Homosexuellas rättigheter att ingå partnerskap och att adoptera barn har gjort att Sverige ofta framhålls som modernt och radikalt. Men hur radikal är egentligen den svenska homopolitiken och vad har den för effekter på ett samhälle som byggts upp kring könsskillnader och heterosexuella relationer? Svaret är, enligt Sara Edenheim, att effekterna är relativt små.
– Mycket beror på att de lagförändringar rörande homosexuella som har genomförts de senaste decennierna uteslutande har handlat om anpassningar till den redan existerande samhällsnormen. Där har homosexualitet hela tiden antagits vara i behov av en uppvärdering i förhållande till heterosexualiteten, säger Sara Edenheim.
Heterosexualiteten står oemotsagd och oifrågasatt. Detsamma gäller könsskillnaderna och deras inverkan på individers känsla för både sig själva och andra människor. I grunden finns en definition av ”människa” som utesluter könsavvikelser och möjligheten till andra sätt att tänka och omvärdera vad som är väsentligt för både en individ och ett samhälle.
Sara Edenheim dissekerar de statliga offentliga utredningar som sedan avkriminaliseringen av homosexualitet 1944 har tagit upp avvikande sexualitet. Däribland Partnerskapsutredningen från 1993 och utredningen rörande homosexuellas rätt att prövas som adoptionsföräldrar från 2001. Hon har även studerat utredningar som rör transsexualism och intersexualism (”hermafroditism”).
– Min slutsats är att det finns fog för en mycket stark kritik mot den statliga sexualitets- och jämställdhetspolitiken, men även mot homorörelsen och historieforskningens bidrag, säger Sara Edenheim. Det spår som det liberala samhället har slagit in på är en väg mot konserverande av ett förtryck där ifrågasättanden av den rådande samhällsordningen döms ut som omoraliska innan de ens har fått möjlighet att formuleras.
Kontaktinformation
Sara Edenheim är historiker vid Nationella Forskarskolan i historia, Lunds universitet. Hon disputerar den 10 december, kl 10.15 i sal 3 på Historiska institutionen med avhandlingen Begärets lagar.
Kontakt: 046-222 14 25 eller sara.edenheim@hist.lu.se se sammanfattning av avhandlingen http://theses.lub.lu.se/postgrad/search.tkl?field_query1=pubid&query1=hum_373&recordformat=display
Thomas Lindh, forskningsledare vid Institutet för Framtidsstudier
• Utbildning och barnafödande – en onödig konflikt?
Eva Andersson, forskare vid Institutet för Framtidsstudier
• Ohälsans landskap och regional utveckling
Thor Norström professor i sociologi, verksam vid Institutet för Social forskning (SOFI) samt Mats Ramstedt, docent i sociologi och verksam vid Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRad), båda vid Stockholms universitet
• Vad händer i alkoholfrågan? Politik, konsumtion och skador i dagens Sverige
Helge Pharo, professor i internationell historia vid Oslo universitet samt ledare för forskningsgruppen Forum for samtidshistorie
• Norge i verden – en utenrikespolitisk tradisjon under press?
Urban Lundberg, forskare vid Institutet för Framtidsstudier
• Sverige och Norge under 200 år
Kristof Tamas, forskningskonsult åt Institutet för Framtidsstudier
• Kommer arbetskraften när den behövs? Om migration i det nya Europa
Rapporter och recensioner
• Hundra år med familjen
• Nya perspektiv på sjukfrånvaron
• Väckelserörelser och jämlikhet
Framtider utkommer med 4 nummer per år och kostar 100 kr att prenumerera på.
Framtider finns även som PDF-fil på hemsidan
www.framtidsstudier.se
Kontaktinformation
Tel: +46 8 402 12 00
Fax: +46 8 24 50 14
E-mail: info@framtidsstudier.se
Box 591, SE-101 31 Stockholm
Drottninggatan 33, 4 tr.
www.framtidsstudier.se
Organisationsnummer: 802013-3198
Redan under 1800-talet producerades vetenskapliga arbeten om förekomsten av två eller flera olika rödingtyper i en och samma sjö. De olika typerna skiljde sig åt såväl i utseende som på vilken föda de levde av. Fenomenet har även återfunnits hos fler arter som sik och storspigg. Bland andra arter verkar det inte förekomma alls eller åtminstone inte på ett lika slående sätt. Olika fisktyper av en art anses vara ett försteg till nya arter, d.v.s. exempel på en pågående evolution, eftersom de är vanligt förekommande och finns i flera av varandra oberoende vattendrag. Orsakerna till att typerna kunnat uppstå har diskuterats bland forskare, men något entydigt svar har tidigare inte kunnat ges.
Jens Andersson presenterar i sin avhandling ett nytt förslag till varför vissa arter utvecklar olika typer i en och samma sjö medan andra inte gör det. Han föreslår att kannibalism påverkar artens variation i antal och storlek över tiden. Det påverkar i sin tur hur mängden av fiskens föda varierar över tiden – en faktor som föreslås vara av avgörande betydelse för möjligheten att flera typer uppkommer.
