Med ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och med hjälp av bl.a. kritisk diskursanalys dekonstru-eras föreställningen brist på manliga förebilder. Perspektivet innebär att kön, familj, uppväxt etc. betraktas som sociala konstruktioner vilket gör det möjligt att bryta ned föreställningen och granska dess komponenter. Dessa utgörs av diskurser om jämställdhet, faderskap, kön, föräldraskap, fader-löshet etc. I avhandlingen diskuteras föreställningen brist på manliga förebilder inom fältet socialt arbete, och speciellt när det gäller stöd och behandling för söner till ensamstående mödrar. Tre olika material analyseras: intervjuer med personal inom gruppverksamheter för tonårspojkar, socialsekre-terares svar på en enkät och texter ur tidskriften Socionomen sedan starten 1958 till och med 1999.
Det kan konstateras att nästan alla håller med om vikten av att pojkar har manliga förebilder men att det råder stor oenighet om vad det är, varför de behövs, hur de skall vara och vad de skall förmedla. En komplex bild av olika tankemönster som bildar bas för föreställningen att dessa pojkar behöver manliga förebilder framträder. Tankemönster som rör t.ex. kön och familj är inte entydiga utan befinner sig i rörelse, utmanas och ersätts, även om en tröghet kan urskiljas inte minst vad gäller synen på föräldraskap. Inom jämställdhetsdiskursen återfinns två konkurrerande synsätt på kön där det ena betonar olikhet och komplementaritet mellan män och kvinnor medan det andra istället betonar likhet. I de studerade verksamheterna dominerar den förra och en maskulinitet konstrueras som innebär bl.a. fasthet, mod, fysisk aktivitet och en trimmad kropp. Denna konstruktion av en traditionell man sker i relation till konstruktioner av underordnade maskuliniteter i form av inåtvändhet, vekhet och homosexualitet, men också i relation till två konstruktioner av kvinnlighet; å ena sidan en sexuellt erfaren och utmanade, å andra en sportig och könlös.
Mödrar och fäder konstrueras på olika sätt. Medan fäder tenderar att ses som goda fäder i kraft av det biologiska faderskapet, ställs högre krav på mödrar. Inte minst gäller detta ensamstående mödrar som av informanterna ofta betraktas som kämpande men oförmögna att ge sönerna de gränser de behöver. Psykoanalytiska tankemodeller har stort inflytande på konstruktionerna av ensamma mödrar, frånvarande fäder och struliga tonårskillar. Dessa tenderar, så som de kan förstås av det material som analyseras, att skuldbelägga och överproblematisera de ensamma mödrarna och riskerar att medföra att deras söner, när de blir föremål för insatser, ges manliga förebilder som förstärker traditionella könsstereotyper.
Helena Johansson är socionom och har arbetat med socialt arbete, främst med ungdomar, sedan slutet av 1980-talet.
Avhandlingens titel: Brist på manliga förebilder. Dekonstruktion av en föreställning och dess praktik
Fakultetsopponentens namn: Docent Marie Sallnäs, Stockholm
Tid och plats för disputation: Fredagen den 16 juni 2006, kl. 9.15, Hörsal Sappören,
Sprängkullsgatan 25, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Helena Johansson, tel. 031-773 5721(arb.), 0703-964970
helena.johansson@socwork.gu.se
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
Användandet av datorer, internet och mobiltelefoner ökar. För att inte hamna utanför informationssamhället krävs både tillgång till och kunskap om ny teknik. I sin avhandling har Marie Sjölinder studerat äldres förutsättningar och behov i informationsrymden.
– Tröskeln för äldre att börja använda datorer och annan teknik är högre eftersom inlärning och utförande av olika uppgifter tar längre tid. Det blir svårare att hantera stora mängder information och att sortera ut just den information som krävs för en specifik uppgift. Lösandet av olika uppgifter påverkas också i varierande grad av åldern, beroende på vilken typ av uppgift det är och i vilken miljö den utförs, säger Marie Sjölinder.
Marie Sjölinder har undersökt hur äldre användare söker information i tre olika digitala informationsmiljöer: ett textbaserat datorgränssnitt, ett visuellt tredimensionellt datorgränssnitt samt ett mobiltelefongränssnitt. I de olika studierna har hon studerat åldersskillnader i användande samt hur den åldersrelaterade förändringen av vår informationsbearbetning påverkar användandet av olika typer av gränssnitt.
– Tredimensionella miljöer kan vara bra för äldre, men de kan också vara svåra att använda. Äldre får behållning av bilder och när verkliga miljöer efterliknas eftersom det ger en större upplevelse för människor som kan ha svårt att lämna sina hem. Å sidan kan dessa miljöer innehålla mycket information med svårhanterad navigering och interaktion, säger hon.
Idag utförs en rad olika uppgifter med hjälp av datorer och ny teknik, en del enkla och rutinmässiga, medan andra kräver att information från olika källor sammanställs.
– Vid högre ålder blir det svårare att hantera och bearbeta information. Äldre som söker bland stora mängder information måste få ha bra stöd och navigeringshjälp. För att kunna anpassa hjälpfunktioner och stöd som är lämpade för äldre användare krävs det kunskap om i vilka situationer och för vilka uppgifter behovet av dessa är som störst – situtationer som kan vara speciellt svåra för äldre användare är till exempel då informationsrymden eller sökresultaten är omfattande eller då information från flera källor ska integreras, säger Marie Sjölinder.
Marie Sjölinders avhandling lades fram vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet den 1 juni 2006.
