– I en tid då HIV/AIDS breder ut sig i Sydafrika och då en tystnadens konvention fortfarande håller ett grepp om delar av nationen är det angeläget att utforska tabut kring sex och sexuellt våld och belysa hur Tlali bryter mot det, säger Christina Cullhed om sitt val av ämne.
Tlalis Muriel at Metropolitan (1975) är den första romanen av en svart kvinnlig författare som någonsin publicerats i Sydafrika. Hon har också skrivit Amandla! (1981), samt novellsamlingarna Mihloti (1984) och Footprints in the Quag (1989). Att dessa texter kritiserar den då rådande apartheidpolitiken har flera inflytelserika litteraturkritiker tidigare visat, men Christina Cullhed har valt att läsa hennes texter mot bakgrund av svart manligt skrivande i Sydafrika och hävdar att de även gör motstånd mot de rådande patriarkala strukturerna.
I sin analys beskriver hon de olika berättarstrategier Miriam Tlali använt sig av. Hon gör bland annat ett annorlunda val av genre och skapar en dialog mellan olika genrer och synsätt. Muriel at Metropolitan är en nutidsroman som skiljer sig markant från de historiska romaner i en episk tradition som skrivits av svarta manliga skribenter. Den har egenskaper som hör den moderna romanen till och som samtidigt underminerar vissa patriarkala värderingar, hävdar Christina Cullhed. I Amandla! ställer Tlali kvinnors utgångspunkt i vardagen mot den manliga som inbegriper politisk retorik, en heroisk tradition och den populära ”action-thriller”-genren. Det sker i en fragmenterad litterär form, i form av en dialog som skapar en undertext av motstånd mot patriarkala värderingar.
Christina Cullhed visar också hur Tlali, framför allt i sina noveller, med hjälp av ”viskande” och ”avståndstagande” berättarstrategier tar upp det i de afrikanska kulturerna tabubelagda ämnet om genusrelaterat våld – misshandel i hemmet och våldtäkt – och hur hon försöker synliggöra att kvinnors välbefinnande offras för att både stärka apartheid och de sydafrikanska patriarkala strukturerna.
– Tlali insisterar även på att det är män vars subjektivitet hotas av inre eller yttre faktorer som utövar det genusrelaterade våldet eftersom detta fungerar stärkande på den jagsvages identitet, säger hon.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Christina Cullhed på tel: 018-188 33 07, 073-383 43 39 eller Christina.Culllhed@engelska.uu.se
Trots att batterier har varit funnits i över 200 år och elmotorer nästan lika länge, finns fortfarande ingen billig, helt miljövänlig elbil med acceptabel prestanda. Anledningen är främst att vi tidigare saknat batterimaterial med tillfredställande egenskaper (hög jonledningsförmåga, hög jonlagringskapacitet, elektrokemisk och mekanisk stabilitet, låg kostnad, etc). Det batteri som kan erbjuda den bästa lösningen på dessa problem är litiumjonbatteriet. Jämfört med andra batterikoncept, som till exempel nickel metallhydrid och nickel-kadmiumbatterier, är litiumjonbatteriet ett miljövänligare alternativ, med lägre vikt, högre energitäthet, förhållandevis låga råmaterialkostnader och lättare att formge.
Uppladdningsbara litiumjonbatterier används idag i ett flertal små apparater som mobiltelefoner, bärbara datorer och elverktyg. När det gäller batterier för större maskiner spelar priset för råmaterialen till katoden en avgörande roll. I ett mobiltelefonbatteri behövs endast ett par gram av det aktiva katodmaterialet och därför kan ett förhållandevis dyrt material som innehåller kobolt användas. I ett batteri till en elhybridbil behövs däremot flera kilo katodmaterial och den dyra kobolten skulle behövas ersättas med en mycket billigare metall, helst den allra billigaste – järn.
Anton Nytén har i sin avhandling fokuserat på att studera och utveckla järnbaserade katodmaterial som lämpar sig för litiumjonbatterier i framförallt storskaliga applikationer. I avhandlingen beskrivs för första gången ett helt nytt katodmaterial – litiumjärnsilikat (Li2FeSiO4) baserat på de två billiga grundämnena järn och kisel.
– Det här materialet har potential att kunna bli tillräckligt billigt för att äntligen kunna konstruera litiumjonbatterier för elhybridbilar, säger Anton Nytén, som har utvärderat materialets kapacitet samt dess upp- och urladdningsegenskaper med olika elektrokemiska mätmetoder. Resultaten visade endast små förluster (mindre än tre procent) i kapacitet för batterier som upp- och urladdats mer än 100 gånger. En hög elektrokemiskt stabilitet kunde också konstateras.
Kontaktinformation
För mer information ring Anton Nytén 018-471 37 26 eller 0706-35 81 86 eller e-post anton.nyten@mkem.uu.se
Varför vissa personer får autoimmuna sjukdomar men inte andra har ännu inte kunnat förklaras. Ärftligheten är en betydande faktor, liksom miljö och vissa mediciner. Behandlingen syftar till att minska inflammationen och begränsa vävnadsskadan.
Snaevar Sigurdsson har i sitt avhandlingsarbete utvecklat en teknik för snabb och enkel analys av variationer i arvsmassan. Denna teknik har tillämpats för att påvisa variationer som är kopplade till autoimmuna sjukdomar. Tillsammans med experter inom immunologi och sjukdomarna SLE och RA har han identifierat variationer i gener som är starkt associerade till både SLE och RA. Den ena av de identifierade generna kodar för en transkriptionsfaktor IRF5 (Interferon regulatory factor 5), som har en viktig roll vid regleringen av interferonproduktionen och därigenom immunförsvaret.
