Trollhättepaketet lades fram i samband med krisen för Saab Automobile hösten 2004. Det är från MERA-programmet – ett forskningsprogram inriktat på produktionsteknik – som Högskolan Väst som ett av få lärosäten beviljats medel.
Den preliminära finansieringen för de fyra projekt som Högskolan Väst finns med i ligger på 89 miljoner kronor. Högskolans andel är 14 miljoner kronor. Fortfarande återstår avtalsskrivningar och att fastställa budgetar innan projekten kan dra igång på allvar.

Bland samarbetspartnerna finns företag som Volvo Aero, Volvo personvagnar, Saab Automobile, Scania, Permanova och KIMab, samt lärosäten som KTH och Chalmers.
– Att komma med i de här sammanhangen är särskilt roligt eftersom det är företagen och inte finansiärerna som fått fälla avgörandet. De har valt ut högskolan som en av de partner de vill samarbeta med. Det känns som om vi som liten högskola lyckats bryta ny mark, säger docent Per Nylén, forskningsledare för högskolans industriprocessforskning.

Framgångarna för högskolans industriprocessforskare kommer nu slag i slag. Före årsskiftet kom beskedet om att högskolan blir operativt ansvarig för företagsforskarskolan CAPE, som stöttas av KK-stiftelsen. Nu står det alltså klart att man får del av Trollhättepaketet.
– Vi har visat att kompetensen finns i Västsverige. Jag hoppas att det här gör det lättare att realisera etableringen av ett produktionstekniskt centrum på Innovatum i Trollhättan, säger Lars Ekedahl.


Kort information om de fyra projekten

Virtual Training
I Virtual Training, ligger forskningsfrågeställningen åt det pedagogiska hållet. Projektet går ut på att lära operatörerna att bli bättre på att montera bilar med hjälp av simuleringar i stället för att ta fram fysiska prototyper av bilar som aldrig går i produktion. Projektet har en preliminär budget på 13,9 miljoner kronor, varav 2,7 miljoner kronor går till Högskolan Väst.

Optima
Projektet Optima, är en utvidgning av ett pågående projekt på Volvo Aero inom skärande bearbetning. Här handlar forskningen om att undersöka hur materialdefekter påverkar förslitningen av själva verktyget som används, i det här fallet svarvstål. Målet är att kunna svarva så fort som möjligt utan att verktyget havererar. Optima har en preliminär budget på 20,8 miljoner kronor varav högskolans andel ligger på 1 miljon kronor.

Punktsvetsning av ultrahöghållfasta stål
Målet för det tredje projektet, Punktsvetsning av ultrahöghållfasta stål, är att minska bilarnas vikt genom att ersätta traditionellt stål med ultrahöghållfast stål. Syftet är att minska bränsleförbrukningen och att anpassa sig till hårdare miljökrav utan att försämra produktegenskaperna vad gäller exempelvis krocksäkerhet och rost. Högskolans uppdrag är att utveckla en oförstörande provmetod så att man i produktionen kan upptäcka eventuella materialdefekter, särskilt sprickor. Projektet har en preliminär budget på 26 miljoner kronor, varav högskolans andel är 975 000 kronor.

Robotstyrd metallbyggnad via smältning
Det fjärde projektet, Robotstyrd metallbyggnad via smältning, handlar om att med hjälp av laser och tråd tillverka en produkt direkt från en cadritning. Tekniken ska användas till reparation, prototypframtagning och nytillverkning av produkter. Preliminär budget är 27,8 miljoner kronor varav högskolans andel är 9,2 miljoner kronor.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Docent Per Nylén, tel: 0520 – 22 33 58, mobiltel: 0733-97 50 61, per.nylen@hv.se, eller rektor Lars Ekedahl, tel: 0520- 22 30 50, mobiltel 0733 – 97 50 09, e-post lars.ekedahl@hv.se

Fett omsätts hela tiden i vår kropp – det tillverkas, bryts ner och återuppbyggs. Adiponutrin är ett protein som deltar i den här processen. Men feta personer har ofta en variant av adiponutrin-genen som gör att halterna av detta protein blir lägre än normalt.
– Adiponutrin ska utgöra en sorts ”korsett” som ser till att fettet hålls på plats i fettväven. Om inte proteinet sköter denna uppgift efter en sockerrik måltid, så läcker fettsyrorna i stället ut i blodet. De höga blodfettshalterna påverkar sedan i sin tur både hjärt- kärlsystemet, levern, musklerna och bukspottkörteln, förklarar docent Martin Ridderstråle.
Skillnaden mellan feta människor som är friska och feta som får diabetes och hjärt- kärlsjukdomar kan bero på att de har olika varianter av adiponutrin-genen och en del andra gener, tror han. Forskargruppen i Malmö håller därför på att utarbeta en genkarta som ska visa vilka varianter av olika nyckelgener som fungerar som ett skydd respektive en riskfaktor i samband med dessa sjukdomar.
– I framtiden kan en sådan kartläggning av en fetmapatient tänkas få betydelse för behandlingen. Viss medicinering kan till exempel passa bättre för människor med vissa genvarianter. Här öppnas möjligheter för en mer skräddarsydd behandling av varje individ, menar Martin Ridderstråle.
Forskargruppens forskning om adiponutrin-genen beskrivs i en artikel i senaste numret av den internationellt erkända tidskriften Diabetes.