Kontaktinformation
Marie Sjölinder, tfn 08-633 15 96, mobil 070-485 49 54, e-post marie@sics.se
Maria Erlandsson, pressekreterare, Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
Sjögräs är marina växter som finns över nästan hela världen. Det finns många studier om koraller och mangrover, men nästan inga om sjögräs. De blommar och formar stora mattor som utgör habitat för massor av växter och djur, inklusive sköldpaddor och sjökor. Maricela de la Torre-Castro har studerat de sätt på vilket sjögräs bidrar till att minska fattigdom bland de fiskare som använder olika redskap och bland de kvinnor som odlar alger samt hur sjögräsen ökar den social-ekologiska resiliensen i vissa byar på ön Zanzibar. Hon har även analyserat på vilket sätt fiske och algodling kan påverka sjögräs samt hur resursen hanteras på lokal nivå och på förvaltningsnivå.
– Det visar sig att sjögräs har stor betydelse för många fattiga byar, framför allt genom att producera fisk, skaldjur och bete, fungera som barnkammare åt fisk och många andra organismer genom att ge skydd och näring, användas som mediciner och magiska kurer och så vidare. Dessutom gillar de kvinnor som odlar alger som exporteras att använda sjögräsängarna. Sjögräs är mycket viktigt och ger resiliens till det social-ekologiska systemet, inte minst när mangrover och koraller redan är skadade och utnyttjandet är hårt reglerat, säger Maricela de la Torre-Castro.
Den lokala befolkningen drar stor nytta av sjögräsängarna, genom att de producerar massor med ekologiska varor och tjänster: fisk, skaldjur, bete, rötter, organisk gödsel, etc. De ger också skydd mot erosion och kraftiga vågor. De flesta människor i dessa byar har ett förhållande till sjögräs. Fiskare tycker att de är de bästa fiskegrunderna och kvinnor att de är bästa ställena att odla alger på. Dessutom tjänar de som fiskar sjögräsrelaterad fisk med mjärdar på sjögräsängarna mest och är de mest ”ekologiska”.
– Tyvärr kan fiskeredskap, till exempel vissa nät, skada sjögräs och nyttan de för med sig. Ett annat problem är att Zanzibar har satsat på turism och algodling. Mina studier visar att algodling påverkar sjögräsängarna mycket negativt. Djur- och växtlivet minskar, fiskesamhället förändras och man hittar ofta väldigt få fiskarter i algodlingarna. Detta är ett problem för ekosystemets mångfald, samt för människor. Dessutom har kvinnorna mycket låga löner, dåliga arbetsförhållanden och drabbas av ökad ohälsa, säger hon.
Att människor använder sjögräsängarna och tycker att de är viktiga på olika sätt kan också leda till konflikter och konkurrens, till exempel mellan de fiskare som använder traditionella mjärdar och fiskare som drar nät över ängarna.
– Människor har till och med dött i kampen för sin rätt att fiska på sjögräs. Det finns också konflikter mellan fiskare och kvinnliga algodlare, även om de mildras eftersom kvinnorna är fruar och mammor till fiskare. Det är ytterst viktigt att förvaltare upprättar regelverk som tar hänsyn till människor med olika intressen, aktiviteter, och värderingar och kulturella sammanhang på ett sätt som främjar välfärd och hållbar utveckling.
Avhandlingens titel: Humans and seagrasses in East Africa – a social-ecological systems approach. Avhandlingen innehåller sex vetenskapliga artiklar och försvaras den 9 juni kl. 13:00 i Nordenskiöldsalen, Stockholm universitet.
Kontaktinformation
Mer information: Maricela de la Torre-Castro, tfn, 08-658 28 42 eller 08-16 17 48, mobil 0739-373261, e-post: maricela@ecology.su.se
För bilder: Marie Erlandsson, pressekreterare Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
De existerande enskilda avloppsanläggningarna är inte heller utformade så att olika näringsämnen i avloppsvattnet kan tas till vara för gödsling av odlingsmark. Doktorsavhandlingen Reactive filter materials for ammonium and phosphorus sorption in small scale wastewater treatment med vilken Annelie Hedström disputerar den 8 juni, har som syfte att studera olika metoder som ökar reningseffektiviteten av enskilda avloppsanläggningar och som kan underlätta tillvaratagandet av avloppsvattnets näringsämnen.
– Jag har undersökt hur man bättre kan fånga upp fosfor och ammonium ur avloppsvatten med reaktiva filtermaterial. Reaktiva fibermaterial kan användas i stället för sad i små avloppsanläggningar, säger Annelie Hedström.
– Av de material som undersöktes var masugnsslaggen, en restprodukt vid järnframställning, mest lovande för fosforavskiljning och var effektivare ju färskare materialet var. Däremot lakades förhållandevis stora mängder svavel ut ur materialet, vilket måste undersökas vidare,
Också hur man kan behandla sllamavskiljarslam lokalt har Annelie Hedström undersökt. Resultaten är lovande. Metoden innebär frysning av slammet under vintern, torkning under våren och kompostering tillsammans med hushållsavfall under sommaren.
– Inga driftproblem uppstod och under komposteringen uppmättes mycket höga temperaturer i komposten, hela 73 grader. Det innebär att eventuella sjukdomsframkallande organismer i slammet helt enkelt dör under processen.
Annelie Hedström är 34 år, född och uppvuxen ä Ånäset i Västerbotten och tog sin civilingenjörsexamen i samhällsbyggnadsteknik vid dåvarande Högskolan i Luleå.
