Studien presenteras vid en internationell strokekonferens som just nu pågår i Göteborg. Totalt ingår 160 strokepatienter i Västra Götaland och Strömsund, och det preliminära resultatet visar att 68 % av patienterna tyckte att hälso- och sjukvårdens stöd är till stor hjälp. 64 % tyckte samma sak om familj och vänner.
– Det är inte så konstigt om patienten är väldigt tacksam mot sjukvården när man precis överlevt en stroke, men tre år efter slaganfallet är det fortfarande något fler som anser sig ha fått stor hjälp av sjukvården än de som säger samma sak om familjen. Det är förvånande men positivt för sjukvården, säger Katharina Stibrant Sunnerhagen, professor i rehabiliteringsmedicin vid Sahlgrenska akademin.
Varje år drabbas 30 000 människor i Sverige av stroke. Det är en hjärnskada som orsakas av hjärninfarkt eller blödning i hjärnan, och det är den vanligaste orsaken till långvarigt vårdberoende. Många av patienterna vårdas inledningsvis på en så kallad strokeenhet med specialutbildad personal, men rehabilitering kan också ske inom öppenvården. De svarande i studien uppgav att de hade stor nytta av både sjukhusbunden vård, primärvård och rehabilitering i öppenvård. Resultaten är preliminära, och ingår i en större studie om hur strokepatienter upplever sin situation.
De som överlever en stroke får ofta rörelsehinder, och just hinder i den geografiska miljön var det som strokepatienterna i studien tyckte begränsade deras tillvaro mest. 15 % angav att landskapets utformning begränsade dem och 14 % upplevde begränsning på grund av byggnaders utformning, vägar och kommunikationsmedel.
– Trottoarkanter och utformning av hus gör att det är svårare att ta sig fram med rullstol, säger Katharina Stibrant Sunnerhagen.
Den internationella strokekonferensen Evidence for strokerehabilitation pågår 26 april – 28 april.
Kontaktinformation
För mer information:
Professor Katarina Stibrant Sunnerhagen, telefon: 031 – 342 28 03, 0709 – 52 00 23, e-post: ks.sunnerhagen@neuro.gu.se
I studien fick 100 göteborgare spendera ett dygn instängda i ett rum där de inte kunde göra annat än läsa, titta på TV eller sitta vid datorn. Under sitt dygn i rummet kunde studiepersonerna beställa hur mycket mat de ville från en meny med olika varmrätter, smörgåsar, frukt och godis.
– Det var som ett hotellrum med roomservice men vårt rum var helt lufttätt. Vi kunde mäta hur mycket syrgas som förbrukades och hur mycket koldioxid som bildades, och på så vis höll vi koll på försökspersonernas energiförbrukning, säger dietisten Lena Gripeteg som doktorerar vid Sahlgrenska akademin och Vårdalinstitutet.
Studien visar att det finns en skillnad mellan könen både när det gäller mängden mat och hur mycket man kommer ihåg att man ätit. Männen åt 59% mer energi än de förbrukade medan kvinnorna fick i sig 43% för mycket. Kvinnorna kunde redogöra för 94% medan männen kom ihåg 92% av maten.
– Kvinnorna överåt mindre än männen och de underrapporterade inte heller på samma sätt som männen gjorde. Männen glömde till exempel flera sorters livsmedel i sin rapportering, säger Lena Gripeteg.
Studien presenteras nu vid The Sixth International Conference on Dietary Assessment Methods, ICDAN6, där över 500 forskare och experter samlas för att diskutera hur forskningen inom näringslära kan bedrivas för att bevisa sambanden mellan diet, hälsa och sjukdom. Resultaten av just den här studien sätter fokus på svårigheten att få sanningsenlig bild av vad människor äter bara genom att fråga dem.
– Vare sig vi gör det medvetet eller omedvetet så har vi alla en tendens att inte berätta om allt vi ätit eller säga att vi ätit lite nyttigare än vad vi egentligen gjort, säger Lena Gripeteg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Lena Gripeteg, dietist, telefon: 031-342 67 35, e-post:
lena.gripeteg@invmed.gu.se
Konferensen ICDAM6 äger rum 27 – 29 april på SAS Radisson Falconer Hotel i Köpenhamn.
För mer information kontakta:
Lauren Lissner, professor i nutritionsepidemologi, telefon: 031- 773 68 47, e-post: lauren.lissner@medfak.gu.se
Kollagen kolit är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom i tjocktarmens slemhinna. Symptomen består av vattniga diarréer. Orsaken till sjukdomen är okänd och det saknas fortfarande medicinska botemedel. Kortison hjälper, men symptomen kommer tillbaka när man slutar med kortisonet. Kollagen kolit är relativt vanligt och drabbar 5-6 personer per 100 000 invånare och år. 90 procent av patienterna är kvinnor.
