– CTI-tekniken är stabil och har låga reparationskostnader. Vi anser att tekniken är mogen att introduceras i stor skala i svenskt skogsbruk, säger Magnus Thor på Skogforsk.

Slutsatsen bygger på erfarenheter från 12 testfordon som har kört fem miljoner kilometer med CTI, från Blekinge i söder till Västerbotten i norr. Rapporten visar att man förutom kraftigt ökad framkomlighet på mjuka vägar förbättrar förarens arbetsmiljö samtidigt som däckslitage och bränsleförbrukning minskar.

– Svenskt skogsbruk har länge varit intresserat av CTI-tekniken, men det har funnits frågetecken. Håller grejerna? Vad kostar det? Nu vet vi att tekniken håller och att CTI är bra för skogsbruket, säger Magnus Thor.

Nya regler
Som en följd av projektet kommer Vägverket att erbjuda nya villkor för fordon med CTI. Det kan bli aktuellt att tillåta 60 tons bruttovikt på vägar som annars är begränsade till 52 eller 38 ton. Vägverket kan även tillåta CTI-fordon med 60 tons bruttovikt på vägar som hittills varit avstängda under tjällossningen.

– Det är grönt ljus för CTI nu, men det handlar inte om att omedelbart utrusta alla Sveriges 1600 virkesfordon med tekniken. I första hand är det lämpligt att åkarna ”spetsar” sina fordonsflottor med någon eller några CTI-bilar som kan ta de besvärliga körningarna. Sedan växer säkert behovet i takt med erfarenheterna, säger Magnus Thor.

Fakta om CTI
Med CTI, Central Tyre Inflation, kan föraren av ett virkesfordon under färd variera däcktrycket. Detta ökar kontaktytan mellan däck och väg och minskar marktrycket ända ned till 200 mm djup, vilket gör att fordonet kan ta sig fram även på mjuka vägar. Tekniken används i dag i praktisk drift, framför allt i Nordamerika där CTI finns på ca 2500 fordon. Att utrusta ett fordon med CTI kostade i projektet 180 000-280 000 kr.

Läs mer i Resultat nr 10, 2006 som kan beställas på www.skogforsk.se eller på tel: 018-18 85 00.

Kontaktinformation
Magnus Thor, Skogforsk. Tel: 018-18 85 96, 070-598 85 96
Malin von Essen, pressansvarig. Tel: 018-18 85 76, 070-630 68 67

Många arter av vildbin har gått tillbaka på grund av odlingslandskapets förändringar. I arbetet med att rädda, vårda och bevara ekosystem i Europa spelar nödvändiga resurser för vildbin en viktig roll. Magnus Larsson har studerat denna insektsgrupp och hur deras pollination skiljer sig från andra insekters. I samband med det har han även utvecklat en metod där pollen används för att uppskatta vildbiets populationsstorlek.

Han mätte hur mycket pollen som fördes bort från blommornas ståndare och hur mycket som tillfördes blommornas pistiller och kunde visa att humlor och håriga tvåvingar var mest effektiva. Väddsandbiet, en art av vildbi som är specialiserad på att besöka väddväxter, förde bort stora mängder pollen, men besökte sedan inte honblommorna.

– Det innebär att detta bi kan ha negativ effekt på växtens pollinationsframgång, säger Magnus Larsson.

Metoden för att förutspå vildbins populationsstorlekar utgörs av ett slags pollenbudget där binas pollenbehov (som bestäms genom att mäta mängden pollen i boet) relateras till den totala pollenproduktionen (som bestäms genom att mäta mängden pollen i populationer av värdväxten). Han visar också att utnyttjandegraden (den del av den totala pollenproduktionen som samlas och används som larvföda i vildbinas bon) varierar mellan olika populationer.

Magnus Larsson föreslår också hur den idag vanligaste metoden för att uppskatta populationsstorlek för vildbin – ”märk-återfångst” – kan förenklas. Enkla observationer visade sig nämligen under studiens gång ge en bra uppskattning av populationsstorleken. Den mer tids- och kompetenskrävande proceduren med märkning och återfångst blir därmed ett överflödigt tillvägagångssätt när det handlar om att i stor skala uppskatta populationsstorlekar hos vildbin.

– Resultaten tyder på att båda dessa metoder har potential att bli nyttiga verktyg inom naturvården, säger han.

