Svampen Plasmodiophora brassicae orsakar klumprotsjuka på både vilda och odlade korsblommiga växter och är ett stort problem vid odling av kålväxter som raps, ryps, vitkål och kålrot. Svampens tåliga vilsporer kan överleva mycket länge i marken, något som förklarats dels med vilsporernas tjocka väggar, dels med förmågan att bara gro när en värdväxt finns i närheten. De frisimmande zoosporer som frigörs då vilsporer gror är däremot känsliga och kortlivade, och måste snabbt finna en rot att infektera. Hanna Fribergs doktorsavhandling handlar om möjligheten att stimulera vilsporer att gro även i frånvaro av värdväxter, och på så sätt sanera jord från smittan.
Förutom värdväxterna anses vissa så kallade sanerande grödor ha groningsstimulerande inverkan på P. brassicae. Hanna Friberg har undersökt hur rotutsöndringar från sådana växter påverkar sporernas groning i såväl laboratoriemiljö som i växthus och fält. När hon jämförde vilsporernas groning i vattenlösningar på labb visade det sig att engelskt rajgräs fungerade bättre än de övriga testade icke-värdväxterna (höstråg, purjolök och rödklöver). Den stimulerande effekten var till och med större än den för värdväxten salladskål. Vid odling i jord, i växthus- och fältförsök, minskade däremot ingen av växtarterna smittotrycket mer än de andra.
Även ämnen som utsöndras från multnande växtmaterial och en ökad biologisk aktivitet har föreslagits minska vilsporernas överlevnad. Men i försök med tillförsel av växtmaterial med eller utan daggmasken Aporrectodea caliginosa (lermasken) märktes ingen mätbar minskning av P. brassicae.
Ett vanligt och enkelt sätt att undersöka smittotrycket i jord är att så frön av en känslig växt och sedan se hur många av plantorna som angrips, och hur starka symtomen är. Hanna Friberg har också undersökt hur väl sådana tester speglar den faktiska vilsporförekomsten i jorden. Det visade sig att det finns ett tydligt samband mellan infektionen av testplantor och sporkoncentrationen i jorden, men att metoden ger ett ganska grovt mått på smittotrycket. Därför kan det inte uteslutas att en eller flera av de olika behandlingarna som testades i de andra försöken i avhandlingen påverkade sporernas överlevnad i viss omfattning, men att effekterna inte tydliggörs med denna metod. För att detektera mindre skillnader krävs en mer noggrann mätmetod för P. brassicae i jord.
Hanna Fribergs slutsats blir ändå att ingen av de undersökta behandlingarna på kort sikt kan förväntas lindra problem med klumprotsjuka i jordar med höga sporkoncentrationer. För att komma framåt i förståelsen av vilsporernas överlevnad behövs både förbättrade metoder för kvantifiering av P. brassicae och ökad kunskap om patogenens biologi. Det kan utgöra nyckeln till framtida framgångsrika metoder för att bemästra klumprotsjuka.
Fil mag Hanna Friberg, institutionen för entomologi, SLU, försvarade fredagen den 16 december 2005 sin avhandling ”Persistence of Plasmodiophora brassicae: Influence of Non-Host Plants, Soil Fauna and Organic Material”. Opponent var Professor John M Whipps, Warwick HRI, University of Warwick, Storbritannien.
Kontaktinformation
Mer information:
Hanna Friberg, 018-67 26 51, Hanna.Friberg@evp.slu.se
Konstgödsel och artificiella bekämpningsmedel är viktiga ingredienser inom jordbruket, men det finns en stark efterfrågan på biologiska alternativ, inte minst inom det ekologiska jordbruket. Det har sedan länge varit känt att mykorrhiza-svamp* förbättrar tillväxten hos många växter, även jordbruksgrödor, men att ympa utsäde eller jord med mykorrhizasvamp har hittills inte ansetts kunna konkurrera med konstgödsling. På senare tid har det dock framkommit att vissa jordbakterier tycks kunna påskynda och förstärka mykorrhizabildningen i jorden.
Veronica Artursson har sökt och hittat flera bakteriestammar som tycks ha en stark koppling till mykorrhiza. En av de stammar hon och hennes kollegor har ägnat mest tid åt, Paenibacillus brasilensis PB177, visade sig ha två mycket åtråvärda egenskaper, dels stimulerade den etableringen av de ”snälla” mykorrhizasvamparna i växternas rötter, dels hämmade den tillväxten av oönskade, sjukdomsframkallande svampar.
Bakterien i fråga har alltså egenskaper som gör den mycket intressant för det praktiska jordbruket. Att kunna komplettera eller ersätta konstgödsel och bekämpningsmedel med ett biologiskt preparat med lämplig typ av mykorrhizasvamp och kompletterande bakterier vore bra både för miljön och för lantbrukarnas ekonomi. Veronica Arturssons experiment har dock genomförts i labb- och växthusmiljö, vilket innebär att det krävs betydligt mer forskning innan någon praktisk användning av dessa mikroorganismer kan komma ifråga. Bland annat måste det undersökas hur bakterierna klarar den hårdare konkurrens som råder i mer naturliga miljöer, såsom i fält.
