Cancer i tjocktarm och ändtarm är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige med över 5 000 nya fall per år. Medelåldern för insjuknande är cirka 75 år och den huvudsakliga behandlingen är operation. Ibland ges även tilläggsbehandling med cytostatika, beroende på tumörens utvecklingsstadium.
Pia Jestins avhandling är en registerstudie av patienter med tjocktarms- eller ändtarmscancer. Studien omfattar patienter från landstingen i Uppsala, Södermanland, Västmanland, Värmland, Dalarna, Gästrikland och Örebro.
I avhandlingen visar Pia Jestin att det finns skillnader mellan hur olika typer av sjukhus tar hand om patienterna. Cancertumörerna kan undersökas med röntgen eller koloskopi före operation och rekommendationen är att sjukhusen ska vara generösa med koloskopier. På universitetssjukhusen gör man dock färre koloskopier än på de mindre sjukhusen.
– Det tror jag beror på resurser. Universitetssjukhusen har mindre resurser i förhållande till antalet patienter, kommenterar Pia Jestin.
I studien, som sträcker sig från 1997 till 2002, gjorde även de stora och medelstora sjukhusen färre undersökningar av levern för att se om cancern hade spridit sig än de mindre sjukhusen. Skillnaden mellan sjukhusen hade dock försvunnit mot slutet av studien och totalt sett har antalet leverundersökningar ökat under studiens gång.
När det gäller tjocktarmscancer är patologklinikernas bedömning av tumörens växt och eventuella spridning avgörande för fortsatt behandling av cytostatika. I sin studie såg Pia Jestin skillnader mellan kvaliteten i bedömningarna av lymfkörtlar hos olika patologkliniker.
– För att kunna säga om en tumör har spridit sig till lymfkörtlarna säger rekommendationerna att man ska undersöka tolv körtlar från operationsuttaget. Men en del kliniker undersökte färre körtlar. Då riskerar de att missa tumörer som har spridit sig och behöver cytostatikabehandling, berättar hon.
Hon menar dock att undersökningarna har förbättrats efter att patologklinikerna har informerats om forskningsresultaten.
Kontaktinformation
Pia Jestin kan nås på tel 018-611 39 76, 0704-36 63 85 eller pia.jestin@surgsci.uu.se
Genom att mäta förekomsten av gasen kvävemonoxid (NO) i tarmen får patienten snabbt rätt diagnos och rätt behandling. Mätningen är helt smärtfri och kan närmast liknas vid att ta tempen i ändtarmen.
Magtarmbesvär är en av de allra vanligaste orsakerna till besök hos läkare. Ofta hittar man ingen självklar orsak till patientens besvär, men ibland döljer sig en mer allvarlig underliggande sjukdom. Ett sånt exempel är inflammatorisk tarmsjukdom, en grupp sjukdomar som drabbar yngre människor och som ofta kräver mycket speciell behandling under lång tid.
– Vi har utvecklat en mätmetod för att enkelt kunna avgöra om en person har en pågående inflammation i sin tarm. Metoden bygger på att mäta halterna av NO i ändtarmen, säger Claudia Reinders. NO är en signalsubstans med en mängd funktioner i magtarmkanalen, bland annat i immunförsvaret. En inflammerad tarmslemhinna producerar betydligt mer NO än en frisk och gasen kan fångas upp av en liten ballong som blåses upp inne i tarmen.
– Vi använder en mjuk silikonkateter, med ballongen i toppen för att mäta NO, säger Claudia Reinders. Hela proceduren tar bara omkring tio minuter och patienten kan få besked direkt.
Normala NO-halter är låga, medan halterna hos patienter med tarminflammation var kraftigt förhöjda och dessutom högre, ju sjukare patienterna var. Efter medicinsk behandling sjönk halterna och blev lägre, ju friskare patienten blev.
– Vi ville också undersöka var kvävemonoxiden bildades. Huvudkällan är ett enzym, NO-syntas, i den inflammerade slemhinnan. Men till vår förvåning upptäckte vi att gasen också kan bildas av bakterier i tarmen. Det kan tyda på att patienter med dessa besvär har en obalans i bakteriefloran i tarmen, men det måste undersökas närmare, säger Claudia Reinders.
Avhandlingens titel: Nitric Oxide: A surrogate marker of bowel inflammation
Författare: Claudia I Reinders, institutionen för fysiologi och farmakologi, avdelningen för farmakologi, Karolinska Institutet, tel: 08-524 879 90 eller 073-6130438 Karolinska Institutet, e-post claudia.reinders@ki.se
Disputationen äger rum den 18 november 2005 kl 9.00 i hörsalen på avdelningen för farmakologi, Nanna Svartz väg 2, Karolinska Institutet, Solna.
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Symposiet är inte öppet för massmedia. Därför inbjuds pressen att i stället närvara vid två presskonferenser i anslutning till symposiet.
