Den 16 mars i år hände något som informationsexperter och medieanalytiker länge varnat för. Ett videoklipp dök upp på internet där Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj uppmanade sina landsmän att lägga ner sina vapen.
”Läget är hopplöst,” förklarade presidenten, ”och det är lika bra att lägga ner vapnen och bege sig hem. Det ska jag själv göra.” Detta var den ungefärliga kärnan i hans tal.
Det dröjde inte många timmar innan klippet och budskapet var grundligt dementerat av de ukrainska myndigheterna och västerländsk press. Klippet var falskt, konstruerat, fejkat. Det var en så kallad deepfake – ett datorskapat videoklipp där en verklig person kan fås att göra eller säga vad som helst, som om det vore på riktigt.
Klippet visar vad som ser ut att vara den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj stående på ett podium i grön t-shirt. Det är en så kallad deepfake, där datorteknik använts för att manipulera bilder eller videor för att i det här fallet få den att se ut och prata som presidenten. Det mest framträdande tecknet på att klippet har skapats digitalt är att Zelenskyjs huvud är för stort för kroppen.
Första skottet i informationskrig?
Klippet blev dock rejält uppmärksammat och betraktades av många som det första avlossade skottet i ett informationskrig mellan Ryssland och Ukraina där man förväntade sig en flod av påhittade händelser som skulle skölja över oss via nätet, en ström av information där det skulle bli omöjligt att skilja på sanning och lögn. Men den kom aldrig. Åtminstone inte i den formen. Varför det inte blev så är en intressant fråga i sig, men först:
Vad är en deepfake, och hur lätt är det att bli lurad?
Den som vill se bra exempel på falska videoklipp behöver bara göra en enkel sökning på nätet. Det finns massor. Några av de mest uppmärksammade visar till exempel hur drottning Elisabeth av England håller ett lite annorlunda jultal från Buckingham Palace – en form av satir från ett brittiskt tv-bolag.
De hittills kanske mest omtalade är ett antal klipp där skådespelaren Tom Cruise beter sig lite, ska vi säga, störigt och oförutsägbart. Varken drottningen eller Cruise har haft något med de här videorna att göra, men de är förvillande verklighetstrogna.
Idag finns det en mängd datorprogram som kan skapa deepfakes, från de mycket avancerade som används i påkostade Hollywoodproduktioner, till enklare appar som kan laddas ner till en mobiltelefon för privat bruk.
Vad betyder deepfakes?
Ordet deepfake är en sammanslagning av fake, alltså förfalskning, och begreppet Deep Learning vilket betyder datorsystem som kan lära sig automatiskt och därför själva blir bättre och bättre på det de gör.
De falska klippen används ofta som underhållning och satir, som i fallen med drottning Elisabeth och Tom Cruise. Enligt en rapport från det nederländska analysföretaget Sensity så fördubblas antalet klipp som använder tekniker av den här typen var sjätte månad.
Idag finns det tiotusentals deepfakes på internet enligt rapporten. Den helt övervägande andelen är pornografiska. Vanligtvis är det kvinnor som får sina ansikten inklistrade i sexuella scener. Flera kända kvinnor har försökt agera mot filmerna, men företeelsen har visat sig svår att komma åt, eftersom deepfakes ofta produceras helt anonymt.
Men hur gick det då med president Zelenskyjs budskap om att ge upp?
Klippet skapade trots allt inte så mycket oro, och uppståndelsen lade sig efter kort tid. Det har nog tre huvudorsaker, säger Thomas Nygren, docent i historia och lektor i didaktik, konsten att undervisa, vid Uppsala universitet.
– I det här fallet – med Zelenskyj – så kom klippet i ett läge då det lät lite konstigt att Ukraina skulle ge upp. Det gick tvärtom ganska bra för de ukrainska trupperna som kämpade för att försvara Kyjiv. Dessutom hade myndigheterna tidigt varnat för att den här typen av propaganda skulle dyka upp, och det ser ut att ha tagit udden av försöket till desinformation.
