Att drabbas av en svår brännskada är en av de mest skrämmande och traumatiska händelser en person kan råka ut för. Något som kan förändra livet radikalt med rörelseinskränkning, smärta, klåda, utseendeförändring och eventuellt också samtidiga materiella och personliga förluster. Den intimt sammanflätade relationen mellan fysiska och psykiska problem är ett ämne som tilldragit sig mycket intresse i rehabiliteringen av individer med svåra kroppsskador, exempelvis efter en brännskada.
Johan Dyster-Aas avhandling syftar till att bidra med ökad kunskap omkring betydelsen av psykologiska faktorer för återhämtning efter svår brännskada. Fokus ligger på tre huvudområden: klåda, återgång i arbete och psykisk hälsa. Detta har undersökts i tre separata studiegrupper av vuxna brännskadade individer mellan åren 1980-2005.
Resultaten visar att kronisk brännskaderelaterad klåda är vanligare än vad som tidigare rapporterats. Psykologiska faktorer som ångestrelaterade personlighetsdrag och coping (hur man hanterar problemen) är associerade med förekomst av klåda.
När det gäller i vilken utsträckning de tidigare patienterna återgått till arbete var det endast en liten grupp med arbetsrelaterade skador som inte var i arbete i genomsnitt nio år efter skadan. De som inte var i arbete rapporterade mer smärta och sämre hälsa, framförallt i psykosociala hälsofaktorer. I en ytterligare studie visar Johan Dyster-Aas att återgång i arbete också var relaterat till personlighetsdrag och svårighetsgrad av brännskada. De som inte återgått i arbete hade fler posttraumatiska stressymptom och sämre hälsorelaterad livskvalitet.
Två tredjedelar av den studerade gruppen hade haft psykisk sjukdom under livet. Depression var den vanligaste diagnosen. Psykisk sjukdom före brännskadan ökade risken för posttraumatiskt stressyndrom och depression ett år efter skadan.
– Psykologiska faktorer och psykiatrisk sjukhistoria har stor betydelse för återhämtning efter svår brännskada och bör därför ges särskild uppmärksamhet i den individorienterade rehabiliteringen, säger Johan Dyster-Aas.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Johan Dyster-Aas, 018-611 52 07, 070-308 19 46, e-post Johan.Dyster-Aas@akademiska.se
Sedan början av 1990-talet har den lankesiska staten eftersträvat ett ökat samarbete mellan statliga och lokala civila aktörer när det gäller planering och implementering av det nationella kustmanagementprogrammet. Introduceringen av så kallade SAM-projekt (Special Area Management) i områden med särskilt svårlösta miljöproblem syftar till att skapa samarbetskoalitioner – partnerskap – mellan en rad aktörer på olika nivåer. Framför allt syftar dessa projekt till att ge lokala aktörer ökat inflytande över användningen lokala naturresurser. Detta, i sin tur, förväntas kunna bidra till en ekologisk och ekonomisk uthållig utveckling i byar och städer belägna längs med kusten.
De SAM-projekt som genomförts under 1990-talet har haft begränsad framgång, både med avseende på antal lokala aktörer som tagit del i samarbetet och det inflytande de har fått. I sin avhandling analyserar Ingegerd Landström olika faktorer som kan ha bidragit till detta. Två faktorer som lyfts fram är bristen på formella lokala organisationer som kan delta i samarbetet och en bristande erfarenhet hos lokala aktörer när det gäller att delta i politiska processer. Avhandlingen visar också på de konflikter som existerar mellan aktörer som förväntas samarbeta inom SAM projekten, samt den skeptiska inställningen till ökat lokalt inflytande som finns hos vissa aktörer.
– Dessa faktorer behöver i sig inte utesluta ett framgångsrikt samarbete, men de måste tas i beaktande fullt ut, något som för närvarande inte görs inom SAM-projekten, säger hon.
Betydelsen av att finna arbetsformer som kan bidra till ett demokratiskt lokalt inflytande över användningen av mark och naturresurser i Sri Lanka´s kustområde är särskilt viktigt i ljuset av det pågående återuppbyggnadsarbetet efter tsunamin i december 2004. Tsunamin har haft enorma konsekvenser för kustbefolkningen, men genom ett ökat politiskt inflytande kan de i större utsträckning påverka sin situation och därmed också återuppbyggnaden av deras liv och försörjningsmöjligheter.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Ingegerd Landström på telefon 018-471 73 90 eller e-post ingegerd.landstrom@kultgeog.uu.se
Patienter som varit med om trafikolyckor eller genomgått en omfattande operation hamnar ofta på intensivvårdsavdelningen. Många av patienterna ligger i respirator.