Yesuf Ahmed Taha har undersökt 22 patienter med kollagen kolit och jämfört med personer utan sjukdom. Syftet med avhandlingen var att studera om olika inflammationsbefrämjande äggviteämnen (inflammatoriska mediatorer och tillväxtfaktorer) som kan utsöndras av celler i slemhinnan förekommer i högre grad hos patienter med kollagen kolit än med sjukdomsfria personer.
För att undersöka tjocktarmen vidareutvecklades en tidigare känd teknik för tarmsköljning genom att ett tarmsköljningssegment konstruerades på främre delen av ett coloskop. Resultatet visade att både mediatorer som produceras av inflammatoriska celler och tillväxtfaktorer som kan produceras av tarmslemhinneceller fanns i högre utsträckning hos patienter med kollagen kolit jämfört med kontrollpatienter.
I en separat undersökning med likartad teknik studerades patienter med kollagen kolit före och under behandling med kortison. Man fann då att halterna av dessa ämnen minskade parallellt med att patienterna blev symptomfria.
– Om vi förstår mekanismen bakom kollagen kolit kan vi förhoppningsvis i förlängningen hitta läkemedel mot sjukdomen, säger Yesuf Ahmed Taha.
Den nya undersökningstekniken är skonsam och möjliggör undersökning av fler delar av tjocktarmen än tidigare.
Yesuf Ahmed Taha är läkare, specialiserad på mage och tarm, och arbetar vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
Kontaktinformation
Yesuf Ahmed Taha, tel 073-699 03 34, e-post yesuf.taha@medsci.uu.se
Om lönen höjs skaffar många en till bil eller ett större hus. Frågan är om fler också unnar sig att åka och sportfiska, eller ta semester på ett lugnt ställe med ren luft? Tarek Ghalwash vid Umeå universitet har i sin avhandling studerat om efterfrågan på miljötjänster och miljövaror påverkas av inkomstutvecklingen i samhället. Han visar att när inkomsten ökar använder vi till och med proportionellt mer av pengarna till utrustning för sport, fiske och camping.
Studien baseras på konsumtionsdata för enskilda hushåll mellan år 1913 och 1996. Under denna tidsperiod har vi också valt att lägga pengarna på ungefär samma typ av konsumtionsvaror. Till exempel använde man redan år 1913 en stor del av inkomstökningen till att köpa rekreationsvaror.
Tarek Ghalwash har även undersökt hur teknisk utveckling som minskar energiförbrukningen, till exempel effektivare värmepannor och motorer, påverkar hushållens konsumtionsval och miljöpåverkan. Han visar att man ofta kraftigt överskattar den tekniska utvecklingens positiva effekt på miljön. Det beror på att om vi använder energin mer effektivt får vi också råd att förbruka mer energi till annat. Vi konsumerar därför ytterligare energi, till exempel till en andra bil eller en båt, något som leder till ökade utsläpp. Tarek Ghalwash menar att denna så kallade ”rekyleffekt” är betydande.
En lösning på problemet är att beskatta energi och utsläpp. Ökad skatt på exempelvis koldioxidutsläpp har en dämpande effekt på hushållens förbrukning av fossila bränslen (bensin, diesel och olja), och en miljöskatt kan fungera som en ”signal” till hushållen om att minska konsumtionen.
Fredagen den 5 maj försvarar Tarek Ghalwash, institutionen för nationalekonomi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Income, Energy Taxation, and the Environment – An Econometric Analysis. Disputationen äger rum kl. 13.15 i sal S205h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Pere Riera, professor of Economics, Department of applied Economics, Universitat Autonoma de Barcelona.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta.
Tarek Ghalwash,
institutionen för nationalekonomi,
Umeå universitet,
tel: 090- 786 53 14,
e-post: tarek.ghalwash@econ.umu.se
– Det är primärvården som möter merparten av patienterna med yrsel. Och sjukgymnasterna på vårdcentralerna har den rätta bakgrunden, och kan lätt lära sig detta speciella träningsprogram, menar forskaren Eva Ekvall Hansson.
Programmet går ut på att träna balanssystemet genom övningar som utmanar balansen så mycket som möjligt. Yrselpatienten ska t ex balansera på en balansplatta, gå baklänges samtidigt som hon vrider huvudet fram och tillbaka, och stå på en mjuk dyna samtidigt som hon blundar och vrider på huvudet.
– Den som leder träningen måste vara redo att ta emot patienten om hon skulle tappa balansen. När patienten tränar hemma ska hon stå i ett hörn med en stol eller någon annan möbel framför sig, så att hon inte kan falla till golvet om hon blir yr. Övningarna ska vara svåra, för om de är för lätta så ger de ingen effekt, förklarar Eva Ekvall Hansson.
