Åderförfettning är vanlig orsak till hjärt-kärlsjukdomar. Nu visar forskare vid Örebro universitet att blockering av ett särskilt protein kan dämpa inflammationen i blodkärlen – en upptäckt som på sikt kan bana väg för nya behandlingar.
Varje år dör omkring 17 miljoner människor i världen av hjärt-kärlsjukdomar. I många fall beror det på ateroskleros, eller åderförfettning. Det är en inflammatorisk sjukdom som innebär att fett och kalk lagras i blodkärlens väggar. Det leder till att kärlen blir trängre, vilket ökar risken för blodproppar.
Protein kan blockeras
Forskare vid Örebro universitet har visat att inflammationen i blodkärlen kan dämpas genom att blockera ett protein som heter IL1RAP. Proteinet är avgörande för hur vissa signalsubstanser i immunförsvaret startar en inflammation. En sådan signalsubstans är interleukin-1β, som har en central roll vid åderförfettning.
– Vi har visat att blockering av IL1RAP minskar nivåerna av flera inflammatoriska markörer som är viktiga vid utvecklingen av hjärt-kärlsjukdomar, inklusive interleukin-1β, säger Karin Franzén, docent i biomedicin vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Studien har gjorts i samarbete med ett bioteknikföretag som har utvecklat antikroppar för att blockera proteinet IL1RAP.
– Vi har också sett att dessa antikroppar blockerar förmågan att attrahera inflammatoriska celler i modellsystem för blodkärl, säger Karin Franzén.
Öppnar för ny behandling
I dag behandlas hjärt-kärlsjukdomar främst med blodtrycks- och kolesterolsänkande läkemedel. Men på senare år har fokus inom forskningen flyttats till att undersöka inflammationsdämpande behandlingar.
– Det här skulle i framtiden kunna leda till en ny behandling som angriper själva inflammationen i blodkärlen genom att rikta in sig på IL1RAP. Förhoppningen är att våra resultat så småningom kan ha betydelse för en stor grupp patienter, säger Karin Franzén.
Att laga kläder eller köpa begagnade istället för nya ger tydliga miljövinster. Uthyrning av kläder är däremot mer osäkert, visar en studie som undersökt olika cirkulära tjänsters klimatpåverkan.
En studie från IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL) har undersökt miljömässiga konsekvenser av att använda nätbaserade tjänster för återbruk (köpa begagnade kläder), uthyrning och lagning av kläder i Sverige.
– Miljönyttan från uthyrningstjänster är i högre grad beroende av tjänstens utformning och användning – till exempel hur mycket de hyrda plaggen används och ersätter nyinköp, samt hur effektivt förpackningar används, säger Matilda Lidfeldt, textil- och livscykelexpert på IVL.
I tre fallstudier användes fiktiva personer för att analysera klimatpåverkan. Forskarna undersökte också påverkan på vattentillgång och användning av primärenergi*.
Miljöpåverkan från själva tjänsten, som till exempel transporter och förpackningar, undersöktes också och jämfördes med om man istället skulle köpa nya kläder.
*Primärenergi kommer från naturresurser, alltså energi från en primärkälla som inte har omvandlats till en annan form av energi av människor.
Återbruk och lagning minskade tydligt klimatpåverkan
Resultatet visar att både återbruk och lagning leder till tydliga miljövinster. Genom att återbruka kläder istället för att köpa nytt kan klimatpåverkan minska med cirka 80 kilo koldioxidekvivalenter under ett års tid. Det motsvarar ungefär 25 procent av en genomsnittlig svensks årliga klädrelaterade klimatpåverkan.
Reparation minskar klimatpåverkan med ungefär hälften så mycket.
– Att främja återanvändning och lagning av kläder genom nätbaserade tjänster är en effektiv väg mot en mer hållbar textilindustri. Genom att erbjuda lättillgängliga och miljövänliga alternativ till nykonsumtion, bidrar dessa digitala lösningar till att minska branschens klimatavtryck, säger Matilda Lidfeldt.
Uthyrning mer osäkert
Miljönyttan från uthyrningstjänster är mer osäker. Fördelarna som kommer med att undvika nya klädköp motverkas till stor del av klimatpåverkan från tjänsterna i sig. Det handlar ofta om produktionen av förpackningarna som kläderna transporteras i och avfallshanteringen av dessa.
– Studien understryker därmed vikten av att uthyrningstjänster kompletterar, snarare än ersätter, mer effektiva cirkulära strategier som återbruk och lagning, säger Matilda Lidfeldt.
AI som lär sig språk självständigt utvecklar det på liknande sätt som människor – och förbättrar sig genom att lära av tidigare generationer. Det visar en studie som utforskat språkliga mekanismer bakom AI-baserade språkmodeller.
AI-baserade modeller som ChatGPT blir allt bättre på att efterlikna mänskligt språk och de används ofta som verktyg för att producera text. Men modellerna kan också hjälpa oss att bättre förstå hur språk utvecklas.
I en studie testade forskare vid Chalmers och Göteborgs universitet en kombination av metoder för att få AI att härma mänsklig språkutveckling: förstärkelseinlärning, som kopplas till belöning, och inlärning genom att AI-modeller fick lära av varandra över generationer.
– Vi upptäckte att AI-modellerna nådde fram till något som är uppbyggt på samma sätt som mänskligt språk, och att språkinlärningen fungerade på ett liknande sätt som den mänskliga. Därmed ger studien viktig kunskap om hur AI-modeller fungerar, men också större förståelse för hur mänskligt språk utvecklas, säger forskaren Emil Carlsson i ett pressmeddelande från Chalmers och Göteborgs universitet.
Behov av kommunikation
Studien bygger på en kognitionsvetenskaplig teori som utgår från att språk formas av behovet att kunna kommunicera effektivt. Detta kräver en balans: språket måste vara informativt men också tillräckligt enkelt att lära. Ju mer information som behöver förmedlas, desto mer nyanserat blir språket. Ett exempel är att språk i kalla klimat ofta har flera ord för snö och is.
För att testa teorin lät forskarna AI-agenter, olika AI-modeller, spela ett kommunikationsspel där de såg en färg och en lista med symboler utan betydelse. När agenterna interagerade med varandra började symbolerna kopplas till vissa färger – och ett språk utvecklades.
– Att vi använde oss av färger beror på att det finns så otroligt mycket data om hur färgspektrumet benämns i olika språk, inklusive data från isolerade språk som aldrig utsatts för andra språk. Kategorisering av färger varierar mellan språk både när det gäller antal ord och vilken del av färgspektrumet som orden beskriver, säger Emil Carlsson.
Belöning gav resultat
I försöken skulle en AI-agent kommunicera en färg via någon av symbolerna på listan. Den andra agenten skulle gissa vilken färg som avsågs. Ju närmare de kom en gemensam benämning av färgnyansen, desto större belöning fick de.
