Skelettet är en levande vävnad som ständigt bryts ner och byggs upp. Detta sker för att mineraler och joner som lagras i benvävnaden ska frisättas vid behov och för att skelettet ska kunna anpassa sig efter förändringar i den belastning som det utsätts för.
Den celltyp som bildar benvävnad kallas osteoblaster medan nedbrytningen sker med hjälp av flerkärniga jätteceller, osteoklaster. För att nedbrytning och uppbyggnad ska balanseras styrs aktiviteten hos dessa båda celltyper av ett komplext nätverk av reglerande molekyler. Interleukin-6 (IL-6) är ett protein som påverkar många celltyper i kroppen, bl.a. har det en viktig roll i immunsystemet. IL-6 produceras också av osteoblaster och har föreslagits vara en faktor som ökar bennedbrytningen vid flera sjukdomar, bl.a. osteoporos (benskörhet), reumatoid artrit (ledgångsreumatism) och parodontit (tandlossning). I avhandlingen visar Emma Persson att IL-6 och besläktade proteiner ökar bennedbrytningen genom att höja osteoklastaktiviteten. Denna effekt verkar till stor del bero på att proteinerna ökar uttrycket av RANKL, ett protein som finns på osteoblasternas ytor och har visats vara nödvändigt för bildandet och aktiveringen av osteoklaster.
Under de senaste årtiondena har forskning visat att det finns nerver i ben som frisätter neuropeptider, proteiner som överför signaler mellan celler i nervsystemet. En intressant upptäckt är att nerverna är fler i de delar av benen där omsättningen av vävnad är hög. Nyligen har man visat att belastningens effekt på skelettet förmedlas via nervsystemet, vilket också antyder att den osteoporos som förekommer hos patienter med stroke beror just på bristande nervsignalering till skelettet. I avhandlingen visas att neuropeptiden ”vasoaktiv intestinal peptid” (VIP) ökar uttrycket av IL-6 hos osteoblaster. Vidare visas att bildandet av IL-6 också stimuleras av andra proteiner som är viktiga i inflammationsprocesser och som tidigare visats reglera bennedbrytningen. Denna effekt kan förstärkas om cellerna samtidigt stimuleras med VIP, vilket indikerar ett samspel mellan immunsystemet och nervsystemet i regleringen av omsättningen av benvävnaden. VIP ökar också uttrycket av RANKL hos osteoblaster och detta fynd, tillsammans med den stimulatoriska effekten av VIP på IL-6-produktionen, indikerar att VIP kan öka bildandet av och aktiviteten hos osteoklaster – och därmed öka nedbrytningen av ben.
Emma Persson är doktorand vid avd. för oral cellbiologi.
Hon nås på tel. 090-785 60 62, 070-696 79 76
eller e-post: emma.persson@odont.umu.se
Avhandlingen läggs fram fredagen den 14 oktober vid Inst. för odontologi, avd. för oral cellbiologi, och har titeln ”The neuropeptide VIP and the IL-6 family of cytokines in bone – effects on bone resorption, cytokine expression and receptor signalling in osteoblasts and bone marrow stromal cells”.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, Tandläkarhögskolan 9 tr. Fakultetsopponent är docent Andreas Kindmark, Inst. för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet.
Koldioxid är en växthusgas som produceras i det moderna industrisamhället bland annat av kolkraftverk och bilar. Men koldioxid är även delaktig i en mängd naturliga processer. I en skog tar träden upp koldioxid från luften, medan marken avger koldioxid. Skogens upptag är dock i regel större, och därmed motverkar skogslandskapet växthuseffekten.
Sebastian Sobek har undersökt sjöarnas roll i skogens koldioxidbudget. Han har uppmätt koldioxidutsläppet från 33 svenska sjöar och jämfört data från 5 000 sjöar världen över.
Trots att ett stort antal sjöar ligger insprängda i skogslandskapet har deras roll i koldioxidkretsloppet inte varit känd. Sebastian Sobek visar i sin avhandling att nästan alla sjöar avger koldioxid till atmosfären. Det sammanlagda koldioxidutsläppet från alla svenska skogssjöar är så pass stort att det kan påverka hela skogslandskapets koldioxidbalans. Därför bör sjöar inkluderas i framtida modeller av skogens koldioxidbudget, menar Sebastian Sobek.
– Tidigare har man trott att det barrskogsbälte som täcker Sverige, norra Europa, Asien och Amerika tar upp väldigt mycket koldioxid. Min forskning visar att eftersom det finns miljontals sjöar i skogsbältet kan man inte förlita sig på att skogen tar upp så mycket koldioxid som man har trott, säger Sebastian Sobek.
Hans resultat visar att koldioxiden i huvudsak produceras av bakterier som helt naturligt förekommer i sjövatten. Bakterierna livnär sig av humusämnen som sköljs ned i sjön från omkringliggande mark. Ju mer humus det finns i en sjö, desto mer koldioxid avger den.
– Eftersom den pågående klimatförändringen kommer att leda till förändringar i exporten av humusämnen från mark till sjöar så kommer även sjöarnas koldioxidutsläpp att påverkas. På många håll i Sverige har man observerat en tilltagande halt av humus i sjöar de senaste decennierna och denna trend kommer sannolikt att fortsätta. Därmed är det troligt att sjöarnas koldioxidutsläpp kommer att öka ytterligare i takt med att klimatförändringen fortgår, konstaterar Sebastian Sobek.
Kontaktinformation
Sebastian Sobek kan nås på tel 018-471 27 26, mobil 0730-46 34 16 eller e-post sebastian.sobek@ebc.uu.se
Tidigare forskning har visat att studenter utvecklar sin kunskapssyn och inställning till lärande under universitetsstudier. I sin forskning har Anders Berg undersökt om olika inställningar till lärande påverkar hur exempelvis laborationer uppfattas. Han har även försökt se vad i undervisningssituationen som kan leda till att man ändrar inställning i önskvärd riktning. Anders forskning visar att en mera utvecklad kunskapssyn är relaterad till mera motiverat beteende hos studenterna, man ger exempelvis inte upp så lätt om något är svårt att förstå eller innebär en större utmaning.