Lördagen den 3 december 2005 kl. 19.00 på Clarion Hotell
Vid denna pressträff presenteras de frågeställningar som uppkommit sedan förra symposiet i New York 2002 och som nu kommer att behandlas i Stockholm. Medverkar gör Dick Pound, ordförande i WADA, professor Theodore Friedmann, ordförande för Gene Doping Panel, Arne Ljungqvist, professor vid Karolinska Institutet och ordförande för WADAs Health, Medical & Research Committee och dr Olivier Rabin, WADA Science Director.
Måndagen den 5 december 2005 kl 17.30 på Nobel Forum, Karolinska Institutet
Vid denna pressträff offentliggörs symposiets slutdokument. Medverkar gör Internationella Olympiska Kommitténs (IOK) ordförande Jacques Rogge, Theodore Friedmann, Arne Ljungqvist och Olivier Rabin.
Anmäl dig senast den 21 november till pressekreterare Marie Louise Bergh, telefon +46-8-699 61 09, +46-70-542 12 89. E-post: ml.bergh@rf.se
Hotellerbjudande
I anslutning till symposiet erbjuds medierepresentanter rabatterat boende på Clarion Hotell, Ringvägen 98, 104 60 Stockholm. Tel 08-462 10 00 eller 08-462 10 10. Uppge Riksidrottsförbundet vid bokningen.
De forskningsprojekt som i år har fått pengar av FAS omfattar allt från unga vuxnas identitetsutveckling till forskning om den europeiska unionen.
– Som vanligt är projektfloran mångskiftande. Det finns många nya projekt om arbetsmarknad, globalisering och EU. Som exempel finns några studier av diskriminering av invandrare och handikappade på arbetsmarknaden bl.a. frågan om Lasse och Anna har bättre chanser än Muhammed och Fatima. Barns villkor och utsatthet är ett annat ämne som återkommer säger Kenneth Abrahamsson, programchef, FAS.
Några ytterligare exempel på projekt som fått pengar:
Stress och stroke. Arbetsrelaterad stress, organisationsförändring och risk för att insjukna i stroke i åldern 30-65 år. Kerstin Ekberg vid Linköpings universitet är projektledare.
Om etiska koder i företag. Det ansvarstagande och det moraldistanserade företaget. Johan Sandström vid Örebro universitet är projektledare.
Är deltidssjukskrivning en bra arbetslivsinriktad rehabiliteringsmetod? Projektledare är Daniela Andrén vid Göteborgs universitet.
På FAS hemsida www.fas.se finns en lista över samtliga projekt som fått bidrag.
För ytterligare information kontakta,
FAS programchef Kenneth Abrahamsson
Tel. 08-775 40 91, mobil: 0705-46 83 53
E-post: kenneth.abrahamsson@fas.se
FAS huvudsekreterare Rune Åberg
Tel. 08-775 40 71, mobil: 070-663 13 14
E-post: rune.aberg@fas.se
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) är en statlig myndighet som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd.
Trots att xylan förekommer i så stora mängder i naturen och i restprodukter från industriella processer och jordbruk så har det hittills inte utnyttjas i plastmaterial och förpackningar. Det beror i stor utsträckning på en bristande kunskap om xylans egenskaper.
– Det har gjorts forskning på dess kemiska struktur och om hur man kan utvinna xylan men inte så mycket på hur och till vad man kan använda det, säger Maria Gröndahl.
Hennes avhandling visar att filmer baserade på xylan är mycket bra syrgasbarriärer – en egenskap som är av stor vikt vid förpackning av syrekänsliga produkter som läkemedel och vissa livsmedel, såsom juice, kaffe och snacks. I sådana förpackningar används idag mestadels aluminiumfolie, ett dyrt material som påverkas av stigande olje- och metallpriser. Eftersom paketen har höljen av aluminium och plast i flera skikt är de inte heller biologiskt nedbrytbara.
– Den största fördelen är ur miljösynpunkt. Xylan bryts ner på samma sätt som kartong och kan därför komposteras. Och vid förbränning bildas bara koldioxid och vatten utan nettotillskott vilket innebär att det inte bidrar till växthuseffekten.
I sin studie har Maria Gröndahl extraherat xylan från asp, majsfibrer och skaldelar från korn och undersökt sambandet mellan kemisk struktur och materialegenskaper. De två sista åren av avhandlingsarbetet har hon fokuserat på framtagning av filmer och hur man kan utveckla en viss egenskap hos dem.
Avhandlingen heter: ”Effects of Molecular Architecture of Xylans on Material Properties” och försvaras den 27 oktober kl 10.00 i sal KS 101, Kemigården 4, Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Fotnot:
Den 18 oktober 2005 fick Maria Gröndahl, Lisa Ericsson och Paul Gatenholm Skapa-priset för sitt arbete med att utveckla produkten Xylophane, baserat på kunskapen om xylan.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Maria Gröndahl, Biopolymerteknologi, Avdelningen för polymerteknologi, Chalmers.
Tel: 031-772 82 27, 0707-71 68 47
maria.grondahl@chalmers.se
Fariba Ferdos hade bara sex poäng kvar till examen på högskolan i Tabriz då hon tvingades fly från Iran till Sverige för sexton år sedan. Hon har flera års erfarenhet av studier och forskning inom såväl iransk som svensk ingenjörsutbildning.