I nästa steg skapades nya “generationer” AI-agenter, samtidigt som de gamla agenterna avvecklades. De nya agenterna fick se dialogen och det språk som den tidigare generationen hade lyckats utveckla. Därefter fick de spela samma kommunikationsspel med varandra.
– Idén var att låta AI-agenterna först lära sig ett språk från tidigare generationer och sedan vidareutveckla det genom att kommunicera med varandra. Precis som två små barn som lär sig av att lyssna på när mamma och pappa pratar, och sedan fortsätter att bredda och utveckla sina egna språk, säger Emil Carlsson.
Kombination av problemlösning
Resultatet blev ett system för att benämna färger som var likt mänskliga färgspråk – trots att AI-agenterna aldrig hade kommit i kontakt med sådana.
– Det intressanta var att det var just kombinationen av problemlösningen i spelet, tillsammans med att AI-agenterna lärde från tidigare generationer, som ledde till effektiva språk som liknar mänskligt språk. När AI-agenterna enbart kommunicerade med varandra för att lösa spelet blev språken för komplexa.
– Vi provade också att låta AI-agenterna enbart lära sig av tidigare generationer, utan att behöva hantera problemlösningsaspekten i spelet, och då blev språken alldeles för enkla, säger Emil Carlsson.
Kunskap om hur språk utvecklas
Enligt Emil Carlsson tyder resultaten på att vår förmåga att kommunicera – och lära oss av varandra – är avgörande för hur språk utvecklas över tid.
– När vi bara får lära oss något av en annan person, utan att kanske förstå nyttan med det, minskar vår benägenhet att utveckla kunskaperna. Men när vi faktiskt måste använda det vi lärt oss för att lösa problem och komma framåt, det är då det kan skapas strukturerade och effektiva språk, säger han.
Kan styra utvecklingen av AI
Han hoppas att resultaten ska bidra med nya insikter och idéer inom språkforskning, men också forskning inom AI och datavetenskap.
– Detta är kunskap som kan hjälpa oss att bättre förstå vilka mekanismer som ligger bakom mänskligt språk, men också förstå hur stora AI-baserade språkmodeller fungerar. Det kan bana väg för att kunna styra utvecklingen av AI på bästa sätt, säger Emil Carlsson.
Personer med en autismdiagnos har en ökad risk att drabbas av Parkinsons sjukdom tidigt i livet, visar en studie. Orsaken är inte klarlagd, men det kan finnas en koppling till störningar i dopaminsystemet.
Forskare vid Karolinska institutet har i en studie utgått från registerdata från över två miljoner personer födda i Sverige mellan 1974 och 1999. De har följts från 20 års ålder fram till slutet av 2022.
Forskarna undersökte om det finns ett samband mellan autismspektrumtillstånd – som påverkar individens sätt att tänka, vara och kommunicera – och en tidig debut av Parkinsons sjukdom, som påverkar rörelseförmågan.
Resultaten visar att personer med en autism löpte fyra gånger högre risk att utveckla Parkinsons sjukdom jämfört med personer utan en sådan diagnos. Sambandet kvarstod även efter att forskarna tagit hänsyn till faktorer som socioekonomisk status samt ärftlighet för psykisk sjukdom eller Parkinsons sjukdom.
Dopamin kan spela en roll
Enligt forskarna tyder detta på att det kan finnas gemensamma biologiska orsaker bakom autismspektrumtillstånd och Parkinsons sjukdom.
– En hypotes är att hjärnans dopaminsystem är påverkat i båda fallen eftersom signalsubstansen dopamin är viktig både för sociala beteenden och kontroll av rörelser, säger Weiyao Yin, forskare vid Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Det är välkänt att nervceller som tillverkar dopamin bryts ned vid Parkinsons sjukdom. Tidigare studier har visat att dopamin även skulle kunna spela en roll vid autism, men mer forskning behövs för att bekräfta detta.
– Vi hoppas att studiens resultat på sikt ska hjälpa till att skapa ökad klarhet i de bakomliggande orsakerna för både autismspektrumtillstånd och Parkinsons sjukdom, säger Weiyao Yin.
Läkemedel kan ge symtom
Depression och användning av antidepressiva läkemedel är vanligare bland personer med autism. Det är även användning av antipsykotiska läkemedel som är kända för att kunna orsaka parkinsonliknande symtom. När forskarna justerade för dessa faktorer försvagades sambandet mellan autismspektrumtillstånd och Parkinsons sjukdom, men risken var fortfarande fördubblad.
Viktigt med uppföljning
Forskarna betonar att de bara analyserade tidig debut av Parkinsons sjukdom före 50 års ålder, och att deltagarnas medelålder vid studiens slut var 34 år. Förekomsten av sjukdomen var därför mycket låg. Framtida studier behöver undersöka om riskökningen kvarstår med stigande ålder.
– Det är viktigt att hälso- och sjukvården långsiktigt följer upp personer med autismspektrumtillstånd – en utsatt grupp med hög samsjuklighet och hög användning av psykofarmaka. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att en parkinsondiagnos före 50 års ålder är mycket ovanlig, även för personer med autism, säger Sven Sandin, statistiker och epidemiolog vid Karolinska institutet.
När lärare kritiseras för sin undervisning hotas både deras autonomi och skolans demokratiska uppdrag. Det menar forskare bakom en ny studie vid Göteborgs universitet.
Studien tar sin utgångspunkt i en händelse under 2021. En gymnasielärare höll en digital lektion i samhällskunskap där stormningen av Kapitolium i USA användes som exempel på ett hot mot demokratin.
En förälder, som även är lokalpolitiker för Sverigedemokraterna, reagerade starkt och skickade ett mejl till skolan där han anklagade läraren för vänsteraktivism och bristande objektivitet.
– Mejlet växte snabbt till en nationell mediehändelse när rektorn skrev om det i en krönika i en facklig tidskrift. Snart var både nyhetsmedier, politiska debattörer och utbildningsministern involverade, säger Eva Reimers, forskare och professor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Objektivitet som politiskt vapen
Hon och en forskarkollega har följt medieflödet, analyserat debatten och intervjuat de centrala aktörerna – läraren, rektorn, eleven och föräldern.
Studien visar hur olika aktörer tolkar begreppet ”objektiv kunskap” på olika sätt. Läraren och rektorn lyfter skolans demokratiska uppdrag, där undervisning bygger på källkritik, flera perspektiv och förståelse för samhällsfrågor.
Föräldern kräver värderingsfri undervisning och beskriver lärarens arbete som indoktrinering.
– Att kalla undervisning för partisk är i sig en politisk handling. Det finns ingen helt objektiv kunskap, det vet både skollagen och läroplanen, säger Eva Reimers.
Yrkesroll mer sårbar
Studien sätter händelsen i ett större sammanhang. Sedan införandet av skolmarknaden på 1990-talet har lärare allt oftare beskrivits som tjänsteleverantörer, medan elever och föräldrar ses som kunder.
