökat antal tamboskap i området är orsaker till miljöförändringar. Enligt lokalbefolkningen är det en vattenledning som konstruerades 1992, för att förse folk och boskap med färskvatten vid regelbundet placerade vattenställen, som är den viktigaste orsaken till dessa förändringar.
– Det har enligt dem lett till en kraftig inflyttning av folk och boskap från närliggande byar, vilket i sin tur har lett till överutnyttjande av naturresurserna där, säger Patrik Klintenberg.
För att undersöka om dessa uppgifter kan kvantifieras gjordes en jämförande studie av betesmark runt dessa vattenställen samt privatägda brunnar. Resultaten visar en stor skillnad i utnyttjandet av de två. Negativa förändringar av betesmarken kunde mätas så långt som 6 km från vattenställen utmed vattenledningen, men inga signifikanta förändringar observerades runt privata brunnar.
– Skillnaden mellan dessa två är att tillgång till privata brunnar är kontrollerad men tillgång till vatten utmed vattenledningen är helt okontrollerad. Detta indikerar att ägande spelar en central roll i markutnyttjande och dess påverkan på naturresurser i studieområdet, säger Patrik Klintenberg.
Att tillgång till friskt vatten är en mänsklig rättighet är något som är svårt att förneka, men baserat på resultaten i avhandlingen är det tydligt att en positiv utveckling kräver mycket mer än att man bygger infrastruktur menar Patrik Klintenberg.
– För att undvika vad som skedde i det område som studerats här, där mer vatten ledde till mindre gräs åt tamboskapen, måste man också bidra med utbildning till användare av dessa resurser samt införa ett lokalt förankrat system som tillåter kontroll av utnyttjande av vattenresurser och andra viktiga naturresurser. Namibias regering har nu tagit ett steg i den riktningen genom att etablera lokala vattenkommittéer som ansvarar for underhåll och kontrollerar utnyttjandet av alla offentliga vattenställen i landet, säger Patrik Klintenberg.
Avhandlingens titel: More water, less grass? An assessment of resource degradation and stakeholders’ perceptions of environmental change in Ombuga grassland, northern Namibia.
Ytterligare information
Patrik Klintenberg, doktorand vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, mobil +264-81-1270240, tfn arb +264-61-377500, e-post Patrik.klintenberg@drfn.org.na.
För bild kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se
Vilken roll spelar välfärdssamhället? Hur formar de utsatta sina liv? Vilken forskning kan vi ta hjälp av för att försöka ge dessa människor ett värdigare liv?
Folkhälso- och socialtjänstminister Maria Larsson kommer att inledningstala om utanförskap. Tom Alandh, journalist och dokumentärfilmare på SVT, ger oss en bild av utanförskapet genom en av sina engagerande filmberättelser. Forskare kommer att berätta om sin forskning och företrädare för socialtjänsten medverkar.
Tid: 24 och 25 april, med start kl. 9.30 på tisdagen.
Plats: Radisson SAS Scandinavia Hotel, Södra Hamngatan 59, Göteborg.
Media är välkomna, ingen anmälan krävs.
Programmet finns på FAS webbplats www.fas.se/kalender
Denna hittills årliga konferens har till syfte att främja dialogen mellan forskare, praktiker och politiker. Konferensen arrangeras av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Socialstyrelsen och Centralförbundet för socialt arbete (CSA).
Mer information lämnas av:
Rune Åberg, huvudsekreterare
Tfn: 08-775 40 71, mobil: 070-663 13 14
E-post: rune.aberg@fas.se
Kenneth Abrahamsson, programchef
Tfn: 08-775 40 91, mobil: 070-546 83 53.
E-post: kenneth.abrahamsson@fas.se
Kontaktinformation
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, är en statlig myndighet som initierar
och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv,
hälsa och välfärd.
___________________________________________________
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS.
Annie Rosell, pressansvarig, tfn 08-775 40 96, annie.rosell@fas.se
Postadress: box 2220, 103 15 Stockholm. Tfn vx: 08-775 40 70, e-post: fas@fas.se – www.fas.se
Org.nr: 202100-5240.
