– Om vi riktar insatser mot att minska ojämlikheten i hälsa mellan arbetare och tjänstemän kommer vi också att minska de stora sjukdomsgrupperna i samhället. För hälso- och sjukvården skulle det innebära enorma besparingar, säger Rickard Ljung, läkare och forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap.
Med begreppet sjukdomsbörda avser epidemiologerna en sammanvägning av dödlighet och funktionsnedsättning till följd av sjukdom. Sjukdomsbördan mäts med Disability-adjusted life years (DALY), där en DALY motsvarar ett friskt levnadsår som gått förlorat på grund av sjukdom. För hjärt-kärlsjukdom, som är den största sjukdomsgruppen för både män och kvinnor totalt i Sverige, står förtida död för den övervägande största andelen av sjukdomsbördan. När det gäller depression, den näst största sjukdomsgruppen, står funktionsnedsättning till följd av sjukdom för den största andelen av sjukdomsbördan.
I sin avhandling visar Rickard Ljung att ungefär en tredjedel av den svenska sjukdomsbördan är ojämnt fördelad. Människor med arbetaryrken löper betydligt större risk än tjänstemän att drabbas av för tidig död eller sjukdom till följd av de stora folksjukdomarna, som hjärt-kärlsjukdom, depression, eller rygg- och nackbesvär. Skillnaden gäller för både män och kvinnor. Alkoholberoende och självmord är två sjukdomsgrupper som framförallt hos män också visar på tydliga skillnader mellan arbetare och tjänstemän. Bland cancersjukdomarna har arbetare ungefär dubbelt så stor börda för lungcancer än tjänstemännen. Bröstcancer är en av de få sjukdomar som visar ett motsatt mönster, där kvinnor i tjänstemannayrken har en högre sjukdomsbörda än kvinnor med arbetaryrken.
Avhandlingen belyser även de mekanismer som ur ett livsloppsperspektiv kan antas bidra till utvecklingen av socioekonomiska skillnader i hälsa. Bland annat framgår att risken att drabbas av hjärtinfarkt ökar med antalet år i arbetaryrken. Skillnader i livsstilsbeteende såsom hög alkoholkonsumtion, rökning och fysisk inaktivitet förklarar en del av den ökade risken. Men det verkar också ha betydelse för när under livet man varit arbetare och hur man har rört sig mellan arbetar- och tjänstemanna yrken.
Avhandling: Socioeconomic Inequalities in Health – Epidemiological studies of disease burden, mechanisms, and gender differences av Rickard Ljung, Institution för folkhälsovetenskap, Avdelningen för socialmedicin, Karolinska Institutet. ISBN: 91-7140-941-6
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Leg läkare, Med Dr Rickard Ljung
Tel: 08-737 38 62 eller 070-580 97 47
E-post: rickard.ljung@sll.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 eller 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
I Lovisa af Petersens avhandling vid Historiska institutionen, Stockholms universitet, lyfts en försummad del av den svenska kvinnorörelsen fram: organiseringen av de kvinnor som inte hade ett uttalat feministiskt budskap. Utgångspunkten är tre stora kvinnokonferenser som arrangerades av den då största kvinnoorganisationen i landet, Svenska Kvinnornas Nationalförbund.
Sekelskiftet 1900 var en period då många kvinnor började framträda i offentliga sammanhang och ställa krav på förändrade förhållanden för kvinnor som grupp. Konferensformen blev idealisk för att samla och synliggöra frågorna och för att visa upp sig för omvärlden. Med hjälp av internationalismen visade man upp att kvinnor över hela världen var utsatta för samma problem och höll ihop för att lösa dem.
– Kvinnokonferenserna blir det prisma genom vilket ett större historiskt skeende belyses – hur den borgerliga kvinnorörelsen formerades och framträdde i offentligheten under moderniseringsprocessen. Förutom genus och klass blir begrepp som offentlighet och modernitet också viktiga, säger Lovisa af Petersens.
Avhandlingen handlar om de idéer och fakta om samtida sakförhållanden som presenterades vid kvinnokonferenserna, men även om symboler, fester, kläder och känslolägen för att ge en komplex bild av kvinnorörelsens strategier. Internationalismen lyfts fram som en viktig del i svenska kvinnors formering för offentlighet.
– Den erbjöd en idé som var full av idealism och drömmar om en bättre värld och där kvinnors vänskap och kärlek till varandra bildade en kravlös fond att luta sig emot. Den kollektiva identiteten av vänskap och systerskap gav stor tillfredsställelse; känslodemonstrationerna gav styrka. Dessutom gav internationalismen möjligheter för de resursstarka kvinnorna att resa och se världen, debattera och få en plats i en internationell offentlighet. Detta blev en av vägarna i formeringen för offentlighet, säger Lovisa af Petersens.
Avhandlingens titel: Formering för offentlighet: Kvinnokonferenser och Svenska Kvinnornas Nationalförbund kring sekelskiftet 1900.
Mer information:
Lovisa af Petersens (född 1967) är verksam vid Historiska institutionen, Stockholms universitet. Hon nås på tfn 073-676 34 40, 08-640 84 15, e-post lovisa.petersens@historia.su.se
För bild på Lovisa af Petersens, kontakta Stockholms universitets pressnummer, tfn 08-16 40 90.
