Trots att riskhantering och säkerhetsarbete har utvecklats förblir talen för olyckor på arbetsplatser höga. Livsmedelsindustrin är ett exempel på en olycksdrabbad bransch.

Petra Willquist har skrivit en doktorsavhandling om säkerhetsarbete i livsmedelsbranschen med syftet att identifiera varför det inte fungerar tillfredsställande. I fyra år har hon arbetat med tre olika företag i livsmedelsbranschen. I fallstudier kartlade hon först vad företagen gör, vilka risker som finns och hur de åtgärdas.

– Jag kunde konstatera att företagen ofta är mycket handlingsinriktade när det gäller att åtgärda tekniken, till exempel fysiska skydd. Däremot är de sämre på att arbeta med olyckor som inte direkt kan kopplas till tekniska orsaker, säger Petra Willquist.

Enligt henne finns en tendens att inte räkna vissa olyckor som ”riktiga”. Ofta gäller det olyckor som har mer att göra med attityder och beteende, som kunnat undvikas med metoder som utvecklar operatörernas kunskap och möjligheter för säkert agerande. Exempel kan vara när någon gjort fel trots tillsägelse.

I den andra delen av arbetet gjordes kvalitativa intervjuer med ledning, operatörer, skyddsombud och arbetsmiljöansvariga. Petra Willquist konstaterar att det fanns konflikter mellan säkerhetsmål och andra mål, till exempel produktivitet och kvalitet, då det ibland blev nödvändigt att sätta säkerheten ur spel. Det uppstod även problem när mål skulle konkretiseras eftersom aktörer hade olika mentala modeller av begreppen säkerhet och olycka.

Detta är viktigt inte minst idag, när industrin ställs inför stora utmaningar för att behålla sin konkurrenskraft. Kraven ökar på effektivitet och flexibilitet, samtidigt som olyckstalen är höga. Vanligt i livsmedelsbranschen är halkolyckor, eftersom golven måste vara lätta att rengöra.

– Om företag effektiviserar och minskar personal, kan exempelvis halkolyckor ske på grund av att man springer till en station längre fram på banan för att rätta till ett stopp. För att hålla igång produktionen reagerar personalen så, vilket ledningen inte alltid inser.

Sammanfattningsvis visar materialet att normativa angreppssätt dominerade, det vill säga det ansågs att säkerhet uppnåddes så länge operatörer följde instruktioner. Detta ledde inte till hållbara lösningar eftersom systemen ständigt var föremål för förändring.

Baserat på de brister som identifierats är avhandlingens slutsatser att existerande mentala modeller och mål som krockar bör synliggöras. Man bör också sträva efter att åstadkomma en balans mellan olika angreppssätt, till exempel mellan tekniska jämfört med organisatoriska lösningar, normativa lösningar och lösningar som istället bygger på lärande och reflektion. Detta är nödvändigt för att kunna skapa produktionssystem som både är robusta och säkra på lång sikt. Även om olyckor och risker skiljer sig åt i olika branscher, kan avhandlingens resultat vad gäller hur risker utvecklas användas generellt för produktionsindustrier.

Avhandlingen har utförts delvis i samarbete med projektet ”Handolycksfall vid livsmedelsarbete . Analys av förlopp, avvikelser och ledningsstrategier” vid Arbetslivsinstitutet Väst.

Avhandlingen ”Industrial Safety: Principles for Safety Management Based on Empirical Studies” försvarades vid en offentlig disputation på Chalmers tekniska högskola i Göteborg den 20 maj 2005.

Kontaktinformation
Mer information:
Petra Willquist, Avdelningen för produktionssystem, Institutionen för produkt- och produktionsutveckling
Tel: 031-772 38 86
E-post: wipe@chalmers.se

En forskargrupp från Sverige och England har studerat denna tillsynes meningslösa aktivitet hos de sexuellt promiskuösa hönsen (Gallus gallus), där fullt könsmogna, erfarna tuppar med fulla spermieresurser har observerats para sig med hönor utan att inseminera sperma.

