Fokus i avhandlingen har legat på att i samarbete med olika aktörer i organisationen arbeta fram olika vägar till förändring. I avhandlingen presenteras en modell för i första hand förändringsarbete, men också för analys av organisationer. Modellen öppnar för olika aspekters betydelse – i det här fallet vad som skapar föreställningar och förväntningar kring kvinnor och män, teknik samt ledarskap.
– Det som är unikt med projektet är att företaget tog eget ansvar för att driva förändringsarbetet. Metodansatsen var interaktiv, vilket betyder att forskningen skett i nära samarbete med de berörda i organisationen, säger Annika Vänje.
Avhandlingen ger ett praktiskt exempel på hur man inom industrin kan arbeta med förändringsprocesser när det gäller att öka andelen kvinnor som är chefer och ingenjörer. Den visar också att de kvinnor som arbetar som ingenjörer och chefer kan beskrivas som teknikadministratörer. De ansvarar för enheter som kan karakteriseras som stödfunktioner till själva produkten, vilken i det här fallet är turbiner, och teknikutvecklingen.
– Kvinnors möjligheter att göra karriär inom civilingenjörsyrket kan beskrivas utifrån begreppet hegemonisk feminitet, en feminitet som representerar de koder som utgör själva normen för en ingenjör i ledande ställning. Vad som konstruerar normen kan exempelvis beskrivas utifrån maktaspekter ger status – rätt nätverk, klasstillhörighet, yrkestillhörighet och rätt klädsel, säger Annika Vänje.
– Den kan också beskrivas utifrån några av de aspekter som lyftes fram av deltagarna i projektet när de diskuterade hur en chef på företaget ”ska vara”. Där kom det fram sådant som att ha rätt högre chef, att synas, att ingå i nätverk, att vara man, att våga ta risker och att vara handlingskraftig.
Annika Vänje är född i Stockholm (1963) och har en fil kand från Stockholms universitet. Åren 1996-2000 arbetade hon som jämställdhetshandläggare p Kungliga tekniska högskolan (KTH) och har under sitt forskningsarbete haft en doktorandtjänst på Arbetslivsinstitutet. Från och med 2005 är hon återigen verksam vid KTH.
Upplysningar: Annika Vänje, tel. 08-790 79 11, 070-719 79 11, annivn@kth.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Diakonissor har funnits i Svenska kyrkan sedan 1855. Från 1902 har det också funnits diakoner. Idag används oftast ”diakon” för att beskriva både män och kvinnor inom yrkesgruppen, som bl. a. arbetar med kyrkans sociala arbete. Utbildningen av diakoner avslutas med en ceremoni, ofta benämnd vigning.
Den tidiga diakonissverksamheten i Sverige organiserades inom ramen för så kallade moderhus. Diakonissorna, som förväntades leva ogifta, upptogs i moderhusets gemenskap efter rådgivande omröstning bland de redan upptagna systrarna och delade där ekonomiska och sociala villkor med sina medsystrar. Moderhuset ansvarade för deras anställningar i samhälle, kyrka och på anstaltens egna institutioner och var deras trygghet vid sjuk- eller ålderdom. Till moderhuset kunde systrarna återvända efter avslutad yrkesgärning.
Diakonerna var friare i sin relation till sin utbildningsanstalt Diakonanstalten. De kunde, till skillnad från diakonissorna, fortsätta som diakoner även om de gifte sig. I samspelet mellan kyrka och samhälle har synen på diakoner och diakonissor, deras vigning och uppdrag formats. Avhandlingsförfattaren har studerat diakonatet just utifrån vigningens utformning och funktion.
Under större delen av perioden 1855-1999 har vigningar, upptagningar eller invigningar som de också har kallats, av diakoner och diakonissor skett vid de olika diakonianstalterna. I den kyrkoordning som fastställdes av Svenska kyrkans kyrkomöte 1999 slås dock fast att vigning av diakoner – ordet diakonissa används inte i kyrkoordningen – skall ske i stiftens domkyrkor. Antagning och prövning av dem som skall vigas skall också ske i respektive stift.
– Det har funnits en oklarhet kring diakoners och diakonissors roll i Svenska kyrkan, säger Helena Inghammar. Oklarheten, eller om man hellre vill öppenheten, kring diakonatet har möjliggjort en mängd skilda vigningstraditioner vid olika diakonianstalter och i olika stift.
Helena Inghammar lyfter fram även faktorer utanför kyrkan som haft betydelse för synen på diakonatet och utvecklingen av vigningar av diakoner och diakonissor. En rad omständigheter, som långt ifrån alla är specifikt inomkyrkliga, har lett till den förändrade syn som fått till följd att vigningarna flyttats från moderhuset till domkyrkan.
– Samhällets förändrade syn på kyrkornas roll i välfärdssamhället har varit av betydelse. Likheterna var exempelvis länge stora mellan diakonissor och sjuksköterskor, menar Inghammar, eftersom båda grupperna invigdes och förväntades leva ogifta. Den ökade jämställdheten mellan män och kvinnor har påverkat också synen på diakonatet, inte minst om man ser till frågan om kvinnliga präster.
