I studien fick försöksdeltagarna se parvisa bilder av kvinnoansikten och välja ut vilket som de tyckte var vackrast. Därefter fick de förklara varför de valde som de gjorde. Vad försöksdeltagarna inte visste var att forskarna ibland utnyttjade ett korttrick för att omärkligt byta ut den valda bilden mot den som de INTE hade valt. Studien visar att endast en femtedel av alla sådana kortbyten upptäcktes. Effekten var likvärdig för både lika och olika ansiktspar, samt även när försöksdeltagarna fick titta på bilderna så länge de själva ville innan de fattade sitt beslut. Detta fenomen kallar forskarna för beslutsblindhet.
I teorier om beslutsfattande utgår man från att avsikten jämförs med utfallet, det vill säga att hjärnan kontrollerar att det faktiskt blev som man ville. Men den här studien visar att det kanske inte alltid är så. Genom att på det här viset undersöka relationen mellan val och handling skapas helt nya möjligheter att analysera mekanismerna bakom beslutsfattande.
Forskarna undersökte också försöksdeltagarnas motiveringar till sina val. Man skulle kunna anta det fanns stora skillnader mellan de beskrivingar som handlar om de bilder som man faktiskt valde, och de bilder som man egentligen inte ville ha. Men det visade sig att motiveringarna var förvånansvärt lika:
– När försöksdeltagarna ombads att motivera sina val uttalade de sig med samma säkerhet, detaljrikedom och med samma känslomässiga engagemang oavsett om det gällde en bild som de hade valt, eller en som de ursprungligen inte ville ha, säger Lars Hall, en av gruppens fyra forskare.
När försökdeltagarna intervjuades efter experimentet, och forskarna beskrev hur studien verkligen gick till, så blev många mycket förvånade och fann det svårt att begripa hur de kunde undgå att inte upptäcka bytena.
– Man kan givetvis tolka resultatet på olika sätt, säger doktoranden Petter Johansson en annan medlem i gruppen. Den enklaste men kanske också mest intressanta slutsatsen man kan dra är att vi i vissa valsituationer har en mycket sämre inblick i orsakerna till vårt eget beteende än vi själva tror. Det här är ett resultat som kan användas av forskare inom många områden inom psykologi och filosofi, som exempelvis beslutsfattande, handlingsteori och självkunskap.
– En orsak till att försökspersonerna inte upptäcker förändringen är att man litar på världen, man förväntar sig helt enkelt inte att man kan bli lurad, säger Petter Johansson. När man sträcker sig efter en öl är det sällan man får ett glas mjölk i handen.
————————————————————————
Undersökningen har gjorts av Petter Johansson, Lars Hall och Sverker Sikström vid avdelningen för Kognitionsvetenskap vid Lunds Universitet, och Andreas Olsson vid psykologiska institutionen, New York University. Se artikeln ”Failure to Detect Mismatches Between Intention and Outcome in a Simple Decision Task”. Science 7 oktober 2005
Fri pressbild finns på www3.lu.se/info/pm/files/choice_blindness.jpg
Fotografen heter Mark Hanlon
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Hall 046-222 40 45, lars.hall@lucs.lu.se, Petter Johansson, 0709-32 25 48
Nyligen avgjordes tävlingen om innovativ design och arkitektur för byggnaden som skall hysa teleskopet. Ett förslag från Lunds universitet vann första plats i konkurrens med sju andra pan-europeiska förslag. På andra plats kom en spansk grupp.
– Det är mycket glädjande. Eftersom projektet är så unikt kräver det helt nya byggtekniska lösningar, vilket har gjort arbetet både stimulerande och krävande, förklarar Göran Sandberg, professor i byggmekanik på Lunds Tekniska Högskola och projektledare för Lundagruppens konstruktionsförslag.
Teleskopet och dess ca 200 meter höga byggnad utmärks av avancerade tekniska lösningar inom bl a adaptiv optik, reglerteknik och datoralgoritmer. Primärspegeln på det planerade teleskopet blir minst 50 meter. Motsvarande mått på dagens största landfasta teleskop, Keck-teleskopet på Hawaii, är knappt tio meter. Spegelstorleken är helt avgörande för skärpa och bildupplösning:
– Med det nya teleskopet blir ljussamlingen och skärpan tiotusenfalt bättre än idag, vilket ger helt nya möjligheter att studera exempelvis galaxer, förklarar Arne Ardeberg som tillsammans med Torben Andersen på astronomiska institutionen i flera år drivit idén om att konstruera ett teleskop av det slag som EU nu planerar att bygga. De har haft en viktig roll att utforma lundagruppens helhetslösning, som anger riktlinjerna tillsammans med ett annat pan-europeisk förslag, Owl.
Arne Ardeberg förklarar att landfasta teleskop har kraftigt försprång mot rymdbaserade teleskop som av kostnadsskäl måste göras betydligt mindre, och är svårare att underhålla. Däremot kan rymdteleskop fånga upp ljusvågor som inte tränger ner till jordatmosfären, så de olika typerna kompletterar varandra, menar han.
Lunds universitet har alltså redan en nyckelroll i EU:s teleskop-projekt, som nu befästs ytterligare. Teleskopet är tänkt att placeras i norra Chile eller på Kanarieöarna och beräknas stå klart om drygt 10 år.
