Att bli förälder för första gången är förenat med hopp, glädje, oro och förväntningar. Tiden efter förlossningen kan för vissa kvinnor innebära en ökad sårbarhet – allt från nedstämdhet till den mer sällsynta, men mycket allvarliga, sjukdomen postpartumpsykos (amningspsykos) – där ungefär 1 på 1000 förlösta kvinnor per år drabbas. I de flesta fall debuterar psykosen strax efter eller under de första veckorna efter förlossningen. Sjukdomsförloppet är snabbt med kännetecken som akut förvirring, humörsvängningar och vanföreställningar om att skada sig själv eller barnet.

– Det är ett område som vi känner starkt för och som det har forskats alldeles för lite inom, säger forskningsledaren Kristina Sundquist.

Hon har tillsammans med doktoranden Anna Nager gjort en av de största studierna om postpartumpsykos däröver en halv miljon förstföderskor har ingått. Forskarna har följt alla förstföderskor i Sverige under åren 86 97. De har valt ut de kvinnor som varit inlagda på sjukhus på grund av postpartumpsykos och tittat på om faktorer som ålder, utbildning, civilstånd och vilken tidsperiod barnet är fött kunde ha samband med inläggning på sjukhus. Ett oväntat resultat var att antalet förstföderskor inlagda på sjukhus för mpostpartumpsykos minskade med 30 procent under 90- talet. Trots det tror inte Kristina Sundquist att färre har drabbats.

– Med tanke på att antalet insjuknade historiskt sett inte har varierat -inte heller om man jämför mellan olika länderär det osannolikt att det plötsligt här i Sverige skulle minska så markant. En möjlig förklaring är att slutenvårdsplatserna inom psykiatrin nästan halverades under denna tidsperiod.

– Om vårdplatser har saknats kan det ha påverkat läkarnas beslut om inläggning. Vi vet inte vart kvinnorna i stället har tagit vägen. Prognosen är god om kvinnan fort får rätt vård, annars kan konsekvenserna för både mamman, barnet och anhöriga bli ödesdigra. Eftersom risken är mycket stor att modern skadar både sig själv och barnet är det nödvändigt med professionellt stöd dygnet runt och medicinsk behandling.

Det finns inget entydigt svar på varför vissa kvinnor insjuknar, men både biologiska och psykosociala faktorer anses bidra till att psykosen bryter ut. I studien konstateras att en äldre nybliven mamma löper 6 gånger större risk än en yngre att drabbas. Även ensamstående nyblivna mammor är i farozonen. Risken att insjukna är 1,6 gånger högre än för någon som har en livspartner. Däremot hade inte socioekonomiska faktorer som utbildningsnivå
någon betydelse.

– Några förklaringar kan vara att hormonella rubbningar, trötthet och risken för komplikationer i samband med graviditeten ökar med stigande ålder och att förväntningarna är höga. Det är naturligtvis också extra sårbart och stressande att inte ha det stöd som behövs för att klara av allt det nya som det innebär att bli förälder.

– Vår studie ger viktig kunskap för personalen i vården, främst med tanke på att antalet äldre förstföderskor i
Sverige ökar och att det finns många ensamstående mammor. Ju mer fakta vi har, desto bättre kan vi bli på att hjälpa de drabbade. Studien är också ett bra underlag för beslutfattare och politiker.

Andningsproblem på grund av nedre luftvägsinfektioner är en av de vanligaste anledningarna till att barn behöver sjukhusvård. I cirka 20 procent av fallen kan man idag inte fastställa vad som orsakat infektionen. De svenska forskarna kunde påvisa bocaviruset i 17 fall av sjukvårdskrävande nedre luftvägsinfektioner under ett år.

– Virusinfektioner är ett av världens största hälsoproblem som ger upphov till allt mellan AIDS och snuva, och dödar tusentals personer varje dag. Trots det har vi idag ingen fullständig bild av vilka virus som finns, säger virusforskaren Tobias Allander.

Tobias Allander har tillsammans med Björn Andersson utvecklat den metod, som gör det möjligt att systematiskt söka igenom prover för okända virus.

– Vi tror att det viktigaste med vår upptäckt är man nu snabbt kommer att kunna kartlägga många fler virus och det kan bidra till att lösa viktiga medicinska gåtor. En kartläggning av nya virus ger möjligheter både till diagnostik och behandling av sjukdomar som idag har okänd orsak, säger Tobias Allander. Många forskare tror att ännu okända virus kan ha betydelse för uppkomsten av exempelvis ungdomsdiabetes och multipel skleros (MS).