Syftet med avhandlingsarbetet är att förenkla och förbilliga utvecklingen av videobaserade övervakningssystem och samtidigt göra den smarta videokameran i övervakningssystemet billigare. I dessa videosystem är det ofta inte bilden i sig som är intressant utan vad man automatiskt kan tolka ur bilderna. Ett exempel är att med bildanalys granska vilken form och storlek ett objekt framför videokameran har. Programmerbara grindmatriser (FPGA-kretsar) har potential att bli det framtida alternativet för bildanalyssystem som arbetar i realtid. Nyckeln till att effektivt använda FPGA-kretsar i bildbehandlande system är att kunna hantera minnesresurserna såväl på chipet som för det externa bakgrundsminnet.
– Vi märker att det finns ett stort intresse för den utvecklade teknologin eftersom att flera företag har kontakta oss och vill ta del av resultaten, säger Professor Mattias O’Nils.
Avhandlingsarbetet har inriktat sig på att förenkla en programmeringsmodell för programmerbara grindmatriser (FPGA-kretsar) så att även en icke expert ska kunna programmera ett videosystem. En viktig del i det arbetet är att automatisera alla delar i hårdvarans konstruktion rent generellt och hanteringen av minnesaccesser i synnerhet. När Håkan Norell försvarar sin avhandling i mitten av december är det Mittuniversitetets tredje avhandling på ett år som strävar mot att utveckla en FPGA-kompilator för videosystem. Arbetet bedrivs i ett gemensamt projekt med regionens industri och KK-stiftelsen som syftar till att utveckla smart videokamerateknik med tillhörande utvecklingsmiljö.
– Att samtidigt arbeta med industriella tillämpningar gör att vår forskning kan fokusera på relevanta frågeställningar. Inom industrin finns nämligen många intressanta bildanalysproblem som lämpar sig väl för den teknik vi har utvecklat säger Håkan Norell.
Den 15 december försvaras avhandlingen ”Development, Analysis and Implementation of Pre-Processing Video Filters” vid Mittuniversitetet, Campus Sundsvall. Opponent är Professor Danny Crookes, Queen’s University Belfast, Nordirland.
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Håkan Norell, telefon 060-14 89 82 eller 070-698 9797, hakan.norell@miun.se
Mattias O’Nils, telefon 060-14 87 80 eller 070-695 7668, mattias.onils@miun.se
Två procent av alla vuxna lider av svår tinnitus.
– Det är fruktansvärt att leva med svår tinnitus. En av kvinnorna jag intervjuade sade att det känns som att ha ett getingbo i huvudet. Ibland övergår surrandet till ylanden som väcker henne om natten, säger överläkaren Sigyn Zöger.
Sigyn Zöger har genomfört omfattande intervjuer med 82 tinnituspatienter. Enligt resultaten är depression och ångest ännu vanligare bland dessa patienter än tidigare studier visat. 75 % hade någon gång under sitt liv haft depression eller ångest. 39 % var deprimerade vid intervjutillfället och 45 % hade en aktuell ångestsjukdom.
– Många upplevde att de fått sin depression i samband med att de fick tinnitus men intervjuerna visar att många faktiskt fick sin första depression innan dess. Det kan tolkas som att depressionen förstärker tinnitusen, säger Sigyn Zöger.
I en annan studie ingick 76 patienter med svårbehandlad tinnitus. Hälften av patienterna fick ett mycket vanligt antidepressivt läkemedel med den verksamma substansen Sertralin. Resten fick placebo. Efter 16 veckor upplevde mer än hälften av dem som hade fått det antidepressiva läkemedlet att deras tinnitus blivit bättre. Behandlingen hjälpte även för patienter som inte var deprimerade.
– Vi vet inte exakt hur det antidepressiva läkemedlet kan lindra upplevelsen av det ljud som tinnitus orsakar. En teori är att preparatet stimulerar nya kontakter och förbindelser i de områden av hjärnan som tolkar ljud, säger Sigyn Zöger.
Under våren planerar Sigyn Zöger att gå igenom resultaten från studien igen för att se om hon kan se något mönster bland dem som upplevde att deras tinnitus blev bättre av behandlingen.
– Det är viktigt att komma ihåg att hälften av patienterna inte upplevde att deras tinnitus lindrades av behandlingen med antidepressivt medel. Kanske finns det ett sätt att redan från början se vilka patienter som är mottagliga för behandlingen, säger hon.
37 patienter fick i en annan studie psykoterapi i grupp. Behandlingen lindrade patienternas ångest, men inte deras tinnitus.