Kontaktinformation
Kontaktperson: Magnus Larsson, tel: 018-471 28 70, mobil: 070- 975 89 67 eller via e-post: Magnus.Larsson@ebc.uu.se

Idag är ekonomijournalistik ett dagligt och utbrett inslag i svenska mediers nyhetsutbud. Ekonominyheterna har antagit en populariserad ton som påminner om kvällstidningarnas. Personfixeringen är utbredd och i mediedramat spelar vanligtvis börsbolagens vd:ar huvudrollerna. Samtidigt har medieaktiviteter blivit en självklar del av företagens verksamhet. Men knappt femtio år tillbaka i tiden fanns varken begreppet ekonomijournalistik eller yrkesgruppen ekonomijournalister i Sverige. Då var det också långt ifrån självklart vad ekonominyheter skulle innehålla och hur de skulle presenteras.

I syfte att hitta en förklaring till ekonomijournalistikens uppkomst har Maria Grafström undersökt tidsperioden när dagens affärstidningar grundades – 1960- och 1970-talen. Hon visar att den grundades före börsens expansion och det privata aktieägandets utbredning. Dessa faktorer brukar annars ofta lyftas fram som självklara förklaringar till det ökade utbudet av ekonominyheter.

Till stor del formades den tidiga utvecklingen på fem redaktioner: Veckans Affärer, Affärsvärlden, Dagens industri, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Det fanns två olika grupper som definierade den tidiga ekonomijournalistiken: journalister som intresserade sig för att göra journalistik av ett nytt område – det svenska näringslivet – och civilekonomer som intresserade sig för företagsanalys och utvärdering och ville sprida information och kunskap om företag och företagande.

– Under denna tid fanns ingen gemensam och etablerad idé om vem som skulle producera ekonominyheter och vad dessa skulle innehålla. De två grupperna producerade helt olika typer av ekonominyheter. Journalister producerade mer populariserade och personorienterade nyheter med ett stort inslag av bilder, medan ekonomer gjorde företagsanalyser nästan helt utan bilder, säger Maria Grafström.

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att framväxten av ekonomijournalistiken inte enbart kan förklaras med en ökad efterfrågan på ekonomisk information från allmänheten, utan att journalister, ekonomer och medieföretag hade egna ambitioner att utveckla och producera ekonominyheter långt innan börsens expansion.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Maria Grafström, tel: 018-471 13 66, 070-741 46 50 eller via e-post: Maria:Grafstrom@fek.uu.se

De första mottagarna av anslag är reproduktionepidemiologerna Bengt och Karin Källén. Reproduktionsepidemiologi innebär studier på stora befolkningsunderlag inom områdena graviditet, förlossning och barnhälsa.
Lundaforskarna har bl a byggt upp en stor databas över sambanden mellan mammans användning av läkemedel och fostrets utveckling. Databasen är sökbar via nätet, men läkare och barnmorskor från hela landet ringer också direkt till Lund för att få råd om olika mediciner.
Hur det går med överlevnad, hälsa och utveckling hos för tidigt födda barn, om provrörsbefruktningar ger oönskade följder för mamman och fostret, och om illamående under graviditeten är ett bra eller dåligt tecken – det är andra frågor som kan besvaras utifrån det stora datamaterial som Bengt och Karin Källén (svärfar och svärdotter) har samlat in.

Sveriges första metadonprogram startade i Uppsala 1966, på initiativ av professor Lars Gunne som också medverkar vid konferensen. Behandlingsmetoden upptäcktes 1965 av de amerikanska forskarna Mary Jeanne Kreek, Marie Nyswander och Vincent Dole och har visat sig vara en av de mest verkningsfulla medicinska metoderna mot heroinmissbruk. Idag behandlas cirka 1 200 personer i programmet.

– Men vi har också utvecklat vårt program för en ny och växande grupp patienter, som fått ett opioidberoende framkallat av behandling för långvarig smärta. Vår långa erfarenhet och vårt goda samarbete med smärtkliniken gör att vi idag har verklig spetskompetens på detta område, säger Leif Grönbladh, verksamhetsansvarig.

Metadonbehandlingen har inte varit okontroversiell. Det har funnits en skepsis mot att en drog ska ersättas med en annan, och metadon betraktas fortfarande som ett narkotiskt preparat av många. Men det har vänt i takt med att den samlade evidensen ökat. Idag är metoden väl utvärderad och etablerad i ett 30-tal länder.

– Metadon passar in i hjärnans endorfinsystem, men till skillnad från narkotiska droger uppstår ingen toleransutveckling. Det krävs alltså inte ständigt ökande doser, utan ger istället balans i systemet, säger Leif Grönbladh.

– Heroin skapar däremot en obalans som vi kunnat visa aldrig normaliseras. Den förefaller vara livslång, säger Fred Nyberg, professor i biologisk beroendeforskning och moderator under första konferensdagen.

