Vindfällena ligger spritt och över en stor del av det tidigare stormområdet efter Gudrun. Vissa områden har pekats ut att vara mer drabbade denna gång, till exempel området kring Mariestad. Men också området kring Ljungby, som drabbades hårdast av stormen Gudrun, har relativt omfattande skador.
Efter Gudrun har mängden granbarkborrar och andra insekter ökat kraftigt. Forskare vid SLU räknar med att en stor andel av de nya vindfällena blir angripna under 2007 och att kvaliteten snabbt går förlorad bland annat på grund av randig vedborre.
Granbarkborren kan föröka sig mångfalt i vindfällena och mängden baggar öka ytterligare med risk för fortsatta ståndskogsangrepp. Det är därför viktigt av flera skäl att prioritera upparbetning av vindfällen.
För att minska angreppen av skadeinsekter rekommenderar forskare vid institutionen för ekologi vid SLU att skogsägarna bör upparbeta vindfällen och ta ut virket ur skogen innan svärmningen börjar. Detta skulle då kunna rädda virkesvärdet.
– Genom att ta bort merparten av granvindfällen ur skogen begränsas produktionen av granbarkborrar, säger Åke Lindelöw, fältentomolog vid SLU.
Forskarna rekommenderar också att insatta åtgärder samordnas för att uppnå en påtaglig effekt över stora arealer.
Läs mer om granbarkborrar och andra skadeinsekter i skogen på:
http://www.slu.se/?id=551&puff=107
http://www.entom.slu.se/konferens.htm
För mer information kontakta forskarna vid institutionen för ekologi, SLU
Bo Långström 018-67 23 35, Martin Schröder 018-67 23 32 eller Åke Lindelöw 018-67 23 37
Professuren i hälsoinformatik, med tre doktorander, delfinansieras av Apoteket AB och är en del av en långtgående satsning på ökad IT-användning inom vård och
läkemedelsanvändning.
Apotekets professur inom hälsoinformatik tillträddes den 1 januari 2007 av Göran Petersson. Han är docent och läkare inom öron-näs-halssjukdomar och har varit verksam vid Lunds universitet och Universitetssjukhuset MAS, Malmö samt inom IT-stödd utbildning vid bland annat Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning.
– IT utgör en allt större del av vardagen för både medborgare och personal inom vården. Allt fler får information om sin hälsa och recept på Internet. Journaler med läkemedelsuppgifter förväntas dokumenteras och läsas via datorn, säger den nytillträdde professorn Göran Petersson.
eHälsoinstitutet vid Högskolan i Kalmar är en tvärvetenskaplig enhet med forskare från vård, farmaci, datavetenskap och design men också företrädare för vårdens verksamheter. eHälsoinstitutet utvärderar olika IT-stöd i vårdverksamheter speciellt med avseende på individens och organisationens roll i förhållande till tekniken.
– För att IT med sina möjligheter ska komma till sin rätt krävs mer användarvänliga och standardiserade system än vad som vanligtvis förekommer idag, säger Göran Petersson.
Kontaktinformation
Göran Petersson
tel: 0480-497124
mobil: 0709-44 71 24
e-post: goran.petersson@hik.se
En av de riktigt stor utmaningarna för varje samhälle är att anpassa miljöer, produkter och service och göra dem tillgängliga för alla. Alternativet är att från början erbjuda lösningar som är tillgängliga och användbara för alla. Vilket man än väljer gäller långsiktliga mål och en kontinuerlig process och en aktiv uppgradering.
Nu anordnar Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap NHV och Nordiska samarbetsorganet för handikappfrågor NSH två seminarier kring ”design för alla” i Estland och Litauen.
Syftet med seminarierna är att diskutera dokument och initiativ från Nordiska Ministerrådet och Europarådet som främjar ökat tillgänglighet av ett samhälle både fysiskt och socialt samt lyfta fram hur detta på bästa sätt kan genomföras i de Nordiska länderna och Baltikum. Sektorsansvarsprincipen samt erfarenheten som de nordiska och baltiska regeringarna har i att lagstifta med hänsyn till ”design för alla” kommer att belysas vid seminarierna.
Målgruppen är beslutfattare inom planläggning, transport, kommunikation, kultur, utbildning, samhällsvård, folkhälsa på nationell och regional nivåer samt representanter från brukarorganisationer. Föredragshållarna kommer bland annat från Europarådets experter på ”design för alla”, NSH, de norska, litauiska och estniska regeringarna.
Återkommande utbyten av kunskap, erfarenhet och idéer i seminarieform och konkreta workshops hoppas bli följden på detta.