Patienter med kraftigt nedsatt hörsel valdes bort i dessa studier eftersom hörselskadan i sig skulle kunna påverka de vetenskapliga resultaten.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för fysiologi och neurovetenskap, avdelningen för psykiatri
Avhandlingens titel: Psychiatric aspects on clinical evaluation and treatment of tinnitus
Avhandlingen försvaras onsdagen den 13 december, klockan 13.00, samlingssalen, Blå stråket 10, SU/Sahlgrenska, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Sigyn Zöger, överläkare, telefon: 031-342 70 16, e-post: sigyn.zoger@neuro.gu.se
Handledare:
Docent Jan Svedlund, telefon: 031- 342 10 00, e-post: jan.svedlund@neuro.gu.se
Det finns miljontals arter på jorden. Hur denna enorma biologiska mångfald uppstått och bibehålls har varit ett av ämnena för Chris Wileys avhandling vid avdelningen för zooekologi, Uppsala universitet. För att en art ska delas upp i två nya handlar det hos djur mycket om att individer som tillhör arter som håller på att separera från varandra undviker att para sig över artgränserna. Om de inte gör det kommer utbytet av arvsmassa snabbt att leda till att arter slås ihop till en gemensam art igen.
För att studera vad som gynnar och missgynnar artbildning har Chris Wiley använt två närbesläktade fågelarter som modellsystem. Ett av studiens delprojekt avslöjar ett delikat dilemma som unga halsbandsflugsnappare ställs inför. Hanarna slåss intensivt om lämpliga häckningsplatser och för att undvika att bli indragna i alltför allvarliga konflikter så döljer unga hanar delvis det faktum att de är sexuellt mogna. När de som ettåringar ska häckar för första gången har de inte till fullo utvecklat en vuxen fjäderdräkt. Det här lite smygande sättet att få tillgång till honor gör att de slipper trubbel med äldre hanar.
Men att inte fullt utveckla en vuxen fjäderdräkt ställer till med andra problem när svartvita flugsnappare finns i närheten. Unga halsbandflugnappare med barnslig” fjäderdräkt liknar nämligen hanar av den andra arten och det gör dem också attraktiva för honorna av den andra arten. Att attrahera honor av fel art är dåligt för de unga hannarna eftersom hybridavkomman har nedsatt fertilitet (honhybrider är helt sterila).
De unga halsbandflugsnapparna ställs därmed inför ett svårt evolutionärt dilemma; de kan utveckla vuxen fjäderdräkt direkt och slippa hybridisering men därmed utsätter de sig för aggression från äldre hanar – eller så kan de utveckla en mer ungdomlig” fjäderkaraktär och slippa strider med äldre hanar men riskerar istället att attrahera honor av fel art.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Chris Wiley, tel: 018-471 26 34, 073-564 32 54, e-post: Chris.Wiley@ebc.uu.se
Under det senaste decenniet har diskussionen om företagens sociala ansvar – under den engelska översättningen Corporate Social Responsibility (CSR) – blivit ett viktigt inslag i samhällsdebatten i Sverige såväl som i övriga delar av Europa. Det började som en kritik mot företags agerande i tredje världen i samband med den ökade globaliseringen, men i takt med att CSR fick allt större fotfäste i näringslivet utvecklades det till en ny managementidé. Socialt ansvar ansågs bidra till företagets lönsamhet, snarare än att vara ett hinder för företagens affärsverksamhet.
Idag kommunicerar företag i allt större utsträckning sitt sociala ansvarstagande via årsredovisningar, på hemsidor och i uppförandekoder. Antalet artiklar om CSR i affärspressen har ökat lavinartat och en ny industri av konsulter inom området har vuxit fram. Men trots en ökad acceptans för frågor om socialt ansvar inom näringslivet har CSR inte helt och hållet mottagits med öppna armar. Inledningsvis kritiserades CSR för att vara en alltför vag idé som motverkade företagens lönsamhetskrav.
I sin avhandling undersöker Karolina Windell hur och varför CSR har utvecklats till en vida spridd och uppmärksammad idé sedan mitten av 1990-talet. Hon visar att just avsaknaden av en gemensam definition av CSR var en förutsättning för dess popularisering.
– Vagheten öppnade för individuella tolkningar och gjorde det möjligt för aktörer med olika intressen att integrera CSR i den egna verksamheten. CSR kom att presenteras som lösningen på varierande problem, säger Karolina Windell.
De skiftande tolkningarna ledde till en polariserad debatt mellan förespråkare och motståndare. En debatt som i sin tur genererade ökad uppmärksamhet för frågor om företagens sociala ansvar. En central förklaring till det stora genomslag CSR kom att få är den mångfald av aktörer som riktade sitt intresse mot socialt ansvarstagande. Statliga organisationer, gräsrotsorganisationer och investerare har ställt krav på att företagen vid sidan av det ekonomiska ansvaret även ska ta ett socialt ansvar i sin affärsverksamhet. Konsulter, forskare och affärspress är andra grupper som mobiliserat CSR. Och inte minst företagen själva har varit aktiva i att sätta CSR på näringslivets dagordning. Snarare än att svara upp mot omgivande krav och kritik har de format och drivit populariseringen av CSR.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Karolina Windell, 018-471 13 66, 070-623 71 85, e-post Karolina.Windell@fek.uu.se
Ingeborg Björkman har i sin avhandling studerat läkemedelsanvändning och kvalitetsarbete relaterat till denna, och visar bland annat att ordination av läkemedelskombinationer som kan ge upphov till negativa effekter är vanligt förekommande hos äldre. Hon har också undersökt hur två grupper inom hälso- och sjukvården arbetar med kvalitetsfrågor relaterade till läkemedelsanvändning: svenska läkemedelskommittéer, och farmaceuter som praktiserar ”farmaceutisk omsorg”, ett internationellt utvecklat patientorienterat arbetssätt.