– Det har förskjutit maktbalansen. Lärare granskas inte bara av sina chefer utan också av föräldrar och politiker, vilket gör yrkesrollen mer sårbar. Undervisningen riskerar att styras av opinion snarare än professionell kunskap, säger Eva Reimers.
Lärarna pressas från olika håll
Enligt Eva Reimers hamnar lärarna i ett spänningsfält mellan styrdokument och externa krav. Populistiska krafter utnyttjar detta genom att kräva neutralitet i undervisningen, ofta som ett sätt att tysta vissa perspektiv.
– Det påverkar lärarprofessionens autonomi och skapar osäkerhet kring vad uppdraget egentligen är. Vi behöver starkare skydd för lärare som står upp för skolans demokratiska uppdrag, säger Eva Reimers.
Trots påtryckningarna valde läraren i studien att själv gå ut och skriva en egen text, där han försvarade undervisningens syfte. Han fick stöd av både rektor och dåvarande utbildningsminister Anna Ekström.
– Skolan ska fostra demokratiska medborgare. Det innebär att undervisningen inte kan vara neutral inför antidemokratiska krafter. Vi forskare har också ett ansvar. Därför ser vi vårt arbete som en form av aktivism på saklig grund, säger Eva Reimers.
Del av större forskningsprojekt
Studien ingår i forskningsprojektet Skola i samhället. Inom projektet undersöker forskarna hur lärare, rektorer och elever agerar politiskt eller blir föremål för politisk påverkan i sin yrkesutövning. Flera delstudier är under arbete, bland annat om lärares aktivism i sociala medier och om elevers engagemang i Fridays for Future – en rörelse där unga demonstrerar för klimatet.
– Fallet vi beskriver i artikeln är det mest uppmärksammade hittills, men det är långt ifrån unikt. Vi ser samma mönster på flera håll, säger Eva Reimers.
Ett enkelt blodprov kan ge bättre information om en person riskerar att drabbas av hjärtinfarkt. Provet kan så småningom ersätta de tester som i dag mäter kolesterolvärdet – och har god potential att rädda fler liv.
Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken globalt, enligt Världshälsoorganisationen. Sjukdomarna kan förebyggas genom livsstilsförändringar som rör rökning, matvanor och fysisk aktivitet.
För att förebyggande åtgärder ska kunna sättas in är det viktigt att personer med förhöjd risk att drabbas upptäcks tidigt.
I nästan 60 år har det bästa sättet att upptäcka om en person har hög risk att drabbas varit blodprov som mäter kolesterolvärdet. Forskare vid Chalmers tekniska högskola och amerikanska Harvarduniversitetet har nu upptäckt att ett enkelt test som istället undersöker nivåer av två lipoprotein i blodet kan ge mer exakt information om en persons risk.
– Det här är den största studien i sitt slag och för första gången har vi visat betydelsen av tre huvudgrupper av lipoproteiner när det gäller potentiell risk för hjärtinfarkt, säger Jakub Morze, forskare i precisionsbaserad hjärt-kärlmedicin vid Chalmers, i ett pressmeddelande.
Nya testet kan potentiellt rädda liv
I dag mäts halten av ”dåligt kolesterol” i blodet för att bedöma risken för hjärt-kärlsjukdom. Kolesterol kan inte röra sig i kroppen utan att transporteras av lipoproteiner. Därför valde forskarna att undersöka om höga koncentrationer av de lipoproteiner som bär ”dåligt kolesterol” kan ge en bättre indikation på risken för hjärtinfarkt.
Forskarna analyserade blodprov från över 200 000 personer, där man inte hade observerat några tidigare hjärt-kärlsjukdomar. De undersökte speciellt de lipoproteiner som innehåller proteinet apoB, som finns i strukturen hos alla bärare av ”dåligt kolesterol”.
Genom att följa deltagarna i upp till 15 år kunde man undersöka vilka mönster i typer och storlek hos lipoproteinerna som starkast kan kopplas till framtida hjärtinfarkter.
Resultatet visade att de lipoproteiner som innehåller apoB bäst ger en uppfattning om en persons risk att få en hjärtinfarkt. Forskarna understryker att de tester som görs i dag generellt fungerar bra, men att de i vissa fall kan undervärdera en persons risk.
– Det är viktigt att ta med i beräkningarna då 20 till 40 procent av alla förstafall av hjärtinfarkt har dödlig utgång. Genom att byta till apoB-test kan vi potentiellt rädda liv, säger Jakub Morze.
Ännu ett lipoprotein kan peka på förhöjd risk
Forskarna kom fram till att det totala antalet lipoproteiner som bär ”dåligt kolesterol” är viktigast när man bedömer risk för hjärtinfarkt. Andra saker, som storlek och typ av lipoprotein, påverkar inte risken.
Studien visade dock att ännu ett lipoprotein borde mätas: lipoprotein(a), som också transporterar ”dåligt kolesterol”.
Koncentrationer i blodet av lipoprotein(a) är ofta genetiskt kopplat och utgör bara en procent av alla lipoproteiner som bär på ”dåligt kolesterol”. Men hos vissa personer kan man se extremt höga halter av lipoprotein(a), vilket kan kopplas till en rejält förhöjd risk för hjärtinfarkt.
– Våra resultat visar att mätning av apoB-partiklar så småningom kan ersätta standardtest vid mätning av kolesterolvärden i blodet, både inom forskning och sjukvård. För att få en avsevärt bättre bild av lipidrelaterad risk för hjärtinfarkt måste man även mäta nivåerna av lipoprotein(a). Blodprover för dessa två markörer finns kommersiellt tillgängliga och är billiga och enkla att börja använda, säger Clemens Wittenbecher, forskarassistent i precisionsmedicin och diagnostik vid Chalmers.
Lipoproteiner transporterar kolesterol i kroppen
Högt kolesterolvärde i blodet är ett viktigt varningstecken för hjärt-kärlsjukdom. Dessutom är det en riskfaktor som går att påverka.
Kolesterol är fettliknande substanser i blodet som behövs för att kroppen ska kunna bygga celler och producera vitaminer och hormoner. När värdet är för högt kan kolesterolet ansamlas i blodkärlens väggar och bilda så kallat plack. Om plack lossnar från kärlväggarna kan en blodpropp bildas och hela kärlet kan täppas till. Det kan leda till en hjärtinfarkt eller stroke.
Kolesterol och andra fetter transporteras genom blodet med hjälp av partiklar som kallas lipoproteiner, som delas upp i fyra grupper. Tre av grupperna har ett protein på ytan som heter apolipoprotein B (apoB). Höga nivåer av dessa lipoproteiner kan leda till avlagringar i blodkärlen och det kolesterol som de transporterar kallas därför ofta för ”dåligt kolesterol”.
