Karolinska Institutet använder begreppet integrativ medicin i en vid bemärkelse och avser utveckling och integrering av evidensbaserad kunskap från olika discipliner och traditioner som kan komplettera den etablerade medicinen. Den integrativa medicinen eftersträvar en bred syn på människans hälsa och vill förstå inte bara vilka metoder som har effekt utan även mekanismerna bakom effekten. Detta kräver en bred, tvärvetenskaplig ansats där både medicinska, psykologiska och sociala aspekter är av betydelse.
Nu planerar man för att utlysa en professur. Tanken är att den som får professorstjänsten ska leda arbetet vid centret. – Centrets uppgift blir att bedriva forskning, utbildning och information inom integrativ medicin, förklarar Mats Lekander.
Verksamheten kan indelas i tre övergripande teman:
1. Biomedicinskt inriktad forskning kring de komplementärmedicinska behandlingarnas verkningsmekanismer och effektivitet.
Syftet är att utvärdera, samla kunskap och informera allmänhet och behandlare om vilket vetenskapligt stöd som finns för en viss behandling.
2. Kognitiv, psykologiskt inriktad forskning om exempelvis välbefinnande, placebo, hälsoupplevelse och livsstilsfaktorer, där psykologiska och biologiska perspektiv genomgående integreras.
3. Ett folkhälsovetenskapligt perspektiv på användandet av komplementära metoder. Det kan gälla hur valet av olika metoder sker och hur etablerad behandling interagerar med komplementär behandling. Vilka behov tillgodoses i de olika skolorna och vilka tillgodoses inte? Här kommer också ekonomiska aspekter in, exempelvis hur sjukvården kan kostnadseffektiviseras och hur hälsan påverkar ekonomin.
Karolinska Institutets förhoppning är att centret i framtiden ska utgöra ett kunskapscentrum dit behandlare och allmänhet kan vända sig för att hämta information kring olika behandlingar. Ett annat viktigt mål är att tillhandahålla utbildning om integrativ medicin kring komplementära metoder som har ett vetenskapligt stöd.
– Ytterst är vårt mål detsamma som för hela Karolinska Institutet: att bidra till att förbättra människors hälsa, säger Mats Lekander. Det vill vi göra det genom att utnyttja och integrera biomedicinska, psykologiska och sociala perspektiv.
När centret är invigt börjar arbetet med att bygga upp den vidare verksamheten. Förutom en professur i integrativ medicin finns planer på att utlysa fler tjänster, liksom medel för forskningsfinansiering.
För mer information kontakta:
Mats Lekander, psykolog, forskare, chef för psykologisektionen vid institutionen för klinisk neurovetenskap och tf föreståndare för Karolinska Institutets Osher centrum för integrativ medicin, tel, 08-524 824 45, 073-707 22 92, mats.lekander@ki.se
Karin Harms-Ringdahl, professor vid sektionen för sjukgymnastik, institutionen neurotec och ordförande i styrgruppen för Karolinska Institutets Osher centrum för integrativ medicin, tel 524 888 15, Karin.Harms-Ringdahl@ki.se
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
I skogsmarkens ytskikt finns höga halter av det mycket giftiga ämnet bly som en följd av mänskliga utsläpp av blyföroreningar i atmosfären. Det finns en oro att marklevande djur och växter påverkas negativt av detta. Med modern teknik går det nu att bevisa att det bly som finns i växter, bäckvatten och markens ytskikt har sitt huvudsakliga ursprung från luftföroreningar. Tills för några år sedan trodde man att alla blyföroreningar härstammade enbart från den moderna industrins utsläpp, inte minst från bilavgaser under andra halvan av 1900-talet. Men nedfallet har varit betydande ända sedan 1000-talet, då den storskaliga gruvdriften började i Sverige och övriga Europa. Indikationer finns nu också på att luftföroreningar fanns redan för 5000 år sedan. Dessa föroreningar var dock mycket marginella i jämförelse med den moderna föroreningstoppen under slutet av 1970-talet som var upp till 10 000 gånger högre.
– Tack vare att hårdare miljökrav infördes under slutet av 1970-talet släpper vi i dag inte ut mer bly än under medeltiden, berättar Jonatan Klaminder.
Enligt Jonatan Klaminders beräkningar kommer föroreningsblyet att finnas i markens ytskikt i hundratals år framöver. Blyet frigörs långsamt till djupare delar av marken och halterna i markens ytskikt, där den största hotbilden finns, kommer att minska framöver. I de djupare delarna av marken kommer blyet delvis att fastläggas under flera 1000-tals år och endast mindre mängder kommer att med tiden sköljas ut i våra bäckar och vattendrag. Det bedöms som osannolikt att halterna i grund- och bäckvatten kommer att stiga till kritiska nivåer för vattenlevande djur eller göra vattnet otjänligt att dricka i framtiden.
– En viktig lärdom från blyproblematiken är att allt inte blir rent så fort vi stänger av ”föroreningskranen”, utan att det kan ta flera generationer innan naturen har läkt. Men nu har den börjat återhämta sig tack vare en lyckad miljöpolitik. Denna lugnande bild är viktig att förmedla i tider då vi miljöforskare tenderar att blåsa upp hoten, vilket enbart leder till att förtroendet för all miljöforskning urholkas, säger Jonatan Klaminder.
