Människans hörselsinne bygger på ett samspel mellan två olika organ: innerörat och mellanörat. Innerörat innehåller sinnescellerna som uppfångar ljudvibrationerna och skickar dem vidare som nervimpulser till hjärnan. Mellanörat är en sinnrik mekanisk ljudförstärkare som fångar upp de svaga ljudvibrationerna i luften med ett membran (trumhinnan), förstärker dem genom ett hävstångssystem (hörselbenen) och skickar dem vidare till innerörat. Utan mellanörat skulle innerörat inte fungera.

Alla ryggradsdjur har inneröron, men mellanöron finns bara hos landdjuren. Fiskar behöver inte mellanöron eftersom ljudvibrationerna i vattnet är starkare och lätt passerar genom fiskens kropp. Mellanörats konstruktion skiljer sig dock mellan olika landdjursgrupper: däggdjur har en trumhinna och tre hörselben (hammare, städ och stigbygel) medan fåglar, kräldjur och grodor bara har ett hörselben (stigbygeln) som kopplar trumhinnan direkt till innerörat. Men det är tveksamt om däggdjurens, kräldjurens och grodornas trumhinnor är identiska eller om de uppstått oberoende av varandra. En jämförelse med fiskarna gör snarast bilden mer förvirrande: istället för mellanöra har fiskar en liten gäle, ”spruthålet”, som inte täcks av någon trumhinna utan bildar en öppen kanal mellan svalget och huvudets utsida. Stigbygelns motsvarighet, hyomandibulan, stöder gällocket men har ingen kontakt med innerörat. Varken hyomandibulan eller spruthålet har någon roll i hörseln.

Dessa skillnader gör det svårt att förstå hur mellanörat har uppstått. Hur kunde evolutionen ändra både struktur och funktion på fiskarnas spruthål så radikalt? Hade de tidigaste landdjuren ett ljudförstärkande mellanöra överhuvudtaget? De tidigaste fossila landryggradsdjuren eller ”tetrapoderna” som till exempel Acanthostega från Grönland (som levde för ungefär 360 miljoner år sedan) hade en stigbygel som var i kontakt med innerörat, men den var stor och klumpig och verkar inte ha varit kopplad till en trumhinna. De hade också ett par runda ”urtag” i skallens bakkant: hos moderna grodor är motsvarande urtag fästpunkten för trumhinnan, men hos fiskar är det platsen för spruthålets yttre öppning. Den här kombinationen av karaktärsdrag har lett till hypotesen att de tidigaste landdjuren fortfarande hade öppna spruthål och kanske andades genom dem.

Uppsalaforskarnas nya data ger denna hypotes starkt stöd. Informationen kommer från en skalle av Panderichthys från Lettland, den fossila fisk som står allra närmast landdjurens uppkomst. Det var varit känt att Panderichthys hade en hyomandibula, och det antogs allmänt att dess spruthål var av normal fisktyp. Men det stämmer inte: i själva verket liknar hålet ”mellanörat” hos en tetrapod som Acanthostega. Eftersom hyomandibulan hos Panderichthys inte har någon kontakt med innerörat, kan dess spruthål/mellanöra knappast ha haft en ljudförstärkande funktion.

– Omvandlingen av spruthålets form måste alltså ha orsakats av en annan drivkraft än förbättring av hörseln, säger Per Ahlberg.

Jämfört med närbesläktade fiskar har spruthålet hos Panderichthys betydligt större diameter och är dessutom både kortare och rakare. Det ser ut som en anpassning till aktiv andning (antingen av vatten eller luft) genom spruthålet, jämfört med ”vanliga” fiskar hos vilka bara en liten del av andningsvattnet passerar genom detta hål. En liknande anpassning kan ses hos moderna rockor, som har ett mycket stort spruthål.

Eftersom ”mellanörat” hos de tidigaste tetrapoderna har samma form som ”spruthålet” hos Panderichthys verkar det sannolikt att andningsfunktionen också fanns kvar hos dem. Men hos tetrapoderna är gällocket borta och hyomandibulan förvandlad till en primitiv stigbygel. Det faktum att stigbygeln har kontakt med innerörat tyder på att en rudimentär hörselfunktion också hade tillkommit.

– Vi kan spekulera om hur detta gick till. Spruthålet hos en fisk kan stängas upptill av en ventilmuskel. Om en tidig tetrapod gjorde detsamma skapades tillfälligt ett verkligt slutet mellanöra där stigbygeln, som troligen stödde mellanörats vägg, kunde vidarebefordra vibrationer från mellanörat till innerörat. När hörselfunktionen så småningom blev viktigare stängdes spruthålet permanent av en trumhinna, säger Per Ahlberg.

Artikeln publiceras i Nature den 19 januari.

Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Per Ahlberg, tel: 018-471 26 41 eller via e-post: Per.Ahlberg@ebc.uu.se
Martin Brazeau (försteförfattare, talar inte svenska), tel: 018-471-61 20 eller via e-post: Martin.Brazeau@ebc.uu.se

För att öka chanserna till en anställning uppmanas man ofta som arbetslös att mer aktivt söka efter jobb. Margareta Bolinder vid Umeå universitet har i sin avhandling studerat hur arbetslösa upplever och hanterar sin situation, och hur det senare påverkar deras jobbchanser. Hon visar att de som aktivt söker efter arbete inte får jobb i högre utsträckning än andra arbetslösa. De som har låga krav för att acceptera ett jobberbjudande får inte heller arbete oftare än andra.