Den fjärde huvudgruppen av lipoproteiner hjälper i stället till att transportera bort överflödigt kolesterol från blodet tillbaka till levern och detta kallas ofta ”det goda kolesterolet”.
I en studie har forskare vid Lunds universitet hittat tre genvarianter som tydligt ökar risken för venös blodpropp. Upptäckten kan få betydelse för hur framtida behandlingar med blodförtunnande läkemedel anpassas.
Blodproppar kan uppstå både i artärer och vener, som är stora blodkärl i kroppen. Blodproppar i artärer uppstår ofta när plack i åderförkalkade kärl spricker. Kroppen tolkar det som en skada och blodplättarna aktiveras, vilket kan leda till att en propp bildas – något som i värsta fall kan leda till en stroke eller hjärtinfarkt.
Venösa blodproppar uppstår i stället när blodcirkulationen är nedsatt, ofta i benen. Då kan blodet koagulera och bilda en propp som blockerar blodflödet. Om proppen lossnar och följer med blodet till lungorna kan det orsaka lungemboli, som är livshotande.
– Venös blodpropp är faktiskt en av de vanligaste dödsorsakerna i världen. Det en folksjukdom som alltid stått lite i skuggan av de arteriella blodpropparna, säger Bengt Zöller, specialistläkare i allmänmedicin vid Skånes universitetssjukhus och professor i allmänmedicin vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Allt fler drabbade
I Sverige drabbas över 10 000 personer varje år av venös blodpropp, och antalet tycks öka. Det finns flera faktorer som bidrar till utvecklingen. En av de starkaste riskfaktorerna är ålder. Eftersom andelen äldre i befolkningen stiger, ökar även antalet fall. Tio procent av alla 80-åringar får någon gång en blodpropp.
Risken ökar också vid övervikt eller om man är lång. Fetma påverkar den venösa blodcirkulationen negativt, särskilt i kombination med att överviktiga personer ofta rör sig mindre. Även vissa koagulationsfaktorer i blodet påverkas av fetma, vilket ytterligare ökar risken för blodproppar.
– Vad gäller kost finns det färre studier, men ultraprocessad mat har associerats med något ökad risk för venösa proppar och växtbaserad, hälsosam mat med minskad risk. I våra studier har vi också sett att yrkesfiskare har lägre risk, vilket kan bero på att en större del av deras kost innehåller omega-3.
Stillasittande ökar risken
Vissa situationer ökar även risken för venös blodpropp kraftigt, till exempel långa flygresor, flera dagars sängläge, operationer, inflammation eller graviditet.
– I dessa risksituationer kan det vara extra viktigt med profylax i form av blodförtunnande läkmedel, om man dessutom har andra riskfaktorer, säger Bengt Zöller.
Ärftliga faktorer kan också öka risken för blodpropp. I Sverige är så kallad APC-resistens vanlig. Den orsakas av en mutation i genen för koagulationsfaktor V, som även kallas Faktor V Leiden. Cirka tio procent av personer i Sverige bär på mutationen.
– Evolutionärt sett så har det varit en fördel att blöda mindre, men i vårt moderna, stillasittande samhälle blir APC-resistens istället en riskfaktor.
Tre nya genvarianter upptäckta
Bengt Zöller och hans forskarkollegor har nu hittat den starkaste genetiska riskfaktorn för venös blodpropp sedan Faktor V Leiden upptäcktes. Studien bygger på data från Malmö Kost Cancer-studien med 30 000 deltagare.
Genom att analysera 27 gener kopplade till koagulation fann forskarna tre varianter – ABO, F8 och VWF – som var för sig ökade risken med 10–30 procent. Tillsammans utgör de en lika stark riskfaktor som Faktor V Leiden.
– Och ju fler varianter en person har – desto högre är risken. En individ som har fem av dessa genvarianter har 180 procent ökad risk att drabbas av venös blodpropp. Till skillnad från Faktor V Leiden som endast finns hos indoeuropéer finns de här tre olika mutationerna hos mellan 5-50 procent i olika befolkningar över hela världen, säger Bengt Zöller.
Kan öppna för skräddarsydd behandling
Eftersom de genetiska varianterna finns i alla populationer vill forskarna nu undersöka om antalet riskgener påverkar behandlingstiden med blodförtunnande läkemedel efter en blodpropp.
– I framtiden tror jag det blir allt viktigare att skräddarsy behandling baserat på riskbedömning, säger Bengt Zöller.
Träning är bra för att förebygga venösa blodproppar. Bild: Depositphotos
Så kan du förebygga venös blodpropp
Rörelse: Undvik långvarigt stillasittande. Gå upp och rör dig vid långa flygresor.
Stödstrumpor: Kan förbättra blodflödet när du måste stå eller sitta länge.
Blodförtunnande läkemedel: Kan ges förebyggande vid risksituationer, till exempel kirurgi, cancer eller annan hög risk.
P-piller: Undvik p-piller som innehåller östrogen eller hormonbehandling om det finns stark ärftlighet för venös blodpropp eller om du haft blodpropp tidigare.
Livsstilsförändringar: Sluta röka, ät hälsosammare, gå ner i vikt och motionera.
Vaccinera dig: Infektioner kan aktivera koagulationssystemet.
Höga betyg och en stark studiemotivation är ingen garanti för en lyckad övergång till högre studier. Istället är tillgången till stöttande nätverk – eller bristen på det – en viktig faktor, visar en studie.
Forskare från Stockholms universitet har följt 52 högpresterande gymnasieelever genom deras skolgång och övergång till högre studier. Genom djupintervjuer med några av eleverna kom de fram till att det är tydligt att nätverk påverkar möjligheterna att ta sig vidare till universitet och högskola.
– Det är lätt att tro att bra betyg är tillräckligt, men vissa elever är strukturellt missgynnade, vilket gör att de måste navigera genom sociala hinder som andra inte stöter på. Den som saknar ett stabilt nätverk med rätt typ av stöd riskerar att hamna i ett slags tillstånd av limbo efter gymnasiet, utan tydlig riktning eller hjälp att ta nästa steg, säger Carina Carlhed Ydhag, professor i pedagogik vid Stockholms universitet.
Tillgång till socialt och kulturellt kapital kan vara avgörande
Forskarna kom fram till att socialt kapital – alltså de resurser och kontakter som finns i en persons nätverk – och kulturellt kapital, som utbildningstraditioner och vanor i hemmet, kan spela en avgörande roll för övergången till högre studier.
Det finns också en annan del i nätverket som är viktig: kontakter utanför den närmaste kretsen av familj och vänner. Sådana kontakter kan ge information om utbildningsmöjligheter, yrken och vägar vidare. För den som saknar denna typ av kontakter kan övergången till högre utbildning bli både osäker och utdragen.