– Mitt mål har alltid varit att kombinera intresset för teknik med undervisning i någon form. Det var därför jag valde att doktorera. Men när jag började forska inom fotoniken upptäckte jag att gled längre och längre ifrån undervisningen, säger Fariba Ferdos.
Därför bestämde hon sig för att kombinera sin fotonikforskning med en studie vars syfte är att medvetandegöra könets och kulturens betydelse i undervisningen på ingenjörsutbildningen. Resultatet blev en doktorsavhandling där tekniken är en separat, och övervägande, del. Avhandlingen sällar sig till en ny disciplin av gränsöverskridande forskning mellan teknik och utbildningsvetenskap. Tidigare har endast två doktorsavhandlingar gjorts på området i Sverige.
Inom sitt tekniska forskningsområde, fotoniken, har Fariba Ferdos arbetat med att utveckla ett nytt lasermaterial för exempelvis datakommunikation. Det nya materialet, som består av kvantprickar i flera atomlager, har många fördelar jämfört med det alternativa material som används i lasrar idag. Det är både effektivare och mindre kostsamt.
Som fallstudie för delen om utbildningsvetenskap använde Fariba Ferdos sitt eget liv. Med sina erfarenheter som bas gjorde hon återbesök och intervjuer på plats i Iran, och kunde konstatera att det mesta fortfarande var som för sexton år sedan. På iranska högskolor studerar kvinnor under villkor som är otänkbara i vårt svenska utbildningssystem.
– Enligt lag är kvinnor inte jämställda med män i Iran och helt andra villkor än i Sverige gäller för kvinnor som vill studera. Jag ansågs inte lämplig på högskolan i Tabriz. Jag klädde mig inte enligt tradition, var inte religiös och betraktades som frispråkig. Först när jag skrivit på ett lojalitetsavtal fick jag komma in, säger Fariba Ferdos.
Som kvinnlig student fanns inget val, hon tvingades anpassa sig till det rådande systemet i Iran. Men till viss del upplevde hon detsamma också i Sverige. Fariba Ferdos menar att det under vår ”jämställda” yta också döljer sig patriarkala mönster. Kön och kultur färgar vår förståelse och vårt inlärningsbeteende, ofta på ett osynligt och dolt sätt. Genom att synliggöra sådana aspekter hoppas hon kunna bidra till en förbättring av ingenjörsutbildningen så att den attraherar fler kvinnor.
Fariba Ferdos kommer under de närmaste tre månaderna att göra en kartläggning av villkoren för en grupp kvinnliga doktorander på Chalmers, ett arbete hon hoppas få vidareutveckla.
Avhandlingen heter: ”InAS Quantum Dots for Laser Applications and Pedogogical, Gender, and Multicultural Aspects in Engineering Education” och försvarades den 25 oktober 2005 på Chalmers tekniska högskola I Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Fariba Ferdos, Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, Chalmers tekniska högskola, Göteborg, tel: 031-772 36 61,
fariba.ferdos@mc2.chalmers.se
Kontakt på Informationsavdelningen
Sofie Hebrand, tel: 031-772 84 64
sofie.hebrand@chalmers.se
Resultaten har biologen Andrew Naylor kommit fram till genom att studera råttor som sprang i träningshjul. Råttor som fick springa i hjulet under nio dagar fick fem gånger så många nya stamceller i den del av hjärnan som heter hippocampus, jämfört med råttor i en kontrollgrupp som inte fick springa alls. Fyra veckor efter träningen, det vill säga fyra veckor efter det att hjulet tagits bort ur buren, fanns cirka en tredjedel av de nya cellerna kvar och hade utvecklats till fungerande nervceller.
Hippocampus är en del av hjärnan som är viktig för regleringen av stressreaktioner, men också för minne och inlärning. Att råttorna faktiskt blev mer läraktiga av träningen kunde Andrew Naylor se med hjälp av ett minnes- och inlärningstest för råttor. Testet går ut på att låta råttorna simma i en rund bassäng där de på ett ställe kan komma upp på torra land. De vältränade råttorna lärde sig snabbare än de otränade vart de skulle simma för att ta sig upp ur vattnet.
Ytterligare en grupp råttor fick springa hur mycket de ville i sina hjul i 24 dagar. Av någon anledning ökade dessa råttor med tiden sitt springande från sex kilometer per dag till så mycket som 20 kilometer per dag.
– Varför de springer mer och mer vet jag inte, men de verkar gilla det. Kanske blir de beroende på något sätt. Jag ska undersöka detta i framtiden, säger Andrew Naylor.
Även om råttorna springer mycket för att det är kul så har det inga positiva effekter på antalet celler i hjärnan. Tvärtom. De fick bara hälften så många nya celler i hippocampus som de som inte tränade alls.