Läs motiveringen på: http://www.otri.iac.es/files/elt/elt-283YyL.pdf . Läs mer om Euro50 på www.astro.lu.se/euro50
Gruppen bakom det vinnande förslaget består av:
– Lunds universitet, projektkoordinator.
– Tower 151
– ABB
– NCC
– Tyréns AB
– Galway University – National University of Ireland
– Emmer Pfenninger Partner AB
– Arups
– Huvudarkitekten är John Cramer, adjunkt i formlära på Lunds Tekniska Högskola.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Arne Ardeberg, professor i astronomi, Lunds universitet, arne.ardeberg@astro.lu.se, tel: 046-222 72 90, 070-369 70 05 eller Göran Sandberg, professor, Byggnadsmekanik, Lunds Tekniska Högskola goran@byggmek.lth.se, tel: 046-222 81 46, 0708-22 81 46. För bilder, kontakta Göran Sandberg.
Anslaget kommer från National Institutes of Health (NIH), en federalt organ som finansierar och genomför medicinsk forskning i USA, och bakgrunden är framför allt att tularemismitta utpekats som ett möjligt biologiskt stridsmedel. Projektet är ett internationellt samarbete mellan forskare i USA, Kanada, Storbritannien och Sverige. Svensk deltagare är Anders Sjöstedt, professor i klinisk bakteriologi vid Inst. för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet. Han har inom projektet tilldelats mer än 4.8 miljoner amerikanska dollar, motsv. nära 37 milj kr, för sin forskning kring bakterien Francisella tularensis, som orsakar sjukdomen. Forskningsgruppen har även fått ett annat anslag från NIH tidigare under året för en liknande verksamhet.
I USA har företaget DVC LLC har fått ett femårskontrakt på drygt 35 miljoner USD med National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID), ett av de organ som igår i NIH. Målet är att utveckla ett säkert och effektivt vaccin mot tularemi. Projektet syftar till identifiera nya vaccinkandidater, utveckla och optimera modeller för prekliniska tester, samt fastställa graden av immunreaktivitet för dessa kandidater.
Tularemi är en s.k. zoonos, dvs. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Den har utpekats som ett av de mest tänkbara medlen för biologisk krigföring eller terrorism. En orsak till detta är att tularemi är extremt smittsamt: Sjukdomen kan uppstå efter kontakt med så få som 10 bakterier. Om smittan inandas kan det leda till en form av lunginflammation med hög dödlighet om den inte behandlas.
Utöver gruppen vid Umeå universitet ingår Defence Science and Technology Laboratory, ett organ under försvarsdepartementet i Storbritannien, samt NRC Institute for Biological Sciences, som tillhör nationella forskningsrådet i Kanada, i samarbetet med DVC.
Utöver nationella anslag har den satsning på spjutspetsforskning som finansieras av Västerbottens läns landsting och bedrivs vid avdelningarna för klinisk bakteriologi och för infektionssjukdomar vid Medicinska fakulteten samt vid FOI i Umeå varit viktig för tularemiforskningen i Umeå.
För mer information, kontakta professor Anders Sjöstedt, klinisk bakteriologi, tel. 090-785 11 20, epost: Anders.Sjostedt@climi.umu.se
Det finns en osäkerhet kring olika metoders precision för att upptäcka syrebrist eller nedsatt cirkulation (med därpå följande syrebrist, ischemi) i hjärtat. På operationssalar och i intensivvård är elektrokardiografi (EKG) obligatorisk och s.k. ST-segmentanalys i EKG är vanlig för att upptäcka ischemi. Att tidigt och med hög säkerhet upptäcka och behandla lokal syrebrist i hjärtat kan vara avgörande för att undvika hjärtinfarkt och komplikationer. Andra faktorer kan försvåra ST-analysens möjlighet att upptäcka ischemi. En sådan faktor är ökande hjärtfrekvens.
I denna avhandling studeras särskilt en speciell form av EKG som kallas datoriserad vektorkardiografi (VKG). Ett huvudresultat i avhandlingen är att det är viktigt att hjärtfrekvensen beaktas när man övervakar patienter med EKG-metoder. Med en korrektionsfaktor för hjärtfrekvensstegring inlagd i ST-analysen kan den diagnostiska säkerheten öka.
I avhandlingens första delarbete, en studie på 53 kranskärlssjuka patienter, visades en relativt liten inbördes överensstämmelse mellan olika undersökta metoders förmåga att upptäcka ischemi. I det andra delarbetet konstaterades att när pulsen ökades med hjälp av pacemaker hos friska individer uppstod betydande EKG-förändringar av samma typ som kan ses hos kranskärlssjuka patienter. Resultaten i studien kan användas till att utveckla förbättrade kriterier för att kunna skilja mellan EKG-förändringar som uppstår av syrebrist och nedsatt cirkulation i hjärtat från de EKG-förändringar som uppstår av ändringen i hjärtfrekvensen.