Avhandlingens titel: Från moderhuset till domkyrkan. Upptagning, invigning och vigning av diakoner och diakonissor i Svenska kyrkan 1855-1999.
Opponent: Teol. dr Ninna Edgardh Beckman, Uppsala
Disputationen äger rum fredagen den 13 januari 2006 kl. 10.15
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Helena Inghammar,
e-post: helena.inghammar@rel.gu.se, helenainghammar@hotmail.com
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se
Genom att analysera DNA från fjällrävens hela utbredning i Skandinavien har Love Dalén och hans medarbetare lyckats kartlägga fjällrävens populationsstruktur. Resultaten visar att fjällräven är uppdelad i fyra populationer: Hardangervidda i Norge, Sylarna/Helags i Jämtland, Stekenjokk/Børgefjell i centrala Skandinavien, samt en stor population som spänner från Vindelfjällen i söder till Varangerhalvøya i norr. Antalet fjällrävar i respektive population är mycket lågt (10-50) och utbytet mellan dem tycks vara litet. Detta innebär en stor risk för lokala utdöenden på grund av slumphändelser, till exempel ett uteblivet lämmelår. Lämlar är fjällrävens primära föda.
Analyser av gamla museiprover, och av prover som samlats in under de senaste 17 åren inom Projekt Fjällräv SEFALO, visar att fjällrävarnas genetiska variation har minskat under de senaste 100 åren. Detta är oroväckande eftersom det också visat sig finnas ett samband mellan inavel och låg genetisk variation på individnivå, och reproduktionsframgång. En del rävar har immigrerat från Ryssland till Sverige vilket har bromsat minskningen i genetisk variation till viss del, särskilt i den nordligaste av de skandinaviska populationerna. Men farhågor finns att en minskande populationsstorlek på Kolahalvön i västra Ryssland kommer leda till ett minskat inflöde av nya gener österifrån.
De fyra populationerna i Skandinavien bör behandlas som separata bevarandeenheter. De stödåtgärder som i dagsläget pågår är utfodring och jakt på rödräv, som är fjällrävens främste konkurrent om födan. Eftersom spridningen mellan populationerna tycks vara mycket liten, så är det osannolikt att bevarandeåtgärder i en population har några positiva spin-off-effekter på de andra populationerna. Bevarandeåtgärder bör därför ske i alla populationerna. Den norra populationen måste här anses vara särskilt viktig eftersom det är möjligt att den upprätthåller en kontakt mellan Ryssland och övriga Skandinavien. Det är möjligt att man i framtiden även bör överväga att flytta fjällrävar, antingen mellan populationerna inom Skandinavien eller från Ryssland till Skandinavien.
Kontaktinformation
För mer information, avhandlingen eller bilder kontakta:
Love Dalén. PhD, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet mobil 070-777 27 94 tfn 08-16 40 47
e-post Love.Dalen@zoologi.su.se
Maria Erlandsson, pressekreterare Stockholms universitet,
tfn 08-16 39 53 mobil 070-230 88 91 e-post maria.erlandsson@eks.su.se
– Det är väldigt roligt att ansökan beviljats. Det är första gången som Umeå universitet har utsetts till både anslagsmottagare och koordinator av ett EU:s Tempusprojekt, säger Adi Anani.
Tempusprogrammet ger universitet inom EU en möjlighet att samarbeta om utbildningsfrågor och med utveckling av den högre utbildningen med universitet på Västra Balkan, i Östeuropa, Centralasien och med universitet i partnerländer runt Medelhavet. Tempus grundades 1990 direkt efter Berlinmurens fall.
ICT Learning Pentagram, ICT-LEAP, heter projektet som leds av Adi Anani och som nu beviljats EU-medel.
Projektet kommer att etablera ett nätverk inom e-utbildning, nätbaserad utbildning, mellan partnerländerna runt Medelhavet, MEDA-länderna, och EU och ge dem tillgång till EU:s e-utbildning och kompetens. Med ICT-LEAP kan universitet inom MEDA och EU följa utvecklingen inom e-utbildningen. ICT-LEAP kommer bland annat att erbjuda teknikträning och ett nätverk av e-lärandecentra.
MEDA-länderna består bl.a. av: Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon, Marocko, Palestinska myndigheten, Syrien och Tunisien.
Projektets konsortium inkluderar förutom Umeå universitet och Dortmund universitet i Tyskland, två palestinska och ett jordanskt partneruniversitet. Två universitetsrektorer är direkt engagerade i projektet.
– Projektet ger våra partneruniversitet i MEDA-länderna tillgång till globala utbildningsmöjligheter. Jag är övertygad om att ICT-LEAP också kommer att bidra till regional stabilitet och utveckling. Projektet förväntas också expandera till andra regioner, säger Adi Anani. Och för Umeå universitet betyder det att den internationella profileringen stärks och att universitetet förutom ökad erfarenhet och förhöjd kvalitet i e-utbildning också får förbättrat rekryteringsläge, fortsätter Anani.
