Att vara mamma och pappa till ett barn med en ovanlig sjukdom kan vara svårt och stressade. Barnen har ofta speciella behov, och även om de får hjälp av sjuk- och hälsovården är det föräldrarna som i vardagen har huvudansvaret för barnet mår bra. Den här föräldragruppen kan behöva extra hjälp för att klara av sitt föräldraskap. Därför kan familjestödsprogram som siktar på att hjälpa föräldrarna att hantera vardagsproblem mer effektivt vara betydelsefulla.

Forskare från Sahlgrenska akademin har mätt effekterna av en serie av femdagars familjestödsprogram, vart och ett inriktad på en specifik sjukdom som till exempel Fragile X, Prader Willi, Anonymus och Ehlers Danlos syndrom. Vid varje tillfälle deltog ungefär tio familjer från hela landet. En ovanlig sjukdom definieras som en sjukdom som färre än hundra personer per en miljon är drabbad av. I studien ingick 244 föräldrar som tog hand om 142 barn med ovanliga sjukdomar. Deltagarna svarade på en enkät före programmet och sex och tolv månader efter. Det är dessa svar som ligger till grund för studien.

De familjeprogram som studerats har flera delar. Medicinska, sociala och pedagogiska aspekter liksom omvårdnadsaspekter av barnets sjukdom tas upp i specialistledda diskussioner och föreläsningar. Föräldrarna får information om socialförsäkringssystemet och vilka förmåner de har rätt till. Programmet vänder sig också till de sjuka barnen och deras syskon.

Resultaten visar att många föräldrar upplevde fysisk och psykisk utmattning och att de på grund av barnets sjukdom blev socialt isolerade.
– Det är mammorna i större utsträckning än papporna som upplever att de har höga stressnivåer och att de är fysiskt och psykiskt utmattade. Allra värst är det för de ensamstående mammorna, de är allra mest stressade, säger artikelns huvudförfattare Lotta Dellve, legitimerad sjuksköterska och forskare.

Studien visar att den här typen av stödprogram ger resultat. De faktorer som påverkade föräldrarnas livskvalitet förändrades efter att de hade deltagit i kursen. Före familjestödsprogrammet hade okunskap om sjukdomen och föräldrarollen stor negativ betydelse för pappornas livskvalitet.
– Pappornas stress berodde på känslor av inkompetens, men dessa känslor minskade efter kursen, säger Lotta Dellve.

Resultaten visar vidare att både mammor och pappor kände att programmet ökade deras kunskap och deras handlingskompetens. Mammorna kände att de efter att familjen deltagit i stödprogrammet fick mer stöd av sina partners. De enskilda grupper som hade mest nytta av det intensiva familjestödsprogrammet var papporna, de föräldrar som arbetade heltid och föräldrar med småbarn.

Lotta Dellve säger att resultatet tydligt visar på vikten av att föräldrar får möjlighet att förbättra sina kunskaper och färdigheter när det kommer till att ta hand om sitt barns sjukdom.
– Det verkar ha stor betydelse att sådan här verksamhet kommer tidigt när barn med ovanliga sjukdomar får sin diagnos och att den vänder sig till båda föräldrarna.

Resultaten publiceras i februarinumret av ansedda brittiska Journal of Advanced Nursing.

Tidskrift: Journal of Advanced Nursing, Vol. 53.4. Sid. 392-402
Artikelns titel: Stress and well-being among parents of children with rare diseases: a prospective intervention study
Författare: Lotta Dellve tillsammans med Lena Samuelsson, Andreas Tallborn, Anders Fasth och Lillemor Hallberg

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
forskare Lotta Dellve, institutionen för medicin, avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, telefon: 031-773 31 58, e-post: lotta.dellve@amm.gu.se

Man vet sedan tidigare att antalet fall av MRSA-smitta ökat i Sverige de senaste åren. Studien som inom kort publiceras i den internetbaserade tidskriften BMC Infectious Diseases visar att antalet personer i Sverige som smittats med MRSA ökade gradvis under perioden 2000-2003, från 325 till 544 rapporterade fall per år.

