Med moderna simulatorer kan både läkare och sjuksköterskor under realistiska former träna på nya tekniker vid till exempel titthålskirurgi och ballongvidgning av blodkärl. Medicinska simulatorer har flera olika övningsmoment, bland annat kamera- och instrumentnavigation, koordinering, suturering och precisions- och hastighetsövningar.
– Värdet av träning i simulatorer har länge varit känt inom flyget. Även vården söker nya vägar för att säkerställa en tillfredställande klinisk kompetens hos alla som arbetar inom sjukvården, säger läkaren Max Berry som skrivit avhandlingen.

Vid ballongvidgning av blodkärl tar läkaren hjälp av röntgen och ultraljud för att föra in en mycket tunn kateter till rätt position i blodkärlet. Läkare som lär sig genomföra ingreppet har tidigare fått studera hur erfarna radiologer utför ballongvidgningen, men numera används allt oftare avancerade datormiljöer.
– De kärlproteser som används inom radiologi och kärlkirurgi kräver utbildning i handhavande och certifiering. Teknologin blir dessutom allt mer komplicerad och risken för komplikationer ökar förstås med ökande komplexitet, säger Max Berry.

Avhandlingen visar att både träning i simulator och gristräning fungerar väl. I studien ingick tolv läkare med varierande erfarenhet i interventionell radiologi. Deltagarna i kursen använde medicinska simulatorer som tagits fram av det Göteborgsbaserade företaget Mentice.

Under kursen tränade läkarna sin teknik i att föra in rörformiga proteser i bäckenartärer. De fick antingen träna enbart i simulator, enbart på gris eller kombinera de olika träningsmetoderna.
– Båda träningsformerna visade sig vara effektiva i att förbättra den endovaskulära tekniken. Intressant var att träning i simulatormiljö medförde att deltagarna presterade bättre när de senare tränade på gris, säger Max Berry.

Kursdeltagarna tyckte att båda träningsmetoderna var goda miljöer för träning, men Max Berrys analys visar att simulatorträningen var betydligt mer ekonomiskt fördelaktig.
– Det är sannolikt att simulatorerna både blir mer sofistikerade och billigare i framtiden. Etiskt framstår också medicinska simulatorer som ett självklart förstahandsval för träning av endovaskulära procedurer, säger Max Berry.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för radiologi
Avhandlingens titel: Virtual Reality Simulations and Interventional Radiology

Avhandlingen försvaras fredagen den 13 april, klockan 09.00, Aulan, SU/Sahlgrenska, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Max Berry, leg. läkare, e-post: max_berry@hotmail.com

Handledare:
Professor Lars Lönn, telefon: +45-35 45 07 30, +45-736 16 31 01, e-post: lonn.lars@gmail.com

De flesta obotligt sjuka dör på sjukhus även om det finns en ambition inom sjukvården att göra det möjligt för fler människor att dö i hemmet.
– En död i hemmet kan vara svår, både för den döende och för dennes anhöriga eftersom de måste anpassa vardagen till ett hälsotillstånd som hela tiden förändras, säger Mette Raunkiaer. Sjukdomen innebär att relationer och maktbalansen inom familjen förändras från dag till dag. En annan besvärlig omställning är att hemmet plötsligt förvandlas till en arbetsplats när sjuksköterskor från hemsjukvården vårdar, medicinerar eller bedriver samtalsterapi inom hemmets fyra väggar.

En av Mette Raunkiaers slutsatser är att sjuksköterskorna som vårdar döende i hemmet måste bli bättre rustade för att samtala med de döende och deras familjer. De har svårt att tala om döden när hela familjen är samlad. Helst för sjuksköterskan samtal i enrum antingen med den döende eller med de anhöriga. Dessutom hävdar Mette Raunkiaer att man har olika uppfattning om vad det innebär att ”tala om döden”. Sjuksköterskorna förknippar ”att tala om döden” med att den döende ska acceptera döden, en logik som kommer från kristeorin. Den döende och deras anhöriga vill ha mer konkreta samtal om allt från de efterlevandes ekonomi och barn som ska tas om hand, till vilka sånger som ska sjungas på begravningen.