Upplysningar: Annelie Hedström, tel. 0920-49 23 09, annelie.hedstrom@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
I ett biofilter använder man mikroorganismer för att behandla förorenad luft. De illaluktande ämnena i luften används av mikroorganismerna som kol och energikälla och bryts ner till koldioxid och vatten. Det här är en miljövänlig och ekonomiskt fördelaktig teknik, men en av nackdelarna har varit att filtren tagit stor plats och att fibermaterialet brutits ner och därför behövt bytas ut ofta.
I sin doktorsavhandling Biofiltration of odorous gas emissions ( Luktbehandling i biofilter) har Anneli Andersson Chan därför undersökt möjligheten att använda ett kompakt biofilter som håller längre, och som tillverkas i det nya filtermaterialet stenull.
Forskning inom biologisk gasreningsteknik genomförs ofta i laboratorier där man behandlar enstaka föroreningar i relativt höga koncentrationer under konstanta och kontrollerade förhållanden. Ute i fält är sådana förhållanden väldigt ovanliga och få studier inriktar sig på behandling av komplexa gasströmmar med mycket låga koncentrationer, vilket är fallet för många illaluktande gasemissioner.
– Jag har valt att fokusera på tre olika luktproblem; en restaurang, ett massabruk och en avloppspumpstation och jag har genomfört alla försök i fält. Gaserna innehöll visserligen väldigt låga koncentrationer av föroreningar, men fortfarande tillräckligt höga för att skapa luktproblem, och det gjorde att det var svårt att bygga upp och försörja en tillräckligt omfattande bakteriekultur i stenullsmaterialet, säger Anneli Andersson Chan.
– Varierande temperatur, gasflöden och föroreningskoncentrationer påverkade mikroorganismerna i filtret så att de inte fick optimala förhpllanden att jobba i.
Låga koncentrationer av ämnen i luft är svåra och dyra att analysera och ibland ger de ändå inte ett bra mått på lukt. Därför utvecklades en mer generell metod för att utvärdera luktproblem kring ett avloppsreningsverk. Lokala observatörer utgjorde en luktpanel och fick i uppdrag att ringa till Anneli Andersson Chan när de kände lukt. Dessa uppgifter kompletterades sedan med aktuella väderdata och olika processparametrar från verket.
– De som ingick i luktpanelen var engagerade och de lärde sig mer om hur komplext detta med luktproblem är och om varför det faktiskt luktar. Däremot visade det sig vara svårt att använda panelens ”luktrapporter” för att hitta själva källan till luktepisoden och samtalen stämde inte alltid överens med exempelvis aktuella vindriktningar.
Anneli Andersson Chan är född i Växjö (1971) och tog sin civilingenjörsexamen i samhällsbyggnadsteknik vid Luleå tekniska universitet 1998. Hon har varit forskarstuderande vid LTU sedan 1998 och har bland annat ett förflutet som heltidsarvoderad vice kårordförande i Teknologkåren läsåret 1995/96.
Anneli Andersson Chan disputerar den 16 juni.
Bild för fri användning finns att ladda ner via www.ltu.se under rubriken Press.
Upplysningar: Anneli Andersson Chan, tel. 0920-49 25 71, 070-271 92 49, anan@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
I enkäten ingick 138 män i Skaraborg som ännu inte fyllt 70 år men som haft sin första hjärtinfarkt. Dessa män jämfördes med lika många slumpvis valda män i samma ålder.
Resultaten visar att potensproblem var dubbelt så vanligt hos män med hjärtkärlsjukdom. Men bland de män som någon gång haft svårt att få stånd var hjärtinfarkt bara lite vanligare än genomsnittet.
– Vi vet att det finns en tydlig koppling mellan erektionssvikt och hjärtkärlsjukdom men potensproblem går alltså inte generellt att använda som en tidig varningsklocka för framtida hjärtinfarkt, säger läkaren Peter Ströberg.
Ytterligare en anledning till att impotens inte kan användas som markör för en kommande hjärtinfarkt är att många patienter inte vänder sig till läkare med sina erektionsproblem. I studien var det inte en enda av männen som haft svårt att få stånd före sin hjärtinfarkt som hade sökt vård för sin impotens.
Avhandlingen visar också att många patienter avbryter sin erektionsbehandling inom något år även om behandlingen varit framgångsrik. Sedan subventionerna för läkemedlen togs bort år 2001 har tabletterna helt enkelt blivit för dyra. Bland män med låg inkomst var det bara 2 av 10 som använde lika mycket av läkemedlen efter det att subventioneringen dragits in, medan 7 av 10 av de som tjänade mer fortsatte sin behandling som innan.