– Det var särskilt intressant. Det är första gången någon visar en koppling mellan interferongener och uppkomsten av SLE och RA. Denna kunskap är viktig för att förstå den molekylära mekanismen bakom autoimmuna sjukdomar bättre och för vidare utveckling av diagnostik och behandling, säger Snaevar Sigurdsson.
SLE (systemisk lupus erythematosus) är en reumatisk sjukdom som anses vara en prototyp för autoimmuna sjukdomar. Autoimmunitet kan beskrivas som felprogrammering av immunsystemet så att det börjar förstöra sina egna celler och vävnader, som om de var främmande. SLE förekommer nio gånger oftare hos kvinnor än hos män och drabbar i genomsnitt en av 1 500 invånare i Europa. Sjukdomen kan skada nästan alla organ och vävnader, men vanligast är att leder, hud, njurar, slemhinnor och nervsystem drabbas.
RA (reumatoid artrit) eller ledgångsreumatism, är en mycket vanlig reumatisk sjukdom som karakteriseras av en kronisk inflammation i framförallt händernas och fötternas leder . Detta tillstånd orsakar ledvärk och smärta och kan i allvarliga fall resultera i invaliditet på grund av förändringarna i lederna. Sjukdomen drabbar i genomsnitt en av 200 invånare i Europa och är tre gånger vanligare bland kvinnor än bland män.
Kontaktinformation
Kontaktperson: Snaevar Sigurdsson, tel: 018-611 4951, 073-698 3312, e-post snaevar.sigurdsson@medsci.uu.se
Socionomen Lena Andersson har gått igenom de medicinska intyg som låg till grund för Försäkringskassans beslut om förtidspension i Göteborg och Bohuslän mellan åren 1980 och 1998. Studien visar att det bara var kvinnorna i Bohuslän som i större utsträckning var förtidspensionerade för depression, stress eller neurotiska sjukdomar. Männens statistik skiljer sig inte från landet i övrigt.
– Det är svårt att förklara vad det var som gjorde att kvinnorna i Bohuslän i så hög utsträckning skiljde sig från övriga landet. Det kan bero på att landsbygdens invånare hade sämre tillgång till psykiatrisk vård och deras längre restider kan också ha spelat en roll, säger Lena Andersson.
Studien visar också att psykiatriska diagnoser var dubbelt så vanligt bland både män och kvinnor i Göteborg jämfört med övriga landet.
– Det finns en tydlig koppling mellan psykisk ohälsa och arbetslöshet. Andelen psykiska diagnoser i Göteborg hänger troligen ihop med varvsnedläggningar och omställningen till tjänstesamhället, säger Lena Andersson.
Under perioden var också den psykiatriska vården i Göteborg förhållandevis väl utbyggd och resurserna inom psykiatrin kan ha gjort att fler personer fick en korrekt diagnos på sina medicinska intyg. Mot slutet av 1990-talet minskade den del av de förtidspensionerade i Göteborg som hade diagnoser som depression eller stressrelaterad sjukdomar.
Samtidigt ökade andelen psykiatriska diagnoser som skäl för förtidspensioneringen bland kvinnor i Bohuslän.
Studien pekar på ett samband mellan utbyggnaden av den psykiatriska vården och andelen förtidspensionärer med en psykiatrisk diagnos. Många psykiatriker, psykologer och vårdplatser inom regionen tycks också medföra att fler förtidspensioneras för stress, depression eller neurotiska sjukdomar.
– Så som vi tolkar det innebär en mer utbyggd psykiatri att fler fall upptäcks men det kan också vara så att den psykiatriska vården är utbyggd för att det finns ett stort vårdbehov i området, säger Lena Andersson.
Lena Andersson har också jämfört Göteborg och Bohuslän med liknande regioner i sydöstra Norge. I landsbygdsregioner som Aust-Agder och Vest-Agder var andelen förtidspensionärer med psykiatrisk diagnos större bland både männen och kvinnorna, men i Oslo var det bara männen som hade en förhöjd risk för att vara förtidspensionerade med en psykiatrisk diagnos.
– Kvinnorna i Oslo hade istället en lägre risk än Norge i övrigt och förklaringen kan vara att det är många högutbildade kvinnor som flyttat in till Oslo för att arbeta. Låg utbildning är en riskfaktor i sammanhanget, säger Lena Andersson.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa
Avhandlingens titel: Regional differences in disability pension and sickness absence with psychiatric diagnoses in Sweden and Norway 1980 – 2000
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Lena Andersson, socionom, telefon: 031-773 68 54, 070-241 41 34, e-post: lena.andersson@socmed.gu.se
Handledare:
Docent Gunnel Hensing, telefon: 031- 773 68 62, e-post: gunnel.hensing@socmed.gu.se
mmunförsvaret är komplicerat och består av många celltyper som aktiveras när kroppen utsätts för intrång av olika slag. Viktiga i sammanhanget är de dendritiska cellerna som har till uppgift att snappa upp främmande ämnen och aktivera immunförsvarets lymfocyter, ett slags vita blodkroppar. Dendritiska celler finns utspridda i kroppen, t. ex. i huden, mjälten och slemhinnorna. När dessa celler träffar på ett främmande ämne är det viktigt att de snabbt tar upp det och kan förflytta sig till de områden i lymfknutorna eller mjälten där det finns lymfocyter och där ”larma” lymfocyterna för att skapa en immunreaktion. Tyvärr kan dendritiska celler ibland aktiveras på ett ofördelaktigt sätt med ökad risk för autoimmuna sjukdomar eller överkänslighetsreaktioner.