Förutom att klassernas 3-mannalag på plats på KTH ska lösa ett antal teknikproblem, ska hela klassen förbereda en konstruktionsuppgift på hemmaplan innan tävlingsdagen. I år gäller det att bygga en luftpump med vars hjälp tre ballonger ska pumpas upp till en bestämd storlek. Själva pumpmekanismen måste vara en egen konstruktion och pumpen ska drivas för hand med en vev. Viktigast är att ha tillverkat en så effektiv pump som möjligt men klasserna tävlar också om ett speciellt pris för mest innovativa design.
– Frågorna som de löser på plats kräver framförallt kunskaper i teknik och de naturvetenskapliga ämnena. Klassuppgiften handlar minst lika mycket om samarbetsförmåga och kreativitet. Man blir lika överraskad varje år av elevernas påhittighet och finurliga lösningar både vad gäller konstruktion och design, säger Lina Holmgren, projektledare för Teknikåttan på KTH.
På tävlingsdagen demonstrerar klasserna sina modeller, som ska rymmas inom maximalt 80 cm x 80 cm x 100 cm. Poäng ges för funktion, konstruktionsritning och för hur många ballonger som kan pumpas upp på tre minuter.
De sex skolor som möts i regionfinalen är de bästa av de 212 klasser som ursprungligen deltog från Stockholmsområdet. Skolorna är: Engelbrektsskolan 8a1, Fribergaskolan 8A2, Fribergaskolan 8B1, Hässelby Villastadsskola 8:6, Myrsjöskolan 8E2 och Vällingbyskolan 8a. Vinnaren i regionfinalen tar en plats i riksfinalen i Linköping 24 maj.
En av de huvudsakliga ambitionerna med Teknikåttan är att väcka ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik och visa på alternativa vägar till kunskap. Genom att relatera till vardagsnära ting och genom att anlägga nya perspektiv på naturvetenskapliga fenomen vill man locka eleverna att ge kloka svar på kluriga problem. Målet är att stimulera deras fantasi, kreativitet och uppfinningsförmåga och stärka deras självförtroende.
Tid: torsdag 19 april, kl. 9.30-15.30
Plats: sal E1, F1 och F2, Lindstedtsvägen 3, 22 resp. 26, KTH Campus Valhallvägen, Stockholm.
Kontaktinformation
Kontakt
Lina Holmgren, 08-790 6564, linaho@kth.se
– Jag tror att vårt företags historia och utveckling kan vara en inspiration för andra, säger Hans Martin.
Spännande möten väntas när forskningsprogrammet Sensible Things that Communicates vid Mittuniversitetet anordnar en tvådagars mötesplats för företag och forskare runt sensorer, mätteknik och elektroniksystem – ett partnerskap för industriell IT.
Sensible Things that Communicate, eller STC@MIUN som projektet kallas, är ett 6-årigt forskningsprogram med stöd från KK-stiftelsen och 13 olika företag.
Forskningsprogrammet fokuserar på att utveckla kostnadseffektiva lösningar genom att med nya material, ny design och digital intelligens skapa robusta trådlösa sensorsystem som stöd till exempelvis servicefunktioner och övervakning inom industrin. Forskningen utförs i nära samarbete med 13 industriella partners, däribland SenseAir. Forskningsresultaten kan tillämpas i olika användningsområden, allt från industriella system till konsumentprodukter.
– Det finns många akademiska konferenser och industriella mötesplatser att visa upp sig på men vi vill med STC Expo snarare sprida erfarenheter mellan industri och akademi för att skapa möjligheter till nya produkter och forskningsprojekt, säger professor Hans-Erik Nilsson, programdirektör för STC@MIUN.
Förutom på STC Expo kan resultaten från STC@MIUN ses i de sex doktorsavhandlingar som presenteras i maj och juni. Avhandlingarna rör sig inom områden som digital färgröntgen, tryckt elektronik, RFID och lågeffekt elektronik.
