EURAPS, ett projekt som rör en ovanlig autoimmun sjukdom, har i dagarna fått stöd från EU:s sjätte ramprogram med 30 miljoner kronor under tre år. Projektet koordineras av Olle Kämpe, professor i molekylär medicin vid Uppsala universitet, och är en kraftsamling som ledande laboratorier i Europa, Australien och Hong Kong gör kring den ärftliga autoimmuna sjukdomen autoimmunt polyendokrint syndrom typ 1 (APS 1). Genen som är förändrad vid APS 1 har identifierats och detta har på senare tid lett till att en rad mekanismer som är viktiga för uppkomsten av andra vanligare autoimmuna sjukdomar har identifierats.

Syftet med projektet är dels att utveckla bättre diagnostik och behandling för patienter med APS 1 och att samtidigt öka medvetenheten hos läkare för denna sjukdom.

– Sjukdomen kan också användas som modell för att på molekylär nivå bättre förstå uppkomstmekanismerna för andra autoimmuna sjukdomar, såsom ungdomsdiabetes, sköldkörtelinflammation, Addisons sjukdom, vitiligo och alopeci, säger Olle Kämpe.

Genen som är defekt vid APS 1 kallas Aire (Autoimmune regulator) och uttrycks framförallt i specialiserade celler i tymus (brässen) där T-celler som känner igen egen vävnad i normala fall elimineras. Hur denna process regleras i detalj kommer att utgöra en stor del av projektet och är en viktig pusselbit för att förstå autoimmunitet i allmänhet.

APS 1 debuterar i tidiga barnaåren med svårbehandlad svamp i munnen. Under följande år förstör immunsystemet oftast många av de hormonproducerande körtlarna i kroppen och även andra vävnader kan angripas, som exempelvis hårsäckar med totalt håravfall som följd.

Kontaktinformation
Ytterligare information: Professor Olle Kämpe, tel, 018-6112978, 0708-151400, eller via e-post: olle.kampe@medsci.uu.se

En av de största utmaningarna för forskare inom biovetenskaperna är att förstå den komplexa reglerande mekanismen som styr huruvida en gen ”slås på” eller ”slås av”. Denna styrning sker genom att proteiner, så kallade transkriptionsfaktorer, interagerar med särskilda bidningsställen i DNA. Dessa bindningsställen kan befinna sig långt från den gen som regleras, och en enskild gen kan dessutom kontrolleras av flera transkriptionsfaktorer vid olika bindningsställen. Därför är det svårt att experimentellt studera hur regleringen sker.
– Vi var intresserade av att se om vi kunde lista ut hur många reglerande proteiner som interagerar samtidigt och hur de samverkar för att reglera genuttrycket, det vill säga slår på genen, säger Krysztof Fidelis, vid Lawrence Livermore National Laboratory, USA.

Det som är möjligt är att identifiera transkriptionsfaktorernas bindningsställen – vanligtvis ett par stycken för varje gen. Genom att använda en matematisk datormodell kallad rough sets tillsammans med experimentella data från genetiska studier av den mest studerade organismen inom biologin, jäst, lyckades forskarna formulera ett antal regler som förutsäger vilka kombinationer av DNA-”strömbrytare” som aktiverar en gen vid specifika biologiska förhållanden.
– Vi fann att samma transkriptionsfaktorer, i något olika kombinationer, kunde reglera olika gener, säger Jan Komorowski vid Centrum för bioinformatik, Uppsala.
– Att bindningsställen kan kombineras innebär att ett stort antal utfall i genuttrycket blir möjliga. Vi kunde förutsäga de reglerande mekanismerna för cirka en tredjedel av generna i jästgenomet vilket är lika bra eller bättre än med andra tekniker, fortsätter han.

Nästa steg blir att prova metoden på andra organismer, som bakterier och ryggradsdjur. Antalet organismer som fått sin DNA-sekvens kartlagd ökar ständigt, vilket har gett stora mängder data som kan bidra till råmaterialet för nya analyser.