Umeåforskarna har i samarbete med kollegor vid Washington University i St. Louis, USA, funnit att proteinet CD47, som finns på cellytan, har en viktig funktion för att aktivera och förflytta de dendritiska cellerna. Möss som saknar CD47 har brist på en typ av dendritiska celler i det blodfiltrerande organet mjälten, vilket medför ett sämre immunförsvar mot främmande partiklar i blodet. Studien ökar förståelsen för betydelsen hos den grupp av dendritiska celler som finns i mjältens s.k. marginalzon och deras inblandning i immunförsvaret mot kroppsfrämmande partiklar i blodet.
Det visade sig också att CD47 har stor betydelse för att dendritiska celler i huden ska förflytta sig till lymfknutor när huden retas med ett ämne som framkallar kontaktallergi. Normalt leder en sådan retning till en lokal överkänslighetsreaktion, men om CD47 saknades var den kraftigt försvagad. De nya fynden ökar förståelsen för de mekanismer som är nödvändiga för den normala funktionen hos dendritiska celler och aktivering av immunförsvaret generellt, men belyser också en möjlig angreppspunkt för att minska dessa cellers aktivitet i huden vid kontaktallergier.
Ledare för gruppen i Umeå är docent Per-Arne Oldenborg vid Inst. för integrativ medicinsk biologi, avdelningen för histologi med cellbiologi. Han finns på tel. 090-786 59 74, mobil 0730-548050, e-post per-arne.oldenborg@histocel.umu.se
Sven Hagnerud, Partha P. Manna, Marina Cella, Åsa Stenberg, William A. Frazier, Marco Colonna, and Per-Arne Oldenborg. (2006) Deficit of CD47 results in a defect of marginal zone DC, blunted immune response to particulate antigen and impairment of skin DC migration. Journal of Immunology 176:5772-5778.
Avhandlingen bygger på en sexårig kartläggning av13 elever med matematikproblem.
– Ungdomarna ger själva en ingående och i viss mån annan bild än den vedertagna. Eleverna lyfter fram bristen på arbetsro, ofta beroende på för stora undervisningsgrupper, som en orsak till matematikproblemen. Andra orsaker var för långa arbetspass samt upplevelse av stress inför matematikprov, ibland så stor att de inte hade möjligheter visa vad de egentligen kunde, berättar Gunnar Sjöberg.
Genomgående hade eleverna svårt att förstå lärarens instruktioner vilket innebar att kamraterna, inte läraren, primärt var ungdomarnas pedagogiska bollplank under lektionerna. Studien pekar också på ett överraskande stort bortfall av arbetstid från och under matematiklektionerna. Så mycket som var femte matematiklektion gick bort till andra skolaktiviteter och under resterande tiden arbetade eleverna enbart under halva tiden. Detta innebar att flera av studiens elever, de elever som behövde mycket färdighetsträning, enbart arbetade med matematikämnet under cirka 30 minuter per vecka under årskurs sju till nio, något som därmed i hög grad påverkade elevernas möjligheter att lära sig ämnet.
Att förklaringen till elevers misslyckande skulle bero på diagnosen dyskalkyli (matematikens dyslexi, en diagnos som fått allt större utrymme i skoldebatten) får inget stöd i denna studie.
Prognosen för att uppnå en godkänd nivå i matematikämnet, trots de stora problemen i årskurs fem, förefaller ändå vara god utifrån denna studies resultat. Läraren hade enligt eleverna en viktig roll i denna process, både som en vuxen som stöttar och en som ställer krav. Eleverna menade dock att huvudorsaken till denna vändning oftast var att de själva helt enkelt bestämde sig för att tag i ämnet och lägga ned mer tid på matematikämnet.
– De första betygen i årskurs åtta och kraven på godkända betyg i matematik för att kunna fortsätta på gymnasiet fungerade som en slags väckarklocka för eleverna, konstaterar Gunnar Sjöberg.
Fredagen den 19:e maj försvarar Gunnar Sjöberg, institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling Om det inte är dyskalkyli – vad är det då. En multimetodstudie av eleven i matematikproblem ur ett longitudinellt perspektiv.
Disputationen äger rum kl 10.00 i hörsal 350, Naturvetarhuset.
Fakultetsopponent är professor Inger Wistedt, pedagogiska institutionen, Stockholms universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på: http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=777
Kontaktinformation
Gunnar Sjöberg nås på:
Tel: 090-786 70 44
090-431 05 (hem)
E-post: gunnar.sjoberg@educ.umu.se
Självgående mobila robotar används för att utföra uppgifter i industrin, som till exempel att hämta och lämna saker på en viss plats, och även för vakt- och övervakningsuppdrag. För att detta ska fungera måste roboten själv kunna bestämma sin position i den miljö där den är aktiv, så kallad självlokalisering. Nästan all självlokalisering för mobila robotar baseras på sensorer som används för att räkna antalet hjulrotationer. Genom omvandling till linjära förflyttningar och integration får man en positionsuppskattning för roboten. Ett problem är att fel i uppskattningarna, beroende på till exempel felaktiga sensorläsningar och kollisioner med omgivningen, ackumuleras med tiden eftersom de integreras.
