Konferensen ”ICF-CY – Ökad delaktighet för barn och unga i behov av särskilt stöd” äger rum på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping 24-25 maj 2007.
Vad betyder ICF-CY?
ICF är WHO:s klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (International Classification of Functioning, Disability and Health). ICF med tillägget CY är klassifikationsmodellen för barn och unga (Child and Youth).
På konferensen presenteras det senaste inom området av föreläsare från Sverige, Norge, Island och USA.
I Sverige koordineras arbetet via forskningsprojektet CHILD och Eva Björck-Åkesson (VD och professor vid HLK) som leder den svenska arbetsgruppen för ICF för barn och ungdom.
Till konferensen i Jönköping kommer ca 100 deltagare från hela Norden.
Arrangörer för konferensen är Högskolan för lärande och kommunikation, Hälsohögskolan och Mälardalens högskola inom ramen för forskningsprojektet CHILD.
Kontaktinformation
Lotta Olofson, konferensansvarig, tfn 036-10 15 01, 0706-56 43 44
Eva Skillgate, doktorand vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, har i en studie jämfört effekten av naprapati med effekten av rådgivning av läkare enligt de riktlinjer som tidigare visats vara bäst vid rygg- och nackbesvär. Resultaten visar klara skillnader till fördel för naprapatin.
I studien om 409 patienter jämfördes två grupper av personer som led av besvär i rygg och nacke. Efter en läkarundersökning där allvarliga tillstånd kunde uteslutas lottades patienterna mellan två behandlingsalternativ. Hälften behandlades av naprapat och den andra hälften fick rådgivning och stöd av läkare i syfte att stärka patientens tro på sig egen förmåga att hantera besvären. Rådgivningen gick ut på att förmå patienten att röra sig även om det gör lite ont, och att leva ett så vanligt liv som möjligt.
Tolv veckor efter studiens start uppgav 57 procent i naprapatgruppen att deras tillstånd var ”väldigt mycket förbättrat”. Motsvarande andel i kontrollgruppen var 13 procent. 69 procent i naprapatgruppen och 42 procent i kontrollgruppen uppgav en tydlig smärtminskning, och 19 procent i naprapatgruppen och 7 procent i kontrollgruppen var helt återställda 12 veckor efter studiens start. Resultaten var liknande även när patienter med ryggbesvär och nackbesvär analyserades var för sig. De flesta patienterna hade haft sina besvär i mer än ett år.
Naprapati är ett speciellt system för att återställa funktion och minska smärtan i muskler och leder. Behandlingen är manuell, och naprapaten använder sig av manipulation och mobilisering av ryggraden och andra leder, samt mjukdelsbehandling som töjning och massage. Ofta kompletteras behandlingen med olika former av träning och rådgivning.
– I studien undersöktes en mycket vanlig typ av rygg- och nackbesvär. Resultaten öppnar för att naprapati kan integreras i den vanliga vården i högre grad än vad som görs i dag för dessa patienter, säger Eva Skillgate.
Publikation:
”Naprapathic Manual Therapy or Evidence-Based Care for Back and Neck Pain: A Randomized, Controlled Trial”
Eva Skillgate, Eva Vingård, Lars Alfredsson
Clinical Journal of Pain, maj 2007, 23:431-439
För mer information, kontakta:
Doktorand Eva Skillgate
Tel: 08-524 879 95
Mobil: 070-920 99 30
E-post: eva.skillgate@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Tidigmodern tid, det vill säga 1520-1815, präglades av krig, missväxt och farsoter. För många var utgången dödlig. Att människor dog innebar inte bara att den döda skulle omhändertas, utan också att livssituationen förändrades för många levande. För dessa kunde dödsfallet innebära sorg och saknad, ekonomiska bekymmer likväl som problem med att mentalt acceptera dödsfallet.
Ann-Sofie Arvidssons avhandling tar, med betoning på perioden 1686-1823, upp frågor om hur myndigheterna ansåg att de döda skulle omhändertas och om vad som förvän-tades av de sörjande.
– Att påstå att sörjande i äldre tid enbart fick hjälp av sitt personliga och lokala nätverk är fel. Myndigheternas agerande i samband med dödsfall är inte, som vi gärna tror, kopplat till välfärdsstaten, säger Ann-Sofie Arvidsson.
Regelverket för begravningar och förklaringar av hur de döda borde hedras visar på myndigheternas engagemang. Källorna visar att det kunde vara straffbart att meddela dödsfallet, liksom att bjuda begravningsgästerna på mat och dryck. Andra frågor som besvaras är vad prästen egentligen förmedlade vid begravningen och vad som ansågs trösta, samt på vilka sätt efterlevande kunde få ekonomiskt bistånd till sin överlevnad.
Med hjälp av begreppen stöd och krav analyseras statens och kyrkans agerande gentemot efterlevande så som det speglas i lagar, psalmer, förordningar och sorgkorrespondens. Analysen fungerar också som en fallstudie av relationen mellan myndighet och individ. Ann-Sofie Arvidssons avhandling visar att denna relation i mindre grad präglades av fostran än vad som tidigare ansetts, medan omsorgen om individen hade framträdande betydelse.
