För att kostnadseffektivt få virket från skogen till rätt industri, krävs noggrann planering. Ska transporterna ske med lastbil, båt eller tåg? Var kan virket lastas om och i vilken grad går det att utnyttja returflödena, det vill säga de fordon som har lastat av och skall återvända?

För att effektivt kunna räkna på detta omfattande nätverk av transporter, har forskare från Skogforsk, tillsammans med fem skogsföretag, utvecklat analysverktyget FlowOpt.

– Genom ett antal fallstudier, har vi med hjälp av FlowOpt kunnat visa på konkreta besparingar för såväl transportkostnader som miljöbelastning, säger Mikael Frisk, på Skogforsk.

Bland annat visar analyserna att det finns många mil att tjäna på så kallade virkesbyten, vilket innebär att företagen byter likvärdigt virke med varandra. Idag händer det ofta att en lastbil med massaved på väg åt ena hållet, möter en bil med likadan last på väg åt andra hållet.

– Vi gjorde en fallstudie med två skogsföretag där det visade sig att den totala transportkostnaden kunde reduceras med fem procent genom fler virkesbyten, säger Mikael Frisk.

– En annan fallstudie visade att miljön skulle skonas avsevärt om delar av transportarbetet flyttades från lastbil till tåg.

Flexibilitet viktig
Det har länge funnits ett stort behov av verktyg som förbättrar transportplaneringen i skogsnäringen.

– Men det är först nu det finns datorer med sådan kapacitet och så effektiva optimeringsmodeller att vi har kunnat utveckla en tillräckligt snabb och flexibel modell, säger Mikael Frisk.

Styrkan sitter främst i flexibiliteten, menar Mikael Frisk. När bränslepriser förändras eller när oförutsedda händelser inträffar, som stormen i januari, behövs en modell där man lätt kan mata in nya förutsättningar och göra nya analyser.

– Med FlowOpt kan man till exempel analysera olika scenarier för varierande nivåer på bränslepriser och på så sätt skaffa sig handlingsalternativ för framtiden, säger Mikael Frisk.

– En annan styrka är att FlowOpt ger tydliga och pedagogiska kartbilder som gör det lätt att ta till sig informationen.

Läs mer i Resultat nr. 15, 2005. Publikationen kan beställas hos Skogforsk. Tel: 018-18 85 00.

Kontaktinformation
Kontakt:
Mikael Frisk, Skogforsk. Tel: 018-18 85 64, 070-664 96 00.
Malin von Essen, pressansvarig. Tel: 018-18 85 76, 070-630 68 67.

Bland de ämnen som tas upp kan nämnas En effektiv industriell energianvändning, En regional värmemarknad och Energimyndighetens roll. Andra heta ämnen handlar om energikällor: avfallsförbränning, naturgasledning, solvärme och fjärrvärme.

Det är första gången som Energisystemdagarna ordnas och det görs för att fira att Avdelningen för energisystem fyller 25 år. Syftet är att belysa den forskning om energisystem som pågår vid Linköpings universitet, och samarbeten med andra universitet, högskolor, företag och myndigheter, samt att diskutera aktuella frågor inom energiområdet. Drygt hundratalet deltagare är anmälda. Tomas Kåberger är moderator, och Anders Wijkman ska tala om Sverige som en del av EU:s energisystem.

Kontaktinformation
Mer information Magnus Karlsson, magka@ikp.liu.se , tel 013 – 28 57 39, och Louise Trygg, loutr@ikp.liu.se , 013 – 28 44 91. Se hela programmet på www.ikp.liu.se/energi/energisystemdagar

Marie Nordberg menar att dessa antaganden utgår från en föreställning om män och kvinnor som två motsatta och inbördes enhetliga grupper med diametralt skilda intressen och värderingar. Genom att lyfta fram den variation av manliga arbetstagare och könsformeringar som förekommer i några kvinnligt kodade yrken och undersöka hur kategorier som ”man”, ”kvinna”, ”hetero” och ”homo” formas, praktiseras och ges betydelse belyser avhandlingsförfattaren jämställdhetsretorikens villkor, möjligheter och begränsningar.

Hon har undersökt hur det ser ut i praktiken då jämställdhetsbegreppet förenas med olika manlighetsföreställningar och yrkespraktiker på arbetsplatser i tre kvinnodominerade yrkessfärer – barnomsorgen och sjuksköterske- och damfrisöryrket. 15 manliga arbetstagare och deras kvinnliga kollegor har intervjuats och 13 av männen har följts i jobbet under 4-5 dagar. Dessutom har två träffar i ett manligt förskollärarnätverk observerats.

Genom att lyfta fram ett antal situationer diskuterar Nordberg konsekvenserna av arbetstagarnas skilda praktiker och förståelser av mäns plats och uppgift i yrket. Hon visar också hur 1970-talets mjukismannaideal och jämställdhetsbegrepp med tiden omladdats och förenats med en polariserad könsförståelse. Studiens resultat problematiserar den än idag dominerande tanken i genusforskning, nämligen att femininitet alltid utgör en negativ motpol. Många manliga arbetstagare såg tvärtom femininitet som något begärligt. Heteronormer (en förgivettagen heterosexualitet) försvårade dock könsöverskridanden och bidrog till att en könad arbetsdelning skapades. Men det fanns också en stor variation i hur den manlige arbetstagarens plats i verksamheten utformades mellan de olika arbetsplatserna i studien.