Seminariet i Tallinn äger rum den 23 januari 2007 i samarbete med Estlands Socialdepartement och Estlands paraplyorganisation för funktionshindrade. Seminariet i Vilnius hålls den 2 februari 2007 i samverkan med The Office of Equal Oppertunities Ombudsperson och Nordiska Ministerrådets kontor i Litauen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Inge Ovesen, Direktör på Nordiska samarbetsorganet för handikappfrågor NSH, på telefon +46 (0) 8 620 18 91 eller mail inge.ovesen@nsh.se
Susanne Lj Westergren
Informatör
Telefon: +46 31 693 952
e-post: wstergren@nhv.se
www.nhv.se
Läkemedelsförmånsnämnden grundades år 2002 med uppgift att besluta vilka läkemedel som ska subventioneras. Enligt lagen ska myndigheten godkänna subvention under förutsättningen att kostnaderna för användning av läkemedlet framstår som rimliga från medicinska, humanitära och samhällsekonomiska synpunkter. Dessutom ska det inte finnas andra tillgängliga läkemedel eller behandlingsmetoder som ”enligt en sådan avvägning mellan avsedd effekt och skadeverkningar är att bedöma som väsentligt mer ändamålsenliga”.
Beslutsprocessen inom LFN ska vara kunskapsbaserad och arbetsgången är den att en projektgrupp gör en utredning av läkemedlets egenskaper, med utgångspunkt från de beslutskriterier som finns i lagstiftningen. Materialet som projektgruppen – och sedermera beslutsnämnden – har att ta ställning till är i första hand det underlag som skickats in från det företag som marknadsför produkten i Sverige. Utöver detta gör projektgruppen också vissa efterforskningar i bland annat databaser. Beslutsnämnden kan också kalla till överläggningar med det berörda företaget innan ett beslut fattas.
Problematiken LFN stöter på i sina utvärderingar av läkemedel är att det inte finns någon precisering i lagtexten av vad som anses vara en ”rimlig” kostnad, och heller inte exakt vilka sorters ”synpunkter” som ska tas i beaktande.
− Beslutsfattandet inom LFN bygger på ett antal grundläggande antaganden som är svåra eller t.o.m. omöjliga att leva upp till i praktiken, säger Ebba Sjögren. Ett exempel på ett sådant antagande är att olika expertområden (t.ex. medicin och ekonomi) är överens, och att deras kunskaper om ett läkemedels egenskaper kan jämkas samman till en entydig och allmängiltig helhet. Kunskapsstyrning låter bra i teorin men är svår att få att fungera i praktiken.
Slutsatsen i Ebba Sjöbergs studie antyder att kunskap om ett läkemedels egenskaper sällan är så allmängiltig, entydig och stabil så att det går för LFN att säga nej till subvention. LFN kan dock påverka läkemedelsanvändningen (och kostnaden för dito) på andra sätt, t.ex. genom att ge ut rankinglistor med olika läkemedels kostnadseffektivitet och/eller påverka prissättningen av läkemedel (vissa företag har sänkt priset på sina produkter för att inte bli nekade subvention).
Avhandlingens titel är ”Reasonable Drugs: Making Decisions with Ambiguous Knowledge” och kan beställas från Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm: e-post efi@hhs.se
Kontaktinformation
Ebba Sjögren, ekonomie doktor vid HHS
Tel: 0733-612131
E-post: ebba.sjogren@hhs.se
Sveriges fågelliv har övervakats systematiskt sedan 1975 inom ”Svenska Häckfågeltaxeringen”. Genom att analysera den databas som har byggts upp och genom egna fågelinventeringar i Mälardalen har Johan Wretenberg kunnat visa att många av odlingslandskapets karaktärsfåglar har minskat närmast katastrofalt. Dessutom minskar bestånden av många arter fortfarande, år efter år. Mellan 1970-talet och början av 2000-talet mer än halverades antalet storspovar, skogsduvor, göktytor, sånglärkor, stenskvättor, gråsparvar och hämplingar. Allra sämst gick det för storspoven som i stora områden helt har försvunnit och 2001 fanns bara en femtedel så många storspovar kvar i Götaland och Svealand jämfört med 1976.
Vilken är då den främsta orsaken till den stora nedgången? Den gängse idén är att jordbruket har blivit allt intensivare (t.ex. större mängder bekämpningsmedel, igenlagda diken och bortsprängda åkerholmar) och att detta gör det allt svårare för fåglarna att hitta mat eller lämpliga platser för häckning. Den idén stöds också av Johan Wretenbergs undersökningar, som visar att tillbakagången för många arter var som kraftigast under perioden från mitten av 1970-talet till slutet av 1980-talet (dvs. en period när jordbruket blev allt intensivare). Däremot klarade sig flera arter bättre under den följande perioden, under ”Omställning 90”. Då inleddes en avreglering av svenskt jordbruk, som varade fram till Sveriges EU-inträde 1995. Arter som sånglärka, tofsvipa och hämpling slutade att minska eller ökade i antal under den perioden Det intressanta är att intensiteten i jordbruket generellt minskade under denna tid, eftersom stora arealer lades i träda. Många kommer säkert ihåg alla blomrika ogräsåkrar som var vanliga längs landsvägarna under denna tid.