Målet med all högre utbildning i Sverige beskrivs i högskolelagen med ord som:
– förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar
– förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem
– beredskap att möta förändringar i arbetslivet?
– söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå
– följa kunskapsutvecklingen
– utbyta kunskaper även med personer utan specialkunskaper inom området
En faktor som kan vara viktig för att studenterna ska nå dessa höga mål är studenternas inställning till lärande.
Öppna experiment, där inte allting är beskrivet eller givet av läraren, accepteras lättare av studenter med en mera utvecklad kunskapssyn. Studenter med mindre utvecklad kunskapssyn behöver mera (lärar) stöd och tydliga signaler om vad man förväntas göra och uppnå. Öppna experiment som är lagom svåra leder också till att studenterna blir engagerade och lär sig mera. Här kan lärarens förmåga att bestämma vad som är en lagom svårt för studentgruppen vara viktig och ett exempel på lärarprofessionalism.
– En annan intressant sak med laborationer är att det diskuteras och frågas väldigt mycket, ett exempel är att under fyra laborationsdagar ställde tolv studenter 922 frågor. Det innebär att varje student i snitt ställde fyra frågor per timme. Annan forskning har visat att studenter under föreläsningar ställer i snitt en fråga var sjätte timme. Kanske kan det livliga diskuterandet och frågandet vara en anledning till att lärare och studenter generellt är så positiva till laborationer trots att mycket forskning visat att laborationer inte alltid är så effektiva lärandesituationer, menar Anders Berg.
Anders forskning visar att studenternas frågor under laborationer kan användas som en indikation om laborationen fyller sina syften. En viktig faktor i undervisningssituationen som kan leda till att studenterna ändrar sin inställning till lärande är att de uppfattar att lärarna respekterar deras ansträngningar. Respekten kan till exempel visa sig genom att man som lärare ställer höga krav och samtidigt är beredd att hjälpa studenterna att nå målen. Ett annat exempel på respekt för studenternas lärande kan vara att man som lärare inbjuder till frågor och dialog och inte ser frågor som ett oönskat avbrott i undervisningen.
Anders forskning visar att, förutom att försöka välja rätt kurslitteratur, ha bra laborationer och så vidare, kan det finnas anledning för lärare att fundera på hur man kan skapa lärandesituationer som gör att studenter utvecklar sin kunskapssyn. Det kan mycket väl vara så att en mera utvecklad kunskapssyn är något av det viktigaste för att studenterna ska nå de mål för universitetsstudier som högskolelagen uttrycker.
Läs hela eller dela av avhandlingen på:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=589
Fredagen den 14 oktober försvarar Anders Berg, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Learning Chemistry at the University level. Student attitudes, motivation, and design of the learning environment. ?Svensk titel: Att lära sig kemi på universitetsnivå. Studenters attityder, motivation och lärandesituationens utformning.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i KBC-huset, KB3 A9, Fakultetsopponent är Helge Strömdahl, professor, Inst. för Tematisk utbildning och Forskning (ITUF) Linköpings universitet
Kontaktinformation
Anders Berg nås på:
Tel: 090 7869974 eller 073 620 50 60
E-post: anders.berg@adm.umu.se
Biltrafik, biologiska processer, förbränning av kol, olja, biobränsle och avfall har – åtminstone – ett gemensamt; de är alla källor till luftföroreningar. Partiklarna som släpps ut, och som vi andas in, kan påverka vår hälsa negativt och orsaka en rad sjukdomar.
I en rapport om luftkvaliteten i tätorten skriver IVL Svenska Miljöinstitutet AB att halterna av exempelvis partiklar och ozon är så höga att de bedöms vålla en för tidig död för mer än tusen personer i Sverige varje år.
I världen är motsvarande siffra cirka 2 miljoner.
Mätstation på högskolans tak
Sedan sommaren 2004 gör en grupp forskare vid institutionen Ingenjörshögskolan, Högskolan i Borås, regelbundna mätningar av luften i Borås. På högskolans tak sitter en stationär mätstation, en TEOM, som en gång i halvtimmen registrerar mängden partiklar med en diameter mindre än 2,5 mikrometer. På taket sitter också en flyttbar mätare, som suger in luft genom ett filter under ett dygns tid. Under denna tid mäter även den mängden partiklar mindre än 2,5 mikrometer i diameter.
Magnus Lundin, universitetslektor och den i forskargruppen som är ansvarig för modellering, har byggt upp en databas där alla data från mätstationerna på högskoletaket lagras och bearbetas.
-Än är det för tidigt att redovisa några resultat, men det vi gör är att vi försöker hitta mönster i de data vi får in: vid vilka tider på dygnet är det höga partikelnivåer, finns det samband mellan partikelnivåer och väder, vindriktning, vindhastighet och så vidare, säger Magnus Lundin som berättar att data från mätstationerna jämförs med bland annat meteorologidata från SMHI.
För att lära sig ytterligare om eventuella samband kommer man att jämföra analysresultaten från Borås med mätningar som görs i Ghana.
-Mätningarna görs av Kwame Aboh, som är forskarstuderande vid Institutionen Ingenjörshögskolan, Högskolan i Borås, och University of Ghana. Vi planerar också att göra mätningar i Teheran, Iran, där studenten Maryam Mamdouh gör mätningar som del i sitt magisterarbete, berättar professor Eva Selin Lindgren som är en av de ansvariga för partikelmätningen.
Fina partiklar är farligast
Eva Selin Lindgren förklarar att det i luften vi andas finns en mängd stora och små partiklar. Vissa av dessa är tämligen ofarliga för vår hälsa medan andra är skadliga.
Det är de små, “fina”, partiklarna under 2,5 mikrometer som är farligast. De kan leda till bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, allergier, astma och lungsjukdomar när de andats in.
-De små partiklarna tränger ända ner i lungblåsorna och ut i blodet, säger hon.
-Generellt sett skapas dessa små partiklar i högtemperaturprocesser, exempelvis i förbränningsanläggningar och förbränningsmotorer, förklarar universitetslektorn Dag Henriksson som ansvarar för mättekniken och att utföra kemiska analyser av organiska ämnen.