Resultaten i avhandlingen baseras på en intervjuundersökning med ett slumpmässigt urval av 3 500 arbetslösa svenskar, där alla arbetslöshetsgrupper var representerade. Av dem ingick drygt 1 800 personer arbetslösa i en andra intervjuomgång.

Margareta Bolinder visar att majoriteten arbetslösa förväntar sig att hitta arbete, och aktivt söker efter arbete oberoende av hur länge de har varit arbetslösa. Endast en minoritet av de arbetslösa tycks ha anpassat sig till sin situation. Det är också mer vanligt att långtidsarbetslösa förväntar sig att hitta jobb än korttidsarbetslösa.

Det är dock bara 60 procent av de arbetslösa som har realistiska jobbförväntningar, något som enligt Margareta Bolinder är bra för deras välbefinnande. Bäst mår de som förväntar sig att hitta arbete, och upplever att de har kontroll över arbetslöshetssituationen. Arbetslösa som värderar arbete högst lider mest av att vara utan jobb, och de som upplever situationen mest betungande är också mest aktiva i sitt sökande efter arbete.

Fredagen den 27 januari försvarar Margareta Bolinder, sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Handlingsutrymmets betydelse för arbetslösas upplevelser, handlingsstrategier och jobbchanser. Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är Bengt Starrin, institutionen för samhällsvetenskap, avdelningen för sociologi, Karlstads universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Margareta Bolinder,
sociologiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 0660-515 35,
e-post: margareta.bolinder@telia.com

Symposiet Arkeologi och samhälle lockar runt ett hundratal forskare och museiarbetare från Sverige och Norge till Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet.
Men även om symposiet vänder sig till forskare och museifolk så är det allmänhetens intresse för arkeologiämnet som står i fokus.
– Vi står inför en framtid som utmanar till ett engagemang om kunskapsfrågor, profilering av ämnet arkeologi och kontakter med nya intressegrupper i samhället, säger Kristina Jennbert vid Lunds universitet som är en av symposiets arrangörer. Hon ser sammankomsten som ett utmärkt tillfälle att diskutera formerna för en ”vassare humaniora” där nya aspekter på vetenskapens innehåll och form lyfts fram.

I ett tiotal föredrag behandlas bland annat teves arkeologisatsning med programmet Utgrävarna, tidsresor och arkeologi som varumärke inom populärkulturen.
Konferensen avlutas med en debatt där panelen diskuterar arkeologiämnet; Vad vill folket ha? Vad serveras? Vad vill arkeologerna? Debattledare är professor Eva Rystedt och i panelen sitter Mats Burström, Kristina Jennbert, Björn Magnusson Staaf, Bozena Werbart och Pirkko Ukkonen.

Kontaktinformation
Media är välkommen att besöka hela eller delar av arrangemanget. Se programmet på www.ark.lu.se under rubriken konferenser.
För mer information tala med Kristina Jennbert på telefonnummer 046-222 94 75 eller kristina.jennbert@ark.lu.se

Livet på jordens yta kräver ofta syre för att kunna leva. Så är det inte i underjorden. Där finns bakterier som istället för syre andas med hjälp av järn-, kväve- och svavelföreningar. Uppskattningsvis utspelas den största delen av alla livsprocesser i underjorden. Bakterierna i underjorden kan utnyttjas till att rena förorenade områden, en process som kallas bioremediering. Sara Eriksson har i sin doktorsavhandling utvärderat bioremediering av oljeföroreningar i granitiskt berg, något som aldrig tidigare undersöks.

I Sverige finns det över 40 nerlagda statliga förvaringsbergrum för reservbränsle. Dessa etablerades i granitiskt berg under 60- och 70-talen med dess oljekriser och kalla krig. Reservbränslet behövs inte på samma sätt i dag och därför töms bergrummen. Alla rester av det bränsle som förvarades i bergrummen måste tas omhand, eftersom de innehåller både miljöfarliga och explosiva ämnen. Sara Eriksson har sedan 1999 undersökt hur bakterier, naturligt förekommande i vattnet i sprickor runt omkring bergrummen, kan bryta ned dessa miljöfarliga ämnen till andra, ofarliga ämnen. Med hjälp av biologisk nedbrytning kan ett förorenat område rengöras utan någon som helst användning av vare sig kemikalier eller maskiner på ett kostnadseffektivt och miljövänligt sätt.

Genom att borra ner i graniten runt bergrummen har Sara Eriksson och hennes kollegor kunnat hitta de bakterier som lever i förorenade sprickor. Bakterierna använder ämnen i bränslet för att bygga nya celler, och i avhandlingen visas att bakterier som andas med hjälp av järn är särskilt effektiva nedbrytare. Järn finns bland annat i sprickor runt de tömda bergrummen. Bakterier gör sig av med restprodukter som de inte har någon nytta av, och genom att undersöka resterna går det att se vad bakterierna brutit ned. Hon har även funnit slående likheter mellan bakterier i förorenad granit och bakterier från andra områden, där en aktiv nedbrytning pågår. Resultaten visar att biologisk nedbrytning mycket väl skulle kunna användas för att rena den förorenade graniten.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Sara Eriksson
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Göteborgs universitet
Tel: 031-773 25 86
E-post: sara.eriksson@gmm.gu.se

Handledare: Lotta Hallbeck, Tel: 0301-211 29 eller 0301-104 34, Mobiltfn: 076-805 20 48 E-post: vita.vegrandis@telia.com

Avhandlingen har titeln: ”Natural attenuation of petroleum hydrocarbons in anaerobic granitic groundwater – The significance of biodegradation”
På svenska: ”Naturlig minskning av petroleum i syrefritt grundvatten – betydelsen av biologisk nedbrytning”.