Studien har letts av Jan Komorowski och Krysztof Fidelis och är ett samarbete mellan Lawrence Livermore National Laboratory, University of California, USA, universitetet i Warszawa och centrum för bioinformatik på Uppsala.

Artikeln på nätet: http://www.genome.org/cgi/content/full/15/6/856

Mer information:
http://www.uu.se/Adresser/X67.html
http://www.llnl.gov/

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Jan Komorowski, tel: 018-471 66 92, eller via e-post Jan.Komorowski@lcb.uu.se eller Torgeir Hvidsten, tel: 018-471 66 87 eller via e-post: Torgeir.Hvidsten@lcb.uu.se

Campylobacter är en vanlig matförgiftningsorsak över hela världen. En vanlig smittkälla är fjäderfä, i synnerhet slaktkyckling. I de flesta tempererade länder är campylobakterinfektion hos människor mycket vanligare under den varma årstiden.

Veterinär Helena Höök vid SLU har i sitt doktorsarbete undersökt genetiska och epidemiologiska samband, dels bland Campylobacter som koloniserar kycklingar, dels bland Campylobacter som orsakar sporadisk infektion hos människor. Hon har använt så kallad pulsfältsgelelektrofores, PFGE. Det är en molekylärgenetisk metod som ger ett bandmönster baserat på hur bakteriens DNA ser ut och som visade sig vara ett användbart verktyg för dessa ändamål.

I en slaktkycklingflock följde Helena Höök förekomsten av Campylobacter av olika genetiska typer. Under uppfödningen tillkom alltfler genotyper, med två olika typer funna vid två veckors ålder och sex typer dagen före slakt. Ytterligare två nya typer hittades i prover från slakten av flocken. Två tredjedelar av de provtagna fåglarna hade mer än en genotyp i mag-tarmkanalen. Hon såg inga tecken på att någon genotyp konkurrerade ut någon annan under uppfödningen av flocken.

Helena Höök undersökte även Campylobacter från människor som smittats i Sverige. Ett stort antal olika genotyper hittades, men många typer liknade varandra. Vissa grupper av liknande typer hittades mer koncentrerat under året än andra typer. Campylobacter som isolerats från barn tenderade att vara av mer ovanliga typer än isolat från vuxna.

Resultaten visar att flera genotyper kan finnas samtidigt i en kommersiellt uppfödd slaktkycklingflock och även i mag-tarmkanalen hos enskilda fåglar. Såväl upprepade smittotillfällen som genetiska förändringar inom bakteriepopulationen kan förklara denna variation. Även om människor infekteras av många olika genotyper av Campylobacter så kan en stor del av dessa vara genetiskt besläktade. Det verkar som om vissa genotyper av Campylobacter i de studerade områdena uppträder koncentrerat under en kort period av året.

Dessa årstidsvariationer kan tyda på att olika smittkällor för Campylobacter är viktiga under olika delar av året. Om det går att knyta de genotyper som är mer koncentrerade till sommar och höst till någon särskild smittkälla, skulle förebyggande åtgärder kunna inriktas på denna och få stort genomslag, då merparten av de inhemskt smittade fallen inträffar under just denna tid.
Veterinär Helena Höök, institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, försvarar fredagen den 30 september 2005 kl. 13.15 sin avhandling Campylobacter Epidemiology – Insights from Subtyping by Pulsed-Field Gel Electrophoresis .

Disputationen avser veterinärmedicine doktorsexamen och äger rum i Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum, Ultuna. Opponent är Professor Marja-Liisa Hänninen, University of Helsinki, Finland.

Kontaktinformation
Helena Höök, 018-67 23 92, Helena.Hook@bvf.slu.se

Njurartärstenos är en förträngning av blodkärl som leder blod till njurarna. Njurartärstenos kan orsaka högt blodtryck och försämrad njurfunktion. Sjukdomen kan upptäckas med många olika tekniker, och hittills har det varit oklart vilken metod som är bäst lämpad.