Han visar upp ett filter taget från mätstationen på högskolans tak. Filtret, som ursprungligen är kritvitt, har suttit i under tre månaders tid. Nu är det kolsvart.
-Vi har ändå ganska bra luft i Borås, även med tanke på att staden ligger som i en gryta. Vi har inte sämre luft här än andra orter av samma storlek, säger han och berättar att luften i svenska städer förbättrades avsevärt när man gick över från olje- och stenkolseldning till fjärrvärme för runt 30-35 år sedan.
-Men det finns inte mycket data från 30 år tillbaka i tiden. Dessutom har medvetenheten kring luftkvalitet ganska mycket koncentrerats på försurning, så det finns inte så mycket data att jämföra dagens mätresultat med, tillägger han.
Kompletterande mätningar
Analyser av Boråsluften är dock inte nytt. Ända sedan 1988 gör Borås Stads miljöskyddskontor regelbundna mätningar av tätortsluften. Varje minut mäts halten av bensen, svaveldioxid, kvävedioxid, ozon, toluen och xylen på den 417 meter långa sträckan mellan Fullmäktigehuset och Åhléns.
-Man skickar ut en ljusstråle mellan två punkter och mäter koncentrationen av gaser i luften. Varje ämne absorberar vid en specifik våglängd och på så sätt kan man veta precis vilka gaser, och hur mycket av dem, som finns i luften just vid mättillfället, förklarar Dag Henriksson.
Det forskargruppen nu gör är att komplettera miljöskyddskontorets gasmätningar med egna partikelmätningar, och därmed blir analysen av Boråsluften mer omfattande än tidigare.
-Vi har inte utnyttjat Borås Stads mätningar fullt ut ännu, men vi ska nu samköra våra data i större utsträckning, förtydligar Dag Henriksson.
Föroreningar i Boråsluften
Han berättar att förhoppningen är att mätningarna ska påvisa mönster som kan vara karaktäristiska för just aktiviteterna i Borås, bland annat den sopförbränning av hushållsavfall som sker i den relativt centralt belägna förbränningsstationen. Går det att identifiera de partiklar som kommer från sopförbränning är den stora frågan.
-Om påverkan inte kan påvisas är detta av stor betydelse för framtida omhändertagande av hushållsavfall i Sverige och världen. Om vissa karaktäristiska föroreningar förekommer kan förbränningsprocessen optimeras ytterligare, tillägger Eva Selin Lindgren
Gör ni mätningarna åt någon speciell uppdragsgivare?
-Vi gör inte dessa mätningar på uppdrag av någon, säger Dag Henriksson och förklarar vidare:
-Högskolan i Borås vill ha igång forskning i olika utvalda områden som ligger inom våra forskningsprofiler. Luftmiljöfrågor kopplat till energiproduktion är ett område inom den forskningsprofil som handlar om energi och miljö och som vi tyckte att det var intressant att gå vidare med.
Däremot sker mätningarna i samverkan med många aktörer, berättar Eva Selin Lindgren:
-Vi samarbetar bland annat med SP (Statens Provnings- och Forskningsinstitut), KVL (den Kungliga Veterinär- och Lantbrukshögskolan) i Köpenhamn en forskningsavdelning vid universitetet i Riga och två stora afrikanska- respektive asiatiska nätverk inom detta område för att nämna några.
Idag finansieras gruppen av medel från Högskolan i Borås och Carl Tryggers Stiftelse. För en tid sedan skickade forskargruppen vid Högskolan i Borås in en ansökan om forskningsmedel till SIDA, med avsikt att fördjupa samarbete med Ghana. Av ansökan framgår att forskargruppen planerar för en treårsperiod, som skulle ge sammanlagt en heltidstjänst. I november kommer beskedet.
-Får vi de medel vi ansökt om ger det oss möjlighet att resa till Ghana för att delta i mätningarna på plats samt för att utveckla mätutrustning, berättar Eva Selin Lindgren.
-I Ghana bränner man mycket hushållsavfall och biomassa, samtidigt som inga reningsåtgärder vidtas och klimatet är mycket utmanande. Därför är det naturligtvis intressant för oss att jämföra våra mätningar i Borås med Ghana.
Fakta: Så går mätningarna till
• Mätning av partikelmassan med TEOM-instrumentet pågår kontinuerligt under hela året.
• En gång om dagen byts filtret i den flyttbara mätstationen.
• Luftvolymen när filtren byts registreras i databasen.
• Filtren konditioneras och vägs före och efter insamling på SP, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut.
• Mängden svart kol (“black carbon”) analyseras på varje filter på Högskolan i Borås.
• Filtren skickas till KVL (den Kungliga Veterinär- och Lantbrukshögskolan) i Köpenhamn för icke-förstörande analys av cirka 15 grundämnen.
• Slutligen skickas filtren tillbaka till Högskolan i Borås för kemisk analys av organiska ämnen.
• Alla analyser av grundämnen, svart kol och organiska ämnen sammanförs i en databas, där också meteorologisk information är lagrad. Statistisk analys ger mönster som kan vara karaktäristiska för de källor som bidrar till partikelbundna luftföroreningar i Borås stadsluft
Fakta: Om partikelstorlek
Större partiklar, som är större än 10 mikrometer i diameter och som bland annat finns i gatudamm, fastnar huvudsakligen i övre luftvägarna, d v s näsan och svalget. En stor del av partiklarna kan avlägsnas genom att man börjar nysa eller hosta.
Lite mindre partiklar tränger ända ned i luftvägarna. I de övre luftvägarna finns flimmerhåren, som hjälper till att forsla bort partiklarna till svalget, ned i matsmältningskanalen och därifrån ut ur kroppen.
De små, “fina”, partiklarna i luften är farligast. De tränger ända ned i lungvävnaden och in i lungblåsorna. De kan sedan gå ut i blodet och stanna kvar länge i kroppen innan de försvinner. Det är dessa små partiklar, som är mindre än 2,5 mikrometer i diameter, som är farligast för oss att andas in eftersom de kan leda till bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, allergier, astma och lungsjukdomar.