Hon har gjort studier med både whiplashpatienter med yrsel och patienter med s k multifaktoriell yrsel. De senare är äldre personer där yrseln beror på åldersförändringar i bl a synen, balansorganen och känseln i leder och ben. Denna grupp är den allra största bland de yrselpatienter som söker till primärvården.
Eva Ekvall Hanssons träningsmetod är från början utarbetad för patienter med s k vestibulär yrsel, som beror på skada eller sjukdom i örats balansorgan. Men den visade sig ge goda resultat också för de äldre yrselpatienterna och whiplashpatienterna. Deras resultat på olika balanstester förbättrades betydligt, och de ansåg sig ha mindre problem med yrsel efter träningen.
– Många av de äldre patienterna hade tagit upp sina yrselbesvär med sin läkare, och ibland fått höra att de beror på åldern och inte går att göra något åt. Men det är visst möjligt att göra något åt yrselproblem inom primärvården! säger Eva Ekvall Hansson.
Avhandlingen heter Assessment and treatment of dizzy patients in primary health care och läggs fram den 26 april. Eva Ekvall Hansson nås på tel 040-33 77 69 eller 070-686 34 87 eller eva.ekvall-hansson@med.lu.se.
Var står forskningen idag? Hur varierar omsorg och stöd till funktionshindrade i svenska kommuner? Vilken roll spelar anhörig- och handikapporganisationerna idag? Hur fungerar arbetsmarknaden för människor med funktionshinder? Hur ser de framtida behoven ut? Statsrådet Berit Andnor inleder konferensen med att tala om de handikappolitiska målen och dess betydelse för forskningen.
– De funktionshindrades fulla delaktighet i samhälle och arbetsliv är viktiga mål för handikappolitiken. Det är också angelägna frågor för forskningen , vilket Handikapp-förbundens samarbetsorgan (HSO) nyligen pekade på i en rapport. Under de senaste åren har Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) successivt ökat sitt stöd till handikappforskning, som nu uppgår till nära 20 miljoner per år. Övriga forskningsfinansiärer bidrar tillsammans med ungefär lika mycket. Det är nu dags att skörda frukterna av denna satsning, säger Kenneth Abrahamsson, programchef på FAS.
Socialtjänstforum äger rum på Scandic Crown Hotel i Göteborg den 25-26 april. Konferensen har som syfte att främja och fördjupa dialogen mellan forskare och praktiker. Frågor om välfärd och omsorg, men även om forskningsresultat och dess praktiska användbarhet finns på agendan. Denna hittills årliga konferens arrangeras av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Socialstyrelsen och Centralförbundet för socialt arbete (CSA) i samarbete med Göteborgs universitet. Programmet finns på FAS hemsida http://www.fas.se/konferenser/2005/socialtjanstforum2006.asp .
Ytterligare information:
Kenneth Abrahamsson, programchef
Tfn: 08-775 40 91, mobil: 070-546 83 53.
E-post: kenneth.abrahamsson@fas.se
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) är en statlig myndighet som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv,
hälsa och välfärd. ___________________________________________________________
Kontaktinformation
Annie Rosell, pressansvarig, tfn 08-775 40 96, annie.rosell@fas.se
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS)
Postadress: Box 2220, 103 15 Stockholm, tfn vx: 08-775 40 70, e-post: fas@fas.se
www.fas.se
Org.nr: 202100-5240
Erik Tullberg vid Avdelningen för organisk kemi har visat hur man kan producera onaturliga aminosyror utan att använda giftiga lösningsmedel.
– Förutom det alltid är obehagligt att behöva arbeta med giftiga lösningsmedel får man också ett avfallsproblem. De giftiga lösningsmedelsresterna måste ju omhänerdertas, säger Erik Tullberg.
De aminosyror som idag finns på vår planet har alla biologiskt ursprung. De produceras i kroppsvävnad eller av bakterier. Men redan 1850 kunde den tyske kemisten Adolf Strecker ta fram aminosyror i laboratorium. I början på 1900-talet började man framställa aminosyror som inte fanns i naturen. Det tog några decennier innan man insåg att onaturliga aminosyror kunde införas i naturligt förekommande proteiner för att undersöka dessas egenskaper.
Aminosyrorna och deras egenskaper är också av intresse när man diskuterar livets uppkomst. 1953 gjorde Stanley L Miller ett fantasieggande experiment genom att i en sluten och väl steriliserad behållare skapa en vatten- och gasblandning som liknade jordens tidigaste atmosfär. Sedan blandningen utsatts för elektriska urladdningar – motsvarande urtidsovädrens blixtar – uppstod spontant några av livets byggstenar i form av aminosyror. 1986 hittade man också spår av onaturliga aminosyror av utomjordiskt ursprung. De fanns på den s k Murchinson-meteoriten som fallit ner i Australien 1969.
