Typ 2-diabetes, även kallad åldersdiabetes, ökar i dag epidemiskt till följd av övervikt och fetma. Sjukdomen orsakas av s.k. insulinresistens i kombination med sviktande funktion hos, och på sikt förlust av, de insulinproducerande betacellerna. Även typ 1-diabetes, dvs. barn- och ungdomsdiabetes, ökar. Orsaken i det fallet är att det egna immunförsvaret attackerar och förstör betacellerna. Att identifiera faktorer som förbättrar och bevarar betacellernas funktion är därför av största vikt. Forskargruppen, som leds av professor Helena Edlund vid Umeå centrum för molekylärmedicin (UCMM), Umeå universitet, beskriver i tidskriften Cell Metabolism några sådana faktorer.
Störd insulinutsöndring är ett tidigt tecken på att betacellernas funktion sviktar. Umeåforskarna har upptäckt att både en ytreceptor, BMPR1A, och dess ligand (budbärarmolekyl), BMP4, uttrycktes i de insulinproducerande betacellerna. Möss som saknar BMPR1A-receptorfunktionen i sina betaceller utvecklade diabetes pga. störd betacellsfunktion och därmed brist på insulin. Omvänt får möss med ökat uttryck av BMP4-liganden och möss som behandlats med BMP4-injektioner förbättrad betacellsfunktion, ökad insulinutsöndring och därmed bättre sockertolerans. Även diabetiska möss med störd insulinutsöndring svarade positivt på BMP4-behandling.
Resultaten tyder också på att en stimulering av BMPR1A-receptorn ger en långsiktigt positiv effekt på betacellernas funktion. BMP4-injektioner kan därmed vara ett möjligt sätt att stimulera och bevara funktionen hos de insulinproducerande betacellerna hos diabetiker.
Delar av studien är utförd i samarbete med Betagenon AB, Umeå. För mer information, kontakta professor Helena Edlund, Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM), på telefon 090-785 44 29 , 070-673 99 86 eller e-post Helena.Edlund@ucmm.umu.se
Helena Edlund et al.: ”BMP4-BMPR1A Signaling in b Cells Is Required for and Augments Glucose-Stimulated Insulin Secretion”, Cell Metabolism, March 2007.
Många cancerpatienter anger trötthet snarare än smärta som det stora problemet med sjukdomen. Blodbrist (anemi) är en av huvudorsakerna till tröttheten; sådan förekommer hos upp till 70 % av patienter med tumörsjukdomar i lymfsystemet. Orsaken är cellhormoner (cytokiner) som utsöndras av tumörcellerna och bl.a. hämmar bildningen av hormonet erythropoetin (EPO) i njurarna. Därför är det vanligt med EPO-brist hos cancerpatienter, framförallt om de behandlas med cellgifter. Behandling med syntetiskt EPO, som har samma egenskaper som den naturliga formen, stimulerar benmärgen att bilda röda blodkroppar så att tröttheten minskar hos de flesta patienter. Ämnet injiceras i underhudsfettet tre gånger i veckan; ofta av patienten själv. En ny, mer långtidsverkande EPO-typ, darbepoetin alfa (DA), har visat sig kunna ges med samma goda effekt, men bara en gång i veckan.
I avhandlingen studeras vilken DA-dos som är den bästa för att kontrollera anemin hos patienter med lymfatiska tumörsjukdomar under pågående cytostatikabehandling. Oavsett preparat svarar emellertid inte mer än 50-70 % av dessa cancerpatienter med förbättring av blodvärdet, mätt i hemoglobin (Hb). I avhandlingen undersöks därför effekterna av en kombination av EPO och järntillskott. Hos anemiska patienter med lymfatisk tumörsjukdom ger järn direkt i blodbanan (intravenöst) i samband med EPO-behandlingen ett dubbelt så snabbt och nästan dubbelt så högt Hb-svar (över 90 %) med minst 25 % lägre EPO-dos per patient och vecka. Utifrån bl.a. dessa resultat rekommenderar numera den europeiska cancerorganisationen EORTC tillägg av intravenöst järn till EPO-behandling av cancerrelaterad anemi.
Slutligen studeras tidigare uppgifter om att EPO skulle kunna medföra tumörtillväxt och därmed förkorta överlevnaden för patienter med bröstcancer eller cancer i öron-näsa-halsområdet. Analysen efter långtidsuppföljning av patienter som behandlats med DA ger dock inga belägg för förkortad överlevnad eller tumörtillväxt.
Michael Hedenus är överläkare vid Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand och doktorand vid enheten för onkologi, tel. 070-634 40 72, epost michael.hedenus@lvn.se
Avhandlingen läggs fram fredagen den 16 mars vid Inst. för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, och har titeln Clinical impact of epoetins in the treatment of anemia in patients with lymphoid malignances: Dosing, iron supplementation and safety.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Lionssalen, Jubileumskliniken, by. 7, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Robert Hast, Karolinska Institutet.