I det tredje delarbetet, en studie på sövda djur, bekräftades resultaten i det andra delarbetet. Dessutom bevisades att EKG-förändringar under ökande hjärtfrekvens kan uppstå utan att någon syrebrist eller cirkulationsstörning föreligger. I det fjärde delarbetet undersöktes 35 sövda kranskärlssjuka patienter och 10 individer utan kranskärlssjukdom i samband med hjärt- eller kärloperation. Undersökningarna visade betydande vektorkardiografiska förändringar för kranskärlssjuka individer vid såväl ökande hjärtfrekvens som under ischemi. Olika mätvariablers prestanda beräknades och en metod att korrigera för hjärtfrekvensökning tydde på att kriterier för ischemi i hjärtat kan finslipas framdeles. Ytterligare studier i olika patientgrupper är angelägna.
Sören Häggmark föddes 1949 i Burträsk och växte upp i Bjurfors, Bygdsiljum. Efter högskoleutbildning i Umeå 1972 arbetade han vid klinisk fysiologiska laboratoriet som biomedicinsk analytiker. På Anestesikliniken påbörjades forskarbanan med experimentell och klinisk forskning. När Thoraxkliniken startades i Umeå 1988 tog en ny yrkesbana vid som chefsperfusionist på Thoraxoperation vid Hjärtcentrum. Detta har sedan dess varit den huvudsakliga sysselsättningen parallellt med experimentell forskningsverksamhet tillsammans med olika forskningsgrupper vid Norrlands universitetssjukhus.
Lördagen den 15 oktober 2005 kl 09:00 försvarar Sören Häggmark, Institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap, enheten för anestesiologi och intensivvård, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Detection of myocardial ischemia: Clinical and experimental studies with focus on vectorcardiography, heart rate and perioperative conditions. Svensk titel: Mätning av syrebrist i hjärtat: Kliniska och experimentella studier med fokus på vektorkardiografi, hjärtfrekvens och sövning med kirurgiska ingrepp. Disputationen äger rum i hörsal Betula , byggnad 6M, bv, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Mårten Rosenqvist, Karolinska Institutet, Södersjukhuset, Medicin, Stockholm.
En högupplöst porträttbild i färg av Sören Häggmark finns att ladda hem på http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/index.html
Kontaktinformation
Sören Häggmark är verksam vid Hjärtcentrum, Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Han nås på telefon 090-785 36 50 eller e-post soren.haggmark@vll.se.
Holländaren Frans Lanting är en av vår tids främsta naturfotografer. Hans bilder har i över tjugo års tid väckt stor uppmärksamhet i både tidningar och böcker över hela världen. Sedan länge är han en av tidskriften National Geographic Magazine’s mest publicerade fotografer. Han har på ett inträngande sätt skildrat livets mångfald alltifrån de minsta insekter till de största däggdjur. I nära samarbete med forskare har Frans Lanting dokumenterat krympande regnskogar och hotade djurarter. Bland annat har han skildrat det okända sociala livet hos människans närmaste släkting dvärgschimpansen.
Styrelsens motivering lyder: ”Frans Lanting får priset för att han under många år enträget har arbetat med att i bild visa naturens under. Han tar sin kamera dit få andra kan komma och synliggör därmed det tidigare osynliga. Han har en tydlig strävan att göra bilder på ett unikt vis och resultatet är närgånget, mäktigt, elegant och samtidigt såväl journalistiskt som vetenskapligt.”
Lennart Nilsson Award inrättades 1998. Prissumman är på 100 000 kronor. Priset delas ut i Berwaldhallen i Stockholm den 21 oktober i samband med Karolinska Institutets årliga installationshögtid.
OBS!
Frans Lanting är på grund av uppdrag i Afrika förhindrad att själv närvara vid prisutdelningen den 21 oktober 2005. Han kommer dock till Stockholm i början av november och håller då en föreläsning om sin verksamhet. Exakta besked om tid och plats meddelas senare.
Pressbilder kan hämtas på:
http://info.ki.se/news/lt_prize/
Materialet står fritt till förfogande i anslutning till presentation av Lennart Nilsson Award.
För mer information om Frans Lanting, gå till www.lanting.com
För mer information om Lennart Nilsson Award, kontakta:
Jacob Forsell, 070 – 744 78 78.
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser vare år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Studien har gjorts vid tre kliniker vid Norrlands universitetssjukhus av Katarina Westberg och presenteras i hennes licentiatavhandling. Slutsatserna är att patienter uppskattar skriftlig information i förväg om studentmedverkan och att det inte äventyrar tillgången till patienter för klinisk undervisning. Många kände sig också friare att själva ta ställning till om studenten skulle medverka.
För en patient vid ett universitetssjukhus är chansen stor att träffa läkarstudenter eller andra studerandekategorier. Det är självklart viktigt att läkarstuderande får öva praktiska färdigheter. I många sammanhang kan studentens närvaro vara oproblematisk, men det finns tillfällen när en vårdsökande kan vilja vara ensam med sin läkare. Att patienter ställer upp i undervisning är önskvärt, men ingen skyldighet. Tidigare forskning visar att patienter inte alltid informeras om eller får möjlighet till att samtycka eller avböja, trots att de flesta vill det. Kanske för att det ibland finns en farhåga att om man frågar ”för tydligt” kommer fler att säga nej, vilket skulle äventyra den kliniska undervisningen.
Studierna gjordes vid kvinnoklinikens, urologiska klinikens respektive hudklinikens mottagningar vid NUS. Slumpen fick avgöra om en patient som kallades till besök skulle få skriftlig information i förväg eller inte. Efter konsultationen fick patienten besvara en enkät med frågor om skälen till att man accepterat eller avböjt studentnärvaro, hur man uppfattade informationen etc.