Martin Ridderstråle träffas på tel 040-33 23 03 eller 33 10 00, eller 0733-12 74 57, e-post martin.ridderstrale@med.lu.se.

Det finns gott om forskning som visar kopplingar mellan faktorer på arbetsplatsen och olika sjukdomstillstånd. Folkhälsovetaren Hanna Arneson har vänt på frågan: kan en bra arbetsplats faktiskt få människor att må bättre? I sin avhandling vid Linköpings universitet, Empowerment and health promotion in working life, visar hon att så är fallet.

Empowerment är ett begrepp som innebär makt över det egna livet. På en arbetsplats handlar det om inflytande, självbestämmande, meningsfullhet och kompetens – faktorer som har starka samband med självskattad hälsa och utbrändhet. Ju högre grad av empowerment en person upplever, desto bättre är den självskattade hälsan, och desto ovanligare är det med utbrändhet.

Avhandlingen bygger på studier bland ett tusental svenska offentliganställda. Deltagarna har svarat på ett frågebatteri som följts upp efter två år.

Både män och kvinnor med en hög grad av empowerment rapporterade en bättre självskattad hälsa efter två år än de med låg grad av empowerment. Hos kvinnor som hade både hög empowerment och högt socialt stöd – det vill säga god stämning och sammanhållning på arbetsplatsen – förbättrades hälsan på två år bland annat avseende allmän hälsa, smärta, psykiskt välbefinnande och vitalitet. Dessa samband saknades för männen.

-Det förefaller som om hälsoeffekterna av inflytande och socialt stöd på arbetsplatsen är större för kvinnor än män, men detta behöver beforskas ytterligare, säger Hanna Arneson som är knuten till Rikscentrum för artbetslivsinriktad rehabilitering (RAR) vid Linköpings universitet.

Hennes studier visar också att problembaserat lärande är en fruktbar metod att förbättra en arbetsplats så att den blir mer hälsofrämjande.


Avhandlingen som lades fram 10 februari 2006 kan beställas på www.ihs.liu.se/rar

Kontaktinformation
Hanna Arneson 013-221411, hanna.arneson@ihs.liu.se

Tania Dukic, doktorand vid Arbetslivsinstitutet i Göteborg har mätt ögonrörelser vid bilkörning och vid monteringsarbete. I sin forskning har hon vägt in arbetsmiljön, individen och uppgiften som ska utföras. Hon har nyligen disputerat vid Chalmers tekniska högskola.

– Det finns stora möjligheter att förbättra arbetssituationen för yrkesförare och montörer om jobbet anpassas efter hur vi ser. Vissa biltillverkare planerar att utgå från denna slags forskning för att utforma bilinteriören så att den ska passa till exempel äldre bilförare, säger Tania Dukic.

Också monteringsindustrin kan ha nytta av forskningen hävdar Tania Dukic. Avhandlingen visar hur monteringstiden kan minska med hälften om man designar arbetsplatsen bättre.

Avhandlingen ”Visual demand in manual task performance – Towards a virtual evaluation” försvaras den 24 februari 2006 klockan 10.00 i sal HA2, Hörsalsvägen 4, Chalmers tekniska högskola, Göteborg.

Kontaktinformation
Mer information:
Tania Dukic, tel: 031-50 16 51, 0708-15 51 78
tania.dukic@arbetslivsinstitutet.se

Handledare: Professor Roland Örtengren, Institutionen för produkt- och produktionsutveckling, Chalmers.
Tel 031-772 36 54,
roland.ortengren@chalmers.se

Många tillämpningar där laserljus används kräver hög optisk effekt och god strålkvalitet. Halvledarlasrar är attraktiva eftersom de är kompakta, energisnåla och kan tillverkas till låg kostnad. Men det har visat sig vara svårt att kombinera hög effekt och bra strålkvalitet med konventionell halvledarlaserteknik, där energi tillförs genom ströminjektion. Forskare vid Chalmers fotoniklabb har därför utvecklat en ny typ av halvledarlaser där energi tillförs optiskt.

Den så kallade optiskt pumpade disklasern består av ett halvledarchip med en integrerad spegel som tillsammans med en extern spegel bildar laserresonatorn. Med hjälp av en annan laser tillförs halvledarchipet den energi som behövs för att åstadkomma optisk förstärkning.

Hett forskningsområde
Anders Larsson är professor och forskningsledare vid Fotoniklabbet.

– De här resultaten har redan väckt uppseende internationellt. Det är ett hett forskningsområde med intressanta tillämpningar och Chalmers ligger väldigt långt framme. Nu presenterar Hans Lindberg resultaten i sin doktorsavhandling och vi fortsätter forskningen, bland annat inom EU-projektet NATAL, säger han.

