Årligen drabbas omkring 400 svenskar av matstrupscancer. Överlevnadsprognosen vid matstrupscancer är sämre än för de flesta andra tumörsjukdomar och den enda behandling som visat sig ge resultat är en omfattande operation som är ett av de mest påfrestande och komplicerade ingrepp som överhuvudtaget genomförs inom vården. Sjuksköterskan Pernilla Viklund som själv arbetar med denna grupp patienter har bland annat undersökt hur svenskar som genomgått en operation för matstrupscancer upplever sin livskvalitet sex månader efter ingreppet.

– De mår betydligt sämre än andra cancerpatienter, och att de mår så dåligt lång tid efter operationen är anmärkningsvärt, säger Pernilla Viklund.

Det som främst visade sig påverka livskvaliteten på lång sikt var uppkomsten av akuta komplikationer efter operationen. Och här upptäckte Pernilla Viklund en stor skillnad: de patienter som opererades av kirurger som gjorde färre än fem matstrupscanceroperationer per år löpte nästan åtta gånger så stor risk för en allvarlig komplikation (läckage i skarven mellan mastrupsresten och ersättningsorganet) jämfört med dem som opererades av kirurger som gjorde minst fem operationer.

– Detta visar att man bör centralisera vården för den här cancertypen så att kirurgerna kan få möjlighet att göra fler operationer och därmed minska risken för patienterna, säger Pernilla Viklund.

Pernilla Viklunds forskning visar också att patienter med matstrupscancer värderar stödet av och kontakten med så kallade koordinatorsjuksköterskor högt. Det är specialistsjuksköterskor med samordnings- och stödfunktion som hjälper patienten genom hela vårdkedjan. Systemet med koordinatorsjuksköterskor finns bland annat på Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.

Avhandling: ”Quality of life after esophageal cancer surgery” vid enheten för esofagus- och ventrikelforskning, Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet.

Kontaktinformation
Pernilla Viklund, medicine doktor och legitimerad sjuksköterska,
tfn 08-517 759 84, 070-376 54 79, e-post pernilla.viklund@karolinska.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, tfn 08-524 838 95, 070-224 38 95,
e-post katarina.sternudd@ki.se

Vid inflammatoriska tillstånd och sjukdomar, såsom svåra infektioner, ledgångsreumatism, astma och åderförkalkning, bildas substanser, till exempel cytokiner, som bidrar till olika delar av den inflammatoriska processen. I den första av två aktuella publikationer i Proceedings of the National Academy of Sciences (2 maj 2006) visar professor Jesper Haeggströms forskargrupp, i nära samarbete med professor Jan Palmblads forskargrupp, att flera av dessa substanser kan påverka blodkärlens celler så att de börjar uttrycka receptorer för en så kallad leukotrien, LTB4. Detta i sin tur gör att cellerna kan reagera på LTB4 och skicka signaler som förstärker inflammationen. LTB4 är en kraftigt kemotaktisk och immunmodulerande substans, som är viktig för de vita blodkropparnas förflyttning över kärlväggarna vid en skadad och inflammerad vävnad. Tidigare har man trott att cellerna på blodkärlens väggar var ”tysta” och inte kunde reagera på LTB4. Att man nu visat på nya faktorer som styr samspelet mellan kärlcellerna och de vita blodkropparna, som i sin tur är avgörande för den inflammatoriska processen, betyder att utveckling av läkemedel kan inriktas mot dessa, läkemedel som på sikt kan få användning vid kronisk inflammation som ledgångsreumatism, astma och hjärtkärlsjukdom.

I den andra av de två aktuella publikationerna (Online 8-12 maj) presenteras för första gången en studie, som utförts i samarbete med arteriosklerosforskare och kärlkirurger vid Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, där alla enzymer och receptorer som är inblandade i bildning och signalering av leukotriener undersökts i arteriosklerotisk (åderförkalkad) vävnad. Undersökningsmaterial har tagits från biobanken Karolinska Endoarterectomies där material från patienter, som opererats för åderförkalkning, samlats in. I studien identifieras tre enzymer som är uppreglerade i arteriosklerotisk vävnad hos människa, varav två är särskilt ökade hos patienter med pågående eller nyligen genomgångna symptom på akut kärlsjukdom med proppbildning. Dessa tre enzymer, i synnerhet leukotrien A4 (LTA4) hydrolas, är avgörande för bildning av den immunmodulerande substansen LTB4. Genom att man nu satt fokus på de avgörande enzymerna och signalämnena kan utvecklingen av läkemedel för både behandling och förebyggande av åderförkalkning och hjärtinfarkt påskyndas.