Avhandlingens titel: Makten och döden. Stat och kyrka möter svenska efterlevande under ett långt 1700-tal
Kontaktinformation
Ytterligare information: Ann-Sofie Arvidsson, doktorand vid Historiska institutionen, tfn mo-bil 073-6520271, e-post ann-sofie.arvidsson@historia.su.se
För bilder kontakta: Maria Erlandsson, presschef Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mo-bil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
Varje år dör barn under sitt första levnadsår. Många föds för tidigt eller är tillväxthämmade.
– Vad som ligger bakom dessa födelseutfall är inte alltid klart, men oavsett vilken aspekt av spädbarnens hälsa man än tittar på verkar det finnas skillnader över hela det sociala spektrat, det är inte bara de som har lägst status som har högre risker för dessa utfall, säger Marit Gisselmann, verksam vid CHESS, Centre for Health Equity Studies, Stockholms universitet.
Marit Gisselmann har i sin avhandling fokuserat på mammans sociala klass och utbildning. Hon menar att länken mellan mammans och barnets hälsa inte har uppmärksammats tillräckligt i forskning kring ojämlikheter i hälsa.
– När man tydliggör denna länk, blir det intressant att titta på mammans levnadsvillkor och resurser, och där finns socioekonomiska skillnader som påverkar fostret.
I internationell jämförelse är Sverige ett relativt jämlikt land med lägre inkomstskillnader, ett bra socialförsäkringssystem och mycket god mödravård och barnhälsovård. Trots detta verkar alltså socioekonomiska faktorer spela en roll för risken att föda för tidigt, att föda ett lågviktigt barn och till och med att barnet ska vara dödfött eller dö under det första levnadsåret. Bakom dessa risker finns troligen en mängd komplexa samband.
– Till exempel har moderns klasstillhörighet i barndomen betydelse för åtminstone hennes barns födelsevikt och för risken att barnet dör under den första levnadsmånaden och detta oberoende av hennes klass i vuxenlivet, säger Marit Gisselmann.
Marit Gisselmann har tillsammans med en kollega också undersökt arbetsmiljöns betydelse för kvinnors födelseutfall. Bland annat visade sig kontroll över arbetssituationen och arbetets fysiska krav ha samband med många födelseutfall, till exempel kunde forskarna se ett samband mellan låg kontroll och höga fysiska krav och låg födelsevikt och för tidig födsel. Dessa arbetsmiljöfaktorer skiljer sig åt för sociala klasser, med exempelvis högre fysiska krav i arbetaryrken.
– Det visade sig också att arbetsmiljön hade en påverkan på födelseutfall tidigare i graviditeten än då havandeskapspenningen betalas ut, säger Marit Gisselmann.
Avhandlingens titel: The first injustice: Socio-economic inequalities in birth outcome.
Mer information:
Marit Gisselmann, Centre for Health Equity Studies (CHESS), Stockholms universitet, tfn 0731-585181, 08-163899, e-post Marit.Gisselmann@chess.su.se
Behandling med vedaska anses kunna motverka försurning av mark och vatten. För att undersöka hur vedaska från biobränslen påverkar vattenkemi och biologi i en bäck har ett skogsområde i Bispgården behandlats med 3 ton aska per hektar, som är den dos Skogstyrelsen rekommenderar.
– Det som överraskar är den förhållandevis ringa påverkan behandlingen fick på såväl vattenkemi som sammansättningen av kiselalger i bäcken, säger Andreas Aronsson. Trots att askan spreds nära bäcken och i utströmningsområden, har pH-värden och alkalinitet inte nämnvärt ökat. Hög alkalinitet ger god motståndskraft mot försurning. Höga halter av för vattenorganismer giftiga former av aluminium minskade inte heller till följd av askbehandlingen, vilket är ett av huvudsyftena med askåterföring.
Förhöjda halter av grundämnet kalium i vattenlevande mossa och blad från gråal visar att ämnet snabbt lakas ut ur askan och blir tillgängligt för levande organismer. Laboratoriestudier har tidigare visat att såväl alger som vattenmossa kan dra nytta av de näringsämnen som finns i vedaskan.
– Vår tidigare hypotes om att askåterföring kan leda till övergödning av mindre vattendrag tycks inte stämma när man ser till resultaten från fältstudien i Bispgården. De förhållandevis höga halterna av potentiellt giftiga metaller, till exempel koppar, zink, kadmium eller andra giftiga ämnen, i vedaska har i våra studier inte visat sig innebära något hot mot vattenorganismer, fortsätter Andreas Aronsson.
Fortfarande saknas kunskap om vedaskans inverkan på många av de organismer som exempelvis insekter och groddjur som är anpassade till ett liv i mindre vattenförekomster i skogslandskapet. Framtida studier är därför viktiga för att undvika utarmning av ekologiskt funktionella och betydelsefulla vattenmiljöer.
Andreas Aronsson är uppvuxen i Sundsvall där han tog sin gymnasieexamen. Han disputerar i Sundsvall den 25 maj med avhandlingen ” Effects of wood ash on freshwater organisms and aquatic forest ecosystems”.