– Minderåriga barn får idag gärna besöka jämnåriga syskon, men det är inte helt accepterat att de besöker vuxna närstående som vårdas på intensiven. Samtidigt anser allt fler att barn ska vara delaktiga i det som händer i familjen, säger intensivvårdssjuksköterskan Susanne Knutsson.
Susanne Knutsson har intervjuat 28 barn som besökt släktingar på intensiven.
– De uppger att de blev glada och lugnade av besöket och de tyckte att det skönt att få träffa sin närstående. Några barn berättar att de först blev rädda men att de sedan vande sig, säger hon.
Även barnens vårdnadshavare tyckte att besöket var positivt. De uppger att barnen fick insikt i den närståendes situation och att de verkade må bättre efter besöket. 63 % av vårdnadshavarna anser att barn under sju år ska få besöka närstående som är döende eller medvetslösa.
I studien ingår även läkare, sjuksköterskor och avdelningschefer vid drygt femtio intensivvårdsavdelningar i hela landet.
Av vårdpersonalen anser 84 % att barn under sju år ska få besöka närstående som är döende eller medvetslösa. Samtidigt ger läkare och sjuksköterskor flera skäl till varför små barn inte borde få hälsa på.
– Allra vanligast är att vårdpersonalen är orolig för att barnet skulle kunna orsaka infektion hos patienten, men nästan lika vanligt är att personalen känner oro för hur barnet skulle hantera sitt besök. Intensivvårdavdelningen kan vara en skrämmande miljö för ett litet barn och patienterna är ofta illa tilltyglade, säger Susanne Knutsson.
Många var också oroliga för att barnet skulle smittas av infektion på avdelningen.
Begränsade besökstider och avsaknad av policy sätter också upp hinder för barnens möjlighet att besöka svårt sjuka eller skadade närstående på intensiven. Avhandlingen visar dessutom att vårdteamet sällan tar initiativet till barnens besök.
– Jag skulle önska att vårdpersonalen oftare skulle fråga vårdnadshavaren om det finns små barn som skulle vilja besöka morfar. Barnet kan ge patienten kraft att kämpa för att överleva och barnet får känna sig mer delaktig i familjelivet, säger Susanne Knutsson.
Det finns inga exakta siffror på hur vanligt det är att små barn besöker vuxna på intensiven men avdelningscheferna uppskattar att omkring hälften av patienterna får besök av barn under 18 år. Av dessa barn är bara vart tionde under 7 år.
Avhandling för filosofie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för vårdvetenskap och hälsa
Avhandlingens titel: Barns delaktighet genom besök hos närstående som vårdas på en intensivvårdsavdelning
Avhandlingen försvaras måndagen den 18 december, klockan 13.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Susanne Knutsson, leg. intensivvårdssjuksköterska, telefon: 0321-102 13, e-post: usse.knut@telia.com
Handledare:
Professor Ingegerd Bergbom, telefon: 031- 773 60 70, e-post: ingegerd.bergbom@fhs.gu.se
Statliga Vinnova har tilldelat forskningsprojektet 1,3 miljoner kronor och med en lika stor del från ProcessIT Innovations omsluter forskningsprojektet 2,6 miljoner. ProcessIT är ett initiativ från basindustrin i norra Sverige med syfte att ta fram nya IT-lösningar i samarbete med mindre IT-företag och forskare vid Umeå och Luleå universitet.
Basindustrin med sina stora företag inom bland annat gruv- och skogsnäringen står inför ett betydande teknikskifte när avancerade IT-lösningar förvandlar de flesta av industrins processer. Ett problem som ofta lyfts fram i samband med detta är att det trots många års jämställdhetsarbete fortfarande råder obalans mellan andelen verksamma kvinnor och män.
Denna obalans gäller både basindustri och IT-området, privata såväl som offentliga verksamheter. Det finns därför ett önskemål om att kunna säkerställa att såväl kvinnors som mäns erfarenheter av IT-användning tillvaratas i innovationssystemet.
? Kvinnor upplever ofta att de avkrävs ett engagemang för att försöka förändra rådande tillstånd. Obalansen mellan män och kvinnor inom industri och IT-området görs ofta till ett ”kvinnligt” problem, menar Anna Croon Fors, forskningsledare för projektet vid institutionen för informatik.
En viktig fråga i projektet blir att undersöka hur aktörerna inom ProcessIT Innovations ska organisera sig för att motverka att viktiga kunskapsområden och erfarenheter osynliggörs i det utvecklingsarbete som bedrivs.
Med ett genusorienterat synsätt blir kategorier som män, kvinnor och informationsteknik varken stabila eller enhetliga. Snarare utgör dessa kategorier en mångfald av möjligheter som skapas och omskapas i förhållande till varandra. Därför blir det i detta projekt viktigt att synliggöra och ifrågasätta hur dessa kategorier kommer till uttryck och värderas. Något som också kan handla om ett utveckla radikalt annorlunda synsätt. Utmaningen är således att införliva ett synsätt bland ProcessIT:s aktörer, som medger utrymme för utforskandet alternativ som är gynnsamma för innovationssystemet som helhet.
