Två projekt om religion i ett mångkulturellt samhälle har fått EU-anslag inom ramen för sjätte ramprogrammet respektive Sokratesprogrammet – och båda leds från Uppsala universitet. Det första är ett forskningsprojekt, och leds av professor Anders Bäckström. Projektet, som fått 12 miljoner kronor under tre år, är en fortsättning på ett tidigare projekt om religion och välfärd inriktat på majoritetsreligionens betydelse för välfärden i olika europeiska länder.
– Nu tittar vi närmare på minoriteterna. Europa förändras, det är mycket som händer kulturellt. Det finns en oro bland beslutsfattare om minoriteters ställning och Europas förmåga att integrera, säger Anders Bäckström.
På vilket sätt har minoritetskulturerna betydelse för välfärdsystemen, och hur relaterar de till majoritetskulturen? Understödjer de varandra eller skapas konflikter? Välfärden ser annorlunda ut i Europa än i Sverige. I Sverige är vi vana vid ett statligt ansvar, men i exempelvis Öst- och Sydeuropa är välfärden främst familjebaserad, men det finns också kyrkligt drivna äldreboenden. Projektet innehåller frågeställningar om genus, minoriteter, kyrklig tradition och social välfärd och omfattar 14 partners i 12 länder.
– Dessa frågeställningar har studerats ingående var och en för sig, men ingen har tidigare gjort en sammanhållen analys av dem, säger Anders Bäckström.
Det andra projektet leds av universitetslektor Håkan Bengtsson och är ett så kallat tematiskt nätverksprojekt, det enda som koordineras från Sverige. I fokus står frågan om hur man undervisar om religion i ett mångkulturellt samhälle. Hur talar vi till exempel om den ”andre”? Och hur ser vi på helighet, eller hädelse?
– Europa har en heterogen befolkning med olika religioner och olika kristna inriktningar och det finns ett stort antal teologiska och religionsvetenskapliga institutioner som utbildar präster och lärare. Målet är att få alla att börja ställa samma frågor, säger universitetslektor Håkan Bengtsson, som leder projektet och hoppas på många fruktbara diskussioner.
Projektet berör undervisning om religion i ett brett perspektiv, men man fördjupar sig inom två områden. Hur undervisar man om religionens roll i konflikter, och hur ser sambanden mellan religion och social välfärd ut? På detta sätt knyts de båda projekten samman och befruktar varandra.
– Dessa projekt har stor aktualitet. Många har inte varit förberedda på att religion kan spela en så avgörande roll för hur människor formar sina liv. Det är viktigt att hitta en väg att vara trogen sin egen tradition och samtidigt ge utrymme för andra i ett sammanhållet samhälle, säger Håkan Bengtsson.
Det blir en upptaktsträff för detta tematiska nätverksprojekt den 31/3-1/4 vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Anders Bäckström, tel: 018-471 21 95, sekreterare 018-56 40 10
Håkan Bengtsson, tel: 070-298 83 62
Sammanlagt 28 universitet och företag ingår i projektet som EU finansierar med 11 m EUR. Fokus ligger på riskbedömning av innehåll som framkallar allergi på hud och i lungor, vilket står för i stort sätt all allergi idag.
Lunds Tekniska Högskola koordinerar två av fem ”work packages” med en budget på 10 miljoner kronor under fem år.
– Vi leder arbetet med alla in vitro-tester, där olika mänskliga celler i provrör används. Dessa tester kommer att vara hörnstenen i en ett prediktivt test för att se om det ämne som testas är allergiframkallande. Dessutom ansvarar vi för all genetisk analys för de olika partnerlaboratorierna, förklarar Carl Borrebeack, professor i immunteknologi på LTH vid Lunds universitet.
För mer info om projektet ”Novel Testing Strategies for in Vitro Assessment of Allergens” kontakta: Carl Borrebaeck, professor, Immunteknologi, Lunds Tekniska Högskola, tel: 046-22 29 613, 0708-21 83 30, Carl.Borrebaeck@immun.lth.se
Deltagare:
Koordinator
– Novozymes A/S (NZ), Bagsvaerd, Denmark
Deltagande universitet:
– University of Heidelberg (UHEI), Heidelberg, Germany
– Lunds Universitet (ULUND), Lund, Sweden
– VU University Medical Centre (VUMC), Amsterdam, The Netherlands
– University of Liverpool (LPOOL), Liverpool, U.K.
– University of the West of England (UWE), Bristol, UK
– Fraunhofer Institute of Toxicology and Experimental Medicine (Fraunhofer ITEM), München, Germany
– Università degli Studi di Milano (UNIMI), Milan, Italy
– Provincia italiana della Congregazione dei Figli dell’Immacolata Concezione, Istituto Dermopatico dell’Immacolata, IRCCS (IDI-IRCCS), Rome, Italy
– The Max-Planck-Institut für Immunbiologie, Max-Planck-gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften e.V. (MPIIB), Freiburg, Germany
– Università di Firenze (UNIFI), Firenze, Italy
– Rheinisch-Westfälische Technische Hochschule Aachen (RWTH Aachen), Aachen, Germany.