– Tidigare har man gjort studier på en teknik i taget och haft svårigheter med att jämföra resultat från olika patientgrupper. Jag har i en studie jämfört alla fyra tekniker på alla patienter, berättar Hampus Eklöf.

Han har undersökt 53 patienter med missänkt njurartärstenos med duplex ultrasonografi, captopril renografi, magnetkameraundersökning och datortomografi. Captopril renografi, som innebär att ett radioaktivt ämne sprutas in i blodådrorna för att halten av radioaktivitet sedan ska kunna mätas i njurarna, visade sig fungera dåligt. Magnetkameraundersökning var den bästa metoden för att ställa diagnosen, medan datotomografi var näst bäst.

– Det är ett kontroversiellt resultat eftersom captopril renografi har setts som den bästa metoden tidigare. I vårdprogrammet för Akademiska sjukhuset rekommenderas den som förstahandsmetod. Efter den här studien kommer vi förmodligen att skriva om vårdprogrammet, och redan nu har användningen av captopril renografi minskat, säger Hampus Eklöf.

Dessutom kom Hampus Eklöf fram till att ballongvidgning är en tekniskt effektiv behandling av njurartärstenos som ger acceptabla resultat. I avhandlingen visar han också att koldioxid är bättre att använda som kontrastmedel vid kärlröntgen än jod, eftersom koldioxid inte försämrar njurarnas funktion.

Kontaktinformation
Hampus Eklöf kan nås på 018-611 47 90 eller via Akademiska sjukhusets växel 018-611 00 00 och sökarnummer 91 224, samt via e-post: hampus.eklof@radiol.uu.se

Leg sjuksköterska Ann-Marie Svensson har bland annat i sin avhandling studerat journalerna från samtliga diabetespatienter som mellan 1988 och 1998 vårdades på hjärtintensiven vid Östra sjukhuset i Göteborg för ”mindre” hjärtinfarkter och så kallad instabil kranskärlssjukdom.

Resultaten i Ann-Marie Svenssons avhandling visar att diabetiker med höga sockernivåer i det akuta sjukdomsskedet hade större risk att dö under sjukhustiden, efter 30 dagar och upp till två år efter insjuknandet. Resultaten visar också att lågt blodsocker medförde en ökad risk för att diabetespatienten med instabil kranskärlssjukdom dog under sjukhusvistelsen.
– Även om det är viktigt att intensivt behandla för höga blodockernivåer i samband med hjärtinfarkt, är det synnerligen viktigt att inte behandla så intensivt att för låga blodsockernivåer nås. De låga nivåerna kan vara lika farliga som de kraftigt förhöjda nivåerna, säger Ann-Marie Svensson.

I avhandlingen har hon också undersökt diabetessjukdomens betydelse för långtidsprognosen för patienter med akut hjärtinfart i Minnesota, USA och i Göteborg, Sverige. Studien omfattade 3 824 patienter. Av dessa var 734, 19 procent, diabetiker som fått akut vård under två tidsperioder, 1990-1991 och 1995-1996. Långtidsuppföljning påvisade att dödligheten var lägre, både i USA och i Sverige under den senare tidsperioden.
– Orsaken till detta kan vara att behandlingen av kranskärlssjukdomar har blivit betydligt bättre under det senaste decenniet. Dels har den medicinska behandlingen förbättrats genom nya och effektivare läkemedel, dels har användningen av ballongvidgning och bypasskirurgi ökat, säger Ann-Marie Svensson.

Ett annat tydligt resultat i avhandlingen är att de diabetiker som drabbades av kärlkramp eller hjärtinfarkt dessutom behövde större vårdinsatser.
– Under en sjuårsperiod efter det akuta insjuknandet i hjärtinfarkt eller kärlkramp behövde de upp till 50 procent fler vårddagar i jämförelse med hjärtsjuka utan diabetes, säger Ann-Marie Svensson.