Katarina Westberg är forskarstuderande vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, medicin. Hon kan nås på tel. 090-785 35 24, epost: kaaweg99@student.umu.se
Licentiatavhandlingen läggs fram vid ett seminarium fredagen den 14 oktober kl 13.00 i sal 244, by 7, NUS, och har titeln: ”Informed Consent and Clinical Training of Medical Students – Empirical Studies of the Effects of Informing Patients in Advance”, svensk titel: ”Informerat samtycke och klinisk undervisning av läkarstuderande – empiriska studier om effekterna av att förhandsinformera patienter”.
Det är några huvudfrågor för utvecklingsbiologen Udo Häcker, som fått 2005 års Fernströmspris vid Lunds universitet. Eric K Fernströms stiftelse delar varje år ut dels ett stort nordiskt pris på 1 miljon kr, dels lokala priser till lovande yngre forskare vid alla medicinska fakulteter i landet.
Udo Häcker får sitt pris för sin ”fundamentala utvecklingsbiologiska forskning om samspelet mellan tillväxtfaktorer, cellen och dess omgivning” heter det i prismotiveringen. Hans modellsystem är bananflugan, en av genetikernas och utvecklingsbiologernas favoritorganismer.
– Bananflugan är genetiskt sett faktiskt mycket lik människan. 70 procent av de mänskliga gener som har kopplats till sjukdomar finns också hos bananflugorna. Och cellernas signalsystem är exakt detsamma i både flugor, människor och andra djur, säger han.
Det är just signalvägarna som Udo Häcker studerar. Här finns ett komplicerat nätverk av gener och deras slutprodukter, proteiner som skickas mellan cellerna och orsakar en kaskad av händelser inom och utom cellväggarna.
– Min forskning är i första hand grundforskning. Men ju mer grundläggande kunskap vi får om cellernas signalvägar hos ett embryo, desto större blir möjligheterna att behandla sjukdomar som beror på felaktiga funktioner hos celler och vävnader. Cancer t ex beror bland annat på störningar i cellernas signalvägar.
Mer information Udo Häcker, tel 046-2220864, e-adress Udo.Hacker@med.lu.se.
En nedladdningsbar bild finns att hämta på www.lu.se/o.o.i.s?id=1383&visa=pm&pm_id=370.
Har välfärdspolitik och jämlikhetsansträngningar i Sverige och Norden bidragit till bättre folkhälsa? Kan andra länder lära sig av nordiska erfarenheter på området? Ett stort projekt kring dessa frågor har placerats vid CHESS vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet. Det är den nyligen startade WHO-kommissionen kring hälsans sociala bestämningsfaktorer, Commission on Social Determinants of Health, som gett uppdraget till CHESS. Socialdepartementet har i dagarna beslutat att finansiera projektet.
Intresset för de nordiska länderna beror på att de har ambitiösa välfärdssystem samtidigt som de i flera avseenden också har en mycket god folkhälsa med låg spädbarnsdödlighet och lång livslängd. Resultaten kommer att utgöra en del av det stora underlag som kommissionen behöver för att formulera rekommendationer om hur folkhälsan i världen ska förbättras.
Studien som leds av Johan Fritzell och Olle Lundberg, båda professorer vid CHESS, genomförs i samarbete med forskare från de andra nordiska länderna.
– Vi har samlat en mycket kompetent projektgrupp bestående av framstående forskare inom flera olika vetenskapsområden, säger Olle Lundberg. Kombinationen av expertis inom socialpolitik och folkhälsovetenskap är mycket lovande.
Projektgruppen möts i Stockholm torsdag den 6 oktober, då även WHO-kommissionens ordförande Sir Michael Marmot kommer att närvara.
– Våra kontakter med internationellt ledande forskargrupper, inklusive forskare i Norden, har varit helt avgörande för att få till stånd detta projekt. Det finns ett stort intresse globalt för de erfarenheter som de nordiska länderna gjort i arbetet för bättre hälsa, säger professor Denny Vågerö, föreståndare vid CHESS.
Han hoppas att forskningen kring välfärdsstat och folkhälsa kommer att fortsätta även efter att projektet slutförs i januari 2007.
– Det är ett komplicerat område. Vi vill samla forskare från olika vetenskapliga discipliner, till exempel sociologer, epidemiologer, historiker och policyanalytiker, säger Denny Vågerö och fortsätter:
– Att samla olika spetskompetenser kring gemensamma frågor har varit huvudmotivet för Stockholms universitets och Karolinska institutets gemensamma satsning på CHESS. Detta blir ett av flera projekt där våra två lärosäten samarbetar.
Kontaktinformation
Frågor om projektet kan riktas till professor Johan Fritzell, tfn 08-162921, professor Olle Lundberg, tfn 08-16 26 53 och professor Denny Vågerö, tfn 070-680 98 99. Se även www.chess.su.se
Nils Dencker har bevisat att en förmodan som framkastades av F Treves och L Nirenberg är riktig. Deras påstående gjordes år 1970, och handlar om vilka linjära (pseuodo-)differentialekvationer av principaltyp som går att lösa. De flesta ekvationer av denna typ är inte lösbara, och Dencker bevisar att ett relativt enkelt villkor räcker för att visa vilka som är det. Ekvationer av principaltyp är den enklaste allmänna klassen av ekvationer och de generaliserar de som förekommer i fysikens värld.