I avhandlingen ingår studier över hur nyckelpersoner inom läkemedelskommittéerna uppfattar kommitténs roll. Analyserna visar att uppfattningen om rollen utvecklats över tid. Informanterna beskriver att inriktningen på aktiviteterna har breddats – från att ha riktat sig framför allt mot förskrivande läkare till att också omfatta beslutsfattare och patienter. Ett tydligt patientcentrerat förhållningssätt saknades dock. Vidare visar studierna på en utveckling i uppfattningen av läkemedelskommitténs mål – från fokus på kostnadsaspekterna av läkemedelsanvändningen till fokus på kvalitets- och säkerhetsaspekter.
I en studie som jämförde olika klassifikationssystem för läkemedelsrelaterade problem visade det sig att systemen speglade olika mål för farmaceuternas arbete med ”farmaceutisk omsorg”. Det framkom också att farmaceuter uppfattar begreppet ”farmaceutisk omsorg” på olika sätt och att uppfattningarna baseras på åtminstone två olika sätt att se på hälsa och sjukdom. För det första, ett patientcentrerat perspektiv som karaktäriseras av en holistisk syn på hälsa och sjukdom, och för det andra ett perspektiv som främst grundas i ett biomedicinskt synsätt.
Avhandlingen lyfter fram nya aspekter på hur personer inom de två studerade grupperna uppfattar sitt arbete för ökad kvalitet i läkemedelsanvändningen. Analyserna visar att ett patientcentrerat perspektiv inom hälso- sjukvården inte är självklart.
– Hälso- och sjukvårdslagen ger anvisningar om ett patientcentrerat arbetssätt, men för att nå dit behövs strategier för att förändra de traditionella tankemönstren såväl inom vården som inom de medicinska och farmaceutiska fakulteterna, säger Ingeborg Björkman.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ingeborg Björkman, tel: 0708-52 32 23, e-post: Ingeborg.Bjorkman@pubcare.uu.se
Maria Forsner har intervjuat 22 barn och ungdomar i åldrarna mellan 2 och 18 år med det övergripande målet att belysa deras upplevelse av sjukdom och innebörden av deras rädsla för medicinsk vård. Barnen fick genom lek och samtal berätta om sin sjukdom och om sin rädsla för sjukvården.
I barndomen verkar upplevelsen av att vara sjuk variera med barnets ålder. Mellan 7 och 10 års ålder kan barnets sätt att tänka färga upplevelsen; barnets fantasi kan ge både problem och möjligheter. Barnen kombinerar fantasi och verklighet, och motstridiga känslor som rädd/självsäker, ledsen/till freds och sårad/har roligt. Mellan 11 och 18 års ålder verkar sjukdomen vara innebära att vara vilsen, sårad och i behov av tröst från sig själv och andra. Medicinsk vård kan vara skrämmande för barn, och vad som orsakar rädslan förändras med åldern. För ett tvåårigt barn kan medicinsk vård verka farlig, för barn mellan 7 och 11 år uppfattas den som ett hotande monster.
För det tvååriga barn som ingick i studien verkade det finnas en konflikt mellan å ena sidan att leva upp till kravet att ”vara snäll” och gömma sina känslor, och å andra sidan att kommunicera sina känslor. Barnen i gruppen 7-11-åringars berättelser pekar på vikten av empati vid vård av barn, dvs att vara känslig för barnets rädsla för att kunna hjälpa barnet genom och ut ur rädslan. För tvååringen innebar rädslan att få sitt förtroende brutet, men samtidigt söka efter en förtroendefull relation. Om barnet tas emot tillsammans med rädslan ger det en möjlighet för barnet att utveckla mod och vinna kontroll över rädslan under varsam omvårdnad.
Avhandlingens resultat pekar på möjligheten att använda leken för att skapa berättelser i en kreativ relation med barnet. Att uttrycka sina inre känslor är en gåva av tillit, ett uttryck för gästfrihet. Den som vårdar barn kan få ta emot denna gåva, och ta emot erbjudandet att få vara en gäst i barnets värld.
När barn och ungdomar själva får komma till tals visar det sig att sjukdom och sjukvård kan upplevas främmande och skrämmande och att personalens bemötande har en avgörande inverkan på den upplevelsen: att få vård som man inte har inflytande över, att känna sig förbisedd och tvingad förvärrar oro och rädsla. Om man däremot känner sig accepterad med sin rädsla, blir lyssnad till och förstådd kan personalen bli till hjälp i barnets strävan att övervinna rädsla och svårigheter.