På Tovetorps zoologiska forskningsstation (tillhörande Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet) utsattes hönor antingen för parningar där tuppar inseminerade sperma, eller parningar där ett litet ”rumpskydd” placerades över hönans rumpa så att inseminering förhindrades men parningar annars kunde ske på naturligt sätt, detta för att imitera ”fejkade” parningar. Forskarna studerade därefter hönorna för att fastslå hur dessa parningar med och utan inseminering av sperma påverkade deras framtida promiskuitet.

Vad studien visar är att hönor som utsattes för fejkade parningar var lika ointresserade av att para sig med nya tuppar som de hönor som också mottog sperma i parningarna, båda i motsats till de hönor som inte utsattes för endera av parningarna. Minskning i honors promiskuitet efter parning har hittats hos andra arter, men effekten har då berott på att hanarna har inseminerat stora mängder sperma, inseminerat sofistikerade produkter i sädesvätskan, uppvisat särskilda beteenden eller på annat sätt investerat mycket i att minska honans promiskuitet.

Det unika med denna studie är att den visar att tuppar på ett mycket enklare sätt kan minska hönors promiskuitet genom att utnyttja hönors oförmåga att urskilja huruvida de mottog sperma eller inte under en parning. Genom att fejka parningar efter att redan ha inseminerat sperma till en höna kan tuppar försvara sitt faderskap, samtidigt som de sparar sperma till andra hönor, och det tillsynes meningslösa sexet får en mening.

Studien är ett samarbetsprojekt mellan Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet, University of Sheffield och University of Oxford, Storbritannien. Den publicerades i den vetenskapliga tidskriften Current Biology den 12 juli.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta gärna doktorand Hanne Løvlie, Stockholms universitet, tfn 08-16 48 96, 073-639 44 97 eller e-post hanne.lovlie@zoologi.su.se

Vi är idag mycket beroende av att våra datorsystem fungerar tillförlitligt och att data som skickas över publika nätverk, som till exempel Internet, kan skyddas mot otillbörlig åtkomst och påverkan. Olika typer av säkerhetsmekanismer, såsom brandväggar, antivirusprogram och kryptering, ger olika typ av skydd. För att skapa en tillfredsställande total skyddsnivå mot olika former av angrepp används därför ofta en kombination av flera av dessa.

Vid konstruktion av dagens säkerhetslösningar har målet normalt varit att tillhandahålla en så hög grad av säkerhet som möjligt. Det finns få eller inga möjligheter att anpassa nivån av säkerhet efter behov.

– En onödigt hög säkerhetsnivå kan innebära minskad tillgång till olika tjänster, och drar dessutom mycket ström och systemresurser. Särskilt i mobila enheter behövs därför möjligheten att anpassa nivån på ett säkert sätt, säger Stefan Lindskog.

I sitt arbete har han fokuserat just på hur en valbar säkerhetsnivå kan ges. Bland annat har två olika varianter av selektiv kryptering konstruerats och analyserats. Gemensamt för dessa är att de tillåter att endast en delmängd av data i en överföring behöver krypteras. På så sätt reduceras behovet av beräkningsresurser, vilket är en bristvara i många mobila terminaler.

Med hjälp av sådan kryptering kan alltså säkerhetsnivå väljas efter önskemål. Det skulle till och med kunna vara möjligt att ändra nivån flera gånger under pågående aktivitetstillfälle. Att utveckla tekniken vidare kan vara relevant för många användare, till exempel inom vård och polis, vilka allt mer intresserar sig för mobil IT.

Stefan Lindskog är anställd vid Karlstads universitet och har utfört sin doktorsavhandling inom forskargruppen för datasäkerhet vid Avdelningen för datorteknik på Chalmers.

Avhandlingen ”Modeling and Tuning Security from a Quality of Service Perspective”, på svenska: ”Modellering och anpassning av säkerhet från ett tjänstekvalitetsperspektiv” försvarades vid offentlig disputation på Chalmers tekniska högskola, Göteborg den 20 april 2005.