Tobias Allander är forskare vid Centrum för molekylär medicin på Karolinska Institutet och läkare vid kliniskt mikrobiologiska laboratoriet på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Björn Andersson är docent vid Centrum för genomik och bioinformatik, Karolinska Institutet.

För mer information kontakta:
Tobias Allander, tel. 08-517 735 80, 070-341 19 32, tobias.allander@karolinska.se
Björn Andersson, tel. 08-524 839 87, 070-355 39 87, Bjorn.Andersson@cgb.ki.se

Pressekreterare Sabina Bossi, tel. 08-524 838 95, sabina.bossi@admin.ki.se

– Vi undersöker olika naturprodukter som har en dokumenterad effekt på människor för att se hur de påverkar nervsystemet. Det ger dels en större förståelse för hur nerver fungerar, dels idéer till utveckling av nya läkemedel, säger docent Peter Zygmunt.
Han och professor Edward Högestätt leder en medicinsk forskargrupp vid Lunds universitet, som samarbetar med en annan forskargrupp i San Fransisco samt med en grupp lundakemister ledd av professor Olov Sterner.
Forskarna visar nu i en artikel i den internationella tidskriften PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences) att allicin, det aktiva ämnet i vitlök, binder till en receptor på smärtnerverna. Detta öppnar en s k jonkanal i nerverna och startar en hel kaskad händelser i vitlöksätarens mun, ryggmärg och hjärna.
Senap och chilipeppar fungerar på likartade sätt, och alla tre är också gamla medicinalväxter. Chilipeppar lär t ex ha använts av aztekerna i Mexico för att bota tandvärk, och i Kina som bedövningsmedel vid kastreringen av kejsarrikets eunucker. Senapsplåster har använts mot bl a reumatiska besvär och ledinflammationer, och vitlök används ofta för att förebygga förkylningar.
– När vi nu vet vilka receptorer som påverkas av vitlök och de andra medicinalväxterna, så har vi möjlighet att skräddarsy läkemedel som kan påverka just dessa receptorer och därmed funktionen hos de berörda nerverna, förklarar Edward Högestätt.
Ett av skälen till de tre medicinalväxternas mångsidiga effekter kan vara att de nerver de påverkar finns i hela kroppen, även i luftvägar, magtarmkanal och urinblåsa där de har en kontrollerande funktion. Går något fel i systemet sviktar kontrollen: en överaktivitet i nerverna i urinblåsan kan exempelvis ge inkontinens.
Växterna själva tros ha utvecklat de brännande ämnena för att hindra angripare. Och försvaret fungerar verkligen bra mot gnagare – men inte mot människor.
– Människan har nämligen lärt sig uppskatta stark mat. Det finns t o m studier som visar att smärta i munnen bidrar till smakupplevelsen! säger Peter Zygmunt.

Mer information Peter Zygmunt, 070-6798959 och peter.zygmunt@med.lu.se eller Edward Högestätt, 0705-573037 och Edward_D.Hogestatt@med.lu.se.

Bakterier som lever i symbios med flercelliga organismer har den minsta arvsmassa vi känner till hos levande organismer. Den har utvecklats från förfäder med större arvsmassa, men har under evolutionen mot en symbiotisk livsstil förlorat genetiskt material. Mekanismerna bakom denna utveckling och hastigheten med vilken arvsmassan kan minska i storlek har tidigare varit dåligt utforskat.

I denna studie har minskningen av arvsmassan studerats i realtid hos Salmonellabakterier som odlats under betingelser som liknar en intracellulär symbiotisk livsstil. Forskarna kunde, med hjälp av bland annat mikrochipteknik, identifiera förlust av genetiskt material med upp till fyra procent i flera av de odlade stammarna. Resultaten visar att denna förlust initialt sker med förvånansvärt hög hastighet.

– Vi har uppskattat att en arvsmassa av Salmonellas storlek skulle kunna krympa i storlek med 20 procent på 50 000 år, vilket är en evolutionärt sett mycket kort tid, säger professor Dan Andersson, Uppsala universitet, som lett studien.