Konferensens syfte är att presentera programmets utveckling och forskningsresultat. Även nya rön, bland annat kring opioiders betydelse för beroendeutveckling och behandling av drogsug och abstinens, presenteras. Några av världens mest ansedda forskare på området, bland andra Mary Jeanne Kreek från Rockefeller University, New York, kommer att medverka.
Konferensen invigs av landshövding Anders Björck och rektor Anders Hallberg i närvaro av HM drottningen. Dag två inleds av sjukhusdirektör Erik Hemmingsson och vicerektor Ulf Pettersson.

Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Leif Grönbladh, forskare vid institutionen för neurovetenskap och föreståndare för metadonenheten, tel: 018-611 21 52, 070-325 23 91, via e-post: Leif.Gronbladh@neuro.uu.se
Fred Nyberg, professor i biologisk beroendeforskning och moderator under konferensen, tel: 018-471 41 66, 070-817 41 66, e-post: Fred.Nyberg@farmbio.uu.se

Anna Ovanfors har i sin studie tittat närmre på samspelet mellan patienter, läkare och läkemedelsföretag inom astmaområdet. En tydlig tendens hon ser i sitt material är att de patienter som får bra och uppdaterad information om läkemedlet från sin läkare också får bättre kontroll över sitt sjukdomsförlopp. De uppsöker inte läkare och sjuksköterskor i samma utsträckning, de är inte inlagda på sjukhus lika ofta och de har lägre sjukfrånvaro jämfört med den grupp patienter som känner sig sämre informerade om det läkemedel de använder.

− Min studie visar att samhället skulle tjäna på ökade möjligheter för läkemedelsbolagen att nå ut till läkarkåren, säger Anna Ovanfors. Patienterna måste få bättre bemötande och bättre utbildning av läkarna i samma takt som läkemedlen förbättras. Annars riskerar man att läkemedlens möjlighet till samhällsvinster, i form av färre sjukskrivningar och färre sjukvårdsbesök, uteblir.

Idag är det dock inte lätt för läkare att hålla sig välinformerade om nya läkemedel. Antalet utbildningsdagar för läkare har skurits ned och kontakten mellan läkare och läkemedelsföretagen är hårt reglerad. Anna menar att en ”neutral” myndighet som filtrerar information mellan läkemedelsföretagen och läkarna skulle kunna vara en lösning på problemet.

Studien omfattar nära 600 personer i Sverige och har utförts på både astmacentra och vårdcentraler.

Anna Ovanfors avhandling spänner över två delområden, hälsoekonomi, inkluderat den studie som omskrivs ovan, samt icke-linjär tidsserieanalys. Avhandlingens titel är ”Essays on Nonlinear Time series Analysis and Health Economics” och kan beställas från Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm: e-post efi@hhs.se

Kontaktinformation
Anna Ovanfors, ekonomie doktor
Tel: 08-470 67 01 / 070-220 71 73
E-post: ovanfoa@wyeth.com

PROFESSOR ADRIAN LUSSI är verksam vid universitetet i Bern, Schweiz. Med sin forskning har han framförallt ökat våra kunskaper om kariessjukdomen och vad som blivit ett allt ökande problem, nämligen dental erosion. Adrian Lussi har på ett systematiskt och konsekvent sätt analyserat mekanismerna bakom dentala erosionsprocesser, deras uppkomst och förebyggande, vilket resulterat i kliniskt tillämpbara profylaktiska metoder. Han har dessutom medverkat vid utveckling och utprovning av ny metodik för tidig kariesdetektion och kvantifiering samt bedrivit olika studier inom kariesprofylaktik. Som redaktör och författare till den första internationella läroboken inom området dental erosion har han bidragit till ytterligare spridning av kunskap.

PROFESSOR JORMA TENOVUO är verksam vid universitetet i Åbo i Finland. Genom sin forskning om munhålans olika försvarssystem har han bidragit till en ökad och användbar kunskap, såväl basvetenskapligt som kliniskt, om tand- och munsjukdomarna. Jorma Tenovuo har genom systematiska och nydanande studier av salivens olika försvarsmekanismer mot patogena mikroorganismer bidragit till väsentligt ökade kunskaper om den orala ekologin. Detta har i sin tur omsatts i ett flertal profylaktiska tillämpningar för förebyggande av tand- och munsjukdomar. Han har därutöver bedrivit ett flertal kliniska studier beträffande kariesprofylaktik. Genom sin medverkan i flera uppskattade läroböcker har han bidragit till att ytterligare sprida kunskap.