Fredagen den 16 december försvarar Jonatan Klaminder, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”The fate of airborne lead pollution in boreal forest soils”. Svensk titel: Det luftburna blyets öde i svensk skogsmark. Disputationen äger rum klockan 10.00 i lilla hörsalen, KBC, Umeå universitet. Opponent är professor John G. Farmer, University of Edinburgh, Skottland.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Jonatan Klaminder
Telefon: 090-786 97 84
E-post: jonatan.klaminder@emg.umu.se
Ateroskleros – åderförkalkning – är den huvudsakliga bakomliggande orsaken till hjärt-kärlsjukdom och alltså den vanligaste dödsorsaken hos både män och kvinnor. På senare år har det blivit tydligt att det finns en immunologisk komponent i åderförkalkningsprocessen, som kan betecknas som en inflammatorisk sjukdom. Även om riskfaktorer som högt blodtryck, höga blodfetter, diabetes och rökning har identifierats, så är orsakerna till sjukdomen ofullständigt kända, och det finns inga etablerade riskmarkörer som avspeglar den immunologiska och inflammatoriska aktiviteten vid ateroskleros.
En markör som föreslagits som central är oxiderat, eller på annat sätt modifierat, low density lipoprotein (OxLDL). Mycket tyder på att inflammatoriska ämnen som uppkommer genom denna modifiering spelar en nyckelroll vid immunaktivering och ateroskleros. De har alla en liten epitop, fosforylkolin (PC), som gemensam nämnare, vilken även exponeras på andra infektiösa agens. Antikroppar mot PC (aPC), en grupp naturliga antikroppar, som kan utvecklas även utan kontakt med externa antigen, och som har som en funktion att hjälpa till med kroppens ”utrensning” av bland annat oxiderade och skadade cellmembran samt i det tidiga immunsvaret mot vissa infektioner.
Forskare vid Karolinska Institutet har nu visat att aPC av IgM-typ förutspår minskad risk för utveckling av ateroskleros efter 5 års uppföljning hos en grupp på 240 patienter med högt blodtryck. Även IgM-antikroppar mot OxLDL hade en sådan predicerande egenskap, dock bara hos män.
Resultaten talar för att PC kan vara en lämplig antigen för diagnostik med aPC av IgM-typ, där risken för aterosklerosutveckling minskar ju högre nivåer man har. En spännande möjlighet är att aPC, i framtiden, även kan tänkas fungera som en ny terapi mot ateroskleros.
-Detta öppnar inte bara upp för ny diagnostik utan även för immunisering, dvs man kan tänka sig att dessa antikroppar skulle kunna ges förebyggande till personer med risk för hjärtkärlsjukdom, säger professor Johan Frostegård.
Publikation:
Antibodies of IgM subclass to phosphorylcholine and oxidized LDL are protective factors for atherosclerosis in patients with hypertension
Su J, Georgiades A, Wu R, Thulin T, de Faire U, Frostegård J.
Atherosclerosis Online Nov 2005
För mer information, kontakta:
Professor Johan Frostegård, tel 073-978 65 11 eller mail: johan.frostegard@medhs.ki.se
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
I studien ingick en grupp kvinnor som under minst ett år haft problem med knäsmärta av den typ som kommer och går utan förklaring i en diagnostiserad sjukdom eller knäskada. De hade inte ont i sina knän vid testtillfället. Muskelaktivitet och rörelsemönster undersöktes i ett antal situationer, t.ex. vid en oväntad balansstörning genom personen stod på en platta som hastigt sattes i rullning. Det visade sig att balansen hos kvinnorna med knäsmärta inte stördes mera än normalt, men att de däremot reagerade med större och annorlunda rörelseutslag än de knäfriska, samtidigt som de också uppvisade annorlunda muskelaktivitet.
Den överdrivna och annorlunda reaktionen för att återfå balansen kan ha många förklaringar. En förklaring är att personen skaffat sig en strategi för att avlasta knäet. En annan möjlighet är att knäproblemet medfört att personen blivit svagare och därför litar till en annan strategi. En tredje förklaring kan vara att personen inte litar på sitt knä och därför uppfattar störningen som extra hotande för balansen. I det läget använder man större säkerhetsmarginal för att inte riskera att falla. Vid andra test av rörelser som man vanligen inte utför i vardagen uppvisade personerna med knäsmärta inga skillnader jämfört med de knäfriska.
Resultaten visar att långvarig knäsmärta kan medföra förändringar i rörelsemönster vid dagliga och funktionella rörelser, men att helt nya rörelser – som personen saknar erfarenhet av – inte påverkas. Det visar att vanemönster kvarstår även då smärtan är borta och att det i sin tur kan påverka muskelfunktionen. Det här kan få betydelse för behandlingen av dessa patienter. Man bör närmare analysera rörelsemönster, speciellt när man vet att knäna utsätts för stor belastning, t.ex. i trappor. Behandlingen bör bestå både i att återskapa ett normalt rörelsemönster och att styrka musklerna.
I doktorsavhandlingen ingår även studier av mycket små, djupt liggande muskler kring knäleden hos knäfriska. Att dessa muskler fungerar normalt är antagligen viktigt för god kontroll och rätt belastning av knäleden. Studierna kan ha betydelse vid olika typer av knäkirurgi och när det gäller träning vid olika knäproblem.
Avhandlingen läggs fram fredagen den 16 december vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering och har titeln Motor Control of the Knee – Kinematic and EMG studies of healthy individuals and in persons with patellofemoral pain. Svensk titel: Motorisk kontroll av knäleden – Kinematik- och EMG-studier av friska individer och individer med patellofemoral smärta.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhusets aula. Fakultetsopponent är professor Gertjan Ettema, Norges Teknisk Naturvetenskapliga Universitet (NTNU), Trondheim.