I arbetet visar Jens Andersson att kannibalism på romkorn och mycket små yngel har en stabiliserande effekt på själva fiskpopulationen. Antalet fiskar varierar inte speciellt mycket över tiden. Som en följd av detta förändras inte heller mängden föda. Fiskarna kan därför specialisera sig på olika födoslag, t.ex. på djurplankton eller bottendjur, och därmed kan också olika fisktyper uppstå. Kannibalism på romkorn och tidiga yngel har hittats hos röding, sik och spigg, vilket därmed stödjer den presenterade teorin.
Avsaknad av kannibalism, eller kannibalism på senare stadier, kan däremot leda till att fiskpopulationen varierar mycket över tiden. Likaså kommer fiskarnas föda att variera, en effekt som föreslås motverka uppkomsten av flera typer. Fiskarna tillåts aldrig att specialisera sig på ett födoslag. Så snart de börjar nå någon form av specialisering är den resursen på väg att ta slut. De tvingas därför byta till andra födoslag. Exempel på arter som uppvisar stor variation i fiskpopulationerna är abborre, mört och siklöja. De verkar också sakna samma tydliga typer som existerar hos röding, sik och storspigg.
Jens Andersson har kunnat undersöka denna koppling mellan ekologi och evolution tack vare den starka forskningsmiljö inom populationsekologi som finns vid Umeå universitet genom professor Lennart Persson i samarbete med professor André de Roos, Amsterdams universitet (vilka båda fungerat som handledare).
Fredagen den 9 december försvarar Jens Andersson, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The development of resource polymorphism – Effects of diet, predation risk and population dynamical feedbacks. Fakultetsopponent är professor David Reznick, University of Carlifonia, USA.
Jens Andersson är uppväxt i Jakobsberg. Han har nu påbörjat ett nytt arbete som ansvarig för fiskefrågor inom renbetesfjällen i Jämtlands län, där hans parallella studier i beståndsutveckling hos röding kan komma väl till pass. Doktorandperioden har finansierats av FjällMistra.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Jens Andersson
Telefon: 063-146073
E-post: jens.andersson@emg.umu.se
Krigsakademiens verksamhet vid Karlbergs slott i Stockholm skilde sig från vad man i dag förknippar med en yrkesutbildning. Kadettutbildningen liknade mer en engelsk internatskola än en officersutbildning i modern mening.
– De nyantagna kadetterna, som befann sig i de lägre tonåren, fick som regel genomlida en mycket brutal behandling. Pennalismen inom kadettkåren var en viktig del av den fostran som bedrevs vid Krigsakademien, säger Esbjörn Larsson.
De som bestod provet kom dock att släppas in i kadettkårens hierarkiska gemenskap, och med åren följde även uppgiften att underordna kommande årskullar. Denna ordning utgjorde kärnan i manlighetsfostran på Karlberg.
I sin avhandling ifrågasätter Esbjörn Larsson den gängse bilden av 1800-talets utveckling på utbildningsområdet. Han menar att Krigsakademien fungerade som en manlighetsfostrande institution med syftet att reproducera samhällets övre skikt. Denna funktion fick sitt främsta uttryck i antagningsprocessen, där fädernas meriter ansågs viktigare än de sökandes egna kvalifikationer.
Undersökningen startar 1792 och slutar 1866. Därmed behandlas de förändrade förutsättningarna för manlig social reproduktion under en period präglad av det kapitalistiska samhällets framväxt och det svenska utbildningssystemets tillkomst.
Kontaktinformation
Esbjörn Larsson kan nås på 018-471 15 48, 0709-52 11 05 eller esbjorn.larsson@hist.uu.se.
– I vårt land är effektivare energianvändning i bebyggelsen och ökad användning av förnybara energislag de viktigaste åtgärderna vi har för att minska klimatförändringarna och uppnå en hållbar utveckling, säger Lisa Sennerby Forsse, huvudsekreterare på forskningsrådet Formas.
Bygg- och fastighetssektorn står för en mycket stor del av den totala energianvändningen i industrialiserade länder. Det gäller att kraftigt reducera energianvändningen i bebyggelsen utan att ge avkall på ett gott inomhusklimat och god hälsa för brukarna.Energianvändningen för uppvärmning, varmvatten och driftel skulle kunna minskas med 50 procent på 50 år och elvärmeanvändningen med 20-25 TWh per år. Men för att detta ska vara möjligt krävs en kraftfull energi- och eleffektivisering samt användning av andra energislag än el för uppvärmning och kylning. Energi-effektivisering av byggnaden omfattar bland annat förbättringar av klimatskalet, nya ventilationssystem, effektiv värmeåtervinning, nya uppvärmningssystem, samt bättre styr- och reglersystem och beräkningsverktyg.
– Vi har i Sverige byggt upp betydande kunskap när det gäller energiteknik och energisystem genom stora forsknings- och utvecklingsinsatser. Ny effektiv byggnads- och installationsteknik har utvecklats, berättar Lisa Sennerby Forsse. Inom byggsektorn behöver vi nu mer forskning som inriktas på att utveckla strategier, metoder, teknik och hälsoriskbedömningar ur ett systemperspektiv för att vi ska få ökad kunskap om vilka åtgärder som krävs.
Boken visar att det krävs bättre styrmedel för genomföranden och för beslutsprocesser som tar hänsyn till aktörer och brukare och vikten av samverkan mellan olika kompetensområden poängteras.