Inom den aktuella forskningen kring halvledarbaserade optiskt pumpade disklasrar används i de flesta fall material baserat på GaAs (Gallium-Arsenik) för våglängdsområdet 400-1100 nm. Här finns viktiga tillämpningar för till exempel laserprojektionsdisplayer och laserbearbetning. En uteffekt på hela 30 W har demonstrerats vid en våglängd på 980 nm av det amerikanska företaget Coherent.

Längre våglängder
Att arbeta med längre våglängder kan vara önskvärt för vissa krav och tillämpningar. Exempel är pumpning av optiska fiberförstärkare för telekommunikation, optisk sampling och mätändamål där ögonsäkerhet är viktigt.

– Att de längre våglängderna är mindre skadliga för ögat kan vara betydelsefullt, just vid mätning eller när man använder ljus för kommunikation utan att det är bundet i en fiber, säger Hans Lindberg.

Enligt Anders Larsson och Hans Lindberg är Chalmers forskning inom längre våglängder för halvledarbaserade optiskt pumpade disklasrar tämligen unik.

För att nå dessa måste material av InP användas, vilket också görs i Chalmerslasern. Materialet är tillverkat vid KTH och emitterar ljus med en våglängd på 1.55 µm. Pumplaserns våglängd är 1.25 µm.

Värmespridare av diamant
För att nå hög uteffekt måste den värme som utvecklas i halvledarchipet ledas bort på ett effektivt sätt. Detta är speciellt svårt när man använder InP-baserade material. Vid Chalmers har därför en värmespridare, i form av en tunn skiva av diamant, bondats till halvledarytan genom så kallad ”wafer bonding”. Den tunna diamantskivan har samtidigt använts som ett optiskt filter för att få lasern att oscillera på en enda frekvens och för att stabilisera laserns våglängd. Uteffekten är 0.5 W och strålkvaliteten är mycket hög.

Pulser med passiv modlåsning
Genom att använda en vikt kavitet, med en mättbar optisk absorbator tillverkad i halvedarmaterialet GaInNAs (Gallium – Indium – Kväve – Arsenik) integrerad i ena spegeln, har Chalmersforskarna också fått lasern att producera korta optiska pulser genom så kallad passiv modlåsning. Pulsernas längd är 3 ps, repetitionsfrekvensen är 3 GHz och toppeffekten är hela 13W.

Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet och Stiftelsen för Strategisk Forskning. Resultaten presenterades i en avhandling av Hans Lindberg vid Avdelningen för fotonik på Chalmers. Disputationen hålls den 3 mars i sal Kollektorn, Kemivägen 9, MC2, Chalmers.

Avhandlingen heter ”High Power Long Wavelength Semiconductor Disk Lasers for Continuous and Mode-Locked Operation”.

Kontaktinformation
Mer information:
Hans Lindberg, Avdelningen för fotonik, Institutionen för Mikroteknologi och nanovetenskap, Chalmers
Tel: 031 – 772 16 07
E-post: hans.lindberg@mc2.chalmers.se

Bilder på disklasern finns att få via Hans Lindberg eller Sofie Hebrand, Chalmers informationsavdelning, tel 031-772 84 64,
sofie.hebrand@chalmers.se

Handledare: Anders Larsson, professor, Avdelningen för fotonik vid Institutionen för Mikroteknologi och nanovetenskap, Chalmers
Tel: 031-7721593, 0703-088626
E-post: anders.larsson@mc2.chalmers.se

Enprocessorsystemet har pressats så långt det går. Den som vill ha högre prestanda på sin dator måste ta steget över till flera processkärnor och flera programtrådar per processor.

– De senaste enprocessorsdatorerna har en effekt på 150 W och där går gränsen. Sedan blir det för varmt för att kyla ner. Värmetätheten är faktiskt större än på en spishäll, säger Håkan Sundell.

Att det fanns en gräns för enprocessorsystemen har man vetat länge. Forskningen kring multiprocessorsystem, eller inbyggd parallellism, har pågått i decennier och på 1970-talet trodde man att övergången skulle ske någon gång under 1980- och 1990-talen. Men konstruktörerna kom hela tiden på nya tricks att öka klockfrekvensen i enprocessorsystemen. Därför har det inte funnits något intresse att använda flera processorer som man visste skulle ställa till problem med programvaran. Med flera sådana måste programmen delas upp i flera programtrådar som kan köras parallellt.

– För att uppföra sig som ett program för användaren måste dessa programtrådar kommunicera sinsemellan och kunna arbeta med gemensamma resurser, till exempel minnet. Då är det mycket viktigt att denna kommunikation görs så effektiv som möjligt, så att inte flaskhalsar uppstår som kan bromsa den övergripande hastigheten.