STC Expo, Sundsvall 2-3 maj. För mer information, program och anmälan, se www.miun.se/stc
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Hans-Erik Nilsson, 060-14 87 39, 070-232 38 08, hans-erik.nilsson@miun.se
Hans Martin, 0653-71 77 70, hans.martin@senseair.se
(Pressmeddelande från Stockholms universitet, KTH och SMHI)
Anslaget kommer från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse i samverkan med SNIC (Swedish National Infrastructure for Computing) vid Vetenskapsrådet. Målsättningen med den nya beräkningsresursen är att förbättra klimat- och turbulensmodeller som bland annat används för att förutsäga framtida klimatändringar.
– Anslaget gör att vi kan köpa en dator som har en kapacitet jämförbar med japanernas stora klimatdator Earth Simulator. Det innebär helt nya förutsättningar för att göra säkrare beskrivningar av processer som reglerar hur klimatet påverkas av utsläpp från transporter, kolkraftverk, industrier och andra aktiviteter vi människor ägnar oss åt, säger Erland Källén, professor vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, och huvudansvarig för den nya resursen.
I FN:s senaste klimatrapport betonas att signalerna på en pågående klimatförändring är tydliga men att framtida projektioner även innehåller betydande osäkerheter. En del av dessa osäkerheter beror just på att beräkningskapaciteten begränsar hur väl vi kan beskriva processer som reglerar klimatets känslighet för mänsklig påverkan.
En fundamental del av dessa till synes kaotiska processer är den turbulenta omblandning av luft i atmosfären som sker med hjälp av virvlar av olika storlek – från mindre än mm till större än km. Den grundforskning som bedrivs vid KTH inom turbulensområdet är av stor betydelse för att förbättra klimatmodellerna. Turbulensforskningen har också andra tillämpningsområden, bland annat förbättring av flygplanskonstruktioner som ger bränslebesparingar och därmed lägre utsläpp av klimatpåverkande gaser.
Beräkningsresursen kommer tekniskt att skötas genom ett samarbete mellan PDC (Parallelldatorcentrum) vid KTH och NSC (Nationellt superdatorcentrum) vid Linköpings universitet. Vid KTH sker forskningen inom Linné Flow Centre där Dan Henningson, professor i strömningsmekanik är föreståndare medan docent Markku Rummukainen ansvarar för klimatmodelleringsverksamheten vid SMHI.
Övriga medansvariga är Johan Kleman, professor vid Stockholms universitet, Erik Lindborg, docent vid KTH och docent Markus Meier, forskare vid SMHI och Stockholms universitet. Både klimatforskningen vid Stockholms universitet och turbulensforskningen vid KTH har tidigare beviljats Linné-anslag från Vetenskapsrådet som ett långsiktigt forskningsstöd.
Vid SMHI bedrivs klimatmodellforskning bland annat på Rossby Centre med stöd av nationella och internationella forskningsfinansiärer inklusive EU. Den nya beräkningsresursen möjliggör en stor del av de modelleringssatsningar som planeras inom de deltagande forskningsmiljöerna.
Ytterligare information
Professor Erland Källén, Stockholms universitet, 08-16 23 96, 0708-16 23 96, erland@misu.su.se
Professor Dan Henningson, KTH, 08-790 9004, henning@mech.kth.se
Docent Markku Rummukainen, SMHI, 011-495 8605, markku.rummukainen@smhi.se
Uppsalaforskarna har studerat BMI för över tusen barn under en 20-årsperiod, och visar att övervikten har ökat signifikant bland små barn, medan nivåerna är relativt konstant bland tonåringar. Den undersökta gruppen omfattar 540 barn som var 4, 10 och 16 år 1982, och lika många i samma åldergrupper år 2002. Data hämtades från barn- och skolhälsovården.
De fann också att små flickor var mer överviktiga än pojkar. Exempelvis var en tioårig flicka i genomsnitt 2.1 procent längre, och drygt 13.4 procent tyngre år 2002 än motsvarande år 1982, vilket motsvarar en 13-procentig ökning av BMI. Pojkar var en procent längre och 7.6 procent tyngre 2002, vilket motsvarar en 5-procentig ökning av BMI.