De robotar som använts i projektet är utrustade med lasersensorer som mäter avståndet till närmaste objekt i omgivningen. Mätningarna ger en observation som används för att lokalisera roboten enligt en karta som består av tidigare observationer av samma miljö. För att jämföra (matcha) observationen med kartan används en scan-matchningsalgoritm. Genom att roboten kontinuerligt observerar sin omgivning och kalibrerar sin position enligt en känd karta över omgivningen kan felen i positionsuppskattningarna stävjas.
I sin avhandling ”Robust lokalisering av självgående robotar med hjälp av scan-matchningsalgoritmer i miljöer som förändras” har Ola Bengtsson tagit fram metoder för att bättre kunna utföra matchningarna i miljöer som förändras, samt bättre kunna uppskatta osäkerheten i matchresultaten hos de existerande algoritmerna. Att algoritmerna själva kan bedöma sina resultat är en förutsättning för att resultaten ska kunna kombineras med positionsuppskattningar från andra sensorsystem. Förbättringarna av algoritmerna påverkar inte bara robotens lokaliseringsförmåga utan också dess förmåga att själv utforska och kartlägga okända miljöer, vilket är användbart om en robot ska leta efter speciella saker i miljöer där den tidigare inte har varit.
Avhandlingen försvaras den 12 maj kl. 10.15 i Wigforssalen på Högskolan i Halmstad. Ola Bengtsson är verksam vid Högskolan i Halmstad och vid Chalmers tekniska högskola.
Kontaktinformation
Ola Bengtsson nås på tel 035-16 74 85, 0733-12 12 81, e-post: ola.bengtsson@ide.hh.se.
Elisabeth Hansson, informatör, Högskolan i Halmstad, tel 035-16 73 03.
Årligen drabbas omkring 400 svenskar av matstrupscancer. Överlevnadsprognosen vid matstrupscancer är sämre än för de flesta andra tumörsjukdomar och den enda behandling som visat sig ge resultat är en omfattande operation som är ett av de mest påfrestande och komplicerade ingrepp som överhuvudtaget genomförs inom vården. Sjuksköterskan Pernilla Viklund som själv arbetar med denna grupp patienter har bland annat undersökt hur svenskar som genomgått en operation för matstrupscancer upplever sin livskvalitet sex månader efter ingreppet.
– De mår betydligt sämre än andra cancerpatienter, och att de mår så dåligt lång tid efter operationen är anmärkningsvärt, säger Pernilla Viklund.
Det som främst visade sig påverka livskvaliteten på lång sikt var uppkomsten av akuta komplikationer efter operationen. Och här upptäckte Pernilla Viklund en stor skillnad: de patienter som opererades av kirurger som gjorde färre än fem matstrupscanceroperationer per år löpte nästan åtta gånger så stor risk för en allvarlig komplikation (läckage i skarven mellan mastrupsresten och ersättningsorganet) jämfört med dem som opererades av kirurger som gjorde minst fem operationer.
– Detta visar att man bör centralisera vården för den här cancertypen så att kirurgerna kan få möjlighet att göra fler operationer och därmed minska risken för patienterna, säger Pernilla Viklund.
Pernilla Viklunds forskning visar också att patienter med matstrupscancer värderar stödet av och kontakten med så kallade koordinatorsjuksköterskor högt. Det är specialistsjuksköterskor med samordnings- och stödfunktion som hjälper patienten genom hela vårdkedjan. Systemet med koordinatorsjuksköterskor finns bland annat på Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.
Avhandling: ”Quality of life after esophageal cancer surgery” vid enheten för esofagus- och ventrikelforskning, Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
Pernilla Viklund, medicine doktor och legitimerad sjuksköterska,
tfn 08-517 759 84, 070-376 54 79, e-post pernilla.viklund@karolinska.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, tfn 08-524 838 95, 070-224 38 95,
e-post katarina.sternudd@ki.se
Vid inflammatoriska tillstånd och sjukdomar, såsom svåra infektioner, ledgångsreumatism, astma och åderförkalkning, bildas substanser, till exempel cytokiner, som bidrar till olika delar av den inflammatoriska processen. I den första av två aktuella publikationer i Proceedings of the National Academy of Sciences (2 maj 2006) visar professor Jesper Haeggströms forskargrupp, i nära samarbete med professor Jan Palmblads forskargrupp, att flera av dessa substanser kan påverka blodkärlens celler så att de börjar uttrycka receptorer för en så kallad leukotrien, LTB4. Detta i sin tur gör att cellerna kan reagera på LTB4 och skicka signaler som förstärker inflammationen. LTB4 är en kraftigt kemotaktisk och immunmodulerande substans, som är viktig för de vita blodkropparnas förflyttning över kärlväggarna vid en skadad och inflammerad vävnad. Tidigare har man trott att cellerna på blodkärlens väggar var ”tysta” och inte kunde reagera på LTB4. Att man nu visat på nya faktorer som styr samspelet mellan kärlcellerna och de vita blodkropparna, som i sin tur är avgörande för den inflammatoriska processen, betyder att utveckling av läkemedel kan inriktas mot dessa, läkemedel som på sikt kan få användning vid kronisk inflammation som ledgångsreumatism, astma och hjärtkärlsjukdom.