Den grundläggande idén bakom projektet är att beskriva, utforska och påverka tänkandet om genus, innovation och informationsteknik. Därför har projektet som mål att etablera en varaktig infrastruktur där genusforskningens relevans och betydelse synliggörs. Projektet förväntas även utveckla och integrera genusforskning som ett centralt kompetensområde för ledande basindustri och IT-aktörer.
Kontaktinformation
För mer information: Anna Croon Fors nås på telefon 090-786 61 35 eller mobiltelefon 070 – 360 30 50, e-post acroon@informatik.umu.se
Per Jonssons avhandlingsarbete visar på ett tidigare okänt säkerhetsproblem – och möjlighet till förbättring – vid bloddialys. Vid bloddialys används patientens blod för att transportera slaggprodukter till dialysfiltret där blodet renas från uremiska slaggprodukter. Blod leds därför kontinuerligt i ett slangsystem utanför kroppen via dialysfiltret och tillbaka till patientens blodomlopp. För att ansluta till blodomloppet krävs en blodaccess med högt flöde. Detta sker vanligtvis med sk. Dialysfistel, genom att koppla en artär till en ytlig ven så att ett högt flöde uppnås i venen. Vid dialysbehandlingen kan då nålar användas för att ansluta dialyssystemet till blodbanan.
Om man inte har tillgång till en dialysfistel kan man istället även använda central dialyskateter som anslutning. När en apparat för bloddialys ansluts till blodomloppet via central dialyskateter är anslutningspunkten i övre hålvenen nära hjärtat eller i höger förmak i hjärtat. Elsäkerhetsklassningen för dialysapparater kallas Body och är en klassning som rekommenderas för anslutningar till patienten med undantag för hjärtat. Det finns två andra klassningar att välja på som ger bättre skydd och den med högst skyddsgrad, cardiac floating, rekommenderas i standard för medicinteknisk utrustning för hjärtapplikationer.
Trots detta stod det i standarden för dialysapparater att de skall vara elsäkerhetsklassade i klass B när forskningsprojektet påbörjades. Denna klassning stöddes av en vetenskaplig artikel med slutsatsen att det elektriska motståndet i blodslangar och filter är så högt att bloddialys får anses relativt säker med avseende på elsäkerhet. I två vetenskapliga artiklar har Per Jonsson med olika typer av elsäkerhetsmätningar visat att detta motstånd inte ger tillräckligt skydd vid ett simulerat elektriskt fel i någon apparat i patientens omgivning om patienten har central dialyskateter. Han har även visat att problemet gäller genomgående för dialysapparaterna på marknaden. Därför föreslås en förändring av elsäkerhetsklassning. Den internationella standarden för dialysapparater håller på att reviderats och med hänvisning till de i avhandlingen ingående artiklarna har man redan börjat diskutera förändringar för att höja elsäkerheten för dialyspatienter. Utöver detta innehåller avhandlingen studier av biologiska effekter av ström i ett dialyssystem och även en undersökning av säkerheten mot luftinfusion under dialysbehandling.
Per Jonsson är verksam vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, medicin, Umeå universitet samt Medicinsk teknik och informatik, Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Han är troligtvis den första av landstingens medicintekniska ingenjörer inom dialysområdet som disputerar. En högupplöst porträttbild i färg på Per Jonsson finns att ladda ned från http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html.
Fredag 8 december försvarar Per Jonsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, medicin sin avhandling, sin avhandling med titeln ”Safety and biological aspects of present techniques of haemodialysis”. Disputationen äger rum i sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, Norrlands universitetssjukhus, Umeå klockan 13.00. Fakultetsopponent är Hans Dietrich Polaschegg, Österrike, tidigare chef för utvecklingsavdelningen på en av de större tillverkarna av dialysutrustning i världen.
Kontaktinformation
Per Jonsson nås på e-post Per.Jonsson@vll.se eller telefon 070-510 40 36.
Tidigare forskning om elevers sätt att resonera om sannolikheter har i stor utsträckning fokuserat på elevers individuella strategier och hur de avviker från det normativt riktiga. Denna tradition har på senare år ifrågasatts eftersom den ansetts inskränkt och har en bristande förklaringskraft.
– I syfte att kunna förstå lärande och undervisning bättre är det viktigt att istället fokusera på innehållet i det som eleven säger och gör menar Per Nilsson. Genom att fokusera på hur de resonerar kring problemen kan man upptäcka förmågor som annars går oss obemärkt förbi.