– Jag är som sagt väldigt glad för att projektet nu kan bli verklighet. Jag initierade projektet för mer än ett år sedan och skrev ansökan i december 2004 men jag uppskattar stödet och uppmuntran från elektronikgruppen och prefekten vid institutionen för tillämpad fysik och elektronik samt från konsortiets medlemmar. Dr. Regis Cabral var med sin EU-erfarenhet också till stor hjälp vid ansökan, säger Anani.
För mer information om TEMPUS programmet, se:
http://europa.eu.int/tempus
Kontaktinformation
För mer information om projektet, kontakta gärna:
Dr. Adi Anani, Umeå universitet, institutionen för tillämpad fysik och elektronik
Tel: 090 – 786 63 38
E-post: adi.anani@tfe.umu.se
De flesta barn med funktionsnedsättning växer nuförtiden upp i sina hem. Föräldrarna har ansvaret både för den vård som alla barn behöver och dessutom ansvarar de för den ytterligare vård som barnets funktionsnedsättning kräver. Det stöd som föräldrarna får av professionella, närstående och vänner är av avgörande betydelse för hur de upplever sin livssituation.
I avhandlingen beskriver föräldrarna hur de i samband med upptäckten av barnets funktionsnedsättning blev varse viktiga värden i livet som de förut tog för givet. De är tacksamma över att ha fått behålla sitt barn i livet och de strävar efter att barnet ska få leva ett gott liv, trots funktionsnedsättningen. Det dagliga livet upptas till stor del av vården av barnet och att konfrontera den oro och osäkerhet som är relaterad till barnets funktionsnedsättning. Föräldrarna beskriver också hur de får konfrontera andra personers syn på barnet som mindre värt än ett friskt barn.
När föräldrarna upplever att vårdpersonal lyssnar på dem, bryr sig om dem som viktiga personer och tar dem på allvar som barnets vårdare, beskrivs det som ett ovärderligt stöd för att uppnå trygghet och kompetens i vården av sitt barn. Föräldrarna känner att vårdpersonalen delar synen på barnet som värdefullt och vill dess bästa när de engagerar sig i barnet och uppfattar dess unika behov. Det ger föräldrarna ett hopp om att kunna göra sitt bästa för barnet utifrån dess egna inneboende resurser. Det professionella stödet ger också en lättnad i det dagliga livet. När föräldrarna upplever att vårdpersonal negligerar både dem, barnet och deras behov och inte tar föräldrarnas kunskap, erfarenheter och iakttagelser på allvar, blir det dagliga livet betungande. Föräldrarna blir kvar i osäkerhet och otrygghet om hur de ska ta hand om sitt barn på bästa sätt. Detta medför en kamp mot de professionella för att kräva det stöd som föräldrarna anser att de och deras barn är i behov av.
Att få informellt stöd, det vill säga från vänner, närstående och grannar beskrivs av föräldrarna som viktigt för både dem själva och för barnet. Barnets nära relationer med närstående, inte minst med mor- och farföräldrar och med kamrater i skola och på fritid upplevs av föräldrarna som berikande för barnet. Möjligheten att kunna dela erfarenheter av oro och bekymmer som har med barnets funktionsnedsättning att göra med andra personer utanför familjen, liksom att kunna dela glädje tillsammans beskrivs också som ett stöd. Det är möjligt endast med personer som visat sig vara trofasta och inte får föräldrarna att känna sig besvärliga för att de har ett barn som kräver mycket av deras omvårdnad och uppmärksamhet. Det informella stödet ger också en lättnad i det dagliga livet och plats för spontana aktiviteter. Att få ett barn med funktionsnedsättning beskrivs som ett prov på vänskap och trofasthet när något allvarligt händer. Det informella stödet är därför något som inte går att kräva. Föräldrarna berättar om hur bristen på informellt stöd gör att både de och barnet blir ensamma och utanför en naturligt mänsklig gemenskap med andra utanför familjen.
Avhandlingen omfattar fyra delstudier som är baserade på intervjuer med föräldrar och professionella.
Britt-Marie Lindblad är född och uppvuxen i Dalarna. Hon har arbetat som barnsjuksköterska och distriktsköterska i Uppsala, Härnösand och Göteborg. Sedan 1990 arbetar hon på Institutionen för Vårdvetenskap vid Högskolan i Borås.
Fredag 13 januari försvarar Britt-Marie Lindblad, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet sin avhandling med titeln Att vara förälder till barn med funktionsnedsättning, erfarenheter av stöd och av att vara professionell stödjare.
Disputationen äger rum klockan 13.00 den 13 januari, 2006 i Vårdvetarhusets aula, vid Umeå universitet. Fakultetsopponent är docent Venke Sørlie, Institutionen för Sykepleivitenskap og Helsefag, Oslo Universitet, Oslo.