– Trots att föräldrarna till de studerade barnen var välutbildade, en faktor som kopplats till mindre övervikt hos barn, hade barnen – och speciellt flickor – blivit betydligt fetare under 20-årsperioden, säger Ulf Holmbäck, vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap.
– Den största ökningen såg vi bland fyraåriga flickor, medan 16-åringarnas vikt var stabil. Det tyder på att förändringen skett relativt nyligen, fortsätter han, men tillägger att uppgift om vikt dock saknades från några 16-åringar år 2002, vilket skulle kunna bero på att de vägrat att väga sig.
Studien visar vidare att cirka en femtedel av fyråringarna (20% av flickorna, 18% av pojkarna) hade ett BMI högre än 25, jämfört med en tiondel 1982. Sex procent av fyraåriga flickor och två procent av pojkarna i samma ålder hade ett BMI över 30, jämfört med en procent av både pojkar och flickor år 1982.
När det gäller tioåringarna hade 30 procent av flickorna och 21 procent av pojkarna ett BMI över 25 år 2002, jämfört med 14 procent för flickor och åtta procent för pojkar år 1982. Fem procent av flickorna 2002 hade över 30 i BMI, jämfört med en procent 1982. För pojkarna minskade däremot siffran från två 1982 till en procent 2002.
För 16-åriga flickor var andelen med BMI över 25 cirka elva procent båda åren, medan andelen BMI över 30 ökat från en till två procent. För pojkarna hade andelen över 25 istället minskat från 15 procent 1982, till nio procent 2002, medan andelen över 30 var oförändrad, en procent.
– Visserligen är svenska barn fortfarande mer aktiva än i vissa andra länder, men de spenderar ändå mer tid framför tv och datorer än förr. Det är en av konsekvenserna av den tekniska utvecklingen i vardagen, säger Ulf Holmbäck.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ulf Holmbäck på 018-611 79 74, 070-173 00 41, e-post: Ulf.Holmback@pubcare.uu.se
Sedan 1989 har FN:s fredsoperationer utvecklats från att ha primärt militära, fredsbevarande, uppgifter till att inkludera civilt fredsbyggande. Under samma period har FN också alltmer arbetat med att främja jämställdhet och föra in genusfrågor på den internationella arenan. Frågan om hur FN:s egna operationer påverkar jämlikheten i en värdstat har dock inte studerats förrän i denna avhandling.
I sin avhandling systematiserar Louise Olsson tidigare forskning och utvecklar verktyg för att kunna analysera effekterna av fredsbevarande operationer som tar hänsyn till män och kvinnors olika situationer. Hon formulerar det nya begreppet ”säkerhetsjämlikhet”, vilket utökar förståelsen av jämlikhet i termer av skydd från våld. Denna nya kunskap används sedan i en analys av hur den internationella närvaron påverkat jämlikheten i Östtimor.
– Analysen visar att den initiala effekten av operationen var negativ. Men denna trend vändes sedan genom ett samarbete mellan operationens jämlikhetsenhet och lokala intressegrupper – under denna period bestående av östtimoresiska kvinnogrupper – säger Louise Olsson.
Dessa två aktörer påverkade först operationens ledarskap och lyckades ändra attityden hos denna centrala enhet. Med ledarskapets stöd kunde sedan enheten för jämlikhet tillsammans med de lokala grupperna införa förändringar gällande politisk representation, samt inkorporera frågor kring våld mot kvinnor – utöver det våld som främst drabbar män – i operationens arbete. Avhandlingen breddar förståelsen av effekter av fredsbevarande operationer, vilket är användbart vid konstruerandet av framtida internationella insatser, och visar att viktig kunskap kan komma fram när fredsforskningen inkluderar ett bredare spektrum av aktörer i den krigshärjade staten än de (ofta mansdominerade) aktörer som oftast studeras.