ENERGI OCH BEBYGGELSE, TEKNIK OCH POLITIK beskriver bl a kunskapsläget och forskningsfronten inom ett flertal delområden av energi och bebyggelse och kan tjäna som underlag för övergripande energipolitiska beslut och forskningsstrategiska ställningstaganden. Den vänder sig till politiker och andra beslutsfattare, till studerande på högskolor och universitet samt till den energiintresserade allmänheten.
Boken kostar 276 kronor inkl moms och kan beställas från Liber Distribution, tel 08-690 9522, fax 08-690 9550 eller från Formas nätbokhandel www.formas.se
Recensionsexemplar kan beställas från Maria Guminski, maria.guminski@formas.se
tel 08-775 4008.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Birgitta Johansson, 08-775 40 03, birgitta.johansson@formas.se
Emilie von Essen, 08-775 40 38, emilie.von.essen@formas.se
Martin Nilsson, statsvetare vid Växjö universitet, har i sin doktorsavhandling ”Demokratisering i Latinamerika under 1900-talet – vänstern och demokratins fördjupning” studerat vänsterpartiernas roll i demokratiseringen av länder i Latinamerika.
Han har bland annat studerat processen när ett land har gått från militärdiktatur till en demokrati med fria val, och därefter hur demokratin har utvecklats efter det första valet. Studierna har framför allt inriktats på vilken form av demokrati som har utvecklats i landet och hur vänstern har påverkat denna utveckling.
– Det är tydligt att i de fall där vänstern har suttit med vid förhandlingsbordet under demokratiseringsprocessen har utvecklingen oftast gått mot en slags socialdemokratisk liberal demokrati, liknande vår svenska, med inslag av sociala och ekonomiska rättigheter. Denna form av demokrati infördes t ex i Costa Rica 1948 och i Venezuela 1958. Ett motsatt fall var Colombia, som började demokratiseras 1958, där man införde en minimal form av demokrati, som i princip bara omfattade fria val. I en sådan valdemokrati har man visserligen allmän rösträtt men i övrigt har folket mycket begränsade rättigheter, säger Martin Nilsson.
En tredje form av demokrati är deltagardemokratin som innebär ett stort folkligt deltagande, en form av socialism, både i beslutsfattande och i genomförande av beslut. Erfarenheterna från Latinamerika, bland annat från Chile och Guatemala, visar att denna form av demokrati hittills inte har varit särskilt lyckosam. I både Guatemala och Chile slutade den med en statskupp, 1954 respektive 1973. I båda länderna fanns starka aktörer som inte kunde acceptera en demokrati som i så hög grad byggde på ett folkligt inflytande.
– Med dessa båda händelser i minnet finns det anledning att följa vänstervågen i Latinamerika idag med extra intresse. Ämnet har blivit högaktuellt och frågan är om förutsättningarna för en deltagardemokrati har förändrats, säger Martin Nilsson.
Martin Nilsson är sedan 1996 verksam vid Institutionen för samhällsvetenskap vid Växjö universitet, idag som adjunkt och ställföreträdande prefekt vid institutionen. Han är född och uppvuxen i Fridlevstad, utanför Karlskrona.
Avhandlingen ”Demokratisering i Latinamerika under 1900-talet – vänstern och demokratins fördjupning” försvaras den 9 december 2005, kl 13.00-15.00 i sal Myrdal, Växjö universitet. Opponent är docent Anders Uhlin, Lunds universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Martin Nilsson, telefon: 0470-70 84 74, e-post: martin.nilsson@vxu.se eller informatör Elisabet Wartoft, tel 0470-70 84 77, 0709-70 37 34, e-post elisabet.wartoft@vxu.se
Beställ boken från Kerstin Brodén, Växjö University Press, 0470-70 82 67, e-post: kerstin.broden@vxu.se
Studierna är en del av det världsunika projektet Alla barn i sydöstra Sverige (ABIS) där 17 000 av totalt 21 700 barn födda under åren 1997-99 i Östergötland, Småland och Blekinge ingår. Doktoranden och ST-läkaren Jeanette Wahlberg vid Linköpings universitet har granskat förekomsten av diabetesrelaterade antikroppar hos barn och ställt samman dem med uppgifter från enkäter med barnens föräldrar. En studie omfattade 6 000 ettåringar, en annan 7 200 barn vid 2,5 års ålder.
Resultaten läggs nu fram i Jeanette Wahlbergs doktorsavhandling Environmental determinants associated with Type 1 diabetes-related autoantibodies in children. De visar att en kort amningsperiod, tidig exponering för kosttillägg baserat på komjölk, sen introduktion av kost som innehåller gluten och hög konsumtion av vanlig komjölk alla är riskfaktorer för utveckling av dessa antikroppar vid 2,5 års ålder.
– Om amningen har upphört före tre månaders ålder så finns en ökad risk för att utveckla antikropparna, likadant om barnet fått komjölksbaserat kosttillägg under de första två månaderna, säger Jeanette Wahlberg.
Detsamma gäller för barn som dricker 4 glas mjölk om dagen eller mer vid ett års ålder.
Komjölk har sedan tidigare misstänkts spela en roll vid utvecklingen av diabetes och flera studier pågår, bland annat vid Linköpings universitet, för att utröna hur den påverkar immunsystemet hos barn.