Kontaktinformation
Britt-Marie Lindblad kan nås på telefon 033-25 42 95 (bostad), 033-435 47 41 (arbetet) eller på 0730-66 49 40 (mobil). E-postadressen är Britt-Marie.Lindblad@hb.se.
– Med detta påstående menar vi inte att den traditionella synen på cancer som resultat av genetiska förändringar är fel, men att ”epigenetiska” förändringar är minst lika viktiga och att dessa kommer först, säger professor Rolf Ohlsson vid institutionen för Fysiologi och Utvecklingsbiologi vid Evolutionsbiologiskt centrum.
Epigenetiska förändringar handlar inte om förändringar i arvsmassans DNA-sekvens utan om förändringar vad gäller när, var och hur arvsanlagen uttrycks. Man vet redan att epigenetiken griper in i, inte bara cancer, utan också en mångfald andra sjukdomar hos människan, som till exempel psykiatriska sjukdomar, fetma och födelsedefekter. Epigenetiska förändringar kan exempelvis inaktivera arvsanlag som bromsar cancer (tumörsuppressorgener) och/eller aktivera arvsanlag som ökar risken för cancer (onkgener).
– Celler som härbärgerar epigenetiska förändringar kan se helt normala ut – men om man tittar noga på cellens epigenetiska status finner man subtila förändringar som predisponerar för cancer, säger Rolf Ohlsson.
– Eftersom epigenetiska förändringar i normala celler ger en ökad cancerrisk bör det kunna bli möjligt att upptäcka cancer tidigt och behandla patienter innan tumören utvecklats, ungefär som kardiologer kan behandla hjärtsjuka patienter med kolesterol-sänkande medel.
Ohlsson och hans kollegor föreslår att cancer generellt utvecklas via en trestegsprocess. Enligt denna modell initieras de flesta cancerformer med en epigenetisk förändring i särskilda arvsanlag som kallas för tumorpromoter-gener i organspecifika stamceller. Detta leder till en mera okontrollerad tillväxt av stamceller som i en andra fas bäddar för en mutation, exempelvis genetiska förändringar i tidiga stadier av leukemi. I den förhärskande cancermodellen anses detta vara det första steget i canceromvandlingen. I den tredje fasen samverkar genetisk och epigenetisk instabilitet vilket accelererar utvecklingen av cancer.
– Många av egenskaperna i utvecklade tumörer, som till exempel förmågan att bilda metastaser, kan finnas redan i de stamceller som ger upphov till primärtumören, säger Ohlsson.
– Större uppmärksamhet borde ges vad som verkar vara normala celler eftersom dessa är uppenbara måltavlor för epigenetiska förändringar och därmed viktiga måltavlor för förebyggande åtgärder och diagnos.
Författarna till översiktsartikeln är Andrew Feinberg (Johns Hopkins Medical School, Baltimore), Rolf Ohlsson vid Uppsala Universitet och Steven Henikoff, (the Howard Hughes Medical Institute at the Fred Hutchinson Cancer Research Center, Seattle).
Kontaktinformation
För mer information kontakta Rolf Ohlsson på 070-425 02 31 eller Rolf.Ohlsson@eb.uu.se
I januari påbörjar FOI på uppdrag av Skogsstyrelsen flygningarna över det stormdrabbade området.
I dagsläget är mer än två tredjedelar av det stormfällda virket efter Gudrun omhändertaget. Om betydande mängder granvirke blir liggande utspritt i skogen över nästa sommar ökar riskerna för omfattande insektsangrepp på levande skog de följande åren.
Skogsstyrelsen har därför beslutat att med hjälp FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) använda en ny radarteknik, CARABAS, för att kartlägga de områden där rester av granvirke fortfarande finns kvar. Inventeringen kommer att följas upp i fält av Skogsstyrelsens personal och berörda markägare kommer att informeras om kvarvarande granvirke.
– Vår förhoppning är att den här tekniken ska hjälpa oss att hitta kvarliggande träd, och ge oss en bra möjlighet att informera om var särskilda insatser måste till för att vi ska undvika massiva insektsangrepp, säger Magnus Fridh, projektledare för Skogsstyrelsens stormanalysprojekt.
Det är FOI och Ericsson Microwave System som tillsammans utvecklat CARABAS. Tekniken är världsunik och ursprungligen framtagen för militära ändamål. Systemet bygger på radiovågor med låg frekvens som kan urskilja föremål trots regn, snö och kraftig vegetation. Utrustningen är installerad i plan från Försvarets materielverk (FMV) som flyger över de stormfällda områdena under andra halvan av januari.
– Det här är ett strålande exempel på hur militär teknik kan användas för civila tillämpningar, säger Lars Ulander, forskningschef på FOI. Tekniken är mycket intressant för olika typer av karteringsändamål.
Det område som ska inventeras är Kronobergs län, södra delarna av Jönköpings län, Tranemo och halva Hylte kommun. Resultaten ska vara färdiga i början av mars.