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Andreas Aronsson, 060-14 85 64 67 eller 070-621 42 30. E-post: Andreas.Aronsson@miun.se
Mittuniversitetets forskare har tillsammans med CERN:s mikroelektronikgrupp och andra forskare i det internationella projektet MEDIPIX lyckats ta fram färgröntgendetektorn Medipix2.
Digital färgröntgen bygger på samma avancerade teknologi som används när kärnfysiker söker efter nya elementarpartiklar. Den stora vetenskapliga utmaningen med att bygga en färgröntgenkamera är att kunna krympa ner kärnfysikernas stora mätapparater till mikroskopiskt små format. Utläsningselektroniken för varje pixel i kamerans bildsensor ska rymmas inom 55×55 µm, och dessutom tåla röntgenstrålning. Mittuniversitetets forskare har löst dessa designproblem. De har dessutom visat att Medipix2 kan användas för att sänka stråldosen vid tandläkarröntgen. Men även industrin väntar på möjligheten att kunna se materialsammansättning på röntgenbilder.
– Med vår digitala färgröntgen kan det bli möjligt att halvera strålningsrisken vid röntgenundersökningar, säger Börje Norlin.
Vidare har Mittuniversitetet genom avancerad datorsimulering av nästa generations röntgenkameror utvecklat sätt att förbättra kvalitén på färgröntgenbilder. Dessa kameror kommer att ha både bättre upplösning och kunna visa fler färger i högre kvalité.
CERN kommer att i anslutning till disputationerna hålla ett av sina kvartalsmöten i Sundvall för att diskutera vidare utveckling av färgröntgentekniken.
Avhandlingarna försvaras vid Campus Sundsvall följande datum:
– 22 maj Suliman Adballa (licentiatseminarium), Architecture and Circuit Design of Photon-Counting Readout for X-Ray Imaging Sensors
– 25 maj Xavier Llopart, Design and characterization of 64K pixels chips working in single photon processing mode (Xavier är stationerad vid CERN i Geneve)
– 30 maj Jan Lundgren, Simulating Behavioral Level On-Chip Noise Coupling
– 1 juni Börje Norlin, Characterisation and application of photon counting X-ray detector systems
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Börje Norlin, 060-148594, 070-5256363, borje.norlin@miun.se
Jan Lundgren, 060-148556, 070-3913028, jan.lundgren@miun.se
Christer Fröjdh, 060-148733, 070-6322616, christer.frojdh@miun.se
Sjukgymnasten Annelie Gutke följde drygt 300 kvinnor i en västsvensk kommun från första hälften av graviditeten till tre månader efter förlossningen. Alla undersöktes kliniskt med avseende på ryggsmärtor i nedre ländryggen och fick fylla i frågeformulär.
Under graviditetsveckorna 12-18 hade 62 procent av kvinnorna någon form av nedre ländryggssmärta. Tre månader efter förlossningen hade var tredje kvinna fortfarande besvär. Störst var problemen hos de kvinnor vars smärtor kom från bäckenet eller både från bäckenet och nedre delen av ryggraden. Förutom smärta hade många försämrad livskvalitet och funktionsnedsättning.
Kvinnorna med kvarstående ryggbesvär hade tre gånger högre risk för så kallad postpartumdepression jämfört med dem som inte hade någon form av ryggsmärta.
Genom att identifiera dessa smärttillstånd kan man hjälpa de drabbade och ge dem riktad behandling. Idag tas inte alltid ländryggsmärtor hos gravida på allvar. Kvinnorna riskerar att betraktas som ”gnälliga” och sjukskrivning för den gruppen är starkt ifrågasatt.
-Vi har visat att detta handlar om betydligt mer än själva värken. Den påverkar kvinnans hela vardag. En del orkar bara arbeta eller gå korta stunder i taget, de klarar inte att lyfta sitt nyfödda barn ur sängen och de får dålig nattsömn. I de värsta fallen får mannen sjukskriva sig för att ta hand om barnet, säger Annelie Gutke.
Forskargruppen fortsätter nu med en behandlingsstudie. Det är viktigt att typen av smärta identifieras för att patienten ska ges rätt råd om aktivitet och träning. Gravida kvinnor får ofta samma råd som andra med ryggont, vilket ibland kan försämra deras tillstånd. Det behövs mer kunskap kring träning eftersom det är osäkert hur mammagymnastik och vattengymnastik påverkar bäckensmärta.
-Annelie Gutkes avhandling visar att ländryggsmärtor under graviditet är ett särskilt tillstånd som kräver ett nytt synsätt. Vi måste nu hitta vägar att förbättra behandlingen av dessa kvinnor, säger Birgitta Öberg, handledare och professor i sjukgymnastik.
Avhandlingen Pelvic girdle pain and lumbar pain in relation to pregnancy läggs fram vid disputation 25 maj kl 13 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är professor Karin Harms-Ringdahl, Karolinska institutet.
Kontaktinformation
Annelie Gutke 0768-986007, anngu@ihs.liu.se
Birgitta Öberg 0708-993977, birob@ihs.liu.se
Vi säger och tänker saker om världen som kan vara sanna eller falska. Filosofer och lingvister intresserar sig för egenskaper som sanning och mening, så kallade semantiska egenskaper. En central fråga inom modern filosofi är om semantiska egenskaper kan förstås i naturvetenskapliga termer. Man talar om att ”naturalisera” mening och sanning.