I den andra av de två aktuella publikationerna (Online 8-12 maj) presenteras för första gången en studie, som utförts i samarbete med arteriosklerosforskare och kärlkirurger vid Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, där alla enzymer och receptorer som är inblandade i bildning och signalering av leukotriener undersökts i arteriosklerotisk (åderförkalkad) vävnad. Undersökningsmaterial har tagits från biobanken Karolinska Endoarterectomies där material från patienter, som opererats för åderförkalkning, samlats in. I studien identifieras tre enzymer som är uppreglerade i arteriosklerotisk vävnad hos människa, varav två är särskilt ökade hos patienter med pågående eller nyligen genomgångna symptom på akut kärlsjukdom med proppbildning. Dessa tre enzymer, i synnerhet leukotrien A4 (LTA4) hydrolas, är avgörande för bildning av den immunmodulerande substansen LTB4. Genom att man nu satt fokus på de avgörande enzymerna och signalämnena kan utvecklingen av läkemedel för både behandling och förebyggande av åderförkalkning och hjärtinfarkt påskyndas.
Karolinska Institutets forskning om eikosanoider, den typ av ämnen som leukotriener och även prostaglandiner tillhör, har länge haft en stark internationell position. Professor Bengt Samuelsson var en av de tre som erhöll Nobelpriset i medicin eller fysiologi 1982 för upptäckten av dessa substanser, och han har även deltagit i detta nya arbete om leukotriener och åderförkalkning. Professor Jesper Haeggström fortsätter idag forskningen om eikosanoider och leder bland annat ett större EU-projekt, EICOSANOX (www.eicosanox.org), om dessa centrala substanser inom de stora folksjukdomarna hjärtkärlsjukdom, arterioskleros, demens och cancer.
Publikationer:
Differential induction of BLT receptor expression on human endothelial cells by lipopolysacharide, cytokines, and leukotriene B4.
Qui H, Johansson A-S, Sjöström M. Wan M, Schröder O, Palmblad J, Haeggström JZ.
PNAS 103: 6913-18, 2 maj 2006.
Expression of 5-lipoxygenase and leukotriene A4 hydrolase in human atherosclerotic lesions correlate with symptoms of plaque instability.
Qui H, Gabrielsen A, Agardh HE, Wan M, Wetterholm A, Wong C-H, Hedin U, Swedenborg J, Hansson GK, Samuelsson B, Paulsson-Berne G, Haeggström JZ.
PNAS Early Edition 8-12, 2006.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Jesper Z. Haeggström, Karolinska Institutet, tfn 08-524 876 12, 070-277 76 12, e-post jesper.haeggstrom@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, tfn 08 524 838 95, 070-224 3895,
e-post katarina.sternudd@ki.se
Blodkärl är uppbyggda som rör bestående av bland annat endotelceller, stödjeceller och membran i olika lager. Kärlets insida är klädd med endotelceller. Via blodkärlen förs blodet runt i kroppen och förser vävnader med syre och näring. För att klara denna uppgift och för att bilda nya blodkärl krävs nära kontakt och kommunikation mellan blodkärlets olika celler och membran.
För att undersöka hur cellkommunikation styr nybildning av blodkärl har en forskargrupp från Uppsala universitet studerat blodkärl som har bildats från embryonala stamceller från mus. Genom genetisk manipulation av stamcellerna visar forskarna att produktion av sockermolekylen heparansulfat är ett absolut krav för blodkärlsbildning.
– Vi har använt oss av stamceller med två typer av genetiska modifieringar. I den första tog vi bort genen som producerar det enzym som behövs för att sockerkedjorna ska kunna binda olika tillväxtfaktorer. I den andra modifieringen var genen som producerar mottagaren (receptorn) för tillväxtfaktorn VEGF (vascular endothelial growth factor) borttagen, berättar Lars Jakobsson.
Den första modifieringen resulterade i celler med defekt heparansulfat och den andra till att cellerna inte kunde bilda receptorn för VEGF. Ingen av dessa två stamcellstyper kunde bilda blodkärl på egen hand.
– För att vidare studera heparansulftatets betydelse utvecklade vi en modell där de olika stamcellsmodifieringarna fick växa tillsammans. Det visade sig att cellerna under de här förutsättningarna bildade rikligt med blodkärl. Det är mycket förvånande och spännande, och ger ny information om hur olika celler kan kommunicera och hjälpas åt för att bilda olika organ i kroppen, säger Lars Jakobsson.
Den nya stamcellsmodellen gör det möjligt att skapa odlingar där heparansulfat produceras endast av stödjecellerna och inte av endotelcellerna. Tidigare har man vetat att heparansulfat binder olika tillväxtfaktorer, bland andra VEGF, och ”presenterar” dessa faktorer för receptorerna på cellytan. Nu visar Uppsalaforskarna att VEGF som presenteras av heparansulfat på stödjeceller (till skillnad från heparansulfat som finns på endotelcellerna) ger en mycket kraftigare och mer långvarig effekt på endotelcellernas aktivering. Slutsatsen är att både heparansulfatets mängd och position spelar en avgörande roll i bildandet av nya blodkärl.
– Vi visar att heparansulfatet fungerar som ett klister som håller fast VEGF och dess receptor på cellytan så att signalen att bilda nya blodkärl kvarstår under mycket längre tid. Att heparansulfat har den funktionen har man tidigare inte känt till, och funktionen kan säkert gälla även andra receptor- och kommunikationssystem, tror Lars Jakobsson.
Forskarna har alltså identifierat en helt ny mekanism för hur kommunikation mellan celler kan regleras. Det öppnar upp nya möjligheter för utveckling av läkemedel som kan reglera blodkärlsnybildning. Sådana läkemedel skulle kunna förbättra behandlingen av till exempel cancer, reumatism och vissa ögonsjukdomar.