Den döendes tillvaro i hemmet är ofta begränsad till sängen, med kaffekopp, vattenglas, tidningar och medicin inom räckhåll. Livet levs avskärmat från omvärlden vilket de anhöriga ibland kan uppleva som ett irritationsmoment, då det blir en symbol för sjukdom och passivitet.
Ett annat problem som Mette Raunkiaer har stött på är när den döende har fått tiden utmätt av en läkare.
– När det gäller cancerpatienter så har ofta läkaren talat om för dem hur lång tid de har kvar att leva, säger Mette Raunkiaer. När den verkliga tiden inte stämmer överens med de besked som de har fått så uppstår lätt en frustration; en frustration som bottnar i att den döende är redo eller inte redo att dö. Döden kommer antingen för snabbt eller för långsamt.

Avhandlingen ”Att vara döende i hemmet – vardagsliv och ideal” innehåller dels en fältstudie av obotligt sjuka, deras familjer och sjuksköterskor som vårdar patienter i hemmet, dels en analys av samhällets ideal om ”den goda döden”, så som den kommit till uttryck i danska socialpolitiska rapporter de senaste tjugo åren.

Kontaktinformation
Mette Raunkiaer bor och arbetar som sjuksköterska i Köpenhamn och nås på telefonnummer 0045-40419286 eller e-post m.raunkiaer@mail.dk

Om detta handlar ”Den 2: a vetenskapliga konferensen om barn med uppgivenhetssymtom”. Årets konferens vänder sig främst till forskare, professionella och beslutsfattare i Norden. Syftet är att stimulera ett konstruktivt utbyte av kunskap och erfarenhet med de drabbade barnen och deras situation i centrum och för att förbättra möjligheten såväl till förebyggande insatser som till behandling.

Till konferensen kommer både internationella och svenska forskarna med lång erfarenhet av ämnet och aktuell information om dagsläget. Det blir fördrag och paneldebatter som bland annat belyser bakgrund, historik, de bakomliggande psykologiska och biologiska faktorerna men även internationella erfarenheter och behandlingserfarenheter från Sverige.

Utgångspunkten blir alltså en presentation av det aktuella kunskapsläget. Vilka strategier som finns för framtiden och vilka framtidsutsikter som finns för dessa barn och deras familjer får avsluta konferensen.

Bland de inbjudna föreläsarna märks;
Bryan Lask, professor, London, Kenneth Nunn, professor, Newcastle, Australien, Andreas Warnke, professor, Würzburg, Magnus Kihlbom, överläkare, PA Rydelius, professor, Bernice Aronsson, barnläkare, Göran Bodegård, Överläkare, Anders Hjern Professor, Judith Miklos-Ljunberg, överläkare, Henrik Pelling, överläkare, Lars H Gustafsson, barnläkare, Lars Joelsson, överläkare, Torgny Gustafsson, överläkare, Eva Kjellberg, överläkare, David Eberhardt, överläkare, Göran Roth, överläkare

Arrangör; Svenska barnläkarföreningens Arbetsgrupp för flyktingbarn tillsammans med Svensk barnpsykiatrisk förenings arbetsgrupp för flyktingbarn och med stöd av Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap (NHV), Svenska Röda Korset, Rädda Barnen, UNICEF Sverige och Allmänna Barnhuset

Varmt välkomna till;
”Den 2: a vetenskapliga konferensen om barn med uppgivenhetssymtom”
Tid och plats; 3-4 maj på Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap (NHV), Göteborg

För information om konferensens innehåll: Docent Henry Ascher henry.ascher@nhv.se
Administration: Rose Wesley-Lindahl, Tel: +46 (0)31 69 39 34, rose@nhv.se
Kerstin Lewenschal, Tel: +46 (0)31 69 39 84, kerstin@nhv.se
Pressansvarig: Om du vill intervjua någon av talarna under dagarna får du gärna hör av sig till informatören Susanne Westergren +46 31 69 39 52, westergren@nhv.se

För mer information och anmälan gå in på www.nhv.se

Kontaktinformation
Susanne Lj Westergren
Informatör
Telefon: +46 31 693 952
e-post: westergren@nhv.se
www.nhv.se

Rapporten visar på att det behövs mer högkvalitativ forskning om KAM-behandlingar i Sverige, vilka metoder som används och för vilka symtom.
– Målsättningen är att uppnå säkra och effektiva behandlingslösningar. Vi vill således påpeka vikten av att även ta reda på risker och skadliga effekter förknippade med KAM, säger Irene Jensen.