– Universitè Louis Pasteur (ULP), Strasbourg, France
– Albert-Ludwigs-University Freiburg Inst. f. Computer Science (ALU-ICS), Freiburg, Germany
– University of Freiburg, Faculty for Medicine (Hautklinik Freiburg), Freiburg; Germany
Forskningsorganisationer
– EU Joint Research Centre (JRC), Ispra, Italy- ECVAM
– Institute for Research in Biomedicine (IRB), Bellinzona, Switserland
Företag
– Syngenta Central Toxicology Laboratory (Syngenta CTL), Alderley Park, Macclesfield, SK10 4TJ, UK
– L’Oreal (L’Oreal), Paris, France
– Unilever UK Central Resource Limited (Unilever), London, UK
– Vlaamse Instelling voor Technologisch Onderzoek (VITO), Mol, Belgium
– Miltenyi Biotec GmbH (Miltenyi), Bergisch Gladbach, Germany
– Cosmital SA (Subsidiary of Wella AG, Darmstadt, Germany) (Cosmital), Marly, Switzerland
– Scientific Writing & Consultancy S.C. (SW&C), Pedreguer, Spain
– Proteomika S.L. (Proteomika). Derio, Spain.
EU-organisationer
– The European Cosmetic Toiletry and Perfumery Association (COLIPA), Brussels, Belgium
– In vitro Testing Industrial Platform (IVTIP), Tres Cantos Madrid, Spain
– European Consensus Platform on Alternatives (ECOPA), Brussels, Belgium
Att försöka förutsäga vilka fordonsförare som är potentiellt farliga har varit en stor del av trafikforskningen under snart hundra år. Inga stora framsteg har dock gjorts, till exempel är körkort ett mycket svagt instrument för urval, liksom medicinska kontroller.
I sin avhandling har Anders af Wåhlberg utvecklat en teori och en mätmetod för att förutsäga olycksinblandning. Metoden går ut på att mäta accelerationsbeteende och ta hänsyn till antal orsakade olyckor, daglig variation i körstil samt riskexponering.
Delar av metoden har testats på bussförare i Uppsala. Mellan 2001 och 2004 mätte han regelbundet hastighetsförändringarna i fem bussar under normal körning. När han jämförde hastighetsförändringarna i medeltal med antalet olyckor som bussförarna hade orsakat helt eller delvis under samma tid fann han det förväntade sambandet.
– Ju större hastighetsförändringar, desto större risk för att föraren orsakar olyckor, säger Anders af Wåhlberg.
Resultaten pekar på att metoden kan användas för löpande övervakning av anställda vid transportföretag, utbildning samt urval av förare. Anders af Wåhlberg förespråkar att övervakning av bussförare görs via automatiska system som mäter hastighetsförändringarna i bussen och signalerar till föraren när variationerna blir för stora.
– Och om han eller hon inte ändrar sitt körbeteende kan en signal gå till trafikledningen, som kan ta kontakt med föraren, berättar Anders af Wåhlberg.
Det krävs dock mer forskning och utveckling för detta.
– Begränsningarna med min metod är att det behövs stora mängder data, att typen av trafikmiljö måste vara likartad samt att ansvar för olyckor är mycket svårt att definiera och mäta objektivt, säger Anders af Wåhlberg.
Kontaktinformation
Anders af Wåhlberg kan nås på tel 018-33 90 95, mobil 0704-25 06 97, e-post anders.af_wahlberg@psyk.uu.se
Resultaten publiceras i senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Breast Cancer Research. En grupp forskare från Karolinska Institutet har i samarbete med Genome Institute i Singapore genomfört en populationsbaserad fallkontrollstudie av kvinnor som nyligen fått diagnosen invasiv bröstcancer. Deras patientgrupp utgjordes av 1888 kvinnor med duktal bröstcancer, 308 med lobulär bröstcancer och 93 med tubulär bröstcancer. Gruppen matchades åldersmässigt mot en kontrollgrupp bestående av 3065 slumpmässigt utvalda kvinnor. Både patienterna och kontrollgruppen ombads fylla i ett frågeformulär med frågor om medicinsk historia, hälsotillstånd och eventuell användning av hormonläkemedel efter klimakteriet.
Det är känt sedan tidigare att kombinationsbehandling med östrogen och progesteron under mer än fem år ökar risken för bröstcancer. Forskarnas resultat visar att risken ökar särskilt för vissa typer av bröstcancer. För kvinnor som använt östrogen-progesteron i minst fem år ökade risken att utveckla bröstcancer av lobulär eller tubulär typ mer än dubbelt så mycket som risken att utveckla bröstcancer av duktal typ, jämfört med kvinnor som inte använt hormonpreparat. Lobulär bröstcancer anses ha något bättre prognos, och tubulär bröstcancer mycket bättre prognos jämfört med duktal bröstcancer.
Andra faktorer, som antalet barnafödslar, åldern vid menopaus och kroppsmasseindex, kunde förknippas med liknande risk att utveckla någon av de tre bröstcancertyperna.