Bakterier är mycket små och den mikrobiologiska artrikedomen i ett jordprov kan vara enorm. Därför krävs det mycket speciella metoder för att studera, identifiera och isolera aktivt växande bakterier. Ett viktigt inslag i Veronica Arturssons doktorsarbete är att hon hittat helt nya användningsområden för vissa av de senaste molekylärbiologiska undersökningsmetoderna.
* Mykorrhiza betyder ordagrant ”svamprot”, och är en symbios mellan växtrötter och en svamp. Denna samlevnad är normalt gynnsam för både svamp och växt. Svampen tar del av de energirika kolhydrater som bildas genom växtens fotosyntes, medan växten drar nytta av svampens goda förmåga att ta upp framför allt mineralnäring från marken. Svampen blir ett slags utvidgat rotsystem.
Biolog (BSc) Veronica Artursson, institutionen för mikrobiologi, SLU, försvarar torsdagen den 19 januari 2006 kl. 09.30 sin avhandling ”Bacterial-Fungal Interactions Highlighted using Microbiomics: Potantial Application for Plant Growth Enhancement” . Disputationen avser agronomie/annan doktorsexamen. Disputationen äger rum i sal 142 (aulan), Genetikcentrum, Ultuna, Uppsala. Opponent är Dr. Jan Dirk van Elsas, Groningen University, Haren, Nederländerna.
Kontaktinformation
Mer information:
Veronica Artursson, 018-67 32 06, Veronica.Artursson@mikrob.slu.se
Under snart 40 år har arbetsmarknadens parter genom egna överenskommelser fyllt ut såväl A-kassa som arbetsmarknadspolitiska program med extra ersättning och så kallade anställningstrygghetsskapande åtgärder. Kollektivavtalsformen som utvecklas kontinuerligt finns inom alla sektorer, från stat, kommun och landsting, till kooperationen och det privata näringslivet. Förutom en kartläggning innehåller avhandlingen även en djupstudie av det tongivande Omställningsavtalet SN-PTK, förvaltat av TRR Trygghetsrådet, samt en jämförelse mellan de svenska avtalslösningarna och regleringsmodeller i Japan och England.
Gabriella Sebardt är verksam som forskare vid Stockholms universitets juridiska institution och innehar utöver en juris kandidatexamen också en magisterexamen i Industrial Relations från London School of Economics.
Dotorsavhandlingens titel: Redundancy and the Swedish Model
Disputationen äger rum fredagen den 20 januari kl 10.00 i G-salen, Arrheniuslaboratorierna, Frescati. Opponent är professor Silvana Sciarra, Diparimento di Diritto Privato, Florens, Italien.
Läs mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida: www.juridicum.su.se
Kontaktinformation
Gabriella Sebardt nås på tel 0732 – 500 773 eller e-post: gabriella.sebardt@juridicum.su.se
I bokverket Certamen equestre: Karl XI:s karusell inför samtid och eftervärld, som utkommer i dagarna, berättar historikern Jonas Nordin vid Stockholms universitet om en hittills inte alltför uppmärksammad sida av den svenska stormaktstiden.
– Vid Karl XI:s trontillträde i december 1672 stod den svenska stormakten på sin höjdpunkt, men hade varit utan myndig kung i tolv långa år. När den unge monarken blev myndig måste detta markeras på ståtligast möjliga vis för undersåtar och omvärld, berättar Jonas Nordin.
Under tre dagar underhölls hovet och huvudstadens befolkning med ceremonier, offentliga utspisningar och fyrverkerier. Stockholm dekorerades med triumfbågar och pyramider. De vintermörka gatorna lystes upp av tusentals lyktor med kungens monogram. Höjdpunkten ägde rum den andra dagen då det ordnades en ryttartävling – en så kallad karusell – med mer än 500 deltagare och nära 200 hästar. Evenemanget gick av stapeln på den kungliga rännarbanan vid Hötorget. De praktfullt skrudade deltagarna kunde ses av stadens befolkning då de drog i lång procession genom stadens gator.
– Karl XI:s karusell är enastående i både svenska och internationella sammanhang eftersom mängden källmaterial gör det möjligt att rekonstruera hela evenemanget in i minsta detalj. Hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl* lät avbilda de tre dagarnas festligheter i en omfattande planschpublikation, och genom den kan vi ta del av hela händelseförloppet, säger Jonas Nordin.
Planschverket saknar motstycke i äldre svensk bokproduktion och det kan mäta sig med de främsta kontinentala förlagorna. I 62 gravyrer återges den långa ryttarkavalkaden, alla offentliga utsmyckningar samt ceremonierna och banketten på den gamla kungaborgen Tre kronor. Många av de dräkter som användes finns än idag bevarade på Livrustkammaren. Program och ögonvittnesskildringar berättar för oss om vad som hände under de tre dagarna.
– Tack vare lyckliga omständigheter har också Ehrenstrahls beskrivningar och skisser till kopparsticken blivit bevarade på Rysslands nationalbibliotek i S:t Petersburg, säger Jonas Nordin.
I samarbete med Byggförlaget återutges nu hela planschverket i nytryck tillsammans med ett nyskrivet kommentarband. Med hjälp av den omfattande dokumentationen placerar Jonas Nordin in evenemanget i dess politiska och kulturella sammanhang. Kommentardelen är rikt illustrerad med många unika bilder och har både svensk och engelsk text.