Resultatet visar också föräldrarnas viktiga roll för elevernas utbildningsresa. Föräldrar med egen erfarenhet av högre studier kan ofta vägleda sina barn genom ansökningsprocesser och studievanor. Föräldrar utan den bakgrunden kan ha svårt att ge samma typ av stöd, även om de uppmuntrar vidare studier.
Mer stöd behövs – också till föräldrar
Forskarna lyfter fram flera åtgärder som behöver genomföras. Skolor måste ge tillräckligt stöd till elever från missgynnade miljöer när de planerar sin framtid. Vårdnadshavarna behöver också stöd, så att de får förutsättningar att stötta sina barn genom att exempelvis få insyn i hur systemet för gymnasiet och högre utbildning fungerar.
Den offentliga diskussionen förenklar bilden av övergången till högre utbildning, menar forskarna. Ofta förväntas en direkt övergång, trots att den för många är mer komplex och utdragen. De vill se fler studier som följer elever genom hela övergången till högre utbildning, så att vi kan få mer kunskap om varför även studiemotiverade och högpresterande elever avbryter eller skjuter upp sina utbildningsplaner.
Veterinärvård är i genomsnitt dyrare hos de stora kedjorna än hos de fristående klinikerna. Kedjorna höjer också sina priser mest, visar en studie som kartlagt priserna i Sverige och Norge under 2023.
Under senare tid har höga kostnader för veterinärvård uppmärksammats av både media och konkurrensmyndigheter. Ifall priserna skiljer sig beroende på om klinikerna ingår i kedjor eller är statliga eller oberoende har dock inte undersökts vetenskapligt tidigare.
Därför har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, kartlagt prissättningen inom veterinärvården i Sverige och Norge för 37 typer av behandlingar.
– Vi kunde se att kliniker som ingår i kedjor hade högst priser. Av de två stora kedjorna hade Anicura högre pris än den fristående gruppen för 17 behandlingar, och Evidensia hade högre pris än de fristående för 20 behandlingar, säger Agneta Egenvall, professor vid Institutionen för kliniska vetenskaper på SLU, i ett pressmeddelande.
Skillnader i prisökningar
Forskarna undersökte prisutvecklingen på behandlingar för hund, katt eller häst vid olika typer av veterinärkliniker. Studien gjordes på underlag från 2023 och forskarna använde en hemsida för prisjämförelser som både innehöll priser hämtade från webbsidor och kundkvitton. 771 kliniker, varav 502 var fristående, ingick i studien.
Resultatet visade att priserna under 2023 steg med:
8 procent hos Anicura
5 procent hos Distriktsveterinärerna
53 procent hos Dyrenes venn
12 procent hos Empet
15 procent hos Evidensia
7 procent hos Vettris
6 procent i gruppen med fristående kliniker
– Något som stack ut var att en av de små kedjorna i Norge höjde sina priser med i genomsnitt 53 procent under året. Vi fann sedermera att den kedjan hade övertagits av Evidensia under året, vilket sannolikt förklarade den kraftiga prishöjningen, säger Agneta Egenvall.
Ett exempel på prisutvecklingen var kostnaden för avlivning av hundar. Vid slutet av året hade priserna ökat med 20 procent hos Anicura, 25 procent hos Evidensia och 6 procent hos de fristående klinikerna.
Öppettider och jour förklarar bara liten del av höga priser
Studien visar att kedjorna hade höga priser och också höjde dem mest. Enligt forskarna har kedjorna ofta välutrustade kliniker och gör reklam om att de erbjuder veterinärvård av hög klass. Studiens analyser av sådant som jour, status som djursjukhus och öppettider under veckodagarna kunde dock bara till liten del förklara att kedjorna hade högre priser.
– Vi konstaterar att prisutvecklingen har gått snabbt den senaste tiden. En viktig fråga är hur djurvälfärden påverkas om kostnaderna blir för höga för vissa djurägare, säger Agneta Egenvall.
Nu ska forskarna jämföra priserna i Norden med anda delar av Europa. De planerar också att göra studier om hur prisutvecklingen har sett ut under de senaste 20 åren för att bättre förstå hur och när priserna förändras mycket.
När heterosexuella par blir föräldrar blir mamman ofta familjens projektledare. Detta trots att föräldrarna före och under graviditeten levde jämställt, visar en studie.
Forskare vid Örebro universitet har intervjuat heterosexuella föräldrapar vid tre tillfällen för att följa hur jämställdheten förändras när de får barn.
Den första intervjun gjordes när paret väntade sitt första barn, den andra när barnet var 1,5 år och den sista när barnet hade fyllt 11 år.
– Den allmänna bilden är att Sverige är ett jämställt land och vi ville ta reda på hur jämställdheten fungerar i praktiken när heterosexuella par får barn och hur föräldrarna delar på hushållsarbete och omsorg i takt med att barnen växer upp, säger Jenny Alsarve, forskare i sociologi vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Resultatet visar att mammor gradvis tar ansvaret för det planerande och organiserande arbetet i familjelivet, även om föräldrarna levde jämställt innan de fick barn.
Mammorna tar större ansvar
Föräldraparen som intervjuades tillhörde medelklassen. De flesta hade en högre utbildning, båda jobbade och de flesta bodde i, eller i närheten av, större städer i Sverige.
Forskarna intervjuade bland annat paren om deras tankar om att kombinera barn, hushållsarbete, jobb och fritid.
Innan det första barnet föddes beskrev de flesta av paren att de delade jämställt på hushållssysslorna, men i flera fall med olika ansvarsområden. Kvinnor tog oftare ansvar för städning och tvätt, medan män oftare lagade mat.
Sedan kom det första barnet till världen.
– Det visar sig att även om paren strävar efter att leva jämställt börjar nu kvinnorna ta ett större övergripande ansvar för familjelivet, särskilt för planering av barnets behov. Detta gäller även i par där hushållssysslorna annars delas lika, säger Jenny Alsarve.
Blev familjens projektledare
Vid den tredje intervjun – när barnen var omkring 11 år – beskrev flera mammor att de blivit familjens ”projektledare”.
– Mammorna håller reda på barnens scheman, aktiviteter, kläder och kontakt med skolan. Detta arbete är ofta osynligt och tar plats i tankarna snarare än i fysiskt arbete, säger Jenny Alsarve och fortsätter:
– Papporna i sin tur kunde fortsatt ta ansvar för matlagning och även ta på sig fler praktiska uppgifter, men lämnade för det mesta planeringen till kvinnan. Många kvinnor upplevde fortfarande att de bar huvudansvaret för att få vardagen att fungera.
Studien visar att mammor successivt tar över ansvaret för planeringen och organiseringen av livet som barnfamilj. Det sker också i förhållanden där jämställdhet är ett gemensamt mål för paret.