Alexander Almérs avhandling problematiserar frågan om vad naturalisering är och undersöker vad som talar för eller emot hypotesen att mening är ett naturligt fenomen. Författaren hävdar att det finns goda skäl att söka naturalistiska förklaringar av semantiska företeelser. Men han tillbakavisar tanken att vi redan har avgörande skäl att anta att det måste finnas sådana förklaringar till dessa fenomen.
Nära förknippat med naturalism är föreställningen att det finns en naturlig värld, som är vad den är oberoende våra försök att beskriva den. Man brukar tala om realism och absolut sanning. Mot detta står olika anti-realistiska och relativistiska uppfattningar. Dessa utgår inte ifrån den realistiska hypotesen att tankar och språk handlar om en otolkad värld, eller att påståenden är absolut sanna eller falska enbart beroende på otolkade fakta. Almérs avhandling bemöter kritik mot realismen och kritiserar anti-realistiska och relativistiska sanningsteorier.
Ytterligare ett tema är centralt i avhandlingen, nämligen frågan om pragmatiska aspekter på språklig kommunikation och sammanhangets betydelse för innehållet. När vi talar med varandra så tar vi hjälp av språkets struktur och uppbyggnad för att förstå vad som sägs. Men det räcker inte alltid. Om någon säger att det regnar, så kan du bara ta ställning till det påståendet om du vet vilken plats som avses. Platsen är tillsynes inte markerad i den språkliga utsagan. En omtvistad fråga inom lingvistik och relaterad filosofi är hur mycket och vad av det som sägs som ligger kodat i språkets struktur. Författaren kritiserar ett modernt förslag, enligt vilket det språkligt bestämda innehållet spelar en relativt liten roll när vi tolkar yttranden. Också i detta sammanhang diskuteras naturalistiska ansatser. En fråga som problematiseras är vilken sorts observationer eller data man skall utgå från för att formulera och testa teorier om språklig mening och kommunikationsinnehåll.
Avhandlingens titel: Naturalising Intentionality. Inquiries into Realism & Relativism.
Disputationen äger rum tisdagen den 5 juni kl 13.00
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Alexander Almér, 031-786 41 80 (arb), 0768-66 48 36, alexander.almer@filosofi.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se
– Vi har tagit fram en prototyp för en ”kognitiv protes”, baserad på ny sensorteknologi och artificiell intelligens, berättar forskare och projektledare Thomas Pederson.
I takt med att andelen äldre ökar utsätts vårdsystemet för starka påfrestningar. Demenssjukdomar som leder till kognitivt nedsatt förmåga ställer den drabbade inför successivt större utmaningar som till slut gör individen helt beroende av extern hjälp för att klara sin vardag. Många dementa vill dessutom bo kvar i sina hem. Detta fick forskare vid Umeå universitet att börja fundera på om det skulle var möjligt att konstruera en kroppsburen, liten apparat som tillhandahåller åtminstone en del av det stöd som behövs.
Fredag den 25 maj demonstrerar de resultatet av forskningsprojektet i MIT-huset på Umeå universitet.
– Vi visar en kroppsburen ”kognitiv protes” som i en simulerad VR-miljö kan påminna om vardagssysslor som att duka bordet eller att diska. Vi presenterar bakgrunden till designen, kända begränsningar, samt öppnar för diskussion om i vilken riktning vi ska gå i en eventuell fortsättning av projektet, förklarar Thomas Pederson. Det är fortfarande en bra bit till färdig produkt.
Forskningsprojektet som går under namnet easyADL är ett samarbetsprojekt mellan Geriatriskt Centrum vid Norrlands universitetssjukhus, VRlab, och institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.
Mer information om projektet finns på: http://www.cs.umu.se/research/easyadl/
Tidigare publicerad artikel: http://www.ucit.umu.se/main.php?view=t/6/60/171
Media hälsas välkommen till föredrag och demonstration av resultaten från easyADL-projektet.
Tid: Fredag 25:e maj kl 14.00-15.30
Plats: sal MC413, MIT-huset, Umeå universitet
Välkomna!
Kontaktinformation
Kontaktperson:
Dr. Thomas Pederson, projektledare easyADL, institutionen för datavetenskap Umeå universitet
Tel: 090- 786 6548
Mobil: 070- 654 6548
E-post: top@cs.umu.se
I avhandlingen ”Bilder av småstaden. Om estetisk värdering av en stadstyp” undersöker arkitekten Catharina Sternudd allmänhetens och den egna yrkeskårens estetiska värderingar.
Allt har sin upprinnelse i blekingska Karlshamn där hon är född och uppväxt. En studie av Karlshamnsbornas syn på sin stad visade att nästan alla var fästa vid de gamla husen. Många tyckte också om nya hus byggda i gammal stil. Men de gillade inte de stora nya fyrkantiga hyreshusen och kolossen vid torget, som är Karlshamns svar på de centrumanläggningar som förstörde många stadskärnor under 60- och 70-talen. Unga och gamla, kvinnor och män var överens i sina omdömen. Detta överraskade Catharina Sternudd som följde upp resultaten.