Många kommentatorer har också påpekat att videon med Zelenskyj helt enkelt är dåligt gjord. Och tittar man noga så kan man ana några konstiga konturer i bilden och en onaturlig stelhet i kroppen på Ukrainas president.
– Men man ska komma ihåg att en sån här film är gjord för att ses på en mobiltelefon. Då granskar man inte detaljer på samma sätt, säger Thomas Nygren.
Därför trodde få på deepfake med Zelenskyj
Den hade dålig kvalité,
innehållet var alltför orimligt
och folk var förvarnade om att liknande propaganda kunde vara i omlopp
Hur ska man då veta vad som är sant och inte?
– Det har visat sig att om man redan vet att något är fejk, kan ett proffs på området ibland hitta avslöjande detaljer, som dålig läppsynk eller någon onaturlig rörelse i håret. Men så sanrt det blir lite sämre bildkvalitet eller om klippet kommer i ett flöde av information tror vi på det, det ser vi i våra studier, säger Thomas Nygren.
Rimligheten en bra kontrollstation
Han har tillsammans med kollegor tittat på hur svenska gymnasieelever lyckas med att avgöra om en nyhetsuppläsare på video är verklig eller en datorskapad deepfake. Slutsatsen är att det inte går.
– Det hjälper inte heller med träning. Det är väldigt svårt att avslöja en falsk video med blotta ögat. Men det här med rimlighet är en viktig nyckel. Om det man ser eller hör strider allt för mycket mot det förväntade, då ska man dra öronen åt sig, menar Thomas Nygren.
Drottning Elizabeths uppmärksammade jultal 2020 (Channel 4), eller mer korrekt den deepfake som såg ut att vara drottning Elisabeth, skapades med hjälp av den professionella skådespelerskan Debra Stephenson. För att skapa den här typen av manipulerade bilder måste så kallade neurala nätverk tränas med så mycket bilder som möjligt av den person som ska förfalskas. När det är gjort kan ”förståelsen” av hur motivet ser ut användas för att ”lägga” det ursprungliga ansiktet till någon annans.
Hur avslöjar man en deep fake?
Numera är de flesta deepfakes väldigt välgjorda. I de bäst gjorda filmsekvenserna har man använt en imitatör eller skådespelare för att återge huvudpersonens röst och kroppsspråk.
– I mänsklig kommunikation använder vi så mycket. Och att få allting att stämma överens är inte helt lätt. Kroppsspråk och minspel, men även belysning måste vara rätt. Så tittar man noga, går det det ibland att se att det är fejk, säger Mårten Björkman, docent i datalogi på KTH i Stockholm.
Är det en deepfake? Var vaksam på:
Suddiga konturer runt ansikten.
Dålig överensstämmelse mellan tal och munrörelser.
Konstiga eller onaturliga blinkningar.
Kroppsspråk som inte känns rätt.
Ljusreflektioner i ögonen som är fel jämfört med hur ljuset faller in på andra föremål.
Bakgrunder som inte ser ut att stämma med den övriga bilden.
Det finns datorprogram som är gjorda för att avslöja deepfakes. Men, säger Mårten Björkman, det är som så mycket annat: Om tekniken att avslöja går framåt så kommer förfalskningstekniken att hitta vägar runt det.
– Det man kan titta på och analysera är till exempel om alla delar i ett klipp kommer från samma tillfälle, eller om någon del är inklippt i efterhand, eller om det är olika typer av data som förts samman. Men mycket forskning oågår om hur det går att jämna ut sådana kontraster.
Källa: Mårten Björkman
”Största risken är att ingen längre tror på någonting”
– Det finns inte jättemycket forskning om hur vi påverkas av deepfakes. Det har gått så fort från det att man kunde se när det var fusk till idag när det blivit näst intill omöjligt. Forskningen har inte hängt med.
Det säger Lisa Molin vid Göteborgs universitet, forskare i tillämpad informationsteknologi.
Hon har följt klasser av högstadieelever för att se vad skolans undervisning kan göra för att öka elevernas förmåga att hantera och bedöma deepfakes och annan information på nätet.