Studien är genomförd i samarbete med forskare vid Karolinska institutet och publiceras i det senaste numret av den amerikanska vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences.
Resultaten bevisar att filamin B spelar en avgörande roll för utvecklingen av organ hos foster. Nästan alla möss som saknade genen för proteinet dog före födseln.
– Människan saknar aldrig detta protein helt, men vi kan ha mindre av det eller ha en variant av proteinet som orsakar missbildningar på skelettet och annan sjukdom, säger docent Levent Akyürek vid Sahlgrenska akademin som lett studien.
Det är första gången forskare lyckats ta fram en musmodell som saknar genen för proteinet filamin B. Modellen kommer att ge mer kunskap om bland annat flera ovanliga skelettsjukdomar där produktionen av proteinet är rubbad.
– Avsaknaden av proteinet orsakade tydliga skelettmissbildningar hos mössen som påminner om de man ser hos patienter med bland annat boomerangdysplasi, spondylocarpotarsal syndrom, och Larsens syndrom. Med hjälp av musmodellen kan vi nu få bättre förståelse för vad som orsakar dessa sjukdomar, säger Levent Akyürek.
Mössen som saknade filamin B fick även missbildningar i sina blodkärl. Både mycket små blodkärl och andra större kärl påverkades.
– Det verkar som att cellerna som bildar blodkärlens inre vägg inte formerar sina vanliga mönster hos de genförändrade mössen. Det outvecklade blodförsörjningssytemet kan i sin tur kanske förklara varför organen inte utvecklades som de skulle hos mössen, säger Levent Akyürek.
Andra pågående cellodlingsstudier vid Sahlgrenska akademin visar att ökade nivåer av filaminer i den skadade cellen stimulerar bildandet av nya blodkärl. Filaminer kan ha goda effekter hos patienter som fått hjärtinfarkt. Hos cancerpatienter har ökade nivåer av proteiner samma effekt, men för dessa patienter kan nybildning av blodkärl innebära att tumören växer och tillståndet förvärras.
– Vi undersöker nu om uttrycket av filamin har betydelse för prognosen av dessa allvarliga sjukdomar. Kanske kan filamin i framtiden användas som en prognostisk markör, säger Levent Akyürek.
Tidskrift: Proceedings of the National Academy of Sciences.
Artikelns titel: Filamin B deficiency in mice results in skeletal malformations and impaired microvascular development
Författare: Xianghua Zhou, Fei Tian, Johan Sandzén, Renhai Cao, Emelie Flaberg, Laszlo Szekely, Yihai Cao, Claes Ohlsson, Martin 0. Bergö, Jan Borén och Levent M. Akyürek
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Docent Levent Akyürek, telefon: 031-342 68 64, e-post: levent.akyurek@wlab.gu.se
– Influensavirus finns normalt hos vilda vattenlevande fåglar, men då i milda, lågpatogena former, säger Björn Olsen, professor i zoonotisk ekologi och epidemiologi vid Högskolan i Kalmar. Även om dessa virus inte är direkt farliga för människor eller tamfjäderfä, är det viktigt att förstå dynamiken av de naturligt förekommande virusen för att kunna förutsäga hur andra, mer aggressiva virus kan bete sig.
Provtagningar under åren 2002 – 2005 vid Ottenby Fågelstation visar att influensa hos simänder är mycket säsongsbunden.
– Liksom vi människor har änderna sin säsongsbundna influensatid, säger Jonas Waldenström, forskarassistent i gruppen. Men till skillnad från oss människor ligger toppen hos änder under hösten, och dessutom ser vi en lägre topp under våren i samband med vårflyttningen.
Resultaten visar också att simänder, som exempelvis gräsand, är virusets huvudsakliga reservoar i naturen och att virus sprids mellan änder året runt.
– Även om andra fågelarter kan vara infekterade med influensavirus, så är simänderna helt centrala i virusets spridningsdynamik, säger Björn Olsen. Tidigare fanns en tro att andra fågelgrupper, som exempelvis vadarfåglar, var viktiga för spridningen av viruset. Vi kan visa att så inte är fallet, utan att simänderna är själva motorn i spridningen av lågpatogena influensavirus.
Studien har gjorts i samarbete med holländska forskare vid Erasmusinstitutet i Rotterdam och är unik i sin storlek och bredd i världen.
Kontaktinformation
Björn Olsen
tel: 0480-446225
mobil: 070-238 49 44
Jonas Waldenström
tel: 0480-446195
mobil: 070-201 82 18
Ett nytt forskningsprojekt – FEMCIT – samlar forskare från 15 olika universitet runt om i Europa varav ett är Stockholms universitet. Statsvetare, sociologer och etnologer kommer inom FEMCIT att studera medborgarskap i det multikulturella Europa ur ett genusperspektiv, och särskilt analysera kvinnorörelsens betydelse för de förändringar som ägt rum under de senaste 30 åren. Från Stockholms universitet deltar professor Drude Dahlerup och fil dr. Lenita Freidenvall vid Statsvetenskapliga institutionen.