Men är det då så enkelt att om jordbruket sköts mindre intensivt, t.ex. genom en ökad andel träda eller vall, så kommer vi att rädda fågelfaunan i Sverige och storspovarna och sånglärkorna kommer återigen att spela och sjunga i lika stora antal som under 1970-talet? Det troliga svaret är enligt Johan Wretenberg nej! Och det är här som det kanske viktigaste resultatet från hans avhandling kommer in. Det visade sig nämligen att jordbruksfåglarna minskade minst lika mycket i Sverige som i England under perioden 1976 till 2001, trots att jordbruket i Sverige generellt bedrivs mindre intensivt. Det måste alltså finans ytterligare orsaker till den starka tillbakagången i Sverige.
Avhandlingsarbetet resulterade i två idéer. För det första fanns det tecken på att förändringar i övervintringsområden utanför Sverige, framför allt i Västeuropa, kan ha orsakat en del av minskningarna. För det andra kunde Johan Wretenberg visa att det gick olika bra för fåglarna i olika regioner i Sverige. För flera arter gick det allra sämst i de mest intensivt skötta slättbygderna och i de mest extensivt skötta skogsbygderna i Svealand och Götaland. Varför? Jo, för att jordbruket idag har polariserats. I slättbygder dominerar intensivt skötta spannmålsåkrar, medan det i skogsbygder under lång tid har skett omfattande nedläggningar. Dessutom drivs många jordbruk i skogsbygderna idag mycket extensivt med en dominans av vall och långvarig grästräda. Men för många arter är det kombinationen av spannmål, vall, träda och betesmark som är viktig. Att enbart ha vall eller trädor är alltså inte bra, även om det innebär mindre bekämpningsmedel. Det är därför troligt att en ökad spannmålsproduktion i skogsbygder skulle vara positivt för många fågelarter. På motsvarande sätt skulle många arter gynnas av mer extensivt skött jordbruksmark i de spannmålsinriktade regionerna.
Fil Mag Johan Wretenberg, institutionen för naturvårdsbiologi, SLU, försvarar fredagen den 19 januari 2007 kl. 9.30 sin avhandling The Decline of Farmland Birds in Sweden . Disputationen, som avser filosofie doktorsexamen, äger rum i Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent är Dr. Rhys Green, Department of Zoology, University of Cambridge, Cambridge, Storbritannien.
Kontaktinformation
Mer information: Johan Wretenberg, 018-67 26 30, 070-65 66 144, Johan.Wretenberg@nvb.slu.se
Pressbilder: (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges))
* Johan Wretenberg. Foto: Anna Sellman Wretenberg
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/wretenberg/johan_wretenberg.jpg
* Sånglärkan, en av de arter som har minskat med mer än 50 % sedan mitten av 1970-talet. Foto: Johan Wretenberg
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/wretenberg/sanglarka.jpg
* Intensivt jordbruk utanför Uppsala, vårsådd. Foto: Johan Wretenberg
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/wretenberg/sadd.jpg
* Intensivt odlat jordbrukslandskap, Lövstaslätten, Uppsala. Foto: Johan Wretenberg
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/wretenberg/slatten.jpg
* Mer gräsmarker i slättbygderna skulle gynna många fåglar. Här bete på åkermark utanför Uppsala. Foto: Johan Wretenberg
http://www-nlfak.slu.se/pressbilder/wretenberg/betad_aker.jpg
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001225/
Arvsmassan i våra celler (DNA) innehåller fyra olika byggstenar som kallas deoxyribonukleotider (dNTP). De måste finnas där i rätt mängd när DNA ska kopieras eller repareras. Koncentrationen av byggstenar varierar under celldelningen: Den är alltid låg när cellen förbereder sig för DNA-kopiering och hög i syntesfasen, men man vet inte varför variationen finns eller hur viktig den är.