Inse att filmklippet kan vara fejkat
Det finns ingen självklar strategi att följa, säger hon. Men till att börja med måste man ta med i beräkningen att det förekommer förfalskningar, att det är en möjlighet att filmklipp på nätet är helt konstgjorda.
– Ett sätt är också att följa diskussionen på nätet. Nya klipp genererar snabbt kommentarer, och där finns ofta antydningar om trovärdigheten eller misstankar om fusk.
Vad gör då den här nya tekniken med vår bild av verkligheten och hur vi ser på nyheter och annan information?
– Det är svårt att säga, säger Lisa Molin. Vad händer om vi står mitt i en kris, exempelvis ett krig, och inte ens vet om det går att lita på ett videoklipp där statsministern uttalar sig. Hur reagerar vi då? Det vet vi inte.
– Jag tror vi måste arbeta med det som kallas källtillit, alltså att veta när information är mer trovärdig, vilken typ av källor det går att lita på, till exempel etablerade medier eller granskad forskning, där det finns lagar och regler. Det här är saker man behöver lära sig – att allt inte är påhitt.
Att ljuga med text och bild är en gammal konst
Vi har ju kunnat ljuga med text och bilder länge. Och ofta även med film – även om tekniken förfinats. Retuscherade fotografier där personer suddats ut eller klippts in har funnits i decennier, och ett bandat samtal kan klippas om så att den talande kan fås att säga helt nya saker.
Vilken är egentligen den stora skillnaden med dagens sofistikerade deepfakes?
– Jag vet faktiskt inte exakt vad de gör för skillnad, svarar Thomas Nygren.
– Den stora oron är att det ska uppstå tvivel på bildbevis. Man kan fortfarande använda rörliga bilder som bevis på att något har hänt. Men det kan uppstå en tveksamhet kring dem. Samtidigt gör detta att man kan börja ifrågasätta allt som finns på bild, även det som är sant och äkta. Och det är ju inte bra.
Thomas Nygren pekar på det fenomen som kallas ”liar’s dividend” på engelska, det vill säga ungefär lögnarens vinst. Om deepfakes blir allt vanligare så blir det samtidigt möjligt att hävda att filmbevis på ett brott eller övergrepp är en deepfake, även när det är äkta. Alltså att allt kan ifrågasättas.
Risken att alla börjar tvivla på allt
Men Thomas Nygren vill också tona ner riskerna med just deepfakes.
– De avgör inte krig eller val. Den stora faran, som jag ser det, är när alla börjar tvivla på allt, när man slutar bry sig eftersom det är så mycket falsk information som dyker upp. Men det kan man åstadkomma med andra mer traditionella metoder också, vilket vi kan se till exempel i kriget i Ukraina nu.
– Det är inte i första hand deepfakes som sprids under kriget i Ukraina, i stället försöker man ljuga på andra sätt, till exempel genom att använda bilder tagna ur sitt rätta sammanhang eller att påstå att döda och skadade personer är skådespelare.
Deepfakes – så gör man
Tekniken bakom deepfakes är olika system av så kallade neurala nätverk. Nätverken är självlärande, vilket betyder att de hela tiden blir lite bättre på det de gör. De kan sätta ihop stora mängder data, till exempel många olika bilder av ett ansikte, och skapa ”levande” modeller av dem.
Den datorskapade modellen kan sedan användas till exempel i ett videoklipp där man
byter ut ansiktet på en person i en video till ett datorskapat ansikte från en helt annan person – så kalla face swap.
Det går med samma teknik att skapa en konstgjord modell av en existerande människa; En modell som rör sig och ser ut som sin verkliga förebild, och som sedan kan användas exempelvis som nyhetsuppläsare i tv utan att förebilden överhuvudtaget är inblandad. Det är bara den datorskapade modellen som agerar. Det har man till exempel gjort med ett välkänt nyhetsankare i Sydkoreansk tv.
Idag finns det gott om tips och instruktioner på nätet om vilka program som finns och hur de kan användas för att skapa en deepfake. Den som är lite händig med datorgrafiken och har de rätta digitala verktygen kan alltså få vem som helst att säga vad som helst i ett videoklipp. Förutsättningen är bara att man har ett bra bildmaterial på personen ifråga.