Den vetenskapliga publiceringen av Denckers bevis kommer i tidskriften Annals of Mathematics.
– Det har tagit tid att övertyga andra matematiker om att jag hade ett bevis, speciellt som första versionen var på nästan 80 sidor. Men senare har jag förenklat och förkortat det så nu är det bara på 35 sidor, berättar Nils Denckert.
För något år sedan belönades Nils Dencker också med Kungliga Fysiografiska Sällskapets Gårdingpris för sina arbeten inom samma område. Då var beviset ännu inte allmänt accepterat; priset var ett erkännande av att Dencker tillämpat nya grepp som gav ny belysning åt probematiken.
Själva priset utgörs av en statyett med intressant matematisk yta. Bakom priset står en privat, icke-kommersiell stiftelse, The Clay Mathematics Institute. CMI har som mål att öka och sprida matematisk kunskap. Stiftelsen anordnar sommarskolor, konferenser, offentliga föreläsningar, ger forskarstöd och organiserar program för matematikbegåvade ungdomar.
Kontaktinformation
Nils Dencker anträffas på tel 046 222 44 62 eller 0705 78 79 56.
Proteiner i kroppens signalsystem styr processen när kontakter mellan nervceller bildas och upprätthålls. De proteiner som påverkar inlärning och minne i hjärnans synapser består ofta av flera delar med olika funktioner. Dessa proteiner kopplas samman med andra proteiner och bildar stora proteinkomplex.
En av de viktigaste delarna av dessa proteiner är den så kallade PDZ-domänen, en liten del på proteinet som binder andra proteiner och därmed bestämmer var kopplingen mellan två hjärnceller skapas.
Inom det svensk-italienska projektet undersöker forskarna de grundläggande mekanismer som styr dels hur PDZ-domäner får sin struktur och dels hur bindningen skapas mellan PDZ-domäner och andra proteiner. Det långsiktiga målet är att hitta generella mekanismer i växelverkan mellan och inom små proteindelar som PDZ-domäner, och att undersöka hur de påverkar synapsens funktion. Det publicerade arbetet är ett första steg på vägen att ta reda på hur små och snabba förändringar i PDZ-domäners struktur påverkar deras bindningar till andra proteiner.
Forskargruppen har för första gången direkt bestämt hastigheter för hur snabbt PDZ-domäner binder och släpper andra proteiner i lösning. Resultaten motsäger andra, tidigare uppmätta hastigheter för PDZ-domäner där en annan teknik har använts.
Det svensk-italienska samarbetet har inte hittat några bevis som stöder förekomsten av intern kommunikation mellan avlägsna delar i små proteindomäner, något som andra forskargrupper har presenterat indirekta bevis för. Forskarna fann istället att PDZ-domänerna inte verkar anpassa sin struktur för att binda andra proteiner.
– Nästa steg blir att bygga en apparat som kan mäta snabbare reaktioner. Då kanske vi kan få direkt experimentellt stöd för den interna kommunikationen, säger Per Jemth.
Resultaten presenteras i The Journal of Biological Chemistry den 14 oktober. Den 7 oktober publiceras artikeln på http://www.jbc.org/
– The Journal of Biological Chemistry är en av de främsta tidskrifterna som koncentrerar sig på biokemi, så det här är jätteroligt, tycker Per Jemth.
Kontaktinformation
Per Jemth kan nås på 018-471 45 57 eller e-post Per.Jemth@imbim.uu.se
Nicklas Salomonsons avhandling ”Samtal och Samspel – En studie av kundtjänstpersonal i två industriella företag” har just blivit klar och i förra veckan spikades den på båda ”hans” lärosäten: Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, där han disputerar om två veckor, och Högskolan i Borås, där han är anställd som doktorand och lärare i företagsekonomi, på Institutionen för data- och affärsvetenskap (IDA).
Det var när han kom i kontakt med ett företag som var på gång att införa ett e-handelssystem som han fick upp ögonen för kundtjänstpersonalen.
– Jag ville gärna studera de personer vars roller skulle förändras mest i och med att ett nytt system infördes. Och jag upptäckte att kundtjänstpersonalens arbete inte finns beskrivet i detalj i tidigare forskning.
Hans mål har varit att gå på djupet för att vidga den generella bilden av kundtjänstpersonal som är vitt utbredd, både bland allmänhet, i forskning och i företagsledningar.
– De ses oftast som personal som enbart servar kunder, svarar på enkla frågor och tar emot klagomål.
Viktigt samtal
Nicklas Salomonson har samarbetat med två industriföretag, ett inom byggbranschen och ett kemiföretag. En av hans metoder har varit observationer.
– Jag har särskilt studerat samtal mellan kund och kundtjänst. Genom att sitta med personalen och följa deras arbete, har jag studerat och lyft fram hur de pratar med sina kunder.
Resultaten av hans forskning visar att kundtjänstpersonalen har en central funktion. Framför allt är det personalens stora engagemang som är ett viktigt bidrag i kundrelationerna: väsentliga signaler från kunderna fångas upp och sprids inom företaget, och dessutom betjänas kunderna på ett individuellt sätt.