I arvsmassan finns långa, identiska DNA-sekvenser som medverkar när DNA
flyttas eller förloras i en kromosom, i en process som kallas homolog
rekombination. Tidigare forskning, där DNA hos bakterier med liten arvsmassa jämförts med släktingar med stor arvsmassa, tyder på att det är under denna process förlust av genetiskt material vanligen skett. Den största förlusten av arvsmassa har skett tidigt under evolutionen, medan det inte hänt så mycket under den senaste tidsperioden, vilket har förklarats med att det inte finns tillräckligt många identiska sekvenser kvar i organismernas arvsmassa.

– I vår studie saknades identiska sekvenser i den förlorade arvsmassan. Det tyder på att den snabba, initiala förlusten av arvsmassa kan styras av helt andra mekanismer, säger Dan Andersson.

Kontaktinformation
Kontaktperson: Dan Andersson, tel: 018-471 41 75 eller via e-post: Dan.Andersson@imbim.uu.se

– Vi ser med tillfredsställelse att den utbildning som Stockholms stad kommer att ge sin personal innebär att nya forskningsrön kommer de kanske mest behövande till del genom det dagliga arbetet med klienter, säger Elisabet Asplund, VD Karolinska Education AB, Karolinska Institutets utbildningsbolag.

Valet av utbildning gjordes utifrån den forskning som finns inom individ och familjeomsorg. De metoder som visat ett gott resultat i aktuell forskning bygger ofta på kognitiv beteendeterapi när det gäller de målgrupper som socialtjänsten kommer i kontakt med. Flera av de nya arbetsmetoder som införs inom Stockholms stad bygger på kognitiv grund, till exempel MST (Multisystemisk terapi för utagerande ungdomar) och KOMET (föräldrastödsprogram). Kompetensfonden har därför vänt sig till Karolinska Education, som nu har utformat en 5-poängsutbildning i kognitiv beteendeterapi, KBT. Kurserna startar den 18 augusti och utbildningarna pågår hösten 2005 och under 2006.

– Det är mycket glädjande att drygt 1500 personer inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg har nappat på vårt erbjudande. Jag är särskilt glad att denna kompetensutveckling har erbjudits personal i socialtjänst som sällan får liknande möjligheter, säger Rolf Mirlas, direktör Kompetensfondens kansli, Stockholms stad.

– Klienterna är vuxna och barn och ungdomar med olika problem – droger, våld, kriminalitet, dåligt mående, psykiska problem, kaotisk ekonomi. Det första kursdeltagarna får lära sig är att utreda vad som vidmakthåller det nuvarande beteendet. Varför är Kalle kriminell? Vad vinner han på sitt beteende? Samtidigt med detta får kursdeltagarna börja lära sig motiverande samtal.

– Att kunna möta och samtala med individer på ett sätt som kan öka motivationen att förändra sig utifrån sina egna värderingar och målsättningar. KBT är en effektiv metod och den inriktning inom psykoterapin som växer snabbast med tanke på forskningsmängden, säger Eva Magoulias, kursansvarig psykolog och psykoterapeut.

För mer information kontakta:
Eva Magoulias, kursansvarig, Karolinska Institutet, tfn 08-517 796 03, 070-460 23 49.
Richard Markstedt, projektledare Karolinska Education, tfn 08 -524 865 46.
Kristin Marklund, projektledare Kompetensfonden, Stockholms stad, tfn 08-508 29 568.

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan www.ki.se

Birgitta Wireklint Sundström är en drivande kraft inom ambulanssjukvård i Sverige. Sedan år1999 leder hon kunskapscentrum PreHospen på Högskolan i Borås, som blivit både nationellt och internationellt erkänt för sin forskning och kunskapsutveckling kring ambulanssjukvård.

Den 26 maj disputerade hon på Växjö universitet. Hennes avhandling heter Förberedd på att vara oförberedd – en fenomenologisk studie av vårdande bedömning och dess lärande i ambulanssjukvård.

Som universitetsadjunkt på Institutionen för vårdvetenskap vid Högskolan i Borås och undervisande lärare i ämnet vårdvetenskap med inriktning mot ambulanssjukvård, har hon blivit väl förtrogen med brister och behov inom utbildningen till ambulanssjuksköterska.
– Vi har till exempel bara haft ett enda dokument på svenska, ”Att förstå vårdvetenskap”, och avsnittet om ambulanssjukvård är endast på 5-6 sidor.