Sammanlagt rapporterades under perioden 1733 fall MRSA-smitta. Av dessa hade 433 personer – var fjärde fall – fått MRSA utomlands.

– Detta understryker betydelsen av internationell överföring av MRSA för länder som Sverige, där förekomsten av MRSA fortfarande är relativt låg, säger Mikael Stenhem, forskare vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik.

De gula stafylokockerna är den vanligaste orsaken till variga sårinfektioner. De har gjort sig kända i många länder för att sprida sig inom vården, där de kan orsaka sårinfektioner efter exempelvis en operation. Meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA) har utvecklat resistens mot de penicilliner och penicillinliknande antibiotika som vanligen används mot stafylokockinfektioner. Svåra stafylokockinfektioner kan då enbart behandlas med ett mindre antal antibiotika.

Sedan år 2000 tillhör MRSA-infektion de anmälningspliktiga sjukdomarna. Den nu publicerade studien bygger på data insamlade från hela landet med början år 2000 fram till 2003.

Publication:
”Epidemiology of methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA) in Sweden 2000-2003, increasing incidence and regional differences”
Mikael Stenhem, Åke Ortqvist, Håkan Ringberg, Leif Larsson, Barbro Olsson-Liljequist, Sara Häggman, Karl Ekdahl, Annica Andersson, Inger A von Rosen, Bodil Ardung, Ingvar Eliasson, Gun Fridh, Göran Hedin, Raija Helisoja, Barbro Isaksson, Kia Karlman, Lena Kransberg, Anne Lennell, Anders Lindblom, Gudrun Lindh, Rolf Lundholm, Ingela Nilsson, Lena Nilsson, Per Nilsson, Peter Nilsson, Ulla-Britt Thollstrom and Per-Erik Abom
BMC Infectious Diseases, 21 februari 2006.

Kontaktinformation
För mer frågor, kontakta:
Mikael Stenhem, telefon 08-457 23 59, e-post mikael.stenhem@smi.ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, telefon 08-524 838 95,
mobil 070-224 38 95, e-post katarina.sternudd@ki.se

Desmoid är en ovanlig typ av bindvävstumör som växer snabbt och aggressivt. Tumörerna kan bli väldigt stora, upp till tjugo centimeter i diameter. Vanligen sätter sig tumören i bukväggen, i skuldran eller i låret. Desmoiderna tränger ofta in i muskulaturen och andra kringliggande vävnader, vilket försvårar behandlingen. Runt 30 svenskar drabbas årligen och ungefär en procent av dem drabbas så allvarligt att livet inte går att rädda. I dessa fall beror dödsfallen på att tumörerna uppkommer runt känsliga organ som stora kroppspulsådern eller runt luftstrupen.

Den traditionella behandlingen av desmoider har varit mer eller mindre omfattande kirurgi, i vissa fall amputationer. Annan behandling som till exempel strålning och cellgifter har prövats, men haft en osäker effekt. Det är mycket vanligt att tumören en tid efter behandling kommer tillbaka på samma ställe.

Specialistläkare Mikael Dalén visar i sin avhandling att desmoider ofta kan försvinna av sig själva och att behandling i många fall därför inte behövs. I en studie av 30 patienter som kontrollerades mer än 20 år efter diagnos fann han att alla utom en patient var tumörfria trots att många behandlats för ett eller flera återfall och en del till slut lämnats obehandlade.

I en annan studie som ingår i avhandlingen följdes åtta patienter med obehandlade tumörer i genomsnitt i drygt fyra år. Fem tumörer minskade i storlek eller försvann helt, en tumör förblev oförändrad och två ökade under observationstiden. För att bedöma värdet av traditionell behandling analyserades 113 patienter statistiskt avseende faktorer som kan påverka risken för återfall. Lägst risk var det om patienten opererats på sjukhus med specialistkompetens om just den här tumören och om tumören opererats bort med en god marginal av omgivande frisk vävnad, vilket i många fall innebar invalidiserande ingrepp. Andra faktorer som medförde låg risk för återfall var hög ålder hos patienten och om tumören satt i bukväggen.