Fakta: Forskargruppens medlemmar
I forskargruppen vid Institutionen Ingenjörshögskolan, Högskolan i Borås, ingår:
• Professor Eva Selin Lindgren
• Universitetslektor Magnus Lundin
• Universitetslektor Dag Henriksson
• Universitetslektor Tomas Wahnström
• Doktorand Kwame Aboh, University of Ghana
• Masterstudent Maryam Mamdouh, University of Teheran.
• Masterstudent Elena Mattioni, University of Bologna.
Text: Eva-Lotta Andersson
Bild: Caroline Phan och Eva-Lotta Andersson
Text och bilder är fria för publicering. Högupplösta bilder finns att hämta på http://www.hb.se/press/Meddelande/2005/20051005.htm
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Eva Selin Lindgren, Högskolan i Borås, telefon: 033-4355961, mobiltelefon 0730-346331, fax 033-4354002 eller e-post: eva.selin_lindgren@hb.se
Inom tandläkarkåren har det funnits en tradition att operera bort visdomständer i förebyggande syfte, eftersom de kan orsaka inflammation och karies bland annat. Men också att operera innebär risker. Värk, svullnad och nervstörningar kan tillstöta.
– Det finns egentligen inget vetenskapligt stöd för att operera bort en frisk visdomstand, säger Rolf Liedholm, specialist i käkkirurgi och universitetsadjunkt vid Odontologiska fakulteten.
Hans avhandling visar att de förebyggande operationerna nu minskar. Den bygger bland annat på en undersökning från 1998 av 666 patienter som fått en visdomstand bortopererad.
– Arton procent av de tänder som opererades bort var friska. I tidigare undersökningar har siffran legat runt 40 procent. Den fallande trenden återspeglar osäkerheten i indikationen för ingreppet, förklarar Liedholm.
Ett annat ämne för avhandlingen är processen som leder fram till beslutet att operera eller inte, och vilka skäl tandläkarna har för en operation.
– Tandläkarna värderar styrkan i beslutet att operera som svagare om tanden är frisk än om den är sjuk. Ofta avgjorde patientens ålder. Ju yngre patient desto mer benägen var man att operera bort friska tänder. Det överensstämmer med det faktum att riskerna för komplikationer efter ingreppet är större hos äldre än hos yngre. Men i många fall hittade vi ingen förklaring.
VILL HA TÄNDERNA KVAR
Så långt tandläkarnas perspektiv. Avhandlingen studerar också patienternas egna önskemål.
– Det har man inte intresserat sig för tidigare. Våra undersökningar visar att patienter som överväger att ta bort visdomständer i förebyggande syfte samstämmigt föredrar de konsekvenser som kan uppstå om visdomstanden får vara kvar, jämfört med dem som kan följa på en operation. Hållningen var densamma bland patienter i Sverige och i Wales.
Det visar hur viktigt det är att informera patienterna innan ett eventuellt ingrepp, menar Liedholm.
– Ofta står det ju och väger för och emot en operation i förebyggande syfte. Då måste patienten ha ett inflytande.
Om patienter generellt föredrar att avstå från operation, och det samtidigt inte finns några vetenskapliga belägg för att plocka bort friska visdomständer kan man undra varför det ändå sker.
– Ja, det är otillfredsställande. Men tandläkarna kan ha haft andra bevekelsegrunder som vi inte undersökt, exempelvis munhygien och kariesläget. Det handlar hur som helst inte om ekonomiska drivkrafter, eftersom tandläkarna vi undersökt är landstingsanställda. Och det positiva är att trenden faller, att man går mot en mer evidensbaserad tandvård.
Kan det vara så att tandläkarna är dåliga på att ta reda på vad patienterna vill?
– Det kan jag inte svara på eftersom vi inte undersökt det. Det tar tid och resurser att fråga och informera patienter, men min förhoppning är att käkkirurger framöver tar mer hänsyn till patienternas önskemål, säger Rolf Liedholm.
Avhandlingens titel:
Mandibular Third Molar Removal. Patient Preferences, Assesments of Oral Surgeons and Patient Flows.
Kontaktinformation
Rolf Liedholm, tfn 040-6658442
Närstående till strokedrabbade känner sig ofta osäkra och övergivna av sjukvården när patienten skrivs ut från sjukhuset för att vårdas hemma. Men med hjälp av sjuksköterskeledda stödprogram bör den komplexa livssituationen förbättras för dessa närstående.
– Det är ofta kvinnorna som upplever svårigheter i den nya situationen, säger Jenny Larson, doktorand vid institutionen för omvårdnad, som i sin avhandling har studerat vilken betydelse sjuksköterskeledda stödprogram har för strokepatienters närstående.
Studien visar ett stort behov av utbildningsprogram som är specifikt riktade mot närstående till strokepatienter. I en av delstudierna jämfördes två anhöriggrupper på vardera 50 personer, där den ena deltog i en stödgrupp och den andra inte. I en första jämförelse syntes inga större skillnader mellan stödgruppen och kontrollgruppen. Djupare analyser visade dock att välbefinnandet och livskvaliteten ökade hos dem som hade deltagit i stödgruppen fem-sex gånger, medan de som hade deltagit vid färre tillfällen inte upplevde samma skillnad. Deras livssituation kunde snarast jämställas med den grupp som inte deltog i någon stödgrupp alls.
I en annan delstudie undersöktes om det fanns skillnader mellan könen beträffande närståendes upplevelse av sin livssituation. Kvinnorna rapporterade redan från början lägre livskvalitet och välbefinnande än manliga närstående. Manliga närstående å sin sida rapporterade färre känslomässiga kontakter i sitt sociala nätverk. Skillnaden fanns kvar även efter ett år.
– I gruppdiskussionerna uppgav många kvinnor att de upplevde att livssituationen förvärrades och att de kände sig tyngda av att de inte bara förväntades vårda maken på egen hand, utan också överta ansvaret för arbetsuppgifter som tidigare hade legat på hans lott. Flera nämnde spontant ekonomi och underhåll av bilen som exempel på detta, säger Jenny Larson.