De mest överskridande könsmönstren och jämställda arbetsdelningen återfanns -vilket kan te sig paradoxalt – i frisöryrket, det yrke vars manliga arbetstagare uppmärksammats minst i jämställdhetsdebatten. De mest traditionella könsmönstren förekom i barnomsorgen, det yrke som framställts som en plats för jämställdhetsinriktade män.
Marie Nordberg konstaterar att hindren för mer överskridande könspositioner finns inbyggt i jämställdhetsretoriken. Då könskategorierna görs viktiga och ställs emot varandra sätts ett könsskapande igång som också underbyggs av heterosexualitet som norm.

Avhandlingens titel: Jämställdhetens spjutspets? Manliga arbetstagare i kvinnoyrken, jämställdhet, maskulinitet, femininitet och heteronormativitet.
Disputationen äger rum fredagen den 21 oktober 2005 kl. 13.00
Opponent: Fil.dr David Tjeder, Stockholm
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8, Göteborg

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Marie Nordberg, tel. 054-15 35 42 (hem),
070-713 77 92 (mobil), e-post marie.nordberg@kau.se

Den första, ”Datorn som konstnärligt redskap”, startades vid Högskolan i Skövde 1989, och den andra, ”Fri konst och nya media”, etablerades 1995 vid Konsthögskolan Valand i Göteborg.

Avhandlingens titel: Den digitala konstens aktörer. En studie av datorintegrering i svensk konstundervisning.
Opponent: Professor Jan von Bonsdorff, Uppsala
Disputationen äger rum fredagen den 21 oktober 2005 kl. 10.15
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Lars Vipsjö, tel. 0704-88 04 46 (mobil), e-post: lars.vipsjo@arthist.gu.se

Den arkeologiska undersökningen gav en inblick i hur en förhistorisk gårdsyta utfor-mats och vilka arbeten som gårdens folk utfört. Det var resterna från sju huskroppar som man fann på en mindre yta. Invid låg flera eldstäder och gropar. Även olika fynd-material som keramik, bränd lera och slagg fanns på vissa ytor. Vad som ytterligare för-stärkte intrycket av att en vilja att organisera och strukturera sitt boende har funnits, var att även spår från årder fanns koncentrerat till ett särskilt område.

Det är ovanligt att finna så många och tydliga spår från hushållens vilja att struktu-rera upp vardagens olika göromål. Det visar sig också att den halländska gården under bronsålder och äldre järnålder många gånger har legat på samma plats där flera husge-nerationer avlöst varandra inom ofta små ytor. Eldstäder och gropar finns ofta lagda i grupperingar inom en särskild del av gårdsplanen och eller strax utanför denna. I om-råden utan märkbar gårdsplan förekommer de i regel nära boningshusen. Flera av hu-sen har också haft en närliggande större avfallsgrop där kasserade keramikkärl hittas.

Husen under bronsålder och äldre järnålder var ofta mellan 15 och 25 meter långa. En intressant iakttagelse är att människorna i boningshusen varit intresserade av att i regel endast ha tre rum i sina boningshus. Boningsrummet har i regel legat centralt och flankerats av förrådsutrymmen eller en fähusdel. Såväl boningsrummen som ekonomi-rummen har haft en likartad storlek i både de stora och de små husen, trots att byggna-derna haft varierande längder. Anmärkningsvärt är att denna ytareal också återkommer i boningsrum under medeltiden och långt fram i tiden. Kanske avspeglar rummens storlek ett rumsideal som sträcker sig långt tillbaka i det arkeologiska materialet där värme och funktionalitet antagligen alltid har varit två viktiga faktorer för ett rums om-fattning och utformande.

Avhandlingens titel: Gårdsstrukturer i Halland under bronsålder och äldre järnålder.
Disputationen äger rum fredagen den 28 oktober 2005 kl. 13.00
Opponent: Fil. Dr Kerstin Cassel, Södertörn
Sal 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Jörgen Streiffert, tel. 031/ 33 42 914 (arb),
070 -661 16 10 (mobil), e-post jorgen.streiffert@raa.se

För hundra år sedan födde de flesta kvinnor sina barn i hemmet. Men under 1900-talets första årtionden ökade utbudet av institutionella förlossningsplatser och allt fler kvinnor valde att föda barn vid dessa. Med Sundsvall som exempel visar Maria J. Wisselgren i sin doktorsavhandling hur lokala förutsättningar och omständigheter bidrog till den svenska förlossningsvårdens utformning och förändring. Avhandlingen lyfter särskilt fram barnaföderskornas roll i denna lokalt förankrade process. Deras handlande påverkade såväl de kommunalpolitiska besluten som den institutionella förlossningsvårdens utveckling.

Vanligen framhålls 1930-talets slut och 1940-talets början som den tid då övergången till institutionsförlossning inträffade i Sverige. I Maria J. Wisselgrens studie framkommer att det i själva verket skedde långt tidigare i städerna. 1913 öppnade Sundsvall stad en kombinerad barnupptagnings- och förlossningsanstalt, som främst var till för fattiga, gravida och ogifta kvinnor. Anstalten blev snabbt en eftertraktad förlossningsplats, som tidigt drogs med ständiga överbeläggningar. Kvinnornas efterfrågan av institutionella förlossningsplatser medförde att Sundsvalls lasarett öppnade en allmän barnbördsavdelning 1920. När väl dessa förlossningsplatser fanns att tillgå skedde en snabb och påtaglig övergång från hemförlossning till förlossning vid någon av de två inrättningarna.

Inledningsvis var det de ogifta fattiga barnaföderskorna som sökte sig till den institutionella förlossningsvården, men relativt snart därefter övergick även gifta bemedlade kvinnor till att föda barn på inrättningarna. Barnaföderskornas boendesituation, behovet av anstaltsbunden vila samt betydelsen av trygghet i samband med förlossningen diskuteras som möjliga motiv till varför kvinnorna övergav hemmen som förlossningsplats när andra möjligheter fanns tillgängliga.