– Tabletterna kostar ungefär 70 kronor styck och i genomsnitt använder patienten fem tabletter i månaden. Men för en sjukpensionär blir det ofta en för stor kostnad när han måste köpa en förpackning med 12 tabletter på samma gång, säger Peter Ströberg.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för urologi
Avhandlingens titel: Erectile Dysfunction in clinical practice – With special focus on the correlation to myocardial infarction, lower urinary tract symptoms (LUTS), treatment cost and optimization
Avhandlingen försvaras onsdagen den 14 juni, klockan 13.00, Centralklinikens aula, SU/Östras, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Peter Ströberg, leg. läkare, telefon: 036-32 10 00, 070-748 84 80, e-post: peter.stroeberg@telia.com
Handledare:
Professor Hans Hedelin, telefon: 036- 32 10 00, e-post: hans.hedelin@vgregion.se
För vissa grupper inom barn- och ungdomspsykiatrin är det svårt att hitta verksam eller tillräcklig behandling. Dit hör pojkar med ADHD och deprimerade, självdestruktiva tonårsflickor. Ett forskningsprojekt i Värmland visar att dansterapi är en behandlingsform som kan fungera när andra, mer traditionella, behandlingar inte är framgångsrika eller tillräckliga. Det är professor Erna Grönlund, Danshögskolan i Stockholm, och universitetslektor Barbro Renck, Karlstads universitet, som har lett forskningsprojektet. Barbro Renck har även arbetat som specialistsjuksköterska inom såväl barn- och ungdomspsykiatri som vuxenpsykiatri.
– Vi är först i världen med att prova och vetenskapligt utvärdera dansterapi som behandlingsform för pojkar med ADHD, säger professor Erna Grönlund vid Danshögskolan i Stockholm.
Forskningsprojektet har fått stor internationell uppmärksamhet. Rönen från ADHD-studien har bland annat publicerats i American Journal of Dance Therapy.
Det finns idag ett stort behov av en variation av behandlingsformer inom barn- och ungdomspsykiatrin. I projektet Dansterapi för barn och ungdom med psykisk ohälsa visar utvärderingen att dansen verkligen kan hjälpa.
– Pojkarna med ADHD blev lugnare. Deras föräldrar och lärare rapporterade att de klarade skolarbetet bättre. En pojke kunde tidigare bara sitta med i klassrummet i tio minuter och efter dansterapin klarade han en hel lektion. De kunde också leka tillsammans med de andra barnen utan att råka i konflikt och slåss hela tiden, berättar Erna Grönlund.
Det kanske kan verka märkligt med rörelse och fart för pojkar vars problem mycket handlar om att de inte kan hejda sig eller gå ner i varv. Men det fungerar. Övningarna brukar börja med full fart för att sedan innehålla moment där det är viktigt att lyssna och härma, lekar till musik, rollspel och sedan allt lugnare inslag.
Även tonårsflickorna reagerade positivt på dansterapin.
– Det kan vara svårt att använda samtalsterapi för tysta tonåringar som varken vill eller vågar prata om vad som bekymrar dem. Det visade sig att dans var ett bra sätt att få upp de deprimerade flickornas energi och livsglädje. En övning med till exempel flamenco kan också handla om att känna stolthet, självkänsla, sätta gränser och säga nej, säger Erna Grönlund.
– Resultaten för båda grupperna var goda, men det är en liten grupp barn och ungdomar, sex pojkar och elva flickor, så vi törs inte dra alltför långtgående slutsatser. Fler, uppföljande studier behövs, säger Barbro Renck.
Att flera familjer efterfrågat en fortsättning visar också att projektet varit framgångsrikt.
– Tyvärr finns inte behandlingsformen vid barn- och ungdomspsykiatrin idag, men vi hoppas att socialstyrelsen aktivt ska rekommendera landstingen att införa dansterapi som komplement. Framför allt när det gäller pojkarna med ADHD så verkar det som om behandlingen behöver upprepas för att den goda effekten ska vara kvar, säger Barbro Renck.
Forskningsprojektet har genomförts på Barn och ungdomspsykiatriska kliniken i Karlstad under perioden 2001-2005. Projektet är ett samarbete mellan Danshögskolan i Stockholm, folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Karlstad och Dans i Värmland. Pojkarna i projektet var 5-7 år och flickorna 13-17 år.
Kontaktinformation
För mer information kontakta gärna lektor Barbro Renck, tfn 054-7002510 eller 0705-436149, e-post: barbro.renck@kau.se och professor Erna Grönlund tfn 08-7177116 eller 070 – 259 08 06 e-post: erna.gronlund@telia.com
Forskningsrapporterna kan beställas via Danshögskolan, www.danshogskolan.se
eller per telefon 08 – 459 05 30 (Lars Nyberg).
Resultaten framkommer i en doktorsavhandling i företagsekonomi som presenteras på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet den 9 juni.
Sedan början av 1990-talet har studieförbunden engagerats i samband med statens satsning på utbildning för arbetslösa. Från början bedrevs utbildningen under målstyrning, finansierad med hjälp av särskilt riktade bidrag. Efter cirka fem år upphörde bidragen och utbildningsansvaret överfördes till kommunerna. Under mer eller mindre marknadsmässiga former har kommunerna tagit över uppgiften som uppdragsgivare för upphandling av en stor del av vuxenutbildningen. Studieförbunden konkurrerar med andra utbildningsanordnare om uppdrag och måste därmed kunna kommunicera sin verksamhet till uppdragsgivaren på ett vinnande sätt.
I och med konkurrenssituationen har ett språk för utbildningsmarknaden uppstått, men samtidigt finns folkbildningens språk med sitt humanistiska synsätt kvar när man presenterar arbetssätt, arbetsformer och målgrupp i uppdragsutbildningen. I det nya sättet att tala om sina aktiviteter integrerar man folkbildningens värdemässiga språkbruk med en arbetsmarknadsanpassad retorik, så att båda inriktningarna blir lika viktiga i uppdragsutbildningen.
Studieförbunden har traditionellt sett, via sitt språkbruk, värnat om den idémässiga bilden av sin verksamhet, folkbildningens särart. Särarten bygger på det ”fritt och frivilliga”, det vill säga på frihet från statlig och kommunal styrning samt på ett frivilligt deltagande.