Disputationen äger rum: Fredagen den 20 januari kl 10.00 i sal Karl Kylberg, Medicinaregatan 9, Göteborg

Gulsot är vanligt förekommande hos många barn de första dagarna efter födseln. Den gula färgen på huden och i ögonvitorna härstammar från en nedbrytningsprodukt av röda blodceller, som kallas för bilirubin. I vanliga fall finns det ett enzym i levern som omvandlar bilirubin till en löslig form, som kan utsöndras från kroppen. En viss mängd av bilirubin är ofarlig, men en för hög koncentration kan leda till hjärnskador. För att minska denna risk kontrolleras de nyföddas blod regelbundet, och i fall av för höga värden inleds en behandling. Allra vanligast, och utan allvarliga biverkningar, är fototerapi, där bebisen blir belyst med vitt, grönt eller blått ljus. Under fototerapin tar bilirubin upp ljus och ändras till en annan form, s.k. isomer, som löser sig bättre i vatten. På det viset kan kroppen bli av med ämnet.

Sedan fototerapins upptäckt i slutet av 1950-talet har mycket forskning pågått inom området, och i dag finns en ganska bra bild av fenomenet. Målet med Burkhard Zietz avhandlingsarbete har varit att få insikt i vilka processer som sker direkt efter att ljuset träffat bilirubinmolekylen. Den oerhört höga hastigheten för de snabbaste processerna har varit ett problem under de senaste decennierna, för att upplösa dessa krävs modern teknik. Som en jämförelse kan man tänka sig en kamera med en lång slutartid, som bara ger en suddig bild av t.ex. en racerbil, och en höghastighetskamera, som visar en skarp bild. De snabbaste processerna som Burkhard Zietz mätte sker på en tiomiljondel av en miljondel av en sekund (0,1 picosekund). För att kunna följa sådana ultrasnabba reaktioner krävs en speciell spektroskopisk metod, som använder laserljus med extremt korta pulser. Mätningarna är svårtolkade och har kombinerats med kvantmekaniska beräkningar, som gör det möjligt att beskriva kemiska reaktioner med hjälp av datorer. Beräkningarna är väldigt komplexa, och även med moderna datorer och en förenklad modellmolekyl behövs flera dagar eller veckor i beräkningstid.

Resultaten av mätningarna, i kombination med beräkningarna, visar att den reaktion som leder till isomeren sker i två steg. Först bildas en mellanprodukt som existerar i 10 picosekunder. Sedan fortsätter reaktionen till den andra isomeren, eller tillbaka till utgångsformen.

Forskningen är inte av klinisk eller medicinsk karaktär, utan renodlad grundforskning. Resultaten kommer förhoppningsvis att leda till en bättre förståelse av fototerapin, som ligger till grund för en effektiv behandling av gulsot hos nyfödda. Det har t.ex. fortfarande inte klarlagts vilken färg som är mest effektiv för användning i fototerapin. Å andra sidan kan resultaten ha betydelse till andra forskningsområden, där liknande kemiska processer händer. Samma typ av reaktion, s.k. isomerisering, sker när ljuset når ögats näthinna, precis som när du läser den här texten. Att kunna använda molekyler som optiska brytare kan på sikt leda till lagringsmedia med hög kapacitet, och även snabbare datorer som använder ljus i stället för elektriska signaler. I sådan forskning är en förståelse av processerna på en molekylär nivå en förutsättning.

Fredagen den 27 januari försvarar Burkhard Zietz, kemiska institutionen, sin avhandling med titeln ”An Ultrafast Spectroscopic and Quantum-Chemical Study of the Photochemistry of Bilirubin”, svensk titel ”Ultrasnabba spektroskopiska och kvantkemiska studier av bilirubins fotokemi”. Disputationen äger rum klockan 13.00 i Lilla hörsalen KB3A9, KBC-huset.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Burkhard Zietz, kemiska institutionen
Tel.: 090-180837
E-post: burkhard.zietz@chem.umu.se

Hanna Sveen har undersökt adjektiv som beskriver karaktärer i brittisk barnlitteratur. Hon har studerat litteratur från två epoker; viktorianska barnböcker (1800-tal) och moderna barnböcker (sent 1900-tal).

Hennes resultat visar att karaktärsbeskrivningarna i den viktorianska barnlitteraturen är idealistiska. Karaktärerna framställs som förebilder för de unga läsarna. Den moderna barnlitteraturen innehåller mer realistiska porträtt av karaktärerna, och barnen har sannolikt lättare att identifiera sig med dem. De moderna karaktärerna har både positiva och negativa egenskaper, medan de viktorianska karaktärerna främst ges positiva egenskaper.