– Aminosyrorna i Murchinson har säkert ett oorganiskt ursprung, men man kan mycket väl tänka sig utomjordiska livsformer uppbyggda av för oss onaturliga aminosyror, menar Erik Tullberg. En påminnelse om att de inte är så främmande som man tror är att man numera kan producera onaturliga aminosyror med hjälp av modifierade bakterier. De kan rentav ha förekommit i ett tidigare stadium av livets utveckling här på jorden
Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om man t ex hittade främmande aminosyror i den urtida sjö som man upptäckt under isen i Antarktis och som man nu försöker utforska.
Erik Tullberg har också visat hur man kan bygga ut bensenringar med flera onaturliga aminosyrekedjor, så att man får molekyler som är multifunktionella och kan göra flera saker samtidigt. Vidare har han kopplat onaturliga aminosyror till kolydrater och skapat en molekyl som blockerar verkningarna av en grupp proteiner som kallas galectiner – på sikt skulle en sådan metod kunna utvecklas till ett läkemedel som förhindrar spridningen av cancerceller i kroppen.
Kontaktinformation
Erik Tullberg disputerar den 28 april. Hans doktorsavhandling heter Synthesis of Non-Natural Aromatic Amino Acid Derivatives. Solvent-free reactions-Versatile building blocks- Galectin inhibitors. För ytterligare information nås han på tel 046-222 81 38 eller 0708 238 832 eller via e-postadressen Erik.Tullberg@organic.lu.se
I djurstudier har Maria Johansson studerat kroppspulsådern hos möss som fick äta mat med mycket salt, och jämfört dem med möss som fick samma mat men som också fick angiotensin II. Angiotensin II är ett ämne som finns naturligt i kroppen.
– Angiotensinet är viktigt för regleringen av blodtrycket men man vet inte exakt vilken roll ämnet spelar i åderförkalkningsprocessen, säger Maria Johansson.
Hos de möss som bara fick den salta maten samlades bara måttliga mängder med fett i blodkärlet, men de möss som också fick hormonet visade en ökad åderförkalkning. Dessa studier stödjer att salt är farligt för blodkärlen om man har förhöjda nivåer angiotensin II.
Mössen som fick både salt och hormon hade också mer fria syreradikaler i blodet, och det kan vara den ökningen som också ger ökad åderförkalkning. De skadliga syreradikalerna reagerar med kolesterolet så att det förändras och lagras i blodkärlens väggar.
– För att med säkerhet kunna säga om det är syreradikaler som är boven i dramat har vi nu påbörjat en studie där vi behandlar mössen med antioxidanter som skyddar mot syreradikaler för att se om det kan minska åderförkalkningen, säger Maria Johansson.
Maria Johansson har också kunnat se att hormonet insulin gör att blodkärlen blir mer känsliga för angiotensin II. Resultaten kan förklara varför patienter med diabetes typ 2 löper större risk att drabbas av kärlsjukdomar. Patienter med åldersdiabetes behöver mer insulin än andra, men det extra insulinet skulle också kunna stimulera kroppens produktion av angiotensin II. I förlängningen kan upptäckten leda till bättre behandlingar för diabetiker.
– Om detta är en av orsakerna till att patienter med diabetes typ 2 också är i riskzonen för kärlsjukdomar kan det vara ännu ett starkt motiv för att behandla dessa patienter med läkemedel som blockerar effekterna av angiotensin II, säger Maria Johansson.
Exakt hur angiotensinet påverkas av insulinet är ännu inte klarlagt.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för fysiologi
Avhandlingens titel: Angiotensin II and vascular disease – studies in rats and atherosclerosis-prone mice
Avhandlingen försvaras fredagen den 5 maj, klockan 09.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Fil. mag Maria Johansson, telefon: 031-773 35 92, e-post:
maria.johansson@fysiologi.gu.se
Handledare:
Docent Göran Bergström, telefon: 031- 342 80 11, e-post: goran.bergstrom@hjl.gu.se
Molekylär avgjutning, eller på engelska ”molecular imprinting” är en metod varmed man kan framställa syntetiska katalysatorer eller reagens som härmar egenskaperna hos vissa biologiska system. Jimmy Hedin Dahlström har haft som mål att med denna metod framställa nya reagenser och katalysatorer som kan utnyttjas i organisk syntes. Vissa av de katalysatorer som han framställt har inspirerats av biologiska katalysatorer (enzymer), men han har också konstruerat reagens där det inte finns någon biologisk motsvarighet.