Kontaktinformation
Magnus Fridh
projektledare Stormanalysprojektet Skogsstyrelsen
tel: 036-15 57 15 mobil: 070-554 56 27
Lars Ulander
forskningschef FOI
tel: 013-37 80 44 mobil: 070-927 71 52
Åsa Ivarsson
presskontakt FOI
tel: 08-555 031 55 mobil: 070-444 77 55
Ida Northfell
pressekreterare Skogsstyrelsen
tel: 036-15 55 52 mobil: 070- 600 21 99
Första numret av nättidningen Wingspan ligger nu ute på Internet. Syftet med Wingspan är att sprida kunskap om ledarskap, lärande, skolutveckling, utbildningspolicies, ny teknik inom skolvärlden och fortbildning.
– Lärare och skolledare runt om i världen är vår viktigaste målgrupp, berättar Kristen Snyder.
Hon konstaterar att nyordningen för Wingspan sker i en tid med stora pedagogiska utmaningar.
– Det gäller att skapa skolor som både har ett globalt och ett lokalt engagemang. Därför krävs ett holistiskt perspektiv där man ser sambandet mellan ledarskap, lärande och organisationsutveckling i förhållande till samhället.
Skribenterna i Wingspan, som främst består av forskare och pedagoger, kommer från hela världen. Till tidningen finns också ett internationellt redaktionsråd knutet. Medlemmarna i detta bidrar med nya infallsvinklar från sina världsdelar.
– Vårt mål är att skapa ett forum för dialog mellan forskare och pedagoger. Vi vill visa på likheter och skillnader mellan kulturer och samtidigt som vi presenterar mångfalden tar vi också fram det som förenar när det gäller skolutveckling.
Wingspan startades för 25 år sedan och chefredaktören Robert H. Anderson har ända från början satt sin prägel på tidningen. Han är också ett välkänt namn i pedagogiska kretsar genom sina insatser när det gäller utveckling av lärarlag och åldersintegrerad undervisning.
Robert H. Andersons första kontakter med Mittuniversitetet togs i mitten av 1990-talet när han kopplades in på ett flertal internationella utbildningar som genomfördes här. 2003 donerade Robert H. Anderson hela sin världsunika boksamling, som omfattar 7 000 böcker i ämnet skol- och ledarskapsutveckling, till Mittuniversitetet. Dessa finns idag på Sambiblioteket i Härnösand.
– Det känns mycket stimulerande att få ta hand om stafettpinnen för Wingspan från honom. Denna tidning har genom åren stimulerat många lärare att våga tänka nytt och min förhoppning är att fortsätta i samma spår med ny teknik och med ett ännu bredare nätverk av medarbetare och läsare, avslutar Kristen Snyder, som till vardags arbetar vid Institutionen för Utbildningsvetenskap på Mittuniversitetet på Campus Härnösand.
Hon passar också på att tacka för donationen från Pedamorphosis Inc. på 100 000 kronor som använts till att omvandla papperstidningen till en nättidning.
Nättidningen kan läsas på: www.miun.se/wingspan
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till: Kristen Snyder, 0611-863 30, 070-231 28 45, kristen.snyder@miun.se
Karin Jackson är medicine doktor och lärare i omvårdnadsvetenskap vid Örebro universitet och har i sin doktorsavhandling undersökt hur kvinnor och män som fått ett för tidigt fött barn upplever föräldraskapet och hur de utvecklar sin identitet som mamma respektive pappa.
– Den första tiden rymde föräldraskapet en spänning mellan de förväntningar och ideal föräldrarna hade och hur de upplevde sig själva som mamma respektive pappa, säger Karin Jackson. Mötet mellan den professionella och naturliga omsorgen kan vara av avgörande betydelse för föräldrarnas möjligheter att identifiera sig med rollen som förälder. Personalen och miljöerna inom vården kan både vara främjande och hindrande.
Av de bedömningar av vårdens kvalitet som gjorts i en av Karin Jacksons studier, framkom att det i första hand är viktigt med en god medicinsk-tekniskt kompetent vård till det för tidigt födda barnet. Vidare är det av betydelse att information ges om barnets behandling och vård samt att föräldrarna har kontinuerligt tillgång till en ansvarig sjuksköterska.
– Bemötandet från vårdpersonalen är också av betydelse, säger Karin Jackson. Det är viktigt att bli bekräftad och sedd i rollen som förälder. Sjuksköterskans roll har stor betydelse för föräldrarnas trygghetskänsla.
Studien ger också ett visst stöd för att ytterligare stöd till fäder bör tillskapas, så att de i större utsträckning kan vara med sina barn efter hemkomsten från neonatalavdelningen.
Jacksons forskning visar också att vårdkonsumtionen under barnens första levnadsår var högre för de för tidigt födda barnen i jämförelse med de normalt födda barnen. Även antal inläggningar på sjukhus efter neonatalperioden (vårdtiden på avdelningen) var högre för studiegruppen.