Karolinska Institutets forskning om eikosanoider, den typ av ämnen som leukotriener och även prostaglandiner tillhör, har länge haft en stark internationell position. Professor Bengt Samuelsson var en av de tre som erhöll Nobelpriset i medicin eller fysiologi 1982 för upptäckten av dessa substanser, och han har även deltagit i detta nya arbete om leukotriener och åderförkalkning. Professor Jesper Haeggström fortsätter idag forskningen om eikosanoider och leder bland annat ett större EU-projekt, EICOSANOX (www.eicosanox.org), om dessa centrala substanser inom de stora folksjukdomarna hjärtkärlsjukdom, arterioskleros, demens och cancer.

Publikationer:

Differential induction of BLT receptor expression on human endothelial cells by lipopolysacharide, cytokines, and leukotriene B4.
Qui H, Johansson A-S, Sjöström M. Wan M, Schröder O, Palmblad J, Haeggström JZ.
PNAS 103: 6913-18, 2 maj 2006.

Expression of 5-lipoxygenase and leukotriene A4 hydrolase in human atherosclerotic lesions correlate with symptoms of plaque instability.
Qui H, Gabrielsen A, Agardh HE, Wan M, Wetterholm A, Wong C-H, Hedin U, Swedenborg J, Hansson GK, Samuelsson B, Paulsson-Berne G, Haeggström JZ.
PNAS Early Edition 8-12, 2006.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Jesper Z. Haeggström, Karolinska Institutet, tfn 08-524 876 12, 070-277 76 12, e-post jesper.haeggstrom@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, tfn 08 524 838 95, 070-224 3895,
e-post katarina.sternudd@ki.se

Blodkärl är uppbyggda som rör bestående av bland annat endotelceller, stödjeceller och membran i olika lager. Kärlets insida är klädd med endotelceller. Via blodkärlen förs blodet runt i kroppen och förser vävnader med syre och näring. För att klara denna uppgift och för att bilda nya blodkärl krävs nära kontakt och kommunikation mellan blodkärlets olika celler och membran.

För att undersöka hur cellkommunikation styr nybildning av blodkärl har en forskargrupp från Uppsala universitet studerat blodkärl som har bildats från embryonala stamceller från mus. Genom genetisk manipulation av stamcellerna visar forskarna att produktion av sockermolekylen heparansulfat är ett absolut krav för blodkärlsbildning.

– Vi har använt oss av stamceller med två typer av genetiska modifieringar. I den första tog vi bort genen som producerar det enzym som behövs för att sockerkedjorna ska kunna binda olika tillväxtfaktorer. I den andra modifieringen var genen som producerar mottagaren (receptorn) för tillväxtfaktorn VEGF (vascular endothelial growth factor) borttagen, berättar Lars Jakobsson.

Den första modifieringen resulterade i celler med defekt heparansulfat och den andra till att cellerna inte kunde bilda receptorn för VEGF. Ingen av dessa två stamcellstyper kunde bilda blodkärl på egen hand.

– För att vidare studera heparansulftatets betydelse utvecklade vi en modell där de olika stamcellsmodifieringarna fick växa tillsammans. Det visade sig att cellerna under de här förutsättningarna bildade rikligt med blodkärl. Det är mycket förvånande och spännande, och ger ny information om hur olika celler kan kommunicera och hjälpas åt för att bilda olika organ i kroppen, säger Lars Jakobsson.

Den nya stamcellsmodellen gör det möjligt att skapa odlingar där heparansulfat produceras endast av stödjecellerna och inte av endotelcellerna. Tidigare har man vetat att heparansulfat binder olika tillväxtfaktorer, bland andra VEGF, och ”presenterar” dessa faktorer för receptorerna på cellytan. Nu visar Uppsalaforskarna att VEGF som presenteras av heparansulfat på stödjeceller (till skillnad från heparansulfat som finns på endotelcellerna) ger en mycket kraftigare och mer långvarig effekt på endotelcellernas aktivering. Slutsatsen är att både heparansulfatets mängd och position spelar en avgörande roll i bildandet av nya blodkärl.