De traditionella könsrollerna från den viktorianska eran speglas i den tidens barnlitteratur, medan beskrivningarna av kvinnliga och manliga karaktärer är mer blandade och olika i de moderna texterna. Särskilt beskrivningarna av kvinnliga karaktärer hemfaller åt stereotypa beskrivningar i den viktorianska barnlitteraturen, både i vilka egenskaper som beskrivs och hur de beskrivs. Till exempel beskrivs främst utseendet hos viktorianska kvinnliga karaktärer, medan beskrivningar av mentala egenskaper lyser med sin frånvaro. 33 procent av beskrivningarna av de manliga viktorianska karaktärerna handlade om mentala egenskaper, medan motsvarande siffra för de kvinnliga viktorianska karaktärerna endast var 16 procent.

I den moderna litteraturen har siffrorna blivit bättre. De manliga karaktärerna gavs mentala egenskaper i 36 procent av fallen, medan de kvinnliga karaktärerna beskrevs utifrån mentala egenskaper i 37 procent av fallen.

I den moderna barnlitteraturen hade Hanna Sveen svårare att se klart definierade beskrivningsmönster utifrån kön. Hon noterade dock att utseende fortfarande är något som främst beskrivs hos kvinnliga karaktärer.

– Den här typen av studie kan synliggöra mönster i karaktärsbeskrivningar som vi som läsare kanske bara anar, eller är helt omedvetna om. Det är viktigt att synliggöra dessa mönster eftersom vi påverkas av vad vi läser. Jag tror att barn kan ta till sig stereotypa uppfattningar om könsroller om de läser litteratur med stereotypa könsbeskrivningar, säger Hanna Sveen.

Kontaktinformation
Hanna Sveen kan nås på tel 070-246 17 23 eller e-post hannasveen @hotmail.com

Kor, liksom människor som arbetade med kor, var självklarheter på 1800-talets svenska landsbygd. Samtidigt utvecklades industrin och urbaniseringen tog fart. Den mejerimarknad som då växte fram påverkade också korna; de utfodrades bättre, flyttades in i nya ladugårdar och omhuldades för sin betydelse för landets export och det pågående samhällsbygget. Men detta är inte hela bilden.

Carin Israelssons forskning visar att det samtidigt fanns ett stort antal besättningar med en eller två kor som ägdes av fattiga människor, utan möjlighet att odla eller köpa det foder som var nödvändigt för att kunna producera ett överskott att sälja. Där bedrevs istället nötkreatursskötseln under så resursknappa förhållanden, med undernärda kor och låg mjölkavkastning, att det var svårt att ens täcka hushållets behov. Denna fortsatta småskaliga nötkreatursskötsel har tidigare till stor del förbigåtts. En orsak till detta är att de många små besättningarna delvis doldes i den officiella statistiken, där de ofta räknades in bland korna på den större gård där de fattigas stugor var belägna.

På dåtidens landsbygd fanns således, ofta inom syn- eller hörhåll, vitt skilda former av boskapsskötsel, från utpräglad självförsörjning till specialiserad avsaluproduktion. De konkreta förhållandena i dessa olika system redovisas detaljerat i avhandlingen som pekar på slående skillnader i skötsel, mjölkavkastning, ladugårdsmiljö och utfodring av kor i olika besättningar. Det framgår också att dåtidens boskapsskötsel var mycket tidsödande, både på torp och herrgårdar, och att skötseln och ansvaret för korna följde kvinnorna under hela livet, från tidig morgon till sen kväll.

För de fattiga var kon något av ett halmstrå som bidrog till behovet av mjölk, kött, slaktbiprodukter och dragdjur, liksom till en form av social och ekonomisk trygghet. Den som hade en ko var inte riktigt fattig, ett konstaterande som också gäller dagens så kallade back-yard farming på många håll i världen. På dåtidens svenska gårdar och herrgårdar med större besättningar, utgjorde korna under den studerade tidsperioden
istället en språngbräda som möjliggjorde en utveckling av det egna lantbruket. Detta var i sin tur bra även för landets ekonomiska utveckling i stort.

De källor Carin Israelsson har utnyttjat är bland annat bouppteckningar, gårdsarkiv, etnologiska frågelistor, husförhörslängder och äldre jordbruksstatistik.

Agronom Carin Israelsson, institutionen för ekonomi, avdelningen för agrarhistoria, SLU, försvarade fredagen den 28 oktober 2005 sin avhandling ”Kor och människor. Nötkreatursskötsel och besättningsstorlekar på torp och herrgårdar 1850-1914”. Opponent var professor Mats Morell, Institutionen för ekonomisk historia, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Carin Israelsson, 036-67 17 64, 073-936 58 25, carin.israelsson@ekon.slu.se

Svampen Plasmodiophora brassicae orsakar klumprotsjuka på både vilda och odlade korsblommiga växter och är ett stort problem vid odling av kålväxter som raps, ryps, vitkål och kålrot. Svampens tåliga vilsporer kan överleva mycket länge i marken, något som förklarats dels med vilsporernas tjocka väggar, dels med förmågan att bara gro när en värdväxt finns i närheten. De frisimmande zoosporer som frigörs då vilsporer gror är däremot känsliga och kortlivade, och måste snabbt finna en rot att infektera. Hanna Fribergs doktorsavhandling handlar om möjligheten att stimulera vilsporer att gro även i frånvaro av värdväxter, och på så sätt sanera jord från smittan.