– I det multikulturella Europa krävs andra perspektiv på medborgarskap än det traditionella juridiska statsborgerskapsbegreppet. Projektet ska studera hur organiseringen av det politiska, sociala, religiösa och kroppsliga livet konstruerar kvinnors relativa utanförskap, men också hur detta tar sig olika former för olika kategorier av kvinnor, säger professor Drude Dahlerup.
Drude Dahlerup och Lenita Freidenvall ska inom FEMCIT genomföra en studie av etniska minoriteters och immigranters politiska medborgarskap – eller brist på detsamma. De båda forskarna är i slutskedet av ett globalt forskningsprojekt om kvotering inom politiken och resultaten kommer att användas i studien.
– Vi kommer att fokusera på möjligheterna för invandrarkvinnor i Europa att bli delaktiga i politiskt beslutsfattande genom olika former för kvotering. Vi ska till exempel undersöka i vilken utsträckning de politiska partierna introducerat särskilda målsättningar och rekommendationer för en ökad representation av etniska minoriteter samt hur kvinnor i invandrarorganisationer ser på politiskt medborgarskap, säger Lenita Freidenvall.
FEMCIT finansieras med cirka 40 miljoner kronor från EU:s sjätte ramprogram och löper över fyra år.
Ytterligare information
Drude Dahlerup, professor, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 49 65, 070-391 75 36, e-post drude.dahlerup@statsvet.su.se
Lenita Freidenvall, fil. dr., Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 26 57, 070-719 24 43, e-post lenita.freidenvall@statsvet.su.se
Se www.femcit.org samt www.quotaproject.org om bruk av kvotering över hela världen.
För bilder, kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se
För att intensifiera forskning kring hur granbarkborren bäst kan stoppas, har SLU:s ledning beslutat om två miljoner kronor i extra anslag. Forskarna vid institutionen för ekologi vid SLU, kommer under våren att studera granbarkborrens naturliga fiender, undersöka hur olika bekämpningsmetoder fungerar samt hur de påverkar miljön i skogen.
Ett tiotal personer kommer under 2007 att studera granbarkborren utifrån olika frågeställningar. I huvudsak kommer arbetet att göras i södra och västra Sverige där stormarna härjade värst.
Granbarkborren hör till skogsägarnas värsta gissel. Under gynnsamma år kan insekterna orsaka stor skada och i värsta fall döda träd. Efter stormen Gudrun i början av 2006 skadades 1.5 miljoner kubikmeter stående träd. Forskarna vid SLU räknar med att flera miljoner kubikmeter skog blir angripna under 2007 och att kvaliteten snabbt går förlorad på grund av granbarkborrens angrepp. Granbarkborren kan föröka sig mångfalt i vindfällena och mängden baggar öka ytterligare med risk för fortsatta angrepp på träd som inte har fällts av stormen.
BEHÖVS MER KUNSKAP
Forskning kring granbarkborren har pågått under lång tid, såväl i Sverige som i andra länder, men fortfarande är det mycket man inte vet om dess naturliga fiender och hur dessa påverkar förloppet av granbarkborrarnas härjningar. En betydande del av de nya resurserna kommer därför att satsas på ökad förståelse av de naturliga fiendernas betydelse och hur fienderna påverkas av olika bekämpningsåtgärder.
SLU-forskarna har tidigare rekommenderat metoden ”sök och plock” av stående angripna träd för att minska antalet granbarkborrar. Metoden innebär att man avverkar och för ut de stående träd som angripits av skadegöraren innan den nya generationen granbarkborrar hunnit kläckas. Denna metod rekommenderas nu av Skogssstyrelsen som huvudstrategi mot granbarkborren, förutom att ta bort nya vindfällen, efter stormen Per.
Kunskapsläget är dåligt när det gäller hur effektiva olika bekämpningsåtgärder faktiskt är. SLU ska i årets satsning utvärdera sök & plock-metoden. nom skogsbruket görs bedömningen att sök & plock inte kommer att räcka till och därför planerar man att även använda fångstvirke som betas med feromoner(doftämnen) och behandlas med insekticider för att locka och döda granbarkborrar.
Metoden är kontroversiell men anses billigare och effektivare, dvs fångar fler baggar per feromonenhet, än feromonfällor. Det är angeläget att denna metod utvärderas, såväl bekämpningseffekten som påverkan på de naturliga fienderna. Forskarna vid SLU kommer därför att jämföra olika sätt att fånga granbarkborrar och dess fiender. I samverkan med skogsbruket ska forskarna studera bekämpningseffekten på lokal nivå, dvs hur mycket angreppen på stående träd reduceras av de motåtgärder som har gjorts.