– Det intressanta är att om de övertränade råttorna fick vila under några veckor så överlevde mer än hälften av deras nybildade celler, vilket var mer än dubbelt så många som hos otränade råttor. Men eftersom det blev färre nya celler från början hos de övertränade råttorna var resultatet i slutänden i stort sett samma antal celler hos båda grupperna i alla fall. Hjärnan verkar alltså försöka hitta ett sätt att kompensera för att det är färre celler som bildas när råttorna springer för mycket.
Hur kommer det sig då att lagom mycket träning är bra för hjärnan men att för mycket inte är det? Jo, det har sannolikt att göra med endorfin, det vill säga kroppens eget morfin, och stresshormonet kortikosteron. Vid fysisk träning frisätts endorfin och Andrew Naylor har kunnat visa att det är just endorfinet som stimulerar nybildningen av celler i hippocampus. När han blockerade effekten av endorfinet hos råttorna uteblev nämligen ökningen av cellnybildning. För råttor som tränar för mycket är det antagligen effekten av kortikosteron som tar över. I tidigare studier är det visat att både kortikosteron, som frisätts vid stress, och stress i sig själv, minskar cellnybildning i hippocampus hos råttor. Hos människa är effekten av långvarig stress att hippocampus minskar i storlek vilket kan vara resultatet av minskad cellnybildning.
– Att översätta vad som är lagom mycket träning för en råtta till vad som är lagom för oss människor är inte helt lätt. Det finns rekommendationer som säger att det är optimalt för hälsan att träna 35 minuter fyra till fem dagar per vecka på 60 procent av sin maxpuls. Om detta är optimalt även för den mentala hälsan är svårt att säga. Det finns forskning som visar att elitidrottare kan påverkas negativt av långa och intensiva träningsperioder. Vi vanliga motionärer tränar kanske inte på det sättet, men om den fysiska påfrestningen blir för stor kan man säkert se samma sak hos oss också, säger Andrew Naylor.
Avhandling för filosofie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för Fysiologi och Farmakologi.
Avhandlingens titel: Differential effects of voluntary running on hippocampal plasticity in the adult rat brain.
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Andrew Naylor, telefon 031-773 35 27, mobil 0768-55 91 95,
e-post: andrew.naylor@fysiologi.gu.se
Handledare:
Docent Ingibjörg Jonsdottir, telefon: 031-89 438 5, e-post: inga.jonsdottir@stressmedicin.com
Med dr, leg läk Thorleif Thorlin, Tel; 031-342 24 06, e-post: thorleif.thorlin@neuro.gu.se
Kostnaden för projekten beräknas bli minst åtta miljoner kronor, varav fakulteten för skogsvetenskap står för halva summan och skogsnäringen – Sveaskog, skogsvårdsstyrelserna m fl – för resten.
Så här beskriver skogsfakultetens dekanus Jan-Erik Hällgren satsningen:
– Temaprogrammets mål i vid bemärkelse är att bidra till en ekologisk, social och ekonomisk hållbar utveckling.
– Vi vill med den här satsningen stimulera forskningen kring såväl skogens hälsoeffekter som dess olika sociala värden. Skogen har till exempel visat sig vara mycket betydelsefull vid rehabilitering efter stressrelaterade sjukdomar.
– Så gott som alla svenskar har en personlig relation till skogen; skogspromenader, friluftsliv, bär- och svampplockning, jakt och fiske är mycket populära fritidssysselsättningar. En teolog skrev nyligen att naturen och skogen till och med blivit något av en ny religion för svenskarna. Från skogsfakultetens sida anser vi att det är viktigt att bidra med forskning kring detta mycket mångsidiga nyttjande av skogen och människans samspel med och upplevelser av naturen.
Ann Dolling, institutionen för skoglig vegetationsekologi, och Ylva Lundell, institutionen för skogsekologi, båda vid SLU i Umeå, ska hålla samman temasatsningen, som kommer att engagera forskare i Umeå, Alnarp och Uppsala.
Kontaktinformation
Ann Dolling, tel 090-786 83 83. E-post: Ann.Dolling@svek.slu.se
Ylva Lundell, tel 090- 786 83 37. E-post: Ylva.Lundell@sek.slu.se
Självmord minskar i alla åldersgrupper i Sverige utom hos personer under 25 år. Självmordsförsök bland unga vuxna har däremot ökat oroväckande. En ny avhandling från Karolinska Institutet visar att risken för självmordsförsök bland unga människor har starkt samband med föräldrars psykiska sjukdom, framför allt missbruk och personlighetsstörningar och föräldrars självmordsbeteende. Risken för självmordsförsök bland de unga ökade två till tre gånger om föräldrarna led av psykisk sjukdom. Ett självmordsförsök av ett syskon var den största riskfaktorn, som höjde risken tre gånger. Studien är baserad på över 14 000 självmordsförsök och är därmed den största i sitt slag.
– Det är därför mycket viktigt att inte glömma bort barnet till föräldrar med psykisk sjukdom och självmordsbeteende, säger Ellenor Mittendorfer Rutz, doktorand vid Institutet för psykosocial medicin, centrum för suicidforskning och prevention, Karolinska Institutet.