Yngve Ericssons pris, tidigare kallat Patentmedelsfondens pris för odontologisk profylaxforskning, delas ut vart tredje år av Stiftelsen Patentmedelsfonden för Odontologisk Profylaxforskning och Karolinska Institutet gemensamt. Syftet är att belöna framstående insatser för att förebygga tandsjukdomar. Patentmedelsfonden instiftades 1963 på basis av intäkter från patent (främst patent på fluortillsats till tandkrämer i syfte att motverka karies). Fonden delar varje år ut cirka 1,5 miljon kronor som bidrag till forskning med syfte att förebygga tandsjukdomar.

Prisutdelningen äger rum den 2 november i Berwaldhallen.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Birgit Angmar-Månsson, professor vid Karolinska Institutet och stiftelsens sekreterare
Tel: 08 – 524 882 61
E-post: Birgit Angmar-Mansson@ki.se

Anders Linde, professor vid Sahlgrenska Akademin och stiftelsens ordförande
Tel: 031 – 773 33 86.
E-post: linde@odontologi.gu.se

Katarina Sternudd, pressekreterare Karolinska Institutet
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Målsökande antikroppar är en metod som nu är i snabb utveckling. Tekniken går ut på att binda radioaktivt laddade molekyler till antikroppar som via blodbanan söker upp och fäster vid cellyteproteiner på just den tumörtyp man är ute efter. Därmed får strålbehandlingen en bättre och mer riktad effekt.

Syftet med avhandlingen är att öka kunskaperna om hur nya rekombinanta antikroppar (producerade med molekylärbiologiska, genmodifierande metoder) kan skräddarsys för att söka sig till tumörceller. Genom manipulation av den monoklonala antikroppen H7 skapades fyra olika konstruktioner som jämfördes i termer av löslighet, stabilitet, attraktionskraft och tillverkningsmöjligheter. Samtliga visade sig kunna söka upp experimentellt framkallade tumörer på möss, men med klara skillnader i bl.a. den tid de fäste vid tumörcellerna. Möjligheterna att behandla cancer med de konstruerade antikropparna studerades både med och utan kompletterande, vanlig strålbehandling. Den kombinerade behandlingen visade sig kunna ge en signifikant tillväxtminskning hos tumören och dramatiska utseendeförändringar samt celldöd. Resultaten stöder antagandet att målsökande antikroppar har möjlighet att bli viktiga verktyg i klinisk cancerbehandling.

Ali Sheikholvaezin är doktorand vid enheten för immunologi, tel. 090-785 26 66, epost ali.sheikholvaezin@climi.umu.se

Avhandlingen, som läggs fram fredagen den 13 oktober vid Inst. för klinisk mikrobiologi och Inst. för strålningsvetenskaper, har titeln Recombinant antibodies and tumour targeting.
Disputationen äger rum i Sal A103 (Astrid Fagraeussalen), by. 6, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Gregory P Adams, Fox Chase Cancer Center, Philadelphia, USA.

I studien fick 95 sjuksköterskor i Fyrbodalområdet ange vilka områden de ansåg borde prioriteras inom patientnära forskning.
– Sjuksköterskorna önskade mer forskning om hur man etablerar en vårdrelation som bevarar den enskilda människans integritet och värdighet, och får patienterna att känna sig respekterade och lyssnade till, säger Siv Bäck-Petterson.

Forskning kring betydelsen av beröring, näring, tröst, hopp, sömn och stimulans fanns alla med på sjuksköterskornas prioriteringslista. De ville också se forskning om vilken betydelse samverkan mellan olika vårdgivare har för patientens välbefinnande.

Avhandlingen pekar på att mänsklig omsorg är betydelsefullt för att främja patienternas aktiva medverkan i läkeprocessen och för att minska missnöjet med vårdkontakterna. Sjuksköterskornas professionella utveckling påverkas också positivt.

– De sjuksköterskor som blir berörda av sina patienter och möter patienten som en kompetent medmänniska lär sig att lättare hantera etiskt svåra situationer. Sjuksköterskan utvecklar då också ett förhållningssätt som präglas av närhet, förståelse och engagemang, säger Siv Bäck-Pettersson.

Siv Bäck-Petterson har också analyserat journaler för alla de patienter över 65 år som amputerades vid Uddevalla sjukhus under ett år. Hennes slutsats är att den mänskliga omsorgen inte skrivs in i journalerna. Det innebär att den sjukvårdspersonal som ger medmänskligt engagemang till sina patienter inte kan uppmärksammas för det arbete de utför.