Som flera andra DNA-forskare arbetar Chabes på jästceller, som i det här avseendet har samma egenskaper som celler hos människor och djur. Fördelen med jästceller är att de lättare kan manipuleras, både tekniskt och etiskt sett. Han och hans medarbetare har tidigare visat att en dNTP-koncentrationshöjning hjälper jästceller att överleva DNA-skador. Varför kan då inte cellerna ha hög dNTP-koncentration hela tiden? Den här studien ger svaret på frågan: I konstruerade jäststammar med en konstant hög koncentration blir cellerna sjuka och växer långsamt. Mest påverkad var den fas av delningen där dNTP-koncentrationen normalt ska vara lägst.
Studien visar därmed att det är farligt för cellen med hög dNTP-koncentration i de faser då den normalt inte ska ha det. Cellen får problem med att förbereda sig för nästa omgång av DNA-tillverkning om dNTP-koncentrationen är hög. Det förefaller alltså som om dNTP inte bara fungerar som byggstenarna i DNA utan dessutom reglerar viktiga processer i cellen, t.ex. celldelningen.
Chabes startade det här projektet när han tjänstgjorde som post-doc hos medförfattaren Bruce Stillman, Cold Spring Harbor Laboratory i staten New York, USA, och har sedan fortsatt i Umeå. Hans forskning är en del av ett större projekt, som studerar de här byggstenarnas roll ur flera aspekter.
Ytterligare upplysningar: Forskarassistent Andrei Chabes, Inst. för medicinsk kemi och biofysik, tel. 090-786 59 37, mobil 073-620 54 46, e-post Andrei.Chabes@medchem.umu.se
Läs mer om Chabes forskning på Plussidan:
http://www.info.umu.se/plussidan/Plusprojektsida.aspx?id=10
Artikeln har titeln ”Constitutively high dNTP concentration inhibits cell cycle progression and the DNA damage checkpoint in yeast Saccharomyces cerevisiae” och webbpubliceras denna vecka av tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).
Tång som växer i den övre tidvattenzonen, som till exempel blåstång och knöltång, är särskilt rika på florotanniner. Men koncentrationen av ämnena varierar betydligt. Elisabet Brock har undersökt vad som påverkar koncentrationen, och presenterar i sin avhandling resultat som visar att såväl uttorkning och exponering av UVB-strålning som djur som äter alger påverkar halterna av florotanniner i blåstång och knöltång.
Eftersom blåstång och knöltång på västkusten växer nära vattenlinjen, utsätts de för miljömässigt varierande förhållanden. För trots att tidvatten endast påverkar havsnivån obetydligt, kan klimatförändringar skapa skillnader i havsnivån med upp till två meter. Det innebär i sin tur att algerna torkar ut, och utan vattnets skydd utsätts torrlagda alger för starkare solstrålning.
Så länge algerna är täckta av havsvatten ökar halterna av florotanniner i vävnaden, men vid uttorkning sprids de kemiska ämnena istället till algytan. Om detta är en aktiv process, skulle en av florotanninernas funktion kunna vara att fungera som en solskyddskräm, visar Elisabet Brock i sin avhandling. Utsöndras ämnena dessutom i havet, kan ytterligare en ekologisk effekt vara att de skyddar andra ytnära organismer mot skadlig strålning.
Florotanninerna har även visat sig ha andra ekologiskt intressanta effekter. I avhandlingen presenteras resultat som visar att florotanniner i extrakt har en hämmande effekt på havstulpanlarvers benägenhet att sätta sig. Effekterna visade sig till största delen vara beroende av florotanninernas koncentration, men även på vilken sorts alger som testades. Resultaten är därmed en indikation att florotanniner skulle kunna vara intressanta att prövas för framställning av miljövänliga båtbottenfärger.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Elisabet Brock
Institutionen för marin ekologi
Göteborgs universitet
Tel: 0702-47 49 50
E-post: elisabet.brock@marbot.gu.se
Handledare: Henrik Pavia, tel: 0526 -686 85, e-post: Henrik.Pavia@tmbl.gu.se
Avhandlingen har titeln: ”Phlorotannins in Intertidal Brown Algae: Inducing Factors and Ecological Roles”
Disputationen har ägt rum.
- Om vi spårar och tar hand om oönskade och farliga material så tidigt som möjligt och hanterar materialen som rivs ut på rätt sätt så kan vi förhindra att farliga ämnen sprids i miljön. Med rätt kunskap är detta möjligt, menar Dag Lundbladh och Marie Hult.
Asbest, kvicksilver och bly är några av de ämnen som idag är förbjudna i byggmaterial. Trots detta finns dessa farliga ämnen fortfarande kvar inbyggda i bostadshus och lokaler. Hur vi exponeras för dessa ämnen beror på var vi bor, hur vi lever, var vi arbetar och hur vi skyddar oss. När husen ska renoveras eller rivas kommer dessa farliga ämnen fram. Därför behöver de som sanerar och river hus kunskap om var de farliga ämnena finns och hur de verkar. I boken Farliga material i hus beskrivs dessa ämnen i detalj, deras nytta och farlighet samt hur man hanterar dem utan att skada människor eller miljö.