– Mammorna var inte alltid nöjda med fördelningen i detta avseende och några pappor önskade att förändra fördelningen, efter att de uppmärksammats både av sin partner och av andra i omgivningen att kvinnor ofta tar detta ansvar. Studien ger oss anledning att betona vikten av att synliggöra det osynliga, mentala arbete som framför allt mammor ägnar sig åt. Förhoppningsvis kan vår studie ge viktiga insikter i hur detta arbete växer fram men också hur det kan förändras och hur könsmönster kan utmanas, säger Jenny Alsarve.
En internationell forskargrupp, där Karolinska institutet ingår, har hittat en genvariant som ökar risken för postcovid med cirka 60 procent. Varianten ligger nära en gen som påverkar lungfunktionen – något som spelar roll för sjukdomens utveckling.
Trötthet, koncentrationssvårigheter, kognitiva problem och andningsbesvär är vanliga symtom hos personer som drabbats av postcovid, även kallat långtidscovid. Tillståndet innebär att besvär kvarstår långt efter covid-19-infektionen. Symtomen kan påverka livskvaliteten, men de bakomliggande biologiska orsakerna är fortfarande inte helt klarlagda.
Nu har forskare i ett internationellt samarbete bidragit med ytterligare kunskap.
Forskare upptäckte en genvariant
Forskarna har analyserat genetiska data från 6 450 personer med postcovid och över en miljon kontrollpersoner i 24 studier från 16 länder.
– Genetiska studier ger insikter om sjukdomars riskfaktorer och är särskilt användbara för sjukdomar där de exakta mekanismerna fortfarande är okända, säger Hanna Ollila, forskare vid Helsingfors universitet, i ett pressmeddelande.
Kopplas till lungornas funktion
Forskarnas analyser visar att en viss genvariant ökar risken för postcovid med cirka 60 procent. Sambandet bekräftades i en oberoende analys med ytterligare 9 500 patienter.
Den identifierade genvarianten är belägen intill genen FOXP4, som är inblandad i lungornas utveckling och lungsjukdomar.
– Våra resultat visar att lungfunktionen spelar en viktig roll i utvecklingen av postcovid. Även om denna genvariant signifikant ökar risken är det viktigt att förstå att den bara utgör en del av ett betydligt större pussel, säger Hugo Zeberg, universitetslektor vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, i pressmeddelandet.
Den främsta riskfaktorn för förlossningsskador på ändtarmsmusklerna är att barnet väger mycket när det föds, visar en studie. Med en ny metod som förutser riskerna kan skadorna minska.
Fem procent av förstföderskorna i Sverige drabbas av förlossningsskador i form av bristningar vid ändtarmen, så kallad analsfinkterskada. Det påverkar de muskler som ska hålla tätt för gas och avföring. Skadorna kan leda till långvariga besvär och påverkar både fysisk hälsa och livskvalitet.
Forskare vid Göteborgs universitet ville ta fram och testa en modell som i förväg skulle kunna bedöma risken för analsfinkterskada. De modeller som togs fram kan nu leda till noggrannare planering och förberedande insatser – och därmed minska antalet skador, menar forskarna.
Större barn ökade risken för allvarlig bristning
Studien använde uppgifter från alla 45 förlossningsenheter i Sverige mellan åren 2009 till 2017. Totalt inkluderades 600 000 förlossningar där ett barn föddes i huvudbjudning, som är det vanligaste förlossningsläget.
Sedan utvecklade forskarna modeller för att förutse analsfinkterskador vid tre vanliga typer av förlossningar: den första vaginala förlossningen, vaginal förlossning efter tidigare kejsarsnitt och den andra vaginala förlossningen.
Flera riskfaktorer togs med, som barnets födelsevikt, förlossning med instrument som sugklocka, längd, ålder på den som föder och tidigare analsfinkterskada.
Det som bäst kunde förutspå skadan i alla sorters förlossningar var barnets födelsevikt. Ett större barn ökade risken för allvarlig förlossningsbristning.
Hos dem som födde sitt andra barn vaginalt var tidigare analsfinkterskada en stor riskfaktor för att drabbas igen. En tredje riskfaktor var användning av sugklocka.
Bra tillförlitlighet
Bäst träffsäkerhet hade modellen för dem som födde vaginalt för andra gången, följt av gruppen förstföderskor som födde vaginalt och omföderskor som tidigare genomgått kejsarsnitt. För alla grupper var tillförlitligheten dock på samma nivå som liknande verktyg på andra områden, som exempelvis hjärt-kärlsjukdom och bröstcancer.
– De statistiska modellerna i den aktuella studien gav en styrka för att utskilja riskpersoner på samma nivå som andra prediktionsmodeller som för närvarande används i stor omfattning inom sjukvården, säger Jennie Larsudd-Kåverud, doktorand inom obstetrik och gynekologi på Göteborgs universitet och gynekolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, i ett pressmeddelande.
Det har hittills saknats användning av verktyg som förutsäger risken för analsfinkterskada vid förlossning. Nu är målet att minska antalet skador genom rätt åtgärder i rätt tid.
– Modellerna som tagits fram ger både vårdpersonal och gravida ett verktyg att bedöma risken för allvarliga förlossningsskador. Om risken är låg kan oro dämpas, om risken är högre ges möjlighet till noggrannare gemensam planering och förebyggande insatser, avslutar Jennie Larsudd-Kåverud.
Länge har forskare försökt avgöra om växter pollineras mer på dagen eller natten – utan att nå någon tydlig slutsats. En forskningsöversikt visar att nattens pollinatörer, som malar och nattfjärilar, spelar en större roll än vi tidigare kanske trott. Faktum är att de är lika viktiga som de som jobbar på dagen i nio fall av tio.
Det flesta av oss vet hur viktiga bin, fåglar och fjärilar är i sin roll som pollinatörer. Utan dem skulle vi ha svårt att klara oss, eftersom de i så hög grad bidrar till mat på bordet.
Men det finns en grupp pollinatörer som inte blir lika uppmärksammade – de som gör sitt arbete på natten.
Forskare vid Lunds universitet misstänkte att nattpollinatörerna, fladdermöss, malar och nattfjärilar, kunde vara förbisedda inom forskningen. Därför gjorde de en global metaanalys* och i den kom de fram till att nattens pollinatörer nog förtjänar lite mer uppmärksamhet. De verkar nämligen ha en lika viktig roll som de dagaktiva pollinatörerna.
*Metaanalys är en studie av vetenskapliga publikationer. Syftet är att dra slutsatser om den samlade vetenskapens gemensamma slutsats, alltså en studie av studier.
Nattpollinatörerna lika viktiga i 90 procent av fallen
Forskarna sammanställde data från alla studier de kunde hitta på området från hela världen. Det handlade om 135 studier och 139 undersökta växtarter. Resultatet visade att 90 procent av växtarterna lyckades föröka sig i samma utsträckning oavsett om pollineringen skedde på dagen eller natten.