Förutom värdväxterna anses vissa så kallade sanerande grödor ha groningsstimulerande inverkan på P. brassicae. Hanna Friberg har undersökt hur rotutsöndringar från sådana växter påverkar sporernas groning i såväl laboratoriemiljö som i växthus och fält. När hon jämförde vilsporernas groning i vattenlösningar på labb visade det sig att engelskt rajgräs fungerade bättre än de övriga testade icke-värdväxterna (höstråg, purjolök och rödklöver). Den stimulerande effekten var till och med större än den för värdväxten salladskål. Vid odling i jord, i växthus- och fältförsök, minskade däremot ingen av växtarterna smittotrycket mer än de andra.

Även ämnen som utsöndras från multnande växtmaterial och en ökad biologisk aktivitet har föreslagits minska vilsporernas överlevnad. Men i försök med tillförsel av växtmaterial med eller utan daggmasken Aporrectodea caliginosa (lermasken) märktes ingen mätbar minskning av P. brassicae.

Ett vanligt och enkelt sätt att undersöka smittotrycket i jord är att så frön av en känslig växt och sedan se hur många av plantorna som angrips, och hur starka symtomen är. Hanna Friberg har också undersökt hur väl sådana tester speglar den faktiska vilsporförekomsten i jorden. Det visade sig att det finns ett tydligt samband mellan infektionen av testplantor och sporkoncentrationen i jorden, men att metoden ger ett ganska grovt mått på smittotrycket. Därför kan det inte uteslutas att en eller flera av de olika behandlingarna som testades i de andra försöken i avhandlingen påverkade sporernas överlevnad i viss omfattning, men att effekterna inte tydliggörs med denna metod. För att detektera mindre skillnader krävs en mer noggrann mätmetod för P. brassicae i jord.

Hanna Fribergs slutsats blir ändå att ingen av de undersökta behandlingarna på kort sikt kan förväntas lindra problem med klumprotsjuka i jordar med höga sporkoncentrationer. För att komma framåt i förståelsen av vilsporernas överlevnad behövs både förbättrade metoder för kvantifiering av P. brassicae och ökad kunskap om patogenens biologi. Det kan utgöra nyckeln till framtida framgångsrika metoder för att bemästra klumprotsjuka.


Fil mag Hanna Friberg, institutionen för entomologi, SLU, försvarade fredagen den 16 december 2005 sin avhandling ”Persistence of Plasmodiophora brassicae: Influence of Non-Host Plants, Soil Fauna and Organic Material”. Opponent var Professor John M Whipps, Warwick HRI, University of Warwick, Storbritannien.

Kontaktinformation
Mer information:
Hanna Friberg, 018-67 26 51, Hanna.Friberg@evp.slu.se

Konstgödsel och artificiella bekämpningsmedel är viktiga ingredienser inom jordbruket, men det finns en stark efterfrågan på biologiska alternativ, inte minst inom det ekologiska jordbruket. Det har sedan länge varit känt att mykorrhiza-svamp* förbättrar tillväxten hos många växter, även jordbruksgrödor, men att ympa utsäde eller jord med mykorrhizasvamp har hittills inte ansetts kunna konkurrera med konstgödsling. På senare tid har det dock framkommit att vissa jordbakterier tycks kunna påskynda och förstärka mykorrhizabildningen i jorden.

Veronica Artursson har sökt och hittat flera bakteriestammar som tycks ha en stark koppling till mykorrhiza. En av de stammar hon och hennes kollegor har ägnat mest tid åt, Paenibacillus brasilensis PB177, visade sig ha två mycket åtråvärda egenskaper, dels stimulerade den etableringen av de ”snälla” mykorrhizasvamparna i växternas rötter, dels hämmade den tillväxten av oönskade, sjukdomsframkallande svampar.

Bakterien i fråga har alltså egenskaper som gör den mycket intressant för det praktiska jordbruket. Att kunna komplettera eller ersätta konstgödsel och bekämpningsmedel med ett biologiskt preparat med lämplig typ av mykorrhizasvamp och kompletterande bakterier vore bra både för miljön och för lantbrukarnas ekonomi. Veronica Arturssons experiment har dock genomförts i labb- och växthusmiljö, vilket innebär att det krävs betydligt mer forskning innan någon praktisk användning av dessa mikroorganismer kan komma ifråga. Bland annat måste det undersökas hur bakterierna klarar den hårdare konkurrens som råder i mer naturliga miljöer, såsom i fält.

Bakterier är mycket små och den mikrobiologiska artrikedomen i ett jordprov kan vara enorm. Därför krävs det mycket speciella metoder för att studera, identifiera och isolera aktivt växande bakterier. Ett viktigt inslag i Veronica Arturssons doktorsarbete är att hon hittat helt nya användningsområden för vissa av de senaste molekylärbiologiska undersökningsmetoderna.

* Mykorrhiza betyder ordagrant ”svamprot”, och är en symbios mellan växtrötter och en svamp. Denna samlevnad är normalt gynnsam för både svamp och växt. Svampen tar del av de energirika kolhydrater som bildas genom växtens fotosyntes, medan växten drar nytta av svampens goda förmåga att ta upp framför allt mineralnäring från marken. Svampen blir ett slags utvidgat rotsystem.