Boken vänder sig i första hand till rivningsentreprenörer och beställare av sådana arbeten, byggherrar och förvaltare. Men också till arkitekter, teknikkonsulter och byggentreprenörer som kan påverka valet av material i vår husproduktion och även till alla nyfikna som önskar fördjupad kunskap om materialen och var de förekommer.
Författarna till boken är Marie Hult, arkitekt och teknologie doktor med specialisering på inomhusmiljöfrågor och Dag Lundblad, civilingenjör och teknologie licentiat med inriktning på miljöanpassat byggande. Båda arbetar som miljökonsulter.
Boken kostar 396 kronor inkl moms och kan beställas via Formas nätbokhandel www.formas.se eller från Kundtjänst Formas, tel. 08-690 9522, fax 08-690 9550, e-post: formas.ldi@liber.se.
I Formas pocketboksserie Formas Fokuserar finns även boken Giftfri miljö – utopi eller verklig chans.
Recensionsexemplar kan beställas från Formas, maria.guminski@formas.se, 08-775 4008.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Kjell Lindqvist, kjell.lindqvist@formas.se, 08 775 4004 mobil 070 553 4004
Emilie von Essen, eve@formas.se, 08-775 40 08, 0733-50 31 61
De rituella lämningarna i det samiska området har länge varit kända för arkeologer och ofta diskuterats var och en för sig. I arkeologen Birgitta Fossums doktorsavhandling studeras de för första gången i samma kontext, samtidigt som de sätts i relation till övriga sociala, politiska och religiösa händelser, i både egna och omgivande samhällen. Avhandlingen analyserar de rituella lämningarna i de norska och svenska delarna av det samiska området – från Varanger i Norr till Jämtland, Härjedalen, Tröndelag i söder – med utgångspunkt i arkeologisk, religionsvetenskaplig, antropologisk och sociologisk teoribildning.
Studien visar att de rituella lämningarna uppstod som en reaktion på förändrade förhållanden för befolkningen, dels genom nyetableringar av gårdar längs den Norrländska och Nordnorska kusten och dels genom att gamla väletablerade kontaktnät upphörde. Därmed uppstod ett behov av en identitet som skiljde sig från de nya samhällenas och de nya kontaktnät som etablerades, en identitet som kunde hålla samman gruppen och samtidigt upprätthålla äldre tiders traditioner, myter och trosföreställningar. Religion och trosföreställningar blev under järnåldern viktiga inslag i de samiska identiteterna. Ritualerna blev ett sätt att föra tradition och myter vidare, samtidigt som deras uppgift blev att skapa och upprätthålla kontakt med förfäderna. Birgitta Fossum visar också att ritualerna kom att användas som strategier för att uppnå sociala och politiska syften vid flera tidsperioder, både under järnålder, under medeltid och fram i historisk tid.
Fredag den 26 januari försvarar Birgitta Fossum, institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Förfädernas land. En arkeologisk studie av rituella lämningar i Sápmi, 300 f. Kr.-1600 e. Kr.”. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Lilla hörsalen, KBC-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är ass. Prof. Else Johansen Kleppe, Bergens museum i Bergen, Norge.
Författaren är uppvuxen i Nordnorge men har varit bosatt i Västerbotten sedan 1989 och det är också i Sverige som hon har utbildat sig och arbetat som arkeolog.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta Birgitta Fossum på 070-284 18 76 eller birgitta.fossum@arke.umu.se
Syftet med studien har varit att studera elever och speciallärares uppfattning om de riktade åtgärderna inom den specialpedagogiska verksamheten. Konkret har det handlat om att studera det som elever och speciallärare uppfattar som meningsskapande i den specialpedagogiska verksamheten, utifrån självbild, självvärdering och lärande. Studie har genomförts i tre norrbottniska kommuner med tre speciallärare och sex elever.
– Resultaten kan tyda på att den specialpedagogiska åtgärdsstrukturen – som innebär att eleven skiljs från sin ordinarie klass i större eller mindre grad – påverkar elevernas självbild och självvärdering. Resultatet kan också tyda på att denna integrerade form av specialpedagogik av eleverna och speciallärarna förknippas med skolrelaterad problematik som överförs till eleven via den sociala interaktionen, säger doktoranden Dennis Groth som disputerar den 29 januari.
– När det gäller lärandeaspekten uppfattar jag att eleverna till övervägande delen är positiva till den hjälp de får. Mina resultat tyder också på att det kan ske en överföring från speciallärarnas individuella synsätt till eleverna, med följden att eleverna kan få uppfattningen att de generellt har problem med sitt lärande.