En annan studie i avhandlingen visar att risken för självmord var dubbelt så hög bland unga personer som föddes underviktiga eller av tonårsmammor. Risken för självmordsförsök var signifikant högre hos barn med låg födelselängd, som föddes som fjärde barnet eller mer i en syskonskara eller där mamman var tonårig och hade en låg utbildningsnivå. I studien undersöktes inte pappornas roll. Sambanden mellan självmordsbenägenhet och dålig fostertillväxt, för tidig födsel och ogynnsamma förhållanden hos mödrarna kan bland annat bero på psykiska störningar hos mammorna, tror forskarna.
– Om mamman har psykiska problem påverkar detta fostrets tillväxt och mammans socioekonomiska standard med ökad risk för tonårsgraviditet och psykisk ohälsa hos barnet, vilket ytterligare ökar risken för självmord. Vår studie visar på behovet av interventionsprogram för att stödja föräldrar med psykosociala problem under graviditeten och när barnen är små, säger Ellenor Mittendorfer Rutz.
I avhandlingen ingår även en studie som jämfört självmord i 30 europeiska länder under 1979-1996 som visar att antalet självmord bland manliga tonåringar ökade i 21 länder och för kvinnor i samma ålder i 18 av länderna. I vissa länder syntes en tendens till ökning medan den i andra länder, exempelvis Litauen och Irland, var kraftig. Självmorden hos individer i åldern 20 år eller äldre visade generellt mindre ökande eller minskande tendenser.
Avhandlingens titel:
Perinatal and familial risk factors of youth suicidal behaviour
Författare:
Ellenor Mittendorfer Rutz, Institutet för psykosocial medicin, Centrum för suicidforskning och prevention. Telefon: 08-524 820 25
E-post: ellenor.mittendorfer-rutz@ipm.ki.se
Disputationen ägde rum på fredagen den 18 november.
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Nu startar en forskningssatsning för att öka skogsproduktionen i Sverige. Forskningsprogrammet kommer att bestå av två delar, en med inriktning på norra Sverige och en med inriktning på södra Sverige. Programmet för norra Sverige fokuserar på råvaruförsörjningsfrågor och produktionssystem och lyfter fram regionens utvecklingsmöjligheter. Programmet för södra Sverige har ett mer företagsekonomiskt perspektiv, med fokus på att öka lönsamheten för den enskilde skogsägaren. Forskningsprogrammen kommer att innehålla aktiva insatser för informationsförmedling liksom en del gemensamma delar. Bland annat kommer en forskarskola i skogshushållning att inrättas.
Skogstillväxten i landet har den senaste tiden diskuterats alltmer intensivt. Skälen är flera. Den traditionella skogsindustrins förbrukning av råvara väntas öka samtidigt som stora investeringar i fabriker för biomassabaserad energiproduktion planeras. Satsningarna på bioenergi ligger helt i linje med målsättningen att Sverige ska frigöra sig från oljeberoendet senast 2020. Dessutom finns farhågor om att virkesimporten från öst kan minska framöver, när dessa länder själva vill förädla sin råvara.
– För ett sektorsuniversitet som SLU är det därför viktigt att kunna visa på hållbara system för hög produktion av förnybara råvaror när samhällets behov ökar kraftig säger Jan-Erik Hällgren, dekanus vid fakulteten för skogsvetenskap, SLU.
En ökad skogsproduktion är viktig även i arbetet med klimatmålen; skogsekosystemen har stor inverkan på den globala kolbalansen. Om intensiteten i skogsproduktionen höjs på delar av Sveriges skogsareal kan dessutom avsättningar till naturvård göras utan betydande förluster av framtida skogsråvara.
– Skogarnas biologiska produktionsförmåga ligger långt över den nivå som idag nyttjas, visar vår forskning. Skogsgödsling, markavvattning, bättre skogsvård, förnuftigt val av trädslag och nyttjande av förädlat växtmaterial är exempel på metoder som kan förbättra skogens produktion, säger Jan-Erik Hällgren. Nyligen presenterad forskning visar till exempel att volymproduktionen hos granskog i norr efter försök med skogsgödsling kunde tredubblas.
Skogsnäringen bidrar under de kommande sex åren med tillsammans minst 20 miljoner kronor till satsningen. Sveaskog, Holmen, Skogssällskapet och Södra är exempel på företag som är beredda att medverka i satsningen.
Ann-Britt Edfast, forsknings- och utvecklingschef vid Sveaskog, välkomnar SLU:s satsning på forskning som syftar till att öka tillgången på skogsråvara:
– Vi är väldigt nöjda med denna stora satsning. För Sveaskog är arbete med ökad skogsproduktion och utveckling av nya användningsområden för skogsråvara en prioriterad fråga.
– Skogen har många användningsområden och skog som förnybar råvara kommer att få en allt större betydelse i framtiden, inte minst som ett verktyg i arbetet med klimatfrågan. För att tillgodose alla behov i samhället är det nödvändigt att öka tillväxten och ta till vara värdet på skogen, säger hon.