– Operationerna har under senare år kommit att solkas av fall av våld mot lokalbefolkningen, främst våldtäkt och våld mot kvinnor, samt att operationerna anklagats för att bidra till ökad ojämlikhet genom att kvinnornas situation försämras. Studien visar att detta på intet sätt är oundvikligt utan att det finns möjligheter att hantera dessa problem, säger Louise Olsson.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Louise Olsson, tel: 018-471 63 07, mobil: 0730 97 86 21, e-post: Louise.Olsson@pcr.uu.se
Njuren spelar en mycket viktig roll inte bara för utsöndringen av avfallsprodukter från kroppens ämnesomsättning via urinen, utan också för blodtrycksnivån i hela kroppen. Blodtrycksreglering sker genom att kroppens vätskevolym bestämmer blodtrycket; ju större volym desto högre blodtryck. Regleringen av kroppens vätskevolym sker i njuren. Detta sker genom att njuren, via specialiserade blodkärlsnystan (glomeruli) filtrerar en stor mängd vätska, cirka 180 liter per dygn, från blodbanan till ett speciellt rörsystem i njuren där urinen bildas (tubuli). På ett lika kontrollerat sätt bestäms mängden vätska som skall återtas till kroppen från tubuli som så småningom leder ut ur njuren mot urinblåsan. Av de 180 liter som filtreras varje dygn återtas normalt cirka 178 liter. Detta leder till en urinproduktion av 2 liter per dygn, men denna varierar naturligtvis beroende på vätskeintagets storlek.
En noggrann kontroll av vätskeutsöndringen sker med hjälp av det så kallade tubuloglomeruära återkopplingssystemet. I detta system kontrolleras tubulusvätskans mängd när den åter passerar förbi sin egen glomerus. Enyin Lai har i sin avhandling undersökt hur detta komplexa återkopplingssystem fungerar. En hypotes är att det lilla blodkärlet som leder till glomerulus (afferent arteriole) i njuren dras ihop (kontraheras), så att en mindre mängd blod kan nå fram och filtreras. Enyin Lai har funnit att två ämnen som finns i kroppen, nämligen angiotensin II och adenosin, kraftfullt samverkar för att sköta denna viktiga reglering.
Ökande mängder av det ena ämnet kan kraftfullt förstärka kontraktionseffekten av det andra, på det till glomerulus ledande blodkärlet. Denna samverkan har en mycket viktig roll då den ena av dessa substanser, adenosin, utgör signalsubstans i detta reglersystem och den andra, angiotensin II, också har stor betydelse i kroppen och är det ämne som de flesta läkemedel mot högt blodtryck blockerar. Om denna samverkan mellan adenosin och angiotensin II blir för kraftfull kommer för mycket vätska att behållas i kroppen och detta i sin tur leder till ett för högt blodtryck. Förhoppningen är att substanser som riktar sig mot samspelet mellan dessa ämnen kan bli nya effektiva läkemedel mot högt blodtryck i framtiden.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Enyin Lai (på engelska) på tel: 018-471 44 09, 073-587 09 46, e-post: Enyin.Lai@mcb.uu.se
Avhandlingen utvärderar hur den svenska klimat- och energipolitiska agendan och dess styrmedel påverkar den svenska basindustrin och energiproducenterna. Analysen bygger på djupintervjuer med representanter för basindustrin, energiproducenter samt industriella och miljöfokuserade organisationer. Intervjuerna illustrerar hur dessa aktörer ser på den politiska agendan och vilka ändringar som de anser nödvändiga. Resultatet ges i form av förslag till förbättringar i utformningen av den svenska klimat- och energipolitiken.