Slutsatsen som Mikael Dalén drar i sin avhandling är att det i många fall av desmoidtumör går bra att vänta med behandling, speciellt med tanke på att behandlingen kan innebära att patienten blir invalidiserad.
– Istället för att operera är det bättre att följa patienten regelbundet med magnetkameraundersökning, säger Mikael Dalén.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avd. för ortopedi samt institutionen för biomedicin, avd. för patologi
Avhandlingens titel: Desmoid tumors. New aspects on diagnostic procedures, treatment and outcome
Avhandlingen försvaras fredagen den 24 februari, klockan 9.00, Aulan, SU/Sahlgrenska, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Specialistläkare Mikael Dalén, telefon 031-342 8258, e-post: mikael.dalen@vgregion.se

Handledare:
Docent Björn Gunterberg, telefon 031-342 1000, e-post: bjorn.gunterberg@vgregion.se

Per år kostar det i genomsnitt 511 kr att förhindra att en tandyta behöver lagas. I avhandlingen presenteras metoder för hälsoekonomisk utvärdering som gör det möjligt att jämföra kostnader med hälsoeffekter av förebyggande vård.

Ekonomiska analyser av svensk tandvård har av tradition riktat stort intresse mot att mäta vårdgivarnas insatser och produktivitet, t.ex. hur stor andel av den totala arbetstiden som är effektiv behandlingstid; antalet färdigbehandlade patienter; intäkter per timme etc. Detta har också medfört att klinikens produktivitet prioriteras i organisationsplaneringen. Det tas stor hänsyn till att fördela arbetet mellan de olika vårdgivarna sköterska, tandhygienist och tandläkare. Med tanke på att kärnverksamheten trots allt är patientvårdande verksamhet bör intresse också riktas mot hur organisationen påverkar effekter och hälsoutfall av behandling samt vad detta medför i kostnader. Dessa analyser har tidigare nästan helt saknats.

I tider av bristande offentliga resurser där många vårdalternativ tävlar om pengarna är det viktigt att även hälsoekonomiska samband blir synliga. Där jämförs effekter av vård med kostnader med fokus på att maximera hälsovinster med tillgängliga resurser och ge förutsättningar för att lättare välja mellan vårdalternativ.

För att långsiktigt öka kunskapen om de förebyggande- och hälsofrämjande insatserna också ur ett hälsoekonomiskt perspektiv är det viktigt för beslutsfattare inom svensk tandvård att välja väg. En utmaning blir att styra bort från ett ensidigt fokus på produktivitet till att organisera verksamheten utifrån givna resurser så att hälsoutfallet maximeras. I arbetet med att förbättra beslutsunderlaget bör det finnas utrymme för ökad användning av hälsoekonomiska analysmetoder.

Nils Oscarson, född och uppväxt i Lycksele, arbetar som övertandläkare vid specialisttandvården i Uppsala. Han har varit verksam som tandläkare i Lycksele och tandläkarhögskolan i Umeå samt genomgått forskarutbildning i Umeå. Han finns på tel. 070-266 84 65, e-post: nils.oscarson@lul.se

Avhandlingen läggs fram onsdagen den 1 mars vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för epidemiologi och folkhälsovetenskap, och har titeln Health Economic Evaluation Methods for Decision-Making in Preventive Dentistry. Svensk titel: Hälsoekonomiska analysmetoder som beslutsunderlag för förebyggande tandvård.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, Norrlands universitetssjukhus.
Fakultetsopponent: Professor Dorthe Holst, Seksjon for Samfunnsodontolgi, Universitetet i Oslo, Norge.

Streptococcus pneumoniae, i dagligt tal kallat pneumokocker, är en bakterie som många bär på i näsan och som ger infektioner i de övre luftvägarna. Den är också vanligaste orsaken till samhällsförvärvad lunginflammation. Vid en infektion aktiveras framför allt en viss typ av vita blodkroppar som kallas neutrofiler. Nyligen upptäckte en tysk forskargrupp att neutrofiler med hjälp av ett slags nät (Neutrophil Extracellular Traps), bestående av bland annat antimikrobiella komponenter, kan fånga in och döda bakterier.