Fredagen den 15 december försvarar barnsjuksköterskan Maria Forsner, Institutionen för klinisk vetenskap, pediatrik och Institutionen för omvårdnad, sin avhandling med titeln ”Att vara barn i sjukdom och sjukvård: barns berättelser om sina upplevelser av sjukdom och sjukvårdsrädsla”. Disputationen äger rum klockan 13.00 i Vårdvetarhusets aula, Umeå universitet. Fakultetsopponent är docent Inger Kristensson-Hallström, Lunds universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Maria Forsner på e-post maria.forsner@pediatri.umu.se, telefon 090-785 00 00 (personsökning) eller mobiltelefon 070-584 87 59. En porträttbild på Maria Forsner återfinns på http://www.umu.se/clin_sci/pediatri/personal/forsner_maria.html.
Ellen Blixs avhandling ifrågasätter nödvändigheten av det CTG som rutinmässigt tas på kvinnan vid ankomsten till förlossningen, i Norge kallat ”doorstep-CTG”. (CTG-cardiotokografi är den elektronisk övervakning som registrerar barnets hjärtslag och mammans värkarbete). Ellen Blix har undersökt om dessa kan påvisa oönskade förlossningsresultat och om dessa fynd i så fall innebär att man kan åtgärda och förebygga resultaten vid förlossningen, både för mor och barn. Hon har även titta på hur olika bedömare tolkar inkomst-CTGn och vilken betydelse testen har i barnmorskans dagliga arbete på förlossningen.
I forskningsmaterialet ingår bland annat journaluppgifter från alla kvinnor förlösta på Hammerfest sjukhus mellan åren 1996-1998. Kvinnornas doorstep-CTG, förlossningsförlopp med åtgärder och utfall för modern och barnet har studerats. Åtta mycket erfarna läkare och barnmorskor blev ombedda att tolka CTG-kurvorna utefter bestämda kriterier och utan att känna till förlossningsutfallet och graden av enighet i dessa tolkningar fastställdes. Det gjordes en systematisk översikt av all tidigare forskning på doorstep-CTG. Det gjordes även en kvalitativ studie med intervjuer av 12 barnmorskor.
– Det finns ingen vetenskaplig kunskap som visar på om doorstep-CTG innebär en fördel för lågriskföderskor. Testen kan varken förutse eller förebygga oönskade utfall under förlossningen. Tvärt emot detta tyder resultaten på att doorstep-CTG kan ge missvisande information om födelseförloppet som inte är till fördel för barnet. Detta kan i sin tur innebära ökat bruk av epiduralblockader, kontinuerlig CTG övervakning samt fler provtagningar under förlossningen, säger Ellen Blix.
Personalen har dessutom olika tolkning av CTG, speciellt råder det hög grad av oenighet vid indikationer på onormala testresultat. Maktfördelningen inom förlossningsavdelningen påverkar också användningen och tolkningen av testet och en del barnmorskor upplevde att deras traditionella kliniska färdigheter blev sämre på grund av det ökade användandet av teknologin inom förlossningsvården.
För mer information kontakta:
Ellen Blix, barnmorska/MPH Hammerfest sjukhus Norge. Telefon; +47 90589315, e-post: eblix@barentsnett.no
Handledare:
Professor Med Dr Pål Øian, Universitetet i Tromsø/Universitetssykehuset Nord-Norge. Telefon +47 90939683, e-post pal.oian@unn.no
Avhandling för doktorsexamen i folkhälsovetenskap vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg.
Avhandlingens titel: ” En vurdering av testens prediktive verdier, reliabilitet och effekt. Betydning for jordemødre i deres daglige arbeid”.
Mer information på http://www.nhv.se/customer/templates/InfoPage____895.aspx
Den 16 januari 2007 håller Ellen Blix en föreläsning på NHV runt ämnet för sin avhandling – läs mer
Avhandlingen försvaras tisdagen den 19 dec, klockan 10.15 i Store auditorium, MH-bygget Universitet i Tromsø, Norge
Susanne Lj Westergren
Informatör
Telefon: +46 31 693 952
e-post: wstergren@nhv.se
www.nhv.se
Under det första årtusendet e. Kr. förändrades bosättningen i norra Norrlands inlandsområden. Boplatser med härdar började anläggas längre från sjöar och vattendrag, i områden där inga människor tidigare hade slagit sig ned. Vid dessa boplatser har arkeologerna i de flesta fall gjort ytterst få fynd förutom själva härdarna (eldstäderna). Det finns vanligtvis inte några spår efter tidigare bostäder eller andra byggnader och det är därför svårt att uttolka hur boplatserna har använts.
Med hjälp av miljöarkeologiska metoder har Nina Karlsson hittat ny kunskap om dessa boplatser och därmed om hur människor levde i norra Norrlands inlandsområden under förhistorisk tid. Hennes analyser har gett information om bosättningarna som arkeologiska utgrävningar vanligtvis inte kan bidra med. De visar att det finns stora likheter i den påverkan som bosättningar från yngre järnålder/medeltid och boplatser som använts av skogssamer under sen historisk tid, har haft på mark och vegetation. Det betyder att bosättningsmönstret och resursutnyttjandet från omkring 600 e. Kr liknade det skogssamiska som finns beskrivet ända fram i 1900-talets början.