Per Nilssons avhandling är baserad på tre studier, som var och en undersöker hur elever organiserar och omorganiserar sannolikhetsresonemang i situationer där de erbjuds flera sätt att resonera om sannolikheter. I två av studierna agerar 12- och 13-åringar i en tärningsspelsituation som bygger på summan av två tärningar. I den tredje studien undersöker Per Nilsson också hur elever resonerar om sammansatta, oberoende slumphändelser. Här undersöker han hur 14- och 16-åringar tänker om datorbaserade versioner av slumpberoende trädstrukturer.
Analyserna visar på olika former av resonemang bland eleverna. Per Nilsson menar att elevernas sätt att utveckla sannolikhetsresonemang kan förstås och förklaras av hur eleverna tolkat situationerna. Speciellt menar han att resonemang om sannolikhet tar form via en kontextualiseringsprocess, det vill säga en process där tänkandet pendlar mellan tolkningar och reflektioner om kontext, den aktuella händelsen och ny information som kommer i spel.
Avhandlingen visar att elever, redan innan de blivit instruerade i sannolikhetsteori, förmår utveckla idéer om en sannolikhetsfördelning när de möter sammansatta slumphändelser. De väger in geometriska och numeriska aspekter så väl som argument som reflekterar principer av stora talens lag.
Per Nilsson ingår i en nationell forskarskola i matematikdidaktik. Forskarskolan är finansierad av Riksbankens Jubileumsfond och har som mål att förbättra matematikämnets ställning i skolan och högskolan.
Per Nilsson är född och uppvuxen i Gunnebo utanför Västervik men bor sedan många år tillbaka i Växjö. Han har en bakgrund som lärare i matematik och No för åren 4-9 men arbetar numera på Matematiska och systemtekniska institutionen vid Växjö universitet.
Avhandlingen Exploring Probabilistic Reasoning. A Study of How Students Contextualise Compound Chance Encounters in Explorative Settings” försvaras fredagen den 15 december kl 13.15 i sal Weber, Växjö universitet. Opponent är professor Dave Pratt, University of Warwick.
Kontaktinformation
Kontakta: Per Nilsson, telefon 0470-70 84 13 eller e-post per.nilsson@vxu.se
Beställ boken från: Växjö University Press, 0470-70 82 67, eller e-post vup@vxu.se
Praktiska upplysningar: Gunn Jensen, 0470-70 8402, eller e-post gunn.jensen@vxu.se
Sverige behöver nya produkter och tjänster för att hävda sig i den globala konkurrensen. Därför storsatsar Vinnova nu på PIEp – ett nationellt program under KTHs ledning. PIEp ska vara en motor för svensk teknik- och produktutveckling genom att utbilda för innovation och skapa ett nytt innovationsklimat inom svensk industri och akademi.
En verksamhet inom ramen för PIEp är en utbildning i produktinnovation inom högre utbildning.
Två nya professurer, i Produktinnovationsteknik och Produkt- och tjänstedesign, som tillkommit genom stöd från industrialisterna Carl Bennet och Bicky Chakraborty förstärker satsningen.
KTH står som värduniversitet och sammanhållande länk. Lunds Tekniska Högskola, Högskolan i Jönköping och Designhögskolan vid Umeå Universitet samt Centrum för teknik i vården deltar också i programmet. Arbetet kommer att ske i nära samverkan med näringsliv, myndigheter och organisationer.
– Målet är att skapa en långsiktig innovationsförmåga i Sverige. Det är en systemförändring vi talar om, ett strategiskt arbete för att sätta fokus på och utveckla förmågan att skapa innovativa produkter och tjänster i hela systemet – utbildning, praktik och forskning, säger Margareta Norell Bergendahl, prorektor på KTH och initiativtagare till satsningen på ”Innovation Engineering”.
Torsdag 7 december invigs PIEp med ett program på KTH där inbjudna innovatörer, entreprenörer, industrialister, beslutsfattare, finansiärer, forskare och studenter deltar.
Tid: torsdag 7 december kl 16-19
Plats: Salongen, KTH Learning Lab, Osquars backe 31, KTH Campus Valhallavägen, Stockholm
Kontaktinformation
Mer information: Mats Hanson, vicerektor på KTH, 087906309, matsh@kth.se
Genom simuleringar har Frank Fiedler undersökt de vanligaste pellets- och solvärmesystemen på den svenska marknaden. Exempel på frågor som han har utgått från är: Hur mycket koloxid släpper de ut? Hur mycket energi kräver de? Hur fungerar installationen? Får den plats i källaren? Med utgångspunkt i tidigare forskning har Frank Fiedler nu, genom omfattande laboratoriemätningar, tagit fram ett nytt flexibel koncept för ett värmesystem som kombinerar pellets- och solvärme.
Det nya värmesystemet är framtaget för villor utan eller med begränsat utrymme för pannrum. Den nya värmepannan kan vara så liten som 60x60x200 cm. I den finns dock allt som behövs: pelletpanna, beredskapstank, tappvarmvattenproduktion och pumpkoppel för solfångarkretsen. Systemet beräknas vara ute på marknaden tidigast om ett år.