Enzymer är proteiner vars huvuduppgift är att katalysera kemiska reaktioner i levande organismer, det vill säga göra så att dessa reaktioner kan ske tillräckligt snabbt. Dessa naturens katalysatorer är ofta oerhört effektiva. Tyvärr är dock de flesta enzymer ganska känsliga molekyler, vilket kan innebära problem för den kemist som vill använda enzymer för att katalysera organiska reaktioner. De flesta enzymer fungerar bäst i vattenmiljö, vid låga temperaturer och neutrala betingelser. Organiska synteser utförs däremot ofta i något organiskt lösningsmedel, till exempel bensin eller aceton; de flesta organiska reaktioner kan överhuvudtaget inte utföras i vattenmiljö. Dessutom utförs organiska reaktioner ofta vid höga eller låga temperaturer och man använder också starka syror och baser. På grund av detta finns det ett behov av att utveckla reagens och katalysatorer vars egenskaper påminner om dem hos enzymerna men som helst samtidigt tål mer krävande betingelser.
Den molekylära avgjutningsteknik som Jimmy Hedin-Dahlström utnyttjat kan liknas vid gipsavgjutning. Praktiskt går det till så att den molekyl man är intresserad av får fungera som en mall (templat), runt vilken man gjuter en plast. Plasten byggs upp av molekyler (monomerer) som interagerar med mallen och som dessutom har egenskapen att de kan bilda nätverk med en tredje typ av ämne (tvärbindare), vilket binder ihop monomererna. Resultatet blir en hård plast kaka, vilken sedan mals och siktas så att partiklar med en lämplig storlek erhålls. När templatmolekylen sedan avlägsnas blir små fördjupningar kvar i plasten. Man har då skapat en form i vilken man kan gjuta en figur som ser ut på samma sätt som mallen. Detta innebär alltså att plastpartiklarna har förmågan hålla fast templatet eller ämnen som liknar det. Plasten har även förmågan att påverka hur två molekyler fogas samman inne i fördjupningen. Till skillnad från framställningen av antikroppar behövs inga djur för att framställa dessa plaster och de är dessutom väldigt tåliga.
Avhandlingen heter ”Molecularly Imprinted Polymers: Tools for Stereoselective Synthesis and Catalysis”. Disputationen äger rum fredagen den 28 april kl 09.00 i Hörsalen, Falken, Nygatan 18B, Kalmar. Opponent är Dr. Andrew J. Hall, Sunderland University, Storbirtannien.
Kontaktinformation
Jimmy Hedin Dahlström
tel: 0480-44 62 07
e-post: jimmy.hedin@hik.se
De senaste åren har många tidigare okända proteiner som kan fungera som målmolekyler för nya läkemedel identifierats hos människan. David Gloriam har undersökt en av de största proteinfamiljerna hos människan, så kallade G-protein-kopplade receptorer (GPCRer). Deras funktion är att förmedla signaler från cellernas utsida till insidan och de har en viktig roll i regleringen av de flesta fysiologiska processer i kroppen. Om GPCRerna inte fungerar kan sjukdomar uppkomma och många läkemedel (30-45%), och även droger som missbrukas, har sin effekt genom att påverka dem.
I avhandlingen beskriver David Gloriam egenskaperna hos ett antal nya humana GPCRer, som upptäckts av forskargruppen de senaste åren. Han visar att de troligen har en viktig funktion eftersom deras gener har bevarats länge i ett evolutionärt perspektiv.
– Andra forskare har nu kunna visa att två av dem är kopplade till diabetes, säger han.
Vissa gener har försvunnit under evolutionen och andra tillkommit genom duplicering, vilket underlättat anpassning till nya förhållanden i miljön. David Gloriam har beskrivit en grupp av GPCRer som skiljer sig väldigt mycket mellan människa, gnagare och fiskar och som är besläktad med de sedan tidigare kända receptorerna för så kallade ”belöningssubstanser” i hjärnan (t ex för serotonin, adrenalin och dopamin).
Slutligen har han gjort en mycket omfattande analys av hela GPCR-uppsättningarna i mus och råtta och jämfört dem med människans.
– Denna kunskap är viktig eftersom råttor och möss är vanliga försöksdjur och används för att till exempel förutsäga ett läkemedels effekt på människor.
David Gloriam har huvudsakligen använts sig av datorbaserade metoder i sina studier.
Kontaktinformation
Kontaktperson: David Gloriam, 073-379 49 56 eller via e-post: David.Gloriam@neuro.uu.se
HIV/AIDS-epidemin är en global katastrof och inget tyder på att den kommer att avta i omfattning inom en rimlig framtid. Under 2005 steg antalet HIV-smittade i världen till 40 miljoner människor och tre miljoner dog i AIDS samma år, de högsta siffrorna någonsin. HIV-infektionen går inte att bota, men bromsmediciner kan förhindra att infektionen utvecklas till den dödliga sjukdomen AIDS.