Fakta om David Klöcker Ehrenstrahl:
David Klöcker Ehrenstrahl (1628-1698) tyskfödd konstnär, porträtt- och genremålare, svensk hovkonterfejare.
Bland hans många kända målningar kan vid sidan av porträtten nämnas den imponerande plafonden i Riddarhusets samlingssal, där han framställde moder Svea omgiven av dygderna. På Drottningholm målade Ehrenstrahl också flera plafonder och allegoriska dukar. I Storkyrkan i Stockholm finns de två väldiga målningarna Korsfästelsen och Yttersta domen.
Kontaktinformation
För bilder eller ytterligare information:
Jonas Nordin, fil dr, Historiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 17 49 E-post jonas.nordin@historia.su.se
Maria Erlandsson, pressekreterare, Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53 mobil 070-230 88 91 E-post maria.erlandsson@eks.su.se
– LERU är ett viktigt samarbetsorgan för att universitetens forskning och utbildning ska få en mer framträdande roll i det nya Europa, säger Lunds universitets rektor Göran Bexell.
Lunds universitet samarbetar idag i nordiska och världsomspännande universitetsnätverk. Medlemskapet i LERU ger nya möjligheter att samarbeta med de främsta universiteten även på europeisk nivå.
LERU – League of European Research Universities – grundades 2002 för att främja europeisk forskning som man menar har hamnat på efterkälken. Organisationen drogs igång av Europas främsta universitet, både forsknings- och utbildningsmässigt. Universiteten i Cambridge, Oxford, Helsingfors, Heidelberg och Karolinska institutet var några av de tolv grundarna. Målet är att på olika sätt påverka europapolitiken för att Europa ska kunna nå målet för Lissabonstrategin, som bland annat strävar efter att Europa ska komma ikapp USA både vad gäller innovationer och forskning senast år 2010.
Idag har amerikanska statliga toppuniversitet i snitt en fem gånger högre budget än deras europeiska motsvarigheter och deras attraktionskraft är överlägsen när det gäller konkurrensen om forskare och studenter, för att inte tala om den totala utklassningen i Nobelprissammanhang.
LERU arbetar bland annat för att Europas stater ska öka anslaget till forskning från en till tre procent.
Från och med januari 2006 har LERU fått sex nya medlemmar. Dessa är, förutom Lunds universitet, även University College London, Université Paris-Sud 11 och universiteten i Utrecht, Zürich och Amsterdam. Medlemskapet får man genom en inbjudan och för att komma på fråga tas hänsyn till universitetets kvalitet såväl som kvantitet, forskningsvolym, inflytande i samhällsdebatten, ämnesbredd, antalet forskarstudenter och citeringar i vetenskapliga sammanhang.
Kontaktinformation
För mer information tala med rektor Göran Bexell på telefonnummer 046-222 70 01 och se ytterligare pressinformation på www.leru.org
– Det är en enorm fjäder i hatten för oss att få detta tydliga erkännande från EU-kommissionen. Vi har sedan laboratoriet öppnades 2001 sett en kontinuerlig ökning och breddning av användningen av det. Det nya kontraktet är ett viktigt steg på vägen att etablera vårt laboratorium inte bara som en nationell resurs, utan också som en central europeisk resurs, säger Stefan Bengtsson, chef för MC2.
MC2ACCESS som programmet heter startade den 1 januari i år. Programmet pågår under 4 år med en total budget av ca 1,6 miljoner euro. Programmet är primärt öppet för universitet och institut som fritt sprider sina resultat, men även för små och medelstora företag, som kan få första nyttjandetillfället betalt av kontraktet. Kontraktet är öppet för forskargrupper i EU:s medlemsländer och de associerade staterna inklusive kandidatländerna. Det är emellertid inte öppet för svenska grupper och företag i enlighet med EU:s regler.
Under de kommande veckorna kommer den nya möjligheten för Europas forskare att spridas via webbsida och broschyrer till samtliga europeiska forskningsprojekt inom relevanta vetenskapsområden och till olika branschorganisationer för små och medelstora företag.
– Detta är en stor utmaning för oss. Vi är det första renrummet i Europa som lyckats få ett kontrakt av denna typ under EU:s sjätte ramprogram. Ett framgångsrikt genomförande nu är naturligtvis viktigt för våra möjligheter inom det kommande sjunde ramprogrammets infrastruktursatsningar, säger Jan Stake, chef för nanotekniklaboratoriet vid MC2.
Kontaktinformation
Mer information:
Stefan Bengtsson, 031-772 1881, stefan.bengtsson@mc2.chalmers.se
Ulf Södervall, 031 772 3431, ulf.sodervall@mc2.chalmers.se
För detaljer kring programmet se: www.mc2.chalmers.se/mc2access
Antalet män som insjuknar i prostatacancer har ökat markant under de två senaste decennierna och den har blivit den vanligaste cancerdiagnosen bland män i Sverige. På senare år har flera studier föreslagit att inflammationsprocesser i prostatakörteln kan vara en betydande faktor vid utvecklingen av prostatacancer. Den exakta mekanismen för hur inflammation medverkar till att tumörer uppstår och växer i prostatakörteln är fortfarande okänd.