– Det är de personliga kontakterna som är viktiga, säger Nicklas Salomonson, betydelsen av att ha en människa att prata med. Nu för tiden möts många kunder av knapptelefoner och datasystem och det fungerar ofta bra, men många vill också ha mer än så.
Riskerar sitt rykte
När allt fler företag väljer att outsourca sin kundtjänst eller införa olika datorsystem för kundkontakterna finns en risk att de går miste om det kundtjänstpersonalen bidrar med internt i företagen och gentemot kunderna, menar Nicklas Salomonson.
– Företagen riskerar att outsourca sitt rykte och att kunderna inte blir nöjda. Vid förändringar förväntar sig kunder minst samma service som de fått tidigare.
Den mänskliga kontakten ger förutsättningar som elektroniska lösningar aldrig skulle nå fram till, menar han.
– Det handlar om ett samspel mellan kunder och kundtjänst. Man resonerar sig fram till lösningar och får en förståelse för varandras intentioner.
Professionsinriktad forskning
Efter disputationen vill Nicklas Salomonson gå vidare med sin forskning. En tänkbar inriktning är att studera kundtjänstpersonal i företag som vänder sig direkt till konsumenter.
– Det skulle vara intressant att se vilka mönster jag kan identifiera, jämfört med de industriföretag jag studerat nu.
Han har tillsammans med kollegorna Malin Sundström och Christine Lundberg på IDA precis fått besked om att de beviljats 100 000 kronor i forskningsanslag från Handelns Utvecklingsråd (HUR) för att genomföra en pilotstudie om handels- och tjänsteutveckling inom distanshandeln och då med specifikt fokus på kundtjänstpersonal i företagen.
– Detta besked var verkligen roligt, det visar att vi ligger rätt både forskningsmässigt och gentemot praktiken, menar han.
Att föra ut resultatet från avhandlingen till studenterna på IDA är också prioriterat.
– Resultatet kan användas i undervisningen och studenter som skriver uppsats kan bland annat inspireras av det metodmässiga upplägget. Målgruppen är både företagsekonomi- och informatikstudenter, berättar Nicklas Salomonson.
Han ser särskilt sin tillämpning av konversationsanalys, som används för att studera samtalen mellan kundtjänstpersonal och kunder, som möjlig att använda även inom informatikämnet.
– När vi nu etablerar en allt starkare integration mellan ämnena är det viktigt att finna gemensamma områden som stärker såväl forskning som undervisning på IDA.
Han framhåller också att hans forskning har en tydlig koppling till näringslivet.
– Parallellt med det vetenskapliga bidraget har det även varit en målsättning för mig, att med min forskning ge ett bidrag till professionen, genom att resultatet går att återföra direkt till industrin. Industriella företag som har funderingar om sin kundtjänst ska kunna ha användning av min avhandling.
Även när det gäller finansieringen av hans forskning återfinns professionskonceptet, då han fått bidrag både av det lokala näringslivet i Borås och av den KK-stödda Trading-gruppen på IDA som leds av lektor Arne Söderbom.
Givande samarbete
Nicklas Salomonson hoppas också att hans avhandling får betydelse för den kundtjänstpersonal han studerat. Själv har han fått ut mycket av samarbetet.
– Det är verkligen kul med den här typen av studier, att få jobba så nära människor. Förhoppningsvis är min avhandling även ett bidrag till dem.
Fotnot: Onsdagen den 19 oktober kl. 13:15 disputerar Nicklas Salomonson på Handelshögskolan i Göteborg.
Text: Pia Mattzon
Foto: Johanna Adamsson
Artikeln är fri för publicering. Högupplöst bild kan hämtas på: http://www.hb.se/press/Meddelande/2005/20051006.htm
Kontaktinformation
För mer information kontakta Nicklas Salomonson, Institutionen för data- och affärsvetenskap, Högskolan i Borås, tfn: 033-435 44 79, mobiltfn: 0730-332754 eller nicklas.salomonson@hb.se
I den så kallade Bolognaprocessen och i den senaste högskolepropositionen talas det om internationalisering ur ett politiskt eller ett ekonomiskt perspektiv. I praktiken handlar det mycket om student- och lärarutbyten med universitet i andra länder.
Men trots att internationalisering av den högre utbildningen har varit i fokus under lång tid så uppfattar lärare fortfarande fenomenet som vagt, obestämbart och tvetydigt.
Enligt Högskoleverkets riktlinjer för internationalisering ska studenterna bli interkulturellt kompetenta, genom att få en djupare förståelse av andra kulturer och bättre kunna analysera sina egna värderingar. Men hur ska dessa riktlinjer inlemmas i pedagogiken och översättas till praktisk handling?
I läroplanerna finns inte preciserat vilka interkulturella kompetenser och färdigheter som studenterna bör utveckla. Det blir därför avgörande hur den enskilde läraren undervisar och vilket innehåll han eller hon väljer till utbildningen. Didaktiken, det vill säga formerna för undervisning, är också avgörande för hur studenterna ska ta till sig innehållet.
– Lärarna gör goda insatser och berättar gärna om sina egna utlandserfarenheter men eftersom lärarna inte utgår ifrån en gemensam pedagogisk arbetsform, formas kunskapen väldigt godtyckligt, säger Monne Wihlborg.
