Ett av huvudsyftena med nationella prov – som på gymnasiet ges i svenska, engelska och matematik – är att stödja en likvärdig betygssättning. I avhandlingen ”Lika chanser på gymnasiet? En studie om betyg, nationella prov och social reproduktion” undersöker Helena Korp hur de nationella proven används som stöd vid betygssättning.
Hon finner stora skillnader mellan skolor och program i hur proven förbereds, genomförs och används. Variationen sätts i samband med undervisningens villkor och traditioner i olika gymnasiemiljöer, men också med skolans differentierande funktioner.
Avhandlingen visar att eleverna på olika skolor och olika program gör de nationella proven och betygsätts på olika villkor – men också att undervisningen ger dem mycket skilda förutsättningar att nå målen och att möta kriterierna för de högre betygen. På vissa håll begränsas kurserna till ett visst betygsspann där högsta betyg inte finns med. Hon pekar också på att kärnämnenas sätt att konstruera och förmedla kunskap utgår från andra koder än yrkesprogrammens karaktärsämnen, medan de studieförberedande programmens karaktärsämnen på ett tydligt sätt stärker kunskapsutvecklingen i kärnämnena.
– Även om kärnämneskurserna på pappret har samma mål, så är det inte så i praktiken, säger Helena Korp.
– I studieförberedande program har de en mera kognitiv och abstrakt inriktning och ligger därför mera i linje med de nationella proven. Dessutom får eleverna på de studieförberedande programmen ofta en rejäl och strategisk förberedelse av sina lärare inför de nationella proven, något som inte gäller eleverna på de yrkesförberedande programmen, säger hon.
Helena Korp betonar dock att skillnaden inte alltid går mellan yrkes- och studieförberedande program – programmen kan se väldigt olika ut på olika skolor, beroende till exempel på skolans status, lokalisering, traditioner och även på enskilda lärare.
Den viktigaste slutsatsen är kanske att ambitionerna bakom 1990-talets gymnasiereform att likställa chanserna för elever med olika studieinriktning och bakgrund inte kan anses ha realiserats på en tillfredsställande nivå. Det är något som ofta tolkas som utslag av elevernas skilda motivation och begåvning, trots att eleverna faktiskt inte i realiteten ges samma förutsättningar att lära.
Helena Korp lägger fram avhandlingen vid Malmö Högskola.

Kontaktinformation
Tid: Fredag 8 september, 10.15-12.15
Plats: Malmö Högskola, Lärarutbildningen, Nordenskiöldsgatan 10, Sal D138
För mer information: kontakta Helena Korp, 0520 – 22 37 57, helena.korp@hv.se

Pressmeddelandet lämnat av Torsten Arpi, Informationsavdelningen, 0733-975134, torsten.arpi@hv.se

Tid: 29-30 september kl. 9.30 – 15.45
Plats: Aula Magna, Stockholms universitet, Frescati
Språk: Engelska

Fredag den 29 september

9.30 – 10.00 Invigning, Kåre Bremer, rektor, Stockholms universitet

10.00 – 10.15 Introduktion: Astrid Söderbergh Widding, dekanus, Humanistiska fakulteten, Lizette Gradén och Louise Wallenberg, koordinatiorer, Centrum för modevetenskap

10.15 – 11.00 Huvudtalare: Valerie Steele, Museum at the Fashion Institute of Technology, New York, ”Fashion, Art, and Life”

11.00 – 12.00 Caroline Evans, Central St. Martin’s College of Art and Design, London & Rebecca Arnold, Stockholms universitet, ”Common Threads: A Dialogue On Methods
And Approaches To Modern Fashion”

12.00 – 13.30 Lunch

13.30 – 14.30 Peter McNeil, University of Technology, Sydney & Giorgio Riello, London School of Economics,
”For Serious Pedestrianism: Fashion and Footwear in History”

14.30 – 15.15 Patrik Aspers, Stockholms universitet, ”Fashion in and out of Societies ”

15.15 – 15.45 Diskussion

Lördag den 30 september

9.30 – 10.15 Elizabeth Wilson, London College of Fashion and London Metropolitan University, ”How do We understand Fashion?”