Länk till Developmental Cell: http://www.developmentalcell.com
Medförfattare till studien är Lars Jakobsson, Johan Kreuger, Katarina Holmborn, Lars Lundin, Inger Eriksson, Lena Kjellén och Lena Claesson-Welsh.
Kontaktinformation
Lars Jakobsson, tel 018-471 46 07, mobil 070-31 86 244, e-post lars.jakobsson@genpat.uu.se
Lena Claesson-Welsh, tel 018-471 43 63, e-post lena.welsh@genpat.uu.se
Cancer är idag den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige. Flera av dessa dödsfall beror på tumörer som av någon anledning inte kan behandlas med kirurgi, eller strålterapi. I dessa fall kan kemoterapi hjälpa, men även när primärtumören kan behandlas är det inte ovanligt att patienter får återfall på grund av metastaser. Dessa bildas av cancerceller som spritt sig till andra delar av kroppen där de bildat nya tumörer. I dessa fall krävs vanligtvis en helkroppsbehandling som exempelvis kemoterapi, som tyvärr är ganska ospecifik och angriper alla celler, normala som tumörceller.
På senare tid har det skett en intressant utveckling av molekylärt målsökande terapier. Molekylär målsökning innebär att man använder ämnen som binder till särskilda molekylstrukturer på cancercellerna. Målsökarna kan då användas för att transportera ett effektämne, till exempel ett gift till cancertumören. Ett flertal målstrukturer för olika former av cancer har upptäckts. En av de molekylstrukturer som upptäckts fungera som mål är HER-2, ett cellulärt ytprotein som anrikas i onormalt höga halter på vissa typer av tumörceller. Detta protein utgör målet för läkemedlet Herceptin som används för bröstcancerpatienter med metastaser innehållande mycket HER-2.
Herceptin består av antikroppen trastuzumab, medan man i läkemedlet Zevalin gått ett steg längre och kopplat antikroppen Ibritumomabtiuxean till en radioaktiv partikel (radionuklid). Denna radionuklid ger en extra toxisk effekt och man har kunnat visa att Zevalin påverkar tumörer som inte påverkas av motsvarande läkemedel utan radionuklider.
Mikael Persson har lyckats koppla två antikroppar, trastuzumab och pertuzumab, till olika radionuklider i syfte att öka den terapeutiska potentialen. Han visar också att pertuzumab kopplat till radionukliden lutetium-177 har tydlig effekt på tumörer hos möss.
– En vidareutveckling av detta skulle kunna ge en effektivare behandling än vad som är möjligt idag, säger Mikael Persson.
Bildtext: Radioaktivitetens fördelning i en mus med tumör på höger bakben tre dagar efter att den lutetium-177-märkta antikroppen injicerats i svansvenen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Mikael Persson på 018-471 38 29, 070-448 91 65 eller via e-post: Mikael.Persson@bms.uu.se
För att kunna utveckla säkra och åldersanpassade behandlingar är barns deltagande viktigt. Men barn deltar sällan i forskningsstudier, vilket innebär att läkemedel aldrig testats på barn och därför inte är evidensbaserade (bygger på beprövad erfarenhet) på samma sätt som för vuxna. Detta kan leda till oförutsedda sidoeffekter av behandlingen, eftersom barn inte bara är små vuxna, utan individer under utveckling.
Deltagande i forskning tar tid i anspråk och kan involvera risker som måste vägas mot nyttan av att få fram kunskap och säkra behandlingar. Denna balans mellan risk och nytta är etiskt viktig.
– Vår önskan att skydda barnen från onödigt lidande har lett till att de systematiskt exkluderas från forskningens möjliga framsteg, säger Alina Rodriguez, som ser en internationell samsyn växa fram för att inkludera barn i medicinsk forskning.
Hon har tillsammans med kollegor från medicinska fakulteten och Centrum för bioetik vid Karolinska institutet och Uppsala universitet gjort en studie på 863 blivande föräldrars syn barns deltagande i forskning och på vem som i så fall ska ha ansvaret för besluten. En stor majoritet ansåg att det är nödvändigt att barn deltar och att vårdande läkare ska vara med i beslutsprocessen.
– Denna syn på ansvaret går stick i stäv med den internationella trenden där man placerar ansvaret på avvägningen mellan risk och nytta hos en regional enhet, säger Mats G Hansson, forskare vid Centrum för biotetik vid Karolinska institutet och Uppsala universitet.
De undersökte också föräldrarnas vilja att låta sina egna barn delta, och resultaten visar på en positiv attityd. Att delta ses av de flesta som något självklart, om de mediciner som testas är vetenskapligt relevanta. Studien visar sammanfattningsvis att föräldrar vill bidra till att öka kunskapen i syfte att förbättra behandlingen för barn.
– Vår slutsats är att det behövs ett partnerskap mellan föräldrar och forskare som syftar till att se till att barn inte exkluderas från forskning, säger Alina Rodriquez.
Studien publicerades tidigare i år i Uppsala Journal of medical Sciences i ett specialnummer inför 300-årsfriandet av barnläkaren Nils Roséns födelse. Rosén är känd som pediatrikens fader.
Kontaktinformation
För mer information: Alina Rodriguez, 018-471 79 80, 073-981 24 50 eller via e-post: Alina.Rodriguez@psyk.uu.se eller Mats G Hansson, 018-611 35 76 eller Mats.Hansson@bioethics.uu.se
Vattenskalle eller hydrocefalus beror på att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Patienterna har ofta svårigheter att gå och deras förmåga att tänka och minnas påverkas också, men många blir bättre om de opereras. Vätskan kan dräneras med hjälp av ett smalt plaströr i hjärnans ena hålrum och i vissa fall kan en titthålsoperation göra att hjärnvätskan kan tas upp i blodet på ett naturligt sätt. Men det finns patienter som inte blir bättre av att opereras och det finns risk för komplikationer. Läkarna måste därför avgöra vilka patienter som blir mest hjälpta av ett kirurgiskt ingrepp.