Hon har undersökt närmare hur lärare och studenter på sjuksköterskeutbildningen uppfattar begreppet internationalisering och hur internationaliseringens idé omtolkas i undervisningsinnehåll och i undervisningssammanhang. Slutsatsen är att lärarna inte har någon gemensam tolkning av hur internationaliseringen bör konkretiseras i sjuksköterskeutbildningen.
Monne Wihlborg menar att det är hög tid att man diskuterar vad interkulturell kompetens innebär i relation till en specifik utbildning, även ur ett pedagogiskt perspektiv. Vilka färdigheter krävs för att studenterna ska kunna fungera i internationella sammanhang? Vilket kunskapsinnehåll och med stöd av vilken undervisningsform kan läroplanernas visioner om internationalisering förverkligas inom högre utbildning, inte endast sjuksköterskeutbildningen?
– Om vi menar att pedagogik och undervisningsformer har ett reellt värde i samband med internationaliserad undervisning och lärande, då måste man utveckla läroplaner som framhåller interkulturell kompetens och färdighet som väsentliga. Inte som idag lämna den pedagogiska delen av internationaliseringen åt slumpen, säger Monne Wihlborg.
Kontaktinformation
Monne Wihlborg disputerade den 23 september 2005 med avhandlingen A Pedagogical Stance on Internationalising Education. An Empirical study of Swedish nurse Education from perspectives of students and teachers.
Monne Wihlborg nås på telefonnummer 046- 222 87 40, 0731-52 54 32 eller e-post Monne.Wihlborg@pedagog.lu.se
I rapporten, som har titeln ”A pan-European comparison regarding patient access to cancer drugs”, konstateras att patienter på olika platser i Europa inte har lika stora möjligheter att få behandling med nya cancerläkemedel, trots att dessa har bevisat goda effekter. Det tar också olika lång tid innan de nya medicinerna blir tillgängliga för cancerpatienterna, till stor del beroende på i vilket land de bor.
Rapporten omfattar 19 länder, som tillsammans utgör närmare 75 procent av Europas befolkning. De länder som snabbast ställer nya läkemedel till patienternas förfogande är Österrike, Spanien och Schweiz, medan andra länder, exempelvis Storbritannien, Tjeckien, Ungern, Norge och Polen släpar efter.
– Den ökning av vårdkostnaden som nya läkemedel normalt sett medför måste vägas mot de fördelar dessa ger i form av ökad överlevnad och bättre cancervård för patienterna, säger Nils Wilking, docent vid Karolinska Institutet.
Forskning som gjorts i USA av dr Frank Lichtenberg vid Columbia University indikerar att ökad användning av nyare cancerläkemedel förbättrar överlevnadssiffrorna.
Forskarna pekar på att den totala vårdkostnaden för cancer i de studerade länderna är 120 euro per invånare, vilket endast motsvarar fem procent av kostnaderna för hälso- och sjukvården i dess helhet. Kostnaden för cancerläkemedel uppgår till mellan 7 och 16 euro per invånare i Europa. De direkta kostnaderna för cancervården domineras av vård av inneliggande patienter på sjukhus, som utgör 60─94 procent av de totala kostnaderna, medan kostnaderna för läkemedel uppgår till mindre än tio procent. Cancersjukdomar tar en betydligt mindre del av sjukvårdskostnaderna än vad som motsvarar deras andel av sjukdomsbördan.
– En bättre lösning för cancerpatienterna i Europa vore att anlägga ett bredare perspektiv i synen på de fördelar respektive kostnader som de nya läkemedlen medför för patienterna och samhället i stort, och att införa ett rationellare system för resursfördelning inom hälso- och sjukvårdssystemet, förklarar professor Bengt Jönsson vid Handelshögskolan.
– Det bör understrykas att nya behandlingsmetoder oftast riktar sig mot tydligt identifierbara populationer. Det finns exempel på föredömlig praxis i vissa länder där man försöker ge patienterna tillgång till nya läkemedel så snabbt som möjligt, säger Bengt Jönsson.
– Vi anser att dessa skillnader i fråga om att få tillgång till cancerläkemedel i Europa måste utjämnas. Vår förhoppning är att rapporten kommer att inspirera och motivera politiker och andra beslutsfattare till att omedelbart vidta åtgärder för att minska denna ojämlikhet, till nytta för alla cancerpatienter i Europa, säger docent Nils Wilking och professor Bengt Jönsson.
Det schweiziska läkemedelsföretaget F. Hoffmann La Roche Ltd har ovillkorat finansierat studien och framtagandet av rapporten, via ett så kallat ”unrestricted grant”.
För mer information kontakta:
Nils Wilking, docent vid Karolinska Institutet, mobil 073-625 17 19, e-post: nils.wilking@telia.com
Bengt Jönsson, professor vid Handelshögskolan i Stockholm, mobil 070-847 03 63, e-post: Bengt.Jonsson@hhs.se
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och information medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser vare år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
De nya greppen kan leda till att mycket av den kostsamma osäkerheten avseende logistikers ansvar för skador försvinner.
Logistikavtal har blivit allt vanligare. Transportbranschen är en av de globalt viktigaste näringsgrenarna. Hittills har det dock varit mycket oklart vilka regler som gäller mellan kunden och logistikern.