I doktorsavhandlingen jämför hon Karlshamnsstudiens resultat med svenska och internationella undersökningar av människors smak och offentliga miljöers betydelse och konstaterar att karlshamnsborna inte är unika. Världen över gillar många människor småskalighet, variation, naturmaterial och färg, grönska och ett formspråk som anknyter till en gammal byggnadstradition. Det är egenskaper som i hög grad matchar bebyggelsen i den traditionella småstaden.
Men bland stadsplanerarna och arkitekterna har det modernistiska och funktionalistiska idealet länge dominerat – bortsett från 1980- och 90-talen, då postmoderna stilexperiment tilläts. Studier visar att modernismens stramhet och enhetlighet generellt gillas av arkitekter men vanligen ogillas av lekmän. Under 2000-talet är det den så kallade nyfunkisen som gäller, en slags nedtonad modernism. Allmänhetens smak för traditionell bebyggelse slår ofta igenom då de boende själva får bestämma – som i nya villaområden, där Bullerby-idealen blommar ut.
– Tittar man däremot på de stora byggföretagens hemsidor så är de flesta hus och miljöer intill förväxling lika. Någon mångfald kan man sällan tala om, säger Catharina Sternudd.
När privata byggherrar bestämde sig för att bygga en hel stadsdel i gammal hansastil i Jakriborg i Hjärup utanför Lund blev det ”ett himla liv” som Catharina Sternudd säger, och många arkitekter blev provocerade. Det som är tabu i arkitekternas ögon är efterapningarna av gammal stil. Längtan efter det som är gammaldags ses nästan som osunt. Man misstänkliggör människors smak och tolkar in en världsfrånvänd nostalgisk längtan efter en svunnen tid. Autentiska gamla byggnader älskas dock av arkitekterna lika mycket som av alla andra.
Inskolningen i den modernistiska smaken sker på arkitektutbildningar över hela världen. Här lär sig blivande arkitekter vad som är vackert och vilka berömda arkitekter som är värda att efterlikna. Det är närmast en dogm att nya byggnader ska spegla sin egen tid eller vara nyskapande. Studenterna lär sig att bara experter begriper vad som är bra arkitektur. Arkitektstudenterna tränas sällan i att rita hus i dialog med de framtida brukarna.
– ”Idyll” är ett skällsord bland arkitekter. Men arkitekten bygger ramen för människors vardagsliv – de miljöer där de ska känna ”jag är hemma, vad härligt, så fint här är!”. Det är inget man kan ta lätt på. Och om nu människor trivs med idyll, ska de inte få det? Det är ett etiskt dilemma.
Catharina Sternudd ser inte som sin mission att allt ska byggas i traditionell stil. Det främjar inte mångfalden. Däremot menar hon att det borde finnas utrymme för större variation och flera personliga uttryck hos arkitekter. Gammaldags och nyskapande sida vid sida, varför inte?
– Jag vill att fler arkitekter ska ställa sig frågan: är det alltid fel att bygga varierat, småskaligt, intimt och kanske i gammal stil? Jag vill bygga en bro över vallgraven mellan arkitektyrkets homogent modernistiska smaknorm och det slags byggande som människor i allmänhet föredrar.
Catharina Sternudd lägger fram sin avhandling den 25 maj kl 13.15 i sal A:C i A-huset, Lunds tekniska högskola, Sölvegatan 24, Lund.
Kontaktinformation
Mer info:
Catharina Sternudd,
Tel arbetet: 046 – 222 15 35
Hemtel: 046 – 211 05 91
Mobil: 0702 – 44 50 53
E-post: Catharina.Sternudd@arkitektur.lth.se
Datorbaserade hjälpmedel med bilder och inprogrammerade ord och meningar, så kallade samtalshjälpmedel, började användas i Sverige i slutet av 1980-talet och är på så vis ganska nya. Forskningen inom detta område är också i sin linda. Resultaten är mycket lovande men hittills har man bara studerat barn och ungdomar med autism som befinner sig mycket tidigt i sin kommunikationsutveckling och som fått träning i sjukhusmiljö eller på skolor.
Gunilla Thunbergs studie är ett pionjärarbete eftersom hon undersökt hur samtalshjälpmedel fungerar i olika vardagsaktiviteter i hemmiljön. I sin studie har hon analyserat videoupptagningar då barnen kommunicerar med sina föräldrar i tre olika aktiviteter som föräldern varit med och valt: matsituationen, läsa saga och ”berätta vad som hänt på dagis”.
Föräldrarna blev också instruerade att använda samtalshjälpmedlet då de talade till sina barn. Detta visade sig vara positivt bland annat för att barnen och föräldrarna kom fysiskt närmare varandra. Gunilla Thunberg jämförde kommunikation och hjälpmedelsanvändning i de tre aktiviteterna och konstaterar att när det är mer uttalat att kommunikation är ett mål, så fungerade hjälpmedlet mer effektivt. När barnen skulle berätta om vad som hänt på dagis, kunde de uttrycka mycket mer då de fick tillgång till samtalshjälpmedel. Innan hjälpmedelsintroduktionen ville de helst prata om andra saker, särskilt sina specialintressen. I sagobokssituationen kunde barnen svara på fler frågor kring bilderna och innehållet i boken. I matsituationen var hjälpmedlet inte lika effektivt. Analyserna visade att det fanns många stressmoment. Tidigare forskning är nästan enbart gjord i matsituationen, men denna studie antyder alltså att man bör diskutera noggrant med föräldrarna innan man rekommenderar att använda hjälpmedel i matsituationen just i hemmet.