Mer information om granbarkborren, se http://www.slu.se/?id=551&puff=107 http://www.entom.slu.se/konferens.htm
Åke Lindelöw, fältentomolog, institutionen för ekologi, SLU 018-67 23 37 ake.lindelow@entom.slu.se
Bo Långström, professor, institutionen för ekologi, SLU 018-67 23 35 bo.langstrom@entom.slu.se
Martin Schroeder, forskare, institutionen för ekologi, SLU 018-67 23 32 Martin.Schroeder@entom.slu.se
Forskningen om hormoner och hormonterapi gav under första hälften av 1900-talet upphov till lika stora förväntningar som forskningen om gener och genterapi gör idag. Liksom vissa molekylärbiologer idag, hävdade vissa endokrinologer då, att den egna vetenskapen ”inom en snar framtid” inte bara skulle kunna förklara utan också förbättra människan och därmed samhället. Dessa fascinerande men idag närmast bortglömda hormonvisioner analyseras i en studie av idéhistorikern Christer Nordlund vid Umeå universitet. Nordlund påpekar också hur svårt det är att förutsäga vilken betydelse nya forskningsresultat kommer att få utanför laboratoriet. Insikten att hormonbehandlingar kan ge upphov till allvarliga biverkningar etablerades först efter flera år av klinisk praktik.
Hormonforskningen utvecklades på olika sätt i olika länder, delvis beroende på vilka problem som ansågs mest angelägna att angripa. I Sverige relaterades forskningen bl.a. till befolkningsfrågan. Tanken var att befolkningsutvecklingen hämmades på grund av att många par var ofrivilligt barnlösa, och därför satsades stora resurser på att frambringa ett botemedel just mot sterilitet. Det första svenska originalhormonpreparatet Gonadex hade detta syfte. Gonadex, som bestod av hormoner som utvanns från gravida kvinnors urin, lanserades 1948. I en uppföljande studie har Nordlund undersökt hur det gick till när Gonadex togs fram och marknadsfördes genom ett intimt samarbete mellan företaget Leo och forskare vid Karolinska sjukhuset. Nordlund visar även hur Gonadex blev en nyhet i dagspressen och hur läkare och potentiella användare reagerade på denna nyhet.
”Endocrinology and expectations in 1930s America: Louis Bermans ideas on new creations in human beings”. Nordlund, C. British Journal for the History of Science, Vol 40 Number 1 (Cambridge University Press, March 2007), pp. 83-104.
”Hormones for life? Behind the rise and fall of a hormone remedy (Gonadex) against sterility in the Swedish welfare state”. Nordlund, C. Studies in History and Philosophy of Science Part C: Biological and Biomedical Sciences, Vol 38 Number 1 (Elsevier, March 2007), pp. 191-216.
Christer Nordlund är docent i idéhistoria vid Umeå universitet och ingår i det nationella forskningsprogrammet Pro Futura II, som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond tillsammans med STINT och SCAS.
Kontaktinformation
Ytterligare upplysningar:
Docent Christer Nordlund, Institutionen för historiska studier, Umeå universitet och Kollegiet för avancerade studier (SCAS) i Uppsala
tel. 070-7412740
e-post christer.nordlund@histstud.umu.se
Att leva med svår kronisk hjärtsvikt med tillgång till palliativ avancerad hemsjukvård är att vara i ”dödens väntrum” och trots allt överleva. Det innebär att aldrig veta vad som väntar i morgon, eftersom man lider av komplexa, mångfacetterade och oförutsägbara symtom som varierar i intensitet och varaktighet. Sjukdomsförloppet tvingar en att leva ett liv i ”berg- och dalbana”, dvs att pendla mellan att må bättre och sämre.
Att leva med döden så nära gång på gång väcker känslor av både osäkerhet och förtröstan hos den sjuke och de närstående. Patienterna med svår kronisk hjärtsvikt är å ena sidan medvetna om sin nära förestående död, de tar inte framtiden för given eftersom de ständigt påminns av sin oförutsägbara försämrade kropp. Å andra sidan; att ha överlevt livshotande tillstånd som t.ex. hjärtstillestånd och svår andnöd, frambringar en sorts förtröstan till sin förmåga att överleva försämringar och viljan att leva är stark. Känslor av osäkerhet väcks hos närstående som slits mellan att vara medveten om att den sjuke kan dö när som helst och tilliten till att den sjuke kan leva i åratal. Denna studie visar att, trots att man levt under lång tid med rädsla över att livet ska ta slut är det svårt att dela denna insikt och samtala om det med make/maka och andra.
Att vara sjuksköterska i palliativ avancerad hemsjukvård för patienter med svår kronisk hjärtsvikt är att vara djupt rotad i och vägledd av den palliativa kulturens värderingar. Sjuksköterskorna blir ”trängda i ett hörn” när palliativa värderingar krockar och inte överensstämmer med deras egen tolkning av vad som är gott för personen med svår hjärtsvikt. Sjuksköterskorna finner det svårt att hantera den oförutsägbara processen i döendet hos personer med svår kronisk hjärtsvikt. De beskriver hur personer med hjärtsvikt har ett mer oförutsägbart förlopp i döendet än cancerpatienter, vilket kan göra det svårt att hjälpa patienterna att förbereda sig inför döden, dvs att tala med dem om döden.