Under ledning av Irene Jensen, professor i Personskadeprevention på Karolinska institutet, inriktade forskarteamet sin systematiska genomgång på
• pågående behandlingsforskning inom KAM i Sverige
• vetenskaplig internationell rapportering inklusive slutsatser
från olika svenska studier
• finansiärer som lämnat stöd till denna typ av forskning

Kartläggningar i Stockholm 1980 och 2001 visar att andelen personer som fått behandlingar med KAM hade ökat från 22 procent till 49 procent. Det rör sig vanligen om massage, akupunktur, naprapati och naturprodukter. Hur omfattande användningen av KAM är i Sverige är fortfarande okänt. Forskning inom fältet bedrivs huvudsakligen vid Göteborgs och Linköpings universitet samt Karolinska institutet.

– Vi genomförde en systematisk sökning i internationella databaser efter forskningsrapporter publicerade och recenserade i internationella vetenskapliga tidskrifter. Vi gick ut med en enkät till forskarna för att identifiera vilka forskare som är engagerade i behandlingsforskning inom KAM. Slutligen riktade vi en enkätundersökning till forskningsfinansiärer, säger Irene Jensen.
– Vi kan konstatera att internationellt och i Stockholmsundersökningarna så används KAM-behandlingar oftare av kvinnor än av män. Vidare utgjorde anslagen till KAM-forskning totalt 2,1 procent av Sveriges anslag för medicinsk forskning år 2006. Det är framförallt privata stiftelser och regionala forskningsråd som står för finansieringen.

Forskarna i gruppen framhåller att det behövs mer rikstäckande forskning där man utsätter alternativa mediciner och behandlingsformer för strikt vetenskaplig prövning. Därtill ser de ett behov av hälsoekonomiska utvärderingar av KAM-behandlingar, jämfört med konventionella behandlingsformer.

Rapporten heter Complementary and Alternative Medicine (CAM) –
A Systematic review of Intervention Research in Sweden. Den ges ut på engelska och kan antingen laddas ned som en pdf-fil eller beställas på www.fas.se/bokhandel

Ytterligare information:
Irene Jensen, professor i Personskadeprevention vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, KI.
E-post: irene.jensen@ki.se, tel: 08-52 48 32 12

Osher centrum för integrativ medicin, OCIM, KI.

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, är en statlig myndighet som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd.
___________________________________________________
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS.
Annie Rosell, pressansvarig, tfn 08-775 40 96, annie.rosell@fas.se
Postadress: box 2220, 103 15 Stockholm.
Tfn vx: 08-775 40 70, e-post: fas@fas.se – www.fas.se – org.nr: 202100-5240.

Mycket talar för att morgondagens arbetstillfällen finns inom hälso- sjukvården. På Karolinska Institutet gör vi nu en särskild satsning på våra utbildningar. Förutom två nya utbildningsprogram – psykologprogrammet och podiatriprogrammet – sjösätter vi en kraftigt omgjord utbildningsplan för läkarprogrammet. Vi startar också tre nya mastersutbildningar inom biomedicin, folkhälsovetenskap och klinisk medicinsk vetenskap.

– När det gäller medicinsk forskning är vi ett av världens ledande universitet. Målet är att våra utbildningar ska hålla toppkvalitet och därmed samma höga status som forskningen, säger Vivi-Anne Sundqvist, dekan för utbildning.

Enligt en genomgång som Högskoleverket gjorde under våren kommer läkare, psykologer och annan vårdpersonal i framtiden att vara bristyrken. Karolinska Institutet är Sveriges största centrum för akademisk utbildning och forskning inom medicinområdet – och erbjuder ett mycket brett utbud av kurser och utbildningsprogram. Sista ansökningsdag till samtliga utbildningar på Karolinska Institutet är 15 april.

Läkare 330 högskolepoäng
Det nya utbildningsplanen för läkarprogrammet, som införs successivt från och med i höst, innebär en tydligare samordning mellan basvetenskap och klinik. Redan under utbildningens första terminer kopplas teori till kliniska kunskaper och färdigheter som studenten kommer att behöva som utexaminerad läkare. Lärandemål står i fokus i den nya utbildningen. Verksamhetsförlagd utbildning kommer i betydligt större utsträckning än tidigare att genomföras inom primärvården och fokusera på vanligt förekommande sjukdomar, snarare än specialistsjukvård. Professionell och vetenskaplig utveckling ingår som en integrerad del i både den teoretiska och praktiska utbildningen, vilket är nytt.