Den negativa påverkan av den specialpedagogiska verksamheten som denna elevgrupp uttrycker kan mildras genom att kopplingen till skolmisslyckanden tonas ner. För att kunna förekomma det negativa utpekandet som den specialpedagogiska verksamheten verkar medföra, anser Dennis Groth att det är önskvärt att det klassystem som finns i dagens skola tas under omprövning och ersätts av ett organisatoriskt system som innebär att vissa avvikelser inte betrakas som negativa och dåliga.
– Ett förslag kan vara att generellt införa mindre studiegrupper som är flexibla över tid och utifrån studieområde och att man börjar fundera över den kulturellt betingade synen på normalitet och avvikelse, säger Dennis Groth.
Kontaktinformation
Upplysningar: Dennis Groth, tel. 0920-49 15 16, dennis.groth@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Bokens titel syftar på de framtidsinriktade områden där stat och politik försöker möjliggöra för en framsynt utveckling. På flera områden är det nödvändigt att förändring sker genom politiska initiativ. Globalisering och internationalisering kräver också mer av staten och politiken än tidigare. Det är inte längre möjligt att driva egna linjer i frågor som ex. den globala klimatfrågan utan Sverige är även beroende av den internationella politiken.
Ur innehållet:
•Inledning – den kreativa staten
•Välfärdens seger – politikens död? Spelet om välfärdsstaten i Sverige och Danmark
•Retorik om kontinutitet och förnyelse. Idéerna om det hållbara samhället i svensk politik
•Staten och våra gener
•Politisk styrning eller ekonomisk effektivitet? En studie av de politiska kraven på undantag från allmänna varuskatten och mervärdesskatten 1952-1990
•Konkurrensstaten tågar in – epokskifte eller mest bara prat?
•Statens nätverksstyrning – exemplet kommunsamverkan
•Från intresse till anseende – nya krav på offentliga organisationer
___________________________________________
Framtidens samhälle nr 4:
Den kreativa staten, Framtidspolitiska tendenser
Torbjörn Lundqvist redaktör
Pris 150:- inkl. moms, exkl. porto
Beställning: info@framtidsstudier.se
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
•Torbjörn Lundqvist, Institutet för Framtidsstudier Tel: 08- 402 12 00
•Hannah Zackrisson, Informatör, Institutet för Framtidsstudier Tel: 08-402 12 31
info@framtidsstudier.se
Box 591, SE-101 31 Stockholm
Drottninggatan 33, 4 tr.
Tel: +46 8 402 12 00
Fax: +46 8 24 50 14
www.framtidsstudier.se
Organisationsnummer: 802013-319801
Johan Östergren har studerat vandringsbeteendet före, under och efter leken hos radiomärkt lax och havsöring i Vindelälven och Piteälven. Laxen vandrade direkt till sin lekplats, medan en stor del av havsöringarna vandrade långa sträckor upp- och nedströms under sin vandring. Båda arterna stannade eller hindrades att vandra vid branta forspartier; för laxen inträffade det de år vattenflöde var särskilt högt. De flesta laxar bedömdes dock hinna fram till sin lekplats i god tid före leken.
I Vindelälven lekte laxen och havsöringen i huvudfåran ca 230 km respektive ca 60 km uppströms i älven. I Piteälven, där enbart havsöring studerades, lekte dessa i huvudsak i två biflöden, Varjisån och Sikån. De flesta, ca 90 procent av havsöringarna, överlevde leken, övervintrade i älvarna och vandrade mot havet följande vår. Många, 69 procent i Vindelälven och 25 procent i Piteälven, dog när de passerade kraftverk i älvarnas nedre del.
Analyserna visade på liten genetisk skillnad mellan havsöringar i Vindelälven och Piteälven. En genetiskt skild havsvandrande population leker dock i Sikån.
En utvärdering av utsättningar av laxungar i Sävarån visade att det inte fanns någon genetisk inblandning av de frisläppta fiskarna i Sävarålaxen, trots att 17 år gått sedan första utsättningen.
Habitatrestaureringar och fria vandringsvägar till och från lek-och uppväxtområden är enligt doktorsavhandlingen viktiga för bevarande och skötsel av våra vilda lax- och havsöringstammar.
Fredag den 19 januari kl 13.00 försvarar Master of Science Johan Östergren, institutionen för vattenbruk, SLU i Umeå, sin avhanding med titeln Migration and Genetic Structure of Salmo salar and Salmo trutta in Northern Swedish Rivers.