Samtidigt med att fler kvinnor förlöstes vid förlossningsinrättningarna skedde också en påtaglig nedgång av dödligheten bland spädbarnen i de svenska städerna. I Sundsvall sjönk spädbarnsdödligheten bland barn som var födda av ogifta mödrar med närmare två tredjedelar, och bland spädbarn till gifta föräldrar halverades dödligheten. I avhandlingen studeras förlossningsvårdens direkta omvårdnad, liksom dess indirekta omsorg om spädbarnen och det framgår att det finns ett samband mellan den institutionella förlossningsvården och spädbarnens ökade överlevnad.

Fredagen den 21 oktober 2005 försvarar Maria J. Wisselgren, institutionen för historiska studier (historisk demografi), Umeå universitet, sin avhandling med titeln Att föda barn – från privat till offentlig angelägenhet. Förlossningsvårdens institutionalisering i Sundsvall 1900-1930. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Humanisthuset, hörsal E. Fakultetsopponent är professor Marie Clark Nelson, Linköpings universitet.

Maria J. Wisselgren är född och uppvuxen i Örebro, men flyttade 1989 till Umeå.

Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju kontakta gärna Maria J. Wisselgren på
tel: 0730-55 56 05 eller på e-post: maria.wisselgren@ddb.umu.se.

Begreppet ångest förknippas ofta med ett sjukligt tillstånd som man söker hjälp för. I det här sammanhanget ska ångest förstås som ett uttryck för en organisation som inte fungerar. Curt Andersson, som själv har arbetat som konsult, har studerat ångesten i två olika typer av organisationer, ett större företag och ett mindre.

Resultatet av hans forskning visar att det i ångestfyllda organisationer finns en diskrepans mellan de anställdas och ledningens bild av arbetsplatsen. Det kan till exempel gälla målföreställningar, vilka gränser som är satta för arbetsuppgifterna, hur stor frihet de anställda har, eller hur chefen sköter sitt jobb. Om man inte kommunicerar sina olika bilder med varandra uppstår ett verklighetsglapp. Detta skapar ångest. Den här ångesten kan utnyttjas som en drivkraft mot förändring, men den kan lika gärna blockera och förlama. Om man kommunicerar med varandra och går från ord till handling är det möjligt att ta sig ur ett jobbigt läge. Men om organisationen inte lyckas med det får ångesten en förlamande effekt som gör att verksamheten stagnerar. Då träder rädslan in, som kan ta sig uttryck som att chefen distanserar sig och tiger ihjäl obehagliga frågor, samtidigt som de anställda inte vågar tala öppet och blir rädda att de inte ska klara av sina arbetsuppgifter. Om då en konsult hyrs in för att ”lösa alla problem” får han eller hon rollen som ångestreducerare som får ta hand om allt gammalt och ouppklarat. Vilken väg en organisation tar beror på mognaden hos organisationen, ledningen och de olika individerna.

Curt Andersson har en känsla av att ångesten i arbetslivet ökat. En orsak tror han är att organisationerna blivit resurssnålare.
– I dagens organisationer finns det inga personer kvar som jobbar med human resourcefrågor. Dessutom försöker de offentliga arbetsgivarna efterlikna näringslivet utan att veta hur de ska göra. För att inte tala om att projektanställningarna ökat, vilket skapar en osäkerhet hos många, säger han.

Avhandlingen ”Ångest i organisationen: Möten mellan konsult och organisation” läggs fram vid Institutionen för arbetsvetenskap, Göteborgs universitet fredagen den 21 oktober 2005 kl. 13.15.
Plats: Vasaparken, universitetsbyggnaden, sal 10

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Curt Andersson, tel: 0521-26 40 43, 031-68 59 55, 031-68 53 92, 0701- 105198, e-post curt.andersson@htu.se

Magnetkameraundersökningar används ofta för att studera tumörer i hjärnan och diskbråck i ryggraden. Under de senaste åren har metoden även utvecklats till ett allt vanligare sätt att diagnostisera hjärt- och kärlsjukdomar. De kontrastmedel som vanligtvis används vid magnetkameraundersökningar är baserade på grundämnet gadolineum.

Lars Johansson har i sin avhandling undersökt de potentiella förbättringar som järnoxidpartiklar i nanoformat kan innebära för undersökningsmetoden. Studier genomfördes både i provrör och på patienter och slutsatsen är att järnoxidpartiklar fungerar bra som kontrastmedel vid undersökning av förändringar i små blodkärl.

– Järnoxidpartiklarna är större än de gadolineummolekyler som brukar användas, vilket innebär att partiklarna stannar kvar i kapillärerna, till skillnad från gadolineum, som strömmar igenom kapillärväggarna. Järnoxidpartiklarna är därför bättre för att analysera tillståndet i kapillärerna, berättar Lars Johansson.

I framtiden kan metoden bli användbar för att utvärdera nya behandlingsmetoder för till exempel hjärt- och kärlsjukdomar.

När det gäller förändringar av större blodkärl fann Lars Johansson att diagnostisering görs bättre med gadolineum eller inget kontrastmedel.

Kontaktinformation
Lars Johansson kan nås på tel 018-611 48 04, 018-50 50 58, 0708-46 77 33 eller e-post lars.johansson@radiol.uu.se

Jakten på nya magnetiska material är intressant, eftersom användningsområdena är många och kräver olika magnetiska egenskaper. Solveig Felton har studerat de magnetiska egenskaperna hos olika material som innehåller övergångsmetaller, exempelvis järn, nickel och kobolt. Bland annat har hon analyserat nya föreningar som tillverkats vid institutionen för materialkemi. Typen av magnetism styrs bland annat av materialets kemiska sammansättning men också av mättemperaturen och det yttre magnetfältet. Magnetismen kan antingen vara ordnad på ett antal olika sätt, eller oordnad.