Avhandling:
Life situation after stroke — the spouses´ perspective
Författare:
Jenny Larson, doktorand vid institutionen för omvårdnad, Karolinska Institutet, tel: 08-524 836 03, e-post: jenny.larson@omv.ki.se
Disputation:
Fredag den 14 oktober 2005, kl. 9.00. Hörsal 1 röd, Alfred Nobels allé 23, Karolinska Institutet, Huddinge.
Avhandlingens abstract finns på:
http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-457-0/
Kontaktinformation
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser vare år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Historikern Maria Småberg har undersökt anglikanska missionsskolor i Jerusalem under 1920-, 30- och 40-talen. I skolorna blandade man judiska, muslimska och kristna barn i ett försök att på lång sikt nå fred i regionen som på den tiden var ett brittiskt protektorat och redan präglad av etniska och religiösa motsättningar.
Skolledningens förhoppning var att gemensamma intressen skulle föra eleverna samman. Därför ordnades en mängd aktiviteter som sport, teater, trädgårdsklubbar mm. Barnen undervisades i engelska men också i sitt modersmål.
– En av skolans grundtankar var att man skulle värna om den egna identiteten, säger Maria Småberg. Men detta fick inte ske på bekostnad av den gemensamma palestinska identiteten som man samtidigt försökte odla inom skolans väggar.
Nationalistiska araber och judar tyckte att de anglikanska missionsskolorna var naiva i sina försök att uppnå en sådan gemensam identitet i en tid då samhället gick mot ökad separation.
Och pessimisterna fick förstås rätt. De anglikanska skolorna stängdes när staten Israel utropades 1948 och krig utbröt. Idag, drygt 50 år senare, har freden knappast kommit längre i området.
Men Maria Småberg menar ändå att man dra lärdomar från projektet.
– Idag finns det många religiösa grupper i Israel och Palestina som på olika sätt verkar för fred och det är det viktigt att peka på att religionen också kan ha en konstruktiv roll så att religiösa aktörer inte exkluderas i fredsarbetet, säger hon.
– Visst fanns det en ambivalens i de anglikanska missionsskolornas syfte. De var den brittiska mandatregimens förlängda arm och på många sätt låsta i uppfattningen om kristendomens överlägsenhet. Men samtidigt hade de en uppriktig strävan att nå fred i regionen.
En annan lärdom som Maria Småberg drar av de anglikanska missionsskolorna är vikten av att börja fredsarbetet med barnen.
– Ett bra exempel på att skolans elever blev kapabla att förstå även den andra sidan i konflikten är den kände litteraturprofessorn och samhällsdebattören Edward Said, som gick i en anglikansk missionsskola på 40-talet, säger Maria Småberg. Han vann respekt i alla läger genom att förmedla en nyanserad bild och analys av situationen i Mellanöstern.
Kontaktinformation
Maria Småberg disputerar den 15 oktober kl 10.15, Palaestra, med avhandlingen ”Ambivalent friendship. Anglican conflict handling and education for peace i Jerusalem 1920-1948.”
Maria Småberg nås på 046-222 79 62, Maria.Smaberg@hist.lu.se
Karbanhydras (KA) är ett enzym som finns i de flesta av kroppens vävnader. Hos människan finns KA som ett antal besläktade enzymer av vilka den mest aktiva är KA II som finns i magtarmkanalen och i andra vävnader. Karbanhydras påskyndar reaktionen mellan koldioxid och vatten för att bilda bikarbonatjoner och vätejoner.
När sur magsaft kommer ner i tolvfingertarmen frisätts prostaglandin E2 (PGE2) från det yttersta lagret tarmceller. PGE2 stimulerar i sin tur till en kraftigt ökad utsöndring av bikarbonatjoner som neutraliserar syran och på så sätt ökar skyddet mot frätskador.
I den aktuella studien har forskargruppen undersökt effekterna av PGE2 på tarmens försvarsmekanismer hos möss som saknar antingen KA II eller KA IX. Resultaten visar tydligt att när KA II saknas leder inte PGE2 till någon ökad sekretion av bikarbonatjoner. Däremot spelade det ingen roll om KA IX saknades. Förutom de fysiologiska observationerna såg forskarna också förändringar i uppbyggnaden av både magsäcken och tolvfingertarmen hos möss som saknade antingen KA II eller KA IX.
Tidigare forskning har visat att bikarbonatutsöndringen är sänkt hos patienter med sår i tolvfingertarmen. En orsak tros vara infektion med bakterien Helicobacter pylori, trots att denna är lokaliserad till magsäcken och inte till tolvfingertarmen.
– Vår studie visar att en annan möjlig orsak till den nedsatta bikarbonatsekretionen kan vara ett defekt karbanhydrasenzym, men troligen är defekter i utsöndringens reglering med hjälp av nerver och hormoner också av betydelse. Vid skador eller sår i tolvfingertarmen är det sannolikt en kombination av dessa defekter, säger doktor Markus Sjöblom, från institutionen för neurovetenskap, enheten för fysiologi, som lett studien.
Kontaktinformation
Kontaktperson: Markus Sjöblom, tel: 018-471 41 86, 073- 356 56 00 eller via e-post: Markus.Sjoblom@fysiologi.uu.se
Vid Parkinsons sjukdom dör nervceller i de delar av hjärnan som innehåller pigmentet neuromelanin. Detta leder till försämrad rörelseförmåga. Orsaken till sjukdomen är inte känd men både miljöfaktorer och ärftlighet kan ha betydelse för uppkomsten.
Betakarboliner är en grupp substanser som påminner om det syntetiska ämnet MPTP som kan ge upphov till Parkinsons sjukdom hos människor. MPTP exponeras vi normalt inte för, men betakarbolinerna norharman och harman har påträffats i grillat kött, alkoholhaltiga drycker, kaffe och cigarettrök.