Resultaten i avhandlingen pekar mot att avlastning i hemmet anpassat efter den närståendes behov och önskemål är en fråga som behöver lösas skyndsamt. Att vara sjuksköterska och möjliggörare för att patienterna ska leva ett så rikt och självständigt liv som möjligt är svårt och utmanande, men framförallt positivt. I sjuksköterskornas berättelser framträder en rädsla för att fokusering på symtomkontroll och medicinsk behandling till patienter med svår hjärtsvikt ska skymma patientens sociala och existentiella behov.
Tolkning av intervjuer med patienter, närstående och sjuksköterskor visar att palliativ avancerad hemsjukvård möjliggör för patienter med svår kronisk hjärtsvikt att leva ett så gott vardagsliv som möjligt. Av erfarenhet har patienterna och närstående lärt sig att de alltid kan nå en sjuksköterska i teamet, att de blir trodda och att de får hjälp i tid vilket väcker känslor av trygghet. Trots att de närstående får planerad och akut hjälp av teamet när den sjuke försämras är det tungt att vara den som i första hand är ansvarig för vården av den sjuke. Det innebär att alltid vara redo 24 timmar per dygn för att förmedla trygghet och glädje dvs. att balansera aktivitet och vila, och att assistera vid aktiviteter i dagligt liv, vid medicinsk behandling och med tekniska hjälpmedel.
För mer information, kontakta Margareta Brännström på e-post margareta.brannstrom@nurs.umu.se, mobiltelefon 073-800 34 25 eller telefon 0910-58 57 23.
Torsdagen den 15 mars försvarar Margareta Brännström, Institutionen för omvårdnad samt Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Ett liv i berg och dalbana: Innebörder av att leva med svår kronisk hjärtsvikt i palliativ avancerad hemsjukvård utifrån patienters, närståendes och sjuksköterskors berättelser.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Bengt Fridlund, Institutionen för hälsovetenskap och socialt arbete, Växjö universitet.
Sofia Kälvemark Sporrong diskuterar hur moraliska dilemman ska kunna hanteras på ett sätt som leder till etiskt riktiga beslut, men som också gör det möjligt för vårdpersonalen att leva med de etiska problem som oundvikligen uppstår. Hon tar också upp frågor som berör moralisk stress: i vilka situationer uppstår den, och kan den förhindras ifall personalen har högre kompetens i etikfrågor? Hon redovisar en ny definition av begreppet moralisk stress och en ny skala för att mäta den.
Enligt Sofia Kälvemark Sporrong förekommer etiska dilemman och moralisk stress inte bara vid dramatiska situationer, utan även i det vardagliga arbetet inom hälso- och sjukvården.
– Orsakerna är bland annat bristande resurser, intressekonflikter samt att lagar och riktlinjer kan vara svåra att tillämpa i praktiken. Legala och etiska krav är inte heller alltid förenliga med varandra och med verkligheten.
I avhandlingen ingår en empirisk undersökning som gick ut på att man gjorde en utbildningsinsats i etik, inklusive etikronder, på en sjukhusklinik och ett apotek. Sofia Kälvemark Sporrong har sedan jämfört dem med andra motsvarande arbetsplatser för att se om den moraliska stressen minskade efter utbildningen.
– Så var inte fallet, vilket kan bero på att kopplingen mellan etisk kompetens och moralisk stress inte är så stark som man tidigare har antagit. Andra förklaringar kan vara att utbildningen var för kort eller behöver justeras på andra sätt, att mätinstrumentet inte var tillräckligt känsligt eller att cheferna på arbetsplatserna inte var tillräckligt involverade, förklarar hon.
För att etiska dilemman ska kunna hanteras på bästa möjliga sätt behöver vårdpersonalen enligt henne få mer stöd.
– Detta gagnar personalen, men också patienterna och samhället i stort, säger Sofia Kälvemark Sporrong.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Sofia Kälvemark Sporrong, 070-633 55 36, e-post: sofia.kalvemark@pubcare.uu.se
Priset gäller boken The Rise of Bronze Age Society. Travels, Transmissions, and Transformations (Cambridge University Press) som han skrivit tillsammans med Thomas Larsson, professor i arkeologi vid Umeå universitet. Det är första gången någonsin som priset går till svenska forskare och endast ett fåtal europeiska forskare har tidigare fått priset.
Kristiansen och Larsson är två av de ledande experterna inom europeisk bronsåldersarkeologi. I boken ar författarna återskapat den förflyttning och omvandling av kunskap som skedde mellan Östeuropa, Medelhavsområdet och Europa. Med hjälp av arkeologiska fynd och historiska källor visar de hur bronsåldermänniskornas religiösa, politiska och sociala föreställningar upprätthölls genom långväga kontakter och allianser mellan lokala eliter. Ett exempel på dessa långväga kontakter är Tanums hällristningar där man kan finna färdvagnar som härstammar från Främre Orienten.