Publikation:
“Menopausal hormone therapy and other breast cancer risk factors in relation to the risk of different histological types of breast cancer: a case-control study”
Lena U Rosenberg, Cecilia Magnusson, Emma Lindström, Sara Wedren, Per Hall och Paul W Dickman
Breast Cancer Research 17 mars 2006
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Lena Rosenberg, läkare och doktorand vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, telefon 08-524 861 63, mobil 073-646 12 10,
e-post Lena.U.Rosenberg@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, telefon 08-524 838 95,
mobil 070-224 38 95, e-post katarina.sternudd@ki.se.
Programmet täcker hela kedjan från forskning, metodutveckling, kommunikation och slutligen till praktisk tillämpning i skogsbruket. En del av projekten handlar om forskning för förbättrad produktivitet och kvalitet i skogsvårdsarbetet. Det satsas också på mer forskning om skogsskötselns tidiga faser då dessa påverkar den mogna skogens kvalitet och stabilitet. Detta blev extra tydligt efter stormen Gudrun.
Den första maj 2005 lämnade Formas ett förslag till en nationell strategi för skoglig forskning till regeringen. Programmet om skogsföryngring är ett resultat av denna strategi och syftar bl a till att öka samverkan mellan aktörer inom sektorn.
– Vår gemensamma FoU-satsning mellan Formas och skogssektorn har fungerat utomordentligt väl vilket borgar för fortsatt god samverkan, säger Lisa Sennerby Forsse, huvudsekreterare vid Formas.
Formas styrelse beslutade idag om beviljning av medel till de fem bästa forskningsprojekten. Den 7 mars beslutar skogsnäringen om bästa projekt inom teknikutveckling och forskningskommunikation.
Kontaktinformation
För närmare information:
Formas: Jan Svensson, Formas 08-775 40 51, jan.svensson@formas.se
Skogsnäringen: Erik Normark, Skogsvårdschef, Holmen Skog AB. 0660-75460,
erik.normark@holmenskog.com
Emilie von Essen, presschef Formas, 08-775 40 38, emilie.von.essen@formas.se
– Vi önskar att programmet ska bidra till att bygga upp kompetensen inom området. Samhället har ett miljöansvar och växtförädlingen kan förutom att bidra till framtagandet
av bättre sorter också bidra med lösningar till en mer miljövänlig odling, säger Lisa Sennerby Forsse, huvudsekreterare vid Formas.
Växtförädling är ett långsiktigt arbete som förutsätter kontinuitet under flera år. Idag finns endast ett fåtal aktiva forskare som ägnar sig åt icke kommersiell växtförädling och
växtförädling i regioner med sämre förutsättningar. För att kunna bibehålla beredskapen för framtida miljöförändringar är det viktigt att värna om denna kompetens. Programmet avser forskning och långsiktig kompetensutveckling inom området och inriktas i första hand på stöd till doktorander och unga forskare.
Sedan 1990 har Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF) och staten via Formas, tillsammans finansierat forskning inom växtförädling. 2005 utvärderades satsningen utifrån dess
forskningskvalitet och samhällsnytta. Granskningen har legat till grund för ställningstagandet om ett fortsatt åtagande från berörda finansiärer.
Kontaktinformation
För närmare information:
Marianne Glass, 08-775 40 49, marianne.glass@formas.se
Emilie von Essen, 08-775 40 38, emilie.von.essen@formas.se
Förekomsten av typ 2-diabetes (åldersdiabetes) ökar kraftigt över hela världen. Denna utveckling antas främst bero på livsstilsförändringar, där minskad fysisk aktivitet, ökad övervikt och stress antas ha stor betydelse. Särskilt farligt anses det vara när fettet framför allt är placerat i buken. En teori varför denna fettdepå skulle vara särskilt farlig baseras på föreställningen att den skulle frigöra relativt sett större mängd fria fettsyror till levern där de ombildas till socker som frisätts till blodbanan. En stor andel bukfett skulle därmed kunna orsaka de förhöjda blodsocker- och blodfettnivåer som vanligtvis ses hos individer med typ 2-diabetes. Magdalena Lundgrens forskargrupp har därför studerat om det finns skillnader i insulinkänslighet mellan underhudsfett från buken och s.k. visceralt fett runt organen i bukhålan, samt hur kortisol, ett stresshormon, påverkar metabolismen i celler från dessa fettdepåer.
Försöken visade att viscerala celler har en avsevärt högre förmåga att ta upp blodsocker (glukos) än celler från underhudsfettet. När cellerna odlades i närvaro av dexametason, ett kortisolliknande ämne, hämmades glukosupptagsförmågan i de viscerala cellerna, men inte i celler från underhudsfettet. De viscerala cellerna som odlats i närvaro av dexametason kom därmed att mer likna cellerna från underhudsfettet.
Glycerol är en viktig biprodukt vid nedbrytning av triglycerider till fettsyror. Hos kvinnor var frisättningen av glycerol betydligt högre från underhudsfettceller jämfört med från viscerala celler, medan det hos män inte var några skillnader mellan depåerna. Efter odling i närvaro av dexametason ökade glycerolfrisättningen från underhudsfettceller ytterligare hos kvinnor medan cellerna från den viscerala depån och från båda depåerna hos män förblev opåverkade. Insulinet hade samma kapacitet att hämma glycerolfrisättningen oavsett depå, kön eller behandling.