– Vi blev definitivt överraskade av hur många växtarter det fanns där det inte spelade någon roll. Vi tyckte båda att det här var riktigt fascinerande, eftersom man lätt har idén att en viss växt behöver pollineras av en viss art. Men vad analysen egentligen visade var lite motsatsen, att det finns mycket mer flexibilitet eller redundans. En annan pollinatör än den förväntade kan bidra tillräckligt för att en växtart ska kunna reproducera sig, säger Liam Kendall, forskare på Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Mänskliga fördomar i forskning
Metaanalysen är den första i sitt slag och forskarna menar att resultatet väcker frågor om mänskliga fördomar i forskningen. Liam Kendall tror att många har varit fast i en föreställning om hur pollineringen av en viss växt ska ske. Han spekulerar också i om det har betydelse att de flesta människor själva är aktiva just på dagtid – och kanske lätt förbiser vad som händer på natten.
– Vi har en föreställning att det är på dagen allt magiskt händer, för att vi är aktiva då, och det är då vi ser bin och fjärilar på växter, säger Liam Kendall.
Att dagpollinerarna ofta betraktas som vackra, eller gulliga, tror han också spelar in.
– Bin är en så stor del av vår kulturella identitet. Vi lär oss att de är viktiga. Och de är fluffiga och söta att titta på. Medan nattfjärilar, jag menar… de har sina vackrare kusiner, fjärilarna, som vi älskar, men nattfjärilarna är grå och dammiga och de äter dina kläder. Hur skulle de möjligtvis kunna göra något positivt?
Nattpollinatörer behöver skyddas
Eftersom den biologiska mångfalden är utsatt på grund av mänsklig aktivitet tycker forskarna att deras studie understryker vikten av att se till både nattliga och dagaktiva pollinatörer i jordbruks- och naturvårdssammanhang.
Om nattpollinering har så stor betydelse blir det till exempel viktigare att undvika ljusföroreningar, alltså överdriven eller felplacerad belysning som stör den naturliga miljön.
Det finns också andra saker som kan behöva förändras.
– Ofta görs saker för att skydda dagaktiva pollinatörer, till exempel att man sprutar bekämpningsmedel på natten. Det finns ett förbiseende där – visst, man skyddar de dagaktiva insekterna, men man skadar också, teoretiskt sett, nattpollinatörerna. Det betyder att man kan göra mycket mer för nattpollinatörerna, men vi har inte tänkt tillräckligt på det hittills, och här behövs mer forskning, säger Liam Kendall.
Blommor med stark doft gynnas av nattpollinering
Utöver hur växters förökning påverkas av natt- och dagpollinering tittade forskarna också på andra saker som kan skilja sig åt.
Studiens resultat visar att vita blommor ofta pollineras bättre på natten, vilket var känt sedan tidigare. Forskarna upptäckte också att blommor med tydlig doft gynnades av nattpollinering, eftersom nattpollinatörer utgår från lukt snarare än syn. På samma sätt gynnas växter utan lukt av dagpollinering. Blommor som öppnar sig på natten är också mer benägna att gynnas av nattpollinering.
Forskarna upptäckte också att nattpollinering fungerar bättre på lägre höjder. På höga höjder (över cirka 2 500–3 000 meter) är dagpollinatörer mycket effektivare. Förklaringen är troligen att nattmiljön på hög höjd är så extrem att den är svår att klara för nattaktiva pollinatörer, vilket ökar beroendet av dagpollinatörer.
Osäkerheter som redovisas i studien är att månens faser kan påverka insekters aktivitetsnivåer men att det är oklart hur detta beaktats i de studier som undersöktes.
Kriget i Ukraina sliter på den ryska ekonomin. Militära investeringar ger inte längre tillväxt utan eldar på inflationen, och regeringens budget blir allt svårare att få ihop. Än så länge är utmaningarna hanterbara – men risken finns att medborgarna får betala priset i form av ökad repression, enligt en rapport från FOI.
Efter tre års krig i Ukraina är det tydligt att stora statliga investeringar – särskilt i militären – inte längre ger någon bred ekonomisk stimulans. Det konstaterar Emil Wannheden, analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
– Ekonomin är överhettad. Det betyder att även om regeringen spenderar mer pengar så leder det inte till tillväxt utan inflation. Man har nått en gräns för vad ekonomin kan klara av att producera, vilket beror på begränsningar i arbetskraft, teknologi och så vidare, säger Emil Wannheden vid FOI i ett pressmeddelande.
I en rapport har han gått igenom ekonomisk statistik från 2021 och framåt i form av ryska originalkällor. Ryska myndigheter samlar in statistik om produktion, tillväxt och arbetslöshet på samma sätt som i Sverige.
Svårbedömda risker
Det är dock svårt att veta hur tillförlitlig den ryska statistiken egentligen är. Men Emil Wannheden har analyserat de olika källorna och kommit fram till att siffrorna på det stora hela är tillförlitliga – även om de ska tas med en nypa salt.
Han har även gått igenom analyser av ryska tankesmedjor och av den ryska centralbanken, som använder sig av statistiken för att göra egna analyser.
– Jag har också läst vad andra analytiker och experter i och utanför Ryssland gör för bedömningar av den ryska ekonomin. Utifrån det har jag gjort en samlad bedömning, säger Emil Wannheden.
Hans ena slutsats är att ekonomin är överhettad. Den andra är att det blir allt svårare för den ryska regeringen att få ihop budgeten.
– Förra året tvingades regeringen för första gången höja skatter och dra ner på välfärdsutgifter för att ha råd att fortsätta kriget i Ukraina.
Sanktioner bidrar till problem
Kommunikationen om det ekonomiska läget är över lag positiv från den ryska ledningen, utan att vara överdrivet skönmålande, enligt Emil Wannheden. Låg arbetslöshet och partnerskap med Kina lyfts fram, samtidigt som det inte hymlas med att det finns problem som inflation.
– Och det skyller man på väst. Det är till viss del sant, att sanktionerna och västs ekonomiska krigföring skapar problem, säger Emil Wannheden.
Utmaningarna för den ryska ekonomin består främst av olika risker som kan vara svåra att bedöma, enligt Emil Wannheden. Negativa utvecklingar kan uppstå, men det är oklart om – eller när – de i så fall inträffar.
– Det är en osäkerhet som den ryska regeringen måste värdera. Den främsta risken handlar om att få ihop statsbudgeten, att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna finansiera den. Utan tillräckliga intäkter så måste man i princip trycka mer pengar, vilket bidrar till inflation.
Kriget i Ukraina tär på den ryska ekonomin. Bild: Depositphotos
Allt viktigare roll för försvarsindustrin
Kriget i Ukraina har gjort den ryska ekonomin allt mer militariserad. Försvarsindustrin har fått en central roll, och stora delar av ekonomin är nu beroende av att staten fortsätter att beställa försvarsmateriel.
Ryska företag är generellt högt belånade till höga räntor, vilket ökar risken för konkurser.