– Jag har mätt materialens magnetisering vid olika temperaturer och i olika magnetfält för att ta reda på vilken typ av ordnad magnetism materialen har och vid vilken temperatur ordningen uppstår, säger Solveig Felton.

För att undersöka hur stabilt det ordnade magnetiska tillståndet är har hon undersökt vad som händer med materialens magnetism om man till exempel byter ut en liten andel av de magnetiska atomerna mot ett omagnetiskt ämne. En annan möjlighet är att byta ut någon av de omagnetiska beståndsdelarna mot en större eller mindre dito.

– Då ser vi hur avståndet mellan de magnetiska delarna påverkar den magnetiska ordningen. Vi kan också byta ut den magnetiska beståndsdelen mot en annan. Möjligheterna är näst intill oändliga, säger Solveig Felton.

Hon har också studerat magnetismen hos mikrometerstora tunnfilmselement arrangerade i speciella mönster. Dessa kan, i kombination med ett yttre roterande magnetfält, användas för att förflytta enskilda magnetiska partiklar på ett kontrollerat sätt i framtida tillämpningar.

– I framtiden skulle detta till exempel kunna användas för att sortera och separera biomolekyler, säger hon.

Kontaktinformation
Solveig Felton kan kontaktas på 018-471 31 36 eller via e-post: Solveig.Felton@Angstrom.uu.se

Själva produktbestämningen utgör den centrala delen i projekteringsarbetet. De kunskaper som utvecklas under projekteringsprocessen ska vidareförmedlas och användas som underlag för upphandling, produktion och förvaltning. Denna handbok utgår från en systemsyn och understryker vikten av noggrann samordning av form, funktion, konstruktion och produktion och beskriver hur byggprojekt kan redovisas i gränssnitten mot beställare, brukare, myndigheter, entreprenörer och tillverkare.

Boken vänder sig främst till alla som medverkar i planering, projektering och byggande samt till studerande vid de tekniska högskolorna.

Författare är Rodel Stintzing, arkitekt SAR/MSA, verksam som praktiserande arkitekt sedan 1960-talet. Han har medverkat i många större byggprojekt med stor komplexitet och är lärare i projekteringsmetodik och projekteringsledning vid Kungl. Tekniska Högskolan.

Leda projektering i byggprocessen ges ut av Formas förlag och kostar 398 kronor inkl moms. Den kan beställas från Liber Distribution, tel 08-690 9522, fax 08-690 9550 eller från Formas nätbokhandel www.formas.se.

Kontaktinformation
Recensionsexemplar kan beställas från:
Maria Guminski, maria.guminski@formas.se, tel 08-775 4008

För mer information kontakta:
Ulla Save-Öfverholm, ulla.save@formas.se , 08-775 4001, 073-656 20 21

Emilie von Essen, emilie.von.essen@formas.se, 08-775 4008, 0733 50 31 61

Skelettet är en levande vävnad som ständigt bryts ner och byggs upp. Detta sker för att mineraler och joner som lagras i benvävnaden ska frisättas vid behov och för att skelettet ska kunna anpassa sig efter förändringar i den belastning som det utsätts för.

Den celltyp som bildar benvävnad kallas osteoblaster medan nedbrytningen sker med hjälp av flerkärniga jätteceller, osteoklaster. För att nedbrytning och uppbyggnad ska balanseras styrs aktiviteten hos dessa båda celltyper av ett komplext nätverk av reglerande molekyler. Interleukin-6 (IL-6) är ett protein som påverkar många celltyper i kroppen, bl.a. har det en viktig roll i immunsystemet. IL-6 produceras också av osteoblaster och har föreslagits vara en faktor som ökar bennedbrytningen vid flera sjukdomar, bl.a. osteoporos (benskörhet), reumatoid artrit (ledgångsreumatism) och parodontit (tandlossning). I avhandlingen visar Emma Persson att IL-6 och besläktade proteiner ökar bennedbrytningen genom att höja osteoklastaktiviteten. Denna effekt verkar till stor del bero på att proteinerna ökar uttrycket av RANKL, ett protein som finns på osteoblasternas ytor och har visats vara nödvändigt för bildandet och aktiveringen av osteoklaster.

Under de senaste årtiondena har forskning visat att det finns nerver i ben som frisätter neuropeptider, proteiner som överför signaler mellan celler i nervsystemet. En intressant upptäckt är att nerverna är fler i de delar av benen där omsättningen av vävnad är hög. Nyligen har man visat att belastningens effekt på skelettet förmedlas via nervsystemet, vilket också antyder att den osteoporos som förekommer hos patienter med stroke beror just på bristande nervsignalering till skelettet. I avhandlingen visas att neuropeptiden ”vasoaktiv intestinal peptid” (VIP) ökar uttrycket av IL-6 hos osteoblaster. Vidare visas att bildandet av IL-6 också stimuleras av andra proteiner som är viktiga i inflammationsprocesser och som tidigare visats reglera bennedbrytningen. Denna effekt kan förstärkas om cellerna samtidigt stimuleras med VIP, vilket indikerar ett samspel mellan immunsystemet och nervsystemet i regleringen av omsättningen av benvävnaden. VIP ökar också uttrycket av RANKL hos osteoblaster och detta fynd, tillsammans med den stimulatoriska effekten av VIP på IL-6-produktionen, indikerar att VIP kan öka bildandet av och aktiviteten hos osteoklaster – och därmed öka nedbrytningen av ben.