– Vi visar att heparansulfatet fungerar som ett klister som håller fast VEGF och dess receptor på cellytan så att signalen att bilda nya blodkärl kvarstår under mycket längre tid. Att heparansulfat har den funktionen har man tidigare inte känt till, och funktionen kan säkert gälla även andra receptor- och kommunikationssystem, tror Lars Jakobsson.

Forskarna har alltså identifierat en helt ny mekanism för hur kommunikation mellan celler kan regleras. Det öppnar upp nya möjligheter för utveckling av läkemedel som kan reglera blodkärlsnybildning. Sådana läkemedel skulle kunna förbättra behandlingen av till exempel cancer, reumatism och vissa ögonsjukdomar.

Länk till Developmental Cell: http://www.developmentalcell.com

Medförfattare till studien är Lars Jakobsson, Johan Kreuger, Katarina Holmborn, Lars Lundin, Inger Eriksson, Lena Kjellén och Lena Claesson-Welsh.

Kontaktinformation
Lars Jakobsson, tel 018-471 46 07, mobil 070-31 86 244, e-post lars.jakobsson@genpat.uu.se
Lena Claesson-Welsh, tel 018-471 43 63, e-post lena.welsh@genpat.uu.se

För att kunna utveckla säkra och åldersanpassade behandlingar är barns deltagande viktigt. Men barn deltar sällan i forskningsstudier, vilket innebär att läkemedel aldrig testats på barn och därför inte är evidensbaserade (bygger på beprövad erfarenhet) på samma sätt som för vuxna. Detta kan leda till oförutsedda sidoeffekter av behandlingen, eftersom barn inte bara är små vuxna, utan individer under utveckling.

Deltagande i forskning tar tid i anspråk och kan involvera risker som måste vägas mot nyttan av att få fram kunskap och säkra behandlingar. Denna balans mellan risk och nytta är etiskt viktig.

– Vår önskan att skydda barnen från onödigt lidande har lett till att de systematiskt exkluderas från forskningens möjliga framsteg, säger Alina Rodriguez, som ser en internationell samsyn växa fram för att inkludera barn i medicinsk forskning.

Hon har tillsammans med kollegor från medicinska fakulteten och Centrum för bioetik vid Karolinska institutet och Uppsala universitet gjort en studie på 863 blivande föräldrars syn barns deltagande i forskning och på vem som i så fall ska ha ansvaret för besluten. En stor majoritet ansåg att det är nödvändigt att barn deltar och att vårdande läkare ska vara med i beslutsprocessen.

– Denna syn på ansvaret går stick i stäv med den internationella trenden där man placerar ansvaret på avvägningen mellan risk och nytta hos en regional enhet, säger Mats G Hansson, forskare vid Centrum för biotetik vid Karolinska institutet och Uppsala universitet.

De undersökte också föräldrarnas vilja att låta sina egna barn delta, och resultaten visar på en positiv attityd. Att delta ses av de flesta som något självklart, om de mediciner som testas är vetenskapligt relevanta. Studien visar sammanfattningsvis att föräldrar vill bidra till att öka kunskapen i syfte att förbättra behandlingen för barn.

– Vår slutsats är att det behövs ett partnerskap mellan föräldrar och forskare som syftar till att se till att barn inte exkluderas från forskning, säger Alina Rodriquez.

Studien publicerades tidigare i år i Uppsala Journal of medical Sciences i ett specialnummer inför 300-årsfriandet av barnläkaren Nils Roséns födelse. Rosén är känd som pediatrikens fader.

Kontaktinformation
För mer information: Alina Rodriguez, 018-471 79 80, 073-981 24 50 eller via e-post: Alina.Rodriguez@psyk.uu.se eller Mats G Hansson, 018-611 35 76 eller Mats.Hansson@bioethics.uu.se

Vattenskalle eller hydrocefalus beror på att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Patienterna har ofta svårigheter att gå och deras förmåga att tänka och minnas påverkas också, men många blir bättre om de opereras. Vätskan kan dräneras med hjälp av ett smalt plaströr i hjärnans ena hålrum och i vissa fall kan en titthålsoperation göra att hjärnvätskan kan tas upp i blodet på ett naturligt sätt. Men det finns patienter som inte blir bättre av att opereras och det finns risk för komplikationer. Läkarna måste därför avgöra vilka patienter som blir mest hjälpta av ett kirurgiskt ingrepp.