Vanliga boplatsaktiviteter som eldning och avfallsdeponering påverkar så väl vegetationen som markens kemiska egenskaper i boplatsernas närmiljö. Spår efter dessa förändringar kan bevaras under lång tid i marken vid boplatsen eller i närbelägna myrar och sjösediment, där de kan återfinnas med hjälp av olika miljöarkeologiska analyser. Nina Karlssons avhandling presenterar miljöarkeologiska undersökningar av sammanlagt 13 boplatser med härdar, vilka härrör från perioden 1000/1100-1900 e. Kr. De undersökta boplatserna är lokaliserade till inlandsområden i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Vid samtliga boplatser har markkemisk kartering genomförts, medan pollenanalys har utförts vid fyra av boplatserna.
Nina Karlssons resultat visar bland annat att antalet synliga härdar vid dessa boplatser inte nödvändigtvis vittnar om hur många människor som bodde där samtidigt. Den miljöpåverkan som registrerats i anslutning till de undersökta boplatsområdena varierar oberoende av antalet härdar vid boplatserna. De markkemiska analyserna har dessutom kunnat påvisa att ett flertal av dessa härdar har använts inuti bostäder med kåtaliknande storlek och form, samt att golvytan i dessa bostäder har organiserats ungefär som de samiska kåtorna från historisk tid. Boplatserna har använts av ett mindre antal personer under korta perioder av året. Ingen av de undersökta boplatserna som härrör från perioden före 1600-talet har med säkerhet kunnat definieras som en samlingsboplats där ett större antal människor vistats samtidigt.
Författaren, Nina Karlsson, kommer ursprungligen från Norrbotten men har bott i Umeå sedan 1992. Under denna period har hon bland annat varit anställd vid miljöarkeologiska laboratoriet vid institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet. För närvarande arbetar Nina Karlsson som antikvarie vid Länsstyrelsen i Västerbotten.
Fredagen den 15 december försvarar Nina Karlsson, institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med
titeln: Bosättning och resursutnyttjande. Miljöarkeologiska studier av boplatser med härdar från perioden 600-1900 e. Kr inom skogssamiskt område. Disputationen äger rum kl 10.15 i Lilla hörsalen, KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Bjørnar Olsen, Institutt for arkeologi, universitetet i Tromsø.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna Nina Karlsson på tel 090-10 72 51, 070-524 47 45 eller e-post: nina.karlsson@ac.lst.se
– De marktvister som pågår runt om i landet är väldigt allvarliga, men det positiva är att både renskötare och markägare verkligen vill försöka hitta metoder och långsiktiga lösningar för att komma till rätta med problemen, säger Kristina Sehlin MacNeil vid Centrum för samisk forskning, Umeå universitet.
Kristina Sehlin MacNeil har i en nyutkommen rapport undersökt medling som metod i marktvister. Rapporten ”Forskning, utredning och medling – frågan om medling i marktvister mellan renskötare och markägare i Sverige” behandlar forskning, utredning och medling, hantering av marktvister mellan ursprungsfolk och majoritetsbefolkningar internationellt samt renskötare och markägares åsikter om medling i marktvister.
– Markfrågan är väldigt aktuell och det har varit mycket värdefullt att få prata med renskötare och markägare för att höra hur de ser på detta, säger Kristina Sehlin MacNeil, som har intervjuat renskötande samer och markägare i Sverige.
Den gemensamma inställningen från båda parter är att de är positiva till medling, men de vittnar också om en enorm okunskap om markanvändningsfrågor och frågor som rör det samiska samhället i Sverige. Den okunskapen leder i sin tur till konflikter. Parterna efterlyser därför åtgärder för att stävja detta.
– Medling skulle kunna vara en metod som gör att renskötarna och markägarna kan närma sig varandra och skapa förutsättningar för långsiktiga relationer, säger Kristina Sehlin MacNeil.
Rapporten har sitt avstamp i det förslag om ett svenskt utrednings- och medlingsinstitut för hantering av marktvister mellan renskötare och markägare som finns med i gränsdragningskommissionen för renskötselområdets utredning Samernas sedvanemarker (SOU 2006:14). Olika varianter på liknande organ finns i flera länder, bland annat Australien och Nya Zeeland. Gemensamt för länderna är att parterna som tar sina anspråk till utrednings- och medlingsorganen besparas de kostnader som utredningar och domstolsförfaranden medför.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna
Kristina Sehlin MacNeil, Vaartoe – Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet
Tel 070-456 57 20 eller Kristina.SehlinMacNeil@cesam.umu.se .
Rapporten ”Forskning, utredning och medling – frågan om medling i marktvister mellan renskötare och markägare i Sverige” kan beställas till en kostnad av 120 kr inkl moms,
tel 090-786 67 21 eller e-post: Gretha.Gustafsson@cesam.umu.se .
Thomas Girmalm visar i sin doktorsavhandling hur en polarisering mellan teologi och religionsvetenskap växer fram under 1900-talet inom svensk akademisk teologi.
Med utgångspunkt i ett historiskt material studerar han teologins självbild inom svenska universitet, och särskilt hur man har sett på teologins förutsättningar, dess samhällsanknytning och vidare relevans och hur teologerna har hanterat frågor om teologins vetenskaplighet och gudstrons trovärdighet.