Sammanfattningsvis visar avhandlingen att det finns tydliga skillnader både mellan olika depåer inom individen och mellan könen när det gäller reglering av socker- och fettmetabolismen i fettväven. Olika ämnen i cirkulationen som kortisol, men även andra substanser kan alltså ha olika effekter i olika fettdepåer beroende på kön. Det är därför vanskligt att tala om att just den viscerala depån skulle vara särskilt ogynnsam generellt. De viscerala fettcellerna verkar inte heller vara mer insulinresistenta än de subkutana.
Magdalena Lundgren är verksam vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, medicin. Hon nås på telefon 090-785 14 89 eller e-post magdalena.lundgren@medicin.umu.se.
Fredagen den 24 februari försvarar Magdalena Lundgren, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Interplay between hormones, nutrients and adipose depots in the regulation of insulin sensitivity – an experimental study in rat and human adipocytes. Svensk titel: Samspel mellan hormoner, näringsämnen och fettdepåer i reglering av insulinkänslighet – en experimentell studie på rått- och humanfettceller. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan. Fakultetsopponent är professor Eva Degerman, Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap, Centrum för diabetes, metabolism och endokrinologi, Lunds universitet.
Kvinnor är ofta äldre än män när de får hjärtinfarkt. De har då mer fysiska och psykosociala besvär och är ofta ensamstående. Marja-Leena Kristofferzon har under sitt avhandlingsarbete undersökt hur kvinnor och män upplever och hanterar sin situation efter en hjärtinfarkt. 60 kvinnor och 88 män har vid tre tillfällen (1, 4 och 12 månader) efter hjärtinfarkt svarat på frågor om hur de hanterar sin hjärtsjukdom, vilket tillgängligt socialt stöd de har och hur de upplever sin livskvalitet. Dessutom har 20 kvinnor och 19 män ur studiegruppen cirka 6 månader efter hjärtinfarkten fått berätta med egna ord om hur de hanterar problem relaterat till sin hjärtsjukdom, vilket stöd de har och hur de ser på sin framtid.
Efter sex månader upplevde inte patienterna en stabil hälsosituation, även om fysiska symtom och känslomässiga besvär hade minskat. De hanterade problemen genom att köpslå med sig själva, lita till sina egna förmågor och förändra attityder och beteenden. Det sociala nätverket var oftast stödjande, men patienterna beskrev även en hel del kommunikationsproblem. Kvinnor använde mer undvikande strategier för att lösa sina problem jämfört med män. Fler kvinnor upplevde stöd från barnbarn och vänner och fler män från sin partner. Första månaden efter hjärtinfarkten verkade vara en sårbar period, speciellt för kvinnor. De hade svårt att tolka sina hjärtsymtom, ville inte störa andra med sina problem och uppgav en lägre livskvalitet än män. Livskvaliteten ökade dock hos både kvinnor och män över tid och de omdefinierade ”ett normalt liv” och fann hopp för framtiden.
Avhandlingen visar att kvinnors och mäns beskrivningar av hjärtsymtom skiljer sig åt, och resultaten kan leda till förbättringar inom vården. När rehabilitering planeras bör patienters sätt att hantera sin situation, tillgängligt stöd och andra resurser bedömas. Rekommendationer bör individanpassas och vara relevanta för patientens specifika situation och hänsyn bör tas till hur patienter hanterar begränsningar, symtom och känslomässiga besvär. Marja-Leena Kristofferzon föreslår att kommunbaserade rehabiliteringsprogram som komplement till de sjukhusbaserade kan underlätta patienters deltagande i rehabilitering.
Kontaktinformation
Marja-Leena Kristofferzon kan kontaktas på 026-14 57 09, 070-316 11 26 eller marja-leena.kristofferzon@hig.se
Efter stormen Gudrun har dagens skogsbruksmetoder debatterats. Frågan har varit om skogsbruket borde odla mer lövträd samt sluta med dagens s.k. trakthyggesbruk och inrikta sig på hyggesfria metoder.
För att undersöka effekterna av olika skogsbruksstrategier har forskarna jämfört tre metoder trakthyggesbruk med gran, trakthyggesbruk med självföryngrad björk samt blädning, som ger en flerskiktad skog där marken aldrig ligger kal.
Analyserna visar att skogsnäringen får mest virke och bäst ekonomi vid trakthyggesbruk med gran, enligt Bo Karlsson vid Skogforsk, som koordinerat analysen.
-Virkesproduktionen är ca 20 procent högre än för blädningsalternativet. Skillnaden är ännu större om man jämför gran med björk, säger han. Med hyggesbruk kan man i stället fortsätta höja virkesproduktionen – förädlade plantor, effektiva föryngringar och skogsgödsling ökar avverkningsmöjligheterna med ytterligare 20 procent.
-Och att styra om till ett skogsbruk som innebär lägre virkesproduktion blir svårt, tror Bo Karlsson:
Ytterligare 900 000 hektar skog ska skyddas, skogsindustrin ökar sin produktion och regeringen utreder i vilken utsträckning skogen kan ersätta oljan. Att då minska skogsproduktionen med en femtedel i stället för att öka den med lika mycket blir svårt att motivera.