En av de metoder som används för att avgöra om patienten bör opereras går ut på att mäta hjärnans vätsketryck. Trycket förändras stötvis och genom att använda sensorer i hjärnans hålrum kan läkarna få en vågformig bild av tryckets variationer.
– Man brukar säga att om B-vågorna förekommer 50 % av tiden eller mer så är det en bra indikation på att en operation kommer att hjälpa, men i min avhandling visar jag att det inte finns någon sådan koppling, säger Hannes Stephensen.
I studien analyserades vågmönstret hos 55 patienter först efter det att de genomgått operation och det fanns inget samband mellan vågbilden och resultatet av det kirurgiska ingreppet.

Det är fortfarande oklart vad det är som gör att hjärnans hålrum blir större vid vattenskalle. I den medicinska litteraturen förklaras det ofta med att det skulle finnas en tryckskillnad mellan hålrummet och hjärnytan. Men i Hannes Stephensens studie fanns ingen sådan skillnad.
– Det vetenskapliga underlaget är ofullständigt. Vi mätte trycket hos tio patienter och det fanns ingen skillnad mellan trycket i hjärnans hålrum och över ytan, säger Hannes Stephensen.

Mellan åren 1950 och 1970 ansåg många att barn med vattenskalle klarade sig bättre utan operation, och det finns därför idag många vuxna i Sverige som aldrig fått behandling. Men avhandlingen visar att också vuxna patienter som har haft obehandlad vattenskalle under många år kan förbättras avsevärt med ett kirurgiskt ingrepp. I studien opererades 17 patienter som haft obehandlad vattenskalle i genomsnitt 40 år och av dem var det bara en som inte blev bättre.
– Efter operationen hade patienterna lättare för att gå, de fick bättre balans och mindre problem med urinläckage. Många av patienterna beskrev det som att de fått livet tillbaka, säger Hannes Stephensen.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för neurovetenskap och rehabilitering
Avhandlingens titel: Adult hydrocephalus – intracarnial pressure, B-wave and clinical analysis in patients with noncommunicating and communicating hydrocepphalus

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Hannes Stephensen, neurokirurg, telefon: 0047-456 77 233, 073-785 51 50, e-post: hannes.st@mail.nu

Handledare:
Professor Carsten Wikkelsö, telefon: 031- 342 24 58, 070-820 37 24, e-post: carsten.wikkelso@neuro.gu.se

Upptäckten, som gjorts av dr Lukasz Huminiecki vid Karolinska Institutet i samarbete med dr Martin Frith, Australien, har nyligen publicerats i PLoS Genetics.

Sedan länge vet man att proteiner bildas genom att arvsmassans DNA först kopieras till budbärar-RNA, så kallade transkript. Dessa innehåller all den information som behövs för att bygga upp proteinerna i kroppen. Men genetisk forskning har nyligen visat att nästan hälften av alla transkript hos däggdjur tycks sakna betydelse för att bilda proteiner.

De nya fynden (från experiment gjorda i möss) avslöjar att ytterligare cirka tio procent av transkripten utgörs av molekyler som liknar ett mellanting mellan icke-kodande och proteinkodande budbärar-RNA.

– Vi kallar dem pseudo-budbärar-RNA, säger Lukasz Huminiecki. De liknar vanliga RNA-molekyler, men de kan endast bilda delar av proteiner, vilket i sin tur påverkar deras funktion. Men det är ännu för tidigt att säga på vilket sätt.

Forskarna fortsätter nu sin kartläggning av denna tidigare okända del av arvsmassan och dess effekter på biologiska processer. Arbetet är en del av ett det stora internationella FANTOM-projektet för genomforskning i samarbete med RIKEN Yokohama Institute och RIKEN Wako Institute. (FANTOM står för functional annotation of the mouse.)

Lukasz Huminiecki är gruppledare vid det nyligen etablerade Laboratoriet för experimentell bioinformatik, institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet.

Publikation: “Pseudo-Messenger RNA: Phantoms of the Transcriptome”, PLoS Genetics online

Kontaktinformation
För mer information:
Lukasz Huminiecki, tfn 08-5248 6626, 073-4305462,
e-post Lukasz.Huminiecki@cgb.ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, tfn 08-524 838 95, 070-224 38 95,
e-post katarina.sternudd@ki.se