Kontaktinformation
Ann-Katrin Stensdotter är doktorand vid enheten för sjukgymnastik och verksam vid sjukgymnastutbildningen i Trondheim, Norge, tel. +47 73 559277, e-post anki.stensdotter@physiother.umu.se
Att den globala uppvärmningen kan bidra till att vi faktiskt får ett kallare klimat i Skandinavien, beror på Golfströmmen. Trots vår nordliga position ger det varma Atlantvattnet, som är en förlängning av Golfströmmen, oss vårt milda klimat. Men smälter våra polarisar kan det påverka vattnet i sådan utsträckning att de varma strömmarna försvagas. Emil Jeansson bekräftar i sin avhandling de teorier som finns gällande Östgrönlandsströmmens betydelse för att Golfströmmens varma vatten ska nå våra breddgrader.
De nordiska haven, som innefattar Grönlands-, Islands- och Norska havet, är ett område där vatten med hög densitet bildas genom olika processer. En del av detta ”tunga” vatten flödar sedan ut i norra Atlanten och bidrar till den bottenström som tar sig söderut genom hela Atlanten. En del forskare hävdar att densiteten på det så kallade ”överflödet” kan vara en viktig drivande effekt på det inflödande varma Atlantvattnet till våra breddgrader.
En av farhågorna med den globala uppvärmningen är att polarisarna smälter, vilket skulle ge en ökad mängd sötvatten i Arktis och de nordiska haven. Sötvattnet ger i sin tur en stabilare skiktning av vattnet vilket kan resultera i en försvagad omblandning. Det skulle minska densiteten på det tunga vatten som transporteras ut i Atlanten, och därmed ge ett svagare inflöde av varmt Atlantvatten. Vi skulle helt enkelt få ett kallare klimat i Skandinavien.
För att få en uppfattning om vad som kan påverka överflödet har Emil Jeansson undersökt ursprunget av de olika bidragande vattenmassorna, för att på så sätt kunna uppskatta hur känsligt överflödet kan vara för klimatförändringar.
– Vi vet inte riktigt hur stor betydelse det har för klimatet än, men vi börjar få svar på hur känsligt systemet är, säger Emil Jeansson.
Han har bland annat använt sig av så kallade kemiska spårämnen, för att följa strömmarna och uppskatta blandningen mellan olika vattenmassor. Ämnena i fråga är klorofluorokarboner, som i dagligt tal benämns ”freoner”, samt svavelhexafluorid (SF6). Dessa ämnen blandas ner i havet från atmosfären, men SF6 släpptes även ut direkt i Grönlandshavet år 1996 och Emil Jeanssons forskargrupp har följt dess spridning till olika delar av området. Resultaten visar att Grönlandshavet har betydelse för överflödet, och då även för Golfströmmens nordliga transport.
Med hjälp av spårämnena kan man uppskatta åldern på vattenmassor. Åldern kan ge en uppfattning av transporttider vilket ökar förståelsen för cirkulationen i området, men kan även ge möjlighet att uppskatta hur mycket antropogen koldioxid – det vill säga koldioxid som härrör från mänskliga aktiviteter – som har tagits upp av de nordiska haven. Emil Jeansson presenterar i sin avhandling även två olika metoder för att göra en sådan uppskattning.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Emil Jeansson
Institutionen för kemi
Tel: 031-772 2287
E-post: emilj@chem.gu.se
Handledare: Professor Leif Andersson, Tel: 031-772 2781, E-post: leifand@chem.gu.se
Avhandlingen har titeln: Chemical tracers in the Nordic Seas: Studies on water masses and antrophogenic carbon
Disputationen äger rum: Fredagen den 9 december 2005 kl 14.00 i Sal ”KC”, Kemigården 4, Chalmersområdet, Göteborg
Blåstång är en av de få marina alger som klarar ett liv i Östersjöns låga salthalt. Den räknas till en av de ekologiskt mest viktiga arterna i Östersjön där blåstången utgör ett viktigt område för lek, uppväxt och föda för flera kommersiellt värdefulla fiskarter.
– Försvinner blåstången skulle det kunna få allvarliga ekologiska och ekonomiska konsekvenser för området, säger Charlotta Nygård vid Mittuniversitetets institution för naturvetenskap. Charlotta Nygård disputerar i dagarna i ämnet Biologi, och fortsätter
– Det är viktigt att vi ökar förståelsen för den här betydelsefulla artens fysiologi och ekologi innan det är för sent. Under de senaste årtiondena har det rapporterats att blåstången försvunnit från olika delar av Östersjön. Nyligen har det också rapporterats om ökande halter av kadmium i Östersjön, något som blåstången i Bottenhavet visat sig vara mycket känslig mot.
Avhandlingen visar på tydliga fysiologiska skillnader mellan blåstången i Östersjön och Atlanten. Miljön i Bottenhavet är i sin tur långt ifrån optimal för blåstången, vilket visade sig då plantor flyttades till Atlantiskt vatten och fotosyntesen ökade markant. Blåstång som i stället flyttades från Atlanten till Östersjön dog inom 2 månader.