Frank Fiedler disputerar med sin avhandling ”Combined solar and pellet heating systems: Study of energy use and CO-emissions” tisdagen den 19 december, klockan 09.30, sal Gamma, Mälardalens högskola i Västerås.
Kontaktinformation
Frank Fiedler, Institutionen för samhällsteknik, Mälardalens högskola
Telefon: 023- 77 87 11
E-post: ffi@du.se
Högskoleverkets bedömargrupp pekar bland annat på vikten av att de kognitionsvetenskapliga utbildningar sätts in i en helhet och att det behövs introduktionskurser som lägger grunden till en förståelse av olika ämnen och hur lika perspektiv kan integreras. Man uppmanar också till ökat internationellt samarbete.
Umeå universitet, Högskolan i Skövde samt vid Linköpings, Lunds och Göteborgs universitet erbjuder utbildningar i kognitionsvetenskap. Lärosätenas grundutbildningar har olika upplägg och profiler vilket Högskoleverket tycker är positivt. Däremot uppmanar Högskoleverkets bedömargrupp att det vore bra om profilerna avspeglades tydligare i utbildningarna.
Vid Umeå universitet kan man i dagsläget läsa ett fyraårigt magisterprogram inom kognitionsvetenskap och även fortsätta med forskarutbildning. Från hösten 2007 påbörjas ett Bolognaanpassat treårigt kandidatprogram istället, som kan byggas på med en masterexamen.
Studenterna på Umeå universitets grundutbildning i kognitionsvetenskap är till stor del nöjda med sin utbildning och menar att den uppfyller deras förväntningar.
Däremot tycker de inte att de fem ämnen som ingår i utbildningen – datavetenskap, filosofi, fysiologi, lingvistik och psykologi – ger en sammanhängande bild av ämnet kognitionsvetenskap. Högskoleverkets bedömargrupp anser att både grund- och forskarutbildning behöver bli mer enhetliga.
Enligt Högskoleverket visar det bland annat att det rent generellt är svårt att organisera en tvärvetenskaplig utbildning på ett bra sätt. Ett exempel på detta är att ersättning för respektive kurs går till den institution som ger kursen och inte via utbildningsprogrammets ledning.
Programmets ledning är medveten om bristerna och arbetar för att rätta till dem. I och med införandet av Bolognaprocessen hösten 2007 kommer utbildningarna att förändras och målet är att höja ämnesidentiteten och göra programmet mer enhetligt, något Högskoleverket bedömer kommer att bidra till en bättre helhet.
Utvärderingen kommer att följas upp om tre år.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Michael Gruber, programkoordinator för Kognitionsvetenskapliga programmet, Umeå universitet, tel. 090-786 78 35, Michael.Gruber@psy.umu.se
Normalt är oorganiska material som kiseloxid ovälkomna i biologiska system eftersom de förstör proteinernas form och funktion.
– Vi ville vända på resonemanget och försöka designa proteiner som får sin funktion först när de träffar på en oorganisk yta, säger Bengt-Harald Jonsson, professor i molekylär bioteknik.
Han leder forskargruppen som nu presenterar sina resultat i Angewandte Chemie, världens högst rankade kemitidskrift.
Gruppen designade en peptid (ett kort protein) med en bestämd fördelning av positiva laddningar. Peptiden blandade i en lösning med klotformiga kiseloxidpartiklar, cirka 9 nanometer (miljarddels meter) stora. När peptiden var fri i lösningen hade den ingen struktur alls, men när den anslöt till den negativt laddade kiseloxidkulan fick den formen av en helix. Resultatet blev ett komplex av en partikel och ett funktionellt protein.
När forskarna byggde på sin peptid med aminosyror fick komplexet egenskaper som en katalysator, en funktion som liknar enzymernas i levande celler.
Metoden har flera möjliga användningsområden:
– igenkänning av organiska molekyler
– katalys av kemiska reaktioner med exakt kontroll
– målsökande partiklar för medicinska tillämpningar.
Men LiU-forskarnas lyckade experiment kan också kasta ljus över den eviga frågan om livets uppkomst. Kiselhaltiga lerpartiklar i ”ursoppan” kan ha attraherat ostrukturerade peptider med vidhängande aminosyror och gett upphov till de första funktionella proteinerna.
– Vi vet att RNA (som har en viktig roll för informationsöverföringen i cellerna) kan binda till lerpartiklar, vars ytor är negativt laddade. Sannolikheten för att peptider med aminosyror i ett tidigt skede av utvecklingen ha bildat väl definierade strukturer mot leran är betydligt större eftersom de är mer diversifierade än RNA, säger Bengt-Harald Jonsson.