Det är också fullt möjligt att, med de rätta AI-programmen, ersätta sitt eget utseende med någon annans, kanske någon celebritets, och sedan låta datorn förvandla rösten till en kopia av en annan persons, och sedan i realtid delta i ett videosamtal i rollen som någon annan.
Samtidigt som elektrifieringen av personbilar är långt kommen, drivs idag världens passagerarfärjor nästan uteslutande av fossila bränslen.
Problemet är att batteriernas kapacitet inte räcker till för fartyg som kör längre distanser. Men snart kan eldrivna passagerarfärjor som ”flyger” över vattenytan vara en realitet. Ett forskarlag vid Chalmers har skapat en mätmetod för att vidareutveckla bärplan, som kan öka eldrivna fartygs räckvidd betydligt och minska fossildrivna fartygs bränsleförbrukning med 80 procent.
Bärplan lyfter båtskrovet likt vingar
Forskarna har koncentrerat sig på de så kallade bärplan som likt vingar lyfter upp båtskrovet över vattenytan och låter fartyget färdas med betydligt mindre vattenmotstånd. Samma teknik har under senare år revolutionerat seglarsporten, där bärplanen får elitseglarnas båtar att flyga fram över vattenytan i mycket höga hastigheter.
– För att kunna elektrifiera färjor måste vattenmotståndet minska rejält. Med den här metoden kan vi vidareutveckla designen på bärplanen så att de minskar motståndet med upp till 80 procent, vilket i sin tur ökar batteridrivna färjors räckvidd markant. På så vis skulle eldrivna färjor kunna trafikera även längre rutter i framtiden, säger forskningsledaren Arash Eslamdoost, docent i tillämpad hydrodynamik på Chalmers.
Även för fartyg som idag drivs av fossila bränslen skulle klimatvinsten kunna bli betydande, då man med liknande bärplansteknik skulle kunna minska bränsleförbrukningen med så mycket som 80 procent.
Mätte hur bärplan beter sig i vattnet
I centrum för forskningsprojektet står den mätteknik som forskarna använt för att på detaljnivå kunna förstå hur bärplanen beter sig i vattnet – när till exempel belastningen eller hastigheten ökar eller när placeringen av bärplanet förändras.
Med hjälp av den insamlade datan från experimenten har forskarna utvecklat och utvärderat en metod som kan simulera och med stor precision förutse hur bärplanen skulle bete sig under en rad olika förhållanden. Metoden är unik i sitt slag och kan nu användas för att utveckla designen på bärplan för exempelvis eldrivna passagerarfärjor.
Studien har genomförts i samarbete med den Rise-ägda forskningsanläggningen SSPA – en av få i sitt slag i världen – där Laura Marimon Giovannetti arbetar som forskare och projektledare. Hon har själv tävlat på elitnivå för både det brittiska och det italienska seglarlandslaget. Och är idag är forsknings- och utvecklingsrådgivare till Sveriges olympiska kommitté och det svenska landslaget – med siktet inställt på att ta laget till prispallen i OS 2024.
Banar väg för bärplan på eldrivna färjor
Laura Marimon Giovannetti ser många användningsområden för den mätmetod som forskarlaget tagit fram:
– Under America’s Cup i San Fransisco Bay 2013 var det första gången man kunde se en 20 meters segelbåt ”lära sig flyga” med bärplan i tävlingen. Och sedan dess har vi sett en enorm ökning av segelbåtar med bärplan. Med vår nya metod och kunskap kommer vi att kunna förena en rad olika områden – som marin arkitektur, materialutveckling, flygteknik och förnybar energi.
– Bärplanen ska vara så effektiva som möjligt, vilket med andra ord innebär att de ska kunna ta så mycket vikt som möjligt under så låg hastighet som möjligt, med minsta möjliga motstånd. Vårt nästa mål är att använda den här metoden i vidareutvecklingen av effektivare bärplan för framtidens färjor, säger Arash Eslamdoost.