– Begreppet ”fritt och frivilligt” har i det nya sammanhanget kommit att framstå som ett pedagogiskt arbetssätt eller en arbetsform för individer med behov av olika former av stöd, säger författaren Ann-Louise Petersen. ”Fritt och frivilligt” har gått från att vara ett mål för folkbildningen till att bli ett pedagogiskt medel i uppdragsutbildningen.
Tid för disputation: fredagen den 9 juni kl 13
Plats: CG-salen, Handelshögskolan, Vasagatan , Göteborg
Avhandlingens titel: ”Marknadsorientering inom Folkbildningen. Fritt och frivilligt i ett nytt ljus”
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta: Ann-Louise Petersen, telefon 031-773 4648, mobil 0708 380198
ann-louise.petersen@handels.gu.se
Maria Norrström, informatör
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Fakultetskansliet
Box 600, 405 30, Göteborg
Telefon: 031-773 1247 Telefax: 031-773 1402
Mobil: 0709-22 66 89
E-post: maria.norrstrom@handels.gu.se
www.handels.gu.se
51 patienter med svåra kroniska tvångs- och ångestsyndrom har följts i upp till 23 år efter ett neurokirurgiskt ingrepp kallat capsulotomi. Metoden innebär att nervtrådar skärs av i de djupt liggande delarna i hjärnan.
– Capsulotomi är en effektiv metod för att lindra ångest och tvång och den goda effekten kvarstår många år efter operation. Många svårt plågade patienter har upplevt att operationen räddade deras liv. Samtidigt finns en stor risk för biverkningar. Det säger psykiatern Christian Rück, som gjort en noggrann uppföljning av patienter, opererade med denna metod.
Resultaten presenteras i en kommande doktorsavhandling vid Karolinska Institutet och det är första gången som det gjorts en så omfattande uppföljning av denna patientgrupp. Effekten av operationen mättes genom en lång rad symtomskattningar med hjälp av frågeformulär och utförliga intervjuer med både patienter och anhöriga. Neuropsykologisk undersökning och magnetkameraundersökning av hjärnan ingick i uppföljningen.
Ett viktigt fynd är att biverkningar av operationen är betydligt vanligare än man tidigare trott. Drygt en tredjedel av patienterna visade tecken på apati och svårigheter att utföra och planera aktiviteter. Enstaka patienter hade drabbats av epilepsi, avhämning eller urininkontinens.
– Det finns alltså en oacceptabelt stor risk för biverkningar med de kirurgiska metoder som hittills använts. För de patienter som inte svarar på vanlig psykiatrisk behandling bör man i första hand använda sig av nya neurokirurgiska tekniker som inte är oåterkalleliga, säger Christian Rück
Capsulotomi utvecklades på 1950-talet vid Karolinska sjukhuset. Metoden har i snitt använts på ett par patienter om året. Senaste operationen utfördes år 2000.
Avhandling: ”Capsulotomy in Anxiety Disorders” av Christian Rück, doktorand vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, psykiater vid Ångestprogrammet, Psykiatri Centrum Karolinska. Disputationen sker den 16 juni.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Christian Rück, tfn 0707-21 44 74, e-post Christian.Ruck@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, Karolinska Institutet, tfn 08-524 838 95, 070-224 38 95, e-post katarina.sternudd@ki.se
Att skog och mark lagrar eller sänker atmosfäriskt koldioxid har varit känt för klimatforskare i över hundra år. Dessa kolförråd utgör en naturlig del i kolets kretslopp och är sålunda en av de faktorer som påverkar växthuseffekten och jordens klimat. Genom att avverka naturliga skogsområden har människan under årens lopp frigjort stora mängder markbundet kol och därmed bidragit till den ökade koldioxidhalten i atmosfären. Omvänt kan medvetna markanvändningsstrategier så som skogsplantage öka kolförrådens omfattning och minska koldioxidkoncentrationerna i atmosfären.
I Eva Lövbrands avhandling analyseras hur skogsfrågan nådde den politiska dagordningen i slutet av 1980-talet och integrerades i FNs klimatkonvention år 1992. Att den tropiska skogsavverkningen under 1980-talet genererade cirka 25 procent av de globala växthusgasutsläppen per år var en viktig orsak till det politiska intresset för terrestra kolförråd. Den vetenskapliga upptäckten att nyplanterade skogar i Europa och Nordamerika sänker stora mängder atmosfäriskt koldioxid var också avgörande för skogsfrågans genomslag i förhandlingarna. Sedan toppmötet i Kyoto år 1997 har de förhandlande parterna diskuterat i vilken utsträckning som världens i-länder ska få räkna av kolupptaget i markbundna ekosystem mot de utsläppstak som finns inskrivna i Kyotoprotokollet. Förhandlingarna har präglats av stor politisk oenighet och många moraliska och praktiska invändningar. Är det rätt att lagra kol i biomassa och mark istället för att minska utsläpp? Ska rika länder i Väst få plantera träd i tropiska regioner istället för att minska utsläpp på hemmaplan? Hur säkerställer man att länder med mycket skog inte slipper undan sina utsläppsåtaganden?
I Eva Lövbrands avhandling står samspelet mellan vetenskap och politik i centrum. En viktig slutsats är att expertkunskap har varit avgörande för politiskt inflytande i de komplexa förhandlingarna om kolsänkor. Länder och politiska intressegrupper med tillgång till vetenskaplig expertis har dominerat förhandlingarna och drivit igenom den globala handeln med kolrika skogsområden som just nu är under utveckling, och det omfattande rapporteringssystemet för kolupptag i skog och mark som idag är en central del av den internationella klimatpolitiken.