Biolog (BSc) Veronica Artursson, institutionen för mikrobiologi, SLU, försvarar torsdagen den 19 januari 2006 kl. 09.30 sin avhandling ”Bacterial-Fungal Interactions Highlighted using Microbiomics: Potantial Application for Plant Growth Enhancement” . Disputationen avser agronomie/annan doktorsexamen. Disputationen äger rum i sal 142 (aulan), Genetikcentrum, Ultuna, Uppsala. Opponent är Dr. Jan Dirk van Elsas, Groningen University, Haren, Nederländerna.

Kontaktinformation
Mer information:
Veronica Artursson, 018-67 32 06, Veronica.Artursson@mikrob.slu.se

Under snart 40 år har arbetsmarknadens parter genom egna överenskommelser fyllt ut såväl A-kassa som arbetsmarknadspolitiska program med extra ersättning och så kallade anställningstrygghetsskapande åtgärder. Kollektivavtalsformen som utvecklas kontinuerligt finns inom alla sektorer, från stat, kommun och landsting, till kooperationen och det privata näringslivet. Förutom en kartläggning innehåller avhandlingen även en djupstudie av det tongivande Omställningsavtalet SN-PTK, förvaltat av TRR Trygghetsrådet, samt en jämförelse mellan de svenska avtalslösningarna och regleringsmodeller i Japan och England.

Gabriella Sebardt är verksam som forskare vid Stockholms universitets juridiska institution och innehar utöver en juris kandidatexamen också en magisterexamen i Industrial Relations från London School of Economics.

Dotorsavhandlingens titel: Redundancy and the Swedish Model

Disputationen äger rum fredagen den 20 januari kl 10.00 i G-salen, Arrheniuslaboratorierna, Frescati. Opponent är professor Silvana Sciarra, Diparimento di Diritto Privato, Florens, Italien.

Läs mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida: www.juridicum.su.se

Kontaktinformation
Gabriella Sebardt nås på tel 0732 – 500 773 eller e-post: gabriella.sebardt@juridicum.su.se

I bokverket Certamen equestre: Karl XI:s karusell inför samtid och eftervärld, som utkommer i dagarna, berättar historikern Jonas Nordin vid Stockholms universitet om en hittills inte alltför uppmärksammad sida av den svenska stormaktstiden.

– Vid Karl XI:s trontillträde i december 1672 stod den svenska stormakten på sin höjdpunkt, men hade varit utan myndig kung i tolv långa år. När den unge monarken blev myndig måste detta markeras på ståtligast möjliga vis för undersåtar och omvärld, berättar Jonas Nordin.

Under tre dagar underhölls hovet och huvudstadens befolkning med ceremonier, offentliga utspisningar och fyrverkerier. Stockholm dekorerades med triumfbågar och pyramider. De vintermörka gatorna lystes upp av tusentals lyktor med kungens monogram. Höjdpunkten ägde rum den andra dagen då det ordnades en ryttartävling – en så kallad karusell – med mer än 500 deltagare och nära 200 hästar. Evenemanget gick av stapeln på den kungliga rännarbanan vid Hötorget. De praktfullt skrudade deltagarna kunde ses av stadens befolkning då de drog i lång procession genom stadens gator.

– Karl XI:s karusell är enastående i både svenska och internationella sammanhang eftersom mängden källmaterial gör det möjligt att rekonstruera hela evenemanget in i minsta detalj. Hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl* lät avbilda de tre dagarnas festligheter i en omfattande planschpublikation, och genom den kan vi ta del av hela händelseförloppet, säger Jonas Nordin.

Planschverket saknar motstycke i äldre svensk bokproduktion och det kan mäta sig med de främsta kontinentala förlagorna. I 62 gravyrer återges den långa ryttarkavalkaden, alla offentliga utsmyckningar samt ceremonierna och banketten på den gamla kungaborgen Tre kronor. Många av de dräkter som användes finns än idag bevarade på Livrustkammaren. Program och ögonvittnesskildringar berättar för oss om vad som hände under de tre dagarna.

– Tack vare lyckliga omständigheter har också Ehrenstrahls beskrivningar och skisser till kopparsticken blivit bevarade på Rysslands nationalbibliotek i S:t Petersburg, säger Jonas Nordin.

I samarbete med Byggförlaget återutges nu hela planschverket i nytryck tillsammans med ett nyskrivet kommentarband. Med hjälp av den omfattande dokumentationen placerar Jonas Nordin in evenemanget i dess politiska och kulturella sammanhang. Kommentardelen är rikt illustrerad med många unika bilder och har både svensk och engelsk text.

Fakta om David Klöcker Ehrenstrahl:
David Klöcker Ehrenstrahl (1628-1698) tyskfödd konstnär, porträtt- och genremålare, svensk hovkonterfejare.
Bland hans många kända målningar kan vid sidan av porträtten nämnas den imponerande plafonden i Riddarhusets samlingssal, där han framställde moder Svea omgiven av dygderna. På Drottningholm målade Ehrenstrahl också flera plafonder och allegoriska dukar. I Storkyrkan i Stockholm finns de två väldiga målningarna Korsfästelsen och Yttersta domen.