Blåstången i Bottenhavet lever under förhållanden precis över existensminimum. En ännu lägre fotosyntes skulle inte räcka till någon tillväxt och algen skulle troligen dö inom en snar framtid. Miljöstörningar som orsakar en sänkt fotosyntes hos blåstången kan därmed få ödesdigra effekter för artens överlevnad i området, vilket i sin tur skulle kunna ge negativa effekter för hela ekosystemet. Ett sådant hot skulle kunna vara till exempel en ökad mängd tungmetaller i vattnet. Nyligen har det rapporterats om ökande halter av kadmium i Östersjön, något som blåstången i Bottenhavet visat sig vara mycket känslig mot.
Charlotta Nygård är uppväxt i Stockholm och tog studenten på Nacka gymnasium i Naturvetenskapliglinje. Efter Magisterexamen i Biologi vid Mitthögskolan antogs hon till forskarutbildning år 2001. Disputationen sker på Mittuniversitetet, Campus Sundsvall, den 9 december och avhandlingens titel är ”Ecophysiological responses of Baltic and Atlantic Fucus vesiculosus to environmental factors”.
Kontaktinformation
Charlotta Nygård, kontor: 060-14 84 02, mobil: 070-311 20 78, lotta.nygard@miun.se
I en av Louise Bennets studier, med 120 studerade patienter en av de största i sitt slag i världen, visar det sig att nära hälften av dessa hudrodnader inte hade den typiska ringformen. Särskilt hos kvinnorna var det vanligt med icke ringformade rodnader i samband med en borreliainfektion.
– Detta innebär en risk för att både sjukvården och de fästingbitna personerna själva missar dessa infektioner. I sjukvårdsutbildningen får man ju lära sig att borrelia yttrar sig som en ringformad hudrodnad, men i vårt material hade knappt hälften av hudrodnaderna det utseendet. Somliga var tvärtom kraftigt röda i mitten, säger Louise Bennet.
Hudrodnaden är den vanligaste formen av borrelia. Det är viktigt att den som fått ett sådant tecken på infektion blir behandlad med antibiotika, eftersom infektionen annars kan sprida sig till andra organ.
Att hudrodnaden ska vara minst 5 cm i diameter är ett kännetecken som håller sig. Mindre rodnader förekommer också efter ett fästingbett, men är bara ofarliga reaktioner på bettet.
Det är en liten del av alla fästingbett som leder till borrelia, och en liten del av alla borreliainfektioner som leder till en spridning av infektionen med svåra följder som t.ex. ledvärk, ansiktsförlamning och störningar av hjärtrytmen. Det finns därför inte skäl att uppmana folk att sluta vara ute i naturen, menar Louise Bennet. Däremot är det viktigt att hitta eventuella fästingbett så fort som möjligt.
– Borreliainfektionen behöver ungefär ett dygn på sig för att överföras. Om man hittar och tar bort fästingarna samma dag bör man alltså vara på den säkra sidan! säger hon.
Att kvinnor får fler fästingbett än män som varit lika mycket ute i naturen skulle kunna förklaras av att de ger andra doftsignaler. Att fästingbitna kvinnor sedan oftare utvecklar borrelia kan bero på skillnader i immunförsvaret. Medelålders och äldre kvinnors immunförsvar mot borrelia verkar vara något svagare än immunförsvaret hos män.
Förekomsten av borrelia i form av ”erythema migrans” har tredubblats i Blekinge sedan början av 90-talet. Louise Bennets studier visar att vädret spelar en stor roll för infektionerna: milda vintrar och varma, fuktiga somrar ökar antalet borreliafall. Ett varmare klimat kan därför väntas öka förekomsten av borrelia i Sverige.
Avhandlingen heter Erythema migrans in primary health care och läggs fram den 9 december. Louise Bennet träffas på tel 0455-731000 eller 0709-245079, e-post louise.bennet@ltblekinge.se.
Psykiatrisk vård har inslag av kontroll och begränsning av frihet. Det förekommer att patienter övertalas till medicinering, övervakas i samband med medicinering och tvingas till medicinering. Vid slutenvårdsavdelningar kan entrédörrar vara låsta vilket gör patienter helt beroende av personal för att kunna lämna avdelningen.
Syftet med Kristina Haglunds avhandling var att undersöka patienters och personals uppfattningar om att få respektive ge medicin och att vårdas respektive arbeta vid en psykiatrisk avdelning. Ett underliggande syfte var att undersöka om patienter eller personal upplever tvång. Studierna genomfördes genom observationer, intervjuer och frågeformulär. 46 patienter och 57 anställda har intervjuats.
Resultaten visar att de flesta patienter upplever tvångsmedicinering som kränkande och obehaglig såväl fysiskt som psykiskt. Patienter, men inte sjuksköterskor, ansåg att det fanns alternativ till tvångsmedicineringen. Att få mer information om hälsotillståndet och medicinen, mer övertalning för att ta medicinen och att avvakta med medicinen angavs som några alternativ. Endast tre av 11 intervjuade patienter lämnade ett retroaktivt samtycke till tvångsmedicineringen.
Kristina Haglund undersökte även hur många psykiatriska avdelningar som var låsta en särskild dag. Av 193 avdelningar var tre fjärdedelar låsta. En femtedel var låsta trots att ingen patient på avdelningen vårdades enligt någon tvångsvårdslag.
– Personalen måste då låsa upp dörren för den som vill gå ut eller in, men både personal och patienter uppgav att det innebar ett extraarbete för personalen. Det är anmärkningsvärt. Sysslan att öppna dörren för patienter och besökare måste organiseras så att det blir en viktig del av personalens arbete och inte innebär något obehag för patienter eller besökare, menar Kristina Haglund.