Det är här som Sundells och Tsigas forskning kommer in i bilden. Den bygger på låsfri synkronisering, där grundprincipen är att ingen programtråd ska kunna blockera någon annan när den används. Sundell och Tsigas har bland annat utvecklat den första låsfria versionen av en så kallad skip-list, för vilken de fick pris för bästa forskningsartikel av Institute of Electrical and Electronic Engineers (IEEE) Computer Society
2003.

– En skip-list är en smart organiserad datastruktur som kan liknas vid ett uppslagsverk. Den fungerar som en nyckel som tar sig förbi icke relevanta data till de objekt man vill nå på ett snabbt och effektivt sätt, säger Håkan Sundell.

Denna teknik har alltså Java tagit fasta på i sin senaste version JDK 1.5.0. Eftersom Java är rankat som det mest populära programspråket, kommer den låsfria teknologin att få stor genomslagskraft bland programutvecklare.

Sundell och Tsigas har även utvecklat programkomponenter för programspråket C som de kommer att marknadsföra genom företaget Parallel Scalable Solutions AB.

Kontaktinformation
Mer information
Philippas Tsigas, Avdelningen för datavetenskap, Institutionen för data- och informationsteknik 031-772 5409.
tsigas@cs.chalmers.se

Håkan Sundell, tel: 0704-15 09 35
phs@cs.chalmers.se

En relativt ny typ av optisk fiberbaserad förstärkare, en så kallad parametrisk optisk förstärkare användes för experimentet. Redan år 2000 visade forskargruppen på Chalmers som första grupp i världen förstärkning i denna typ av förstärkare. Den har sedan dess rönt stort intresse från forskare i alla delar av världen. En kraftigt förbättrad version med vilken optisk förstärkning på upp till 70 dB (10 miljoner gånger) uppmätts kommer att presenteras i mars 2006, vid den ledande konferensen i världen inom optisk kommunikation (Optical fiber Communication Conference, Anaheim, USA).

– Detta är den högsta förstärkning som någonsin mätts upp i någon typ av optisk förstärkare med ett enda förstärkningselement, säger Peter Andrekson på Avdelningen för fotonik.

– Ett grundläggande skäl till detta är en unik egenskap hos denna typ av förstärkare, nämligen att den bara kan förstärka signaler som utbreder sig i framåtriktningen. I andra förstärkare fungerar förstärkningen i båda riktningarna vilket innebär att nettoförstärkningen i den användbara framåtriktningen blir begränsad. Alla optiska förstärkare ger också ett oönskat tillskott av brus. Så gör även denna typ, men vi har konstaterat att brusfaktorn är helt jämförbar med andra typer av förstärkare.

De nya resultaten visar att det finns stor potential för denna typ av förstärkare i olika tillämpningar. Till exempel behövs inom optisk kommunikation en hög förstärkning i optiska mottagare för system med långa avstånd mellan regeneratorer och med relativt låga datatakter. Resultaten kan även få stor betydelse för optiskt baserad radarteknik, för mätning av mycket svaga optiska signaler, s.k. ‘photon counting’, samt för karakterisering av olika typer av optiska komponenter.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Prof. Peter Andrekson, doktorand Thomas Torounidis eller Dr. Bengt-Erik Olsson, Institutionen för mikroelektronik och nanovetenskap, Avdelningen för fotonik, Chalmers

Peter.Andrekson@mc2.chalmers.se
Tel 031- 772 1606, 070-3088 606
Thomas.Torounidis@mc2.chalmers.se Tel 031 -772 1609
Bengt-Erik.Olsson@mc2.chalmers.se Tel 031 – 772 1892

– Konkurrensen om anslag från forskningsprogrammet NORDITE är mycket stor. Vi ar både stolta och glada att få denna bekräftelse på att vi har etablerat oss som en av de främsta aktörerna inom RFID-området, säger professor Hans-Erik Nilsson, som är den som koordinerar projektet vid avdelningen för elektronik vid Mittuniversitetet i Sundsvall.

Projektet, med namnet ’Printed RFID sensor solutions’, ska utveckla mycket små kommunicerande RFID-sensorer. Till skillnad från streckkoderna utnyttjar RFID radio. Något som gör det möjligt att identifiera många föremål samtidigt, exempelvis i ett lager. Identifieringen sker också utan optisk kontakt med förpackningarna. RFID utgör redan idag stommen i ett världsomspännande identifieringssystem kallat Electronic Product Code Network (EPC Network). Fullt utbyggt liknar systemet en sökmotor som Google, men då inte avsedd för sökning av hemsidor, utan produkter och föremål som märkts med RFID.

Redan idag kan produkten på egen hand alltså tala om vem den är, sin identitet. Men med hjälp av ny teknik, så som de tryckta sensorer som ska utvecklas i projektet, kan förpackningen ge betydligt mer information. Till exempel hur förpackningen har hanterats under transporten, om förpackningen har öppnats, samt när eller om varan har utsatts för skadlig temperatur eller fukt.

– Vårt nya sensorprojekt blir ett viktigt bidrag i utvecklingen av billig och robust teknik som kan följa, spåra och övervaka enskilda produkter – från produktion till försäljning och slutligen återvinning, lovar Hans-Erik Nilsson.