Kontaktinformation
För bilder eller ytterligare information:
Jonas Nordin, fil dr, Historiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 17 49 E-post jonas.nordin@historia.su.se
Maria Erlandsson, pressekreterare, Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53 mobil 070-230 88 91 E-post maria.erlandsson@eks.su.se

– LERU är ett viktigt samarbetsorgan för att universitetens forskning och utbildning ska få en mer framträdande roll i det nya Europa, säger Lunds universitets rektor Göran Bexell.
Lunds universitet samarbetar idag i nordiska och världsomspännande universitetsnätverk. Medlemskapet i LERU ger nya möjligheter att samarbeta med de främsta universiteten även på europeisk nivå.

LERU – League of European Research Universities – grundades 2002 för att främja europeisk forskning som man menar har hamnat på efterkälken. Organisationen drogs igång av Europas främsta universitet, både forsknings- och utbildningsmässigt. Universiteten i Cambridge, Oxford, Helsingfors, Heidelberg och Karolinska institutet var några av de tolv grundarna. Målet är att på olika sätt påverka europapolitiken för att Europa ska kunna nå målet för Lissabonstrategin, som bland annat strävar efter att Europa ska komma ikapp USA både vad gäller innovationer och forskning senast år 2010.

Idag har amerikanska statliga toppuniversitet i snitt en fem gånger högre budget än deras europeiska motsvarigheter och deras attraktionskraft är överlägsen när det gäller konkurrensen om forskare och studenter, för att inte tala om den totala utklassningen i Nobelprissammanhang.
LERU arbetar bland annat för att Europas stater ska öka anslaget till forskning från en till tre procent.

Från och med januari 2006 har LERU fått sex nya medlemmar. Dessa är, förutom Lunds universitet, även University College London, Université Paris-Sud 11 och universiteten i Utrecht, Zürich och Amsterdam. Medlemskapet får man genom en inbjudan och för att komma på fråga tas hänsyn till universitetets kvalitet såväl som kvantitet, forskningsvolym, inflytande i samhällsdebatten, ämnesbredd, antalet forskarstudenter och citeringar i vetenskapliga sammanhang.

Kontaktinformation
För mer information tala med rektor Göran Bexell på telefonnummer 046-222 70 01 och se ytterligare pressinformation på www.leru.org

– Det är en enorm fjäder i hatten för oss att få detta tydliga erkännande från EU-kommissionen. Vi har sedan laboratoriet öppnades 2001 sett en kontinuerlig ökning och breddning av användningen av det. Det nya kontraktet är ett viktigt steg på vägen att etablera vårt laboratorium inte bara som en nationell resurs, utan också som en central europeisk resurs, säger Stefan Bengtsson, chef för MC2.

MC2ACCESS som programmet heter startade den 1 januari i år. Programmet pågår under 4 år med en total budget av ca 1,6 miljoner euro. Programmet är primärt öppet för universitet och institut som fritt sprider sina resultat, men även för små och medelstora företag, som kan få första nyttjandetillfället betalt av kontraktet. Kontraktet är öppet för forskargrupper i EU:s medlemsländer och de associerade staterna inklusive kandidatländerna. Det är emellertid inte öppet för svenska grupper och företag i enlighet med EU:s regler.

Under de kommande veckorna kommer den nya möjligheten för Europas forskare att spridas via webbsida och broschyrer till samtliga europeiska forskningsprojekt inom relevanta vetenskapsområden och till olika branschorganisationer för små och medelstora företag.

– Detta är en stor utmaning för oss. Vi är det första renrummet i Europa som lyckats få ett kontrakt av denna typ under EU:s sjätte ramprogram. Ett framgångsrikt genomförande nu är naturligtvis viktigt för våra möjligheter inom det kommande sjunde ramprogrammets infrastruktursatsningar, säger Jan Stake, chef för nanotekniklaboratoriet vid MC2.

Kontaktinformation
Mer information:
Stefan Bengtsson, 031-772 1881, stefan.bengtsson@mc2.chalmers.se
Ulf Södervall, 031 772 3431, ulf.sodervall@mc2.chalmers.se
För detaljer kring programmet se: www.mc2.chalmers.se/mc2access

Antalet män som insjuknar i prostatacancer har ökat markant under de två senaste decennierna och den har blivit den vanligaste cancerdiagnosen bland män i Sverige. På senare år har flera studier föreslagit att inflammationsprocesser i prostatakörteln kan vara en betydande faktor vid utvecklingen av prostatacancer. Den exakta mekanismen för hur inflammation medverkar till att tumörer uppstår och växer i prostatakörteln är fortfarande okänd.

I avhandlingen studeras om variation i gener som är involverade i inflammationsprocesser kan påverka risken att insjukna i prostatacancer. Tre gener, som alla har en roll i regleringen av kroppens svar på inflammationer eller försvaret mot smittoämnen, har studerats utförligt. De genetiska analyserna visade att sekvensvariationer i två gener (IL-1RN och MIC-1), vilkas effekt är att dämpa en pågående inflammationsrespons, medförde en ökad respektive minskad risk för att insjukna i prostatacancer. För att förstå genom vilka mekanismer som denna variation kan påverka utvecklingen av cancer är fortsatta studier nödvändiga.

Vidare mättes nivåerna av proteinet MIC-1 i serum hos patienter med prostatacancer och hos friska män. Analyserna visade att serumnivåerna var tydligt förhöjda hos patienter med prostatacancer. Nivåerna hade också direkt samband med tumörstadium, vilket antyder att MIC-1 skulle kunna vara en användbar prognosfaktor, där höga serumnivåer är associerade med en dålig prognos.