Både patienter och personal uppgav att låsta dörrar begränsar patienters självförtroende och ansvar, upplevs emotionellt negativt och innebär att patienterna blir beroende av personalen. Båda grupperna menade dock att låsta dörrar även hade positiva effekter genom att utomstående inte kunde komma in och att vården blev effektivare och tryggare, exempelvis genom att vissa patienters impulser kontrollerades.
Kristina Haglund är sjuksköterska och anställd som klinisk adjunkt vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Kristina Haglund kan nås på tel 018-611 52 02, 070-514 96 84 eller e-post kristina.haglund@uaspsyk.uu.se
Sebastian Troëng fick sin grundubildning som biolog vid Lunds universitet på 90-talet och arbetade som biolog i projekt i bl a Grekland, Fiji och Australien och tog en brittisk Mastersexamen innan han fick anställning vid naturvårdsorganisationen CCC i Costa Rica.
Det är fyra utrotningshotade arter som kravlar upp i sanden på Tortuguero, gräver bon och lägger ägg. Soppsköldpaddans skal kan bli en meter långt och djurets vikt ca 110 kg. Havslädersköldpaddans skal brukar bli 1,5 meter lång och vikten ca 250 kg. Det finns dock uppgifter om exemplar som vägt ca ett ton. Soppsköldpaddan har dödats därför att köttet är ätligt, medan havslädersköldpaddan hotas när den fastnar i långrev – en fisketeknik som på senare år blivit allt vanligare i Atlanten. De två andra arterna är karettsköldpadda och oäkta karettsköldpadda. Den förstnämndas skal var förr attrakivt i många produkter som i dag görs av plast. Totalt räknar man med att 10 000 – 15 000 soppsköldpaddor och ett okänt antal havsläder- och karettsköldpaddor dödas varje år för sitt kött eller andra produkter.
– Naturvårdsinsatserna har inte varit förgäves. Mellan 1971 och 2003 har soppsköldpaddornas äggläggning på Tortuguero ökat med 417%. Det kan låta mycket, men då ska man komma ihåg att på 70-talet var situationen mycket kritisk, så att det är en ökning med ett litet antal djur som utgångspunkt, säger Sebastian Troëng.
Djurens förflyttningar följs med satellitsändare, märkningar och genetiska analyser. Soppsköldpaddorna ger sig efter äggläggning av för att beta på sjögräsängar i grunda vatten utanför Nicaragua.
– Det är viktigt att naturvårdarna skyddar sådana havsmiljöer. Ibland gör också soppsköldpaddorna avstickare ut på djupare vatten, och det verkar som om avsikten är att komma åt sargassotången, säger Sebastian Troëng och fortsätter:
– Trycket på soppsköldpaddorna är större i Karibiska havet än vad det är för motsvarande populationer i Australien. Normalt sett tar det flera år innan honorna återvänder till häckningsplatsen för att lägga ägg. Men när djuren blir färre och konkurrensen om födan minskar kan de lägga ägg mer ofta än vad deras australiska släktingar gör. Och det är vad som också händer.
Karettsköldpaddornas äggläggning har minskat med ca 77% sedan 1956. Dessa sköldpaddor migrerar till korallrev i Nicaragua och Honduras efter äggläggningen, möjligen också till Kuba, Puerto Rico och mexikanska vatten. Havslädersköldpaddornas population är stabil eller svagt minskande. Dessa djur beger sig till den mexikanska bukten eller Nordatlanten – ibland ända upp i kanadensiska vatten – efter äggläggningen.
I dag har det växt upp en stor turistindustri kring sköldpaddorna. Turisterna får besöka vissa delar av Tortuguero under vissa timmar på natten för att följa äggläggningen. Men reglerna är strikta och man måste ha auktoriserad guide med sig. Enligt Sebastian Troëng furngerar detta system väl och stör inte sköldpaddorna. För lokalbefolkningen betyder det stora pengar; en guide kan tjäna tusentals dollars varje månad.
– Det har gjorts ekonomiska kalkyler för ”vinsten” om man dödar djuren för köttets eller skalets skull i jämförelse med vad man tjänar på turismen – och beräkningarna visar klart att en levande sköldpadda är värd betydligt mer än en död sköldpadda, slutar Sebastian Troëng.
Kontaktinformation
Sebastian Troëng nås via e-post på sebastian@cccturtle.org Han disputerar den 14 december kl 10 i Blå Hallen, Ekologihuset. Hans doktorsavhandling heter Migration of Sea Turtles from Carribean Costa Rica: Implication for Management
Alla kulturproducerande företag kännetecknas av två logiker. En ekonomisk logik där man vill nå lönsamhet, och en kulturell logik där man eftersträvar konstnärlig kvalitet. Den kulturella logiken innebär att man ofta gör estetiska bedömningar i verksamheten. Det betyder att smakfrågor är viktiga. Jenny Lantz studerar hur en organisation i kulturindustrin förhåller sig till smak, och vilka konsekvenserna blir. Ett helintegrerat filmbolag, Sandrew Metronome anno 2001, ligger till grund för studien.
– När den ekonomiska logiken får allt starkare fotfäste följer krav på ett ”professionellt förhållningssätt till smak”. Många chefer och anställda talar om vikten av att ha en ”objektiv smak”, att kunna ”kliva ur den privata smaken” och ”spegla marknadens smak”, säger Jenny Lantz.