Detta gäller dock inte pneumokocker. De svenska forskarna visar nu att bakterierna fångas in men utan att dödas. Detta begränsar infektionen och kan delvis förklara varför pneumokockinfektioner inte alltid sprids vidare från lungorna till blodet

Forskarna har också upptäckt en strategi som bakterien använder för att komma undan. En del bakteriestammar har ett visst ytenzym (kallat endA) och kan med hjälp av detta förstöra skyddsnätet. Studierna visar att pneumokockerna då vandrar ner i lungorna och ut i blodet.

– Våra fynd visar både på en viktig försvarsmekanism mot pneumokockinfektioner och på hur bakterien kan klara sig undan värdförsvaret. Det är ett stort framsteg när det gäller att ytterligare förstå sjukdomar orsakade av pneumokocker, säger docent Birgitta Henriques Normark, verksam vid Karolinska Institutet och Smittskyddsinstitutet.

Publikation: ”An endonuclease allows Streptococcus pneumoniae to escape from Neutrophil Extracellular Traps”, Katharina Beiter, Florian Wartha, Barbara Albiger, Staffan Normark, Arturo Zychlinsky (Max-Planck Institute for Infection Biology, Berlin), Birgitta Henriques Normark. Current Biology, februari 2006.

Kontaktinformation
För frågor kontakta:

Docent Birgitta Henriques Normark, Smittskyddsinstitutet och Karolinska Institutet, Mikrobiologiskt och Tumörbiologiskt Centrum,
telefon 08-457 24 13, e-post Birgitta.Henriques@smi.ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd, Karolinska Institutet,
telefon 08-5248 3895, mobil 070-224 3895, e-post katarina.sternudd@ki.se

Arbetsorsakade besvär, med fysisk belastning, stress eller andra psykiska faktorer som främsta orsaker, står idag för ungefär en tredjedel av sjukfrånvaron på våra arbetsplatser. Tidigare har forskarna mest inriktat sig på de riskfaktorer som finns när det gäller minskad arbetsförmåga. Men i sin avhandling ”The work ability continuum: Epidemiological studies of factors promoting sustainable work ability” gör forskaren Per Lindberg tvärt om, och undersöker faktorer i och utanför arbetet som främjar hälsa och arbetsförmåga och om de skiljer sig från de faktorer som orsakar ohälsa och arbetsoförmåga

– Att identifiera friskfaktorer i arbetslivet kan vara ett värdefullt komplement i arbetsmiljöarbetet. Det positiva är dessutom att de faktorer vi fann relativt enkelt kan åtgärdas, vissa utan kostnader alls, säger Per Lindberg.

– Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att de här nya kunskaperna på intet sätt ersätter traditionellt riskeliminerande arbetsmiljöarbete. Detta kommer alltid i första hand, säger han.

Avhandlingen bygger på fyra delstudier som gjorts på två olika befolkningsurval, dels 12 000 personer slumpvis valda från befolkningsregistret och dels 9 000 personer inom kommuner och landsting som deltog i studien ”Hållbar arbetshälsa i kommuner och landsting”, HAKuL-studien. Deltagarna har följts mellan 1 och 4 år.

I avhandlingen undersöks hela spektrat från excellent till dålig arbetsförmåga. Det senare definierat som att vara långtidssjukskriven 28 dagar eller längre. Faktorer som predicerade långtidssjukskrivning var att vara kraftigt överviktig, vara dåligt återhämtad, att känna olust på väg till jobbet, vara utfrusen av chef och arbetskamrater, att uppleva de fysiska respektive mentala kraven i arbetet som större än sin förmåga, att ha ett fysiskt ansträngande arbete, samt ha en ansträngd ekonomi.

I en av delstudierna undersöktes hur väl individers egenskattning av hälsa och arbetsförmåga kan förutsäga framtida arbetsförmåga. Både excellent och dålig arbetsförmåga efter 4 år förutsågs relativt väl av individernas skattning vid studiens inledning. Använt som screening kan alltså hälsoskattningar ge vägledning för preventiva insatser för att förhindra framtida arbetsoförmåga.