Förutom att blädning ger mindre virke, så ökar kostnaderna för att avverka virket drastiskt i praktiken utraderas decenniers rationalisering av skogsarbetet. Även stormrisken har analyserats och granskogsbruk är lönsamt även om en storm av Gudruns storlek skulle drabba Sverige vart 5:e år. Blädningsskogsbruk bedöms vidare vara lika stormkänsligt som dagens skogsbruk.
Hyggesfritt skogsbruk och mera lövskog är däremot viktiga komplement när det gäller biologisk mångfald, menar Bo Karlsson.
– Skuggkrävande arter har t.ex. svårt att klara den varma och soliga hyggesfasen. I skogar med skiktade bestånd som aldrig kalavverkas finns alltid skugga.
Läs mer:
Vad blir då de ekonomiska konsekvenserna för industri och samhälle? En konsekvensanalys från SLU finns med i projektets fullständiga rapport, som kan laddas ned på http://www2.slu.se/aktuellt/2006/pdf/strategiska_skogsbruksval.pdf
eller www.skogforsk.se/press.
Kontaktinformation
Kontakt Skogsbruksanalys:
Bo Karlsson, Skogforsk. Tel: 0418-47 13 05, 070-540 88 09. bo.karlsson@skogforsk.se
”Allt är här behagligt, lugnt och tryggt”, beskriver Olaus Magnus det norrbottniska 1500-talet. ”Otukt, hor och äktenskapsbrott varken begås eller nämnas hos dem”, konstaterar han om livet bland människorna i norr, och beskriver också den livliga handeln på Torneå marknad vid midsommartid år 1518. Just brister i sedligheten är visserligen den vanligaste orsaken till att människor hamnar inför tinget i dessa områden, visar Mats Berglund med hjälp av senare källor i sin doktorsavhandling. Föräktenskapliga förbindelser är legio och äktenskapsbrotten inte ovanliga. Men samma källor berättar också om goda tider när det gäller handeln och ekonomin. Fisket är gott och jakten god, handel och jordbruk expanderar, nya gårdar tillkommer och de redan etablerade bruken växer i storlek. Omkring år 1560 har genomsnittsgården en åkerareal på 2 hektar.
Mats Berglund förklarar att det bakom denna positiva utveckling ligger en mycket kraftig befolkningstillväxt i området från 1520-talet och framåt. Det är mycket ungdomar i byarna och vid mitten av århundradet finns en ung befolkning som förmodligen ser ljust på framtiden. Klimatet är skönt, inga allvarligare pestepidemier har drabbat befolkningen under de senaste årtiondena, missväxtåren har varit sällsynta. Denna period under Gustav Vasa, fram till hans död år 1560, är också fredens decennier.
– Det var naturligtvis inget himmelrike, säger Mats Berglund, men kanske så nära man kan komma under tider när människorna var mycket utsatta för allehanda ont.
Från och med 1560-talet träder samhället in i ett nytt skede. Krig, pestepidemier och långvarig missväxt drabbar riket. I Norrbotten minskar antalet gårdar och folkmängden sjunker. Antalet skattebefriade gårdar ökar också kraftigt. Det är jordbruk som inte kan betala de mycket kraftiga pålagorna som orsakas av det ständiga krigstillståndet. Utskrivningen av knektar sker under i stort sett hela det återstående århundradet. Dräneringen av dessa unga män, genom ständiga soldatutskrivningar, leder till en relativ ökning av antalet äldre i samhället.
I början av 1600-talet utsätts människorna i Norrbotten för svåra påfrestningar. Svaga skördar, boskapspest som reducerar kreatursstocken med hälften eller mer, fortsatta utskrivningar, nya pålagor hemsöker området.
– Källorna talar om fattiga och utfattiga, om att man intet förmådde, berättar Mats Berglund. Knappt några ungdomar finns kvar på gårdarna. Bruken sköts av änkor och änklingar. För många är det kanske inte helvetet, men nära.
Fredagen den 24 februari försvarar Mats Berglund, Institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Gårdar och folk i norr. Bebyggelse, befolkning och jordbruk i Norrbotten under 1500-talet. Disputationen äger rum kl 10.15 i Humanisthuset, Hörsal E. Opponent är docent Eljas Orrman, Riksarkivet i Helsingfors.
Kontaktinformation
Mats Berglund är född i Västerbotten och uppvuxen i Luleå, men bor nu i Lund. För mer information eller intervju, kontakta honom gärna på tel 046-14 81 34, 070-2265346 eller e-post: matber25@hotmail.com
När alkohollagen (1994:1738) trädde i kraft den 1 januari 1995 flyttades ansvaret för den lokala alkoholkontrollen från länsstyrelserna till kommunerna. I en studie av SoRAD, Stockholms universitet, har den lokala kontrollen av alkoholservering på restauranger studerats.