Dessa tendenser speglar den i moderniteten och kapitalismen så omhuldade rationaliteten som underordnar allt som rör känslor, värderingar, åsikter och tro. Organisationen riskerar därmed att förbise den kompetens som vilar på den kulturella logiken. Rent konkret kan detta i ett filmbolag handla om att man underskattar kunskap som legitimerar ”kvalitetsfilm”.
– I mitt material blir det tydligt att män lättare konstrueras som ”objektiva”, säger Jenny Lantz. De har tolkningsföreträde för vad som är ”ett professionellt förhållningssätt till smak”. Kvinnor tenderar att konstrueras som mer subjektiva och mer neurotiska i förhållande till smak.
Jenny Lantz avhandling ”Taste at Work. On Taste and Organization in the Field of Cultural Production” kan beställas direkt från författaren.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Jenny Lantz, Institutionen för företagande och ledning, Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 08-7369485
Mobil: 0709-924410
E-post: jenny.lantz@hhs.se
Böldpestbakterien finns naturligt i gnagarpopulationer i Afrika, Nord- och Sydamerika samt Asien, och människor smittas årligen vid kontakt med infekterade djur.
De två sjukdomsframkallande bakterierna Yersinia pestis och Yersinia pseudotuberculosis är mycket nära besläktade, men orsakar sjukdomar av mycket olika svårighetsgrad hos oss människor. Yersinia pestis står bakom en av de dödligaste sjukdomarna i mänsklighetens historia; böldpesten. Under medeltiden avfolkades Europa till föjd av årliga böldpestepidemier. Idag inträffar runt 2000 fall av pest per år i hela världen. Hotet idag från Yersinia pestis ligger mer i dess potential som biologiskt vapen. Därför är det viktigt att undersöka hur denna bakterie orsakar sjukdom hos människan. Trots sitt nära släktskap med pestbakterien, orsakar Yersinia pseudotuberculosis i de flesta fall milda mag- och tarmsjukdomar, efter kontakt med infekterad mat eller dryck. Genom att studera Yersinia pseudotuberculosis kan vi lära oss mer om dess mer aggressiva kusin Yersinia pestis.
Yersinia-bakterierna använder sig av ett speciellt injektionssystem för att avväpna människokroppens försvarsceller. Med hjälp av detta injektionssystem, typ III sekretion, sprutar bakterien in giftproteiner, toxiner, i cellen som paralyserar och slutligen dödar människocellen. Detta system är kostsamt för bakterien att använda, så var, när och hur länge det ska användas är av stort intresse för bakterien att kontrollera. Det gör den på flera olika sätt. Ett sätt är att inte bygga upp systemet förrän bakterien är inne i människan, dvs vår kroppstemperatur sätter igång produktionen av injektionssystemet. En annan kontrollnivå är direktkontakt med människoceller, då systemet aktiveras. Sen är det även viktigt för bakterien att kunna avgöra när tillräckligt med toxiner injicerats in i människocellen, så att överföringen kan upphöra.
Margareta Aili har i sin avhandling undersökt två proteiner (YopE och LcrH) som är viktiga för regleringen av toxin-injicering i människoceller. Båda proteinerna har funktioner inom typ III sekretion och är nödvändiga för fullständig virulens hos Yersinia. För första gången visas att aktiviteten hos ett injicerat toxin (YopE) reglerar fortsatt injicering av sig själv och andra toxiner. Dessutom tillskrivs hjälpproteinet LcrH en ny funktion i reglering av toxininjicering under infektion med Yersinia. Dessa upptäckter kan komma att leda till en ny syn på inte bara hur Yersinia reglerar typ III sekretion, utan även hur andra bakterier med samma injektionssystem sköter regleringen av detta kostsamma system, vilket kan ge möjlighet att utveckla nya strategier för att avväpna Yersinia.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=646
Margareta Aili är född i Skellefteå och uppvuxen i Umeå, utbildad till molekylärbiolog i Umeå.
Avhandlingen läggs fram vid institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, och har titeln ”Role of YopE and LcrH in effector translocation, HeLa cell cytotoxicity and virulence”. Svensk titel: YopE och LcrH är involverade i effektortranslokering, HeLa cell cytotoxicitet och virulens. Disputationen äger rum fredagen den 16 december kl 13.00 i Major Groove, by. 6L, NUS. Fakultetsopponent är professor Holger Rüssmann, Max von Pettenkofer-Institut für Hygiene und Medizinische Mikrobiologie, Ludwig-Maximilians-Universität München, München, Tyskland.
Kontaktinformation
Margareta Aili nås på:
Telefon: 090-785 67 62
E-post: margareta.aili@molbiol.umu.se
Det visar kriminologen Kalle Tryggvesson i sin avhandling vid Stockholms universitet. Han har studerat unga svenskars attityder, erfarenheter och förväntningar när det gäller berusat beteende med ett speciellt fokus på alkohol som orsak och ursäkt för våld.
Det finns idag mycket bevis för en koppling mellan alkohol och våld. Hur denna koppling ser ut är dock fortfarande inte helt klarlagt. Ett sätt att förstå denna koppling är att det finns en samhällelig acceptans för berusat beteende, att det existerar olika normer för nyktert respektive berusat beteende. Berusat beteende skall enligt detta perspektiv inte bara förstås utifrån alkoholens farmakologiska effekter utan också utifrån våra förväntningar och normer runt alkohol och berusat beteende.