– Personalen inom hälso- och sjukvården har en viktig uppgift att stödja föräldrar till för tidigt födda barn så att deras egna resurser i den naturliga omsorgen om barnet, deras utveckling i föräldraskapet och anpassning till familje- och arbetsliv stärks, säger Karin Jackson. Vi behöver utveckla varma och kärleksfulla vårdmiljöer.
Avhandlingens titel ”Att vara förälder till ett för tidigt fött barn – En studie om föräldrars dagliga liv och deras möten med vården”.
Pressfoto på Karin Jackson finns att hämta i pressrummet på Örebro universitets hemsida på adressen: www.oru.se/press/bildarkiv/karin_jackson
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Karin Jackson, telefon 019-30 36 63, 0730-65 92 30, e-post: karin.jackson@hi.oru.se.
Ove Nilsson är professor vid UPSC och vid SLU:s institution för skoglig genetik och växtfysiologi, en av de två institutioner som år 1999 gick samman i UPSC.
Uppmärksamheten blev enormt stor när Umeå-gruppen i augusti publicerade sin rapport om florigen i Science. Det var den sovjetiske forskaren Tjajlachjan som myntade ordet florigen 1936, och sedan har forskare världen runt försökt hitta det mystiska ämne som styr växternas blomning.
Efter 70 års sökande kom genombrottet när Ove Nilsson och hans grupp hittade en budbärarmolekyl som uppfyllde alla klassiska krav på egenskaperna hos florigen. I sina försök använde de modellväxten backtrav. Resultaten kan emellertid tillämpas även på andra växter, även träd.
Länk till texten i Science – se nedan.
Här är länken till det pressmeddelande om Umeå-forskarnas upptäckt som SLU skickade ut i början av augusti:
http://www.slu.se/page.cfm?page=135&Nyheter_ID=4181&FunktionID=20
I en artikel i oktobernumret av SLU:s personaltidning Resurs (nr 3/2005, sidorna 14-15) beskrivs det spännande arbete som ledde fram till upptäckten. Ladda ner pdf-fil från arkivet:
http://resurs.slu.se
Som årets vikigaste vetenskapliga händelse rankar Science publiceringen av schimpansen Clints arvsanlag. Det betecknas som ett ett av de mest dramatiska resultaten under året. På andra plats kommer rymdforskning, och studierna av växternas blomning är alltså den tredje viktigaste nyheten bland de tio på Science rankinglista.
Kontaktinformation
Ove Nilsson, tel 090-786 84 87
E-post: Ove.Nilsson@genfys.slu.se
Den plastbearbetande blandaren kommer att utnyttjas både inom grundutbildningen, i forskningsprojekt, men också för uppdrag och tester för industrin. Utrustningen är nämligen en miniatyr av större plastbearbetande blandare som finns ute i industrin. Eftersom den är liten kan man göra tester med bara ½ dl plast (granulat). Detta är en stor fördel, eftersom man ofta har tillgång till mycket små mängder råmaterial då man utvecklar nya plaster. Egentligen består utrustningen av två delar. Den ena är en blandare där råvaran värms upp, smälter och trycks ut i allt från plastfibrer till plastfilmer.
Johannes Rehbein, som är utbytesstudent från RWTH Aachen University i Tyskland, demonstrerar hur maskinen fungerar. I den andra delen kan man tillverka provbitar som smälts ner i färdiga formar.
– Utrustningen är verkligen intressant för forskningsändamål, men också för examensjobb, förklarar Mikael Skrifvars.
Via en dator kan man också följa tillverkningsprocessen och få fram olika värden och göra mätningar.
Stort intresse
Han berättar vidare att inget annat svenskt lärosäte har en liknande utrustning. Därför är också intresset för den stort. SP, Sveriges Provnings- och forskningsinstitut, har varit med och delfinansierat maskinen och kommer också att utnyttja den. Mikael Skrifvars berättar att SP är närmast intresserad av att bearbeta s.k. nanokompositer, det vill säga plaster som blandas med nanofyllmedel. Utrustningen kommer även att utnyttjas i gemensamma projekt vid SP och Högskolan i Borås.
– Även Institutionen Textilhögskolan är intresserade. Tillsammans kan vi nu ta fram nya textila material via plastfibrer, som kan t.ex. användas i funktionella och smarta textilier, fortsätter Mikael Skrifvars.
Det är via en finansiering från Stiftelsen FöreningsSparbanken Sjuhärad som Institutionen Ingenjörshögskolan har kunnat köpa in maskinen. Totalt kostar den runt 1,2 miljoner kronor.
– Det var en stor investering, men helt nödvändig för vår forskning inom det här området.