Bärplansteknik inget nytt under solen
Även om forskarnas metod är ny, är bärplanstekniken i sig inget nytt. Den utvecklades redan under 60- och 70-talen. Men då låg fokus på att få båtar att färdas i så hög hastighet som möjligt och bärplanen bestod av stål, som är både tungt och har högre underhållskostnader. Dagens moderna bärplan är gjorda av kolfiber, ett mycket lättare och styvare material. Kolfibern kan bibehålla sin form också under hög belastning och materialet kan anpassas efter förväntad belastning. En del av forskningsprojektet gick därför ut på att till fullo förstå hur just kolfibermaterialets struktur beter sig under vatten vid en rad olika driftsförhållanden. Forskarlagets utvecklade metod i kombination med vår tids moderna teknologi banar nu väg för möjligheten att använda kolfiberbärplanen på större passagerarfartyg.
Vetenskaplig artikel:
Fluid-Structure Interaction of a Foiling Craft ( Laura Marimon Giovannetti, Ali Farousi, Fabian Ebbesson, Alois Thollot, Alex Shiri och Arash Eslamdoost)Journal of Marine Science and Engineering
Kontakt:
Arash Eslamdoost, docent i tillämpad hydrodynamik vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper, Chalmers tekniska högskola, arash.eslamdoost@chalmers.se
Laura Marimon Giovannetti, forskare och teknisk projektledare, SSPA, Laura.MarimonGiovannetti@sspa.se
Det nyupptäckta coronaviruset, en släkting till SARS-CoV som orsakar covid-19, har identifierats av forskare vid Zoonosis Science Center vid Uppsala universitet. En studie, gjord på drygt 260 skogssorkar fångade runt Grimsö i Örebro län, visar att viruset är väl etablerat hos svenska skogssorkar.
– Att vi hittade det vi kallar Grimsöviruset hos 3,4 procent av sorkarna och att det fanns kvar under hela studieperioden 2015-2017, tyder på att det är utbrett och förekommer stabilt hos svenska skogssorkar, säger Åke Lundkvist, professor i virologi.
Undersöker samspelet mellan virus och värddjur
Vid Zoonosis Science Center, kartlägger forskare zoonotiska virus för en ökad förståelse runt samspelet mellan virus och värddjur. Medan coronavirusen SARS-CoV och MERS härstammar från fladdermöss, verkar säsongscoronavirus, exempelvis HCoV-OC43 och HCoV-HKU1, ha spritts till människan från gnagare som råttor, möss och sorkar.
Målet är att öka kunskapen och utveckla metoder som effektivt kan begränsa stora virusutbrott och undvika att smitta sprids från djur till människor.
Gnagare spelar en viktig roll i vad gäller överföring av infektionssjukdomar, i och med att de redan bär på ett flertal zoonotiska mikroorganismer som till exempel hantavirus och harpestbakterien. Infektionssjukdomar som kopplas till mindre däggdjur som gnagare, har senaste åren ökat drastiskt och forskning kring ekologin hos dessa värddjur är en viktig del i arbetet att förebygga framtida utbrott.
Okänt om Grimsöviruset gör människor sjuka
Skogssorken, Myodes glareolus är en av de vanligaste gnagararterna i Europa och tidigare studier har påvisat ett flertal olika coronavirus som cirkulerar hos skogssorken, bland annat i Storbritannien, Polen, Frankrike och Tyskland.
– Vilket potentiellt hot mot folkhälsan Grimsöviruset utgör är fortfarande okänt men våra observationer tillsammans med tidigare beskrivna coronavirus hos skogssork motiverar starkt en fortsatt övervakning av coronavirus hos vilda gnagare, säger Åke Lundkvist, professor vid Uppsala universitet.
Åke Lundkvist, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, ake.lundkvist@imbim.uu.se
Anishia Wasberg, doktorand vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, anishia.wasberg@imbim.uu.se
Det är den tredimensionella strukturen i ett av de stora proteinkomplexen i cellhöljet av den strålningsresistenta bakterien, som avslöjas i den nya studien från universiteten i Umeå och Cagliari. Forskarteamet har lokaliserat de komponenter som ger proteinkomplexet skyddsfunktioner och hur det är organiserat.