Fredrik Lindmark är doktorand vid enheten för onkologi, tel. 090-785 84 71, mobil 073-140 12 51, E-post Fredrik.Lindmark@onkologi.umu.se

Avhandlingen läggs fram fredagen den 20 januari vid Inst. för strålningsvetenskaper, onkologi, och har titeln Prostate cancer and Inflammatory Genes.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Lionsalen, 2 tr, byggnad 7, Norrland Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor William G Nelson, The Sidney Kimmel Comprehensive Cancer Center, Baltimore, USA.

Diabetes är en kronisk folksjukdom i ständig tillväxt. Sjukdomen är förenad med flera risker, exempelvis för lågt blodsocker eller för följdsjukdomar, vilket innebär att det behövs en avancerad egenvård.
En vanlig följdsjukdom är förändringar i näthinnan (retinopati). Dessa leder dock sällan till blindhet eftersom diabetesvården har förbättras radikalt under de senare årtiondena. Exakt hur många som drabbas av blindhet är oklart eftersom statistiken är bristfällig, främst beroende på underrapportering, men internationella studier har visat att 0.5-7.9 procent av alla med diabetes blir blinda till följd av sin sjukdom.

– De utgör en liten och bortglömd grupp. I vården brister kunskapen om deras specifika situation. Man är fokuserad på att förebygga följdsjukdomar, vilket naturligtvis är mycket angeläget, men man satsar mer sällan på att stödja dem som redan drabbats. Varken hjälpmedel eller patientundervisning är anpassade till dem, säger Janeth Leksell.

I sin avhandling har hon med hjälp av intervjuer undersökt hur blinda personer med diabetes skattar sin hälsa, klarar sin egenvård och hanterar sitt dagliga liv jämfört med seende personer med diabetes och personer som är blinda av annan orsak. Hon har också haft gruppundervisning för blinda med diabetes med utgångspunkten att den kunskap som efterfrågas har förutsättningar att fastna. Undervisningen baserades på utbildningsprogrammet ”Herre på täppan”, som utvecklats av professor Karin Wikblad vid europeiska enheten för vårdforskning vid Uppsala universitet.

Resultatet visar att de med diabetesrelaterad blindhet har större problem med insulinbehandling och blodsockersvängningar och skattar sin hälsa sämre än seende personer med diabetes. Jämfört med andra blinda uttrycker de sämre viljekraft och förmåga att hantera sitt liv och sin vardag.

– Men det råder stora skillnader. Den egna inställningen är avgörande. Vissa är påfallande starka och tar sitt handikapp som en utmaning. Andra är mer osjälvständiga och blir väldigt beroende andra, säger Janeth Leksell.

Utvärderingen av utbildningsprogrammet visade att deltagarna förbättrade sin kunskap om diabetes och ökade sin tilltro till den egna förmågan att klara av egenvården. Frågeformuläret kan med fördel användas som komplement till medicinska blodprover, för att utvärdera vård och utbildningsinsatser inom diabetesvården.

– En fördel med att bedriva undervisning i grupp är att deltagarna kan ta del av varandras erfarenheter, säger Janeth Leksell.

Kontaktinformation
Janeth Leksell kan nås på 023-77 84 81 eller via e-post på jle@du.se

”Datatjej” är en årligt återkommande konferens för kvinnor som läser en data- eller IT-utbildning om minst 160 poäng vid något av Sveriges universitet. Den startade 1998 med 20 deltagare i Umeå och har sedan dess växt. Till årets konferens kommer cirka 100 kvinnliga studenter.

– Det är viktigt att träffas eftersom vi är så få. Vi måste stärka och uppmuntra de få tjejer som finns på datautbildningarna. Det är dessutom givande och väldigt roligt att träffa tjejer med samma intresse, säger Christina L. Nilsson, en av de Uppsalastudenter som är med och arrangerar konferensen.

– Ett problem är att det saknas förebilder. Jag har inte haft en enda kvinnlig föreläsare under de tre år jag studerat och det är väldigt få tjejer bland studenterna. På datavetenskapliga programmet är vi till exempel bara nio tjejer i alla årskurser av totalt 281 studenter, något som både tjejer och killar tycker är tråkigt.

Konferensen består av föreläsningar, seminarier och andra aktiviteter som syftar till att inspirera, motivera och skapa nya nätverk. Årets tema är entreprenörskap och flera företag kommer att vara representerade under konferensen. Tanken är att studenterna ska få en inblick i arbetslivet och att visa att datautbildningar kan medföra intressanta, omväxlande arbeten. För att skapa kontakter mellan deltagarna och företagen anordnas en företagsmiddag under konferensen.

– Vi hoppas att konferensen ska motivera tjejerna att slutföra sina studier och ta ut examen så att vi på sikt kan öka antalet kvinnliga studenter på datautbildningarna, säger Christina L. Nilsson.

För mer information:
Maria Lindell, projektledare, tel: 0702-913 048, e-post: maria.lindell@datatjej06.it.uu.se eller
Christina L. Nilsson, tel: 0708-761 654, e-post: christina.nilsson@datatjej06.it.uu.se

Kontaktinformation
Mer om konferensen: http://www.it.uu.se/datatjej06/