Anna Östergren har under sitt avhandlingsarbete undersökt betakarbolinernas toxiska effekter. Hon visar att de ansamlas i de nervceller som innehåller neuromelanin och att de dessutom orsakar beteendeförändringar i djurmodeller. För att studera mekanismerna bakom dessa effekter undersökte hon hur betakarboliner påverkade odlade celler med eller utan neuromelanin. Resultaten visar att betakarbolinerna ledde till att cellerna blev stressade och inledde en process som brukar kallas programmerad celldöd.
– Celler som innehöll neuromelanin var däremot bättre skyddade, åtminstone vid exponering för låga halter betakarboliner, säger Anna Östergren. Vad som händer vid långtidsexponering är svårt att förutse.
Kontaktinformation
Anna Östergren kan kontaktas på 018-471 42 52 eller via e-post: Anna.Ostergren@farmbio.uu.se
Program
Moderator: Joakim Palme, VD Institutet för Framtidsstudier
09.00 – 10.40 Presentationer:
• Svensk forskningspolitik och prioriteringar
Kerstin Eliasson, Statssekreterare, Utbildningsdepartementet
• Inspiration till innovation
Tomas Thorvaldsson, VD för forskningskoncernen SWEREA AB, tekn dr och docent i materialfysik
• Things that happened and things that didn’t
Robert Ayres, Professor, INSEAD
• Kunde vi ha legat före?
Nina Wormbs, fil dr i Teknikhistoria, KTH
• Teknologiska paradigmskiften
Arne Jernelöv, Professor, Institutet för Framtidsstudier
10.40 – 11.00 Kaffepaus
11.00 – 12.00 Paneldiskussion
• Innovativa miljöer – Kan de skapas och hur gör man i så fall?
Anders Flodström, Rektor, KTH
Lennart Lübeck, Styrelsens ordförande, Teknisk Framsyn
Ytterligare medverkande tillkommer.
Tid: Tisdagen den 11 oktober 2005 kl. 09.00 – 12.00.
Plats: IVA, Wallenbergssalen, Grev Turegatan 16, Stockholm
Välkomna!!
Kontaktinformation
Anmälan: Via e-post: fokus@framtidsstudier.se, fax 08-24 50 14 eller telefon 08-402 12 44 senast
den 3 oktober. Se även vår hemsida: www.framtidsstudier.se
Seminariet är kostnadsfritt, men förhandsanmälan krävs då deltagarantalet är begränsat.
Deltagarförteckning kommer att delas ut i samband med seminariet.
Hedman konstaterar också, efter försök med samförbränning av källsorterat hushållsavfall och biobränsle, att det ofta finns mer dioxiner i bränslet än i rökgaserna. Eldning av ved med ackumulatortank ger minskade dioxinutsläpp. Pelletseldning i villapannor kan däremot ge höga utsläpp av dioxiner.
Björn Hedmans avhandling baseras på ett antal försök som behandlar förbränning i relativt små anläggningar; ca 5-600 kW, utan eller med begränsade möjligheter till rökgasrening.
Samförbränning av avfall och biobränsle i effektiva, mindre biobränslepannor testades som en strategi anpassad till glesbygd, som alternativ till den vanligare storskaliga hanteringen och förbränningen av fast hushållsavfall. Tanken var att transportmässiga fördelar och möjligheter till utnyttjande av lokala biobränsletillgångar med mera skulle uppväga de fördelar med avancerad rökgasreningsteknik som större avfallsförbränningsanläggningar ofta har.
Medlemmarna i 290 hushåll i Bjurholms kommun sorterade under ett och ett halvt år torrt, brännbart hushållsavfall för sig. Avfallet samlades in och briketterades tillsammans med energigräset rörflen, varefter det förbrändes i 150-600 kW biobränslepannor.
De hygieniska och tekniska problemen vid hantering av avfallet och framställandet av bränsle var obetydliga. Förbränningsegenskaperna var goda med mycket låga koloxidutsläpp, men utsläppen av dioxiner underskred endast undantagsvis gällande gränsvärden för avfallsförbränning och nivåerna av väteklorid i rökgas översteg gränsvärdena flerfaldigt. Slutsatsen som drogs av detta var att någon form av extra rökgasrening är nödvändig för att säkert klara gränsvärdena. Dioxiner hittades också i det eldade avfallet, framförallt i textilavfall. Dioxinerna tros härröra från föroreningar i bekämpningsmedel som används vid bomullsodling eller i infärgningskemikalier.
Även om dioxiner förstörs vid förbränning, bildas också nya i förbränningen, framförallt i avkylningen av rökgaserna. De dioxinmängder som återfanns i rökgaserna var oftast mindre än de som fanns i bränslet.
Eldning av pellets i en brännare med intermittent gång gav oväntat höga utsläpp av dioxiner. Intermittent gång, som innebär periodiskt upprepade stopp och starter av brännaren medför temperaturförhållanden som kan vara gynnsamma för dioxinbildning, men dessa resultat skiljer sig kraftigt från andra rapporterade försök. Vedeldning i en modern miljömärkt villapanna gav betydligt lägre utsläpp av dioxiner än eldning i en gammal kombipanna. Eldning med full lufttillförsel, och simulerad användning av ackumulatortank, resulterade i upp till 90 procents minskning av dioxinutsläpp jämfört med eldning med reducerat lufttillskott (’pyreldning’). Eldning av plastavfall i en vedpanna gav höga utsläpp av dioxiner.
”Bakgårdsbränning”, dvs. okontrollerad förbränning av trädgårdsavfall och hushållsavfall i tunna eller som öppen eld, gav stora variationer i utsläppsmängder av dioxin som bara delvis kunde kopplas till avfallsinnehåll. Resultaten visar att denna typ av förbränning kan vara en betydande källa till dioxiner i miljön.
En sammanfattande slutsats av alla försök är att dioxinutsläpp beror på komplicerade samband mellan bränsleinnehåll och förbränningsbetingelser. Bränslen med mycket höga klorhalter av ger oftast högre utsläpp av dioxiner än bränslen med låga klorhalter medan små skillnader i klorhalt döljs av variationer i förbränningsbetingelser.