Högsta betyg till avhandlingen
Medicinskt grundad litteratur är nog så viktig, och ”har alltid funnits”, som Birgitta själv uttrycker det. Men på en vårdvetenskaplig institution behövs mer.
– Den nya läraren som kommer till utbildningen i höst, jobbar sedan flera år som ambulanssjuksköterska* och har blivit jättetänd på mitt material. Det är det bästa betyg jag kan få: Om min avhandling leder till att verksamma vårdare förstår hur vi ska koppla ihop praktik med teori i det dagliga vårdarbetet.

Ambitionen att förena teori och praktik har funnits med henne länge. Och med tanke på behovet av studiematerial bestämde sig Birgitta Wireklint Sundström för att hennes avhandling skulle innehålla en undervisningsdel, med några didaktiska idéer.
– Och den allra viktigaste handlar om att kombinera vårdvetenskap och medicinsk kunskap, säger hon med eftertryck.

Hennes sätt att prata förstärker effektivt hennes budskap. Hon betonar vissa ord lite extra, eller upprepar vissa meningar, för att poängtera vad hon just sagt. Den småländska dialekten tycks ytterligare understryka det som är särskilt angeläget.

– Vi måste lära oss från början att det inte råder något konkurrensförhållande mellan dessa två vetenskaper. Istället handlar det om att de är mer eller mindre dominanta i olika situationer.
– Ibland är det den vårdvetenskapliga kunskapen som i ett lugnt vårdtempo kan dominera. En annan gång kräver patientens medicinska tillstånd en annan kunskap. Då ska detta inte på något sätt ifrågasättas.

Men vårdarna, som är antingen ambulanssjuksköterskor eller -sjukvårdare, måste alltid styras av att de är just vårdare, påpekar hon.
– Och det innebär att allt de gör, även den medicinska tillämpningen, ska ske med en vårdande hållning, säger hon och betonar ordet ”vårdande” kraftfullt men ändå mjukt, såsom ordet kräver.

Patienten framför allt
Birgitta Wireklint Sundström är en intensiv, engagerad och ivrig person. Orden flyter fram i en strid ström, noggrant utvalda och exakta.
Att det är patienten som står i främsta rummet i hennes tankar, hennes arbete och hennes avhandling, går inte att ta miste på. Det handlar om att aldrig glömma att det är en människa som vårdas, menar hon, att alltid komma ihåg att patienten är ett subjekt som aldrig ska objektifieras. Det finns många konkreta exempel:
– Att inte stiga över patienten till exempel. Så här, säger hon och reser sig från stolen och tar ett kliv över en fiktiv patient på golvet.
– Då har man ju förtingligat patienten, utbrister hon och fortsätter uppmanande som till sina studenter: Gå runt – och försök alltid att förklara.

Det är en av ambulansvårdarnas viktigaste uppgifter. Att förklara och berätta för den skadade eller sjuke patienten. Även om patienten är medvetslös eller näst intill.
– Om vi kliver in i en bil efter en olycka, sitter bakom patienten och kanske måste sätta på en halskrage, ska vi hela tiden prata som om personen är med oss. För vi vet aldrig.
– Och många gånger har vi fått höra efteråt att de ändå uppfattat något…

Och som för att räta upp stämningen, eller frammana ett positivt tänkande, tillägger hon:
– Men det här är egentligen inget problematiskt. Det handlar bara om att vi ska göra det till vardagsmat.

Kommunikation med människan bakom
Åter till vetenskaperna. Birgitta Wireklint Sundström reder ut begreppen och förklarar skillnaden i synsätt mellan medicinsk vetenskap och vårdvetenskap:
– Den medicinska kunskapen har alltid som syfte att behandla och åtgärda beroende på en orsak. Behandlingen ska bara ske mot den orsaken. Om ett hjärta stoppat ska hjärtat sättas igång. Det behöver inte ske i gemenskap med patienten. Och det är inget fel med det, så måste vi göra.
– Men den vårdvetenskapliga kunskapen sker alltid i ett gemensamt sammanhang med den jag hjälper. Ur ett vårdvetenskapligt perspektiv är det hela tiden kommunikation, en dialog med patienten. Vi kallar det för vårdande gemenskap – att alltid se människan bakom.