Kontaktinformation
Mer information:
Stefan Lindskog, Karlstads universitet, tel 054-700 11 52
Stefan.Lindskog@kau.se

Under de senaste 10-15 åren har det gjorts mycket stora framsteg inom tekniken att styra funktionerna i byggnaders olika system. Förbättrad datakommunikation, bättre givare och kraftfullare datorer har inneburit något av en revolution.

Därmed ökar möjligheterna till att bygga ”intelligenta” byggnader där systemen anpassar sig efter omständigheterna.

Ett intelligent hus bearbetar information på samma sätt som hjärnan. Precis som när huvudet duckar om ögonen registrerar att en fotboll närmar sig, eller vi får impulsen att ta av oss jackan om det är 30 grader varmt, ska husets system reagera direkt på inkommande information. Detta kallas framkoppling, vilket ibland kan kombineras med prediktion, det vill säga att i förväg ställt in systemet för antagna förändringar.

Vitsen med intelligenta hus är tanken. Det behöver inte innebära massor av dyrbar teknik. ”Dumma” termostater på värmeelement känner bara av själva temperaturen, men kan regleras på ett smart sätt.

– Om du till exempel en kall dag vill öppna fönstret för att vädra kan det räcka med en sensor som talar om för värmekällan att det är öppet, så att inte värmen dras på ännu mer, säger Mohsen Soleimani-Mohseni.

Hur systemet reagerar går att beskriva matematiskt och bygga modeller av. I sin doktorsavhandling har Mohsen, med hjärnan som inspiration, byggt så kallade artificiella neurala nätverk för reglering av byggnaders system. Genom mätningar har han sedan studerat vilka effekter dagens reglerteknik kan ge på energibesparing och förbättrat inneklimat i framtidens intelligenta hus.

Ett smart sätt är att känna av elbelastningen och koppla det till en samtidig reglering av värme/kyla. Det kan vara lämpligt i miljöer med många maskiner där mycket energi går åt till att värma och kyla – i värsta fall samtidigt. För kontorsmiljöer handlar det om datorer och kopiatorer. Mohsen har bland annat studerat elbelastning kopplat till reglering i miljöer där maskiner ger värme.

– I de allra flesta fall finns stora vinster att göra, både vad gäller energiåtgång och komfort för inneklimatet, säger han.

I arbetet konstateras också att reglerteknik är ett eftersatt område inom fastighetsbranschen. Många är dåligt insatta i hur reglersystemen i byggnader fungerar och har bristfälliga kunskaper om tekniken. Ofta är reglersystemen dåligt trimmade vilket innebär stora energiförluster, och det finns ett stort behov av bättre hjälpmedel för driftspersonalen som kan underlätta vid felsökning, underhåll och trimning.

Experiment och simuleringar har gjorts med modeller från villafastigheter, större lokalfastigheter och laboratorier. Resultaten kan dock tillämpas på de flesta typer av byggnader.

Avhandlingen har utförts som en del av projektet Elanvändning i byggnader, Elan, som stöds av Energimyndigheten, olika elföretag och Svenska elföretagens forsknings- och utvecklingsinstitut, Elforsk. Chalmers driver delprogrammet ”Behov och behovsstyrning” som innefattar fler forskare och doktorander. Ett syfte är att koppla teknikens möjligheter till pågående forskning kring beteendevetenskapliga aspekter, det vill säga hur människor upplever inomhusklimat och hur man agerar när det gäller att reglera den. Forskningen görs i ett brett, tvärvetenskapligt och tillämpningsnära perspektiv.

Avhandlingen ”Modelling and Intelligent Climate Control of Buildings” försvarades vid en offentlig disputation på Chalmers tekniska högskola i Göteborg den 20 maj 2005.

Kontaktinformation
Mer information:
Mohsen Soleimani-Mohseni, Avdelningen för installationsteknik, Institutionen för energi och miljö.
Tel: 031-772 58 00
E-post: mohsen@chl.chalmers.se

Handledare: Bertil Thomas, Avdelningen för reglerteknik, Institutionen för signaler och system.
Tel: 031-772 57 43
E-post: bertil@chl.chalmers.se

Kontakt för projektet ”Behov och behovsstyrning” på Chalmers:
Per Fahlén, professor, Avdelningen för installationsteknik, Institutionen för energi och miljö.
Tel: 031-772 11 42
E-post: per.fahlen@chalmers.se

– Det går inte att kopiera Stradivarius fioler rakt av eftersom trä är ett levande material med stora, naturliga variationer. Resultaten av den nya forskningen tyder dock på att vi kan överbrygga sådana svårigheter med avancerat datorstöd, berättar Mats Tinnsten.