Hela eller delar av avhandlingen kan läsas på:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=593
Fredagen 14 oktober försvarar Björn Hedman, miljökemi, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Dioxin emissions from small-scale combustion of bio-fuel and household waste. Svensk titel: Dioxinemissioner från småskalig förbränning av biobränsle och hushållsavfall. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal KB3B1 i KBC, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Brian Gullett, Ph.D., U.S. Environmental Protection Agency, Office of Research and Development, National Risk Management Research Laboratory, Research Triangle Park, North Carolina, USA.
Björn Hedman är uppvuxen i Balfors, Bjurholm och bosatt i Umeå.
Björn Hedman kan för närvarande nås på miljökemi, kemiska institutionen, Umeå universitet. Tel: 090- 786 66 64
bjorn.hedman@chem.umu.se
Från 1 november 2005 återfinns han på enheten för biomassateknologi och kemi (BTK), Röbäcksdalen, vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Box 4097, 904 03 Umeå
Kontaktinformation
Björn Hedman är uppvuxen i Balfors, Bjurholm och bosatt i Umeå.
Björn Hedman kan för närvarande nås på miljökemi, kemiska institutionen, Umeå universitet. Tel: 090- 786 66 64
bjorn.hedman@chem.umu.se
Från 1 november 2005 återfinns han på enheten för biomassateknologi och kemi (BTK), Röbäcksdalen, vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Box 4097, 904 03 Umeå.
Cancertumörer behöver blodtillförsel för att få näring. Därför är de beroende av att blodkärl, och även lymfkärl, nybildas i den växande tumören. Många cancerformer sprids sedan genom att enstaka celler tar sig in i lymfkärlen och därifrån förs vidare till andra organ.
Kari Alitalos forskning är huvudsakligen inriktad på de tillväxtfaktorer som är nödvändiga för utvecklingen av blod- och lymfkärl. Vid fosterutvecklingen och hos en frisk person är det viktigt att dessa ämnen och deras receptorer (mottagare) på cellernas yta fungerar bra. Vid cancer däremot är målet att hindra deras funktion.
Professor Alitalos grupp har i djurförsök kunnat minska spridningen av cancer via lymfkärlen med två tredjedelar. Det har gjorts genom att blockera två tillväxtfaktorer som de finska forskarna själva upptäckt. Gruppen arbetar också med lymfödem – svullnader som beror på att lymfsystemet inte fungerar som det ska – och hoppas kunna utveckla ett läkemedel mot denna sjukdom.
Eric K Fernströms stiftelse delar årligen ut dels det ”stora nordiska priset” till en medicinsk forskare från något av de nordiska länderna, dels lokala priser till lovande yngre forskare från varje medicinsk fakultet i Sverige. Priserna delas ut i samband med det populärvetenskapliga arrangemanget Forskningens Dag i Lund i november.
Eric K Fernström var en känd skeppsredare från Karlshamn med en internationell verksamhet som bl a omfattade många oljetankers. Fernströmstiftelsen har sin bas vid Medicinska fakulteten vid Lunds universitet.
En bakgrundsartikel finns på webbsidan:
http://www.med.lu.se/genvaegar_foer_media/fernstroem. Där finns också nedladdningsbara fotografier på pristagaren.
Forskargruppens hemsida finns på
http://research.med.helsinki.fi/cancerbio/alitalo/
Kurt Petersen är bl a projektledare för forskningsprogrammet Friva, som har i uppdrag av Krisberedskapsmyndigheten att bygga upp nationell kompetens inom risk- och sårbarhetsanalys som grund för samhällets krisberedskap. Ett viktigt projekt som Kurt Petersen är engagerad i, är ta fram en guideline för hur kommuner skall kunna göra krisbedömning och agera vid olika katastrofer.
– Idag har alla kommuner i Sverige skyldighet att göra en krisbedömning och agera på lämpligt sätt vid kriser som drabbar kommunen och dess invånare. Problemet är att kommunerna ofta saknar lämplig kompetens, framförallt eftersom det kräver samspel mellan flera aktörer och många händelser överskrider kommungränserna. Vid katastrofer, såsom stormar, klimatförändringar, strömavbrott eller epidemier, råder ofta osäkerhet om vem som är ansvarig för vad – ansvaret faller ofta mellan stolarna på kommuner, räddningstjänst, elbolag etc, menar Kurt Petersen.
Enligt Kurt Petersen har samhället blivit mer sårbart eftersom vi blir allt mer beroende av komplexa system (vatten, el, IT, transport etc) som dessutom ofta saknar tillräckliga reserver när de går sönder.
Kurt Petersen är dansk och bor på pendlingsavstånd i Roskilde. Han kommer närmast från en ställning som forskningschef på Danmarks TransportForskning. I 22 år arbetade han med riskforskning på Forskningscenter Risö. Under tre år var han adjungerad professor på 20 procent i Lund men hade redan dessförinnan samarbetsprojekt med forskare på Brandteknik på LTH. Han har sin bas i statistik som han har studerat och forskat i på Köpenhamns universitet och Danmarks tekniske universitet.
– Forskning i riskhantering handlar generellt om att analysera och förstå komplexa system och processer, bl a genom att göra sannolikhetsbedömningar och scenarios utifrån statistisk från tidigare händelser. I de fall då ingen eller lite empiri finns, t.ex. vid kärnkraftsolyckor, används andra analysmodeller, förklarar Kurt Petersen.
En professur i risk och säkerhetshantering finns tidigare inte i Norden. I Stavanger i Norge finns en professur i tillförlitlighet som i huvudsak är inriktad på oljehantering och inte på det bredare området risk- och säkerhetsanalys.
Kontaktinformation
För mer information; kontakta Kurt Petersen, 046-2224259 +45 614 619 70 Kurt.Petersen@brand.lth.se
Läs mer på www.friva.lucram.lu.se och www.lucram.lu.se. Programmet Friva har kommit halvvägs – det pågår 1 mars 2004 – 31 mars 2007.
På måndagen hölls det första styrelsemötet i en nybildad stiftelse för njurmedicinsk forskning.