The Society for American Archaeology är världens största arkeologiska förening och har funnits i över sjuttio år. Priset som består av ett prestigefyllt diplom delas ut i samband med föreningens årsmöte som äger rum den 28 april 2007 i Austin, Texas.
Kontaktinformation
Mer information: kontakta professor Kristian Kristiansen, tel 031-786 46 13,
mobil 0704-18 57 67, e-post kristian.kristiansen@archaeology.gu.se
Demens innebär att psykiska funktioner kraftigt försämras till följd av att hjärnan har drabbats av någon demenssjukdom, varav Alzheimers är den vanligaste. Det finns idag inget botemedel mot Alzheimers, men det är möjligt att bromsa sjukdomsförloppet om behandlingen sätts in tidigt. Med dagens diagnosmetoder är det dock mycket svårt att identifiera personer med tidig Alzheimers.
Johanna Lind, forskare vid Karolinska Institutet, visar nu i sin doktorsavhandling att en kombination av genetisk kartläggning och hjärnavbildning kan användas för att identifiera personer som är på väg att drabbas av demens, redan innan de har utvecklat några kliniska symptom.
– Det är ett viktigt steg på vägen mot en bättre diagnostisering av Alzheimers. Om metoden utvecklas kan den hjälpa oss att i god tid hitta de personer som skulle gynnas mest av en behandling, säger Johanna Lind.
Metoden bygger på den väletablerade kunskapen att proteinet APOE har betydelse för risken att drabbas av Alzheimers. APOE är ett fett-transporterande protein som bland annat är viktigt för reparation av hjärnans nervceller. Ungefär en femtedel av befolkningen bär på en genetiskt bestämd variant av APOE som är förknippad med en förhöjd Alzheimers-risk.
Johanna Lind visade i sin studie att en del av personerna inom denna riskgrupp hade en nedsatt nervaktivitet i hjässloben som kunde upptäckas med magnetkamera, och att just dessa personer drabbades av minnessvikt två till tre år senare.
– Det är fortfarande svårt att säkert diagnostisera Alzheimers, men det underlättar om man vet vilka som löper störst risk. Om både genetisk kartläggning, magnetröntgenundersökning och kognitiva test tyder på en annalkande Alzheimer kan det vara idé att sätta in behandling, säger Johanna Lind.
Avhandling: ”Memory, genes, and brain imaging: relating the APOE gene to brain function and structure”
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Med dr Johanna Lind
Institutionen för Klinisk Neurovetenskap
Tel: 08-51776108
Mobil: 070-5396979
E-post: johanna.lind@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Dementia involves a serious deterioration of mental function caused by some kind of dementia disease of the brain, of which Alzheimers is the most common. Although there is currently no cure for Alzheimers, it is possible to inhibit its development if the treatment is given early enough. However, with todays diagnostics, it is very difficult to identify people with early Alzheimers.
A new doctoral thesis by Johanna Lind, Karolinska Institutet, now shows that genetic mapping and brain imagery can be used to identify people who will develop dementia even before any clinical symptoms appear.
This is a crucial step towards the better diagnosis of Alzheimers,” she says. If the method is developed it can help us find the people whod benefit most from treatment in good time.”
The method is based on the well-established fact that the APOE protein affects the risk of developing Alzheimers. APOE is a lipid-transporting protein important in, amongst other things, the repair of cerebral neurons. Roughly one person in five carries a genetically determined variant of APOE that is associated with an increased risk of Alzheimers.
In her study, Ms Lind was able to show that some of the people in this risk group had reduced parietal lobe activity, detectable using an MR camera, and that these same people were the ones who went on to suffer memory deterioration two to three years later.
Its surprisingly difficult to diagnose Alzheimers with any certainty, but things are made easier if you know who runs the greatest risk,” she says. If genetic mapping, MRI and cognitive tests all suggest approaching Alzheimers, it might be an idea to start a course of treatment.”
Thesis: Memory, genes, and brain imaging: relating the APOE gene to brain function and structure
Kontaktinformation
For further information, please contact:
PhD Johanna Lind
Department of Clinical Neuroscience
Tel: +46 (0)8-51776108 or +46(0)70-5396979 (mobile)
Email: johanna.lind@ki.se
Press Officer Katarina Sternudd
Tel: +46 (0)8-524 838 95 or +46 (0)70-224 38 95 (mobile)
Email: katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet is one of the leading medical universities in Europe. Through research, education and information, Karolinska Institutet contributes to improving human health. Each year, the Nobel Assembly at Karolinska Institutet awards the Nobel Prize in Physiology or Medicine. For more information, visit ki.se
Program:
Moderator: Anna Thoursie, fil. dr. i nationalekonomi och chef för tankesmedjan Agora
13.30 – 14.40
Ung och utanför – vad innebär det på lång sikt?