10.15 – 11.00 Malcolm Barnard, University of Derby, ”Fashion and (the) Image”

11.00 – 11.45 Stella Bruzzi, Royal Holloway College/University of Warwick, ”A Magnificent Obsession: Costuming Gender in Hollywood Melodramas of the 1950s”

11.45 – 13.30 Lunch

13.30 – 14.15 Barbara Vinken, Ludwig-Maximilians-Universität München Transvesty: ”Travesty, Fashion and Gender”

14.15 – 14.45 Vad händer i framtiden? Diskussion

Kontaktinformation
För anmälan:
Maria Erlandsson, pressekreterare, Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se

För ytterligare information kontakta:
Lizette Gradén, koordinator, tfn 08-674 79 09, e-post lizette@fashion.su.se
Louise Wallenberg, tfn 08-16 2278 / 08-16 11 56, e-post louise@fashion.su.se / louise.wallenberg@mail.film.su.se

Syftet med avhandlingsarbetet är att öka förståelsen kring ungdomars och unga vuxnas attityder och hälsoriskbeteende gällande hörseln i miljöer där det spelas stark musik. Avhandlingsarbetet består av fyra empiriska studier. I den första delstudien rapporterade 9 % permanent tinnitus och 17 % ljudöverkänslighet av de 1285 ungdomar mellan 13 och 19 års ålder i Västra Götalandsregionen som besvarade enkäten.

Det fanns inga skillnader mellan grupper med olika socioekonomisk status vad gäller förekomst av permanent tinnitus och ljudöverkänslighet. Däremot var det vanligare med tinnitus och ljudöverkänslighet bland äldre ungdomar än bland yngre, något som kan tyda på att problemen ökar med stigande ålder till följd av mer ljudexponering. En betydande del av ungdomarna (22 %) rapporterade också tillfällig tinnitus som varade längre än 24 timmar efter ett konsert- eller diskotekbesök, ett symptom som kan vara ett tecken på en begynnande hörselskada. Omkring 30 % uppgav att de använde hörselskydd på konserter och 11 % på diskotek.

I den andra delstudien som baserades på samma stickprov (1285) visade det sig att ungdomars attityder till stark musik och hörselskyddsanvändning skiljer sig mellan olika nivåer av socioekonomisk status (SES) och ålder. Ungdomar från grupper med låg SES hade en mer positiv inställning till stark musik och rapporterade hörselskyddsanvändning i lägre utsträckning jämfört med ungdomar med hög SES. Ju äldre ungdomarna var desto mer negativa var de till stark musik och desto mer användes hörselskydd. Resultatet indikerar att dessa skillnader kan få implikationer för framtida sociala skillnader i öronhälsa, något som även bekräftats i bl.a. en amerikansk studie. Det var även betydligt vanligare bland personer med erfarenhet av tinnitus och ljudöverkänslighet att använda hörselskydd.

I den tredje delstudien gjordes en jämförelse mellan 179 svenska och 203 amerikanska ungdomar, vilket avslöjade betydande skillnader i attityder till stark musik gällande kön och landstillhörighet. Män hade generellt sett en mer positiv upplevelse av stark musik jämfört med kvinnor, där de amerikanska männen var mest positiva. De minst positiva till stark musik var svenska kvinnor. Svenska ungdomars hörselskyddsanvändning vid konsertbesök var påtagligt högre än amerikanska ungdomars (61 % mot 10 %), ett resultat som kan förklaras med kulturella skillnader i ”riskmedvetenhet” vad gäller starka ljud, samt skillnader i attityder till ljud mellan de båda länderna. En möjlig förklaring är att diskursen kring risker, d.v.s. hur hälsorisker debatteras och diskuteras i samhället, påverkar människors medvetenhet kring risker samt hur hörselskador kan undvikas. Det är rimligt att anta att nyanserad och saklig debatt i förlängningen påverkar ungdomars inställning och agerande till att bli försiktigare.