Emma Persson är doktorand vid avd. för oral cellbiologi.
Hon nås på tel. 090-785 60 62, 070-696 79 76
eller e-post: emma.persson@odont.umu.se

Avhandlingen läggs fram fredagen den 14 oktober vid Inst. för odontologi, avd. för oral cellbiologi, och har titeln ”The neuropeptide VIP and the IL-6 family of cytokines in bone – effects on bone resorption, cytokine expression and receptor signalling in osteoblasts and bone marrow stromal cells”.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, Tandläkarhögskolan 9 tr. Fakultetsopponent är docent Andreas Kindmark, Inst. för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet.

Koldioxid är en växthusgas som produceras i det moderna industrisamhället bland annat av kolkraftverk och bilar. Men koldioxid är även delaktig i en mängd naturliga processer. I en skog tar träden upp koldioxid från luften, medan marken avger koldioxid. Skogens upptag är dock i regel större, och därmed motverkar skogslandskapet växthuseffekten.
Sebastian Sobek har undersökt sjöarnas roll i skogens koldioxidbudget. Han har uppmätt koldioxidutsläppet från 33 svenska sjöar och jämfört data från 5 000 sjöar världen över.
Trots att ett stort antal sjöar ligger insprängda i skogslandskapet har deras roll i koldioxidkretsloppet inte varit känd. Sebastian Sobek visar i sin avhandling att nästan alla sjöar avger koldioxid till atmosfären. Det sammanlagda koldioxidutsläppet från alla svenska skogssjöar är så pass stort att det kan påverka hela skogslandskapets koldioxidbalans. Därför bör sjöar inkluderas i framtida modeller av skogens koldioxidbudget, menar Sebastian Sobek.
– Tidigare har man trott att det barrskogsbälte som täcker Sverige, norra Europa, Asien och Amerika tar upp väldigt mycket koldioxid. Min forskning visar att eftersom det finns miljontals sjöar i skogsbältet kan man inte förlita sig på att skogen tar upp så mycket koldioxid som man har trott, säger Sebastian Sobek.
Hans resultat visar att koldioxiden i huvudsak produceras av bakterier som helt naturligt förekommer i sjövatten. Bakterierna livnär sig av humusämnen som sköljs ned i sjön från omkringliggande mark. Ju mer humus det finns i en sjö, desto mer koldioxid avger den.
– Eftersom den pågående klimatförändringen kommer att leda till förändringar i exporten av humusämnen från mark till sjöar så kommer även sjöarnas koldioxidutsläpp att påverkas. På många håll i Sverige har man observerat en tilltagande halt av humus i sjöar de senaste decennierna och denna trend kommer sannolikt att fortsätta. Därmed är det troligt att sjöarnas koldioxidutsläpp kommer att öka ytterligare i takt med att klimatförändringen fortgår, konstaterar Sebastian Sobek.

Kontaktinformation
Sebastian Sobek kan nås på tel 018-471 27 26, mobil 0730-46 34 16 eller e-post sebastian.sobek@ebc.uu.se


Tidigare forskning har visat att studenter utvecklar sin kunskapssyn och inställning till lärande under universitetsstudier. I sin forskning har Anders Berg undersökt om olika inställningar till lärande påverkar hur exempelvis laborationer uppfattas. Han har även försökt se vad i undervisningssituationen som kan leda till att man ändrar inställning i önskvärd riktning. Anders forskning visar att en mera utvecklad kunskapssyn är relaterad till mera motiverat beteende hos studenterna, man ger exempelvis inte upp så lätt om något är svårt att förstå eller innebär en större utmaning.

Målet med all högre utbildning i Sverige beskrivs i högskolelagen med ord som:

– förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar
– förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem
– beredskap att möta förändringar i arbetslivet?
– söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå
– följa kunskapsutvecklingen
– utbyta kunskaper även med personer utan specialkunskaper inom området

En faktor som kan vara viktig för att studenterna ska nå dessa höga mål är studenternas inställning till lärande.

Öppna experiment, där inte allting är beskrivet eller givet av läraren, accepteras lättare av studenter med en mera utvecklad kunskapssyn. Studenter med mindre utvecklad kunskapssyn behöver mera (lärar) stöd och tydliga signaler om vad man förväntas göra och uppnå. Öppna experiment som är lagom svåra leder också till att studenterna blir engagerade och lär sig mera. Här kan lärarens förmåga att bestämma vad som är en lagom svårt för studentgruppen vara viktig och ett exempel på lärarprofessionalism.

– En annan intressant sak med laborationer är att det diskuteras och frågas väldigt mycket, ett exempel är att under fyra laborationsdagar ställde tolv studenter 922 frågor. Det innebär att varje student i snitt ställde fyra frågor per timme. Annan forskning har visat att studenter under föreläsningar ställer i snitt en fråga var sjätte timme. Kanske kan det livliga diskuterandet och frågandet vara en anledning till att lärare och studenter generellt är så positiva till laborationer trots att mycket forskning visat att laborationer inte alltid är så effektiva lärandesituationer, menar Anders Berg.

Anders forskning visar att studenternas frågor under laborationer kan användas som en indikation om laborationen fyller sina syften. En viktig faktor i undervisningssituationen som kan leda till att studenterna ändrar sin inställning till lärande är att de uppfattar att lärarna respekterar deras ansträngningar. Respekten kan till exempel visa sig genom att man som lärare ställer höga krav och samtidigt är beredd att hjälpa studenterna att nå målen. Ett annat exempel på respekt för studenternas lärande kan vara att man som lärare inbjuder till frågor och dialog och inte ser frågor som ett oönskat avbrott i undervisningen.