Kontaktinformation
Mer information: professor Jan-Erik Hällgren,SLU i Umeå, tel 090-786 82 38. E-post: Jan-Erik.Hallgren@adm.slu.se
Programledare norr Tomas Lundmark, Vindelns försöksparker, tel 0933-615 63, ankn 4744, 070-631 74 12. E-post: Tomas.Lundmark@vfp.slu.se
Programledare söder Urban Nilsson, institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Box 49, 230 53 Alnarp, 040-41 51 93, 070-346 51 92. E-post: Urban.Nilsson@ess.slu.se
Ann-Britt Edfast, forskningschef vid Sveaskog, tel 070-277 00 84. E-post: Ann-Britt.Edfast@sveaskog.se
Den atmosfäriska cirkulationen påverkas starkt av Rossbyvågor. Vågornas generering, spridning och absorption bestäms i sin tur av cirkulationen. En viktig aspekt på Rossbyvågornas verkningar är deras påverkan på transporten och distributionen av stratosfäriskt ozon, det som skyddar jorden från solens skadliga ultravioletta strålning.
Rossbyvågor kan skapa så kallade minihål i ozonskiktet eller en lokal ozonförtunning. När detta händer uttunnas ozonskiktet kraftigt under några dagar. Minihålen i ozonskiktet bildas av den dynamiska omfördelningen av ozonet, oberoende av kemiska processer. Ett exempel på detta är den väldigt låga ozonnivån som observerades över Skandinavien och Nordsjön under den europeiska värmeböljan i augusti 2003. Ozonnivån, som var den lägsta som uppmättes över norra Europa under den sommaren orsakades av Rossbyvågor.
Den atmosfäriska cirkulationens variation från år till år och den totala ozonmängden i mellan- och höga latituder under vintern påverkas starkt av den meridionala cirkulationen, som i sin tur drivs av uppåtgående vågor från troposfären. En svagare vågintensitet leder till minskning av mängden ozon som transporteras från tropikerna norrut och även till den kallare polarstratosfären. Som en följd av de låga temperaturerna i den polära stratosfären, förstörs polarozonet i större utsträckning av olika kemiska reaktioner. Detta påverkar samtidigt ozonmängden på mellanlatituder genom att luftmassan med låg ozonmängd förflyttas söderut från polarregionerna.
Rossbyvågornas intensitet i början av vinterperioden har också en inverkan på den atmosfäriska cirkulationen senare under vintern. Man kan dra slutsatsen att onormalt starka eller svaga uppåtgående vågflöden i början av vintern bestämmer den senare utvecklingen för cirkulationen i stratosfären och troposfären.
Läs hela eller delar av avhandling på:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=596
Fredagen den 4:e november försvarar Grigory Nikulin, doktorand vid institutionen för rymdvetenskap, Umeå universitet, och verksam vid IRF i Kiruna, sin avhandling med titeln ”Impact of Rossby waves on ozone distribution and dynamics of the stratosphere and troposphere”. Svensk titel: Rossbyvågornas påverkan på ozondistributionen och cirkulationen i stratosfären och troposfären.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Aulan, Kiruna rymdcampus.
Fakultetsopponent är Docent Ulrike Langematz, Institut für Meteorologie, Freie Universität Berlin, Berlin, Germany.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Grigory Nikulin, Institutet för rymdfysik
Tel: 0980-79 108,
E-post: grigory@irf.se
Telomerer är genetiskt material med repetitivt innehåll i ändarna av DNA, som tros ha som huvudsaklig funktion att skydda resten av arvsmassan från nedbrytning. Telomererna förkortas vid varje celldelning, vilket grovt uttryckt innebär att ju längre telomerer cellerna har desto längre kan människan förväntas leva. Ju äldre en människa är, desto kortare är hennes telomerer, vilket också resultaten i studien visar – telomererna förkortas i genomsnitt med 21 kvävebaspar per år hos de studerade personerna.
Studien som inom kort publiceras i den amerikanska vetenskapliga tidskriften PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences, gjordes på 132 friska personer i 49 olika familjer utan nära släktskap med varandra i norra Sverige. Patienterna bestod av fäder och mödrar (medelålder 66 år) och deras döttrar och söner (medelålder 37 år). Från dessa togs blodprover från vilka monoukleära immunceller renades fram. Hälften av dessa frystes ned utan åtgärd medan den andra hälften infekterades med Epstein-Barr-virus (EBV), odlades i 18-55 dagar varefter levande celler frystes ned. DNA utvanns därefter ur bägge celltyperna med standardiserade tekniker och telomerernas längd undersöktes.
Resultaten visar att förändringar i telomerernas längd hos de odlade cellerna styrs av telomerernas ursprungliga längd, medan längden på telomererna hos barnen visade sig ärvas från fadern hos både söner och döttrar.
Arbetet är utfört av doktorand Katarina Nordfjäll och professor Göran Roos vid enheten för patologi, Inst. för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet och forskningsingenjör Åsa Larefalk, statistiker Petter Lindgren och professor Dan Holmberg, alla tre vid enheten för medicinsk och klinisk genetik, Inst. för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet.