I den fjärde delstudien, som var en intervjustudie, undersöktes 16 unga människors erfarenheter, attityder och tankar angående risktagande i musikmiljöer. Ett resultat som framkom var att unga använder musiken delvis i syfte att skapa en egen identitet, vilket är av central betydelse för att förstå varför unga tar risker i musiksammanhang. Ytterligare tre faktorer av relevans för risktagande var den unges självbild, riskövervägande samt olika normer och ideal. Bakgrundsfaktorer såsom kön, kultur och social status kan inverka på individens upplevda självbild, riskövervägande samt skapa olika sociala normer och ideal. Detta tillsammans med olika attityder och erfarenheter av tidigare exponering för starka ljud (exempelvis tillfällig tinnitus), ser vi som viktiga faktorer i förståelsen av hälsoriskbeteenden, d.v.s. varför en del är riskmedvetna och väljer att skydda sig, medan andra inte gör det. Stephen Widén är verksam vid Högskolan Väst.

Avhandlingens titel: Noise and music – A matter of risk perception?

Fakultetsopponentens namn: Professor Berth Danermark, Örebro
Tid och plats för disputation: Fredagen den 15 september 2006, kl. 10.00, sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Stephen Widén, tel. 031-192212(bost.)
e-post:.stephen.widen@hv.se

Lingvisten Fredrik Karlsson har studerat hur barn lär sig uttala ord som inleds med sk, sp eller st, som till exempel orden skal, spak och stå. Studien visar vilka akustiska ledtrådar barn använder för att komma närmare målet, vilka ledtrådar som används för att förfina talet och vilka ledtrådar som inte alls verkar användas som en del i barnens talutveckling. I avhandlingen ges även bevis på tidigare okända stadier i utvecklingen, där barnet använder ljudegenskaper det nyligen upptäckt på ord där de inte skall förekomma. Det visar att barnet just då håller på att utveckla förståelse för hur dessa egenskaper ska användas.

Att lära sig tala är en komplex uppgift. Barnet måste lära sig att röra munnens olika delar med precision och att koordinera dem så att de kan härma talljuden de hör i sin omgivning. Ledda av reaktionerna på deras försök måste de dessutom komma fram till hur ljuden ska sättas samman just i där de bor. Genom allt större motorisk färdighet och förståelse för hur det ska låta blir barnets talljud med tiden mer komplexa. Allt eftersom upptäcker det nya talljud, och dessutom nya egenskaper hos de ljud de redan upptäckt. Barnet lär sig att upprätthålla kontrast mellan de olika ljuden och att bara använda de nya egenskaperna där de finns i det vuxna talet. Det sker genom interaktion mellan barnet och vuxna i dess närhet. Barnet observerar nämligen omgivningens reaktioner för att så komma fram till hur det ska låta.

Under vårt eget språktillägnande har vi vuxna lärt oss att sortera bort oviktiga ljudförändringar i språket. Barns talutveckling kan alltså inte studeras enbart genom att lyssna på barnet; den vuxna lyssnaren kan helt enkelt inte uppfatta vissa av de ljudexperiment som barnet gör under sitt utforskande av språket. Upplevelsen av barns yttranden blir färgade av lyssnarens eget språksystem och olika lyssnare kan därför beskriva samma barns utveckling på olika sätt. Därför har Fredrik Karlsson i sin studie kompletterat lyssnandet med avancerade akustiska mätningar.

Den 8 september försvarar Fredrik Karlsson, institutionen för filosofi och lingvistik, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln ”The Acquisition of Contrast: A Longitudinal Investigation of Initial s+Plosive Cluster Development in Swedish Children”.

Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal G Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Marilyn Vihman, School of Psychology, University of Wales, Bangor, Storbritannien.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju kontakta gärna
Fredrik Karlsson, institutionen för filosofi och lingvistik
tel: 090-786 5684 eller e-post: fredrik.karlsson@ling.umu.se

De spektakulära resultat som experterna i tv:s CSI får fram från färska brottsplatser bleknar när man inser vad man kan ta reda på genom analyser av flera tusen år gamla ben, jordprover och krukskärvor.

– Den arkeologiska forskningen använder allt mer av biokemiska analysmetoder. Övergången till jordbruk är en av de mest omvälvande förändringarna i människans tidiga historia och därmed också mycket omdiskuterad. De nya metoder som presenteras vid symposiet kastar nytt ljus över detta skeende. Konsumtion av mjölk och mjölkprodukter lämnar till exempel spår i skelettet som nu kan spåras med hjälp av analyser av kalciumisotoper. Och analyser av DNA i skelett från några av de äldsta jordbrukskulturerna i Centraleuropa ger ledtrådar till varifrån de kom, berättar Kerstin Lidén, professor i arkeologi med laborativ analys.