Proteinkomplexet med det vetenskapliga namnat S-lager deinoxanthin-bindande komplexet, SDBC, är viktigt för motståndskraften mot ultraviolett strålning.
– Grundläggande för SDBC:s avskärmande funktioner är inte bara den extraordinära aminosyrasammansättningen, utan också närvaron av metalljonerna järn och koppar och kraftfulla antioxidanter som deinoxantin, ett pigment i karotenoidfamiljen, och specifika fosfolipider, allt exklusivt för denna bakterie, säger Domenica Farci, postdoktor i Wolfgang Schröders grupp på Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Proteinstruktur hos världens tuffaste bakterie, Deinococcus radiodurans
Världens tuffaste bakterie
Deinococcus radiodurans är utnämnd av Guinness Book of World Records som världens tuffaste bakterie. Som extremofil bakterie har den otroliga förmågor att stå emot torka, hög värme och den kan överleva en dos gammastrålning som är 15 000 gånger högre än den som är tillräcklig för att döda en människa, vilket gör denna bakterie unik i sitt slag.
* Extremofiler är organismer som utmärker sig på så sätt att de lever eller överlever under extrema livsförhållanden som generellt är skadliga för livet på jorden.
De största porinerna världen skådat
Forsarna, Domenica Farci och professor Dario Piano vid Cagliari universitet i Italien, visar hur SDBC-komplexet täcker hela cellytan och fungerar som en sköld mot ultraviolett strålning, men samtidigt inte förhindrar utbyte av näringsämnen med omgivande miljön för att kunna överleva. De specifika kanalproteiner som utför denna funktion kallas för poriner. Och studien visar också att och i studien framkommer det just dessa poriner är sju till tio gånger större än andra poriner som hittills varit kända.
Den nya kunskapen är viktig då de erhållna resultaten kan användas för tillämpning inom biomedicin för utveckling av nya generationens antibiotika och i nanoteknik för utveckling av nya biomaterial som kan användas inom fotonik och för produktion av biosensorer.
Domenica Farci, Kemiska institutionen vid Umeå universitet, domenica.farci@umu.se
Dario Piano, Department of Life and Environmental Sciences of the University of Cagliari, Italien, dario.piano@unica.it
I en studie vid Umeå universitet har tre forskare undersökt vilken roll facklig representation på arbetsplatsen spelar för chansen att få kompetensutveckling. De har också jämfört om tillsvidareanställda har större möjlighet att få kompetensutveckling än tidsbegränsat anställda.
– Vår studie visar att tidsbegränsat anställda får tillgång till mindre kompetensutveckling än tillsvidareanställda. Detta är ett viktigt resultat, eftersom det visar hur tidsbegränsade anställningar kan förstärka ojämlikheter på arbetsmarknaden snarare än att fungera som en språngbräda till en tryggare anställning, säger forskaren Maja Adolfsson vid Umeå universitet.
Fackliga företrädare stärker kommunikationen
Forskarna kunde se att det är fördelaktigt både för tidsbegränsat anställda och tillsvidareanställda att ha en facklig representant närvarande på arbetsplatsen, en person som arbetstagaren kan träffa och prata med.
– Att ha möjlighet att knacka på kontorsdörren hos en arbetskamrat som är facklig representant är värdefullt för alla, oavsett typ av anställningsavtal. I artikeln menar vi att fackliga representanter stärker kommunikationen mellan arbetstagare och arbetsgivare. De kan därmed också argumentera för att utveckla kompetensen hos alla arbetstagare, oavsett typ av anställningsavtal, säger forskaren Anna Baranowska-Rataj.
Gynnar tillsvidareanställda
Forskarna undersökte också fackföreningarnas roll på nationell nivå. De kunde se att en hög facklig anslutning på nationell nivå ökade chanserna att få kompetensutveckling, men främst för tillsvidareanställda.
– Större facklig anslutning innebär större förhandlingsstyrka mot regering och andra arbetsmarknadsparter när lagar och förordningar ska ändras. Våra resultat tyder på att dessa förhandlingar tenderar att stödja tillsvidareanställda i större utsträckning än tidsbegränsat anställda, säger forskaren Anneli Lundmark.