– Våra resultat pekar på att arbetsförmågan främjas av att ha ett arbete med tydliga mål, där man vet vad som krävs och vilket ansvarsområde man har. Vidare att chefen visar uppskattning för anställdas arbetsinsatser, att de psykiska kraven är begränsade, att man har möjlighet till bra arbetsställningar och att man är nöjd med anställningens omfattning, säger Per Lindberg.

– Det fanns också en tendens till att fritidsmotion kunde påverka i positiv riktning för de med bra arbetsförmåga, dock hade motionsaktiviteter inte någon skyddande effekt mot dålig arbetsförmåga, säger han.

Avhandling:
”The work ability continuum: Epidemiological studies of factors promoting sustainable work ability”, Per Lindberg, Institutionen för Institutionen för klinisk neurovetenskap, Sektionen för personskadeprevention vid Karolinska Institutet, disputation 17 februari 2006.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:

Per Lindberg, tel 08-524 832 15, mobil 0709-789 786,
e-post: per.lindberg@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd, tel 08-524 838 95, mobil 070-224 38 95, e-post katarina.sternudd@ki.se

Kikhosta är en mycket smittsam barnsjukdom. Sjukdomen är ofta besvärlig för de drabbade barnen. Sjukdomsförloppet är långt, hela sex till åtta veckor, och barnen får svåra hostattacker som kan leda till andnöd. Antibiotika hjälper bara om behandlingen påbörjas inom en vecka från de första symtomen. Särskilt barn under sex månader kan bli allvarligt sjuka och det förekommer fortfarande i Sverige att små barn dör i kikhosta, trots att de fått intensivvård.

1995 startade Kikhostestudien en vaccinationskampanj i Göteborg. Sverige hade då varit utan kikhostevaccin sedan 1979, då det gamla vaccinet dragits in på grund av dålig effekt och många biverkningar. De cirka 65 000 barn som deltog i denna studie fick ett nytt vaccin som var betydligt renare än det gamla.
– Resultatet av vaccinationen var mycket gott. I Göteborgsområdet var det nästan inga barn som fick kikhosta. Även de som inte blivit vaccinerade slapp sjukdomen, vilket är ett tydligt tecken på att smittspridningen upphört, säger Elisabet Bergfors som skrivit avhandlingen.

Inga allvarliga biverkningar inträffade efter vaccinationerna, men hos cirka en procent av barnen uppträdde en starkt kliande förhårdnad under huden på armen eller benet där de hade fått sprutorna. I vissa fall gav klådan besvär under flera års tid. Sådana kliande förhårdnader, så kallade noduli, beror inte på själva kikhostevaccinet utan på den lilla mängd aluminiumsalt som ingår i flera olika vacciner för att öka skyddseffekten. Av barnen med kliande noduli har merparten också blivit kontaktallergiska mot aluminium.
– Det innebär att de kan få kliande eksem när huden kommer i långvarig beröring med aluminium, till exempel i armhålorna efter användande av deodoranter som innehåller aluminiumklorid, säger Elisabet Bergfors.

De danska vaccinerna som gavs i Kikhostestudien används inte längre i Sverige. Kliande förhårdnader och kontaktallergi mot aluminium har rapporterats även efter de difteri-stelkramp-kikhostevacciner av andra fabrikat som nu används i barnhälsovården, men tycks vara mycket mer sällsynta än efter vaccinerna som användes i Göteborgsstudien.
– Även om kliande noduli och kontaktallergi mot aluminium är ovanliga och ofarliga biverkningar är det viktigt att man känner igen och rapporterar symtomen i barnhälsovården och i sjukvården, så att familjerna kan få korrekt information om vad det är som hänt och hur man kan lindra besvären på bästa sätt, säger Elisabet Bergfors.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för allmänmedicin
Avhandlingens titel: Aspects of pertussis, pertussis vaccination and adverse events associated with aluminium adsorbed vaccines
Disputationen har ägt rum.