Artikeln av M. Lundqvist, P. Nygren, B.H. Jonsson och K. Broo: Introduction of structure and function in a designed peptide upon absorption on a silica nanoparticle publiceras i Angewandte Chemie 2006, 45.
Kontaktinformation
Professor Bengt-Harald Jonsson, Linköpings universitet, 013-288935, nalle@ifm.liu.se
Varje människas unika egenskaper är en kombination av den miljö vi lever i och de gener vi ärver av våra föräldrar. De flesta genetiska skillnader har ingen märkbar effekt, men en liten del orsakar variation i fysiska egenskaper. Inom den medicinska forskningen är det viktigt att förstå samspelet mellan miljö och arv som bidrar till utvecklandet av olika folksjukdomar. Åsa Johansson har bidragit till att förenkla sökandet efter samband mellan gener och fysiska egenskaper genom att utveckla nya metoder och genom att studera effektiviteten i olika upplägg av genetiska studier.
Som en del i sin avhandling har Åsa Johansson utvecklat en datorbaserad metod för att studera genetiska skillnader. Metoden kräver förhållandevis lite manuellt arbete och har en lägre felfrekvens jämfört med liknande metoder. Totalt sett finns det över 10 miljoner skillnader in vårt genom, men bara en bråkdel av dem leder till någon förändring i en fysisk egenskap. Åsa Johansson har vidare studerat hur man mest effektivt ska välja vilka skillnader man ska studera när man försöker hitta riskfaktorer för olika sjukdomar.
Risken att utveckla en sjukdom beror vanligen av en komplicerad samverkan av olika miljömässiga och genetiska faktorer. De faktorer som påverkar en viss individ varierar mellan familjer, kulturer och folkgrupper. Som en del av sin avhandling har Åsa Johansson hur man kan förenkla identifieringen av genetiska riskfaktorer genom att studera familjer som påverkas av liknande miljömässiga och genetiska faktorer.
Hur vi reagerar på läkemedel och hur vi drabbas av sjukdomar varierar mellan folkgrupper. Under den moderna människans utveckling har olika folkgrupper exponerats för nya miljöer. Åsa Johansson har utvecklat en metod för att identifiera gener som tros ha varit till fördel i olika folkgrupper i samband med det miljöombyte som koloniseringen av olika delar av jorden, nästan 100000 år sen, innebar. Hon har hittat ett antal gener som tros ha varit till fördel i vissa klimat, för vissa dieter eller för att överleva olika parasitangrepp. Dessa gener är med största sannolikhet samma gener som bidrar till olika sjukdomar i dagens samhälle.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Åsa Johansson på tel: 0702-513132, e-post: Asa.Johansson@genpat.uu.se
Benförlust i överkäken kan uppstå om patienten till exempel har allvarlig tandlossning. Om patienten saknar mycket ben kan en bentransplantation vara nödvändig innan ett implantat kan få fäste. Efter transplantationen måste patienten vänta i drygt ett halvår innan implantatet kan skruvas in.
– Bentransplantationen är en dyr och tidskrävande procedur. Ofta använder vi ben från patientens höft eller underkäke och dessa operationer är naturligtvis långt ifrån problemfria, säger käkkirurgen Andreas Thor.
Den nya metoden har ursprungligen tagits fram av forskare i Umeå och går ut på att käkkirurgen fäster implantatet i botten på käkhålan utan att först låta patienten genomgå bentransplantation.
I sin studie behandlade Andreas Thor 20 patienter som hade för liten benmängd i överkäkens bakre delar. Patienterna hade en större benförlust än de patienter som tidigare fått den nya behandlingen och resultaten öppnar för att fler patienter kan erbjudas den enklare behandlingen.
– Det är en kirurgiskt knepig teknik men när den fungerar ger den stor vinst för alla inblandade. Istället för att gå omvägen runt läkning av ett transplantat kan nytt ben bildas direkt på och runt implantaten, säger Andreas Thor.
Implantatet lyfter upp slemhinnan och i hålrummet vid implantatet samlas patientens eget blod. Efter sex månader har ben bildats runt titanskruven.
– De titanskruvar som användes i studien hade modifierats på ett särskilt sätt som gör att de var lite mer skrovliga. Ytmodifieringen gjorde troligen att blodet reagerade mer effektivt och kroppens egen läkningsförmåga aktiverades starkare, säger Andreas Thor.
I en experimentell studie visar Andreas Thor att vanligt blod reagerar bättre med det ytmodifierade titanet än koncentrerade blodplättar som framställts från patientens eget blod, så kallat platelet-rich plasma.