– Det är väldigt dyrt för företagen att finansiera sina lån. Om de går i konkurs så riskerar det att påverka bankerna. Om de får svårt att få tillbaka sina lån blir det problem för dem, säger Emil Wannheden.
Kan bli ökad repression
En annan utmaning är bristen på arbetskraft, teknologi, kompetens och insatsvaror – faktorer som kraftigt begränsar tillväxten i industrin.
Trots de många och stora utmaningarna tror Emil Wannheden att den ryska ledningen kommer att hitta sätt att hantera dem.
– Det kanske kräver mer repression eller högre skatter, något som ger en negativ effekt för befolkningen eller företag i Ryssland. Det hade ledningen förstås gärna velat undvika. Men behövs det så kommer man göra det, säger Emil Wannheden.
Det kan förmodligen pågå under en längre tid – men inte hur länge som helst, menar han.
– Om vi går mot en utveckling som mer och mer baseras på repression, där det finns något slags stabilitet trots att det ekonomiskt går dåligt, så kanske den ryska ledningen nöjer sig med det. Men den vill ju gärna att Ryssland även är ekonomiskt starkt, det finns en ambition att vara en stormakt.
Mål i Ukraina viktigare
Det främsta ekonomiska dilemmat för Ryssland är, enligt Emil Wannheden, att ju mer resurser som satsas på kriget i Ukraina nu, desto svagare blir landets ekonomi på sikt.
Svårigheterna är ännu inte så allvarliga att Ryssland tvingas dra ner på sin krigsinsats, enligt Emil Wannheden. Men att få väst att lätta på sanktionerna är viktigt för Ryssland eftersom flera att landets ekonomiska problem då skulle minska.
– Men det är inte så viktigt för dem att de i nuläget är redo att ge upp sina mål att kontrollera Ukraina, säger Emil Wannheden.
Fysisk aktivitet skyddar mot sjukdomar, men nu visar en studie att hälsovinster även kan ses hos äldre som rör sig mindre än vad som rekommenderas.
– Resultatet visar att all rörelse är viktig för äldres hälsa, säger forskaren Andreas Nilsson vid Örebro universitet.
Forskare har följt över 800 personer mellan 65 och 79 år i Italien, Nederländerna, Polen och Storbritannien. Syftet var att undersöka kopplingen mellan fysisk aktivitet och hälsa hos äldre.
Daglig aktivitet mättes
Deltagarna delades in i två grupper. I den ena gruppen bedömdes personerna vara fysiskt aktiva. De följde WHO:s rekommendation att röra på sig minst 2,5 timmar i veckan med pulshöjande aktiviteter. Den andra gruppen bestod av studiedeltagare som inte rörde sig enligt rekommendationen, och klassades därför som fysiskt inaktiva.
– Vi använde rörelsemätare för att ta reda på hur mycket tid deltagarna ägnar åt dagliga aktiviteter med olika intensitet. Den metoden ger mycket mer tillförlitliga resultat än att låta deltagarna själva notera hur mycket de rör på sig, vilket är den metod som tidigare forskning oftast har använt, säger Andreas Nilsson, forskare i idrottsvetenskap vid Örebro universitet, i ett pressmeddelande.
Analyser av biomarkörer
Under en vecka fick deltagarna föra dagbok över vad de åt. De fick poäng utifrån hur väl de följde kostråd för äldre.
Forskarna mätte även deltagarnas midjemått och tog blodprov för att analysera fem biomarkörer kopplade till det metabola syndromet – ett samlingsnamn för förhöjda blodfetter, högt blodtryck, förhöjt blodsocker och insulinresistens. Dessa faktorer är alla förknippade med ökad risk för sjukdomar.
Mindre stillasittande gör skillnad
Resultatet visade att deltagare som satt mindre än 8,3 timmar per dag hade en signifikant lägre risk att utveckla metabolt syndrom – oavsett fysisk aktivitetsnivå eller hur hälsosamt de åt.
– Även för personer som inte nådde upp till rekommenderad fysisk aktivitet, så var mindre stillasittande förknippat med bättre hälsa. Det tyder på att även lättare rörelse är positivt för hälsan, säger Andreas Nilsson.
Den lägsta risken för metabola sjukdomar fanns hos personer som både var fysiskt aktiva, alltså rörde på sig mer än 2,5 timmar i veckan, och samtidigt satt minst.
Tumlare i svenska vatten kalasar gärna på torsk, sill och smörbult – men verkar inte särskilt kräsna. En studie från Lunds universitet visar att uppemot 40 olika arter slinker ner i deras magar.
Tumlaren är en hotad art med högt energibehov. Den är också känslig för minskad tillgång på föda. För att kunna skydda tumlaren är det viktigt att veta vad den äter.
I en ny studie använder forskare vid Lunds universitet dna-teknik för att kartlägga den lilla valens varierade matvanor.
Maginnehåll och dna-analys
Studien baseras på undersökningar av 65 döda tumlare och kombinerar två metoder för att identifiera deras föda: traditionell maginnehållsanalys och dna-metabarcoding – en ny teknik som gör det möjligt att identifiera bytesarter även när synliga rester saknas i magen. Det görs genom analyser av små mängder genetiskt material.
Torskfiskar, sillfiskar och smörbultar toppar tumlarens meny, men den trubbnosiga tandvalen verkar inte särskilt kräsen. Studien visar att den kan äta 40 olika bytesarter – från centimeterstora bottenfiskar till ål och bläckfisk.
– Vi har hittat spår av allt från tioarmad bläckfisk till energirik ål i magarna hos tumlare som strandat eller fastnat i fiskegarn. Det tyder på att tumlare är extremt flexibla jägare som anpassar sin diet efter vad som finns att tillgå, säger Johanna Stedt, marinekolog vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Nya metoder ger med data
Tumlarens diet i svenska vatten har bara undersökts ett fåtal gånger tidigare – senast 2011, och då med mer traditionella metoder för dietanalys.
– Den nya metoden kunde hitta rester från bytesfisk i alla undersökta tumlarmagar, medan den traditionella bara fungerade i 26 av dem. Det innebär att vi, och andra som studerar liknande arter som är svåra att observera i det vilda, nu kan få tillgång till en större mängd data och få en bättre bild av vad djuren faktiskt äter, säger Johanna Stedt.
Tumlaren är hotad
Studien, som genomförts i samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt och Naturhistoriska riksmuseet, visar att även magar som verkar tomma kan innehålla viktig information – om rätt analysmetoder används.
Enligt forskarna kan det bli avgörande både för forskningen och för arbetet med att skydda tumlaren som är en hotad art i svenska vatten.
– Genom att förstå vilka bytesfiskar tumlare behöver kan vi också bättre förstå var och när konflikter med mänskliga intressen uppstår. Till exempel när risken är störst att de fastnar och drunknar i fiskegarn – och hur vi kan skydda både dem och deras livsmiljöer, säger Johanna Stedt.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