– Det gör det också betydligt svårare att utvärdera vilken effekt omtanke, uppmärksamhet och hänsynstagande har för patientens tillfrisknande. Om journalerna också redogjorde för hur patienterna subjektivt upplever vården skulle det bli lättare att bedriva vetenskaplig forskning om omsorgens betydelse för vårdens resultat, säger Siv Bäck-Pettersson.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa
Avhandlingens titel: Caring in research and practice- some nursing aspects

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Siv Bäck-Pettersson, leg. sjuksköterska, telefon: 0522-26 10 09, 070-646 51 92, e-post: siv.back-pettersson@vgregion.se

Handledare:
Professor Cecilia Björkelund, telefon: 031- 773 68 32, e-post: cecilia.bjorkelund@allmed.gu.se
Universitetslektor Evelyn Hermansson, telefon: 031- 773 60 95, e-post: evelyn.hermansson@fhs.gu.se

Resultaten i avhandlingen visar på den potential som finns när äldre är engagerade i aktiviteter. Resultaten kan därför skapa grund för både preventiva och rehabiliterande insatser för äldres hälsa. Engagemang i fritidsaktiviteter visar sig bidra till hälsan i minst lika stor grad som de så kallade ADL-aktiviteterna, d v s att ta hand om sig själv och sitt hem. Detta är särskilt intressant då dessa typer av aktiviteter traditionellt sett ägnas liten uppmärksamhet inom dagens vård och rehabilitering.

Avhandlingen bygger dels på kvalitativa intervjuer med äldre i samband med deltagande i ett gruppaktivitetsprogram och dels på datainsamling i samband med hembesök hos en grupp av personer i en tvärsnittsstudie av de allra äldsta, studien Umeå 85+.

I avhandlingen presenteras en utvärdering av ett instrument omfattande fritidsaktiviteter. Utvärderingen visar att instrumentet är trovärdigt, dvs mäter det som det är menat att mäta, men att instrumentet har lägre grad av känslighet dvs kan avspegla förändringar i nivå av fritidsengagemang hos de allra äldsta. Engagemang i aktiviteter beskrivs av äldre både utifrån handling, vilket innebär att känna en kreativ kraft och att vara i ett lärande sammanhang, men också en känsla av omvandling med nya erfarenheter och personlig syntes. Tillsammans skapar erfarenheterna av engagemang möjligheter och kraft för utveckling. Repertoaren av engagemang i fritidsaktiviteter visar sig främst innehålla sociala och kulturella aktiviteter, medan bollsporter och anläggningsidrott är mest sällsynt.

Att understödja och bibehålla god hälsa hos äldre är angeläget både ur ett individ- och ett samhällsperspektiv. Ökade kunskaper om äldres engagemang i aktiviteter är angeläget då äldre är den grupp i samhället som ökar snabbast i antal och då engagemang i aktiviteter beskrivs i litteraturen vara kopplade till hälsofaktorer.

Fredag 13 oktober försvarar Ingeborg Nilsson, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, arbetsterapi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Occupational engagment among older people – Evaluation, Repertoire and Relation to life satisfaction.
Disputationen äger rum fredagen den 13 oktober kl 13.00 i Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå Universitet. Fakultetsopponent är docent Ulla Sonn, Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi vid Sahlgrenska Akademin, Göteborg.

Kontaktinformation
Ingeborg Nilsson är uppvuxen i byn Bäsksjö utanför Vilhelmina. Som arbetsterapeut har hon arbetat i Östersund med rehabilitering av personer med hand- och armskador innan hon 1996 flyttade till Umeå för arbete inom kommunens äldreomsorg. Hon är verksam vid enheten för arbetsterapi och nås på telefon 070-560 4560 eller via e-post Ingeborg.Nilsson@occupther.umu.se.

Skämtpress upplevde sin storhetstid decennierna kring sekelskiftet 1900. Då fanns i Sverige ett 60-tal tidningar. I skämtpressen kommenterades med olika grad av humor dagsaktuella händelser samt kulturpersonligheter och politiker, kulturliv och världshändelser i form av kåserier, artiklar och skämthistorier, oftast illustrerade. Tidningarna anlitade ett flertal tecknare, många mer eller mindre bortglömda idag.

– Att bläddra igenom ett antal årgångar svenska skämttidningar är som att kliva in i sekelskiftets Sverige, det är som att befinna sig på gatan bland hästdroskor och skramlande spårvagnar eller i en salong med doft av te och ljud av porslin och frasande krinoliner, det är som att höra skrik och måsar och svordomar från hamnarna och skål och bubblande champagne från de fina salongerna, berättar Anne Banér och fortsätter:
– I detta myller finns också barnen, här konfronteras de med vuxna och med varandra i möten på stadens gator, de ses leva sina liv i borgerligt inredda salonger eller i mörka kyffen mot stinkande bakgårdar med utedass på rad. Barnen i skämtpressens värld har tillskrivits ett antal roller som dels på ett humoristiskt sätt bidrar till att belysa det omgivande samhället med dess sociala strukturer och moraliska värderingar dels till att rent allmänt i komikens form roa den vuxne läsaren.