Olof Bäckman, docent i sociologi, Institutet för Framtidsstudier
Anders Nilsson, docent i kriminologi, Institutet för Framtidsstudier
Samordna insatserna för arbetslösa ungdomar
Jonas Olofsson, docent i ekonomisk historia, Socialhögskolan, Lunds universitet
Ungdom, social exkludering och motstånd
Aleksandra Ålund, sociolog och professor vid Tema Etnicitet, Linköpings universitet
Catarina Lundqvist, doktorand vid Tema Etnicitet, Linköpings universitet
Kaffepaus 14.40 – 15.10
15.10 – 15.30
Åldersdiskriminering – från Mangold till Paris
Susanne Fransson, docent i rättvetenskap vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet
15.30 – 16.15
Paneldebatt
Erland Olauson, förste vice ordförande LO
Karin Pilsäter, folkpartiet
Mona Sahlin, socialdemokraterna
Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef SACO
Tid: Torsdagen den 22 mars 2007 kl. 13.30 – 16.15
Plats: Kulturhuset, Hörsalen (plan 3), Stockholm
Anmälan: Via e-post: fokus@framtidsstudier.se, fax 08-24 50 14 eller telefon 08-402 12 44
senast torsdag 15 mars.
Se även Institutets hemsida: www.framtidsstudier.se respektive
Agoras hemsida: www.arenagruppen.se
Seminariet är kostnadsfritt, men förhandsanmälan krävs då deltagarantalet är begränsat.
Kontaktinformation
Tel: +46 8 402 12 00
Fax: +46 8 24 50 14
E-mail: info@framtidsstudier.se
Box 591, SE-101 31 Stockholm
Drottninggatan 33, 4 tr.
www.framtidsstudier.se
Organisationsnummer: 802013-3198
Människor och andra däggdjur har två sorts fettvävnad – den vita och den bruna. Den vita fettvävnaden är den som allmänhet brukar avses som ”fett”, den som många tycker de har för mycket av. Den bruna däremot är en fettvävnad som har till uppgift att bränna fett, så att energin omvandlas till värme – antingen för att hålla oss (som nyfödda) varma, eller kanske för att balansera ett för stort energiintag.
– Detta är ett svar på många års diskussioner inom området där två uppfattningar varit framförda: att cellerna kan ha två olika öden, brunt eller vitt, eller att de var förhandsbestämda att bli det ena eller det andra. Ett mycket oväntat resultat även för oss – som alltid har trott att cellerna var från början olika – var att det tydligt kunde konstateras att de mycket unga cellerna som skulle bli brunfettceller hade karakteristika som om de var unga muskelceller, säger Barbara Cannon, professor i fysiologi vid Wenner-Grens Institut, Stockholms universitet.
Upptäckten förklarar till viss grad den egenskap som främst utmärker brunfettet jämförd med vittfettet, nämligen dess möjlighet att använda energi, något en muskelcell gör för att kunna arbeta.
Upptäckten har inte enbart vetenskaplig betydelse eftersom det finns ett intresse för att kunna använda den bruna fettvävnadens potential för fettförbränning och därmed kunna göra feta människor smala – eller kanske främst för att kunna motverka att fetma uppstår.
– Våra upptäckter utesluter inte att det skulle kunna vara möjligt att påverka unga celler att utveckla sig åt det ena eller det andra hållet. Det verkar också som om det finns vilande brunfettceller runt om i kroppen som givet rätta stimuli skulle kunna förmås utveckla sig och bli till aktiva, fettförbrännande celler. Normalt anses det att vuxna människor har ganska lite brunfettvävnad, men nya undersökningar med nya tekniker håller på att även förändra denna bild. Vi ser nya möjligheter att förstå de mekanismer som leder till att celler utvecklar sig till olika vävnader. Och med nytt vetande öppnar sig alltid nya möjligheter, säger Barbara Cannon.
För ytterligare information:
Barbara Cannon, professor i fysiologi, Wenner-Grens Institut, tfn 08-16 4120, mobil 070-7500198, e-post barbara.cannon@wgi.su.se
Jan Nedergaard, professor i fysiologi, Wenner-Grens Institut, tfn 08-16 4128, mobil 070-4948955, e-post jan@metabol.su.se
Studien baserar sig på fem veckors fältarbete i en klass med 22 elever i årskurs 8 på en friskola i en mellanstor svensk universitetsstad. Skolans elever hade exceptionellt höga prov- och betygsresultat. Med hjälp av observationer, samtal och djupintervjuer gjordes en analys av dessa resursstarka barns strategier för att nå framgång, såväl ur ett genusperspektiv som ur ett klassperspektiv.
– Studien synliggör bland annat den betydelse familjen och hemmen har som resurs för eleverna, säger etnologen Göran Nygren, som är ansvarig för studien.