Mer än lärare och forskare inom andra vetenskapsområden har företrädare för teologi tvingats att reflektera självkritiskt över sitt ämne utifrån den rådande kultursituationen. Detta ledde till en tydlig betoning på metodfrågor och en diskussion om ämnets vetenskaplighet, både bland teologerna själva och bland yttre kritiker.
Den syn på vetenskaplighet som kännetecknat stora delar av 1900-talets svenska teologi, liksom synen på villkoren för tolkning och förståelse, har under de senare decennierna genomgått stora förändringar. I avhandlingen diskuteras därför också teologins nutida förutsättningar, samhällsposition och samhällsrelevans där teologins och religionsvetenskapen inte betonas som motsatser utan som viktiga inriktningar på religionsforskningen som ömsesidigt betingar och berikar varandra.
Torsdagen den 7 december försvarar Thomas Girmalm, institutionen för religionsvetenskap, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Teologi och det moderna universitetet: Perspektiv på polariseringen mellan teologi och religionsvetenskap under svenskt 1900-tal. Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal F, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är teol. dr. Roland Spjuth, Örebro teologiska högskola.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna
Thomas Girmalm, institutionen för religionsvetenskap,
tel 090-786 78 21 eller e-post thomas.girmalm@religion.umu.se
Att titta på skräckfilm kan tyckas vara en ganska vardaglig syssla och skrämmande filmer i alla de former visas ständigt på våra biografer. Samtidigt visar sig genren vara både kontroversiell och utmanande. När videon gjorde sitt intåg i de svenska hemmen blev ”videovåldet” något att ta avstånd från. Sverige har sedan 1911 en statlig censur med uppgiften att skydda filmpubliken från att ta psykisk skada och än idag utpekas emellanåt skräck- och våldsfilmer som inspiration eller direkta anledningar till brott.
Vilka är då de människor som växte upp med videovåldet och som befarades ta skada av filmerna? Vad söker den uttalade skräckfilmsfantasten i sitt intresse? Det undersöker etnologen Jonas Danielsson vid Umeå universitet i sin avhandling Skräckskönt. Om kärleken till groteska filmer – en etnologisk studie.
Skräckfilmsfantaster, eller skräckfilmsbrukare som Danielsson kallar dem, söker efter specifika känslor i skräckfilmen. Därför avhandlar Skräckskönt de mest framträdande känslorna av rädsla, äckel och lust men inriktar sig också på hur skräckfilmsbrukare diskuterar och använder sig av dessa känslor. Brukarna visar sig också ha en speciell syn på samhället och filmen. De menar sig upprätta klara skillnader mellan ”fakta” och ”fiktion” men påstår samtidigt att filmerna kan ge en mer sann bild av verkligheten. Många upplever att ett intresse för skräckfilm ger ett ärligare perspektiv på tillvaron, då det bland annat innebär att man inte blundar för samhällets mörka sidor. De som inte tittar på skräckfilmer antas därmed leva ett förljuget liv.
Jonas Danielsson menar att den medvetna åtskillnaden mellan fiktion och verklighet kan vara avgörande för att finna genren underhållande. De som inte kan göra de skarpa distinktionerna mellan ”fiktion” och ”verklighet” kan inte heller uppskatta skräckfilmens berättelser då de blir för påträngande.
Fredagen den 15 december 2006 försvarar Jonas Danielsson, institutionen för kultur och media, sin avhandling med titeln Skräckskönt. Om kärleken till groteska filmer – en etnologisk studie. Disputationen äger rum 13.00 i Hörsal G, Humanisthuset, Umeå universitet. Opponent är Margareta Rönnberg, docent i filmvetenskap.
Avhandlingen har utgivits av bokförlaget H:ström – text & kultur (www.hstrom.nu/f). Kontakta förlaget för recensionsexemplar.
Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju kontakta gärna
Jonas Danielsson, institutionen för kultur och media vid Umeå universitet,
tel 070-5905128, 090-23911, 090-7866907, eller e-post jonas.danielsson@kultmed.umu.se
Ebolavirus har dödat cirka 1300 personer i Centralafrika de senaste 30 åren. I de flesta fall där det varit möjligt att spåra källan till utbrottet, har det varit associerat till konsumtion av smittade apor eller antiloper. Men väldigt lite har varit känt om smittspridningen i naturliga populationer.
I den aktuella studien har ett internationellt forskarteam, varav en grupp från Uppsala universitet, spårat två utbrott och följt spridningen i en gorillapopulation i Lossireservatet i republiken Kongo. Gorillapopulationen har följts av några av forskarna sedan 1995. Som ett resultat av detta har 17 gorillagrupper med totalt 238 individer vant sig vid mänsklig närvaro. Två utbrott av ebolavirus, mellan oktober 2002 och januari 2003, samt mellan oktober 2003 och januari 2004, ledde dock till att 221 av dem (93%) dog. För att undersöka om denna höga dödlighet också påverkade områden utanför reservatet, genomförde forskarna studier över ett större område (2700 km2) och fann att 96% av gorillorna försvunnit. Sammantaget bedömdes 5000 gorillor ha dödats av ebola.
– Dessa siffror representerar nog tyvärr bara en del av det område som är virussmittat, och gorillor fortsätter att dö i denna region, säger Carles Vilà.