– I vår testkammare kunde vi se att det ytmodifierade titanet fick en bättre reaktion från vanligt helblod. Koagulation och frisättning av tillväxtfaktorer var kraftigare, vilket ger oss intressanta uppslag för hur det kan fungera i människa, säger han.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för biomaterialvetenskap
Avhandlingens titel: On Platelet-Rich Plasma in Reconstructive Dental Implant Surgery
Avhandlingen försvaras fredagen den 8 december, klockan 13.00, hörsal A 404, Avdelningen för biomaterialvetenskap, Medicinaregatan 8b, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Andreas Thor, övertandläkare och käkkirurg, telefon: 018-611 64 50, 018-611 64 53, e-post: andreas.thor@telia.com, andreas.thor@lul.se
Handledare:
Docent Lars Rasmusson, telefon: 031- 773 29 66, e-post: lars.rasmusson@vgregion.se
Professor Jan Hirsch, telefon: 018- 611 64 50, e-post: jan.michael.hirsch@lul.se
Professor Lars Sennerby, telefon: 031- 773 29 65, e-post: lars.sennerby@biomaterials.gu.se
Utgångspunkten i Ewa Fredriksdotter Larssons avhandling ”Löneanställning eller eget företagande? Sex vuxna röster från norra Bohuslän” har varit starta-eget-bidraget, som 1993 blev en prioriterad arbetsmarknadsåtgärd. I avhandlingen fokuseras människors tankar kring själva valet hur man ska försörja sig. Avhandlingen bygger på berättelser från sex personer i norra Bohuslän, som alla närt en dröm att starta eget. Ewa Fredriksdotter Larsson går djupt in i lyssnandet på individers egna berättelser om drömmar och eventuella begränsningar som de mött i sin vilja att starta eget. Däremot ger hon inga generella förklaringar till hur människor handlar i olika situationer.
Ewa Fredriksdotter Larssons forskning visar att frågan om den egna försörjningen väcker mycket känslor. De personer som lyckades bäst i den bemärkelsen att de realiserade sina företagarplaner tillhörde antingen dem som vågade följa sina drömmar eller dem som tog vara på möjligheter som fanns i deras omgivning. Hon kunde också se att hinder som föräldrar, könsroller och tradition medförde att några aldrig blev egna företagare.
– Att den inställning som människor i omgivningen har kan ha en avgörande betydelse för de val vi gör ser jag som ett nytt och intressant inslag i forskningen kring nyföretagande och entreprenörskap, säger Ewa Fredriksdotter Larsson.
Hennes slutsats är att om fler företag ska startas i Sverige måste det både till fler förebilder och förändringar i våra attityder. Bland annat efterfrågar hon en ny pedagogik som bättre stödjer individens kreativitet och personliga utveckling.
– Idag har de insatser som gjorts för att öka människors intresse för företagande och entreprenörskap varit för fokuserade på hur man lämpligast startar ett företag, i stället för att stötta människors tankar och drivkrafter bakom valet att starta eget, säger Ewa Fredriksdotter Larsson.
– Vi lever i ett samhälle som är i förändring där vi inte längre kan förvänta oss långa, trygga anställningar. Det måste vi bli bättre förberedda på. Vi måste lära oss att inte vara rädda för otryggheten, utan lita på vår förmåga att hitta sätt att försörja oss på, säger hon.
Ewa Fredriksdotter Larsson lägger fram sin avhandling ”Löneanställning eller eget företagande? Sex vuxna röster från norra Bohuslän” vid Göteborgs universitet, Institutionen för arbetsvetenskap, fredagen den 8 december 2006 kl. 13.15.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Ewa Fredriksdotter Larsson, tel 0524-700 91, mobiltel 0703-75 27 91
Sedan 2000 har Socialstyrelsen riktat kritik mot socialtjänsten för att socialarbetares beslut inte baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Lars Nordlanders avhandling visar att de kunskaper som socialsekreterarna använder sig av i utredningar inte på något enkelt sätt kan sättas i samband med denna form av kunskap. Däremot kan det inte uteslutas att den kunskapen har betydelse för beslut i utredningsarbetet.
Resultaten pekar nämligen på att socialsekreterarnas kunskapsanvändning i hög utsträckning är situationsspecifik. Det innebär att socialsekreterarna inte har en i förväg bestämd kunskapsbas som de använder sig av, utan den aktualiseras först i och med mötet med klienten.
Lars Nordlander ställer frågor om vilka kunskaper socialsekreterarna använder sig av, hur de använder sig av sina kunskaper samt varför de valde dessa kunskaper. Med ett systematiskt dokumentationsinstrument, Systematic Planned Practice, har han följt 21 utredningsärenden under en sju månaders period under 2003-2004. Studien har genomförts vid socialtjänstens individ- och familjeomsorg på tre platser i Västerbottens län.
Lars Nordlander är uppvuxen i Härnösand & Sundsvall.