Italienaren Antonius Stradivarius, 1644-1737, införde en geometri och design som blev en förebild för alla fiolbyggare. Av de 1 100 instrument som han byggde finns ungefär 650 kvar. Att instrumenten värderas extremt högt visade sig senast på en auktion på Christies i London i april. Då såldes Stradivarius violin ”Lady Tennant” för över 14 miljoner kronor, vilket var auktionsrekord för ett musikinstrument.

– Hans hantverkskunnande är fortfarande oöverträffat. Få har efter Stradivarius död lyckats tillverka något som kommer ens i närheten av hans bästa arbeten, konstaterar Mats Tinnsten, som tillsammans med docent Peter Carlsson forskar kring om det med hjälp av modern teknik och kraftfulla datorer går att kopiera Stradivariusfioler.

Det forskarna på Mittuniversitetet försöker åstadkomma är en fiol med samma akustiska egenskaper som Stradivarius instrument. Arbetet sker i etapper och som ett första steg har de valt att räkna på fiolens lock.

– Med hjälp av avancerade matematiska optimeringsmetoder kan vi bestämma hur ett lock ska utformas för att få samma egenskaper som ett lock från en äkta Stradivarius, säger Peter Carlsson.

Anledningen till att ett lock eller en hel fiol inte kan kopieras rakt av är att man aldrig kan räkna med att det nya locket har samma materialegenskaper som det gamla.

Under 12th International Congress on Sound and Vibration, ICSV12 vid Tekniska universitet i Lissabon visar Mats Tinnsten på hur långt han och Peter Carlsson kommit i jakten på den perfekta fiolen.

– Stradivarius fioler har byggts av senvuxen gran. Kanske kan vår forskning bidra till att skapa en ny instrumentindustri i norra Sverige, avslutar Peter Carlsson.

Kontaktinformation
Mer information: Mats Tinnsten, docent, Mittuniversitetet, 070-526 53 30, Peter Carlsson, docent. Mittuniversitetet, 063-16 53 34

Expeditionens forskningsprogram är i huvudsak inriktat på tundrans ekologi i Beringiaområdet och på marin forskning över Ishavet. Beringia 2005 ska genomföras i tre etapper med isbrytaren Oden som huvudsaklig forskningsplattform samt med landbaserade forskargrupper i Ryssland och Alaska. Forskarna kommer att kunna följa upp och komplettera det arbete som genomfördes under sekretariatets två tidigare stora tundraexpeditioner; 1994 längs den eurasiska ishavskusten och 1999 till arktiska Kanada.

Ombord på isbrytaren Oden finns under första etappen forskare inom områden som miljökemi, oceanografi och fåglars navigation, fem konstnärer som ansökt om deltagande och ska genomföra egna projekt samt en journalist. Färden går över Atlanten, söder om Grönland, genom Nordvästpassagen i Kanadas nordliga farvatten och bort till USA:s norra utpost, Alaska.

I Alaska byts delar av de ombordvarande ut och nya kommer till för att påbörja forskningsprojekt inom bl.a. biologisk mångfald, sötvattensekologi och klimatförändringar. Forskarna kommer då att arbeta både från Oden och i landområden i Ryssland och Alaska. Till ryska Anadyr och Kamtjatka samt till Alaska kommer även forskare att flygas in från Sverige för att samla in prover och data, bl.a. för att studera växtekologi, flyttfåglars navigation och deras smittspridning.

Efter arbete i Berings sund går Oden vidare tvärs över Norra Ishavet, delvis i sällskap med den amerikanska isbrytaren Healy, via Svalbard till Skandinavien. Då handlar forskningen ombord på Oden mest om miljökemi och oceanografi, medan man på Healy bl.a. ska ta sedimentprover från Ishavets botten för att kunna studera historiska klimatförändringar.