I avhandlingen deltog fyra barn som samtliga visade sig ha ganska olika typer och omfattning av problem inom autismspektrat och med sin kommunikation. Alla kunde kommunicera mer effektivt och utvecklades kommunikativt då de fått tillgång till hjälpmedel.
För ett av barnen jämfördes kommunikation och hjälpmedelsanvändning i hemmet med en aktivitet i skolan (samling). Det visade sig att hjälpmedlet framförallt ökade pojkens engagemang under samlingen och att hans kommunikation blev mer relevant då han fick sitt hjälpmedel. Hjälpmedelsanvändning under skolsamlingen hade stora likheter med den under sagoboksläsningen hemma. Båda aktiviteterna var hårt strukturerade, den vuxne hade en styrande roll och barnet kunde mest använda hjälpmedlet för att svara den vuxne. I diskussionen i avhandlingen menar Gunilla Thunberg att barnet kanske hade kunnat använda hjälpmedlet på fler sätt om de vuxna i projektet fått mer stöd och utbildning när det gäller kommunikation och kommunikationsstimulans.
– Föräldrar till barn med kommunikationssvårigheter får idag alldeles för lite stöd och utbildning och därför kommer jag att forska vidare på detta viktiga område, säger Gunilla Thunberg.
Avhandlingens titel: Using Speech-Generating Devices at Home: A Study of Children with Autism Spectrum Disorders at Different Stages of Communication Development.
Disputationen äger rum torsdagen den 7 juni 2007 kl. 10.00
Stora hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Avhandlingen kan beställas från institutionen för lingvistik, e-post bibliotek@ling.gu.se
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Gunilla Thunber, 031-739 80 87 (arb.),
0707-85 52 25, gunilla.thunberg@vgregion.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se
Frågor som dessa ska belysas på ”Nordiskt seminarium om kontorsbyggnader i glas” på LTH den 31 maj och 1 juni. Seminariet arrangeras av Institutionen för energi och byggnadsdesign vid LTH, WSP Environmental och Skanska Teknik i samarbete med Energimyndigheten, BELOK och Energikontoret Skåne.
Det är ett möte för arkitekter, byggnadsbeställare och deras ekonomer, tekniska konsulter, energirådgivare, fastighetskontor och stadsbyggnadskontor, forskare, företagare, fasadleverantörer och glastillverkare. Bland deltagarna kan nämnas arkitekter som Gert Wingårdh (bl a skapare av Universeum) och Kim Holst Jensen (Den Sorte Diamant”), forskare som Åke Blomsterberg och Helena Bülow-Hübe, LTH, praktiker som Lars Birve, MKB Fastighets AB, och en rad tekniska forskare och experter från Österrike, Belgien, Grekland, Portugal och Tyskland.
Konferensen avslutas med ett besök på bygget av värdarna WSP:s eget nya glaskontor i Malmö, som många nyare glashus byggs det med dubbelfasad. (Kanske ett lämpligt fototillfälle?)
Representanter för massmedia är välkomna till seminariet som hålls på svenska och engelska.
Hela programmet finns att ladda hem på http://www.ebd.lth.se/aktuellt/
Kontaktinformation
Frågor besvaras av tekn dr Åke Blomsterberg, tel: 040-6996331, eller 070-8859439.
I sin intervjustudie har Petra studerat hur studenterna upplever och hanterar sjuksköterskeutbildningens olika delar. Under tre år, fram till examen, har hon har följt åtta studenter på sjuksköterskeutbildningen vid ett lärosäte i södra Sverige.
Studenterna hade olika bakgrundsfaktorer. Resultatet visar att studenternas vägar genom sjuksköterskeutbildningen ser olika ut beroende på individuella mål och föreställningar, och att livet vid sidan av utbildningen har stor betydelse för hur utbildningen upplevs.
– Förr var sjuksköterskeyrket mer ett kall: studenterna bodde på elevhem, de fick inte vara gifta förrän efter 1930-talet och gav upp i stort sett hela sitt liv när de började studera. Det har förändrats nu, menar Petra.
Studenterna väver in sina livserfarenheter i utbildningen. Även extrajobb och sommarjobb inom vården är viktiga för studenternas utveckling.
– Högskoleverket lyfter fram det som något negativt när studenter jobbar extra vid sidan av studierna, men jag har sett att arbetet blir en slags extrautbildning som ger erfarenhet och ett ökat självförtroende.
Vidare konstaterar Petra att gamla föreställningar om sjuksköterskeyrket är väldigt befästa hos studenterna. Trots att det är snart 15 år sedan sjuksköterskeutbildningen ändrades från att enbart ge en yrkesexamen till att även ge en akademisk examen, förväntar sig dagens studenter ofta en renodlad yrkesutbildning.
– De kommer till högskolan med dessa förväntningar och möts istället av en akademiserad miljö med vetenskapsteori och mycket teoretisk omvårdnad. Det blir en krock helt enkelt, säger Petra.