I sin avhandling ger hon flera belysande exempel på situationer där den vårdvetenskapliga kunskapen är den mest framträdande. Exemplen bygger på berättelser från de vårdare hon intervjuat i sina studier, eller från tillfällen då hon varit med och observerat. Hon berättar om ett av dem:

– Vi kommer hem till en kvinna, larmet är bröstsmärta. Kvinnan som larmat rusar omkring i lägenheten och är väldigt rädd och orolig.
– Vårdaren får ingen kontakt med kvinnan. Då gör han så här: Med ett vårdande perspektiv sätter han sig vid köksbordet. När kvinnan sprungit några varv till i lägenheten kommer hon och sätter sig. Han börjar prata lugnt med henne, utan att diskutera hennes hjärta, frågar vad hon vill ha med sig till sjukhuset och annat.
– Sedan säger han: Men hör du, jag ska väl ändå ta och känna på pulsen, så får vi se hur hjärtat mår. Och kvinnan sträcker sin arm över bordet så att han kan känna efter.

Om vårdaren hade sett den här situationen enbart ur ett medicinskt perspektiv, hade han mer eller mindre tvingat sig på henne för att få känna pulsen och lägga på EKG-elektroder, menar Birgitta Wireklint Sundström.
– Det här är ett typiskt exempel på när den vårdande hållningen får dominera.

Personalens paradox
Som titeln på hennes avhandling anger, vill Birgitta Wireklint Sundström sätta fingret på ambulansvårdarnas paradox: Att vara förberedd samtidigt som man är oförberedd.
– I ambulanssjukvård försöker man alltid vara förberedd, för att handla så fort och effektivt som möjligt, ur ett medicinskt perspektiv. Därför har man alltid handlingsplaner, som är konkreta och handlingsinriktade. Och bygger vanligen på en generalisering: Om vi har ”det här” problemet, så gör vi ”så här”.
– I den andra förberedelsen finns en tanke: Nej, det här kan vara precis vad som helst.

Alla uppdrag utgår från de uppgifter vårdarna får i larmet från SOS.
– Larmet sätter igång tankar utifrån sådant du redan varit med om, det skapar förväntningar om att det ska vara som det varit tidigare.
– Men så lyser varningslampan: Det är så många gånger helt annorlunda när man kommer fram till patienten.

Det handlar återigen om den vårdande hållningen. Att bromsa in och individualisera, menar Birgitta Wireklint Sundström.
– För just den här personen har sina behov, även om larmen kan se förvillande lika ut. Och därför är man alltid oförberedd för det individuella och förberedd på att ha en öppen hållning i situationen.

Så mycket mer än blåljus
Under vårt samtal väcker hon själv frågan som hon tror att andra också ställer: Vad kommer den här forskningen att betyda för vården? Svaret är kanske inte det givna:
– Allra, allra mest betyder den att ambulanssjukvård får ett annat förtecken än blåljusen.
Hon säger det lugnt och ganska tyst. Men sedan höjs rösten och tempot när hon poängterar att ambulanssjukvård är så mycket mer än den generella ”populärmodell” som visas i filmer och TV.
– Ta exemplet när SVT skulle visa Stockholms helikoptersjukvård. Det var ju bara Prio 1-sjukvård**! Bara livräddande åtgärder. Det är ju en sådan liten del av ambulanssjukvården, omkring 20 procent av fallen.
– Men allmänheten får ju aldrig veta vad den större delen är, man visar bara den lilla, smala – som är glamorös och tuff.

Det hon vill framhålla, och kanske även uppvärdera, är istället den lugna vård som faktiskt utförs i ambulanserna.
– Ett lugnt vårdtempo kallar jag det. Det vanligaste är inte att rusa fram med snabba åtgärder, det vanligaste är ett stort utrymme för det långsamma vårdtempot.

Det här är vad hennes avhandling verkligen handlar om, anser hon själv: Vad kännetecknar vårdarnas bedömning inom ambulanssjukvård? Det lugna, att få kontakt med patienter i varierande situationer.

Öka allmänhetens kunskap
Att ambulansvårdarna numera gör en stor del av de bedömningar som tidigare utfördes på akutmottagningarna, är det också få som känner till. Birgitta Wireklint Sundström vill gärna bidra till att allmänheten får större kunskap om ambulansvårdarnas kompetens.
– Många har en uppfattning om att det är som förr, att de ska bli körda till akuten och där få ”den riktiga” vården. Patienterna vet inte att hjälpen kan påbörjas redan i deras hem, och att de kanske till och med slipper åka till sjukhuset.
– Det ser jag som ett jättestort problem, att människor inte känner till det här.