Hela artikeln finns att ladda hem i pdf-format från på www.pnas.org.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta doktorand Katarina Nordfjäll Inst. för medicinsk biovetenskap, Patologi på telefon 090-785 28 73, eller e-post katarina.nordfjall@medbio.umu.se.
Det är sedan länge känt att bruset i elektriska komponenter eller Brownsk rörelse* av små partiklar ökar när temperaturen stiger. Men korresponderar alltid rörelsen eller bruset med temperaturen? En ny studie visar att det finns ett undantag från vad som tidigare antagits vara sambandet mellan temperatur och rörelse.
– Orsaken är att temperatur inte bara genererar energi som kan rubba ett system ur jämvikt utan kan också hjälpa systemet att återgå till jämvikt. Fenomenet kan liknas vid en sten som ligger på ett berg. Vid en jordbävning börjar berget att skaka (temperaturen höjs) och stenen börjar rulla ner för berget. Det finns dock också en möjlighet att bergskakningarna i en motsatt riktning kan bromsa upp stenen och få den att stanna, säger Vladimir Krasnov, professor i kondenserade materiens fysik vid Stockholms universitet.
Det är viktigt att rörelsen beror både på energi och dämpning, det vill säga hur rörelsen dämpas av sin omgivning. Hur stort genomslag som effekten får är alltså beroende av dämpningen i systemet, till exempel gräs och småbuskar som hindrar rörelsen för stenen i exemplet ovan. Under vissa omständigheter kan alltså temperaturen få stopp på rörelsen, vilket nu har visats av forskarna i Stockholm och Göteborg genom studier av termiska fluktuationer i supraledande tunnelövergångar.
– Förståelsen av detta fenomenet är viktig till exempel när man försöker att mäta på kvantbitar som vi forskare försöker att bygga kvantdatorer av, säger Per Delsing, professor vid Chalmers tekniska högskola.
Läs hela artikeln: Phys.Rev.Lett. v.95, 157002 (2005), eller på http://prl.aps.org
*Fakta om Brownsk rörelse:
Brownsk rörelse, slumpvandring eller random motion är namnet på den slumpmässiga rörelse som främst kan iakttagas hos mycket små partiklar som svävar i en gas (eller vätska). De första studierna av det som idag kallas Brownsk rörelse företogs av biologen och botanisten Robert Brown 1827; den förste som lyckades förklara fenomenet var Albert Einstein 1905. Rörelserna hos partiklarna är slumpmässiga och har en fraktal karaktär. Om man mäter en partikels position med jämna mellanrum har rörelsen samma sick-sack-utseende oberoende av med vilket tidsintervall mätningen görs. Rörelsen uppkommer hos partiklar som är så små, att det finns en markant sannolikhet för att mycket färre molekyler från omgivningen stöter emot partikelns ena sida, än på motsatt sida. Resultatet blir att partikeln får en ”knuff” i riktning mot det lägre antalet molekyler.
Kontaktinformation
För ytterligare information:
Vladimir Krasnov, professor i kondenserade materiens fysik vid Stockholms universitet, tfn 08-55 37 86 06, e-post: vladimir.krasnov@physto.se
Per Delsing, professor i fysik vid Chalmers tekniska högskola, tfn 031-772 33 17, e-post per.delsing@mc2.chalmers.se
Det här visar forskare vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Umeå och Alnarp. Forskningsresultaten publicerades nyligen i tidskriften Global Change Biology. Författare är Per Olsson, Sune Linder, Reiner Giesler och Peter Högberg.
Ur både klimat- och energipolitiskt perspektiv skulle vi behöva öka uttaget av biomassa ur våra skogar, men detta önskemål krockar med skogsindustrins behov av råvara. En ökning av skogsproduktionen vore därför mycket välkommen; i skogar i norr begränsas dock skogstillväxten främst av tillgången på viktiga växtnäringsämnen, främst kväve. Med gödsling kan därför tillväxten förbättras kraftigt.
Skogens funktion som kolsänka kommer ofta upp i klimatdebatten. Med en kolsänka menas att skogen binder in kol från atmosfären, och på så sätt dämpas växthuseffekten. Förutsättningen för att en skog ska verka som en kolsänka är att respirationen (trädens och skogsmarkens ”utandning” av koldioxid) inte är större än fotosyntesen.
Skogsgödslingen kan påverka skogens funktion som kolsänka på två olika sätt. För det första ökar biomassatillväxten ovan jord. För det andra har gödslingen en negativ inverkan på nedbrytningen av organiskt material i marken, vilket innebär att kollagringen i marken ökar.
Den högre tillväxten ovan jord beror dels på att trädens barrbiomassa (trädens ”solfångare”) ökar i storlek, dels på att träden förbrukar en mindre mängd kolhydrater för att försörja finrötter och mykorrhiza. Skogsgödsling är därför ur klimatsynpunkt positiv i dubbel bemärkelse: skogen producerar större volymer ved och lagrar samtidigt mer kol i marken. Merproduktionen i skogen skulle dessutom kunna användas för att ersätta en del av de fossila bränslen som används för uppvärmning och drivmedel. Därmed skulle utsläppen av koldioxid kunna minskas, vilket är ett måste för att kunna bromsa ökningen av koldioxid i atmosfären och därmed växthuseffekten.