En av de metoder som används för att avgöra om patienten bör opereras går ut på att mäta hjärnans vätsketryck. Trycket förändras stötvis och genom att använda sensorer i hjärnans hålrum kan läkarna få en vågformig bild av tryckets variationer.
– Man brukar säga att om B-vågorna förekommer 50 % av tiden eller mer så är det en bra indikation på att en operation kommer att hjälpa, men i min avhandling visar jag att det inte finns någon sådan koppling, säger Hannes Stephensen.
I studien analyserades vågmönstret hos 55 patienter först efter det att de genomgått operation och det fanns inget samband mellan vågbilden och resultatet av det kirurgiska ingreppet.
Det är fortfarande oklart vad det är som gör att hjärnans hålrum blir större vid vattenskalle. I den medicinska litteraturen förklaras det ofta med att det skulle finnas en tryckskillnad mellan hålrummet och hjärnytan. Men i Hannes Stephensens studie fanns ingen sådan skillnad.
– Det vetenskapliga underlaget är ofullständigt. Vi mätte trycket hos tio patienter och det fanns ingen skillnad mellan trycket i hjärnans hålrum och över ytan, säger Hannes Stephensen.
Mellan åren 1950 och 1970 ansåg många att barn med vattenskalle klarade sig bättre utan operation, och det finns därför idag många vuxna i Sverige som aldrig fått behandling. Men avhandlingen visar att också vuxna patienter som har haft obehandlad vattenskalle under många år kan förbättras avsevärt med ett kirurgiskt ingrepp. I studien opererades 17 patienter som haft obehandlad vattenskalle i genomsnitt 40 år och av dem var det bara en som inte blev bättre.
– Efter operationen hade patienterna lättare för att gå, de fick bättre balans och mindre problem med urinläckage. Många av patienterna beskrev det som att de fått livet tillbaka, säger Hannes Stephensen.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för neurovetenskap och rehabilitering
Avhandlingens titel: Adult hydrocephalus – intracarnial pressure, B-wave and clinical analysis in patients with noncommunicating and communicating hydrocepphalus
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Hannes Stephensen, neurokirurg, telefon: 0047-456 77 233, 073-785 51 50, e-post: hannes.st@mail.nu
Handledare:
Professor Carsten Wikkelsö, telefon: 031- 342 24 58, 070-820 37 24, e-post: carsten.wikkelso@neuro.gu.se
Pressrum
Välkommen att kontakta oss på FOI
Du som är journalist är alltid välkommen att ringa oss på FOI. Ta gärna kontakt med Åsa Ivarsson, presskontakt, eller Johan Axell, kommunikationsdirektör, så kan vi slussa dig till rätt person i myndigheten eller orientera dig om FOI:s verksamhet.
Vi har högt kvalificerade medarbetare som är experter inom en rad olika områden. Vi hjälper dig gärna att hitta rätt kontakt i vår organisation. Vi deltar också i det nationella nätverket av experter inom tjänsten Expertsvar som Vetenskapsrådet tillhandahåller för jounalister. Du hittar tjänsten genom att klicka här.
——————————————————————————–
2006-05-09 09:51
Att vinna freden kräver hänsyn till miljön
De internationella kraven ökar på hänsyn till miljön i bevarandet av freden. FOI:s forskning hjälper det svenska försvaret att miljösäkra sina internationella insatser. En ny rapport från FOI visar vilka problem som måste lösas för att ta fram metoder för att vinna freden utan att förstöra miljön.
Krig och konflikter är en realitet i stora delar av världen. Det är också en verklighet som hjälporganisationer och svenska soldater i fredsbevarande styrkor dagligen möter. Krig innebär katastrofala konsekvenser för människor, men får också effekter på miljön. Brinnande oljekällor i Irak, utarmat uran på Balkan, krympande odlingsbara jordar i Afghanistan, giftbesprutning i Vietnam och intensiv jakt på mat till soldaterna, s k ”bush meat”, i afrikanska stater är bara några av de miljöproblem som uppmärksammats under senare år.
– Försvarsmaktens utmaning ”att vinna freden” i internationella insatser ställer nya krav, säger Annica Waleij från FOI. Att tackla miljöproblemen i krigets spår och att se till att inte orsaka nya problem är exempel på sådana krav. Vilka åtgärder behövs? Vilka miljöproblem orsakas av kriget? Vilka beror av klimatfaktorer, bristande miljöadministration eller fattigdom? Vår rapport försöker reda ut begreppen och ge svar på den typen av frågor, berättar hon. Svaren behövs för att kunna vidta rätt åtgärder före, under och efter en insats så att människorna i krigsområdet kan få en miljömässigt hållbar grund för att bygga freden och bekämpa fattigdom.