Avhandlingen har titeln ”Greening Earth? Science, Politics and Land Use in the Kyoto Negotiations” och kommer att försvaras den 9 juni kl.09.30 på Institutionen för biologi och miljövetenskap, Högskolan i Kalmar, sal A137, Landgången 4, Kalmar.
Kontaktinformation
Eva Lövbrand
tel: 0480-44 62 27
mobil: 073-3321557
e-post: eva.lovbrand@hik.se
– Bakterier som är resistenta mot medicinering med antibiotika är ett växande problem. Med kroppseget antibiotikum har man mycket sällan sett någon resistensutveckling, därför kan det förhoppningsvis bli ett altarnativ eller komplement till traditionell antibiotikabehandling säger professor Annelie Brauner, forskningsledare.
Urinvägsinfektion är idag en av de tio vanligaste orsakerna till läkarbesök inom öppenvården. Upp till 60 procent av alla kvinnor får någon gång en urinvägsinfektion. Av dessa får 20 procent återkommande infektioner. Barn drabbas inte lika ofta som vuxna kvinnor, men av de barn som också får njurbäckeninflammation får upp till 40 procent ärrbildning i njurarna.
Tidigare har man trott att urinvägarna hålls sterila genom att urinflödet hindrat bakterier från att fästa i slemhinnan i urinröret. Men forskarna vid Institutionen för Mikrobiologi, Tumör- och Cellbiologi har visat att även ett kroppseget äggviteämne – en så kallad peptid – har avgörande betydelse för att förhindra uppkomsten av urinvägsinfektioner. Något som i sin tur banar väg för helt nya former av behandlingar.
Forskarna mätte nivåerna av den bakteriedödande peptiden LL-37 i urinen hos både friska barn och barn med urinvägsinfektion. De fann då att nivåerna var mycket låga hos de friska barnen, men att produktionen hos barn med infektion hade ökat påtagligt. Med hjälp av odlade humanceller från njure och urinvägar kunde forskarna identifiera de celler i människokroppen som producerar LL-37.
– Då kunde vi visa att LL-37 bildas i epitelceller både från urinvägarna och njuren. I samband med infektion sker ökning och frisättning av LL-37 inom loppet av några minuter, säger professor Annelie Brauner.
Försök på möss visade att djur som saknade genen för en antimikrobiell peptid, snarlik den mänskliga peptiden LL-37, lättare drabbades av urinvägsinfektioner. Hos dessa djur blev infektionen ofta mycket allvarligare och njurarna mer svullna och fulla av bakterier.
– Urinvägsinfektioner innebär inte bara ett lidande för patienten utan är en personlig och en samhällsekonomisk belastning. Våra fynd visar en ny möjlighet att förhindra uppkomsten av urinvägsinfektion genom att öka den antibakteriella peptiden LL-37. För patienter som drabbas av återkommande urinvägsinfektioner skulle anfall helt enkelt kunna bli bästa försvar, säger professor Annelie Brauner.
Publikation:
The antimicrobial peptide cathelicidin protects the urinary tract against invasive bacterial infection”
Milan Chromek, Zuzana Slamová, Peter Bergman, László Kovács, Ludmila Podracká, Ingrid Ehrén, Tomas Hökfelt, Gudmundur H Gudmundsson, Richard L Gallo, Birgitta Agerberth och Annelie Brauner
Nature Medicine, juni 2006
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Annelie Brauner, Institutionen för Mikrobiologi, Tumör- och Cellbiologi, tfn 08-51773914, 070-5863322, e-post annelie.brauner@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, tfn 08-524 838 95, 070-224 38 95, e-post katarina.sternudd@ki.se
För tre år sedan deltog 4 300 svenska elever i årskurs 8 i en internationell studie kallad TIMSS 2003 (Trends in International Mathematics and Science Study 2003). Meningen med studien var att mäta och jämföra elevers kunskaper i olika länder i ämnena matte och naturvetenskap. Hanna Eklöf vid Umeå universitet har genom intervjuer och enkäter bland annat undersökt svenska elevers motivation att göra sitt bästa i TIMSS-undersökningen.
Eftersom elevernas resultat i TIMSS-studien är betydelselösa för dem personligen, är en vanlig farhåga i liknande studier att deltagarna inte är motiverade att göra sitt bästa. Om så är fallet kan resultaten ge en missvisande bild av elevernas kunskaper. Hanna Eklöf visar att de flesta elever var mycket motiverade att göra sitt bästa, och värderade en bra prestation i studien ganska högt. Hanna Eklöf kan därför dra slutsatsen att de svenska resultaten i TIMSS 2003 inte är missvisande på grund av att eleverna inte ansträngt sig. De elever som var mest motiverade inför just det här testet presterade också lite bättre än andra, men sambandet var inte särskilt starkt. För pojkar betydde emellertid motivationen lite mer för resultatet än för flickor.
Hanna Eklöf har även undersökt elevernas uppfattning av sin egen förmåga i, och allmänna värdering av, skolämnena matte och naturvetenskap, det vill säga biologi, fysik, kemi och geografi. Hon visar att hur intressanta och viktiga ämnena är för eleverna inte betyder speciellt mycket för hur de presterar på prov. Elevernas skattning av sin egen förmåga i framförallt matte stämmer dock väl överens med provresultaten.