Den internationella och nationella klimatpolitiska agendan har under de senaste åren hamnat i allt större fokus. För många företag, särskilt inom basindustrin och energiproducenterna, har utvecklingen på området en mycket stor betydelse för verksamheten. Påverkan sker genom de styrmedel som regeringen använder sig av för att uppfylla nationellt antagna politiska mål samt internationella utsläppsåtaganden med ursprung i internationella överenskommelser eller EU-beslut. Det är viktigt att dessa styrmedel och den politiska agendan är förenliga med de krav på långsiktiga perspektiv som klimatförändringar och en omställning av energisystemet ställer. För att skapa stabila och tillförlitliga incitament är det viktigt att den politiska agendan också tar hänsyn till företagens långsiktiga drifts- och investeringsförhållanden. Detta är nödvändigt för att skapa de ekonomiska förutsättningar som gör att företagen ser positivt på att genomföra investeringar som resulterar i utsläppsminskningar.
Avhandlingen visar däremot att verkligheten ofta är den motsatta, med kortsiktiga och oberäkneliga beslut. En sådan klimat- och energipolitik ökar risken i utsläppsreducerande investeringar genom en försämrad investeringskalkyl. Detta medför en negativ påverkan på styrmedlens möjlighet att effektivt styra mot uppsatta politiska mål.
Avhandlingen lyfter även fram ett antal andra viktiga frågor. Huvudslutsatsen är att det finns en stor potential för utsläppsminskningar inom bas- och energiindustrin men att den politiska agendan kan utformas annorlunda för att främja investeringar i utsläppsminskande åtgärder. Ett stort bekymmer är det nationellt påtagna utsläppsmålet som bör omformuleras eller avskaffas. En viktig punkt är utsläppshandeln och hur utsläppsrätterna skall fördelas till de olika företagssektorerna. Ett medel för att förbättra den politiska agendan är att arbeta för en hög grad av stabilitet genom en stärkt aktörsdialog.
Avhandlingen inkluderar även bakgrundsinformation till vilka möjligheter för minskade utsläpp som finns inom basindustrin och energiproducenterna. Därmed riktar sig avhandlingen till en bred grupp läsare som är intresserade av en hållbar omställning av energisystem så väl som till politiker och svenska aktörer.
Kontaktinformation
Peter Stigson
institutionen för samhällsteknik
telefon: 08-716 95 22 eller 070-601 09 49
e-post: pstigson@telia.com
Whiplashrelaterade besvär är en typ av nackbesvär som förekommer efter bilkollisioner, men även efter annat yttre våld. De allra flesta drabbade blir återställda inom några veckor efter olyckan, men för en del dröjer sig smärtan kvar och blir långvarig.
Lena Holm, forskare vid Karolinska Institutet, visar nu i sin avhandling att psykosociala faktorer spelar stor roll för tillfrisknandet efter en whiplashskada. Personer som i ett tidigt skede efter skadan har låga eller osäkra förväntningar på att bli helt återställda har oftare funktionsnedsättning sex månader efter skadetillfället, jämfört med personer som har höga förväntningar på att bli återställda. Detta samband kvarstår även när hänsyn har tagits till skadans omfattning.
– Vid det tidiga omhändertagandet vid whiplashrelaterade besvär är det viktigt att vårdpersonalen inte enbart fokuserar på skadans fysiska komponenter. Man måste även betrakta patientens förväntningar som en del av tillståndet, säger Lena Holm.
En tänkbar förklaring till resultaten är enligt Lena Holm att negativa förväntningar kan leda till onda cirklar. Personen vågar inte röra sig ordentligt, vilket kan ge ett felaktigt rörelsemönster som i sin tur kan leda till att smärtan inte går tillbaka eller i vissa fall ökar.
– Det finns en utbredd föreställning om att whiplashrelaterade besvär är mycket svåra och långvariga, vilket oftast inte är fallet. Det visar både våra och flera andra studier. Olika typer av informationsinsatser som syftar till att stärka människors förväntningar på att tillfriskna kan ha stor betydelse för prognosen, säger Lena Holm.
Avhandling: Epidemiological Aspects on Pain in Wiplash-Associated Disorder, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet
Kontaktinformation
För mer information, Kontakta:
Med dr Lena Holm
Tel: 08 524 870 23, 070 482 74 79
E-post: Lena.Holm@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95, 070-224 38 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