Ett drygt hundratal deltagare från olika delar av världen deltar i symposiet. Bland dem märks Michael Hofreiter från Max Planck-institutet i Leipzig, som publicerat mycket uppmärksammade studier av DNA från bland annat mammutar, grottbjörnar och neandertalare. En av de inbjudna sessionsledarna är Julia Lee-Thorp vid University of Bradford, pionjär inom arkeologiska isotopanalyser som hon applicerat på flera miljoner år gamla hominider (släktingar till förmänniskan Lucy) för att spåra deras kostvanor.

– De bidrag som presenteras här tillhör den absoluta forskningsfronten och jag tror att de kommer att ha stort inflytande på de frågor som diskuteras mest inom arkeologin, till exempel människans tidiga ursprung, husdjurens domesticering, förhistorisk diet och sjukdomars spridning, säger Kerstin Lidén.

Flera av metoderna som behandlas under symposiet kommer att tillämpas i ett nytt EU-finansierat tvärvetenskapligt projekt där tre av arrangörerna från Arkeologiska forsknings-laboratoriet deltar tillsammans med forskare inom zoologi, historia, matematik, biologi och psykologi. Projektet Cultapation (Dynamics and adaptation in human cumulative culture) ska utforska kulturell evolution utifrån såväl teoretiska som empiriska undersökningar. Det är ett samarbete mellan fyra lärosäten i tre länder och leds av professorerna Magnus Enquist (Stockholms universitet), Kimmo Eriksson (Mälardalens högskola) och Kevin Laland (St. Andrews University, Edinburgh); forskare från University of Bologna medverkar också i projektet.

Second International Symposium on Biomolecular Archaeology äger rum 7-9 september 2006 i G-salen, Arrheniuslaboratorierna, Stockholms universitet. Symposiet är öppet för media.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Kerstin Lidén, tfn 08-16 29 48, mobil 0730-378 173, e-post kerstin.liden@arklab.su.se
Gunilla Eriksson, forskare, arkeologiska forsknings-laboratoriet, tfn 08-16 11 62 e-post gerik@arklab.su.se / gunilla.eriksson@arklab.su.se

För anmälan:
Lena Holmquist Olausson, universitetslektor, Arkeologiska forskningslaboratoriet, tfn 08-16 21 78, e-post isba2@arklab.su.se

Det finns också en spänning mellan företagskulturen med ledarrollen och samhällskulturen med medborgarrollen. Dessa båda kulturer har olika moral, vilket skapar dubbelmoral och etiska dilemman för företagsledaren. Rollen som företagsledare blir konstruerad så att den styr människan – medborgaren – bakom rollen. Den samhällsengagerade individen blir bara en skuggroll. Retoriska och andra ritualer hjälper oss att leva med dubbelmoralen (”Etik är viktigt, men timingen är inte rätt nu!”) – men ritualerna hindrar oss samtidig att göra något åt de etiska problemen. Eller med ”livslögnen” som den norska dramatikern Henrik Ibsen skulle ha sagt det. Etiken förenklas till spelregler och empati och omsorg försvinner. Etiska problem förenklas till att handla om juridiska frågor.

I avhandlingen föreslås några möjliga lösningar:
Den allmänna moralen måste vara huvudsaken också i företagskulturen och i alla subkulturer med tillhörande roller. Det kan lösa problemen med dubbelmoral och svårigheten till integritet. Etiken måste lyftas fram som näringslivets främsta värde. Etiken skall vara målet – lönsamheten är alltid medlet.

Detta skulle kunna åstadkommas bland annat genom att:

· Rollkonstruktionen ses över så att etiken får utrymme. Ledaren skall vara huvudansvarig för helheten och etiken, men också specialisten/yrkesrollen måste ha ett etikansvar – utöver att ha specialansvar för sin arbetsuppgift.