Hur går det då till rent tekniskt att trycka sensorer?
– Tryckt elektronik baseras på bläck och tryckfärger med elektroniska egenskaper. Utveck-lingen inom nanoteknologin ger nya möjligheter till snabb utveckling av effektivare tryck-färger. Vid Mittuniversitetet startade denna forskning inom ramen för det skogsindustriella forskningsprogrammet vid FSCN redan 1999 och har under åren utvecklats i samverkan med KK-stiftelsen och nationella och internationella företag, avslutar Hans-Erik Nilsson.

Forskningsprojektet har initierats av forskargruppen inom RFID-teknik vid Mittuniversitetet och bedrivs i samverkan med KTH och VTT. VTT är Finlands största forskningsinstitut med lång erfarenhet av industriell RFID-teknik. Projektet stöds av sju svenska och finska företag, vilka är TagMaster, ShortLink, Sensible Solutions Sweden, SCA Packaging Research, Avantone OY, UPM New Ventures, Perlos Corporation.

Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Hans-Erik Nilsson, 060-148739, 070-2323808, hans-erik.nilsson@miun.se

När patienter som tar mediciner mot högt blodtryck träffar sina läkare på återbesök, handlar det till stor del om att se hur bra medicinen fungerar och om den ger några biverkningar. I vissa fall är det enkelt: blodtrycket ligger bra och patienten har inga biverkningar. I andra fall är det mer komplicerat; blodtrycket ligger ”på gränsen” eller patienten har något symtom som kan vara en biverkan, men som lika gärna kan bero på något annat. I sådana lägen är det inte uppenbart vad läkaren ska göra – ska dosen höjas, sänkas, medicinen ändras eller ska medicineringen fortgå oförändrat?

Leg läkare Staffan Svensson har i sin avhandling studerat hur patienter med blodtrycksmedicin och deras läkare fattade beslut om detta genom att analysera 51 bandinspelade återbesök.
– Det vi fann var att läkarna och patienterna strävade efter att sätta ”oklara” blodtryck och biverkningar i ett sammanhang som gjorde dem mer klara. Till exempel var det vanligt att lätt till måttligt förhöjda blodtrycksnivåer betraktades i ljuset av att patienten var stressad inför besöket eller hade det stressigt i allmänhet, och att trycken därför inte var oroande. När det fanns misstänkta biverkningar kunde det handla om att föreslå alternativa förklaringar till symtomen, till exempel att de berodde på patienternas livsstil, säger Staffan Svensson.

De beslut som fattas vid återbesöken bygger därför på en tolkning av verkligheten: det handlar inte om att bara mäta ett värde, utan också i stor utsträckning om att förklara värdet. Detta är av intresse eftersom de behandlingar som finns mot högt blodtryck används på ett högst otillfredsställande sätt. Av alla människor som har högt blodtryck är det bara en minoritet – även bland dem som behandlas med läkemedel – som lyckas få ned trycket till önskvärda nivåer. Följden blir att ett stort antal människor drabbas av blodtryckskomplikationer som hjärtinfarkt, slaganfall, kärlkramp och död, som hade gått att förebygga.
– Jag misstänker att en del av problemet ligger i att både läkare och patient, som vi beskrivit, förklarar ”ned” höga värden och sedan väljer att inte behandla dem, säger Staffan Svensson.

Ett annat tänkbart skäl till den dåliga blodtryckskontrollen är att de beslut som fattas i samtalen inte återspeglas i patienternas vardag. Patienterna och läkarna var mestadels överens om tolkningen av blodtrycken, genom att bägge parter tenderade att betrakta förhöjda värden som undantag. Vad gäller biverkningar var patienter och läkare inte lika överens: här trodde patienterna oftare att symtom berodde på läkemedlen, medan läkarna gjorde andra tolkningar.
– Läkarna var i stort mer aktiva än patienterna både vad gällde att tolka blodtrycksvärden och biverkningar. De talade mer, var mer drivande i förklaringarna och låg bakom de flesta besluten. Läkarna fick alltså sista ordet, medan patienternas roll överlag var mer passiv. Men i praktiken är det förstås patienterna som får sista ordet, eftersom det är de som bestämmer om de tar blodtrycksmedicinerna som de ordinerats, säger Staffan Svensson.