Kalle Tryggvesson visar också i en vinjettstudie att berusade gärningsmän tillskrivs mindre skuld än nyktra eller mindre berusade gärningsmän i hypotetiska beskrivningar av våldshändelser. Detta gäller dock bara under vissa omständigheter. Det är t.ex. större chans att skulden minskar om även våldsoffret är berusat.
Doktorsavhandlingens titel: Freedom in a bottle. Young Swedes on rationales and norms for drunken behaviour
Disputationen äger rum måndagen den 19 december kl. 10.00 i sal 201 (Skandiasalen), hus 15, Kräftriket (Roslagsvägen 101). Opponent är Barbara Leigh, Alcohol and Drug Abuse Institute, University of Washington.
Kontaktinformation
Kalle Tryggvesson nås på tel 08-16 22 26 (Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, SoRAD, 106 91 Stockholm) eller e-post kalle.tryggvesson@sorad.su.se
Studier visar att oro, ångest och annan psykisk ohälsa ökar hos barn och ungdomar. Frågorna som vi då ställer oss är bland andra: Finns det fungerade metoder för att mäta barns och ungdomars psykiska hälsa? Vilka metoder är det i så fall? Hur kan självmordsökningen stoppas? Vilka behandlingar är mest effektiva? Hur behandlas social fobi?
Hör de svar som ledande forskare har på de här frågorna
Tid: Torsdag den 15 december kl. 08.30 – 10.30
Plats: Karolinska Institutet, Solnavägen 1, Nobel Forum, 1 tr.
Program:
Hur upptäcks och hur mäts psykisk ohälsa hos barn och ungdomar?
Per-Anders Rydelius, Karolinska Institutet, professor, överläkare, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, enheten för barn- och ungdomspsykiatri.
Varför ökar självmorden hos barn och ungdomar och minskar hos resten av befolkningen?
Danuta Wasserman, Karolinska Institutet, professor, Institutionen för folkhälsovetenskap.
Nytt forskningsprojekt om kognitiv beteendeterapi som behandlingsmetod för barn och ungdomar med social fobi: Blir barnen hjälpta av att deras föräldrar deltar i behandlingen?
Rio Cederlund, Stockholms universitet, psykolog/doktorand, Psykologiska institutionen.
Trycket på landets barnpsykiatriska mottagningar ökar. En ny studie visar att många barn mellan 7 och 15 år lider av oro, stress och ångest. Vilka uttryck tar sig barns psykiska ohälsa?
Elisabeth Breitholtz, Stockholms universitet, leg psykolog, leg psykoterapeut, universitetslektor, Psykologiska institutionen.
Lättare frukost serveras!
För anmälan och ytterligare information kontakta:
Sabina Bossi, pressekreterare Karolinska Institutet, tfn 08-524 838 95, mobil 070-224 38 95 e-post: sabina.bossi@admin.ki.se
Maria Erlandsson, pressekreterare Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53 mobil 070-230 88 91, e-post: maria.erlandsson@eks.su.se
Trots det starka motståndet mot forskning på embryon var det få som ifrågasatte provrörsbefruktning och de rutiner som innebar överproduktion, nedfrysning och småningom kassering av tiotusentals embryon. Ett annat gemensamt drag i dispyterna gällde uppfattningen att transplantationsbehandlingar av vissa sjukdomar, såsom Parkinsons och ungdomsdiabetes, var både möjliga och viktiga. Sager noterar att både transplantationsbehandlingarna och provrörsbefruktningen (inklusive dess överskottsembryon) redan var en verklighet för många människor när de embryonala stamcellerna kom in i hetluften. Frågan han ställer sig är hur denna verklighet kom till.
I mitten av 1980-talet fanns det begränsat forskningsmässigt stöd för att använda transplantation av aborterad fostervävnad som behandlingsform. Ändå blev det inom några år – trots hårt motstånd och endast preliminära resultat – ett hållbart koncept politiskt. Under ungefär samma tid började de mestadels privat drivna fertilitetsklinikerna sätta i bruk de teknologier som så småningom ledde till överproduktion av embryon. Paradoxalt nog verkar det som att abortmotståndarnas och därmed den federala regeringens avståndstagande i båda fallen medförde att alternativa vägar inte prövades på allvar.
När de embryonala stamcellerna introducerades 1998 så knöts de till överskottsembryon både i laboratoriet och i etiska paneler. En kör av forskare, etiker, politiker och patienter hävdade att stamcellerna var extra lämpliga för transplantationsbehandlingar i kraft av sina biologiska egenskaper, dvs. sin ”pluripotens”. Utifrån samma medicinska behov och biologiska egenskaper argumenterade motståndarna för en ökad satsning på andra stamceller som inte krävde embryon. Genom att granska hur termen ”pluripotens” och de embryonala stamcellerna definierades ömsesidigt under denna tid klarlägger avhandlingsförfattaren en positioneringsprocess. Definitionen av ”pluripotens” skedde i direkt relation till kampen om federala medel.
I augusti 2001 tillkännagav president Bush sitt beslut att skattepengar kunde användas till forskning på vissa redan producerade embryonala stamceller. Det var ett anmärkningsvärt steg för en republikansk president och abortmotståndare. Han hade dock stöd av ett flertal centrala republikaner i kongressen. Alla hänvisade de till transplantationsbehandlingar, överskottsembryon och de embryonala stamcellernas speciella ”pluripotens”.