· Näringslivets ledare måste gå först i arbetet med att ändra grundelementen i näringslivets kultur. Att väcka etiska frågor kan krocka med den gällande (kanske oetiska) moral som finns på arbetsplatsen. Genom att göra detta, och stå emot de konservativa krafter som finns, åstadkommer ledaren en förändring.

· Etiken kan förvisso förenklas till spelregler i en del praktiska situationer, men empati och omsorg måste alltid finnas med.

Tid för disputation: tisdagen den 5 september kl 13
Plats: CG-salen, Handelshögskolan, Vasagatan 1, Göteborg
Avhandlingens författare: Jörn Bue Olsen
Avhandlingens titel: ”Om doble normer i naeringslivet – etikken i tidsklemma”

Kontaktinformation
Jörn Bue Olsen, mobil +47 91639463, e-post jorn.bue@online.no

Maria Norrström, informatör
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Fakultetskansliet
Box 600, 405 30, Göteborg
Telefon: 031-773 1247 Telefax: 031-773 1402
Mobil: 0709-22 66 89
E-post: maria.norrstrom@handels.gu.se
www.handels.gu.se

Både humanister och naturvetare som ger sig in på att försöka överbrygga klyftorna sig emellan blir ifrågasatta och kritiserade, oftast från representanter från den ”andra” kulturen. Humanister får kritik för att de saknar grundläggande förståelse för naturvetenskap, naturvetare får kritik för att de gör onyanserade uttalanden om humaniora.

Emma Eldelin undersöker i sin avhandling vid Tema kommunikation, Linköpings universitet, den debatt som förts i Sverige med utgångspunkt just från begreppet ”de två kulturerna”. Begreppet myntades av den brittiske vetenskapsmannen och författaren C. P. Snow 1959.

– Skillnaden, säger hon, är att naturvetare som skriver skönlitterärt eller essäistiskt, och som ger sig in i samhällsdebatten, mer självklart betraktas som överbryggare av ”de två kulturerna”, medan debattörer från den humanistiska sidan som engagerar sig i naturvetenskapen inte alltid uppfattas så.

Emma Eldelin lyfter fram svenska ”överbryggare” som P C Jersild, Elisabeth Hermodsson, Peter Nilson, Georg Klein och Erland Lagerroth. Den mest respekterade överbryggaren är författaren Harry Martinson.

Den allsidigt bildade människan, renässansmänniskan, är kanske ett ouppnåeligt ideal. Men försök görs, exempelvis i form av kurser som ”Fysik för poeter”, som arrangerats i Uppsala. Flera tekniska högskolor satsar idag också på att ge civilingenjörer kunskaper i humanistiska ämnen.

Kontaktinformation
Emma Eldelin disputerar i Tema Kommunikation den 19 september. Avhandlingen heter ” ’De två kulturerna’ flyttar hemifrån. C.P. Snows begrepp i svensk idédebatt 1959-2005.” Emma Eldelin nås på 013 – 28 22 10, e-post: emma.eldelin@tema.liu.se.