Teckningar och anekdoter med barn i de två skämttidningarna Söndags-Nisse och Strix under åren 1894-1924 utgör materialet i avhandlingen. Huvudsyftet har varit att studera hur barn gestaltas och vilka roller de tillskrivits i de två tidningarna. Ett delsyfte har belyst relationen mellan text och bild och i samband med det har tecknarnas bidrag i skämtpressen analyserats. Ett tredje syfte har varit att sätta in skämten i ett humorteoretiskt perspektiv för att få svar på frågan om vilken typ av skämt som förekommer i tidningarna.

Materialet har analyserats i sju grupper utifrån de egenskaper barnen tillskrivits: Det avslöjande barnet, Det sanningssägande barnet, Det uppkäftiga barnet, Det smarta och fyndiga barnet, Det busiga barnet, Det elaka barnet och Det naiva barnet. I de fyra första grupperna träder ett starkt och upproriskt barn fram på tidningssidorna, ett barn som vågar gå emot vuxenvärlden och stå upp för sig själv. Dessa barn röjer mycket om den samtid de var en del av.

Det barn som mejslas fram i de andra grupperna utmärks inte av sådana starka karaktärer. Här skämtas det om barns elakhet, dumhet och naivitet, mer allmängiltiga begrepp. Dessa anekdoter och bilder har därför inte i lika hög grad kunnat ställas i relation till samtiden.

– Anekdoterna bygger på en dialog oftast mellan en vuxen och ett barn. Genomgående är det vuxna som frågar något och barnet som svarar. Det tolkas som ett uttryck för makt från de vuxnas sida gentemot barnen, säger Anne Banér.

De sju grupperna representerar två typer av skämt: satiriska och underhållande skämt. Undersökningen visar att i de satiriska skämten är barnens roll i första hand att i skämtets form informera om samtida förhållanden medan den i de underhållande skämten huvudsakligen är att roa den vuxne läsekretsen.

Avhandlingens titel: Uppkäftiga ungar och oförargliga barn: Barn i svensk skämtpress 1894-1924

Ytterligare information
Anne Banér, doktorand Konstvetenskapliga institutionen, tfn 0739-40 12 12, e-post anne.baner@barnkultur.su.se. Anne Banér är även författare till boken ”Bilden av barnet”.

För bild på Anne Banér, kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, e-post maria.sandqvist@eks.su.se, tfn 08-16 13 77.

Faktum är att inget av allt detta krävs för att två människor ska kunna gifta sig. Det formella krav som finns för en lagligt genomförd vigsel är att paret genomgått hindersprövning, att akten utförs av en auktoriserad vigselförrättare och att den övervakas av två vittnen. Ändå är det allt det där andra som förknippas med bröllop. En vigsel kräver få föremål medan bröllop kopplas samman med en mängd föremål, människor och föreställningar.

Eva Knuts har studerat bröllop som ett event och planeringen inför bröllop samt olika betydelser av och förståelser för alla de föremål som hör ett ”riktigt” bröllop till. Valet av inriktningen på studien hänger samman med hennes intresse för dels föremål, dels konsumtion. Hon har djupintervjuat par under planeringstiden om hur de skapar sina bröllop. Några aktörer i bröllopsfältet – såsom frisörer, de som möter kunderna i bröllopsbutiker, präster, guldsmeder och fotografer – har också intervjuats.

Avhandlingen är unik såtillvida att i den kombinerar klassiska intresseområden inom etnologi, såsom bröllop och föremålsforskning, med det med dagsaktuella fenomen som ”upplevelseekonomi” och konsumtion.

Avhandlingens titel: Något gammalt, något nytt – skapandet av bröllopsföreställningar.
Opponent: Fil. dr Cecilia Fredriksson, Lund
Disputationen äger rum lördagen den 14 oktober 2006 kl. 13.00
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8, Göteborg

Se ett inslag om detta från Vetenskapslandet 10/5 2006.
Gå in på:
https://www.forskning.se/servlet/GetDoc?meta_id=89232
Skrolla ner lite så hittar du ”Hur blir ett bröllop till?”