Anders forskning visar att, förutom att försöka välja rätt kurslitteratur, ha bra laborationer och så vidare, kan det finnas anledning för lärare att fundera på hur man kan skapa lärandesituationer som gör att studenter utvecklar sin kunskapssyn. Det kan mycket väl vara så att en mera utvecklad kunskapssyn är något av det viktigaste för att studenterna ska nå de mål för universitetsstudier som högskolelagen uttrycker.

Läs hela eller dela av avhandlingen på:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=589

Fredagen den 14 oktober försvarar Anders Berg, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Learning Chemistry at the University level. Student attitudes, motivation, and design of the learning environment. ?Svensk titel: Att lära sig kemi på universitetsnivå. Studenters attityder, motivation och lärandesituationens utformning.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i KBC-huset, KB3 A9, Fakultetsopponent är Helge Strömdahl, professor, Inst. för Tematisk utbildning och Forskning (ITUF) Linköpings universitet

Kontaktinformation
Anders Berg nås på:
Tel: 090 7869974 eller 073 620 50 60
E-post: anders.berg@adm.umu.se

Biltrafik, biologiska processer, förbränning av kol, olja, biobränsle och avfall har – åtminstone – ett gemensamt; de är alla källor till luftföroreningar. Partiklarna som släpps ut, och som vi andas in, kan påverka vår hälsa negativt och orsaka en rad sjukdomar.
I en rapport om luftkvaliteten i tätorten skriver IVL Svenska Miljöinstitutet AB att halterna av exempelvis partiklar och ozon är så höga att de bedöms vålla en för tidig död för mer än tusen personer i Sverige varje år.
I världen är motsvarande siffra cirka 2 miljoner.

Mätstation på högskolans tak

Sedan sommaren 2004 gör en grupp forskare vid institutionen Ingenjörshögskolan, Högskolan i Borås, regelbundna mätningar av luften i Borås. På högskolans tak sitter en stationär mätstation, en TEOM, som en gång i halvtimmen registrerar mängden partiklar med en diameter mindre än 2,5 mikrometer. På taket sitter också en flyttbar mätare, som suger in luft genom ett filter under ett dygns tid. Under denna tid mäter även den mängden partiklar mindre än 2,5 mikrometer i diameter.
Magnus Lundin, universitetslektor och den i forskargruppen som är ansvarig för modellering, har byggt upp en databas där alla data från mätstationerna på högskoletaket lagras och bearbetas.
-Än är det för tidigt att redovisa några resultat, men det vi gör är att vi försöker hitta mönster i de data vi får in: vid vilka tider på dygnet är det höga partikelnivåer, finns det samband mellan partikelnivåer och väder, vindriktning, vindhastighet och så vidare, säger Magnus Lundin som berättar att data från mätstationerna jämförs med bland annat meteorologidata från SMHI.
För att lära sig ytterligare om eventuella samband kommer man att jämföra analysresultaten från Borås med mätningar som görs i Ghana.
-Mätningarna görs av Kwame Aboh, som är forskarstuderande vid Institutionen Ingenjörshögskolan, Högskolan i Borås, och University of Ghana. Vi planerar också att göra mätningar i Teheran, Iran, där studenten Maryam Mamdouh gör mätningar som del i sitt magisterarbete, berättar professor Eva Selin Lindgren som är en av de ansvariga för partikelmätningen.

Fina partiklar är farligast

Eva Selin Lindgren förklarar att det i luften vi andas finns en mängd stora och små partiklar. Vissa av dessa är tämligen ofarliga för vår hälsa medan andra är skadliga.
Det är de små, “fina”, partiklarna under 2,5 mikrometer som är farligast. De kan leda till bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, allergier, astma och lungsjukdomar när de andats in.
-De små partiklarna tränger ända ner i lungblåsorna och ut i blodet, säger hon.
-Generellt sett skapas dessa små partiklar i högtemperaturprocesser, exempelvis i förbränningsanläggningar och förbränningsmotorer, förklarar universitetslektorn Dag Henriksson som ansvarar för mättekniken och att utföra kemiska analyser av organiska ämnen.
Han visar upp ett filter taget från mätstationen på högskolans tak. Filtret, som ursprungligen är kritvitt, har suttit i under tre månaders tid. Nu är det kolsvart.
-Vi har ändå ganska bra luft i Borås, även med tanke på att staden ligger som i en gryta. Vi har inte sämre luft här än andra orter av samma storlek, säger han och berättar att luften i svenska städer förbättrades avsevärt när man gick över från olje- och stenkolseldning till fjärrvärme för runt 30-35 år sedan.
-Men det finns inte mycket data från 30 år tillbaka i tiden. Dessutom har medvetenheten kring luftkvalitet ganska mycket koncentrerats på försurning, så det finns inte så mycket data att jämföra dagens mätresultat med, tillägger han.

Kompletterande mätningar

Analyser av Boråsluften är dock inte nytt. Ända sedan 1988 gör Borås Stads miljöskyddskontor regelbundna mätningar av tätortsluften. Varje minut mäts halten av bensen, svaveldioxid, kvävedioxid, ozon, toluen och xylen på den 417 meter långa sträckan mellan Fullmäktigehuset och Åhléns.
-Man skickar ut en ljusstråle mellan två punkter och mäter koncentrationen av gaser i luften. Varje ämne absorberar vid en specifik våglängd och på så sätt kan man veta precis vilka gaser, och hur mycket av dem, som finns i luften just vid mättillfället, förklarar Dag Henriksson.
Det forskargruppen nu gör är att komplettera miljöskyddskontorets gasmätningar med egna partikelmätningar, och därmed blir analysen av Boråsluften mer omfattande än tidigare.
-Vi har inte utnyttjat Borås Stads mätningar fullt ut ännu, men vi ska nu samköra våra data i större utsträckning, förtydligar Dag Henriksson.