Den noggranna övervakningen har avslöjat att överföring mellan gorillagrupper troligen har spelat en viktig roll i spridningen av sjukdomen. Det innebär också att forskarna förkastar möjligheten att utbrotten var ett resultat av massiv överföring av viruset från en reservoar (t ex myggor eller fladdermöss). En viktig slutsats av studien är därför att vaccinationer av ännu ej drabbade gorillor kan vara en viktig åtgärd för att stoppa spridningen av ebola bland gorillor.
Mer information: http://email.eva.mpg.de/~walsh/
Kontaktinformation
Kontaktperson: Carles Vilà, institutionen för evolution, genomik och systematik, Telefon: 018-471 64 64, 073-587 27 97, e-post: Carles.Vila@ebc.uu.se
Inom EU finns det ungefär 40 000 allvarligt döva personer och över 44 miljoner människor som lider av hörselskador – men möjligheterna att behandla skador i innerörat är fortfarande bristfälliga. Någon effektiv metod att bota eller minska tinnitus som utlöses av innerörat finns till exempel ännu inte.
I Uppsala ska projektet genomföras i samarbete mellan öron- och plastikkirurgiska klinikerna och inom institutionen för kirurgiska vetenskaper. Tillsammans med 23 andra europeiska forskargrupper ska man försöka finna nya metoder för att behandla olika former av genetiska hörselskador. Exempel på dessa är hörselnedsättning, öronsus (tinnitus) och yrsel.
Olika implantat inopereras idag på Akademiska sjukhuset för att ge döva patienter viss hörsel tillbaka. Nanopartiklar som binder sig specifikt till vissa celler i innerörat designas för att avge molekyler till just dessa svåråtkomliga områden. Dessa partiklar kan innehålla ett läkemedel som utsöndras kontinuerligt, eller en gen.
– Dessa stimulerar hörselnerven elektriskt och ersätter de skadade hårcellerna som sitter djupt inne i hörselsnäckan, säger Helge Rask-Andersen, professor och överläkare vid öronkliniken, som nu hoppas kunna ta fram ett nytt sådant implantat.
Fyra godkända nedbrytningsbara biomaterial kommer att testas för målsökning, ytstruktur, toxicitet och bärarkapacitet.
– Det är oerhört spännande att få samarbeta med så många grupper i Europa. Att EU satsat så stort i detta projekt får också ses som ett erkännande för öronforskningen i Europa och i Sverige där vi trots allt hävdar oss bra, säger Helge Rask-Andersen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Helge Rask-Andersen, 018-611 53 03, 070-611 02 67, e-post Helge-Rask-Andersen@akademiska.se
I doktorsavhandlingen On methods for assistive mobile robots – med vilken Sven Rönnbäck disputerar den 12 december – presenteras en ny navigeringsmetod som hittar de öppna och fria ytor på vilka ett fordon kan ta sig fram. Dessa fria, öppna ytor används för att skapa en karta som används i samband med navigering. Forskningen har resulterat i en rullstolsprototyp som kallas för MICA – Mobile Internet Connected Assistant.
– MICA är ansluten till internet och kan både fjärrstyras, köras manuellt och navigera själv. Den nya navigeringsmetoden används för att hitta möjliga vägar för rullstolen, exempelvis förbi olika hinder. En avståndsmätande sensor används för att upptäcka de områden som är tillgängliga för rullstolen och tekniken kan också används för att säkerställa att rullstolen används på ett säkert sätt, säger Sven Rönnbäck.
En tänkbar användargrupp är gravt handikappade personer som annars har svårt att navigera en rullstol. Med hjälp av en mus som styrs med huvudet och en dator kan rullstolen brukas enbart genom huvudrörelser, något som givetvis öppnar nya möjligheter för personer som har råkat ut för exempelvis en ryggmärgsskada och som fått kraftigt förämrad rörelseförmåga i armar och ben.
– Genom att använda den nya navigeringsmetoden kan brukaren med hjälp av huvudrörelser ge kommandon till rullstolen. Exempel på kommandon är ”ta nästa möjliga vänster”, ”nästa möjliga höger”, ”följ väggen”, ”sväng höger/vänster”, ”kör rakt fram”, ”kör genom dörröppningen” osv.
Tekniken kan också i förlängningen användas för att vägleda blinda och synskadade som ett komplement till deras käppar. Eftersom tekniken även skapar en karta kan den också hjälpa personer som lider av demens och minnesstörningar, och tekniken ger alltså såväl ökad frihet för den enskilde brukaren som ett minskat beroende av anhöriga och personliga assistenter.
Sven Rönnbäck är född och uppvuxen i Kalix och tog sin civilingenjörsexamen i teknisk fysik vid Luleå tekniska universitet år 2000. Han har bland annat arbetat på konstruktionsavdelningen vid Hans Fält Elektronik AB, på Physikalisch-Technischen Bundesanstalt i Berlin och vid Australian Centre for Field Robotics vid University of Sydney.
Kontaktinformation
Upplysningar: Sven Rönnbäck, tel. 0920-49 17 08, sven.ronnback@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