Kanske nästa steg för Birgitta Wireklint och kunskapscentrum PreHospen blir att starta en ny kampanj för massinformation, liknande den som gjordes för ett antal år sedan, då svenskarna fick lära sig när och varför de skulle ringa 90 000. Hon skulle åtminstone gärna vilja delta i en informationskampanj för 112 och den ”nya” ambulanssjukvården.

Härnäst på agendan står dock att omsätta avhandling till praktik. I höst får Birgitta Wireklint dela med sig av sina kunskaper till studenterna på den ettåriga utbildningen till ambulanssjuksköterska vid Högskolan i Borås.

Text och foto: Pia Mattzon

* Den formella beteckningen för ambulanssjuksköterska är ”Specialistsjuksköterska inom akutsjukvård med inriktning mot ambulanssjukvård”.

** Prio 1 = prioritering 1, d.v.s. högsta prioritet där patientens tillstånd kan vara livshotande.

Kontaktinformation
För mer information: Birgitta Wireklint Sundström
Birgitta.sundstrom@hb.se
033-435 47 77
0702-76 54 85

Läs mer om henne och PreHospen på: www.prehospen.hb.se

Förvärvade hjärnskador är skador som påverkat hjärnan under barnens utveckling genom yttre trauma eller sjukdom. Brister i uppmärksamhet, minne och exekutiva funktioner är de vanligast förkommande kognitiva svårigheterna efter förvärvade hjärnskador både hos barn och vuxna. De kan ha en negativ inverkan på inlärningsförmåga och psykosocial utveckling. Det finns idag mycket få vetenskapligt utprövade kognitiva behandlingsmetoder för barn med förvärvade hjärnskador.

Neuropsykolog Ingrid Hagberg-van’t Hooft beskriver i sin avhandling från Karolinska Institutet en kognitiv behandlingsmetod, specifikt utvecklad för barn med uppmärksamhets- och minnessvårigheter efter förvärvade hjärnskador. Metoden, som kallas Amat-c (Amsterdam memory and attention training for children) har testats på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Efter en inledande pilotstudie, utvärderades metoden i en kontrollerad studie på 38 barn i åldrarna 9-16 år med uppmärksamhets- och minnessvårigheter efter förvärvade hjärnskador. Fjorton av barnen hade hjärntumörer, 21 barn hade råkat ut för trafikolyckor eller liknande och fem fick hjärnpåverkan på grund av olika sjukdomar. Alla barn var i ett stabilt skede minst 1 år efter skadan.

Barnen tränade tillsammans med en ”coach ” (förälder eller lärare) 30 minuter per dag under 17 veckor. Träningen innehöll minnes- och uppmärksamhetsövningar, samt strategiträning och studieteknik. En gång per vecka träffade barnen och dess tränare en psykolog eller specialpedagog för att utvärdera den gångna veckans träning och få nya uppgifter.

Barnens uppmärksamhet och minnesfunktioner undersöktes med neuropsykologiska test före och efter träningen samt efter 6 månader. Frågeformulär kring barnens skolprestationer, uppmärksamhet, minne, planeringsförmåga samt sociala beteende, besvarades av föräldrar, barn och lärare.

Resultaten från neuropsykologiska test visade att behandlingsgruppen förbättrats signifikant, jämfört med en kontrollgrupp, främst på komplexa test av uppmärksamhet och minne. Vid uppföljningen 6 månader efter avslutad behandling visade sig bestående signifikanta positiva effekter vid test av komplexa uppmärksamhets- och minnesfunktioner i behandlingsgruppen jämfört med kontroller. Framförallt lärare beskrev att barnen i behandlingsgruppen förbättrat sitt beteende signifikant då det gäller skolprestationer, uppmärksamhet och planeringsförmåga. Föräldrarnas och barnens skattningar visade samma trend.

Avhandling:
Cognitive rehabilitation in children with acquired brain injuries

Författare:
Ingrid Hagberg-van’t Hooft, institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, tel 08-517 775 38, mobil 073-985 21 99, e-post: ingrid.hagberg-vant-hooft@sll.se

Disputation:
Fredag 19 augusti 2005 kl. 9, Skandiasalen, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.

Avhandlingens ramberättelse och abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-380-9

Kontaktinformation
Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@admin.ki.se

Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan www.ki.se