Studien visar att förutsättningarna för att bedriva kontroll av restaurangernas alkoholservering skiljer kraftigt åt mellan kommunerna. Endast drygt hälften av de kommunala handläggare som arbetar med alkoholtillsyn har detta som sin huvudsakliga arbetsuppgift medan övriga hade andra ansvarsområden, de kan till exempel arbeta som socialsekreterare. Sammantaget upptog tillsyn av restauranger mindre än en tiondel av den aktuella arbetstiden för den undersökta gruppen. Dessutom uppgav närmare 15 procent av alkoholhandläggarna att politiker och beslutsfattare prioriterar näringspolitiska intressen framför alkohollagen
– Många alkoholhandläggare hinner helt enkelt inte med att regelbundet genomföra besök för att kontrollera restaurangerna. Andra problem som kom fram i studien var att handläggarna ofta känner sig ensamma om att ha den kompetens som krävs på området, säger Antonina Eriksson, forskningsassistent vid SoRAD.
Trots svårigheterna med arbetet hade ändå sju av tio positiva upplevelser av sitt arbete. Främst nämndes kontakterna med krögare och myndighetsrepresentanter samt variationen i arbetet som positivt. En hög andel av dem som deltog i studien hade också synpunkter på hur upplevda problem kunde avhjälpas: ett ökat samarbete mellan kommuner och andra kollegor, större förståelse och mer kunskap för de alkoholpolitiska frågorna och alkohollagen hos kommunpolitiker och i förvaltningar, tydligare och gemensam tolkning av alkohollagen, mer tid för handläggning och framförallt tillsynsarbete samt högre och fördjupad gemensam utbildning för alkoholhandläggare.
Undersökningen genomfördes under våren 2004 och riktades till alkoholhandläggarna i Sveriges 290 kommuner (87 procent av kommunerna representeras i studien). Syftet var att belysa förutsättningar för hur den lokala kontrollen av restauranger bedrivs samt vilka positiva respektive problematiska aspekter som är kopplade till den.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Antonina Eriksson, forskningsassistent SoRAD, mobil 073-5916924
Börje Olsson, professor i alkohol- och drogforskning tfn 08-674 7050 e-post Borje.Olsson@sorad.su.se
Agneta Paulsson, informatör Stockholms universitet, tfn 08-16 22 56, som har bild på Antonina Eriksson
Hämta rapporten på www.sorad.su.se
I avhandlingen The missing link in learning in science centres med vilken Vaike Fors disputerar den 3 mars, framkommer det att tonåringarna saknar en viktig komponent i utställningarna för att kunna använda dem i meningsfulla aktiviteter.
– Det som saknas är tolkningsföreträde för vad som är meningen med utställningarna, tonåringarna söker möjligheter att bidra till meningen med aktiviteterna i utställningarna och även möjligheter att utveckla sig själva, säger Vaike Fors.
– Detta verkar svårt att uppnå, inte bara på Teknikens hus, utan i de traditionella interaktiva utställningarna som är så typiska för science centers över hela världen. Eventuellt kan detta ha att göra med att science centers är framsprungna under den industriella epoken och därför har ett kulturellt och ideologiskt arv som kanske inte har samna relevans i det globaliserade samhälle som nu håller på att ta vid. Nu är det andra förutsättningar och krav från besökarna som exempelvis Teknikens hus, Teknorama och Universeum måste relatera till för att framför allt de ungas behov ska kunna tillgodoses.
Vaike Fors forskning söker alltså förklaringar till varför tonåringar generellt slutar besöka exempelvis Teknikens hus när de kommer upp i 13-årsåldern. Frågan är av samhälleligt intresse eftersom det finns statliga direktiv för att öka just denna målgrupps intresse för naturvetenskap och teknik. Dessutom finns självfallet ett branschintresse – tonåringars inställning och åsikter i dag kan ha bäring på vad som är viktigt för museer och science centers att förhålla sig till när det gäller utvecklandet av framtidens kulturinstitutioner.
Vaike Fors är född 1969 och uppvuxen i Sollefteå där hon gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet. 1994 tog hon grundskollärarexamen vid lärarutbildningen vid Luleå tekniska universitet och arbetade därefter under fem år som grundskollärare vid Magnus Stenbocksskolan i Helsingborg. 1996 publicerades hennes första vetenskapliga studie med utgångspunkt i Teknikens hus verksamhet, en C-uppsats i pedagogik. Under år 2000 arbetade hon som projektledare på Teknikens hus i Luleå, samma år fick hon anställning vid Institutionen för utbildningsvetenskap vid LTU, där hon arbetade fram till dess att hon 2002 antogs till forskarstudier i pedagogik vid samma institution.
Kontaktinformation
Upplysningar: Vaike Fors, tel. 0920-49 21 99, vaike.fors@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
– Jag har valt att analysera arbetet med att ta fram en sysselsättningsstrategi, men i ett vidare sammanhang handlar min avhandling om ambitionen att göra policybeslut mätbara och transparenta. Utvecklandet av indikatorer för att mäta resultaten av sysselsättningspolitiken inom EU är en del av den globala trend som följt på ökade krav på ansvarighet, transparens och kontroll över policyprocesser. Detta kallas för ”audit society” eller ”audit cultures”, säger Renita Thedvall.
I avhandlingen följs byråkraterna mellan olika EU-möten i den Europeiska kommissionen och i det Europeiska rådet när de formulerar, förhandlar och beslutar om en gemensam europeisk sysselsättningsstrategi. Särskild uppmärksamhet ägnar de åt arbetet med att inrama, formulera och specificera visionen om ett ”Socialt Europa”, i det här fallet genom idén om ”quality in work”. Renita Thedvall undersöker byråkraternas arbete med att definiera begreppet ”quality in work” och hur det operationaliseras i form av indikatorer som skall mäta resultaten av sysselsättningspolitiken.