För frågor om Läkarprogrammet, kontakta:
Universitetslektor, ordförande i programnämnden Sari Ponzer
Tel: 08-616 28 63
Mobil: 0739 732689
E-post: sari.ponzer@sodersjukhuset.se

Psykolog 300 högskolepoäng
Karolinska Institutets nya psykologprogram har en tydlig profil mot medicin och biologi. och blir den första i Sverige där psykologer utexamineras från en medicinsk fakultet. Fokus kommer att ligga på nya forskningsrön om hjärnan och hur vi människor interagerar med vår omvärld. Utbildningen får därmed att en delvis annorlunda – och kanske till och med utmanande – inriktning jämfört med andra psykologutbildningar i landet. En stor del av undervisningen ges av kliniskt verksamma lärare och forskare och alla praktikplatser kommer att finnas inom hälso- och sjukvården. Redan idag finns ett nära samarbete med Stockholms läns landsting (SLL), då många lärare och forskare samtidigt arbetar kliniskt och SLL är en av landets största arbetsplatser för psykologer.

För frågor om Psykologprogrammet, kontakta:
Jenny Wikström, programansvarig
Tel: 08-524 824 50
E-post: jenny.wikström@ki.se

Podiatri 180 högskolepoäng
Den treåriga högskoleutbildningen i podiatri (medicinsk fotvård) startade hösten 2006 och är den första i sitt slag i Sverige. I USA och Storbritannien har det länge funnits vårdpersonal med specialistkompetens i fotvård för exempelvis diabetiker och reumatiker. Ett problem för många patientgrupper med kroniska sjukdomar är att den fotvård som så många är beroende av kräver läkarordination. Utbildningen till podiater ger kompetens i att självständigt diagnostisera och behandla åkommor i fötterna. Till skillnad från kortare kurser till fotvårdsterapeut leder podiatriprogrammet också till kandidatexamen. Möjligheter till påbyggnadsutbildning med egen forskning kommer att erbjudas.

För frågor om podiatriprogrammet, kontakta:
Professor Torsten Wredmark, programansvarig
Arbete: 08-585 875 89
Mobil: 070-484 86 83
E-post: torsten.wredmark@ki.se

Tre nya mastersutbildningar 120 högskolepoäng
Tre nya mastersutbildningar startar i höst enligt det nya gemensamma utbildningssystem som införs inom EU (Bolognaprocessen). De tre mastersprogrammen, biomedicin, folkhälsovetenskap och klinisk medicinsk vetenskap knyter an till starka forkningsmiljöer inom Karolinska Institutet och alla är påbyggnadsprogram till utbildningar på grundnivå. Mastersprogrammet i biomedicin har i första hand en forskningsinriktning. Mastersprogrammet i folkhälsovetenskap har fyra olika inriktningar och fokuserar på hälsofrämjande arbete. Klinisk medicinsk vetenskap är inriktad på det överbryggande arbetet som behövs mellan olika yrkesgrupper inom vårdsektorn.

För frågor om mastersutbildningarna, kontakta:
Professor Jan-Olov Höög, prodekanus för utbildning
Arbete: 08-524 877 40
Mobil: 070-698 7740
E-post: jan-olov.hoog@ki.se

Kontaktinformation
Presskontakt:
Sabina Bossi
Tel: 08-524 860 66
Mobil: 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se

Studentkontakt:
Centrala studievägledningen
Tel: 08-524 863 50

Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

Kirurgi på gamla patienter kräver ett avancerat omhändertagande precis som vården av patienter med nedsatt autonomi i början av livet. Många höftfrakturpatienter har en demenssjukdom, och förvirring är en vanlig komplikation efter en höftfrakturoperation. Akut förvirring kan få allvarliga konsekvenser, både för den enskilde och för samhället. Det är därför ur ett kliniskt perspektiv betydelsefullt att ha kunskap om förvirring, speciellt eftersom denna avhandling visar att förvirringstillstånd kan förebyggas och behandlas. Vårdprogrammet är ett relativt enkelt och billigt sätt att förbättra vården för denna sköra och eftersatta patientgrupp. Det är tydligt att en förbättrad kvalitet på vården för dessa patienter kan minska lidandet och även minska kostnaderna för samhället.

I en studie med 199 höftfrakturpatienter utvärderas i Birgitta Olofssons avhandling om ett vårdprogram kan minska förekomsten av förvirringstillstånd. Vårdprogrammet innehåller ett utvecklat teamsamarbete, noggrann och systematisk utredning, behandling och rehabilitering för att förebygga komplikationer som kan förekomma efter en höftfrakturoperation. Programmet innehåller även förbättrad näringstillförsel.