Rapporten belyser olika krigs- och konfliktområden i nutid och dåtid som Vietnam, Balkan, Irak, Afghanistan, och Demokratiska Republiken Kongo och diskuterar förutsättningarna för att kunna bedöma hur miljöförhållanden förändrats av en väpnad konflikt. Några olika modeller som finns för att beskriva miljökonsekvenser i krigs- och katastrofområden har studerats. Denna rapport ligger till grund för arbetet i nästa steg. Då ska en modell tas fram för att minimera svenska militära insatsers miljöpåverkan i fredsbevarande och fredsframtvingande uppdrag. Det är ett angeläget arbete som pågår just nu. Regeringen ställer krav på Försvarsmakten att till den 1 januari 2008 ha metoder för att ta hänsyn till miljön i internationella insatser. Då ska EU:s snabbinsatsstyrka under svensk ledning, Nordic Battle Group, stå klar.
Rapporten visar att det är svårt att skilja orsak från verkan vad gäller miljöproblem i krigsområden. Naturen är komplex och ekologiska cykler spänner över långa tidsperioder. Ofta finns inte kunskap om tidigare miljöbelastning och data om miljön i regioner som drabbas av konflikter. Många gånger blandas hälsoeffekter och miljöeffekter ihop. Vad som kan vara skadligt för människor, som utarmat uran eller minor, ger ibland inga eller paradoxalt nog positiva miljöeffekter. Allt detta gör det svårt att bedöma hur kriget verkligen påverkar miljön i en region. Därför behövs relevanta och robusta modeller och metoder så att militära styrkor kan ta hänsyn till miljön i internationella insatser.
Kontaktinformation
Annica Waleij, forskare, 070-368 17 74
Åsa Ivarsson, presskontakt, 073-444 77 55
Att kunna förutspå vad som påverkar hur olika aktier säljs och köps på börsen är nog en dröm för många. Tack vare att aktie- och valutamarknaden har datoriserats kan man idag få tillgång till mer detaljerade uppgifter om aktietransaktioner. Det innebär att det finns mer specifik information än bara dagsaktuella data om aktiens pris, volym och köp- och säljkurs.
Shahiduzzaman Quoreshi vid Umeå universitet har i sin avhandling utvecklat olika tidsseriemodeller utifrån dessa aktieuppgifter, och har sedan tillämpat modellerna på aktierna Ericsson B och AstraZeneca. Tanken med en av modellerna är att kunna förklara de marknadsprocesser som påverkar hur aktiehandlare agerar. Shahiduzzaman Quoreshi har använt modellen till att beräkna hur snabbt handlare köper eller säljer Ericsson B-aktier när nyheter om exempelvis inflation, arbetslöshet och tillväxt når marknaden.
Han visar att handlarna reagerar snabbare när priset på Ericsson B går ner jämfört med när priset stiger. Dessutom ökar risken på marknaden vid prisfall medan den minskar vid en prisökning. Shahiduzzaman Quoreshi visar även att om Ericsson B säljs och köps, handlas även AstraZeneca-aktier. De som handlar med AstraZeneca reagerar också snabbare än de som handlar Ericsson B.
Shahiduzzaman Quoreshi har även utvecklat en modell för att fånga långsiktiga samband inom transaktionsserier. Det innebär att man försöker se om dagens nyheter om till exempel inflation och arbetslöshet påverkar aktietransaktioner på längre sikt. Han visar att makroekonomiska nyheter har en långvarig påverkan på transaktioner för både Ericsson B och AstraZeneca.
Onsdagen den 10 maj försvarar Shahiduzzaman Quoreshi, institutionen för nationalekonomi, sin avhandling Time Series Modelling of High Frequency Stock Transaction Data. Disputationen äger rum kl. 13.15, S213h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Per Johansson, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Shahiduzzaman Quoreshi,
institutionen för nationalekonomi,
Umeå universitet,
tel: 090-786 77 21, 070-559 4316,
e-post: shahid.quoreshi@econ.umu.se
Idag kommunicerar vi via e-post, virtuella gemenskaper, bloggar och chatforum, och vi betalar våra räkningar över nätet. Den snabba utvecklingen av informationstekniken skapar nya och komplexa miljöer som påverkar vår upplevda värld. För att studera den nya digitala tillvaron krävs nya forskningsmetoder och begrepp. Det är en av slutsatserna i Anna Croon Fors avhandling som hon försvarade vid Umeå universitet den 5 maj.
Vår inställning till informationstekniken varierar. Vissa personer använder sig ofta av tekniken och tillåter den att ta ett stort utrymme i sina liv, andra är mer tveksamma till att ta till sig den. Anna Croon Fors menar att dagens informationsteknik smälter samman tidigare skilda sammanhang och begrepp. Till exempel förändrar tekniken människors uppfattningar om tid och rum, vad som är offentligt och privat samt vad som är centralt och perifert. Att bara betrakta informationsteknik som ett verktyg för att effektivisera och kontrollera sociala aktiviteter är inte längre tillräckligt.
Anna Croon Fors anser att mer kunskap behövs om hur den informationstekniska utvecklingen aktualiserar frågor om livskvalitet, meningsskapande och gemenskap. Hennes avhandling syftar till att skapa ett kritiskt och estetiskt alternativ till användnings- och designorienterade studier av hur informationsteknik kan tjäna det goda livet. Detta syfte kan, enligt Anna Croon Fors, drastiskt förändra det sätt som informatikforskning bedrivs idag.
Fredagen den 5 maj försvarade Anna Croon Fors, institutionen för informatik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Being-with Information Technology: Critical explorations beyond use and design. Disputationen ägde rum kl. 9.15 i sal MA 121, MIT-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent var professor Peter Wright, Department of Computer Science, York University.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Anna Croon Fors,
institutionen för informatik,
Umeå universitet,
tel: 090 – 786 61 35,
e-post: acroon@informatik.umu.se