Studien visar att eleverna genomgående har stort stöd och får mycket hjälp hemifrån. De har också en positiv klassbaserad självkänsla som baserar sig på jämförelser med omvärlden, framför allt i relation till kommunala skolor. Men det finns en mycket tydlig skillnad mellan flickors pojkars val av strategi. Flickor sköter sitt skolarbete ambitiöst och disciplinerat och följer strikt läroplanen i form av läroböckers och lektioners innehåll. Deras mål är förhållandevis kortsiktiga, främst till och med gymnasietiden, och tankarna om framtiden är mer luddiga. De upplever också mer stress och konkurrens, både i skolarbetet och i sina sociala relationer.
– De fokuserar mer på här och nu och de har en mer plikt- och regelinriktad hållning till skolan, säger Göran Nygren.
Pojkarna utgår däremot mer från ett bredare och mer långsiktigt perspektiv där deras uppfattning om ”det goda livet” och behovet av allmänbildning står i fokus. Visserligen tycker de att skolarbetet är viktigt, men det är även exempelvis umgänget med kompisarna. Killgänget fungerar som ett socialt nätverk och en tolkningscentral för skolarbetet. Man diskuterar genvägar och smarta strategier, genomskådar läroplaner och koder. Den verbala förmågan värderas högt, man eftersträvar ett rikt och varierat ordförråd för att kunna argumentera och resonera snabbt och avancerat. Pojkarna har tydligare föreställningar om sin framtid och eftersträvar en helhetssyn där skolan bara utgör en del. Det fanns en risk med för höga betyg. Det kan signalera att man är plugghäst och kanske saknar social kompetens, vilket anses negativt för det framtida arbetslivet, bland annat för chefsjobb.
– Man kan säga att de strävar efter bästa möjliga framgång med minsta möjliga arbetsinsats. De hushåller med de egna resurserna, förklarar Göran Nygren.
Han tror att studien kan bidra till ökad förståelse för kamratkulturers betydelse för skolarbetet, och till att uppmärksamma elevers dolda resurser.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Göran Nygren, 018-471 73 71, 070-626 90 69, e-post: Goran.Nygren@etnologi.uu.se
Ett företags konkurrenskraft är ofta beroende av en ständig utveckling av nya produkter och tjänster. Genom att sätta samman personer med olika kompetens, så kallade gränsöverskridande grupper, skapas förutsättningar att tänka nytt och skapa innovationer. I vår allt mer globaliserade värld arbetar gruppens deltagare över stora avstånd, vilket i sin tur ställer stora krav på informations- och kommunikationsteknik. Under vilka förutsättningar gränsöverskridande grupper verkligen arbetar har varit lite av ett oskrivet blad och ofta tas enbart hänsyn till det tekniska behovet för att underlätta gruppernas samarbete.
Marita Holst har i sin forskning börjat från andra hållet och undersökt hur kunskap skapas och delas i dessa gränsöverskridande grupper, som ett inledande steg för att skapa ett bättre IT-stöd.
– Gränsöverskridande grupper blir allt vanligare. Det räcker inte längre att skapa ett optimalt tekniskt system. Det är också viktigt att ställa frågor om hur kunskapsdelning och kunskapsskapande ser ut i den aktuella gruppen och hur deras situation påverkar behovet av IT-stöd, säger Marita Holst.
I doktorsavhandlingen Enabling boundary-crossing collaboration for innovation – Issues for collaborative working environments visar Marita Holst att det finns tre saker som är viktiga att ta hänsyn till när en samarbetsmiljö skapas. Processer för kunskapsintegrering, förståelse för behovet av IT-stöd samt IT-stöd. Dessa delar bildar en dynamisk treenighet – förändras förutsättningarna i en del påverkas de andra delarna.
– Om det uppstår kommunikationsproblem i en grupp som använder ett visst IT-stöd förändras behovet. Då behövs i stället ett IT-stöd som möjliggör en direkt dialog, en gemensam plats för att rita och diskutera, trots att några av deltagarna sitter på andra sidan jordklotet, säger Marita Holst.
– Det kan till exempel vara viktigt att de förändringar som görs kan ses direkt av alla så att man inte ”arbetar förbi varandra”, och att det går att spara olika varianter på den skissade idén. Ett sådant IT-stöd ger gruppen en helt ny arbetssituation där kunskaper kan delas på ett sätt som inte var möjligt utan det nya stödet. Behovet påverkar IT-miljön som påverkar möjligheten att skapa ny kunskap, och så vidare.
Samarbetsmiljön är alltså ett system som ständigt förändras beroende på vilka aktiviteter som sker där. Den nya helhetssynen gör att det är möjligt att förstå och skapa hela samarbetsmiljön, inte bara teknikstödet. Genom at designa både själva grupprocessen och IT-stödet kan goda förutsättningar ges för kreativa samarbeten.
Marita Holst är född i Kiruna men har bott i Luleå i större delen av sitt liv. Hon tog sin magisterexamen i informatik vid Luleå tekniska universitet 2001 för att sedan gå direkt vidare till forskarstudier.
Den 7 mars försvarar hon sin doktorsavhandling.
Upplysningar: Marita Holst, tel. 0920-49 24 53, 070-646 54 14, marita.holst@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