Föroreningar i Boråsluften

Han berättar att förhoppningen är att mätningarna ska påvisa mönster som kan vara karaktäristiska för just aktiviteterna i Borås, bland annat den sopförbränning av hushållsavfall som sker i den relativt centralt belägna förbränningsstationen. Går det att identifiera de partiklar som kommer från sopförbränning är den stora frågan.
-Om påverkan inte kan påvisas är detta av stor betydelse för framtida omhändertagande av hushållsavfall i Sverige och världen. Om vissa karaktäristiska föroreningar förekommer kan förbränningsprocessen optimeras ytterligare, tillägger Eva Selin Lindgren

Gör ni mätningarna åt någon speciell uppdragsgivare?
-Vi gör inte dessa mätningar på uppdrag av någon, säger Dag Henriksson och förklarar vidare:
-Högskolan i Borås vill ha igång forskning i olika utvalda områden som ligger inom våra forskningsprofiler. Luftmiljöfrågor kopplat till energiproduktion är ett område inom den forskningsprofil som handlar om energi och miljö och som vi tyckte att det var intressant att gå vidare med.
Däremot sker mätningarna i samverkan med många aktörer, berättar Eva Selin Lindgren:
-Vi samarbetar bland annat med SP (Statens Provnings- och Forskningsinstitut), KVL (den Kungliga Veterinär- och Lantbrukshögskolan) i Köpenhamn en forskningsavdelning vid universitetet i Riga och två stora afrikanska- respektive asiatiska nätverk inom detta område för att nämna några.

Idag finansieras gruppen av medel från Högskolan i Borås och Carl Tryggers Stiftelse. För en tid sedan skickade forskargruppen vid Högskolan i Borås in en ansökan om forskningsmedel till SIDA, med avsikt att fördjupa samarbete med Ghana. Av ansökan framgår att forskargruppen planerar för en treårsperiod, som skulle ge sammanlagt en heltidstjänst. I november kommer beskedet.
-Får vi de medel vi ansökt om ger det oss möjlighet att resa till Ghana för att delta i mätningarna på plats samt för att utveckla mätutrustning, berättar Eva Selin Lindgren.
-I Ghana bränner man mycket hushållsavfall och biomassa, samtidigt som inga reningsåtgärder vidtas och klimatet är mycket utmanande. Därför är det naturligtvis intressant för oss att jämföra våra mätningar i Borås med Ghana.


Fakta: Så går mätningarna till

• Mätning av partikelmassan med TEOM-instrumentet pågår kontinuerligt under hela året.
• En gång om dagen byts filtret i den flyttbara mätstationen.
• Luftvolymen när filtren byts registreras i databasen.
• Filtren konditioneras och vägs före och efter insamling på SP, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut.
• Mängden svart kol (“black carbon”) analyseras på varje filter på Högskolan i Borås.
• Filtren skickas till KVL (den Kungliga Veterinär- och Lantbrukshögskolan) i Köpenhamn för icke-förstörande analys av cirka 15 grundämnen.
• Slutligen skickas filtren tillbaka till Högskolan i Borås för kemisk analys av organiska ämnen.
• Alla analyser av grundämnen, svart kol och organiska ämnen sammanförs i en databas, där också meteorologisk information är lagrad. Statistisk analys ger mönster som kan vara karaktäristiska för de källor som bidrar till partikelbundna luftföroreningar i Borås stadsluft

Fakta: Om partikelstorlek

Större partiklar, som är större än 10 mikrometer i diameter och som bland annat finns i gatudamm, fastnar huvudsakligen i övre luftvägarna, d v s näsan och svalget. En stor del av partiklarna kan avlägsnas genom att man börjar nysa eller hosta.
Lite mindre partiklar tränger ända ned i luftvägarna. I de övre luftvägarna finns flimmerhåren, som hjälper till att forsla bort partiklarna till svalget, ned i matsmältningskanalen och därifrån ut ur kroppen.
De små, “fina”, partiklarna i luften är farligast. De tränger ända ned i lungvävnaden och in i lungblåsorna. De kan sedan gå ut i blodet och stanna kvar länge i kroppen innan de försvinner. Det är dessa små partiklar, som är mindre än 2,5 mikrometer i diameter, som är farligast för oss att andas in eftersom de kan leda till bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, allergier, astma och lungsjukdomar.

Fakta: Forskargruppens medlemmar
I forskargruppen vid Institutionen Ingenjörshögskolan, Högskolan i Borås, ingår:
• Professor Eva Selin Lindgren
• Universitetslektor Magnus Lundin
• Universitetslektor Dag Henriksson
• Universitetslektor Tomas Wahnström
• Doktorand Kwame Aboh, University of Ghana
• Masterstudent Maryam Mamdouh, University of Teheran.
• Masterstudent Elena Mattioni, University of Bologna.