Avhandlingens titel: Pluripotent Circulations: Analyzing Articulations of Stem Cells in the USA prior to 2001.
Opponent: Professor Andrew Webster, York, Storbritannien
Disputationen äger rum fredagen den 16 december 2005 kl. 13.15
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Morten Sager, tel. 031-773 47 22 (arb.),
031-775 97 99 (hem), 0708-775 979 (mobil), morten.sager@theorysc.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
Avhandlingsförfattaren har studerat dessa positionsverb i fyrtio olika texter: tio svenska originalromaner med deras franska översättningar och tio franska originalromaner med deras svenska översättningar. Materialet omfattar sammanlagt 6 149 meningar som innehåller verben stå, sitta och ligga. Kortteinen har klassificerat dessa i fem användningstyper.
För det första används de svenska positionsverben prototypiskt, dvs. i sin grundbetydelse, för att ange en människas kroppsställning – Kalle ligger i sängen, Lisa sitter på en stol bredvid och de övriga står upp. För det andra förekommer de i lokativa uttryck för att ange att ett föremål är placerat någonstans – Vasen står i fönstret, Lappen sitter på dörren, Boken ligger på bordet. För det tredje används positionsverben i kombination med ett adjektiv eller ett particip i s.k. predikativa konstruktioner – Bilen står parkerad på gatan, Lisa sitter böjd över sin dagbok, Kalle ligger begravd i Flen. För det fjärde förekommer verben stå, sitta och ligga ofta i en för svenskan (och några få andra språk) specifik konstruktion som kallas pseudokoordination vars primära funktion är att ange pågående handling – Kalle stod och väntade på bussen, De satt och åt, Lisa låg och läste. Slutligen används de svenska positionsverben i mer eller mindre fasta ordkombinationer av mycket skiftande karaktär, t.ex. Mycket står på spel, Tröjan sitter åt, Jag vill inte ligga dig till last.
För varje användningstyp har Kortteinen kartlagt de svenska positionsverbens franska motsvarigheter och delat in dem i fyra huvudkategorier. Explicita uttryck för kroppsställning i franskan – i första hand uttryck som innehåller debout ’upprätt’, assis ’sutten’ och couché ’lagd’ – används i princip endast om människor. En betydligt mer frekvent kategori av franska motsvarigheter i materialet i dess helhet utgörs av generella verb som till exempel être ’vara’, se trouver ’befinna sig’. Den tredje typen utgörs av en rad olika lexikala varianter, till exempel se lever ’resa sig (upp)’, s’asseoir ’sätta sig (ner)’ och se coucher ’lägga sig (ner)’. Dessa verb anger handlingen som föregår tillståndet att stå upp, sitta ner eller ligga ner. Den fjärde kategorin kallar Pauli Kortteinen för nollekvivalenter. Dessa står för kontexter där någon formellt uttryckt fransk motsvarighet till de svenska positionsverben inte kan identifieras. Nollekvivalensen är systematisk och kan beläggas för varje studerad användningstyp.
Det är allmänt känt att översättningar på olika sätt är påverkade av originalspråket. Eftersom materialet som ligger till grund för denna undersökning består av originaltexter och översättningar på både svenska och franska, har intressanta observationer som rör skillnader mellan originaltexter och översättningar kunnat göras. Det visar sig att de svenska positionsverben systematiskt förekommer mer sällan i svenska översättningar från franska än i svenska originaltexter. I avhandlingen diskuterar Pauli Kortteinen ett antal tänkbara orsaker till denna snedfördelning.
Avhandlingens titel: Les verbes de position suédois stå, sitta, ligga et leurs équivalents français. Études contrastive.
Opponent: Professor Michael Herslund, Köpenhamn
Disputationen äger rum lördagen den 17 december 2005 kl. 10.00, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Pauli Kortteinen, tel. 031-773 18 09 (arb.),
031-711 38 61 (hem)
pauli.kortteinen@rom.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
Rektor Göran Bexells beslut innebär att han följer den Samhällsvetenskapliga lärarförslagsnämndens rekommendationer. Sammanlagt 19 personer ansökte om att få professuren i den första omgången. Efter intervjuer och utlåtande av från de sakkunniga kom lärarförslagsnämnden fram till att Tiina Rosenberg var den mest lämpade kandidaten.
Tiina Rosenberg har en bakgrund som fil dr i teatervetenskap. Hon disputerade med avhandlingen ”En regissörs estetik: Ludvig Josephson och den tidigare teaterregin” vid Stockholms universitet 1993. Sedan dess har hennes forskning präglats av tvärvetenskaplig genusforskning med inriktning mot feministisk teori och queerforskning. Hon har varit en viktig kraft i att etablera queerforskning som ett genusvetenskapligt område i Sverige. Rosenbergs pedagogiska erfarenhet är framför allt hämtad från undervisning i genusvetenskap och teatervetenskap vid Stockholms universitet. Hon har även varit studierektor vid Stockholms universitets teatervetenskapliga institution under en längre period och hon har mottagit flera priser och utmärkelser för sina insatser inom genusforskningen.
Tiina Rosenberg tillträder professuren i genusvetenskap den 15 januari nästa år.
Kontaktinformation
För mer information kontakta;
Akademisekreterare Hans Modig 046-222 70 38
Sune Sunesson, dekanus för Samhällsvetenskapliga fakulteten, 046-222 71 04, 0706-12 71 04
Professor Tiina Rosenberg, 08-674 74 97 (kl 15.15-17)