Denna krock hindrade till en början studenterna från att ta till sig utbildningens innehåll, men så småningom omvärderade de sina föreställningar.
– Vid examenstillfället tänkte de annorlunda om omvårdnad och hade funnit en innebörd i ämnet, trots att de under sina teoretiska studier upplevt ämnet som abstrakt och otydligt. I berättelserna framkom också tydligt vikten av den verksamhetsförlagda utbildningen i studenternas omvärdering och lärande.
Fotnot: Petra Lilja Andersson var antagen till forskarutbildning vid Malmö högskola och disputerade den 16 maj vid Högskolan Kristianstad med avhandlingen ”Vägar genom sjuksköterskeutbildningen – Studenters berättelser.”
Kontaktinformation
Kontaktperson: Petra Lilja Andersson, 044-20 40 66
Områdena runt våra poler är de som påverkas snabbast av de pågående klimatförändringarna. De arter som finns där i dag hinner inte anpassa sig till ett varmare klimat, samtidigt som sydligare arter bereder ut sig i områdena och konkurrerar ut de ursprungliga arterna. Samma sak kommer att ske även i de svenska fjällen, visar en avhandling från Göteborgs universitet.
Robert Björk har studerat den alpina tundran i den nordligaste delen av den skandinaviska fjällkedjan, väster om Abisko. Alpin tundra är en av tre sorters tundra som finns på jorden. Arktisk och antarktisk tundra förekommer endast i polarområden, medan den alpina tundran går att hitta på hög höjd i bergsområden över hela jordklotet. Kännetecken för tundran är det kalla klimatet, vilket medför att nedbrytningen och frigörelsen av näringsämnen från gamla växter sker långsamt. Växterna i tundran är alltså inte bara begränsade av den låga temperaturen utan också av bristen på kväve. För att kunna överleva har tundrans växter anpassat sig genom att växa mycket långsamt och bli väldigt gamla.
När snön samlas i stora mängder under vintern bildas så kallade snölegor. Snön ligger kvar där långt in på sommaren och förkortar därmed växternas växtsäsong, vilket gör att snölegorna domineras av lågvuxna kärlväxter och mossor. Klimatsimuleringar för norra Skandinavien förutsäger en ökad temperatur i framtiden, framförallt vintertid, kombinerat med ökad nederbörd i form av snö. Snön är bra på att tvätta ur atmosfären på föroreningar, som bland annat kväve, vilket gör att kvävenedfallet fördelas ojämnt över landskapet vid snösmältningen. Så trots att mängden snö kan öka i framtiden, kommer ett varmare klimat att leda till en tidigare snösmältning som ger en förlängd växtsäsong i snölegorna samt ett ökat kvävenedfall. Det skulle innebära att de växter som anpassat sig för ett kort växtsäsong och brist på kväve försvinner, till förmån för andra arter.
Förutom att de växter som finns i snölegorna i dag kan konkurreras ut av andra arter, påverkas även andra delar av den alpina näringskedjan av klimatförändringarna. Snölegorna förser nämligen det alpina landskapet med ekosystemtjänster, som till exempel en stadig tillförsel av vatten och näring från smält snö samt färskt bete av god kvalitet under den senare delen av växtsäsongen. Ett förändrat klimat skulle göra att dessa snölegor får en mer sporadisk förekomst i det alpina landskapet, vilket i sin tur kan få omfattande konsekvenser för den biologiska mångfalden i området samt för rennäring och turism.
Kontaktinformation
För mer information
Robert Björk
Institutionen för växt- och miljövetenskaper
Göteborgs universitet
Tel: 031-786 4804, Mobil: 0704-54 65 41
E-post: robert.bjork@dpes.gu.se
Handledare: Prof. Ulf Molau, Tel: 031-786 2665, E-post: ulf.molau@dpes.gu.se
Avhandlingen har titeln: ”Snowbed Biocomplexity: A Journey from Community to Landscape”.
Disputationen äger rum: Fredagen den 25 maj, kl 10.00 i föreläsningssalen, Carl Skottbergs gata 22B (Botanhuset), Göteborg.
Neuroaktiva steroider är en grupp steroider både syntetiskt tillverkade och naturligt förekommande som påverkar nervernas funktion. Förutom att de påverkar nerverna via arvsmassan (DNA) verkar nedbrytningsrester av steroidhormonerna progesteron, deoxykortikosteron och testosteron på GABAA-receptorn genom en snabbare mekanism där arvsmassan inte är inblandad. GABA är en förkortning av Gamma Amino Butryic Acid, gamma-aminosmörsyra som är en viktig signalsubstans i centrala nervsystemet hos däggdjur.
De neuroaktiva steroidernas bindningsställen är skilda från de ställen där benzodiazepiner och barbiturater binder och verkar. Verkningsställena har välkända samband mellan struktur och aktivitet. Pregnanolonsulfat är en icke-kompetitiv GABAA-receptorantagonist och hämmar GABA-aktiverade kloridströmmar.