– Detta innebär att vissa av de politiska åtgärder som fackföreningarna stöder inte är lika fördelaktiga för alla arbetstagare. Antalet fackföreningsmedlemmar har minskat i flera länder under de senaste decennierna, och därför måste vi ha en debatt om hur fackföreningarna kan arbeta för att möta de förändrade ojämlikheterna på arbetsmarknaden, fortsätter hon.
Skapar social ojämlikhet
Forskningen från Umeå universitet stöder påståendet att tidsbegränsade anställningar spelar en roll i att skapa social ojämlikhet.
– Vi oroar oss för att om vi inte börjar uppmärksamma ojämlikheter på arbetsmarknaden så kommer de att fördjupas. Människor som redan befinner sig i en utsatt situation kommer att få större osäkerhet i sina arbetsliv. Och vi vet att sysselsättningsstabilitet har betydelse för många aspekter av livet, som psykisk hälsa, välbefinnande och möjligheter att bilda familj, säger Maja Adolfsson.
Hur samhället bäst förebygger terrorism, extremism och radikalisering har diskuterats flitigt under 2000-talet. Historiskt har detta hanterats av säkerhets- och underrättelsetjänster, men har i kölvattnet av flyktingkrisen 2015 breddats till att innefatta förebyggande insatser på kommunal nivå för att så tidigt som möjligt hindra att individer hamnar i extremistiska miljöer.
Forskaren Robin Andersson Malmros har undersökt hur det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism blev kommunernas ansvar, hur kommunerna själva beskriver fenomenet, vilka arbetssätten är och vilka aktörer som är sagda att göra vad. Han har också följt en lokal samordnare på en kommun som ansvarat att organisera arbetet.
Studien visar hur det kommunala arbetet mot radikalisering och våldsbejakande extremism i Sverige inte motiverades av politiska beslut. Snarare var det den allmänna debatten efter ett antal terrorattentat i Europa som skapade ett socialt och kulturellt tryck på kommunerna att organisera förebyggande insatser.
Stora skillnader och otydlighet
Även om detta tryck ledde till ett omfattande arbete med att ta fram kommunala handlingsplaner är det tveksamt om det bidrog till att förebygga extremism. Detta för att handlingsplanerna kan skilja sig åt stort mellan olika kommuner, men också att det är otydligt på vilket sätt de identifierade insatserna skulle kunna ha någon förebyggande effekt.
− Det finns en överhängande risk att den kommunala organiseringen i många fall enbart tjänat ett symboliskt syfte, snarare än att utgöra grunden för robusta lokala förebyggande insatser. Det har också fått en del problematiska konsekvenser, säger Robin Andersson Malmros.
Fokus på unga muslimer
Ofta har kommunerna bett yrkesgrupper som lärare, socialarbetare och fritidsledare att vara uppmärksamma på vissa beteenden och åsikter. Det är problematiskt av två skäl, menar Robin Andersson Malmros.
− Dels harmoniserar det inte med till exempel lärarnas uppdrag som går ut på att hjälpa sina elever, inte rapportera dem till polisen så att de kan övervaka dem. Dels är de här checklistorna över tecken på radikalisering väldigt vagt underbyggda och riskerar att sätta ett för stort fokus på vissa grupper, framförallt unga muslimer.
Risk för diskriminering
Robin Andersson Malmros menar att risken för diskriminering av dessa grupper är stor, men också att de som inte passar in i mallen inte upptäcks. Handlingsplanerna har till exempel ett extremt stort fokus på ungdomar, vilket inte har något empiriskt stöd.
− Om man tittar på demografin när människor går med i extremistgrupper är de ofta närmare 30, och har då lämnat skolan och fritidsgården sedan länge. Man letar efter något som i väldigt liten utsträckning existerar, säger han.