Tyvärr nås bara en liten del av världens smittade av bromsmediciner och de bor främst i västvärlden. Det finns också en hel rad problem med de mediciner som används idag. Kroppen har svårt att ta upp de flesta av dessa läkemedel, vilket leder till höga doser. Medicineringen ger även svåra biverkningar.
– HIV-viruset muterar snabbt och utveckling av resistens mot de godkända läkemedlen börjar bli ett mycket allvarligt problem. Det finns alltså ett stort behov av nya läkemedel som tas upp lättare, har mindre biverkningar och fungerar bra mot resistenta former av viruset, berättar Jenny Ekegren.
Hon har under sitt avhandlingsarbete syntetiserat en rad nya, potentiella bromsmediciner mot HIV/AIDS med hjälp av till exempel microvågsuppvärmning, en teknik som snabbar upp processen betydligt. Därefter undersöktes de olika föreningarna i biologiska system för att utvärdera hur bra de var att ”bromsa” HIV och hur bra man kan förvänta sig att de skulle tas upp i kroppen. Några av föreningarna visade sig vara mycket effektiva mot HIV, lika effektiva som de som ges till patienter idag. De visade sig också vara mycket bra på att passera cellmembran, vilket är ett mått på att de lätt kan tas upp av kroppen.
– Dessutom var de lika effektiva mot resistenta HIV-virus som den vanliga formen av HIV. De är helt klart lovande, men det är många parametrar som ska stämma. En av de saker som behöver förbättras är att de nu bryts ner lite för snabbt, säger Jenny Ekegren.
Kontaktinformation
Kontaktperson: Jenny Ekegren, 018-471 48 83, 070-787 19 50 eller via e-post: Jenny.Ekegren@orgfarm.uu.se
Att nervcellerna i hjärnan och ryggmärgen styr grundläggande funktioner som rörelse, inlärning och minne är ju allmänt känt. Men nu visar forskarna att hjärnans nervceller också kan hjälpa till att slå tillbaka en begynnande inflammation.
– Man har inte tidigare vetat att nervceller kan påverka immunsystemet. Våra fynd visar att de också har en sådan roll, och en viktig sådan. Nervcellerna är inte bara passiva bifigurer, utan aktiva aktörer i samband med inflammationer i hjärnan, säger docent Shohreh Issazadeh-Navikas i Lund.
Det lundaforskarna visat är att nervceller kan skicka ut signaler till skadliga T-celler (en sorts vita blodkroppar som deltar i immunförsvaret) i hjärnan. Signalerna får dessa celler att ändra funktion, så att att de omvandlas från farliga till godartade T-celler som motverkar inflammation och nervcellsdöd.
T-celler av en skadlig, sjukdomsframkallande typ kan finnas i hjärnan av flera skäl, t ex på grund av virusinfektioner, fysiska skador eller autoimmuna reaktioner. MS (multipel skleros) är en sådan autoimmun sjukdom där immunförsvaret gett sig på den egna kroppens hjärnvävnad och orsakat en inflammation. Inflammationer anses numera också vara delaktiga vid uppkomsten av Alzheimers och Parkinsons sjukdomar.
Idén till forskningsarbetet kom från observationer som Shohreh Issazadeh-Navikas tidigare gjort vid Karolinska Institutet och Harvard. Där fann hon i laboratorieförsök att nervceller verkade kunna utsöndra vissa immunologiska proteiner som kunde bekämpa inflammationer i hjärnan.
– Det tydde ju på att nervceller faktiskt kunde påverka immunsystemet. Detta var en ny tanke och hade i princip inte studerats förut, eftersom alla utgått från att det inte var möjligt!
I Lund, dit hon kom 1998, har Shohreh Issazadeh-Navikas etablerat en ny forskargrupp för att studera detta outforskade område. Den artikel som nu publiceras i Nature Medicine är gjord av hennes forskargrupp samman med dr Bryndis Birnir, också hon verksam vid Lunds universitet. Enligt Shohreh Issazadeh-Navikas bidrar deras resultat till ny kunskap om hur kronisk inflammation i hjärnan regleras, och nya möjligheter för framtida behandlingar av inflammationssjukdomar i nervsystemet.
Shohreh Issazadeh-Navikas nås på tel 046-222 33 38 eller 070-652 39 52, e-post Shohreh.Issazadeh@med.lu.se. Artikeln i Nature Medicine finns på www.nature.com/nm/index.html, klicka Advance online publication.
Systemisk lupus erythematosus, SLE, är en kronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar 400-500 svenskar varje år. SLE hör till de reumatiska sjukdomarna och gör att kroppens immunförsvar angriper den egna kroppen. Nio av tio som får SLE är yngre kvinnor. Orsaken till detta känner man inte till, men könshormoner har diskuterats som en tänkbar förklaring.