I avhandlingen studeras om variation i gener som är involverade i inflammationsprocesser kan påverka risken att insjukna i prostatacancer. Tre gener, som alla har en roll i regleringen av kroppens svar på inflammationer eller försvaret mot smittoämnen, har studerats utförligt. De genetiska analyserna visade att sekvensvariationer i två gener (IL-1RN och MIC-1), vilkas effekt är att dämpa en pågående inflammationsrespons, medförde en ökad respektive minskad risk för att insjukna i prostatacancer. För att förstå genom vilka mekanismer som denna variation kan påverka utvecklingen av cancer är fortsatta studier nödvändiga.
Vidare mättes nivåerna av proteinet MIC-1 i serum hos patienter med prostatacancer och hos friska män. Analyserna visade att serumnivåerna var tydligt förhöjda hos patienter med prostatacancer. Nivåerna hade också direkt samband med tumörstadium, vilket antyder att MIC-1 skulle kunna vara en användbar prognosfaktor, där höga serumnivåer är associerade med en dålig prognos.
Fredrik Lindmark är doktorand vid enheten för onkologi, tel. 090-785 84 71, mobil 073-140 12 51, E-post Fredrik.Lindmark@onkologi.umu.se
Avhandlingen läggs fram fredagen den 20 januari vid Inst. för strålningsvetenskaper, onkologi, och har titeln Prostate cancer and Inflammatory Genes.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Lionsalen, 2 tr, byggnad 7, Norrland Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor William G Nelson, The Sidney Kimmel Comprehensive Cancer Center, Baltimore, USA.
Diabetes är en kronisk folksjukdom i ständig tillväxt. Sjukdomen är förenad med flera risker, exempelvis för lågt blodsocker eller för följdsjukdomar, vilket innebär att det behövs en avancerad egenvård.
En vanlig följdsjukdom är förändringar i näthinnan (retinopati). Dessa leder dock sällan till blindhet eftersom diabetesvården har förbättras radikalt under de senare årtiondena. Exakt hur många som drabbas av blindhet är oklart eftersom statistiken är bristfällig, främst beroende på underrapportering, men internationella studier har visat att 0.5-7.9 procent av alla med diabetes blir blinda till följd av sin sjukdom.
– De utgör en liten och bortglömd grupp. I vården brister kunskapen om deras specifika situation. Man är fokuserad på att förebygga följdsjukdomar, vilket naturligtvis är mycket angeläget, men man satsar mer sällan på att stödja dem som redan drabbats. Varken hjälpmedel eller patientundervisning är anpassade till dem, säger Janeth Leksell.
I sin avhandling har hon med hjälp av intervjuer undersökt hur blinda personer med diabetes skattar sin hälsa, klarar sin egenvård och hanterar sitt dagliga liv jämfört med seende personer med diabetes och personer som är blinda av annan orsak. Hon har också haft gruppundervisning för blinda med diabetes med utgångspunkten att den kunskap som efterfrågas har förutsättningar att fastna. Undervisningen baserades på utbildningsprogrammet ”Herre på täppan”, som utvecklats av professor Karin Wikblad vid europeiska enheten för vårdforskning vid Uppsala universitet.
Resultatet visar att de med diabetesrelaterad blindhet har större problem med insulinbehandling och blodsockersvängningar och skattar sin hälsa sämre än seende personer med diabetes. Jämfört med andra blinda uttrycker de sämre viljekraft och förmåga att hantera sitt liv och sin vardag.
– Men det råder stora skillnader. Den egna inställningen är avgörande. Vissa är påfallande starka och tar sitt handikapp som en utmaning. Andra är mer osjälvständiga och blir väldigt beroende andra, säger Janeth Leksell.
Utvärderingen av utbildningsprogrammet visade att deltagarna förbättrade sin kunskap om diabetes och ökade sin tilltro till den egna förmågan att klara av egenvården. Frågeformuläret kan med fördel användas som komplement till medicinska blodprover, för att utvärdera vård och utbildningsinsatser inom diabetesvården.
– En fördel med att bedriva undervisning i grupp är att deltagarna kan ta del av varandras erfarenheter, säger Janeth Leksell.
Kontaktinformation
Janeth Leksell kan nås på 023-77 84 81 eller via e-post på jle@du.se
”Datatjej” är en årligt återkommande konferens för kvinnor som läser en data- eller IT-utbildning om minst 160 poäng vid något av Sveriges universitet. Den startade 1998 med 20 deltagare i Umeå och har sedan dess växt. Till årets konferens kommer cirka 100 kvinnliga studenter.
– Det är viktigt att träffas eftersom vi är så få. Vi måste stärka och uppmuntra de få tjejer som finns på datautbildningarna. Det är dessutom givande och väldigt roligt att träffa tjejer med samma intresse, säger Christina L. Nilsson, en av de Uppsalastudenter som är med och arrangerar konferensen.
– Ett problem är att det saknas förebilder. Jag har inte haft en enda kvinnlig föreläsare under de tre år jag studerat och det är väldigt få tjejer bland studenterna. På datavetenskapliga programmet är vi till exempel bara nio tjejer i alla årskurser av totalt 281 studenter, något som både tjejer och killar tycker är tråkigt.
Konferensen består av föreläsningar, seminarier och andra aktiviteter som syftar till att inspirera, motivera och skapa nya nätverk. Årets tema är entreprenörskap och flera företag kommer att vara representerade under konferensen. Tanken är att studenterna ska få en inblick i arbetslivet och att visa att datautbildningar kan medföra intressanta, omväxlande arbeten. För att skapa kontakter mellan deltagarna och företagen anordnas en företagsmiddag under konferensen.