Mer information om TIMSS 2003 finns på:
http://www.umu.se/edmeas/timss2003/index.html
Fredagen den 2 juni försvarar Hanna Eklöf, institutionen för beteendevetenskapliga mätningar, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Motivational Beliefs in the TIMSS 2003 Context: Theory, Measurement and Relation to Test Performance. Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal MA121, MIT-huset. Fakultetsopponent är professor Svein Lie, institutt for laererutdanning og skoleutvikling, Universitetet i Oslo.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Hanna Eklöf,
institutionen för beteendevetenskapliga mätningar,
Umeå universitet,
tel: 090-786 78 51,
e-post: hanna.eklof@edmeas.umu.se
En jämförelse mellan hur produktivitetsökningstakten påverkas av introduktionen av ångmaskinen, elektrifieringen och datorerna (IKT-revolutionen) visar både att eftersläpningarna är stora och att mönstret skiljer sig åt. Spridningen av ångmaskinen gick långsammast, men det tog ändå så mycket som 40-50 år för elektrifieringen och IKT-revolutionen att lämna tydliga spår i produktivitetsstatistiken.
Enligt många forskare och samhällsanalytiker genomgår vi för närvarande en teknologisk revolution baserad på ett fundamentalt genombrott inom Informations- och Kommunikations Teknologi (IKT). Denna har redan på avgörande sätt påverkat hur vi lever våra liv och hur vi producerar varor och tjänster. Men IKT-revolutionen är inte den första teknologiska revolutionen i mänsklighetens historia. Uppfinningar som ångmaskinen och elektriciteten hade minst lika dramatiska effekter på levnadsstandarden och levnadssättet.
I uppsatsen hävdas att om hedoniska prisindex hade använts även tidigare, så skulle detta ha haft stora effekter på hur vi uppfattar tidigare teknologiska genombrott. Det tar lång tid från den ursprungliga uppfinningen (ångmaskinen, den elektriska dynamon och transistorn) till dess att en substantiell ökning i produktivitetstillväxten kan observeras. För ångmaskinen tog det ca 140 år, medan det bara tog 40-50 år för elektrifieringen och IKT-revolutionen att lämna tydliga spår i produktivitetsstatistiken.
Artikeln ”Technological Breakthroughs and Productivity Growth” är författat av Harald Edquist och Magnus Henrekson och ingår i en avhandling med samma namn som framläggs vid Handelshögskolan i Stockholm. Hela artikeln kan laddas ned från: http://swopec.hhs.se/hastef/papers/hastef0562.pdf
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna:
Harald Edquist, Handelshögskolan i Stockholm
Tel. 08-736 92 59
E-post: harald.edquist@hhs.se
Magnus Henrekson, professor vid Handelshögskolan i Stockholm
Tel. 08-665 45 00
E-post: magnus.henrekson@hhs.se
Expeditionen ACEX, som ingår i det internationella programmet IODP (Integrated Ocean Drilling Program) och består av forskare från ett dussintal nationer, har med hjälp av tre isbrytare och utrustning för djuphavsborrning, lyckats provta en drygt 400 m tjock sedimentsekvens från Norra ishavets havsbotten, nära Nordpolen. Sedimentsekvensen vittnar om hur klimatet i Arktis utvecklas under 56 miljoner år.
Idag spelar Arktis en central roll för att hålla nere Jordens temperatur eftersom den vita snön och isen reflekterar tillbaka solljus från jorden. Men nu har ACEX-forskarna funnit bevis för att temperaturen av havsvattnet i ytan av Norra ishavet för 55 miljoner år sedan kan ha varit omkring 23 grader C. Resultaten pekar på att det fanns ingen is överhuvudtaget. För ungefär 49 miljoner år sedan fanns det gott om en vattenlevande ormbunksväxt som heter Azolla. Fyndet innebär att Norra ishavets ytvatten vid den här tiden var helt utsötade.
Forskarna letade efter spår av den första isbildningen i centrala Arktis. De första spåren efter havsis eller isberg uppträder i sedimentlager som är 45 miljoner år gamla, långt tidigare än vad någon föreställt sig.
Kontaktinformation
Jan Backman, professor i allmän och historisk geologi, tfn 08-16 47 20, e-post backman@geo.su.se
Martin Jakobsson, docent i marin geologi och geofysik, Institutionen för geologi och geokemi, tfn 08-16 47 19, e-post martin.jakobsson@geo.su.se
Maria Erlandsson, pressekretare Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
Eva Grönlund , Informationssekreterare, Polarforskningssekretariatet, tfn 08-673 97 30, mobil 070-344 92 51, e-post eva@polar.se
Forskare, intressegrupper och andra tar hela tiden fram nya fakta, studieresultat, åsikter och annan information som pekar på vad som ur ett uthålligt perspektiv är ”bättre” handlingar. Men sådan information är sällan tillgänglig eller begriplig när beslut fattas av tillverkare eller inköpare.
För att komma tillrätta med detta har ett nytt forskningsområde, industriell miljöinformatik, vuxit fram mellan datavetenskap och miljövetenskap.
Enligt Raul Carlson finns det ett stort behov.
– De allra flesta beslut tas idag utan miljöhänsyn, i värsta fall innebär de istället försämrade möjligheter för uthållig utveckling, säger han.
Ett stort problem är att miljöansvariga försöker nå ut med rena kemist- och ekologkunskaper kring miljö – något som är svårt att ta till sig i den krassa vardagen. Sysslar man med produktutveckling är det oftare klokare att använda informationen på ett annat sätt.