Närmast kommer Per Flensburg från Växjö universitet där han arbetat sedan 1996, sedan 2002 som professor. Inspirerad av Laboratorium för interaktionsteknologi vid Högskolan Väst bildade han 2002 ett tvärvetenskapligt forskningscentrum i Växjö med namnet CeLeKT, Centre for Learning and Knowledge Technologies.
Per Flensburgs inriktning social informatik handlar om två saker. Den ena är vad IT har för konsekvenser för verksamhet och samhälle. Den andra är hur man kan använda IT för att skapa ett bättre samhälle och en bättre verksamhet.
Redan i den egna avhandlingen från 1986 ställde han frågan om brukarna kunde utveckla sina egna datasystem.
– Det vore det ultimata brukarinflytandet. Och under vissa förhållanden kunde de det.
Framtida utmaningar inom forskningen ser han inom den offentliga förvaltningen och inom det som lite slarvigt kan kallas för 24-timmarsmyndigheten.
Det som lockade honom till Högskolan Väst var främst att han kände till forskarmiljön där.
– Ett härligt gäng med fin stämning.
I nuläget arbetar han i sluttampen på ett EU-finansierat forskningsprojekt – Crosswork – om bilindustrin, om automatiskt genererade workflowsystem mellan olika bilfabriker.
Anna-Maria Blomgren, prefekt på Institutionen för ekonomi och informatik, ser i Per Flensburg en ytterligare förstärkning av forskningsmiljön på institutionen.
– Han kommer in som en vitamininjektion i en fungerande forskningsmiljö som alltid haft ganska gott om externa forskningsmedel, säger hon.
Senast i våras fick man dit drygt 7 Mkr inom ramen EU-programmet Mål 2 Västra, där ett projekt gäller fälttest av vårdteknik och ett kompetensutveckling i nätverkande småföretag.
– Per Flensburg kommer att ge ytterligare energi, med nytt blod, nya idéer och perspektiv. Hans inriktning mot social informatik känns rätt att satsa på. Exempelvis hela vårt utbildningsprogram IT-användning och samhällsutveckling är centrerat kring den inriktningen av informatik, hur informatiken kan vara till nytta i det offentliga, säger Anna-Maria Blomgren.
Informatikstudenterna på Högskolan Väst får nu redan på grund- och introduktionskurser träffa en undervisande professor som i nuläget undervisar till 70 procent, vid sidan av forskningen.
– Jag tycker mycket om att undervisa. Jag vill introducera en akademisk kultur, ett vetenskapligt förhållningssätt redan till nybörjarstudenterna. Jag tycker det är bra att använda en professor så. Det är en utmaning, en skyldighet och en plikt, säger Per Flensburg.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Per Flensburg, 0520-223569, 0733-146413, per.flensburg@hv.se

Pressmeddelandet lämnat av Torsten Arpi, Informationsavdelningen, 0733-975134

Lagstiftningen om anställningar i arbetsgivarens hushåll skiljer sig från annan arbetsrätt på flera punkter: i) Arbetsgivaren är inte skyldig att ge skriftlig information om anställningsvillkoren, ii) arbetstiderna är längre, iii) det finns inga krav på saklig grund för uppsägningar, iv) inspektion av arbetsmiljön får bara ske på begäran. EG-direktiv har bevarat eller förstärkt skillnaderna mellan husligt arbete och annat arbete. Det finns inte heller några fackliga organisationer eller kollektivavtal på området. Bristande kunskap och information liksom bristen på tillsyn och sanktioner gör att lagstiftningen om husligt arbete är nästan osynlig i rättsliga sammanhang. En särskild lagstiftning, särskilda arbetstillstånd och särskild arbetsförmedling har bidragit till att arbete i hushåll inte ses som ett ”riktigt arbete”. I hushållstjänsteföretag däremot liknar villkoren annat arbete, men också där finns vissa skillnader.

God tillgång på arbetskraft
Reglerna om fri rörlighet för EU-medborgare ökar tillgången på arbetskraft för privata hushåll i Sverige, men det finns varken fackliga organisationer eller myndigheter som ställer några krav på anställningsförhållandena. För medborgare i andra länder krävs arbetstillstånd. Reglerna för arbetstillstånd för arbete i privata hushåll är idag i stort sett samma som för andra yrken. Ett undantag är arbetstillstånd för arbete som au pair, där den tillåtna arbetstiden är kortare, minimilönen lägre och tillståndstiden kortare än för andra yrken. Förmedlingen av hushållstjänster görs mest via privata förmedlingar, till exempel au pair-agenturer.

Hur många arbetar med hushållsnära tjänster?
Det är svårt att uppskatta antalet personer som arbetar med hushållstjänster, eftersom en stor del av arbetet utförs utan att arbetsgivaren betalar skatt eller sociala avgifter, men omfattningen är relativt stor och förefaller öka över tiden. Det är oftast fråga om enskilda personer som har ett avtal direkt med den som vill ha arbetet utfört, men dessutom finns det ett antal hushållstjänsteföretag med cirka 1 000 anställda. De anställda är ofta utrikes födda och nästan alltid kvinnor.

Kontaktinformation
Rapport 2006:7 ”Regleringen av arbetsmarknad och anställningsförhållanden för hushållstjänster” är skriven av Catharina Calleman, Juridiska institutionen, Umeå universitet, tel: 0733-16 06 95 eller 090-786 77 11, e-post: catharina.calleman@jus.umu.se