– Vi hoppas att konferensen ska motivera tjejerna att slutföra sina studier och ta ut examen så att vi på sikt kan öka antalet kvinnliga studenter på datautbildningarna, säger Christina L. Nilsson.
För mer information:
Maria Lindell, projektledare, tel: 0702-913 048, e-post: maria.lindell@datatjej06.it.uu.se eller
Christina L. Nilsson, tel: 0708-761 654, e-post: christina.nilsson@datatjej06.it.uu.se
Kontaktinformation
Mer om konferensen: http://www.it.uu.se/datatjej06/
Doktorsavhandlingen Inventory control and scheduling problems in a single-machine multi-item system – med vilken Pär Brander disputerar fredagen den 20 januari – utvecklar matematiska modeller för hur företag som tillverkar/demonterar flertalet produkter i en och samma anläggning kan ta fram sådana cykliska scheman till lägsta möjliga kostnad. I praktiken är det dessutom vanligt förekommande att efterfrågan, operationstider och/eller ställtider är slumpmässiga. Avhandlingen utvecklar även modeller för hur företag med dessa förutsättningar ska undvika att få brist i lagret och få rätt servicenivå gentemot sina kunder.
Modellerna kan tillämpas på en mängd olika verksamhet och praktiska applikationer – exempelvis tillverkning av papper, plast och livsmedel liksom vid stansning, pressning, tryckning, paketering samt kemisk tillverkning.
På fredag blir Pär Brander Luleå tekniska universitets förste doktor i industriell logistik. Han är uppvuxen i Gammelstad och tog sin civilingenjörsexamen i industriell ekonomi vid LTU 2001, och hade då även hunnit med ett år som utbytesstudent vid universitetet i Stuttgart.
I samband med avhandlingsarbetet har Pär Brander arbetat som gästforskare vid Tekniska universitetet i Berlin under två månader.
Upplysningar: Pär Brander, tel. 0920-49 30 21, par.brander@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Ouppmärksamhet anses vara den största enskilda orsaken till trafikolyckor. I en tidigare amerikansk studie visar videoinspelningar av personer när de krockar i verklig trafik att de tittar bort från vägen i precis fel ögonblick före krocken. Trent Victor undersöker sin avhandling mekanismerna bakom ouppmärksamhet genom studier av ögonrörelse i distraherande situationer, men även genom att visa hur nya tekniska system, så kallade uppmärksamhetsstödssystem, kan motverka ouppmärksamhet i framtida fordon.
– Vårt seende är uppdelat i två olika funktioner: seende för handling och seende för identifiering, och dessa kan kopplas till ögonrörelsedata och körprestation. Uppmärksamhet är en samverkan mellan handlingsdriven, stimulidriven och målinriktad uppmärksamhet, förklarar Trent Victor.
Avhandlingens experimentella studie av ögonrörelser visar att man i stort sett bara tittar mot vägens mitt, inte mot hastighetsmätare eller omgivande trafik, när man kastar en blick tillbaka mot vägen då man knappar på en mobiltelefon, fingrar med navigationssystem, eller läser e-post. När man pratar i telefon eller med passagerare, eller räknar i huvudet, fastnar blicken i vägens mitt och man kastar färre blickar mot omgivande trafik och hastighetsmätare. Även i mer krävande körsituationer, som på smala landsvägar och i kurvor, koncentreras blicken mot vägens mitt. Sammantaget kan detta beteende förklara brister i uppmärksamhet.
Avhandlingens resultat förklarar till exempel varför reaktionstid, men inte filhållning, försämras när man lyssnar till komplex information eller räknar i huvudet. Den visar också att omvärldsuppfattningen försämras när man använder radio eller telefon eftersom man prioriterar den viktigaste informationen – vägens mitt – för att behålla kontroll över fordonet.
Forskningen genomfördes som ett industridoktorandprojekt på Volvo Technology med universitetsanknytning till Uppsala universitet. En rad tekniska hjälpmedel mot ouppmärksamhet som baseras på förarens ögon- och huvudrörelser utvecklades och testades i projektet och redovisas i avhandlingen. Exempel på sådana uppmärksamhetsstödsystem (Attention Support) är:
1. Distraction Alerts – system som leder uppmärksamheten tillbaka mot vägen med blinkande ljus om föraren är visuellt eller mentalt distraherad
2. Uppmärksamhetskänsliga körstödssystem (t ex adaptiva farthållare eller kollisionsvarningar)
3. Display för perifert seende. Med ändrad textstorlek på exempelvis hastighetsmätare kan den uppfattas även då man håller blicken på vägen.
4. System som hjälper föraren att hålla kursen och stanna i sin fil.
5. System som t ex förhindrar inkommande samtal, när trafiksituationen kräver det.
Trent Victor har framför allt arbetar med de två första systemen.
Kontaktinformation
Trent Victor kan kontaktas på tel: 031-322 66 51 eller via e-post trent.victor@volvo.com
Östersjön är ett av världens största brackvattensystem. Den ekologiska balansen i detta hav är hotad på grund av övergödning. Mycket arbete har därför fokuserats på att reducera utsläppen av näringsämnen, speciellt kväve. Dessa
ansträngningar kan dock motverkas av bakterier som har förmåga att omvandla luftens kväve till metaboliskt
användbart ammonium (kvävefixering).