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Distrikts- och BVC-läkare Elisabet Bergfors, telefon: 031-773 68 97, 031-774 17 03, 0702-89 59 64, e-post: elisabet.bergfors@allmed.gu.se

Handledare:
Professor Birger Trollfors, telefon: 031-343 52 17 e-post: birger.trollfors@vgregion.se
Professor Cecilia Björkelund, telefon: 031-773 68 32, 0707-98 05 03, e-post: cecilia.bjorkelund@allmed.gu.se

I innerörat finns tunna utskott som kallas stereocilier. Dessa stereocilier omvandlar ljudvågens mekaniska energi till elektriska impulser, som i sin tur gör det möjligt att höra. Forskarna på Centrum för hörsel- och kommunikationsforskning vid Karolinska Institutet har särskilt studerat en typ av sinnescell, de inre hårcellerna, vars stereocilier inte sitter fast vid någon närliggande struktur. Det har tidigare varit oklart hur dessa inre hårceller kan stimuleras av ljudvågor.

Men bilder tagna med det nya mikroskopet visar att dessa stereocilier stimuleras genom att de interagerar med den vätska som omger cellen. Bilderna visar också att stereociliernas rörelser är mycket små, av närmast molekylära dimensioner. Då svagt ljud träffar örat rör sig stereocilier med ungefär 10 miljarddelar av en meter, och denna rörelse upprepas hundratals eller tusentals gånger varje sekund.

Publikation:
“Imaging hair cell transduction at the speed of sound: Dynamic behavior of mammalian stereocilia”
Anders Fridberger, Igor Tomo, Mats Ulfendahl, Jacques Boutet de Monvel
PNAS 103:1918-23, feb 2006.

Kontaktinformation
För bilder och mer information, kontakta:
Anders Fridberger, telefon 08-51773215, mobil 070-2436020,
e-post anders.fridberger@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, telefon 08-524 838 95,
mobil 070-224 38 95, e-post katarina.sternudd@ki.se

Glukagon är ett hormon som höjer sockerhalten i blodet. När blodsockerhalten är låg ska glukagon stimulera levern så att socker frisätts.

De flesta former av diabetes kännetecknas av brist på insulin, ett hormon som sänker blodsockerhalten. Diabetiker har också förhöjda halter av glukagon, vilket höjer blodsockerhalten ännu mer. Förhöjda nivåer av socker är en viktig orsak till komplikationer hos diabetiker, till exempel fotsår, njurskada och blindhet.

Elaine Vieira har mätt frisättningen av glukagon och insulin i celler från bukspottkörteln hos möss. I avhandlingen presenterar hon en hypotes om hur glukagonfrisättningen regleras.

Man vet redan att adrenalin stimulerar frisättningen medan socker hämmar den. Enligt Elaine Vieiras hypotes verkar adrenalin och socker på samma kalciumjonreglerande mekanism, men har alltså motsatta effekter.

– Detta är en helt ny hypotes. I fråga om glukagonfrisättningens reglering står forskarvärlden fundamentalt oenig, säger Erik Gylfe, handledare till Elaine Vieira.

Resultaten kan leda till bättre behandling av diabetes.

– Med hjälp av mer forskning kanske man kan ta fram ett läkemedel som normaliserar glukagonfrisättningen hos diabetiker så att blodsockret hålls på en lägre nivå, säger Elaine Vieira.

I sitt avhandlingsarbete har Elaine Vieira även gjort en oväntad upptäckt. När sockerkoncentrationen var mycket hög stimulerades glukagonfrisättningen i muscellerna, istället för att hämmas.

– Det kan förklara varför patienter med diabetes ofta har en skadlig ökning av glukagon, säger Elaine Vieira.

Varför cellerna reagerar på detta sätt när blodsockret är mycket högt vet man dock inte än.

Kontaktinformation
Elaine Vieira (pratar engelska, portugisiska och lite svenska) kan nås på tel 018-471 44 26 eller e-post elaine.vieira@medcellbiol.uu.se
Erik Gylfe kan nås på tel 018-471 44 28, mobil 070-778 30 44 eller e-post erik.gylfe@medcellbiol.uu.se