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Eva Knuts, 031-773 56 14,
eva.knuts@cfk.gu.se, http://www.evaknuts.se
Avhandlingen kan beställas via http://www.maraforlag.com

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-773 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se

Verbet få är ett mycket karakteristiskt ord i det svenska språket i kraft av sin höga frekvens och sin mycket komplexa användning. Vid sidan av sin användning som huvudverb med grundbetydelsen ’komma i besittning av’ (få en bok) kan det också användas som kausativt hjälpverb (få Kalle att arbeta, få huset målat), partikelverb (få upp dörren) och modalt hjälpverb (få gå hem). Undersökningen baseras på en svensk-fransk parallellkorpus (Corpus Parallèle Suédois-Français), som består av tio svenska och tio franska originaltexter med översättningar till respektive språk. Korpusen omfattar sammanlagt 2,8 miljoner ord. De 4 790 förekomster av verbet få som korpusen innehåller, belagda i original- och översättningstexter, analyserar Ramnäs i sin avhandling.

Utöver de vanligaste franska motsvarigheterna för varje användning – t.ex. verben avoir och recevoir för få ’komma i besittning av’ och verben devoir och pouvoir för modalt få – identifieras andra, mindre vanliga motsvarigheter, t. ex fall där få tillsammans med ett komplement svarar mot ett enkelt franskt verb (få sömn – dormir ’sova’, osv.) eller då subjet och objekt byter roller (få en klocka – donner ’ge’ une montre, osv.).

Nollkorrespondens – det vill säga då det inte går att identifiera något element i franskan som direkt svarar mot verbet få – förekommer i högre eller lägre grad för alla användningar. När få används som huvudverb, som partikelverb eller som kausativt hjälpverb är nollkorrespondens relativt ovanlig och kan förklaras av generella strukturskillnader mellan de båda undersökta språken. När få används som modalt hjälpverb är nollkorrespondens mycket vanlig. Vissa användningar av få uppvisar stora skillnader mellan källspråkstexter och målspråkstexter. I korpusen är modalt få underanvänt i svenska målspråkstexter medan kausativt få är överanvänt. Som ekvivalenter till det svenska verbet få uppvisar på samma sätt även vissa franska verb och uttryck en stor skillnad i frekvens om man jämför käll- och målspråkstexter. I avhandlingen diskuteras faktorer som kan tänkas bidra till denna ojämna fördelning.

Avhandlingens titel: Étude contrastive du verbe suédois få dans un corpus parallèle suédois-français.
(En kontrastiv studie av det svenska verbet få i en svensk-fransk parallellkorpus.)
Opponent: Professor Hans Kronning, Uppsala
Disputationen äger rum lördagen den 14 oktober 2006 kl. 10.00
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Mårten Ramnäs
031-773 18 09 (arb.), 0704-30 12 02
marten.ramnas@rom.gu.se

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-773 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se

. I den nya försäkringsavtalslagen, som trädde i kraft den 1 januari 2006, har nya regler införts. Direktkravsregler finns även i ett antal speciella författningar som reglerar obligatorisk ansvarsförsäkring, till exempel för fordonsägare som måste ha trafikförsäkring.

Jessika van der Sluijs redogör i sin avhandling för de regler som gäller mellan den skadelidande och försäkringsgivaren i en direktkravssituation, dels enligt försäkringsavtalslagen, dels enligt de speciella författningar som reglerar obligatorisk ansvarsförsäkring. Hon visar att direktkravsregleringen är splittrad och att olika regler gäller i de olika författningarna. Ett enhetligt grepp om regleringen saknas i svensk rätt. Den enskildes direktkravsrätt mot ett försäkringsbolag avgörs därför av vilken slags ansvarsförsäkring det rör sig om.

Jessika van der Sluijs är jur. kand. och verksam som forskare och lärare vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet. Disputationen äger rum fredagen den 6 oktober kl. 10.00 i Sal G, Arrheniuslaboratoriet, Svante Arrhenius väg 14-18, Stockholms universitet, Frescati. Opponent är Eva Lindell-Frantz, jur dr, Juridiska fakulteten, Lund.

Kontaktinformation
Jessika van der Sluijs nås på tel 08-674 75 06 eller e-post: jessika.van-der-sluijs@juridicum.su.se.

– Till 90 procent är det dessa två världsnamn, Ibsen och Strindberg, som förekommer. Det har också varit möjligt att se Vilhelm Moberg, Lars Norén och PO Enquist. Men det är få andra som är kända då de inte är översatta till spanska, säger Louise von Bergen, själv bosatt i Uruguay sedan 20 år.

De nordiska författarnas pjäser har spelats för publiken i 53 föreställningar under mer än hundra år, 1898 – 2001, först genom gästspel från Europa och från och med 50-talet genom de uruguayanska teatrarna. Dessa har tolkat texterna så att de passat in i den aktuella uruguayanska verkligheten under olika perioder – 50-talets lugn och välmåga, 60-talets motståndsteater, diktaturens förtryck och censur under 70-talet och dagens tillåtande mångfald.