På sommaren är Östersjöns primärproduktion begränsad av kväve, med följden att det årligen uppstår massiva blomningar av kvävefixerande bakterier, framför allt cyanobakterier. Dessa är främst Aphanizomenon och Nodularia, men inte endast de fotosyntetiserande cyano-bakterierna har förutsättningar att fixera kväve. NifH gener (genen som kodar för nitrogenas) bärs också av heterotrofa bakterioplankton (bakterier som använder organiska föreningar som kolkälla), vilket har visats i studier i främst Atlanten och Stilla havet. Med hjälp av två olika odlingsmetoder lyckades Kjärstin H. Boström isolera heterotrofa kvävefixerande bakterier från Östersjön. Svårigheten med att finna dessa bakterier ligger i att de kräver en miljö med mycket låg syrehalt för att kunna fixera kväve. I en efterföljande studie gjordes mätningar på vilka organismer som uttrycker nifH genen (och då troligen även fixerar kväve) i Östersjön.
I de molekylärbiologiska metoderna som används för att få information om identitet och aktivitet hos skilda organismer krävs att DNA och RNA kan extraheras från prover tagna i naturliga vattenmiljöer. Även om antalet bakterier tillsynes är högt, så är mängden DNA och RNA per liter havsvatten relativt låg, därför krävs ett väl fungerande protokoll för denna extraktion. I en inledande studie i avhandlingen optimerades en metod för att utvinna DNA. På grund av att många havsbakterier inte kan bilda kolonier och alltså inte växa på traditionella medier har det varit svårt att få en klar bild av artrikedomen. Molekylärbiologin har dock gjort det möjligt att identifiera bakterier med hjälp av 16S rRNA genen, en enorm mängd gensekvenser från världens alla hav har inkommit till den gemensamma databanken (GenBank). År 2002 gjordes en studie där man sammanställde informationen i denna databank, för att få en bild av artrikedomen i världshaven. Resultatet av denna studie var att det i världshaven fanns färre bakterietyper än vad många forskare har spekulerat i. I denna avhandling har Kjärstin H. Boström utfört en studie där en stor global provtagning gjordes för att se om denna undersökning överensstämde med den datainformativa. Provtagning från nio områden gjordes i de tempererade, tropiska och polarhaven. Resultatet visar i likhet med den datainformativa undersökningen på en begränsad artrikedom. 80% av gensekvenserna fanns redan i databanken, vilket tyder på att de flesta arter redan har blivit funna. Dessutom visade det sig att få av bakterierna återfanns på alla ställen och många återfanns endast på ett ställe. Utöver detta visade det sig att det fanns en ökad artrikedom ju närmare ekvatorn man kom.
Avhandlingen har titeln ”Nitrogen Fixation Among Marine Bacterioplankton”. Disputationen äger rum fredagen den 20 januari kl 09.30, Sal A137, Kocken, Landgången 4, Kalmar. Opponent är Assistant Professor Greig Steward, Department of Oceanography, University of Hawaii, USA.
Kontaktinformation
Kjärstin H. Boström
tel: 0480-44 62 50
e-post: kjarstin.hagman@hik.se
Stroke är en folksjukdom, ca 30 000 personer insjuknar årligen i Sverige. Bakom risken att drabbas ligger ett samspel mellan kända riskfaktorer (t.ex, högt blodtryck, diabetes, rökning och ålder), faktorer i miljön och omgivningen samt genetiska, ärftliga faktorer. Det genetiska inflytandet på risken att insjukna är begränsat på individnivå, det har beräknats vara något mindre än t.ex. den riskökning som rökning medför. Sett till hela befolkningen, och för att öka förståelsen av sjukdomsmekanismerna vid stroke, kan å andra sidan de genetiska faktorerna ha stor betydelse.
I norra Sverige finns förutsättningar att studera genetiska aspekter på stroke. Befolkningen har sitt ursprung i ett begränsat antal anfäder och det finns geografiskt definierade populationer som är genetiskt homogena. Deltagandet i stora folkhälsoprogram, framför allt MONICA-studien och Västerbottensprojektet, är högt vilket inneburit att förekomsten av hjärt-kärlsjukdomar och deras riskfaktorer i Norrbottens län och Västerbottens län är väl beskrivna. Till grund för avhandlingen ligger två prospektiva fall-kontrollmaterial (totalt 386 fall och 775 kontroller) och 56 familjer (117 strokefall) som samlats in via befintliga register och Medicinska Biobanken.
Undersökningarna av de invånare i de båda nordligaste länen som deltagit i MONICA-studien och Västerbottensprojektet och senare drabbats av stroke visar att det finns en variant i en gen som påverkar blodets tendens att bilda blodproppar. Den kan påvisas hos ca en tredjedel av befolkningen, men det var framför allt en grupp som dessutom hade förhöjda nivåer av blodfettet triglycerider som löpte ökad risk för stroke. Riskökningen är måttlig, men det intressanta är samspelet mellan den påverkbara blodfettsrubbningen och den medfödda genetiska varianten. Det kan alltså finnas en grupp människor där det är speciellt viktigt att behandla förhöjda triglyceridnivåer för att förebygga stroke.