– Genom att omforma den allmänna informationen till ren produktinformation blir den begriplig och mätbar för personen som ska ta beslut. Det kan till exempel handla om att göra det tydligt att produkten inte får väga mer än så och så och inte heller får innehålla mer än en viss procent av det ena eller andra ämnet.
Mer behöver ofta en produktutvecklare inte veta. Det som är mätbart kan man förbättra, medan man riskerar en motsatt effekt med krav som är abstrakta och omätbara.
Raul Carlson har under forskningens gång haft ett nära samarbete med ett flertal företag. Han beskriver i sin avhandling begreppsmodellerna bakom några olika industriella miljödatabaser. Han drar även generella slutsatser och ger praktiska råd om hur miljödatabaser för styrning i industrisamhället ska struktureras.
– Idag är det vanligt att man börjar bygga miljöinformationssystem utan att man vet vilken indikator det är man ska mäta. Är det utsläpp av försurande ämnen, toxiska ämnen eller ämnen som man inte vet hur det påverkar naturen man ska mäta?
Ofta tror man att alltihop kan hanteras i ett enda system, och att det ger sig med tiden vad som är viktigt. Enligt Raul Carlson fungerar det inte. Man måste veta väldigt väl vad som ska mätas innan systemet byggs upp. Varje indikator kräver avancerad information som tar tid att få fram.
Eftersom uthållig utveckling är en föränderlig process måste ett företag dessutom ständigt omformulera sin definition kring vad uthållighet är.
– Man måste hela tiden förflytta resurserna dit de gör mest nytta. Låt säga att ett företag som skapat ett miljöledningssystem först lär sig att deras största problem ligger på avfallssidan och därför koncentrerar sig på att minimera det. När det efter två, tre år lyckats, måste mätprocessen bytas och fokus läggas på ett annat problem., säger Raul Carlson.
Avhandlingsarbetet har utförts i ett projekt inom Centrum för Produktrelaterad Miljöanalys, CPM, ett kompetenscentrum som finasieras av Vinnova. Där deltar företagen ABB, Akzo Nobel, Bombardier, Duni, ITT Flygt, IKEA, SCA, Tetra Pak och Stora Enso i ett aktivt samarbete med Chalmers sedan 1996.
Forskningen som avhandlingen baseras på har utförts i samarbete med dessa företag och andra industrisamarbeten, samt ur erfarenheter från standardiseringsarbete inom ISO (Internationella Standardiserings Organisationen).
Avhandlingen heter ”Framework for Structuring Information for Environmental Management of Industrial Systems” och försvarades i april 2006 på Chalmers.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Raul Carlson, Institutionen för Data- och Informationsteknik, forskargruppen Industriell Miljöinformatik – IMI, Chalmers tekniska högskola, Göteborg.
Tel: 031-772 2173, 070-308 80 83
E-post: Raul.Carlson@imi.chalmers.se
För att uppnå höga prestanda räcker det inte med att bara köra mer hårdvara parallellt utan hårdvaran måste också utnyttjas effektivt. Hur väl den parallella hårdvaran kan utnyttjas påverkas avsevärt av om processorerna/processerna kan synkroniseras utan att för mycket parallellism förloras.
För att synkronisera parallella processer används ofta delade/gemensamma datastrukturer. Strukturer som ökar parallellismen genom att tillåta att flera processer använder dem samtidigt kallas parallella datastrukturer. I doktorsarbetet har effektiva parallella datastrukturer och algoritmer för synkronisering i högpresterande parallella datorsystem utvecklats.
Enkla parallella datastrukturer presterar i allmänhet bra i situationer när belastningen är låg, det vill säga när antalet samtidiga operationer är lågt, medan de däremot ofta fungerar sämre när belastningen är hög. Sofistikerade datastrukturer, å andra sidan, har ofta bra prestanda vid hög belastning, men kan vara onödigt resurskrävande när belastningen är låg. För att uppnå hög effektivitet bör parallella datastrukturer kunna anpassa sitt beteende när belastningen i systemet varierar.
– För att möta det behovet har vi utvecklat självjusterande parallella datastrukturer som automatiskt anpassar sin storlek och sina algoritmer efter belastningen i systemet. Det är en ganska svår uppgift eftersom man i de flesta multiprogrammiljöer inte har någon information om hur belastningen kommer att ändra sig i framtiden. För att hantera den här osäkerheten har vi utvecklat icke-blockerande synkroniseringsmetoder och tekniker för online-algoritmer för självjusterande parallella datastrukturer. Vi har också utvecklat en ny optimal online-algoritm som innebär att vi kan bestämma optimala lösningar för fler praktiska problem inom området parallella datastrukturer än som tidigare varit möjligt, säger Phuong Ha.
Avhandlingen ”Reactive Concurrent Data Structures and Algorithms for Synchronization” försvaras vid en offentlig disputation på Chalmers den 2 juni 2006 kl. 10.00 i sal EA, Rännvägen 6B, Göteborg.
Kontaktinformation
Mer information:
Phuong Ha, Institutionen för data- och informationsteknik, Chalmers, Göteborg.
Tel: 031-772 1024
E-post: phuong@cs.chalmers.se
Professor Philippas Tsigas, Institutionen för data- och informationsteknik, Chalmers, Göteborg.
Tel: 031-772 5409
E-post: tsigas@cs.chalmers.se