Jakob Heidbrinks avhandling bygger på en beskrivning av den moderna transportmarknaden. Heidbrink analyserar vilka juridiska implikationer logistikföretagens arbete har för förhållande med sina kunder. Analysen utmynnar i att det moderna logistikavtalet utgör ett avtal av särskilt slag. Enligt författaren omfattas detta avtal inte av den traditionella transporträttsliga lagstiftningen, vilket innebär att de i lagstadgade ansvarsbegränsningarna för transportörer inte gäller för logistiker.
Med denna utgångspunkt undersöks vilka andra regler som kan anses gälla för logistikavtalet. Enligt svensk kontraktsrätt kan den som utsatts för ett kontraktsbrott göra anspråk på antingen skadestånd, prisavdrag eller korrekt fullgörelse av avtalet; i vissa fall kan avtalet också hävas. Heidbrink analyserar var och en av dessa påföljder och rekommenderar att endast skadestånd och hävning bör komma ifråga för ett brott mot ett logistikavtal. Avhandlingen utgör alltså såväl en analys av den moderna transportindustrin som juridisk grundforskning avseende kontraktsbrottpåföljderna.
Jakob Heidbrink är jur. kand. och verksam som forskare i Civilrätt vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet. Disputationen äger rum fredagen den 7 okt. kl. 10.00 i de Geer-salen, Geovetarnas hus, Stockholms universitet, Frescati. Opponent är professor Hannu Honka, Åbo Akademi.
Läs mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida: www.juridicum.su.se
Kontaktinformation
Jakob Heidbrink nås på tel 08-16 15 22, 0708-67 45 06 eller
e-post: jakob.heidbrink@juridicum.su.se
Ska tidigare brottslighet påverka bedömningen av om gärningsmannen gjort sig skyldig till ett brott eller skall tidigare brottslighet uppmärksammas vid påföljdsbestämningen? Catharina Sitte Durling behandlar i sin nyligen framlagda avhandling båda frågeställningarna men tonvikten ligger på den senare.
Inledningsvis konstateras att tidigare brottslighet har uppmärksammats i svensk rätt under en mycket lång tid och att tidigare brottslighet i många utländska straffsystem beaktas som en försvårande omständighet. I avhandlingen förs en diskussion kring frågan vad som motiverar en strängare bestraffning av en återfallsbrottsling i jämförelse med en förstagångbrottsling. Är det gärningen i sig som kan anses mer klandervärd om den begås av en återfallsbrottsling eller motiveras en strängare bestraffning av att samhället förebygger ny brottslighet? Om man hävdar att återfall i brott är en tydlig indikation på ny brottslighet, så borde samhället dra nytta av en strängare bestraffning i syfte att hindra ny brottslighet. Om man finner en brottslings skuld i gärningen större beroende på att han är en återfallsbrottsling, så borde gärningen framstå som mer klandervärd.
Svensk påföljdsbestämning är gärningsorienterad, dvs. att straffet bestäms med utgångspunkt i den brottsliga gärningen. I avhandlingen konstateras att tidigare brottslighet kan beaktas på tre olika sätt i straffskärpande riktning. En fråga som ställs är om tidigare brottslighet ges en för stor betydelse i påföljdsbestämningen. Är det rimligt att kunna beakta en och samma försvårande omständighet vid valet av påföljd, vid förverkandet av villkorligt medgiven frihet och vid straffmätningen?
Läs mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida: www.juridicum.su.se
Kontaktinformation
Catharina Sitte Durling nås på tel 08-16 12 86 eller e-post: catharina.sitte@juridicum.su.se
Det är också känt att en person kan anses ha rätt till ersättning, men att det kan preskriberas eftersom kravet inte gjorts gällande i rätt tid. Vad som är mindre känt är att ett skadestånd kan preskriberas innan den berättigade känner till att han/hon har en fordran på skadestånd, ja skadeståndet kan ha preskriberats innan skada uppkommit överhuvudtaget.
Det exempel som är utgångspunkt för Herbert Jacobsons nyligen framlagda avhandling ”Preskriptionens funktioner. Fordringsrättsliga och ersättningsrättsliga problem i komparativ belysning” är att en person som till exempel inhalerar asbestfibrer kan få en cancer på grund av dessa fibrer. En sådan cancer kan ta lång tid att utvecklas och i avhandlingens hypotetiska exempel uppträder den första cancercellen först efter 12 eller 15 år. Eftersom preskriptionstiden börjar löpa vid den skadegörande handlingen, det vill säga tidpunkten för inhaleringen, och därefter löper i 10 år kan fordringen ha preskriberats innan den första cancercellen har uppstått.
Avhandlingen rör också relationen mellan reglerna och de beteenden som är underkastade reglering. Man kan ställa sig frågan om en person kan anses ha en rättighet, om denne inte vet att rättigheten finns? I centrum står betydelsen av att en person har kunskap, dels om regelverket och dels om de verkliga förutsättningarna. Denna fråga är i grunden också en fråga om betydelsen av det juridiska språket.
Herbert Jacobson är jur. kand. och verksam som forskare vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet.
Läs mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida: www.juridicum.su.se
Kontaktinformation
Herbert Jacobson nås på tel 08-19 01 41 eller e-post:herbert.jacobson@juridicum.su.se