Avhandlingen för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, hjärt-kärlinstitutionen
Avhandlingens titel: Diabetes mellitus and acute coronary syndromes. Prognosis and risk factors
Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
Avhandlingen skriven av:
Leg sjuksköterska Ann-Marie Svensson, telefon: 070-665 25 60, e-post: ann-marie.svensson@hjl.gu.se

Handledare:
Professor Mikael Dellborg, telefon: 031-343 40 00, e-post: mikael.dellborg@hjl.gu.se

Det är vanligt att unga elitidrottare som deltar i sporter med hög belastning på ryggen drabbas av förslitningar och skador i diskarna som sitter mellan ryggkotorna. Leg läkare Adad Baranto har i sin avhandling studerat ryggarna hos 20 elitsimhoppare i åldern 10 till 21, och 71 elitidrottare i åldern 18 till 41 inom sporterna tyngdlyftning, brottning, ishockey och orientering. Idrottarnas ryggar undersöktes med hjälp av magnetkamera för att se bröst- och ländryggsförändringar. De fick också uppge om de haft några ryggbesvär.

Resultaten visar att 67 procent av simhopparna hade en eller flera förändringar på ryggraden i början av studien. Dessa förändringar hade blivit sämre i hälften av fallen när simhopparnas ryggar undersöktes igen efter fem år. Bland dem som hade friska ryggar i början av studien var det bara en som under de fem åren utvecklat en förändring på ryggraden. Hela 89 procent av simhopparna rapporterade dessutom att de hade eller hade haft besvär med ryggsmärtor.

Även i gruppen som bestod av 71 elitidrottare förekom mycket ryggproblem. Magnetröntgen visade att 91 procent av dem hade förändringar på ryggraden och 78 procent uppgav att de hade eller haft ont i ryggen. De vanligaste skadorna var förslitning av diskarna i ryggraden, och skadorna var värre vid en uppföljning efter 15 år. Det var vanligare att de skador som fanns vid studiens början hade förvärrats än att nya skador hade uppkommit.

I experimentella studier har Adad Baranto undersökt skademönstret hos normala och förslitna ryggdiskar hos unga grisar. Dessa studier visar att det är större risk att skada ryggen vid bakåtböjning av ryggen än vid framåtböjning. Vid belastning av ryggen vid böjning orsakades skador i ryggkotornas tillväxtzon, både på normala och förslitna diskar. Den belastning som krävdes för att skada en normal disk var signifikant lägre än kraften som krävdes för att skada en försliten disk.

– Att majoriteten av ryggförändringarna hos elitidrottarna fanns redan i början av studien talar för att de uppkommit under tillväxtperioden. Det bekräftas av de experimentella studierna på grisarna där det visade sig att kotkroppens tillväxtzon är den svagaste punkten vid belastning av ryggen, säger Adad Baranto.

Adad Barnato har inte studerat olika träningsmetoder, men tror att med förändrade träningsmetoder går det att minska riskerna för dessa skador.
– Ungdomar bör undvika att träna styrka och istället fokusera träningen på fysisk träning, det vill säga teknik, koordination, balans och reaktionsförmåga, säger Adad Baranto.

Avhandlingen för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för de kirurgiska disciplinerna, avdelningen för ortopedi
Avhandlingens titel: Traumatic High-Load Injuries in the Adolescent Spine. Clinical, Radiological and Experimental Studies
Avhandlingen försvaras klockan 9.00 fredagen den 30 september 2005 i SU/Sahlgrenskas aula, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingen skriven av:
Leg läkare Adad Baranto, telefon: 070-747 68 62, e-post: adad.baranto@vgregion.se

Handledare:
Docent Leif Swärd, telefon: 073-412 04 67, e-post: leis@lsward.wanadoo.co.uk