Kontaktinformation
Läs mer om polarexpeditionen Beringia 2005 på webbplatsen www.polar.se/beringia2005. Där kommer också rapporter och bilder att publiceras under expeditionen. För specifik information om Oden och Healys gemensamma etapp, se webbplatsen www.odu.edu/sci/oceanography/hotrax/

Ytterligare information ges av informationssekreterare Sofia Rickberg på e-post sofia.rickberg@polar.se, eller telefon 08-673 97 25, 070-344 92 65.

Forskare har länge misstänkt att ALS är en sjukdom som beror på att proteinet SOD1 felveckas och sedan klumpar ihop sig. För första gången har nu forskare vid Umeå universitet kunnat visa att ALS verkligen är en sjukdom som orsakas av felveckade proteiner.
– Våra resultat ger trovärdighet åt att det behövs en strategi för att stabilisera proteinet om det ska vara möjligt att behandla sjukdomen, säger Mikael Oliveberg, professor i biokemi vid Umeå universitet och huvudförfattare till artikeln.
Studien är publicerad i det senaste numret av den amerikanska tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences.

ALS är en sjukdom där överlevnadstiden varierar väldigt mycket. Vissa patienter kan leva i över 20 år efter att de fått diagnosen, medan andra inte ens överlever ett år. I ungefär 10 procent av fallen är ALS en ärftlig sjukdom som orsakas av SOD1-mutationer. Umeåforskarna har nu kunnat mäta exakt hur mutationerna påverkar veckningen och sedan jämfört det med sjukdomsförloppet. De bäst beskrivna mutationerna för ALS har undersökts, d.v.s. de fall där många patienter har samma typer av mutationer i SOD1-proteinet.

Resultaten visar att proteinerna är väldigt ostabila i de fall där överlevnadstiden inte är mer än fem år. När överlevnadstiden är över 10 år är proteinerna mer stabila. Ett ostabilt protein växlar mellan olika mognadsfaser och fler återfaller till sin ursprungliga och sladdriga form. Problemet med sådana omogna och sladdriga tillstånd är att de lätt klibbar ihop, veckas fel och skadar nervcellerna. Hos ett stabilt protein är sannolikheten betydligt större att det stannar kvar i en väl sammanhållen och mer ”säker” form. De sjukdomsalstrande mutationerna påverkar veckningsförloppet på tre olika sätt, men konsekvenserna är desamma; mutationerna ökar mängden omogna och sladdriga proteiner.

ALS har visat sig vara ett oväntat bra modellsystem. De flesta andra liknande sjukdomar såsom Alzheimers sjukdom och prionsjukdomar orsakas av proteiner som är mycket svåra att studera. SOD1 som orsakar ALS är däremot förhållandevis lätt att arbeta med. Umeåforskarna har därför kunnat få djupgående kunskaper om SOD1 på ett sätt som är helt unikt för ett sjukdomsframkallande protein. Dessutom finns över 100 olika SOD1-mutationer som alla påverkar patienterna på olika sätt.
– Det finns inte någon sådant brett spektrum av mutationer hos andra neurodegenrativa sjukdomar, t.ex. kan Alzheimers bara kopplas ett fåtal olika mutationer. Den stora informationsmängden gör att ALS kan bli en viktig referenssjukdom i studier av de över 30 andra svåra proteinsjukdomar som vi tror orsakas av liknande mekanismer. De resultat vi får fram i våra studier av ALS kan därför hjälpa oss att förstå även andra neurodegenrativa sjukdomar där de inblandade proteinerna inte låter sig studeras lika lätt, berättar Mikael Oliveberg.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Mikael Oliveberg, professor i biokemi vid Umeå universitet
Telefon: mikael.oliveberg@chem.umu.se
E-post: 090-503 60 (hem), 090-786 79 67 (arbete)

Behovet av nya magneter är stort inom många områden, till exempel bilindustrin. En modern bil innehåller uppemot 50 permanentmagneter och de kommande hybridbilarna är i högsta grad beroende av effektiva magneter. Högtalare, mikrofoner och allehanda sensorer är andra exempel där bra permanentmagneter spelar stor roll. Inom forskarvärlden pågår därför ständigt ett sökande efter nya magnetiska ämnen som kan användas till små, starka och därmed lätta permanentmagneter.