– Inom den Europeiska unionen finns idag en politisk vision om ett ”Socialt Europa”. Visionen får kraft av ambitionen att skapa en gemensam europeisk sysselsättnings- och socialpolitik. Policyskapande, särskilt sysselsättnings- och socialpolitik, är en väsentlig del i formandet av den Europeiska unionen. Policys fungerar som kanaler för kulturella flöden av idéer, begrepp och föreställningar och är på så sätt en del i formandet av ett europeiskt postnationellt ”samhälle”, säger Renita Thedvall.
Doktorsavhandlingens titel: Eurocrats at Work. Negotiating Transparency in Postnational Employment Policy.
Disputationen äger rum fredag den 17 februari kl. 13.00 i sal 7, hus D, Södra huset, Frescati. Opponent är professor Ullrich Kockel, University of Ulster, Northern Ireland.
Kontaktinformation
Renita Thedvall, Score, Stockholms universitet, tfn 08-674 74 01 mobil 070-2835462 eller e-post Renita.Thedvall@score.su.se
Agneta Paulsson, informatör Stockholms universitet, tfn 08-16 22 56 e-post agneta.paulsson@eks.su.se, som har bild på Renita Thedvall.
Med kvantmekaniska beräkningsmetoder har forskarna lyckats hitta ett sätt att bättre förstå kopplingen mellan ett ämnes atomstruktur och dess förmåga att leda syrejoner – något som är viktigt för effektiviteten i bränsleceller som använder fasta oxider som elektrolytmaterial (s.k. fastoxid-bränslecell).
Ju snabbare transporten av syrejoner genom materialet är, desto bättre fungerar bränslecellen. Resultaten presenteras nu i den ansedda amerikanska vetenskapstidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS.
Utvecklingen av bättre material för miljövänliga energikällor står högt på dagordningen världen över. Bränsleceller är exempel på system som omvandlar kemisk energi direkt till elektricitet på ett mycket effektivt sätt (som t.ex. vätgas + syre = vatten + elektrisk ström).
Hittills har man hittat lämpliga elektrolytmaterial genom trial-and-error och empiriska erfarenheter, vilket har lett till att utvecklingen gått långsamt. Många av de material som används i dag har använts i 25 år. De nya beräkningsmetoderna öppnar helt nya möjligheter.
– De metoder vi använder för att teoretiskt beräkna ett ämnes jonledningsförmåga gör det möjligt att testa många fler ämnen än vad som varit möjligt tidigare. Även om beräkningarna tar tid så blir det både snabbare och billigare än att testa alla dessa material praktiskt, säger David Andersson, doktorand vid avdelningen för tillämpad materialfysik på KTH och en av forskarna bakom artikeln.
Forskarna har studerat hur inblandning av små mängder av andra ämnen (dopämnen) i ceriumoxid, CeO2, påverkar hur lätt syrejoner kan transporteras genom materialet. De kvantmekaniska beräkningarna indikerar vilken typ av ämnen som kan vara lämpliga att dopa med – en stor hjälp i arbetet med att optimera framtidens fastoxid-bränsleceller.
Nya elektrolytmaterial ökar inte bara bränslecellernas effektivitet utan kan också bidra till andra användningsområden än tidigare. Dagens fastoxid-bränsleceller arbetar normalt vid temperaturer runt 1000 grader Celsius. Det ställer höga krav på materialen runt bränslecellen, som därmed blir dyra.
– Med andra elektrolytmaterial än i dag skulle arbetstemperaturen och därmed kostnaden för materialen runt bränslecellen kunna sänkas. Lägre temperatur skulle också öppna större möjligheter för bärbara varianter av bränsleceller, säger David Andersson.
Den nya kunskapen gör det också möjligt att förbättra andra tillämpningar där syrejontransporten är betydelsefull, till exempel i sensorer som mäter syremängden i olika miljöer.
Artikeln “Optimization of ionic conductivity in doped ceria” publiceras i PNAS utgåva v.7 2006.
Författare: David A. Andersson (KTH), Sergei I. Simak (LiU), Natalia V Skorodumova (UU), Igor A. Abrikosov (LiU) och Börje Johansson (KTH/UU)
Illustration finns på: http://www.kth.se/aktuellt/press/pressmeddelanden/bilder/branslecell.gif
Bildtext till illustration:
”Fastoxid-bränsleceller kan i framtiden komma att förse bostadsområden som Stockholm med elektricitet. I en fastoxid-bränslecell omvandlas kemiskt lagrad energi till elektricitet med hög verkningsgrad. I figuren illustreras detta med den kemiska reaktionen mellan syre och väte som ger vatten (plus elektricitet). I artikeln av Andersson et al. förklaras hur elektrolyten ska konstrueras för att optimera prestanda.”