Kontaktinformation
Professor Mikael Skrifvars, Institutionen Ingenjörshögskolan Högskolan i Borås
Telefon: 033-435 4497
Mobil: 0708-19 61 46
E-post: mikael.skrifvars@hb.se
För högupplösta bilder se referenslänk:
Det reala värdet av minimilönerna har ökat betydligt
De svenska minimilönerna är höga jämfört med andra länder. I de avtalsområden som undersöks i rapporten motsvarar den lägsta minimilönen 60-70 procent av medianlönen i tillverkningsindustrin. För den minst kvalificerade arbetskraften har det reala värdet av minimilönerna ökat betydligt under de senaste tio åren. Det gäller framförallt inom tjänstesektorerna, där många arbetstagare har en låg lön och därför berörs av förändringar i minimilönen. Inom hotell- och restaurangbranschen samt detaljhandeln är ökningen i minimilönens köpkraft närmare 40 procent.
Spridningen i minimilöner inom avtalen har ökat
Under de senaste decennierna har spridningen i utgående löner ökat. Även spridningen i minimilöner inom avtalen, beroende på yrke, erfarenhet och ålder, har ökat. Tidigare var det vanligt med regionala skillnader, men de har nästan försvunnit. Mellan de olika avtalen har inte spridningen i minimilöner ökat.
Ökad konkurrens från låglöneländer kan påverka minimilönerna
Minimilönerna kan i framtiden komma att påverkas av den tilltagande konkurrensen om arbetstillfällena från låglöneländer, däribland EU:s nya medlemsländer.
Minimilönerna fastställs i kollektivavtal men gäller inte alla
Minimilönerna förhandlas mellan arbetsgivare och fack och fastställs i kollektivavtal. Utländska företag som är tillfälligt verksamma i Sverige omfattas inte automatiskt av de avtalade minimilönerna. Enbart under 2004 träffades nära 300 avtal och i de allra flesta av dessa fastställs minimilöner. Minimilönen bestäms ofta utifrån yrke, erfarenhet eller ålder. Rapporten bygger på en genomgång av ett urval svenska kollektivavtal 1970-2005. Urvalet täcker tre fjärdedelar av antalet löntagare.
Kontaktinformation
IFAU-rapport 2005:18 ”Hur höga är minimilönerna?” är skriven av Per Skedinger, Industriens Utredningsinstitut.
Vill du veta mer, kontakta Per på telefon: 08-665 45 53 eller via e-post: per.skedinger@iui.se
Av 133 personer dömda för våldsbrott hade 78 (58 procent) druckit alkohol under dygnet före brottet. En stor majoritet av de dömda var män med en psykiatrisk diagnos och de allra flesta våldshandlingarna begicks mot personer som de kände.
Risken att använda våld var mer än 13 gånger större om personen druckit alkohol under dygnet före brottet. Riskökningen beräknades i jämförelse mot varje individs normala bruk av alkohol, i en så kallad case-crossover-studie.
Även bruk av andra droger, som benzodiazepiner (”lugnande medel”), cannabis, amfetamin och antidepressiva medel, undersöktes. Benzodiazepiner i ”vanliga” doser tycktes minska risken för våldsamt beteende liksom även antidepressiva preparat. Till skillnad från resultat från andra studier tycktes risken inte heller öka ytterligare om alkoholen kombinerats med benzodiazepiner.
– Resultaten tyder på alkohol triggar våldshandlingar mest av de undersökta drogerna. Preventiva insatser för personer med risk för våldsamt beteende bör därför inriktas på att minska deras användning av alkohol, menar forskare Ulrika Haggård-Grann, Karolinska Institutet.
Publikation:
The role of alcohol and drugs in triggering criminal violence: a case-crossover study
Haggård-Grann U, Hallqvist J, Långström N, Möller J.
Addiction (2006) 101:100-108.
www.addictionjournal.org
För mer information, kontakta:
Ulrika Haggård-Grann, Med Dr, centrum för våldsprevention, Karolinska Institutet, tel 073-659 60 00, e-post: ulrika.haggard@cns.ki.se
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Det är Erik Johansson vid Inst. för medicinsk kemi och biofysik som tillsammans med doktoranderna Nasim Sabouri och Olga Chilkova medverkar i denna publicering, som också kommer att avsätta sig på tidskriftens förstasida i form av en bild som beskriver upptäckten.
Den mänskliga arvsmassan har tidigare kartlagts, liksom arvsmassan hos allt fler andra organismer. Däremot saknas kunskap om hur arvsmassan kan kopieras och repareras så effektivt och exakt. Vid dessa processer deltar alltid ett s.k. DNA-polymeras, ett enzym som utför själva syntesen, nybildningen, av arvsmassa. DNA-polymeras epsilon ansvarar för en stor del av denna syntes hos högre organismer och gör det med mycket hög noggrannhet.
I artikeln beskrivs proteinets tredimensionella struktur, vilket avslöjar att enzymet består av två områden, domäner, med olika funktioner. I ena änden av enzymet finns förmågan att syntetisera ny arvsmassa. I andra änden av enzymet har forskargrupperna upptäckt en struktur som bidrar till att hålla fast enzymet vid arvsmassan när en ny kopia ska syntetiseras. Denna information om hur enzymet DNA-polymeras epsilon är uppbyggt kommer att bidra till kunskapen om dess funktion inne i cellen. Detta ger i sin tur en ökad förståelse för hur arvsmassan hos en cell kopieras.