Text: Eva-Lotta Andersson
Bild: Caroline Phan och Eva-Lotta Andersson

Text och bilder är fria för publicering. Högupplösta bilder finns att hämta på http://www.hb.se/press/Meddelande/2005/20051005.htm

Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Eva Selin Lindgren, Högskolan i Borås, telefon: 033-4355961, mobiltelefon 0730-346331, fax 033-4354002 eller e-post: eva.selin_lindgren@hb.se

Inom tandläkarkåren har det funnits en tradition att operera bort visdomständer i förebyggande syfte, eftersom de kan orsaka inflammation och karies bland annat. Men också att operera innebär risker. Värk, svullnad och nervstörningar kan tillstöta.
– Det finns egentligen inget vetenskapligt stöd för att operera bort en frisk visdomstand, säger Rolf Liedholm, specialist i käkkirurgi och universitetsadjunkt vid Odontologiska fakulteten.
Hans avhandling visar att de förebyggande operationerna nu minskar. Den bygger bland annat på en undersökning från 1998 av 666 patienter som fått en visdomstand bortopererad.
– Arton procent av de tänder som opererades bort var friska. I tidigare undersökningar har siffran legat runt 40 procent. Den fallande trenden återspeglar osäkerheten i indikationen för ingreppet, förklarar Liedholm.

Ett annat ämne för avhandlingen är processen som leder fram till beslutet att operera eller inte, och vilka skäl tandläkarna har för en operation.
– Tandläkarna värderar styrkan i beslutet att operera som svagare om tanden är frisk än om den är sjuk. Ofta avgjorde patientens ålder. Ju yngre patient desto mer benägen var man att operera bort friska tänder. Det överensstämmer med det faktum att riskerna för komplikationer efter ingreppet är större hos äldre än hos yngre. Men i många fall hittade vi ingen förklaring.

VILL HA TÄNDERNA KVAR
Så långt tandläkarnas perspektiv. Avhandlingen studerar också patienternas egna önskemål.
– Det har man inte intresserat sig för tidigare. Våra undersökningar visar att patienter som överväger att ta bort visdomständer i förebyggande syfte samstämmigt föredrar de konsekvenser som kan uppstå om visdomstanden får vara kvar, jämfört med dem som kan följa på en operation. Hållningen var densamma bland patienter i Sverige och i Wales.
Det visar hur viktigt det är att informera patienterna innan ett eventuellt ingrepp, menar Liedholm.
– Ofta står det ju och väger för och emot en operation i förebyggande syfte. Då måste patienten ha ett inflytande.

Om patienter generellt föredrar att avstå från operation, och det samtidigt inte finns några vetenskapliga belägg för att plocka bort friska visdomständer kan man undra varför det ändå sker.
– Ja, det är otillfredsställande. Men tandläkarna kan ha haft andra bevekelsegrunder som vi inte undersökt, exempelvis munhygien och kariesläget. Det handlar hur som helst inte om ekonomiska drivkrafter, eftersom tandläkarna vi undersökt är landstingsanställda. Och det positiva är att trenden faller, att man går mot en mer evidensbaserad tandvård.
Kan det vara så att tandläkarna är dåliga på att ta reda på vad patienterna vill?
– Det kan jag inte svara på eftersom vi inte undersökt det. Det tar tid och resurser att fråga och informera patienter, men min förhoppning är att käkkirurger framöver tar mer hänsyn till patienternas önskemål, säger Rolf Liedholm.

Avhandlingens titel:
Mandibular Third Molar Removal. Patient Preferences, Assesments of Oral Surgeons and Patient Flows.

Kontaktinformation
Rolf Liedholm, tfn 040-6658442

Närstående till strokedrabbade känner sig ofta osäkra och övergivna av sjukvården när patienten skrivs ut från sjukhuset för att vårdas hemma. Men med hjälp av sjuksköterskeledda stödprogram bör den komplexa livssituationen förbättras för dessa närstående.

– Det är ofta kvinnorna som upplever svårigheter i den nya situationen, säger Jenny Larson, doktorand vid institutionen för omvårdnad, som i sin avhandling har studerat vilken betydelse sjuksköterskeledda stödprogram har för strokepatienters närstående.

Studien visar ett stort behov av utbildningsprogram som är specifikt riktade mot närstående till strokepatienter. I en av delstudierna jämfördes två anhöriggrupper på vardera 50 personer, där den ena deltog i en stödgrupp och den andra inte. I en första jämförelse syntes inga större skillnader mellan stödgruppen och kontrollgruppen. Djupare analyser visade dock att välbefinnandet och livskvaliteten ökade hos dem som hade deltagit i stödgruppen fem-sex gånger, medan de som hade deltagit vid färre tillfällen inte upplevde samma skillnad. Deras livssituation kunde snarast jämställas med den grupp som inte deltog i någon stödgrupp alls.

I en annan delstudie undersöktes om det fanns skillnader mellan könen beträffande närståendes upplevelse av sin livssituation. Kvinnorna rapporterade redan från början lägre livskvalitet och välbefinnande än manliga närstående. Manliga närstående å sin sida rapporterade färre känslomässiga kontakter i sitt sociala nätverk. Skillnaden fanns kvar även efter ett år.

– I gruppdiskussionerna uppgav många kvinnor att de upplevde att livssituationen förvärrades och att de kände sig tyngda av att de inte bara förväntades vårda maken på egen hand, utan också överta ansvaret för arbetsuppgifter som tidigare hade legat på hans lott. Flera nämnde spontant ekonomi och underhåll av bilen som exempel på detta, säger Jenny Larson.

Avhandling:
Life situation after stroke — the spouses´ perspective

Författare:
Jenny Larson, doktorand vid institutionen för omvårdnad, Karolinska Institutet, tel: 08-524 836 03, e-post: jenny.larson@omv.ki.se

Disputation:
Fredag den 14 oktober 2005, kl. 9.00. Hörsal 1 röd, Alfred Nobels allé 23, Karolinska Institutet, Huddinge.

Avhandlingens abstract finns på:
http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-457-0/

Kontaktinformation
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se

Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser vare år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se