Agonister till signalsubstanser ger samma verkan som den kroppsegna signalsubstansen, medan antagonister ger den motsatta eller blockering av agonistens och den kroppsegna signalstubstansens effekt. Kompetitiv antagonism innebär att ämnet binder till samma bindningsställe som den kroppsegna signalsubstansen. Oftast verkar kompetitiva antagonister genom att binda till receptorn utan att aktivera den. Icke-kompetitiv antagonism innebär att ämnet verkar på en annan process i kroppen än bindning till själva receptorn.
De receptorer som steroiderna verkar på är proteiner som är uppbyggda av flera olika polypeptidkedjor, subenheter (alfa, beta, gamma) utan kovalenta bindningar mellan sig. Polypeptider (hela proteiner eller subenheter av proteiner) är kedjor av aminosyror med två ändar, terminaler, C- (kol) och N- (kväve) terminal.
Målet med avhandlingen är att undersöka om effekten av några olika signalstubstanser är beroende av GABAA-receptorns alfa-subenheter. Vidare syftar studierna till att undersöka bindningsställena för pregnanolonsulfat och om dess effekter är beroende av GABA-receptorns gamma-subenhet. Dessutom beskrivs den hämmande effekten hos pregnanolonsulfat och 3-hydroxysteroider. Forskarna ville även undersöka om effekten av de neuroaktiva steroiderna är olika om man jämför receptorer från människa och råtta och om man jämför de långa (L) och korta (S) varianterna av gamma2-subenheten.
Experimenten utfördes på äggceller från afrikanska stora klogrodan, Xenopus laevis, som försetts med rekombinanta GABAA-receptorer innehållande subenheterna alfa1, alfa4, alfa5, beta2, gamma2L och gamma2S. Strömmarna över cellmembranen, som motsvarar signalsubstansernas påverkan på receptorerna, mättes med så kallad tvåelektrods voltage-clamp-teknik.
Några slutsatser: GABA- och pentobarbitalantagonism via bicucullin beror inte på receptorns alfa-subenhet. Pregnanolonsulfats bindningsställe på receptorn är ett annat än det för zinkjoner. 3-hydroxysteroider och pregnanolonsulfat hämmar GABAA-receptorn via olika mekanismer. Neuroaktiva steroiders effekter är olika mellan olika arter och mellan den långa och den korta varianten av gamma-subenheten.
Fredag 25 maj försvarar Mozibur Rahman, Inst. för klinisk vetenskap, obstetrik och gynekologi, Umeå universitet sin avhandling med titeln Effects of neuroactive steroids on the recombinant GABAA receptor in Xenopus oocyte.
Disputationen äger rum i sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS, Umeå universitet. Fakultetsopponent är ass. professor Bjarke Ebert, Danish Pharmaceutical University, Danmark.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Mozibur Rahman på telefon 090-785 46 21 eller e-post mozibur.rahman@obgyn.umu.se.
Rönen presenteras i en ny doktorsavhandling av biokemisten Rikard Alm. Alm har också som ett led i sin forskning utvecklat datorprogram som använts för att systematiskt kartlägga och identifiera proteiner. De har använts för att ringa in allergenet men är generellt användbara i andra sammanhang, t ex i samband med växtförädling.
Allergenet har fått beteckningen Fra a 1 och liknar ett redan känt allergen mot björkpollen. Man vet att björkpollenallergiker ofta också reagerar på vissa bär, frukter och grönsaker. Slutsatsen är att björkpollenallergiker är eller löper risk att också bli jordgubbsallergiker. Men de behöver alltså inte vara det.
Det fanns observationer som tydde på att personer som är överkänsliga mot röda jordgubbar kan äta vita jordgubbar utan besvär, bl a enligt trädgårdsentusiasten Åke Truedsson, som tagit fram de vita bären. Observationerna har nu bekräftats i en liten klinisk studie utförd vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg i samarbete med biokemisterna i Lund.
– Vi har analyserat tre vita jordgubbssorter, och de visade sig alla innehålla mycket låga koncentrationer av allergenet jämfört med de röda sorterna. Vi misstänkte först att allergenet kanske är kopplat till röda färgämnen i jordgubbarna. Men det har visat sig att det inte finns en sådan koppling. Så det bör vara möjligt att även ta fram en allergifri röd jordgubbe, säger Rikard Alm.
Men det visar sig också att koncentrationen av allergen i röda jordgubbar kan variera lika mycket inom sorten som variationen mellan sorterna.
– Med andra ord spelar odlingsförhållandena en stor roll, och exakt vilka faktorer som påverkar detta vet vi i dag inte. Den kan vara en uppgift för de odlare som vill ta fram en allergifri röd jordgubbe att undersöka det, konstaterar Rikard Alm.
– Det skulle inte vara så svårt att utveckla ett enkelt test där man med hjälp av antikroppar kan konstatera om det finns allergen i en jordgubbe, tillägger Cecilia Emanuelsson som handlett doktorandprojektet. Vi har redan sekvenserat allergenet, renat upp det och tagit fram sådana antikroppar. Förädlarna skulle kunna dra nytta av det.
Rikard Alm disputerar fredagen den 25 maj. Hans doktorsavhandling heter Proteome profiling of strawberry and characterization of a Bet v 1-homologous allergen. Han kan nås för ytterligare information på tel 0736 93 10 55.