Artikeln finns att läsa på www.nature.com/nsmb: ”Structure of Saccharomyces cerevisiae DNA polymerase epsilon by cryo electron microscopy” Asturias, F.J., Cheung, I., Sabouri, N., Chilkova, O., Wepplo, D., and Johansson, E.
För mer information kontakta: Erik Johansson, Inst. för medicinsk kemi och biofysik, tel. 090-786 6638, e-post: erik.johansson@medchem.umu.se
Per Hortlund vid Handelshögskolan i Stockholm (HHS) har studerat långsiktiga förändringar i svenska affärsbankers soliditet och avkastning, sambanden dem emellan, och orsakerna till deras förändring. Han har också studerat det svenska sedelbankväsendets funktionssätt i slutet av artonhundratalet, och jämför dess verkan med centralbankregimen efter 1904 när Riksbanken fick sedelmonopol.
− Enligt ”fribankteorin” kan penningutbudet med tävlande sedelbanker mer smidigt anpassas efter konsumenternas behov. Tävlande sedelbanker kommer också mer effektivt hålla varandra i schack och förhindra skadlig kreditexpansion, varför svängningar i penning- och kreditvolymer blir mindre, säger Per Hortlund.
Dessa teorier har tidigare varit svåra att empiriskt pröva eftersom det har varit svårt att få tag på bra data. Sverige är ett av få länder där det existerar bra bankstatistik från en sedelbankperiod och i och med Per Hortlunds avhandling har nu fribankteorins hypoteser empiriskt kunnat prövas.
Resultaten visar att penningmängden inte blev mindre elastisk efter att Riksbanken fick sedelmonopol. En slutsats är därför att frågan om sedelmonopol inte verkar spela så stor roll, i en liten öppen ekonomi där valutan motsvarar värdet av en viss mängd guld (guldmyntfot), och där centralbanken följer ”spelets regler”.
− Ett sedelbankväsende kan dock fungera som ett trovärdigt sätt att binda ekonomin vid guldmyntfoten. Därigenom kan det skydda en ekonomi från de två onda ting som drabbade 1900-talets bankväsenden, nämligen inflation och systemhotande bankkriser, säger Per Hortlund.
Avhandlingen ”Studies on Swedish Banking, 1870-2001” kan beställas från Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm: e-post efi@hhs.se
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna:
Per Hortlund, Handelshögskolan i Stockholm
Tel. 08-7777 938
Mobil: 073 957 05 56
E-post: per.hortlund@ratio.se
Börjar svenskarna bli överutbildade? Är regeringens mål att 50 procent av elevkullarna på gymnasiet ska välja att studera på högskolan rimligt eller ens önskvärt? Denna modell med utbildning på högskolenivå som tillväxtfaktor lämnar vissa grupper i samhället utanför. Fortfarande dominerar personer från studievana miljöer högskolans föreläsningssalar. Studenter i Sverige är fortfarande i hög grad en socialt och etniskt homogen grupp. Modellen löser inte heller arbetsmarknadens behov av yrkesgrupper utan högre utbildning.
I studien tänker Karlstadsforskarna titta närmare på vilken roll den folkbildande verksamheten, i form av studiecirklar och korrespondenskurser, har spelat under de senaste 50 åren i Sverige. Och hur har olika regionala kunskapstraditioner utvecklats och inverkat på individens val av utbildningsformer?
Ann-Kristin Högman, lektor i historia vid Karlstads universitet, menar att
valet av studier inte sker förutsättningslöst.
– Vi tänker särskilt lyfta fram de normer och värderingar som styr individens val. I mäns och kvinnors omgivning finns idéer som talar om vad man ska läsa, hur man ska läsa, när man ska läsa och inte minst var man ska läsa. Vissa grupper har också en utpräglad motvilja inför högre studier och vi kan även se stora regionala skillnader, där särskilt glesbygdens män släpar efter i utbildningsnivå.
Resultaten från studien kan bidra till att skapa en större förståelse för lokala kunskapstraditioner och väcka en debatt om värdet av olika kunskapsformer, även sådana utanför högskola och universitet.
Läsa och leva – en samhistorisk studie av sambandet mellan utbildningsval och lokala kunskapstraditioner heter studien. Den finansieras av Vetenskapsrådet och Länsstyrelsen i Värmland och kommer att pågå under tre år med början 2006. Förutom Ann-Kristin Högman, deltar även Martin Stolare,lektor i historia vid Karlstads universitet. De två ska också knyta en doktorand till projektet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta gärna Ann-Kristin Högman, Karlstads universitet, tfn: 054 – 700 13 03 eller 0708-32 33 39 eller Martin Stolare, Karlstads universitet, tfn: 054 – 700 14 28 eller 0702 -29 70 43.