Forskaren Anna Cederholm vid Karolinska Institutet har bland annat undersökt varför kvinnor med SLE har ökad risk för hjärt- kärlsjukdom. Resultatet visar att vissa antikroppar, så kallade antifosfolipidantantikroppar, minskar bindningen av plasmaproteinet Annexin A5 till blodkärlens väggar. Detta är allvarligt eftersom Annexin A5 är ett antitrombotiskt protein som motarbetar bildandet av farliga blodproppar. Anna Cederholm tror även att Annexin A5 kan hjälpa till att reparera skador på blodkärlen.
– Vi tror att Annexin A5 fungerar som ett slags plåster inuti blodkärlen och täcker skador i blodkärlens väggar. Vi tror att det kan hindra åderförkalkningsplack från att skadas och brista och orsaka hjärtinfarkt och slaganfall, säger hon.
Skador på blodkärlens väggar och på åderförkalkningsplacket är den stora orsaken till hjärt-kärlsjukdomar som till exempel stroke. Om man förbehandlar de skadliga antikroppar som motverkar plasmaproteinet Annexin A5 med intravenöst immunoglobulin så neutraliseras de och Annexin A5 kan verka som vanligt igen. Anna Cederholm hoppas att man ska kunna identifiera den faktor I intravenöst immunoglobulin som återställer bindningen av Annexin A5, och även att Annexin A5 ska kunna bli en behandlingsmetod för hjärt- kärlsjukdom i framtiden genom att skydda kärlen.
Avhandling: ”Novel immunological mechanisms and factors in systemic lupus erythematosus-related cardiovascular disease” av Anna Cederholm, Institutionen för medicin, Huddinge, Enheten för reumatologi vid Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Medicine doktor Anna Cederholm, mobil 070-110 42 58,
e-post anna.cederholm@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, tfn 08-524 838 95, mobil 070-224 38 95, e-post katarina.sternudd@ki.se
Avhandlingsförfattaren behandlar de tre uppsättningarna Tjejsnack (1971), Kärleksföreställningen (1973) och Jösses flickor! Befrielsen är nära (1975). Garpe och Osten betraktas som röster i ett kollektivt experimentellt rum, tillsammans med kvinnorna i kvinnorörelseorganisationen Grupp 8. De går också i dialog med feminister som Juliet Mitchell, Germaine Greer och Suzanne Brøgger. I ett angränsande rum finns 1970-talets gruppteaterrörelse samt teatermän som Dario Fo och Bertholt Brecht. Genom kvinnors autentiska erfarenheter och en trickspeglande teaterpraktik ifrågasatte Garpe och Osten den patriarkala berättelsen om ”Kvinnan” och erbjöd alternativ.
Garpes och Ostens uppsättningar nådde en stor publik och hade stor betydelse för 1970-talets nya kvinnorörelse. Deras teater och sånger har fortsatt att leva kvar i människors medvetande långt efter det att 1970-talets radikaliseringsvåg ebbat ut. Garpe och Osten gjorde något nytt när de ställde kvinnors erfarenheter i centrum av teater-institutionen och ifrågasatte – inte bara samhället – utan också teaterns patriarkala strukturer. Trots att uppsättningarna innebar en banbrytande och viktig insats finns ingen forskning som fokuserar på deras politiska funktion och förankrar den i samtidens kvinnorörelse och teaterinstitution. Detta tomrum fyller denna avhandling.
Birgitta Johansson visar hur Garpe och Osten med sin teater ville befria kvinnan från ett begränsande kvinnoideal och skapa alternativ. Men de nöjde sig inte med att skapa nya identifikationsmöjligheter för kvinnor utan erbjöd också en vision om ett samhälle där människors samarbete och jämställdhet garanterade individens frihet. Det nyskapande i deras teater låg i kombinationen av avantgardistiska teaterstrategier och kvinnliga erfarenhetsberättelser. Garpes och Ostens teater fokuserade på sambandet mellan teaterns berättelser, en patriarkal samhällsstruktur och publikmålgruppens livserfarenheter Genom de avantgardistiska teatergreppen ifrågasatte den begrepp som sanning och verklighet och pekade därmed framåt mot postmodern teori och teaterpraktik.
Recensionerna vittnar om att de kvinnliga erfarenhetsberättelserna var välkomna inslag på scenen, men också att samarbetande kvinnor som gjorde anspråk på detta rum för det kvinnopolitiska frigörelseprojektet var hotfulla. Avhandlingen belyser en viktig period i teaterns och det feministiska förändringsarbetets historia som är relativt outforskad, men som det finns en hel del myter och förutfattade meningar om. Genom att visa hur Garpe och Osten både använde sig av, ifrågasatte och skapade alternativ till en patriarkal teatertradition och teaterinstitution, samt hur kritkernas stöd och motstånd såg ut ger avhandlingen perspektiv på frågor och problem som fortfarande är aktuella.