I en intervjustudie med 33 av patienterna undersökte Staffan Svensson vilka skäl de hade att ta sina läkemedel. Han fann att patienterna ofta angav ”förtroende för läkarna” som ett skäl att ta dem. Ett annat skäl var att de ville undvika komplikationer eller helt enkelt ”få ned blodtrycket”. Skäl emot att ta medicinen var biverkningar eller en ovilja mot läkemedel i allmänhet. Dessa resultat understryker ytterligare vikten av att läkare måste förstå både sina egna och patientens bevekelsegrunder för att fatta beslut om medicinerna.
– Det går ju, till att börja med, inte att hjälpa patienter övervinna olika hinder mot att ta medicinerna om man inte vet vilka hindren är, säger Staffan Svensson.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin
Avhandlingens titel: Medication adherence, side effects and patient-physician interaction in hypertension
Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Leg läkare Staffan Svensson, telefon: 031-342 3057, e-post: staffan.svensson@pharm.gu.se

Handledare:
Docent Karin Kjellgren, telefon: 031-773 6048, e-post: karin.kjellgren@sahlgrenska.gu.se

Teorin presenteras i nätupplagan av den vetenskapliga tidskriften The Lancet. Författarna konstaterar att kemoterapi mot fågelinfluensa visserligen innebär ett betydande tankehopp, men menar ändå att sådan behandling bör kunna övervägas. Detta med tanke på att denna kemoterapi visat sig vara mycket verksam när det gäller att minska dödligheten i HLH-sjukdom förknippad med livshotande infektion av Epstein-Barr-viruset.

Dödligheten vid infektion med fågelinfluensa A-virus, subtyp H5N1, är omkring 50 procent uppgifter från Världshälsoorganisationen, WHO. Behovet att hitta innovativa behandlingar är därför stort. I sin hypotes visar professor Jan-Inge Henter vid Karolinska Institutet tillsammans med kollegor i Hongkong att personer med H5N1-infektion har vissa liknande symptom som patienter med HLH. Det finns även likheter vid obduktion.

Patienter med HLH har ett överskott av infektionsbekämpande vita blodkroppar, vilka kan ansamlas i frisk vävnad och orsaka skador på många olika organ. En av de viktigaste behandlingarna mot HLH är läkemedlet Etoposid, ett cellgift som bidrar till att döda överskottet av immunceller. Forskarna betonar dock att deras förslag till behandling för närvarande är en hypotes, och att den ännu inte har testats på patienter som drabbats av fågelinfluensa.

– Det skulle vara välkommet om WHO medverkade till att skapa förutsättningar för kliniska studier baserade på ett modifierat HLH-protokoll, utöver antivirusbehandling och annan stödjande behandling, för patienter som infekterats med H5N1, säger professor Jan-Inge Henter.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Jan-Inge Henter, professor vid Institutionen för kvinnor och barns hälsa, enheten för barnonkologi, överläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, telefon 08 – 5177 2536, mobil 0706 – 333 557, e-post Jan-Inge.Henter@ki.se.

Pressekreterare Katarina Sternudd, tel 08-524 838 95, mobil 070-224 38 95, e-post katarina.sternudd@ki.se

Arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor i hushåll vars barnomsorgsavgift minskade med minst 500 kronor i månaden genom maxtaxan ökade med tre procentenheter. Resultatet är i linje med tidigare studier, som också visat att fler mödrar arbetar när barnomsorgsavgifterna sänks.

Fäder och antalet arbetade timmar opåverkade
De sänkta avgifterna påverkar däremot inte i vilken mån fäder väljer att arbeta. Studien finner inte heller några effekter på hur mycket föräldrar, såväl kvinnor som män, arbetar givet att de är sysselsatta.

Vad är maxtaxa inom barnomsorgen?
Maxtaxan innebär att barnomsorgsavgiften inte får överstiga en viss fastställd procent av ett hushålls bruttoinkomst. Det finns dessutom ett tak för hur mycket en kommun får ta ut i avgift från ett hushåll. När reformen genomfördes första januari 2002 fick det maximalt kosta 1 140 kronor per månad att ha ett barn i förskola. Motsvarande belopp 2006 är 1 260 kronor per månad.

Skillnader mellan hur föräldrar påverkas gör att vi kan undersöka effekterna
I studien räknar vi ut vad det skulle kosta för ett hushåll att ha samtliga barn i åldern 1-9 i kommunal barnomsorg på heltid åren 2001 (året innan avgiftsreformen) och 2002 (det första året med maxtaxa). Vi jämför sedan föräldrar vars barnomsorgsavgift ändrades mycket med föräldrar vars avgifter inte ändrades i någon större utsträckning. Studien är en första delstudie och slutrapporten kommer att redovisas våren 2007.

Kontaktinformation
IFAU-rapport 2006:2 ”Påverkar maxtaxan inom barnomsorgen hur mycket föräldrar arbetar?” är skriven av Eva Mörk, Linus Lindqvist och Daniela Lundin, alla IFAU.
Om du vill veta mer kontakta Eva tel: 018-471 70 72,
e-post: eva.mork@ifau.uu.se eller Daniela tel: 018-471 70 84, e-post: daniela.lundin@ifau.uu.se.

Ett problem för dessa patientgrupper med svåra kroniska sjukdomar är att den fotvård, som så många av dem är beroende av, kräver läkarordination. Något som i praktiken ofta innebär att vården blir eftersatt, med risk för att sår och sjukliga hudförändringar snabbt förvärras.

– Utbildningen till podiater ger kompetens att självständigt diagnostisera och behandla många förändringar i exempelvis diabetesfoten, vilket ger en högre vårdkvalitet närmare patienten, säger Torsten Wredmark, professor och utbildningsansvarig.