Ett annat perspektiv på genetikens roll vid stroke kan fås genom att undersöka personer i familjer där flera individer har drabbats. Syskonpar, där båda haft stroke, och deras anhöriga har svarat på enkäter samt lämnat blodprov. Med s.k. kopplingsanalys identifierades då en genetisk faktor i ett avsnitt av en kromosom (nr 5) som påverkar risken för stroke. Avsnittet innehåller flera gener och dessa fynd i kombination med liknande fynd från Island stärker bevisen för att det finns en ärftlig faktor som ökar benägenheten för stroke. Det fortsatta arbetet i forskningsgruppen inriktas nu på att identifiera denna hittills okända faktor.
Per-Gunnar Wiklund är överläkare och doktorand vid enheten för medicin, tel. 090-785 28 31, e-post: pg.wiklund@medicin.umu.se
Avhandlingen läggs fram fredagen den 20 januari vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin och har titeln Genetic aspects of stroke – Association and linkage studies in a northern Swedish population
Disputationen äger rum i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Alun Evans, Belfast, UK.
Deras forskningsprojekt handlar om att förstå jordens inre och innehåller banbrytande inslag, som till exempel undersökning av materia under ännu högre tryck och temperaturer (för att simulera jordens inre) än vad som tidigare gjorts.
– Forskningen är viktig för att förstå evolutionen och jordens dynamik och kan på lång sikt ge ökade möjligheter att t ex förutse jordbävningar. Faktum är att vi idag vet mindre om vår egen jord än om rymden, säger Börje Johansson, professor i fysik.
Sverige förbättrar sitt redan goda internationella anseende inom den naturvetenskapliga forskningen, då tre ansökningar med svenska forskare rankas inom den högsta kategorin inom ESF:s EUROCORES-program ”European Mineral Sciences Initiative”. ESF:s så kallade EUROCORES-program syftar till tvärvetenskapligt samarbete mellan forskare från olika europeiska länder. Granskningen står ESF för, och forskningsfinansiärer i respektive medlemsland står för medlen. Vetenskapsrådet finansierar de svenska forskarnas medverkan med start januari 2006 och tre år framåt.
Teoretiska fysiker möter experimentella geovetare Forskningsprogrammet ”European Mineral Sciences Initiative” syftar till att föra samman experimentalister inom geovetenskap med forskare som sysslar med beräkningar. I programmet studeras minerals egenskaper med hjälp av fysikbaserade experimentella tekniker och avancerade datasimuleringar.
Konkurrensen är stor och ansökningarna som topprankas är i världsklass. Av totalt 48 ansökningar rekommenderas 13 stycken för finansiering av ESF.
– Det är glädjande att se hur väl svenska forskare hävdar sig i den internationella konkurrensen, säger Jonas Björck, forskningssekreterare Vetenskapsrådet.
Svenska fysiker med i toppen
Allra högst rankas ett forskningsprojekt som handlar om att förstå jordens inre, ”Mineralogy and Chemistry of Earth´s Core”. Projektet involverar sex forskargrupper från Sverige, Tyskland, Frankrike och Spanien. Från Sverige deltar Igor Abrikosov, Rajeev Ahuja och Börje Johansson. Forskningsledare är Leonid Dubrovinsky (svensk medborgare) vid Bayreuth Universität i Tyskland, tidigare Uppsala universitet. Forskargruppen har redan ett etablerat samarbete med flera publicerade artiklar i väl ansedda vetenskapliga tidskrifter. Nyligen gjorde de upptäckten att jordens kärna, som man hittills trott bestå av järn uppblandat med en del nickel, även skulle kunna innehålla magnesium.
Som nummer två på listan finns forskningsprojektet ”Subgrain Structure Development in Rocks and Metals” där huvudsökande är Sandra Piazolo, docent i geologi vid Stockholms universitet.
Det tredje forskningsprojektet med svenskt deltagande återfinns på plats nr fyra och heter ”Magnetism and Microstructure: From the Nanometre to the Planetary Scale” och har Ulf Hålenius, professor vid Naturhistoriska riksmuseet, som en av huvudsökandena.
Mer information:
Pressbilder finns på www.vr.se under Press och nyheter.
Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Börje Johansson, professor Uppsala universitet/Kungliga Tekniska högskolan, 08-790 8823, 070-417 54 52, borje.johansson@fysik.uu.se Igor Abrikosov, professor Linköpings universitet, 013-285650, 0709-295650, igor.abrikosov@ifm.liu.se Jonas Björck, forskningssekreterare Vetenskapsrådet, 08-546 44 203, 070-889 7805, jonas.bjorck@vr.se
Eva Högström,
Informationsansvarig,
Ämnesgruppen för naturvetenskap och teknikvetenskap
08 – 546 44 345
eva.hogstrom@vr.se
Fårsvingel (Festuca ovina) är ett gräs som forskargruppen i Lund ofta arbetat med. Detta gräs är vanligt förekommande i torra marker. En av dess gener kodar för ett enzym kallat PGIC. Lena Ghatnekar upptäckte att enzymet inte såg likadant ut i alla fårsvingelplantor. Det visade sig att vissa plantor hade extra gener för produktion av PGIC och att dessa gener fanns på andra ställen i DNA:et än den normala PGIC-genen. Först trodde forskrna att det rörde sig om kopierade gener. Men snart visade det sig att det snarare handlar om förrymda gener. Lena Ghatnekar förklarar:
– Det finns alltid små skillnader från planta till planta när det gäller komplicerade proteiner som enzymet PGIC. Säg att det rör sig om en skillnad på upp till ett par procent. Men i det här fallet var skillnaden sex procent, och det är för mycket för att det ska vara en vanlig genkopiering.