Patienterna lottades till en geriatrisk avdelning där vårdprogrammet tillämpats (interventionsgrupp=102 patienter) eller till traditionell vård på ortopedavdelningen (kontrollgrupp= 97 patienter). Resultaten visar att vårdprogrammet minskade förekomst och antal dagar med akut förvirringstillstånd efter operationen. Dessutom minskades andra komplikationer, som exempelvis trycksår, fall och urinvägsinfektioner. Vårdtiden var i genomsnitt 10 dagar kortare i interventionsgruppen. Undernäring var vanligt och associerat med trycksår och förvirring. Männen gick upp i vikt och förbättrade sin nutritionsstatus oavsett behandling, medan kvinnorna försämrades i samtliga näringsparametrar.

Dessutom utvärderades även två olika operationsmetoder, protes eller spikar, vad gäller komplikationer och funktionsförmåga. Fler patienter med demenssjukdom som fått protes inopererad hade ett år efter operationen återfått gångförmågan jämfört med dem som fått spikar. Sex av 83 patienter luxerade den nya höftkulan under episoder av akut förvirringstillstånd under vårdtiden. Ingen av dessa patienter hade demenssjukdom.

Höftfrakturer är ett globalt och växande problem. Fler kvinnor än män drabbas, medelåldern är över 80 år och ungefär en tredjedel av de som ådrar sig en höftfraktur har en demenssjukdom. En av de vanligaste komplikationerna efter en höftfrakturoperation är akut förvirringstillstånd, som inte bara kan vara plågsamt för individen utan också ökar risken för andra komplikationer och död. Undernäring är också vanligt bland dem som råkar ut för en höftfraktur, och undernäring ökar risken för komplikationer som trycksår och infektioner.

Fredagen den 13 april försvarar Birgitta Olofsson, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, ortopedi samt Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, geriatrik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Old people with femoral neck fracture, delirium, malnutrition and surgical methods – an intervention program. Svensk titel: Äldre personer med höftfraktur, delirium, malnutrition och operationsmetod – en interventionsstudie.
Disputationen äger rum kl 09.00 i Sal B, 9 tr, Tandläkarhögskolan, NUS. Fakultetsopponent är docent Anna-Karin Edberg, Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Omvårdnad, Lunds universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1049?=sv.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Birgitta Olofsson på e-post birgitta.olofsson@germed.umu.se, arbetstelefon 090-785 87 13 eller mobiltelefon 070-661 64 63.

De flesta graviditeter i Sverige förlöper komplikationsfritt, men trots detta är vissa graviditeter förenade med ökade risker för mamma och barn. Ett exempel är om mamman själv har en sjukdom. Karin Zetterström har i sin avhandling analyserat risken för gravida kvinnor med blodtryckssjukdom och för deras barn att drabbas av komplikationer. Hon har även tagit hänsyn till andra riskfaktorer.

– Kvinnor som har kronisk blodtrycksförhöjning avviker lite från genomsnittskvinnan, bland annat är de något äldre, oftare överviktiga och röker i lägre utsträckning – faktorer som i sig kan påverka risken för komplikationer, förklarar Karin Zetterström.

De komplikationer hon studerat för mamman är havandeskapsförgiftning av lätt och svår grad, graviditetsdiabetes och moderkaksavlossning. Beträffande barnet har risken för ovanligt låg födelsevikt och risken att dö, antingen i livmodern eller som spädbarn, studerats. Utöver detta har Karin Zetterström också undersökt risken för att en kvinna som är född med ovanligt låg vikt själv får havandeskapsförgiftning när hon blir gravid.

Resultaten visar att kvinnorna hade en trefaldig riskökning för lätt havandeskapsförgiftning och en femfaldig för svår, samt en dubblerad risk för graviditetsdiabetes och moderkaksavlossning jämfört med kvinnor med normalt blodtryck. Barnen hade en dubblerad risk för att bli underviktiga vid födseln och en trefaldigt ökad risk för att dö före födseln eller inom första månaden efter. Den ökade dödligheten var dessutom starkt kopplad till manligt kön, vilket inte visats tidigare. Att kvinnor som fötts underviktiga hade en klart ökad risk för att få just den svåra formen av havandeskapsförgiftning var också oväntat.

– Många risker är kända sedan tidigare och därför har man noggranna kontroller av kvinnor med blodtryckssjukdom i mödravården. Men dessa resultat kan förhoppningsvis bidra till att fokusera ännu bättre på de kvinnor som har störst behov, säger Karin Zetterström, som också hoppas att avhandlingen kan vara ett bidrag till vidare forskning om orsakerna bakom lätt respektive svår havandeskapsförgiftning.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Karin Zetterström, tel: 019-602 25, 076-850 96 11, e-post: karin.zetterstrom@orebroll.se