Utbildningen till podiater ger 120 högskolepoäng och omfattar undersökning och allsidig behandling av sjukdomar och skador i foten. Första kullen på 30 studenter börjar nu till hösten. Under hela utbildningstiden varvas teori och klinisk verksamhet. Möjligheter till påbyggnadsutbildning med egen forskning kommer att erbjudas.

– Podiatrierna kommer i första hand att jobba i den offentliga sjukvården, men också som egenföretagare. Med sin specialkompetens kan de mycket väl fungera som koordinatorer mellan den befintliga fotvården och läkarna inom primärvården, säger Torsten Wredmark.

Sista ansökningsdag till den nya utbildningen är 15 april. För att komma in på programmet krävs allmän behörighet till högskolestudier med samhällskunskap A, matematik B och naturkunskap B. Dessutom finns möjlighet till särskild prövning av behörighet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Utbildningsansvarig Torsten Wredmark, telefon 08- 585 875 89,
mobil 070-484 86 83, e-post torsten.wredmark@ki.se.
Pressekreterare Katarina Sternudd, telefon 08-524 838 95,
mobil 070-224 38 95, e-post katarina.sternudd@ki.se

Många företeelser och tjänster har tagit steget över till Internet och bland dessa finns även journalistik. I dagarna läggs en avhandling fram som närmare undersöker förändringsprocesser för journalistikens villkor, ideal och normer när nyhetsjournalistiken bedrivs på Internet. Den undersökning som ligger till grund för avhandlingen omfattar fyra sajter, aftonbladet.se, expressen.se, dn.se samt svd.se
I avhandlingen konstaterar Michael Karlsson, doktorand vid Mittuniversitetet, att nätjournalistik gör det möjligt med ett ständigt och utbytbart flöde av information.

– Det är mycket uppseendeväckande att det kan finnas motstridiga beskrivningar av händelser beroende på när man går in på sajterna och att nyheter helt kan försvinna från sajterna. Detta är en klar varningssignal till läsare att inte lita på nyhetsinnehållet på webbsajter, säger Michael Karlsson.

Journalistiken på Internet är inte en färdig produkt som i många andra medier utan en ständigt pågående process. Nyhetssajterna påminner mer om direktsända TV-nyheter än sina modermedier papperstidningarna. Sajterna uppdateras kontinuerligt och beskrivningar av händelser förändras under dagens lopp och försvinner ibland helt från sajterna.

– En annan sak som förvånar mig är att innehållet fortfarande är så textbaserat och att det är överföring av information, precis som i papperstidningar, som dominerar i stället för att utnyttja de möjligheter till interaktivitet som Internet ger, säger Michael vidare.

När det gäller interaktiviteten förekommer den nästan uteslutande i form av hyperlänkar och möjligheter att e-posta författaren. Endast en av de sajter som undersökts har en funktion för kommentarer, som är den enda systematiskt återkommande möjlighet som publiken har för att säga sin mening i anslutning till ett nyhetsmaterial. Men när möjligheten att kommentera används av publiken får det oförtjänt litet gensvar från sändaren.

Michael Karlsson, 35, är uppväxt i Falun och nu verksam som lärare och forskare vid Mittuniversitetet, Campus Sundsvall och Lunds Universitet.

Kontaktinformation
Michael Karlsson, kontorstelefon 060-14 86 04, eller e-post michael.karlsson@miun.se

När det blir varmare ökar halten av koldioxid, och när det blir kallare sjunker den. Kvartärgeologen Catherine A Jessen har jämfört dessa svängningar med de snabba klimatförändringarna under den period som kallas holocen, dvs den mellanistid som började för 11 500 år sedan och som vi nu lever i. De metoder man tidigare använt för sådana studier har varit säkrare när det gäller storskaliga förändringar över längre tidrymder. Man har studerat borrkärnor av antarktisk inlandsis och analyserat luft som varit innesluten i bubblor i isen. Koldioxidhalten varierar som förväntat med temperaturförändringarna men med en intressant avvikelse.
– Under de senaste 650 000 åren stiger koldioxidhalten när en istid tar slut – med en fördröjning. Halten börjar inte stiga förrän i genomsnitt ca 1 200 år efter temperaturförhöjningen, säger Catherine Jessen.
Tack vare en relativt ny metod kan man nu undersöka koldioxidhalten vid de hastiga klimatförändringarna under holocen, och detta med den större tidsupplösning som då krävs. På växternas blad finns mikropiska klyvöppningar genom vilka växten tar upp koldioxid. Ju mer koldioxid det finns i luften desto färre klyvöppningar bildas det. I sjösediment hittar forskarna bladrester som kan dateras.
– Koldioxidhalten varierar i takt med klimatförändringarna men också i de här fallen tyder mycket på en fördröjning av koldioxidökningen. Denna förefaller att vara i storleksordningen 80 år, summerar Catherine Jessen.
Betyder det att vi har felbedömt den samtida växthuseffektens konsekvenser?
– Nej, svarar Catherine Jessen. Ökad koldioxidhalt ger fortfarande växthuseffekt och driver alltså på en temperaturförhöjning. Men de förändringar jag studerat beror på naturens egna processer, medan dagens koldioxidhalter är förhöjda på grund av mänskliga aktiviteter. Det har inte funnits så mycket koldioxid i atmosfären på flera hundra tusen år som i dag. Det är en extrem situation, som inte liknar situationen under de senaste mellanistiderna. Men det är ändå värdefullt att kartlägga förändringarna efter den senaste istiden. Om vi har större kunskaper om hur det naturliga systemet fungerar förstår vi också bättre vad som sker idag och vad som kan ske i morgon.
Catherine Jessen har också funnit att variationerna i koldioxidhalt tycks sammanfalla med förändringar i solaktiviteten. Vad mekanismen bakom detta kan vara är okänt.