Främlingen är nu identifierad. Genen som producerar det avvikande PGIC:et kommer från ett annat gräs nämligen gröe (Poa) – och fårsvingel och gröe är inte alls nära släkt med varandra.
Forskargruppen har gjort en stickprovsundersökning i Skåne och funnit att tio procent av alla undersökta fårsvingelplantor innehåller Poa-genen. För att se hur utbredd Poa-genen är vill man även undersöka fårsvingel i Baltikum och södra Östersjöområdet.
– Vi vet inte hur och när den främmande genen har trängt in i fårsvingel. När vi exakt lokaliserat var i genomet som genen sitter är det möjligt att göra en gissning. Men uppenbarligen har en unik händelse lett till en variant som stått sig bra i konkurrensen, och därför har den främmande genen spritt sig till senare generationer, säger forskningsgruppens ledare professor Bengt Olle Bengtsson och tillägger:
– Det är verkligen en unik händelse. Poa och Festuca ligger så långt från varandra att ingen växtförädlare ens skulle komma på tanken att korsa dem. Kanske har genen förts in i Festuca via ett virus som kan infektera båda dessa gräsarter. I så fall är det ett slags spontan genmodifiering; vår tids gentekniker utnyttjar virus för att överföra gener. En annan möjlighet är att något speciellt har hänt vid själva befruktningen. Gräsen har visserligen ett slags immunförsvar som hindrar främmande pollenkorn att fästa på pistillen. Men på något sätt har kanske ett fragment av ett Poa-pllen den följt med vanligt Festuca-pollen.
För ytterligare information: Lena Ghatnekar nås på tel 046 222 78 57 och Bengt Olle Bengtsson på 046 222 98 90. Artikeln finns på www.journals.royalsoc.ac.uk, skriv “Ghatnekar” i sökrutan.
Avhandlingsförfattaren menar att förståelsen för sambanden mellan hur en skada påverkar olika system i hjärnan och hur detta inverkar på förmågan att uttrycka sig och förstå är mycket viktig. Det har länge varit känt att en skada i vänster hjärnhalva kan påverka språkförmågan. Men under de senaste årtiondena har det blivit alltmer klart att även höger hjärnhalva spelar en viktig roll för förmågan att använda språket på ett adekvat sätt. Även om talet tycks vara intakt kan drabbade personer få svårt att fungera bra i samtal. När vi kommunicerar med varandra uttrycker vi mycket av det vi vill framföra utan att använda ord. Vi väljer också ord som genom sin betydelse i det specifika sammanhanget ger en särskild nyans åt det vi vill säga. Lyssnaren använder sin förmåga att dra slutsatser om innebörden utifrån det vi säger, sättet vi uttrycker oss på och i vilken situation vi befinner oss i.
Charlotta Saldert visar att personer med hjärnskada kan ha svårt att revidera en felaktig tolkning av tvetydiga ord. Hos personer med skada i vänster hjärnhalva tycks denna svårighet ha samband med brister i arbetsminnet. Hos personer med skada i höger hjärnhalva kan istället brister i koncentrationsförmåga spela in. Förståelse som är beroende av att man kan dra slutsatser om en annan persons attityd eller motiv kan också påverkas negativt efter en skada i höger hjärnhalva och avhandlingsförfattaren diskuterar möjliga orsaker till detta.
I ett samtal ställs höga krav på förmåga att formulera och strukturera sitt budskap och även på att kunna samarbeta med sina samtalspartners för att konversationen ska flyta och budskapet gå fram. Hjärnskadade personer och deras samtalspartners har i ett frågeformulär fått beskriva hur de tycker kommunikationen har förändrats efter hjärnskadan. Förändringar i exempelvis förmåga att ta sin plats i samtalet och svårigheter att hitta rätt ord visade sig uppfattas ha negativ påverkan på samtalet oavsett om vänster eller höger hjärnhalva var skadad. Fler personer med skada i vänster hjärnhalva rapporterade negativ påverkan av flera olika förändringar i samtalsinteraktionen. Men på individnivå upplevdes den negativa påverkan ofta som mycket stor också hos personer med skada i höger hjärnhalva.
Charlotta Saldert betonar vikten av att uppmärksamma även subtila tecken på förändringar i förståelse och samtalsinteraktion i rehabiliteringen av hjärnskadade. Förmåga att använda funktionella strategier som kan kompensera för brister i olika system är mycket väsentligt. Samtalspartnern spelar här också en viktig roll för att underlätta ett rikt socialt liv för personer med språk- och kommunikationssvårigheter efter hjärnskada.
Avhandlingens titel: Interference and Conversational Interaction: Pragmatic language disturbances related to stroke.
Opponent: Professor Mick Perkins, Sheffield, Storbritannien
Disputationen äger rum fredagen den 20 januari 2006 kl. 10.00
Lilla hörsalen, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Charlotta Saldert,
e-post: lotta.saldert@ling.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