– Teknikutvecklingen vill alltid ha bättre magneter. Om vi inte haft neodymjärnborid-magneten som togs fram i mitten av 1980-talet skulle till exempel startmotorn i våra bilar väga kanske tio gånger så mycket och våra hårddiskar vara tio gånger större, säger Börje Johansson, professor i tillämpad materialfysik på KTH, som lett arbetet med de teoretiska beräkningarna kring den nyupptäckta strukturen.

Upptäckten av denna nya struktur hos metallen curium, ett grundämne som inte förekommer naturligt, är ett viktigt grundvetenskapligt framsteg.
– Kunskapsnivån om sambanden mellan magnetism och struktur höjs och gör att vi får en bättre förståelse för var och under vilka betingelser vi kan hitta nya magneter. Bland grundämnena är det endast kobolt och järn som antar kristallstrukturer som bestäms av det magnetiska tillståndet. Nu har vi faktiskt hittat ett tredje element, låt vara ett exotiskt sådant och under extrema betingelser, säger Börje Johansson.

Forskningen har skett i samarbete med amerikanska och tyska forskare, som framställt och undersökt
curiummetallen under mycket högt tryck – 1 Mbar, vilket motsvarar en fjärdedel av trycket i jordens innersta -där curiumets volym reducerats till hälften. Den kristallstruktur som upptäcktes liknade inte någon tidigare känd struktur hos närbesläktade ämnen. KTH-forskarnas beräkningar visade dock på andra likheter med våra mest kända och använda magnetiska ämnen, järn och kobolt, när det gäller hur elektronernas spinn är arrangerade.
– När vi räknade och jämförde med kända strukturer visade det sig att den här unika strukturen hos curiumet förutsätter magnetiska egenskaper, säger Börje Johansson.

Att magnetism och struktur så tätt hänger samman har att göra med naturens strävan att låta allting inta det mest energivinnande läget. I atomer avgörs energiinnehållet bland annat av elektronernas avstånd till atomkärnan, inbördes placering och dessutom av hur deras så kallade spinn inbördes är riktade (åt samma eller motsatt håll). Dessa spinn ger upphov till magnetfält som ibland ger ett ämne magnetiska egenskaper. Det KTH-forskarna kunnat konstatera är att den energisnålaste lösningen för den nyupptäckta strukturen är av sådan art att elektronernas spinn ger upphov till magnetism.

Högtrycksexperimenten där den nya strukturen upptäcktes gjordes vid Europas största synkrotronljusanläggning i Grenoble av forskare från Institute for Transuranium Elements i Karlsruhe. Curiumet framställdes i en reaktor av forskare vid Oak Ridge National Laboratory i USA.

Kontaktinformation
Kontakt: Börje Johansson, 08-790 8823, 070-417 54 52, borje@mse.kth.se

Det var den så kallade TILE-kalorimetern, som detekterade myoner från den kosmiska strålningen. Forskare från Stockholms universitet har konstruerat delar av den elektronik som behövs för att läsa ut data från TILE-kalorimetern.

Bilden på www.su.se/pix/Jive1.jpg är en datorbild som visar hur TILE kalorimetern registrerat den kosmiska myonen. Över vänstra bilden visar den cylinderformade detektorn i genomskärning sedd från kortsidan. TILE-kalorimetern visas i rött, och de celler som har detekterat energi som myonen lämnar efter sig visas i gult, ju mer energi desto större gul fyrkant. Bilden nederst visar motsvarande genomskärning sedd från sidan, de två blå staplarna i övre högra bilden visar hur mycket energi som detekterats i kalorimetercellerna, varje stapel motsvarar en cell, höjden av stapeln är proportionell mot energin”

ATLAS-detektorn på CERN är ett av de största vetenskapliga instrument som någonsin konstruerats. Den består av ett stort antal komponenter varav TILE-kalorimetern är en. Just nu pågår arbetet med att sätta ihop dem till en fungerande enhet i det stora bergrum där experimentet kommer att äga rum med start 2007. TILE-kalorimetern är en av de första komponenter som monteras på plats och den är nu också den första komponent som detekterat
elementarpartiklar på plats.