”Ibsen tänker inte bra men upphöjt”, skrev en kritiker 1896. ”Han är en messias med två ansikten som hade Sigfrids mod och stridsvilja och Parsifals karaktär av förlossare” skriver en annan. ”Hedda Gabler” och ”Frun från havet” var figurer från ett dimmigt Norden och svåra att förstå sig på för uruguayaner, men tagna rätt ut ur den nordiska verkligheten, menade man. Senare blev Ibsen en av klassikerna som inte ifrågasattes, för att idag kräva en rejäl både estetisk och innehållsmässig omarbetning. Strindberg är en ”våg som inte hittar sin jämvikt och går upp och ner ständigt och desperat”, men han är ett geni, exklusiv och svår att sätta upp. Båda användes de som slagträn i könsrollsdebatten, på var sin sida.

Midsommarafton och hemlighuset i ”Fröken Julie” är det svårt att förhålla sig till i Uruguay och därför stryks de scenerna och anpassas till lokala företeelser inom räckhåll för publiken. Regissören kan ibland vara bergmanskt avmätt och ändå nå sin publik. Men när modern i Mobergs ”Din stund på jorden” endast får visa sin förtvivlan genom att stryka sin döde son lätt över kinden, hänger inte publiken med. En sådan brist på uttrycksfullhet mellan mor och barn är obegriplig.

– Teatern i Latinamerika är inte alltid samhällsanknuten och i protest mot missförhållanden. Här finns också uttryck för existentiell problematik, till exempel i tolkningen av ”Ett dockhem” 1989 där Noras kamp mellan sitt behov att vara fri men utsatt och att vara beroende och skyddad uttrycktes i hennes dans under 25 minuter av den en timmes
långa föreställningen, säger Louise von Bergen.

Louise von Bergen disputerade den 30 september 2006 med avhandlingen ”Nordisk teater i Montevideo – kontextrelaterad reception av Henrik Ibsen och August Strindberg”.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Louise von Bergen, tfn hem +00 598 789 2 7090863, e-post lvbergen@chasque.net
Maria Erlandsson, pressekreterare Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se

Patric Ljung, doktorand vid Institutionen för teknik och naturvetenskap i Norrköping, har ägnat en stor del av sitt avhandlingsarbete åt medicinsk visualisering och så kallade virtuella obduktioner. I dessa fall hämtas data från datortomografi (skiktröntgen).

Det första steget på vägen till en användbar bild är att strukturera om alla data, dela upp dem i små block – som sockerbitar i förhållande till en hel människokropp. Dessa block lagras på datorns hårddisk i flera upplösningsnivåer. Efter en analys av vad användaren vill se, anpassas detaljnivån i varje block så att den önskade bilden får tillräckligt hög kvalitet.

Genom att sortera bort information som inte bidrar till bilden, kan mycket stora dataset få rum på grafikkorten i vanliga spel- och multimediadatorer. I praktiken kan datamängden reduceras till mellan en tiondel och en trettiondel utan att ett mänskligt öga uppfattar någon kvalitetsförsämring.

Tack vare de nya metoderna kan läkare få allmän tillgång till verktyg för diagnos och analys i form av tredimensionell visualisering. En röntgenläkare kan till exempel undersöka en hel kropp, med en datamängd som motsvarar en tvåtimmars dvd-film (5-7 gigabyte), och steglöst zooma in enskilda detaljer i full upplösning. Metoderna medger också att originaldata bevaras, vilket är ett krav vid alla medicinska tillämpningar.

I avhandlingen presenteras också den rättsmedicinska tillämpningen med oblodiga, virtuella obduktioner. Hittills har i samarbete med Centrum för medicinsk bildbehandling och visualisering (CMIV) och Rättsmedicinalverket omkring 160 döda kroppar undersökts, som komplement och förberedelse till traditionell obduktion. På detta vis får man också ett objektivt dokument som utan åverkan på kroppen kan analyseras om och om igen. Med de nya metoderna kan dessa dataset visualiseras i helkroppsversion på vanliga persondatorer.

Avhandlingen Efficient methods for direct volume rendering of large data sets läggs fram vid disputation fredag 6 oktober kl 9.15 i sal K3, Kåkenhus, Bredgatan, Campus Norrköping. Opponent är professor Thomas Ertl, University of Stuttgart, Tyskland.

Kontaktinformation
Patric Ljung 011-363327, 0709-441100, plg@itn.liu.se