– Donationen får mycket stor betydelse för vår möjlighet att bedriva kliniskt betydelsefull forskning, säger Anders Fernström, ansvarig för forskningen vid Avdelningen för njurmedicin, LiU, och verksamhetschef vid Njurmedicinska kliniken, US.
Rektor Mille Millnert tror att njurmedicinen tack vare donationen kan växa till ett starkt forskningsområde vid LiU.
– Det är oerhört spännande att få denna möjlighet. Snarast sätter vi nu igång med rekryteringen av en professor, säger Mille Millnert.
Avkastningen och del av stiftelsens kapital ska – förutom finansiering av forskartjänster – kunna utnyttjas till bidrag till enskilda projekt eller utdelning av stipendier. Forskningen bedrivs idag av fem disputerade deltidsforskare, i samverkan med andra forskare inom LiU och andra universitet och högskolor. Ett av huvudspåren i verksamheten är forskning kring IgA-nefropati, en av de vanligaste inflammationssjukdomar som orsakar njursvikt med dialysbehandling och eventuell transplantation som följd. Med ökade resurser skulle detta forskningsområde snabbt kunna byggas ut i samarbete med andra intressenter.
Andra pågående projekt behandlar markörer för skadad benvävnad i samband med kronisk njursvikt, övervakning av dialysvätska on-line med UV-ljus samt en långtidsstudie av patienter som behandlas med självdialys.
Stiftelsens styrelseordförande är John Bjerker. Övriga ledamöter är två representanter för donatorn samt LiU:s rektor Mille Millnert och närsjukvårdsdirektör Martin Magnusson.
– Den främsta uppgiften för mig som styrelsens ordförande är att skapa förutsättningar att förvalta förmögenheten och skapa en god avkastning, så att vi tillsammans kan uppfylla stiftelsens syfte. Stiftelsen är också öppen för ytterligare avsättningar, även av andra donatorer, säger John Bjerker.
Kontaktinformation
Informationsdirektör Lars Holberg, LiU
013-281694, lars.holberg@liu.se
Närsjukvårdsdirektör Martin Magnusson
013-221558, Martin.Magnusson@lio.se
Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat att utdela Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 2005 gemensamt till Robert J. Aumann, Center for Rationality, Hebrew University of Jerusalem, Israel och Thomas C. Schelling, Department of Economics and School of Public Policy, University of Maryland, College Park, MD, USA ”för att genom spelteoretisk analys ha fördjupat vår förståelse av konflikt och samarbete”.
Kontaktinformation
Fredrik All, informatör, tel. 08-673 95 63, 070-673 95 63, fredrik@kva.se och Eva Krutmeijer, informationschef, tel. 08-673 95 95, 0709-84 66 38,
– Jag är förstås glad och tacksam! Det är ett fint betyg åt idéhistoria i Umeå, säger Christer Nordlund som inom programmet kommer att fortsätta sin forskning om endokrinologins vetenskapshistoria.
Vid en ceremoni i Kulturhuset kl 17:00 fredag 7 oktober offentliggjordes vilka sju forskare som får förmånen att ingå i Pro Futura II, ett spetsforskningsprogram för yngre lovande forskare inom humaniora och samhällsvetenskap som innebär forskningfinansiering under minst fyra år inklusive vistelser i nationella och internationella spetsforskningsmiljöer.
– Jag kommer bland annat att studera utvecklingen av hormonpreparat mot ofrivillig barnlöshet mellan 1930 och 1976, berättar Christer Nordlund. Under samma period som vissa kvinnor tvångssteriliserades, behandlades sterila kvinnor med olika hormonpreparat som man trodde skulle göra dem fertila. Förväntningarna på hormonforskningen var mycket stora. Det intressanta är att det finns tydliga likheter mellan den tidens retorik kring hormoner och hormonterapi och det som idag sägs om gener och genterapi.
Nordlunds forskningsprojekt ”Hormoner för livet” berör också en annan aktuell fråga i forskningsvärlden.
– Samverkan mellan akademi och industri är ju inget nytt. Den biomedicinska forskningen har alltid varit beroende av pengar från industrin och läkemedelsindustrin har varit lika beroende av forskningsresultaten. Idag pratar vi mycket om vikten av samverkan och mitt projekt kan bidra till förståelsen av det som pågår.
Christer Nordlund (f. 1970 i Örnsköldsvik) är fil dr och docent i idéhistoria vid institutionen för historiska studier, Umeå universitet. Hans forskningsintressen är vetenskapshistoria och miljöhistoria. Nordlund disputerade i idéhistoria 2001 på den prisbelönta avhandlingen Det upphöjda landet: Vetenskapen, landhöjningsfrågan och kartläggningen av Sveriges förflutna 1860-1930. Sedan 2003 har han i olika delprojekt vid Umeå universitet och vid Cambridge University studerat hur forskningen om hormoner, hormonpreparat och hormonbehandlingar har motiverats, använts och debatterats för att därigenom ge en idéhistorisk bakgrund till den samtida debatten om ”den nya biologin”. Christer Nordlund var Hans Rausing-stipendiat vid Uppsala universitet 2003 och STINT-stipendiat vid Cambridge University 2004.
Pro Futura (=För framtiden) finansieras av Riksbankens jubileumsfond och är ett samarbete med STINT (Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning) och SCASSS (The Swedish Collegium for Advanced Study in the Social Sciences). Som en av de utvalda forskarna i Pro Futura II får Christer Nordlund först och främst en fyraårig forskartjänst. I den ingår ett år vid SCASSS i Uppsala, ett nationellt institut för avancerad forskning inom samhällsvetenskap och humaniora, och ett år vid något väl ansett utländskt universitet som han själv väljer. Därefter finns dessutom möjlighet att få anslag för ytterligare tre års forskning. Dessutom disponerar han under hela perioden ett årligt anslag för konferensresor.
Högupplöst pressbild (jpg) finns att ladda ned på adress: http://www.umu.se/humfak/aktuellt/images/Christer_Nordlund.jpg
Kontaktinformation
För intervju eller mer information kontakta gärna Christer Nordlund på
tel 090-786 97 33, 070-3635356 eller e-post christer.nordlund@histstud.umu.se