Infektioner hos mamman under graviditeten liksom allergiska symtom som eksem, pipande andning och pälsdjursallergi hos barnet var andra faktorer kopplade till utveckling av antikroppar.
Att ett barn bär på antikropparna anger att det har en ökad autoimmunitet relaterad till typ 1-diabetes. Det är inte liktydigt med att sjukdomen ska bryta ut, men risken är större om sjukdomen också finns i familjen. Finland tätt följt av Sverige har idag den högsta förekomsten av barndiabetes i världen, men det sker en ökning i många länder framförallt i de lägre åldrarna. I maj 2005 hade ett 30-tal av de 17 000 barnen i ABIS – som då var högst 8 år gamla – insjuknat.
Kontaktinformation
Jeanette Wahlberg disputerade för doktorsgraden 2 december. Hon kan nås på 070-6324104, jeanette.wahlberg.topp@lio.se
Handledaren professor Johnny Ludvigsson nås på 013-221333, johnny.ludvigsson@lio.se
Man hör ofta att klimatförändringarna är ett globalt problem. Samtidigt gör politiska och ekonomiska skillnader att människor i olika delar av världen drabbas olika hårt, de bidrar olika mycket och har mycket olika möjligheter att vidta åtgärder för att minska utsläppen eller anpassa sig. Och kulturella faktorer får oss att uppfatta klimatfrågan på olika sätt, säger Monika Bauhr.
I sin avhandling Our Common Climate. How Consensual Expert Ideas Shape Global Public Opinion visar hon att informationskampanjer som bygger på expertkunskap kan påverka folk på ett förvånansvärt likartat sätt i olika delar av världen. Informationen påverkar bl.a. kunskaper, förtroendet för institutioner som är viktiga för klimatarbetet. De får dessutom människor att ge sitt stöd till politiska åtgärder- trots att de har så radikalt olika ansvar för problemet och trots att klimatfrågan uppfattas på så skilda sätt i olika kulturella kontexter. Resultaten baserar sig på intervjuer, enkäter och experiment genomförda i Sverige och Tanzania.
Det här visar vilken viktig roll stora internationella organisationer har för den globala utvecklingen på miljöområdet. Jag har här undersökt FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). Dessa organisationer har till uppgift att sammanställa kunskapsläget om klimatförändringar och göra kunskapen användbar för det politiska beslutsfattandet. Liknande organisationer finns inom många andra miljöpolitiska områden. Vår kunskap om hur dessa organisationer påverkar den allmänna opinionen är mycket begränsad, trots att dessa organisationer är en viktig maktfaktor i det internationella systemet. Här ger avhandlingen ett viktigt bidrag, säger Monika Bauhr.
Resultaten väcker också frågor kring hur vi vill hantera klimatfrågan i framtiden. Kampanjer kan uppenbarligen få folk att vilja göra något åt klimatförändringar. Men är det rimligt och bra att folk i olika delar av världen ska ta samma ansvar för problemet, när de har så olika förmåga att vidta åtgärder? Är det exempelvis rimligt att stödet för energibesparande åtgärder ökar bland folk som nästan inte använder någon energi? Expertinformation bidrar till att människor vill minska utsläppen av växthusgaser, men inte nödvändigtvis till att åtgärder fördelas rättvist, säger Monika Bauhr. Och även om expertkunskap påverkar folk lika i olika delar av världen, förklarar avhandlingen också skillnader som finns. Bland annat tycks det som att ju mer personligt engagemang som krävs av allmänheten för att förändra sina åsikter, desto större blir skillnaderna mellan olika kontexter. Exempelvis så påverkar information som nämns explicit i informationsmaterialet människors kunskaper på ett mer likartat sätt i de två kontexterna. Kunskaper som bygger på de egna slutsatser som mottagarna ”konstruerar” eller drar utifrån informationen påverkas inte nödvändigtvis i den riktning som experter skulle föreslå och inte heller på ett likartat sätt i olika delar av världen. Detta har stor betydelse inte minst med tanke på den begränsade mängd ny information om klimatförändringar som människor är beredda eller förmår ta till sig.
Dessa skillnader illustrerar hur institutioner, men också människors livserfarenheter, påverkar den allmänna opinionen och hur den förändras. När tanzanier får ta del av information om klimatfrågan ökar deras förtroende för miljöorganisationer och deras stöd för att vidta åtgärder både i vardagslivet och i politiken. Svenskar, däremot, får större förtroende för myndigheterna och politiska åtgärder, medan de inte nämnvärt vill förändra sitt vardagsliv.
Avhandlingens titel: Our Common Climate. How Consensual Expert Ideas Shape Global Public Opinion
Avhandlingsförfattare: Monika Bauhr
Fakultetsopponentens namn: Professor Arild Underdal, Oslo
Tid och plats för disputation: Fredagen den 9 december 2005 kl. 13.15, Sal 10, universitetsbyggnaden, Vasaparken, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Monika Bauhr, tel. 031-122083(bost.), 031-773 1241(arb.)
monika.bauhr @pol.gu.se
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
Kärnkraft producerar inte bara elektricitet utan även utbränt kärnbränsle som innehåller flera radioaktiva ämnen. En del av dessa är radioaktiva en lång tid och måste därför isoleras i slutförvar i över 100 000 år.