Opponent är dr Carl André, Tjärnö Marine Biological Laboratory, Göteborgs universitet.
Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Lokal: Sal Björken, SLU i Umeå.
Kontaktinformation
Johan Östergren, inst för vattenbruk, SLU i Umeå, tel 090-786 84 80.
johan.ostergren@vabr.slu.se
Kristina Erikssons forskningsområde – detaljerad produktionsplanering – handlar enkelt uttryckt om att få bästa möjliga flöde i tillverkningen av olika produkter.
I sin avhandling, ”An investigation of changeover sensitive heuristics in an industrial job shop environment”, har hon studerat hur ställtider i ett företag (i det här fallet ett företag som testar elektronisk utrustning) kan minskas med hjälp av bättre produktionsplanering. Genom att använda heuristiska beräkningsmetoder och händelsestyrd simulering har hon undersökt hur en rad olika kriterier påverkas av faktorer som processtider och utnyttjandegrad beroende på det tillvägagångssätt man väljer. Under ett antal ”heuristiker” testades olika experimentella förutsättningar. Resultatet visar att det mest effektiva produktionsflödet uppnåddes om man håller ihop tillverkningen inom både familjer och undergrupper. Vidare kunde hon konstatera att just den här modellen fungerade bättre på korta än på långa jobb.
I och med framläggningen av doktorsavhandlingen vid University of Bath stänger Kristina Eriksson kapitlet som utlandssvensk. Under mer än fem år har England varit hennes hem, först Loughborough där hon tog en masterexamen, och sedan Bath där hon under fyra år på stipendium bedrivit forskarstudier i logistik. Det hela började dock redan 1997 då hon som dåvarande student på Högskolan Västs maskiningenjörsutbildning och co-opanställd på Volvo Aero fick möjlighet att förlägga en av sina arbetsperioder på Rolls Royce i England.
– Det var då jag upptäckte att jag trivdes i England och det fick mig att vilja åka tillbaka. För mig har de här åren inneburit att jag kunnat förena nyttan av att vidarekvalificera mig med nöjet att få uppleva en annan kultur, säger hon.
Nu väntar nya arbetsuppgifter som lärare i logistik på Högskolan Väst i Trollhättan där allting en gång började.
– Jag är glad att det dök upp en tjänst här som passade mig. Jag var själv väldigt nöjd med min maskiningenjörsutbildning när jag gick här och efter så många år utomlands ville jag tillbaka till Sverige, säger Kristina Eriksson.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Kristina Eriksson: Telefon: 0520 – 22 34 61, e-post kristina.eriksson@hv.se
Doktoranden Peter Lindelöf, som disputerar den 19 januari, har tillsammans med en forskargrupp bestående av professorerna Lena Abrahamsson och Jan Johansson, lektor Bo Johansson och doktoranden Marie Sandberg deltagit i ett EU-projekt inom det femte ramprogrammet som behandlar nya sätt att tillverka stora konstruktioner i innovativa produktionssystem.
I projektet ingick tio partners från fem länder – Frankrike, Sverige, Spanien, England och Tyskland – med att ta fram ny teknik för att kunna automatisera delar av den nuvarande, mestadels manuella, tillverkningen inom flygindustrin. Det övergripande målet med projektet var att öka konkurrenskraften för både maskintillverkare och deras kunder.
Forskargruppen från LTU:s del, och således till stor del Peter Lindelöfs del av projektet, syftade till att genom socioekonomiska och sociotekniska utvärderingar av den nya tekniken ta fram en modell som beskriver hur man kan jobba från idé till industrialiserad fas och samtidigt lyfta in de aspekter som kan påverka arbetsmiljö och organisationsfrågor.
– I avhandlingen problematiserar jag mina erfarenheter av att försöka göra just detta. Vissa aspekter av projektet löpte på bra, men vi stötte även på en del problem och dilemman. En del av problemen härstammar just från att arbetet med utvecklingen av ny produktionsteknik skedde utanför, i ett sorts mellanrum mellan de organisationer som deltagarna kom från, säger Peter Lindelöf.
– När det gäller utveckling av produktionsteknik inom det egna företaget förhåller man sig relativt vant till det egna företagets arbetssätt och attityder kring arbetsmiljö – och åtminstone i Sverige finns därför hyfsat goda möjligheter till att arbetsmiljöfrågor integreras på ett bra sätt.
När projekten ligger utanför den egna organisationen och också utanför den egna nationella omvärlden, verkar det som om arbetsmiljöfaktorer får ännu svårare att komma in i utvecklingsprocessen, även för de svenska deltagande företagen. Det medför troligen onödiga kostnader vid industrialiseringen som bland annat kan bero på att man inte på ett tidigt stadium tar hänsyn till att människor ska jobba i och med produktionsprocessen och att det ser olika ut i olika länder.