Avhandlingens titel: ”Befrielsen är nära”. Feminism och teaterpaktik i Margareta Garpes och Suzanne Ostens 1970-talsteater.
Opponent: Professor Unni Langås, Agder
Disputationen äger rum fredagen den 12 maj 2006 kl. 13
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Birgitta Johansson, tel. 031 -773 43 49, 0707-46 23 05
birgitta.johansson@lit.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-773 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
Utöver de frågor som 3-mannalagen ska lösa på plats ingår en klassuppgift som får förberedas innan tävlingen. I år ska klasserna konstruera en modell av människans blodomlopp med hjärta, lungor och blodkärl. Modellen ska försörja minst en kroppsdel – arm, ben eller huvud – med blod.
– Med klassuppgiften vill vi lyfta fram elevernas samarbetsförmåga och kreativitet, deras lösningar brukar vara imponerande. Detsamma gäller designtävlingen där de får utnyttja andra talanger än kunskaper i matematik, kemi och fysik. Det är helt klart den mest underhållande delen av tävlingen, säger Kaj Tekari, projektledare för Teknikåttan på KTH.
Till sin hjälp får eleverna ha en handdriven eller en elektrisk pump, till exempel akvariepump, men i övrigt ska modellen byggas av material som ”normalt sett finns på en skola”.
Låter det lätt? Då ska tilläggas att modellens blod ska flöda i ett slutet och dubbelt system som hos människan, helst ska det också pulsera. Dessutom ska syrehaltens variation på något sätt visas genom till exempel färgförändringar. Tävlingens ”blod” utgörs av en ofarlig vätska.
Klasserna kommer att demonstrera sina modeller som poängsätts efter hur väl olika funktioner är lösta. Ett pris för bästa design kommer också att delas ut.
Sex av de 332 klasser som ursprungligen deltog i Stockholmsregionen har tagit sig till regionfinalen. Efter en förmiddag med tre semifinaler tävlar de tre återstående lagen på eftermiddagen om en plats i riksfinalen i Västerås 23 maj.
En av de huvudsakliga ambitionerna med Teknikåttan är att väcka ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik och visa på alternativa vägar till kunskap. Genom att relatera till vardagsnära ting och genom att anlägga nya perspektiv på naturvetenskapliga fenomen vill man locka eleverna att ge kloka svar på kluriga problem. Målet är att stimulera deras fantasi, kreativitet och uppfinningsförmåga och stärka deras självförtroende.
Skolorna i regionfinalen är: Sturebyskolan 8C, Näsbydalskolan 8natur, Adolf Fredriks musikklasser 8d, Engelbrektsskolan 8c1, Rönninge skola 8B, Svandammsskolan 8A
Tid: tisdag 25 april, kl. 9.30-14.30
Plats: sal D1, E1 och F1, Lindstedtsvägen 17, 3 resp. 22, KTH Campus Valhallvägen
Kontaktinformation
Kontakt
Kaj Tekari, projektledare för Teknikåttan på KTH
08-790 7042, tekari@kth.se
När en muskel arbetar pågår det jonvandringar längs muskelfibrerna. Dessa jonvandringar kan man mäta som en elektrisk signal och kallas då elektromyogram. Vid vissa sjukdomar mäter man elektromyogram med hjälp av nålar som man sticker in i muskeln. Vill man undersöka hur muskeln arbetar under rörelse eller under en längre tid brukar man istället använda sig av elektroder som man placerar på huden ovanför muskeln.
Den signal man mäter på huden är väldigt komplex och det är svårt att få information om enskilda muskelfibrer. Nils Östlund har i sin avhandling utvecklat metoder som gör det enklare att få information om enskilda muskelfibrer från elektromyogram som man har registrerat med hudelektroder. Han har även utvecklat metoder för att bedöma muskeltrötthet och för att hitta det ställe där nerverna ansluter till muskelfibrerna.
Nils Östlund är född och uppvuxen i Skellefteå och bor idag i Sikeå Hamn, Robertsfors.
En porträttbild på Nils Östlund finns för nedladdning på http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html
Fredagen den 28 april försvarar Nils Östlund, institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet samt medicinsk teknik och informatik, Norrlands universitetssjukhus, sin avhandling med titeln: Adaptive signal processing of surface electromyogram signals. Svensk titel: Adaptiv signalbehandling av elektromyografiska signaler. Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal 244, byggnad 7, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Leif Sörnmo, Institutionen för elektrovetenskap, Lunds universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Nils Östlund på e-post nils.ostlund@vll.se eller telefon 090-785 40 37.