I Sverige kommer det använda bränslet att deponeras direkt i berggrunden (just nu ligger det i djupa vattenbassänger i Oskarshamn) medan en del andra länder väljer att skilja ut och återvinna det uran och plutonium som finns kvar i bränslet. Den senare strategin har till fördel att uranet tas tillvara med större effektivitet eftersom endast en liten del av uranet är förbrukat när bränslet måste bytas. Båda metoderna kräver dock lika lång lagring av restprodukten.
Så hur kan man minska avfallsmängden och lagringstiden? Idag finns idéer som mynnar ut i ett koncept som kallas transmutation, där långlivade radioaktiva ämnen omvandlas till kortlivade eller till och med icke-radioaktiva ämnen. Inom detta område har Mikael Nilsson gjort en doktorsavhandling på en metod kallad vätske-vätske-extraktion.
– Det handlar om att separera långlivade och kortlivade ämnen från varandra med hjälp av nyupptäckta organiska molekyler som binder till sig de långlivade. Min avhandling undersöker dessa nya molekyler som är mycket effektiva och kan användas att skilja ämnen som tidigare varit svåra att separera.
Separeringsprocessen går förenklat till så här: En vattenlösning som innehåller använt kärnbränsle blandas med en oljefas som innehåller de bindande molekylerna. När vatten och olja sedan skiljs åt genom centrifugering får man vatten med kortlivade ämnen och olja med långlivade. De kortlivade kan sedan lagras medan de långlivade återigen kan bestrålas och transmuteras. Mer än 90 procent av kärnbränslet kan återvändas.
– Men det handlar i huvudsak inte om at få ut mer energi. Den stora vinsten ligger i att lagringstiden sjunker till omkring 1000 år och att avfallsvolymerna blir mycket mindre.
Mikael Nilssons avhandlingsarbete har utförts inom ramen för det Europeiska forskningsprojektet EUROPART i samarbete med bland annat det franska bolagets CEA. Och det är just i Frankrike, möjligen också i USA, som den nya tekniken har sin framtid. I Sverige finns det politiska beslut om att avfallet ska långlagras och att kärnkraften ska avvecklas.
– Sverige ligger väldigt långt fram när det gäller teknik för långlagring. Vi har också goda möjligheter för säker lagring och dessutom uran är än så länge väldigt billigt, vilket gör det svårare att motivera återvinning av bränslet, säger Mikael Nilsson.
Avhandlingen heter: ”Screening Investigations of Novel Nitrogen Donor Ligands for Solvent Extraction” och försvaras den 2 december 2005, kl 10.15 i sal KA, Kemigården 4, Chalmers tekniska högskola, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Mikael Nilsson, Avdelningen för Kärnkemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers, tel 031-772 29 17,
e-post:mikaeln@chalmers.se
– Konsekvenserna kan bli svåra muskelbesvär, säger doktorand Stefan Thorn vid Arbetslivsinstitutet i Göteborg och Institutionen för produkt- och produktionsutveckling på Chalmers.
I sin doktorsavhandling ”Muscular activity in light manual work – with reference to the development of muscle pain among computer users” utgår Stefan Thorn från Askungehypotesen, som säger att vissa muskelfibrer är aktiva vid väldigt låga muskellaster och jobbar kontinuerligt så länge som muskeln är i arbete.
– Sådana så kallade askungefibrer riskerar att överanvändas vid långvariga lågbelastande arbetsuppgifter, som till exempel vid datorarbete, förklarar Stefan Thorn.
I avhandlingen har Stefan Thorn studerat muskelfiberaktivitet i skuldra och underarm hos frivilliga under upp till en timme av varierande belastningar karakteristiska för datorarbete. I både skuldra och underarm hittades muskelfibrer som var aktiva under hela eller mycket stor del av tiden.
– Jag kunde också se att individer med besvär i nacke och axlar har svårare för att slappna av i skuldermuskulaturen än friska personer, när de ägnar sig åt datorarbete under mental stress, säger Stefan Thorn.
Fortsatt forskning undersöker om det finns skillnader i askungebeteende mellan individer och om hur en ”muskelvakt” kan hjälpa datorarbetare att vila musklerna.
Stefan Thorn disputerar 9 december klockan 13.15 vid Institutionen för produkt- och produktionsutveckling, Chalmers, Göteborg.
Ladda ner avhandlingen: www.arbetslivsinstitutet.se
Kontaktinformation
Ytterligare frågor besvaras av:
Stefan Thorn
Tel: 031-50 16 48
Mobil: 0703-27 35 91
E-post: stefan.thorn@arbetslivsinstitutet.se
Jan-Eric Sundgren är rektor på Chalmers sedan sju år och det nuvarande förordnandet löper ut den 30 november 2006. Han räknar dock med att kunna börja på Volvo när frågan om efterträdare är löst.
– Fram till dess jobbar jag förstås för fullt för Chalmers. Jag har under mina år haft ett fantastiskt spännande arbete med förstås både med- och motgångar. Även om ekonomin upptagit en mycket stor del av arbetet, har jag också fått vara med om att se spännande och internationellt förstklassiga resultat komma fram. Chalmers är inne i en ny fas och står med två starka campus väl rustat för att möta morgondagens utmaningar, inte minst internationellt, säger Jan-Eric Sundgren.