När experimentet är färdigbyggt kommer protoner vid hög energi att kollidera i detektorns mitt 40 miljoner gånger i sekunden. De partiklar som då bildas färdas ut genom detektorn och olika egenskaper hos dem kommer att mätas i olika komponenter. TILE-kalorimeterns uppgift är att mäta energin hos de partiklar som producerats. De myoner från den kosmiska strålningen som nu detekterats kommer från atmosfären där de skapas i kollisioner mellan partiklar från universum och atomer i jordens atmosfär. Myonerna fortsätter sedan ned mot jordytan. I en takt av några per minut letar sig en del myoner ner till detektorn genom det stora schakt som borrats. Där nere kan de tränga tvärs genom TILE-kalorimetern.

När ATLAS börjar ta riktiga data 2007 hoppas forskarna att de skall kunna ge ledtrådar till vad universums mörka materia består av. Denna okända mörka materia tycks utgöra merparten av universums massa. Man tror också att man kommer att kunna förstå hur materien erhåller massa. Man kommer också att söka svaret på gåtan varför universum tycks bestå av materia, och inte lika mängder materia och antimateria som Big Bang-teorin förutsäger.

ATLAS experimentet är ett internationellt samarbeta av närmare 2 000 fysiker från ett femtiotal länder, bland dessa finns ett femtitotal svenska fysiker. CERN är den sameuropeiska organisationen för elementarpatrikelfysik belägen utanför Genève i Schweiz. Sverige är ett av de länder som för femtio år sedan grundade organisationen.

Mer om ATLAS finns på http://atlas.ch/ och mer om CERN finns på http://www.cern.ch
På http://atlaseye-webpub.web.cern.ch/atlaseye-webpub/web-sites/pages/UX15_webcams.htm finns webbkameror där man kan följa hopmonteringen av detektorn.

Kontaktinformation
Mer information om ATLAS, LHC och Stockholms universitets aktiviteter kan fås av professorerna Kerstin Jon-And, e-post ker@physto.se eller Sten Hellman, sten@physto.se

Melaniner är mörka olösliga pigment som produceras av de flesta organismer, från mikroorganismer till växter och djur. Melaniner har många olika biologiska funktioner och är även kända för att binda läkemedel och andra kemikalier.

Färgen på människans svarta och röda hår kommer från olika typer av melanin och i djurriket används melanin ofta som kamouflage, till exempel i fjäderdräkten hos vissa fågelarter. I vår egen hud fungerar melaninet som skydd mot solens ultravioletta strålar. Vår solbränna är egentligen resultatet av en ökad melaninbildning.

Ryggradslösa djur, till exempel insekter, använder melanin i sitt försvar mot sjukdomsframkallande bakterier. Melaniner har också visat sig viktiga i människans försvar mot vissa virus, exempelvis HIV.

I samarbete med koreanska forskare har Irene och Kenneth Söderhäll arbetat med melaninbildning hos den vanliga mjölbaggen. Forskarna har hittat ett protein i insekternas blodplasma som hämmar bildandet av melanin. Genom att slå ut genen för detta protein i mjölbaggelarver visade forskarna att blodet snabbt blev melaniserat och många larver blev svarta.

Detta är det första protein som har visat sig ha en direkt hämmande effekt på melaniseringen i något djur.

– Nu återstår att visa om liknande proteiner också reglerar melaninbildningen i andra djur och i människan, säger Irene Söderhäll.

Länk till The Journal of Biological Chemistry: http://www.jbc.org/

Kontaktinformation
Irene Söderhäll, tel: 018-471 28 17, mobil: 070-173 84 17, e-post: irene.soderhall@ebc.uu.se
Kenneth Söderhäll, tel: 018-471 28 18, e-post: kenneth.soderhall@ebc.uu.se