Kontaktinformation
Kontakt
David Andersson, 08-7908356, 0709-905148, davida@mse.kth.se
Börje Johansson, 070-417 54 52, Borje.Johansson@mse.kth.se
För att kunna smälta in i sin omgivning och undvika att bli uppätna kan vissa typer av djur snabbt ändra färg. Färgen finns i tusentals små korn inne i vissa av hudens celler, så kallade kromatoforer. Färgkornen kan förflyttas inne i cellerna med hjälp av motorproteiner, som transporterar pigmentkornen utmed långa trådar av cellskelettproteiner. Om färgkornen transporteras in till mitten av cellen blir djuret ljust, och om de istället sprids ut i hela cellen blir det mörkt. Fiskar ändrar snabbast färg genom att ögonen uppfattar omgivningens färg och skickar signaler till hjärnan och sen kromatoforerna. I grodor går det långsammare och processen är främst styrt av hormoner.
Pigmentkornens rörelser är lätta att studera och mäta och kan därmed visa hur transporter fungerar i alla slags celler. Alla djur- och växtceller är beroende av sitt transportsystem. Särskilt tydligt är det i nervceller som måste kunna transportera viktiga proteiner så långa sträckor som upp till en meter, och händer det något med proteintrådarna eller motorproteinerna får det allvarliga följder för cellen. Man tror till exempel att en orsak till Alzheimers sjukdom kan vara att transporterna inte fungerar i nervcellerna.
Sara Aspengren har studerat kromatoforer från både fisk och groda för att förstå hur färgväxling går till och hur djuren kan styra vad som händer. Hon har också använt sig av gifter för att se om man kan använda kromatoforer som modellsystem för att ta reda på om kemikalier påverkar transporten i celler. Resultaten visade att både akrylamid, som är ett välkänt nervgift, och hydroquinon, som tidigare har använts i hudkrämer, förstör proteintrådarna så att färgkornen inte längre transporteras på rätt sätt. Försöken har skett i cellodlingar och alltså inte på levande djur.
Människor har också hudceller med pigment, men vi kan inte ändra färg snabbt. Vår hud har dock förmåga till viss färgskiftning, något som sker när man blir solbränd. Hos oss ökar mängden pigmentkorn som förs över till andra hudceller så att huden mörknar. Antalet pigmentceller är detsamma hos ljusa och mörka människor, vad som skiljer oss åt är hur mycket pigment varje cell producerar och hur mycket pigment som transporteras till andra celler. Det finns en stor marknad för produkter som gör ljusa människor mörkare och tvärtom. Både läkemedelsindustrin och kosmetikaföretag arbetar för att få fram effektiva och ofarliga brun-utan-sol- och whitening-krämer. I avhandlingen visas också att överföring av pigment sker till andra hudceller även i groda, men inte bara i det övre hudlagret som hos människa utan även djupare ner i huden.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Sara Aspengren
Zoologiska institutionen
Göteborgs universitet
Tel arb: 031-773 36 87
Mobiltfn: 073- 2003251
E-post: sara.aspengren@zool.gu.se
Handledare: Professor Margareta Wallin, tel: 031-7733674, e-post: m.wallin@zool.gu.se
Avhandlingen har titeln: MELANOPHORES – functional and morphological studies of intracellular transport and transfer of melanosomes. Disputationen har ägt rum.
En typ av vita blodkroppar, s.k. neutrofila granulocyter, är viktiga i försvaret mot skadliga mikroorganismer. De har förmåga att ta upp mikroorganismer och oskadliggöra dem via giftiga syreradikaler. I avhandlingen redovisas att förhöjda nivåer av socker (glukos) och insulin hämmar de vita blodkropparnas angrepp på mikroorganismerma och samtidigt kan påverka frisättningen av reaktiva syreradikaler.
Det är känt sedan länge att patienter med diabetes har ökad känslighet för infektioner. Detta har delvis ansetts bero på en bristande funktion hos neutrofila granulocyter. Eftersom att både blodsocker och insulinnivåer kan variera mycket vid diabetes, speciellt vid typ 2-diabetes där både blodsockret och insulinet kan nå höga nivåer under längre perioder, är det viktigt att förstå hur detta påverkar de vita blodkropparnas funktion.
Enligt avhandlingen minskar förhöjda nivåer av insulin de neutrofila granulocyternas rörlighet och hämmar därigenom upptaget av mikroorganismer. Dessutom leder förhöjda insulinkoncentrationer till ett ökat läckage av syreradikaler vid angreppen på mikroorganismer, vilket kan orsaka skador på kroppens egna vävnader och vara en bidragande orsak till försämrad sårläkning eller andra skador på kroppens vävnader vid diabetes.
Daniel Saiepour är läkare och doktorand vid avdelningen för histologi med cellbiologi, tel. 090-786 5974, 070-984 60 90, e-post: saiepour@acc.umu.se.
Avhandlingen läggs fram fredagen den 24 februari vid Inst. för integrativ medicinsk biologi och har titeln Glucose and insulin modulate phagocytosis and production of reactive oxygen metabolites in human neutrophil granulocytes. Svensk titel: Glukos och insulin påverkar fagocytos och produktion av reaktiva syreradikaler i neutrofila granulocyter.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal BiA201, biologihuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är professor Olle Stendahl, Medicinsk mikrobiologi, Hälsouniversitetet i Linköping.