– Det är nu dags för en ny rektor att leda Chalmers framåt. Själv ser jag fram emot nya utmaningar genom att delta i och bidra till utvecklingen av ett fantastiskt spännande och välskött företag, fortsätter han.
– Jag välkomnar Jan-Eric Sundgren till Volvo och är övertygad om att han med sin breda förankring i den akademiska världen och sitt tekniska kunnande, kommer att utgöra ett värdefullt tillskott till Volvos koncernledning, kommenterar Volvos koncernchef, Leif Johansson.
Jan-Eric Sundgren, 54, har tidigare bland annat varit ansvarig för teknikvetenskapliga forskningsrådet, vice ordförande för Ingenjörsvetenskapsakademin och professor i materialfysik vid Linköpings universitet. Vid samma universitet har han tagit sin civilingenjörsexamen och också disputerat. Han tillträdde som rektor på Chalmers hösten 1998.
Kontaktinformation
Mer information
Jan-Eric Sundgren, tel 031-772 2550
e-post: jan-eric.sundgren@chalmers.se
Kontakt på informationsavdelningen:
Sofie Hebrand, tel 031-772 8464
e-post: sofie.hebrand@adm.chalmers.se
Fotoatt ladda ner finns på:
http://chalmersnyheter.chalmers.se/bildermedia/bildspel.jsp?article=5529&category=213
– Nurcholish var intressant bland annat för att han starkt tog avstånd från alla försök att islamisera samhällsstrukturen, säger Ann Kull. Till skillnad från utvecklingen i många andra muslimska länder opponerade han sig mot alla tankar på att bilda en islamisk stat grundad på islamisk lag eller att använda islam i partipolitiskt syfte. Däremot förespråkade han varje enskild muslims ansvar för att omsätta islamisk etik och grundläggande principer i sina olika roller i samhället.
I intellektuella muslimska kretsar runt om i världen finns idag en växande efterfrågan på en reformering av islam så att religionen på ett bättre sätt kan möta upp mot ett modernt samhälles krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Ann Kull menar att Nurcholish Madjids tankar i högsta grad är förenliga med detta.
-Nurcholish var en demokratisk samhällstänkare men med ett ideal baserat på islam snarare än sekularism, säger Ann Kull. Han var dock noga med att hans samhällspolitiska idéer även skulle gynna den ickemuslimska befolkningen i Indonesien som utgör ungefär 15 procent av befolkningen.
Indonesien är i dag världens folkrikaste muslimska land med cirka 220 miljoner invånare. På senare år har media rapporterat om terrorattentat utförda av muslimska terrorister, men Ann Kull menar att tanken på en sekulariserad stat är väl förankrad i landet.
– Även om det dyker upp fundamentalistiska grupper som förespråkar en islamisk statsapparat så har dessa svårt att få ett bredare gehör för sina idéer, säger Ann Kull. Här har framförallt Nurcholish Madjid, men även andra moderata muslimska ledare, spelat en viktig roll i utvecklingen.
Kontaktinformation
För att tala med Ann Kull, ring till arbetet 046-2224332 och hem 046-14 33 55 eller maila henne på ann.kull@teol.lu.se. Hennes avhandling har titeln “Piety and Politics: Nurcholish Madjid and his interpretation of Islam in modern Indonesia.” Se sammanfattningen på http://theses.lub.lu.se/postgrad/search.tkl?field_query1=pubid&query1=hum_371&recordformat=display
Vid en nukleärmedicinsk undersökning injiceras ett radioaktivt ämne, bundet till ett visst spårämne, i kroppen. Spårämnet, som till exempel kan vara ett läkemedel eller en antikropp, är anpassat för att bete sig på ett specifikt sätt i kroppen, till exempel för att tas upp i ett visst organ eller i en tumör. Det radioaktiva ämnet gör att fördelningen av spårämnet kan avbildas med hjälp av en detektor, vanligen en gammakamera. En tvådimensionell mätning görs genom bildtagning med en stillastående gammakamera, medan snittbilder av fördelningen kan beräknas om gammakameran får rotera runt patienten. Tekniken med en roterande gammakamera kallas single photon emission computed tomography, och förkortas SPECT. Nukleärmedicin kan användas som en del i diagnostiken av många sjukdomar men också för terapi av vissa typer av cancer, förutsatt att det radioaktiva ämnet kan tas upp i tumören och ge lokal strålterapi.
För både diagnostik och terapi är det i vissa fall en fördel om man kan mäta upptaget av det radioaktiva ämnet i ett visst organ eller i en tumör. Den kvantitativa informationen ges av bilderna då de idealt ska motsvara aktivitetsfördelningen i kroppen. Mätningen försvåras dock av att strålning absorberas och sprids i kroppen, och att vissa radioaktiva ämnen också sänder ut små mängder av störande högenergetisk strålning. En annan försvårande faktor är den dåliga detaljupplösningen i nukleärmedicinska bilder som försämras med avståndet från gammakameran. Att olika typer av korrektioner för absorption, spridning och avståndsberoende upplösning kan förbättra kvantifieringen och även förbättra bildkvaliteten har varit känt sedan länge.