Fredagen den 8 december försvarar Lars Nordlander, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Mellan kunskap och handling Om socialsekreterares kunskapsanvändning i utredningsarbetet. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är Docent Staffan Höjer, institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna: Lars Nordlander, epost: Lars.nordlander@socw.umu.se, tel: 090-786 61 93
Livets olika skeden gör sig påminda även för de ofrivilligt barnlösa. Men hittills har forskningen mest rört sig kring den fertila åldern och runt metoder för att avhjälpa barnlösheten. I denna studie visar författarna på att hjälpen borde vara självklar även under andra perioder av livet.
– De allra flesta lider verkligen av att inte kunna följa gängse familjenormer, det vill säga få barn och skapa en ”riktig” familj, få barnbarn som i sin tur garanterar att släkten förs vidare. Hela livet utsätts man för stark inre och yttre press och blir ”avvikande” både när det gäller att uppfylla de egna behoven och andras förhoppningar, säger författarna.
I denna studie intervjuades kvinnor som under 1980-84 genomgått behandlingar för att möjliggöra en graviditet. Nu tjugo år senare så var deras minnen utav olika möten med sjukvården fortfarande oerhört känsloladdade och detaljrika och deras sorgfyllda historier lika levande aktuella som då. Några av kvinnorna hade kommit in i menopausen men för de andra levde fortfarande hoppet kvar. Medelåldern var 52 år och hälften var skilda från den man som de levt med under infertilitetsbehandlingarna. I alla fallen var det mannen som lämnat kvinnan.
Många av kvinnorna rapporterade att deras sexuella lust och aktivitet starkt påverkats och för flera så hade lusten helt dött ut. Nästa alla önskade att de fått mer råd och stöd i just denna fråga även under själva behandlingsfasen. Snittet på behandlingsperioderna låg på 8 år och att skilja på njutbart sex och barnaalstrande blev tillslut obarmhärtigt svårt menade de.
Kvinnorna hade nu nått den åldern där deras vänner och kolleger börjat få barnbarn som de planerade fritiden med och tog ett aktivt ansvar för. Återigen kom känslan av ett utanförskap tillbaka. Liksom tankar som ”vem kommer och hälsar på och tar hand om mig när jag blir gammal?”. Deras upplevelse av en sårbart låg självkänslan som kvinna och icke-förälder byggdes ytterligare på.
Forskargruppen såg hos kvinnorna två huvudsätt att förhålla sig till sin livssituation.
– En del kvinnor hade funnit ett givande ansvar i att engagera sig i andras barn medan flera satsade på en innehållsrik karriär, hobbys, äventyrsresor eller på ett aktivt liv med husdjur. Andra tyckte att livet aldrig riktigt börjat för dem och de upplevde en stark känsla av meningslöshet, säger författarna.
För alla utom en i studien var deras livsöde en berättelse i det tysta numera. Vänner och familj hade, av medkänsla eller försummelse, slutat att ta upp ämnet om barnlösheten. Medan kvinnorna själva aldrig hade slutade tänka på det och i parrelationerna fanns ofta ett missvisande tyst samförstånd. Många av kvinnorna hade våndats inför sitt deltagande i studien men upplevde att det faktiskt var skönt att få möjlighet att lyfta upp till ytan det som man i ensamhet bar djupt inom sig.
Studien är genomförd av; Ingegerd Wirtberg universitetslektor vid psykologiska institutionen Universitetet i Lund, professor Anders Möller Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, docent S-E Tronstad avdelningen för gynekologi och obstetrik Kärnsjukhuset Skövde och professor Ann Lalos Universitetssjukhuset i Umeå.
För mer information kontakta:
Professor Anders Möller telefon: 00 46 (0) 31-693 968, e-post: anders@nhv.se
Publikation: Life 20 years after unsuccessful infertility treatment” publicerad i tidskriften – Human Reproduction Nov 23 2006
Susanne Lj Westergren
Informatör
Telefon: +46 31 693 952
e-post: westergren@nhv.se
www.nhv.se
Den lista som nu publiceras är baserad på de fyra andra rankinglistor Financial Times sammanställt under året som gått. Trots att Handelshögskolan bara medverkat i tre av dessa undersökningar placerar sig högskolan alltså mycket högt på listan.
− Att Handelshögskolan ligger så högt i den sammanvägda rankingen är ett glädjande bevis på att vi har både bredd och hög kvalitet på vår verksamhet, säger Lars Bergman, rektor vid HHS.
I januari undersökte Financial Times MBA-programmen, i maj öppna och skräddarsydda program på executive education-nivå, i september ekonomprogram på masternivå och slutligen i oktober Executive MBA-programmen.
Kontaktinformation
Lars Bergman, rektor, professor, Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 08-736 90 12
E-post: lars.bergman@hhs.se
Anne von Bergen, projektledare ranking, Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 070-230 16 10
E-post: anne.von.bergen@hhs.se