Referens:
Fertilization of boreal forest reduces both autotrophic and heterotrophic soil respiration. Per Olsson, Sune Linder, Reiner Giesler och Peter Högberg. Global Change Biology (2005) 11, 1745-1753.
Kontaktinformation
Sune Linder, inst för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, Alnarp, tel 040-41 51 62
Sune.Linder@ess.slu.se
Per Olsson, inst för skogsekologi, SLU, i Umeå, tel 090-786 84 08
Per.Olsson@sek.slu.se
Besvär från inflammation och/eller infektion i hörselgången, s.k. extern otit, har i Sverige sedan årtionden huvudsakligen behandlats med en kombinationslösning av två antibiotika och en svag grupp III-steroid (hydrokortison). Sjukdomen är en av de vanligaste inom öron-näsa-halsspecialiteten och yttrar sig i form av klåda, värk, rodnad, svullnad och vätska i hörselgången. Diagnosen kan vara svår eftersom flera andra tillstånd kan ge värk från detta område.
Det finns ett stort antal örondroppsbehandlingar att tillgå – 11 i Sverige och 18 i Storbritannien. Inte sällan handläggs patienter med flera insjuknanden per år av olika läkare, som prövar alternativ till tidigare behandling som inte medfört besvärsfrihet.
Det har ansetts nödvändigt att blanda i olika slags antibiotika till dessa örondroppar. Detta kan dock utveckla resistens hos bakterierna i hörselgången och dessutom framkalla kontaktallergier. I avhandlingen visas via djurexperiment att utfallet av en antibiotikafri behandling är väl jämförbart med, eller bättre än, samma steroid i kombination med antibiotika. Patientstudier bekräftar de experimentella resultaten.
Per Emgård är läkare vid ÖNH-kliniken, Ystads lasarett. Han kan nås via 0411-750 00vx eller e-post permariemgard@home.se.
Avhandlingen försvaras fredagen den 28 oktober vid Inst. för klinisk vetenskap och har titeln External otitis and its treatment, is a group III steroid without antibiotics sufficient therapy? – experimental and clinical studies. Svensk titel: Extern otit och dess behandling, är en grupp III-steroid utan antibiotika tillräcklig terapi? Experimentella och kliniska studier.
Disputationen äger rum kl 09.00 i sal B (Rosa salen), 9 tr., Tandläkarhögskolan, Norrlands universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor Dan Bagger-Sjöbäck, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.
Det nationella forskningsprogrammet HiMeC är ett femårigt nationellt forskningsprogram med tonvikt på tribologi – samlingsnamn för friktion, nötning och smörjning. Kunskapsområdet berör alla sammanhang där två ytor rör sig mot varandra under mekanisk kontakt, det vill säga de flesta verksamheter i ett modernt samhälle.
All förslitning av rörliga system som leder till skador, haverier och reparationer orsakas av tribologiska faktorer. Därför är ökad livslängd och lägre förluster ledstjärnor i de olika delprojekt som ingått i HiMeC.
HiMeC har med stöd från bland annat Stiftelsen för strategisk forskning arbetat med en rad konkreta forskningsprojekt som ger snabba resultat i industrin. I programmet har, förutom Luleå tekniska universitet, KTH, Uppsala universitet och Ytkemiska institutet också ett antal företag medverkat, bland dem Scania, SKF och Statoil.
Den 25-26 oktober arrangerar HiMeC ett stort avslutningsseminarium på Scania i Södertälje, det handlar om erfarenhetsutbyte inom områdena ytbehandling, smörjmedel och smörjning, ytjämnhet och motortribologi.
Seminarier fungerar också som avstamp för nästa steg i den svenska tribologiforskningen – NexT – ett så kallat Excellence Center med stöd från bland annat Vinnova.
NexT kommer att arbeta med tribologisk optimering av produkter utifrån konkreta, industriella behov. Forskningen inom tribologi ska svara på frågor om hur ytor ska bearbetas, ytbeläggas, ytbehandlas eller smörjas för att optimal funktion och livslängd ska uppnås.
NexT kommer att innebära ett fortsatt nära samarbete mellan svensk industri och akademi. Företagen får i NexT en högklassig kunskaps- och kompetensresurs som gör det möjligt att utveckla högpresterande produkter och därmed stärka deras konkurrenskraft på en global marknad. Det finns också stora möjligheter för företagen att påverka inriktningen på den tribologiska forskning som bedrivs inom NexT.
Medias representanter hälsas varmt välkomna till seminariet, som hålls i Marcus Wallenberg-hallen vid Scanias anläggning i Södertälje.
Hela programmet för de båda seminariedagerna hittar du på länken nedan.
Kontaktinformation
Upplysningar: Professor Erik Höglund, tel. 0920-49 12 15, 070-529 12 15, erik.hoglund@ltu.se, professor Roland Larsson, 0920-49 13 25, 070-269 13 25, roland.larsson@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