Kontaktinformation
Catherine Jessen nås på tel +45 3927 1236 eller via e-post Catherine.Jessen@geol.lu.se. Hon disputerar den 3 mars kl 13.15 i sal Pangea, Geologiska institutionen, Sölvegatan 12, Lund. Hennes doktorsavhandling heter The ups and downs of the Holocene: exploring relationships between global CO2 and climate variability in the North Atlantic region.

– Jag har använt mig av analytiska affinitets-separationer för att studera hur olika proteiner och socker binder till varandra, berättar Maria Bergström. Vissa ämnen (till exempel socker) binder nästan aldrig till andra molekyler med särskilt hög affinitet. Därför är det nödvändigt att använda metoder som bygger på låg affinitet (svaga bindningar) för att studera växelverkan mellan proteiner och socker.

Dessa metoder skiljer sig från de affinitetsmetoder som vanligen används, där hög affinitet (starka bindningar) är en förutsättning. På senare år har det visat sig att socker är viktiga igenkänningsmolekyler i flercelliga organismer (till exempel hos människor). Dessa socker är mycket mer komplicerade än de socker som används i energiomsättningen. Oftast sitter de fast på proteiner eller fetter. Dessa socker är intressanta ur medicinsk synvinkel eftersom det är klarlagt att de ändrar sig vid utveckling av cancer och andra sjukdomar. Det är också känt att bakterier och virus använder sig av sockerstrukturer på värdcellens yta för att infektera dessa. Ett exempel är influensavirus som binder till ett socker som kallas sialinsyra. Det enda läkemedel som finns att tillgå idag bygger på en molekyl som liknar sialinsyra.

Maria Bergström visar i sin avhandling att det går att utföra separationer baserade på svag växelverkan. Proteiner som antikroppar och lektiner kan separera olika sockermolekyler, som är nästan identiska, med stor precision. I avhandlingen finns exempel som visar hur separationen ska vara utformad för att fungera bra. Nya metoder baserade på svag växelverkan är viktiga för att förstå vad som händer i kroppen och kan också användas för att ta fram nya läkemedel.

Avhandlingen heter ”Analytical affinity separations based on weak protein-carbohydrate interactions”. Disputationen äger rum fredagen den 3 mars kl 09.30 i sal TE 143, Teknikum, Norra vägen 47, Kalmar. Opponent är Professor Per-Olof Larsson, Lunds universitet.

Kontaktinformation
Maria Bergström
tel: 0480-44 67 41
e-post: maria.bergstrom@hik.se

MCN har sedan 2001 haft stöd från EU:s strukturfonder Mål 1. Arbetet är inriktat på nya metoder och modeller för att bedöma risker och åtgärda problem med föroreningar. Under 2006 kommer forskarna och de medverkande företagen gemensamt att utprova, dokumentera och publicera nya och mer kostnadseffektiva miljömetoder.
– Det finns en stor efterfrågan från myndigheter efter metoderna, eftersom de gör det lättare att prioritera rätt områden. Hittills har det varit mycket stora kostnader förknippade med sanering av förorenad mark, de här metoderna ger lägre åtgärdskostnader, säger Thomas Liljedahl, forskningsinformatör på MCN.

I norra Sveriges finns ett stort antal problemområden som förorenats av kvicksilver, arsenik eller dioxiner. Det gäller t.ex. dioxinerföroreningarna vid Öbacka i Umeå, Mariebergsågen i Kramfors och Scharins i Skellefteå, kvicksilverförorenade sediment i Umeälvens delta, samt arsenikföroreningar vid Robertsfors bruk.

I MCN ingår forskare från Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Försvarets forskningsinstitut (FOI) samt Luleå tekniska universitet. Övriga partners är kommuner, länsstyrelser, Naturvårdsverket, liksom 13 branschföretag med verksamhet såväl i norra Sverige som nationellt och internationellt.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Thomas Liljedahl, forskningsinformatör, Marksaneringscentrum Norr, miljökemi, Umeå universitet
Telefon: 090-786 54 64
E-post: Thomas.liljedahl@chem.umu.se