I avhandlingen – Is the machine directive not enough? – A study of integrating work environment design in an international production development project – presenteras också en modell som är tänkt att användas i liknande projekt för att underlätta integreringen av arbetsmiljöfrågor.
Peter Lindelöf är uppvuxen i Vaxholm utanför Stockholm och påbörjade 1996 sin grundutbildning till civilingenjör i ergonomisk design och produktion vid Luleå tekniska universitet. Därefter följde forskarutbildning vid Institutionen för arbetsvetenskap 2002 och mellan 1996 och dags datum har Peter Lindelöf dels genomfört ett praktikår i produktionen på Kinnarps kontorsmöbler men också i två omgångar tillbringat tid vid andra lärosäten. 2001 skrev Peter Lindelöf sitt examensarbete vid University of South Australia i Adelaide och 2005-2006 tillbringade han ett halvår vid University of Western Australia i Perth.
Kontaktinformation
Upplysningar: Peter Lindelöf, tel. 0920-49 14 14, peter.lindelof@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Storskalig kromatografi kan till exempel användas då man arbetar med processvätska från en kemisk eller en bioteknologisk process. Vätskan kanske innehåller ett flertal likartade molekyler, varav endast en är intressant. Idag har tekniken förfinats så mycket att den till och med klarar av att separera spegelbildsmolekyler från varandra. I vissa läkemedel kan det till exempel vara endast den ena spegelbildsmolekylen som står för den medicinska effekten.
Även om storskalig kromatografi är en etablerad separationsmetod är tekniken inte helt problemfri. För att optimera processen använder man ofta en så kallad ”trial-and-error”-metod, som innebär både dyra och tidskrävande experiment. Under de senaste femton åren har man därför utvecklat datorbaserade metoder.
Användningen av datorsimueleringar har i sin tur medfört att kraven på tillförlitliga indata i form av så kallade adsorptionsisotermsparametrar har ökat. Tidigare metoder för att ta fram sådana parametrar har fungerat dåligt, dessutom har det normalt tagit flera dagar att få fram dem. Robert Arnell har genom sitt arbete förbättrat tekniken och tagit fram nya metoder för att kunna bestämma dessa parametrar med bara några timmars experimentellt arbete.
Arnells metoder medför i förlängningen att avancerad matematik och modern datorkraft kan ersätta de praktiska experiment som används vid ”trial-and-error”-metoden. De modellseparationer som gjorts med parametrar framtagna med Arnells metoder stämmer mycket väl överens med motsvarande experimentella separationer.
– Med hjälp av de nya metoderna kan man spara både tid och pengar inom den industriella processutvecklingen, säger Arnell.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Robert Arnell, 018-471 46 82, 073-369 52 54, e-post: robert.arnell@ytbioteknik.uu.se
Flerfasföroreningar är organiska vätskor som bensin och dieselolja, samt klorerade lösnings- och avfettningsmedel som används i bland annat kemtvättar och verkstadsindustri. Då de kommer ut i marken kan flerfasföroreningarna spridas både som ångor i markluften och som lösa komponenter i mark- och grundvattnet, därav namnet. Den här sortens föroreningar är mycket vanliga och finns på mer än hälften av alla sedan gammalt förorenade områden i Sverige.
– Mer kunskap om hur föroreningarna sprids och vilka faktorer som påverkar spridningen behövs dels för att kunna bedöma de miljö- och hälsorisker föroreningarna medför, dels för att planera förebyggande åtgärder och välja effektiva saneringsmetoder för förorenade områden, säger Fritjof Fagerlund.
Han har, utgående från röntgenutsläckning för olika energinivåer, utvecklat en metodik med vilken han i laboratorium har mätt hur föroreningen är rumsligt fördelad. På det sättet har han kunnat studera hur en organisk vätska infiltreras och sprids i olika sorters mark.
Genom att matematiskt beskriva de processer som huvudsakligen påverkar spridningen av föroreningarna har Fagerlund simulerat ett stort antal tänkbara föroreningsscenarier på en dator. Han har sedan testat den matematiska modellen mot observationer från laboratorieexperimenten. Fritjof Fagerlund har även utvecklat en metodik för att studera spridningen av föroreningar som består av flera kemiska komponenter.
– På det sättet kunde jag särskilja spridningsbeteendet hos enskilda, särskilt skadliga komponenter, som till exempel bensen i samband med en simulerad transportolycka, berättar han.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Fritjof Fagerlund, 018-471 25 29, 073-049 21 99, e-post: Fritjof.Fagerlund@hyd.uu.se