I avhandlingen har några olika typer av korrektioner optimerats och utvärderats med hjälp av så kallade Monte Carlo-simuleringar. Tekniken innebär att man med hjälp av en dator simulerar strålningens väg från kroppen till detektion i gammakameran. Med den här tekniken kan man stänga av till exempel absorption och spridning av strålning och därigenom få en ideal bild att jämföra korrigerade bilder med. SPECT-korrektionerna i den här avhandlingen har optimerats för hjärnundersökningar och för att få en hög noggrannhet kan datortomografi-bilder användas som beräkningsunderlag.
Anne Larsson är född i Umeå och uppvuxen i Tyresö. Hon flyttade tillbaka till Umeå 1989.
Fredagen den 9 december 2005 försvarar Anne Larsson, Inst. för strålningsvetenskaper, radiofysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Corrections for improved quantitative accuracy in SPECT and planar scintigraphic imaging”, med svensk titel: ”Korrektioner för förbättrad kvantifiering i SPECT och planar scintigrafi”. Disputationen äger rum kl. 13.00 i by. 7, Norrlands universitetssjukhus, sal 244. Fakultetsopponent är docent Bertil Axelsson, Centrallasarettet, Växjö.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Anne Larsson på telefon 090-785 24 87 eller via e-post: anne.larsson@vll.se.
Skälet till denna historiska satsning på forskning är att landstinget nu får mer pengar än tidigare från staten. Den lokala TUA-kommittén i Umeå har nu fördelat de första pengarna, totalt 12 miljoner kr, till 15 projekt. Med hjälp av pengarna ska projektledarna under tre år bedriva odontologisk forskning som har betydelse för behandlingen av patienter.
– Att vi nu kan fördela forskningsanslag är ett långsiktigt mycket viktigt beslut. Det kommer att bidra starkt till att utveckla forskningsmiljön i Umeå, samtidigt som det också gagnar tandvården. Möjligheten till forskningspengar gör det lättare för Tandläkarhögskolan att både behålla personal och att rekrytera nya medarbetare, menar Lage Wigren, ordförande i TUA-kommittén och tandvårdschef i Västerbottens läns landsting.
– Detta är en historisk satsning på odontologisk forskning som saknar tidigare motsvarighet. Jag vill harangera landstinget för dess framsynthet, säger Benoni Edin, Medicinska fakultetens företrädare i TUA-kommittén.
Tandläkarutbildningsavtalet, allmänt kallat TUA, är ett avtal mellan staten och landstinget som reglerar den statliga ersättningen till landstinget för det ”intrång som tandläkarutbildningen gör i landstingets verksamhet”.
I fortsättningen ska alltså en del av dessa TUA-pengar satsas i olika forskningsprojekt. Behöriga att söka pengarna är docent eller motsvarande som är anställd vid landstinget eller medicinska fakulteten. I varje projekt som får pengar måste det ingå minst en landstingsanställd tandläkare eller tandläkarstuderande. För att få forskningspengar måste projekten också ha någon form av patientnytta.
TUA-kommitténs historiska beslut gäller fördelningen av 12 miljoner kr fram till år 2009. Nedanstående projektledare får alltså sina beviljade pengar under perioden 2006-2009:
Sirkka Asikainen, Inst. för odontologi, oral mikrobiologi, får 1 650 000 kr för projektet ”Subgingival microflora in periodontitis, a chronic source of circulating bacterial components that evoke systemic immunity responses related to cardiovascular diseases”.
Tel. 090-785 60 53 eller 090-785 61 66.
Ulf Lerner, Inst. för odontologi, oral cellbiologi får 1 650 000 kr för projektet ”Reglering av benmetabolism vid inflammatoriska processer”.
Tel. 090-785 62 90.
Per-Arne Oldenborg, Inst. för integrativ medicinsk biologi, histologi med cellbiologi, får 1 650 000 kr för projektet ”Betydelsen av CD47/SIRPa-interaktion för osteoklastbildning från hematopoetiska celler”.
Tel. 090-786 59 74.
Tor Ny, Inst. för medicinsk kemi och biofysik, får 1 350 000 kr för projektet ”Multifunctional roles of tissue remodeling proteases inflammation, infection and wound healing involved in periodontitis”.
Tel. 090-786 65 65.
Nicklas Strömberg, Inst. för odontologi, cariologi, får 1 200 000 kr för projektet ”Benägenhets- och resistensproteinerna Gp340 och PRP som läkemedel och diagnostik för karies.”
Tel. 090-785 60 30.
Ingegerd Johansson, Inst. för odontologi, cariologi, får 950 000 kr för projektet ”Saliv- och mjölkpeptider i kariesprevention”.
Tel. 090-785 60 35.
Karl Franklin, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, lungmedicin, får 950 000 kr för projektet ”En randomiserad kontrollerad studie av effekt av behandling med underkäksframhållande tandställning hos patienter med sömnapné”.
Tel. 090-785 18 74.
Svante Twetman, Inst. för odontologi, pedodonti, får 655 000 kr för projektet ”Effekt på oral och allmän hälsa med probiotisk fluoriderad mjölk – en interventionsstudie på barn”.
Tel. 090-785 62 30.
Maria Ransjö, Inst. för odontologi, ortodonti/oral cellbiologi, får 550 000 kr för projektet ”Studier av bioaktiva material, effekt på benceller och användning vid benrekonstruktionsbehandling”.
Tel. 090-785 60 98 eller 090-785 62 01.
Karl-Gunnar Westberg, Integrativ medicinsk biologi, fysiologi, får 200 000 kr för projektet ”Neural control of oro-facial motor behaviors”.
Tel. 090-786 69 48.
Jan van Dijken, Inst. för odontologi, tandhygienistutbildningen, får 400 000 kr för projektet ”Adhesiva dentala biomaterial. Longitudinella och tvärsnittsutvärdering av plastiska biomaterialersättningarnas betydelse för tandhälsan”.
Tel. 090-785 60 34.
Per-Olof Eriksson, Inst. för odontologi, klinisk oral fysiologi, får 200 000 kr för projektet ”Umeå-modellen. Ett nytt sätt att utreda och behandla smärta och dysfunktion i käke-nacke.”
Tel. 090-785 60 80.
Ylva-Britt Wahlin, Inst. för odontologi, oral diagnostik, får 200 000 kr för projektet ”Autoimmunitet, cyclooxygenas-2 och epidermal growth factor receptor status vid oral lichen planus”.
Tel. 090-785 61 52.
Christina Stecksén-Blicks, Inst. för odontologi, pedodonti, får 200 000 kr för projektet ”Effekter av xylitoltuggummi på mutans streptokocker och mjölksyraproduktion hos skolbarn med och utan karieserfarenhet”.
Tel. 090-785 62 35.
Anders Wänman, Inst. för odontologi, klinisk oral fysiologi, får 200 000 kr för projektet ”Funktionsrelaterade symtom i käksystemet. Bidragande faktorer, riskbedömning och rehabilitering.”
Tel. 090-785 60 82.
Mer information om alla anslag finns på
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/dokument/TUA-anslag_2005.pdf
Kontaktinformation
För allmänna kommentarer om utdelningen, kontakta:
Benoni Edin, en av medicinska fakultetens företrädare i TUA-kommittén, tel. 090-786 54 98, e-post benoni.edin@physiol.umu.se.
Lage Wigren, ordförande i TUA-kommittén och tandvårdschef vid Västerbottens läns landsting, tel. 090-785 71 70, e-post lage.wigren@vll.se
– Mitt syfte, säger Friberg, har varit att undersöka hur den här sortens organisationer fungerar. Jag har velat se vad som hände med affärsexpansion, serviceutbyggnad, regelverk, kooperativ kultur och demokratiskt beslutsfattande i organisationerna.
Resultaten pekar på att allt detta hänger samman, även om mönstren är komplexa. För att urskilja dem har det varit nödvändigt att jämföra både mellan länder och över tid. Det som uppfattats som en självklarhet i det ena landet framstår som problematiskt och förklaringskrävande i jämförelse med situationen i det andra landet. Denna jämförelse har bland annat visat hur skillnader i lagstiftning och samhällsutveckling kan få genomslag även i vardagsnära frågor. Det är till exempel påfallande hur lagstiftning, men också interna regelverk och demokratiska former, påverkar vad som hände på medlemsmötena. I Newcastle fick medlemsmötet stora maktbefogenheter, vilket ofta innebar en kamp om vad man skulle göra med de gemensamma resurserna. I Malmö hade medlemmarna inte samma frihet att förfoga över föreningens tillgångar. Den skillnaden har haft konsekvenser såväl för affärsrörelsen som för arten av deltagande. Men samtidigt som regelverk och demokratiska former sätter ramar för deltagandet så kunde de deltagande medlemmarnas beslut förändra reglerna.
– Av det skälet, säger Friberg, har det varit särskilt intressant att följa hur samspelet mellan affärsverksamhet, demokrati och medlemsaktivitet utvecklats över tid.
Katarina Friberg är född och uppvuxen i Bara i Skåne men bor numera i Växjö där hon är verksam som historiker.
Avhandlingen ”The workings of co-operation. A comparative study of consumer co-operative organisation in Britain and Sweden, 1860 to 1970” försvaras offentligt lördagen 10 december 2005, klockan 13.15 i sal Wicksell, Växjö universitet. Opponent är Mary Hilson, UCL, London.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Katarina Friberg, telefon: 0470-708241 eller 0470-768135, e-post: katarina.friberg@vxu.se.
Beställ boken från Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-70 82 67 eller e-post: Kerstin.Broden@vxu.se.
Diskussionerna kring avfallet från Aitik och dess eventuella ”farlighet” har pågått under många år. Ända sedan 1989 har olika typer av undersökningar karatäriserat avfallet från såväl gråberg som anrikningssand, och det i en sådan omfattning att det nu blivit möjligt att utarbeta strategier för hur man ska kunna genomföra efterbehandlingar som ger så begränsade miljöeffekter som möjligt både under själva driftsfasen och när gruvan en gång stängs.
Onsdagen den 7 december presenterar Manfred Lindvall, industridoktorand vid LTU och miljöchef vid Boliden, sin licentiatuppsats där han presenterar ett antal sådana strategier.
Medias representanter hälsas välkomna till Manfred Lindvalls presentation som hålls klockan 13.00 i F 341.
Upplysningar: Professor Björn Öhlander, tel. 0920-49 14 78, 070-523 56 71, bjorn.ohlander@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