Lokala samordnare saknar mandat
Ett annat problem är att ansvaret i kommunerna ofta lagts ut på en lokal samordnare mot extremism, som sällan har några mandat att göra speciellt mycket annat än att åka runt och informera. De flesta av samordnarna är inte heller lärare eller socialarbetare, vilket gör att de ofta har en helt annan ingång än de som ska arbeta praktiskt med problemet.
− Att kommunerna jobbar förebyggande och tar fram handlingsplaner är rimligt, men frågan är om det ska göras överallt och i så fall med vilka metoder. Det handlar inte om att kommuner inte ska göra arbetet, utan om vad och hur det görs, säger Robin Andersson Malmros.
Robin Andersson Malmros, doktorand vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet, robin.andersson@gu.se
Förra året kunde ett forskarlag vid Lunds universitet konstatera att strutsar är mycket känsliga för växlande temperaturer i samband med äggläggning.
Om temperaturen stiger eller sjunker fem grader eller mer från idealtemperaturen på 20 grader påverkas de långhalsade fåglarnas reproduktionsförmåga märkbart.
Betydligt färre ägg
Forskare har genom 20 års studier på 1300 strutsar i Sydafrika kunnat slå fast att honorna lade upp till 40 procent färre ägg om temperaturen varit ojämn dagarna innan äggläggning. I en ny studie har forskarna dykt ännu djupare i strutsens genetik.
– Vi upptäckte att gener som ökar värmetoleransen också minskar kyltoleransen och vice versa. Så även om strutsen kan utvecklas för att klara en varmare miljö kommer det att kosta dess förmåga att hantera kallare perioder, säger Mads Schou som är forskare vid Lunds universitet.
Måste klara växlande temperaturer
Klimatförändringarna kommer nämligen inte bara att leda till stigande medeltemperaturer. Enligt aktuella prognoser kommer temperaturerna även att variera i högre utsträckning än i dag. Djurens förmåga att klara av både varma och kalla perioder blir helt avgörande för deras möjligheter att överleva.
– Tidigare forskning på ryggradsdjur har fokuserat på de fysiologiska och beteendemässiga svaren på stigande temperaturer. Kunskapen om djurens genetiska potential att anpassa sig till fluktuerande temperaturer är därför väldigt liten, säger Mads Schou.
Svår balans
Evolutionär anpassning är full av avvägningar. En ökad kroppsstorlek hos en elefanthane ökar till exempel dess konkurrensförmåga men kräver samtidigt mer föda. Lundaforskarnas arbete visar att värme- och kyltolerans är sammanflätade i en sådan balans och om den är ett allmänt fenomen hos alla arter kommer djuren att bli mer sårbara för klimatfluktuationer än man tidigare trott.
– Vi blev till en början positivt överraskade när vi upptäckte att strutsen besitter det genetiska materialet som gör att den kan anpassa sig till både varmare och kallare temperaturer. Men det är antingen eller som gäller, säger Mads Schou.
Förutom Lunds universitet har University of Stellenbosch och Western Cape Department of Agriculture, Elsenburg deltagit i arbetet.
Mads Schou, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet, mads.schou@biol.lu.se
Anna Christina Warg, mer känd som Cajsa Warg, skulle kanske kunna kallas Sveriges första kändiskock. Hon föddes i Örebro 1703 och under en stor del av sitt vuxna liv kom hon att arbeta som mamsell hos familjen Klinckowström i Stockholm.
1755 utkom hon med första upplagan av sin kokbok Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber. Kokboken kom att bli en enorm succé som gavs ut i totalt 14 upplagor; den översattes också till tyska, och dess eftermäle lever kvar än i våra dagar.
Var inte den enda kokboken
Vad dock många kanske inte vet är att Cajsa Warg var långt ifrån ensam om att vara kokboksförfattare i 1700-talets Stockholm. Flera andra kokböcker gavs ut, men ingen nådde samma framgång som Wargs, hur kom det sig?
Den frågan har Ulrica Söderlind, lektor i måltids- och restaurangvetenskap vid Umeå universitet, ställt sig. Hon har närläst Cajsa Wargs kokbok och tre andra svenska kokböcker från samma tid för att förstå mer om matlagningen i 1700-talets Sverige och vad som gjorde Wargs kokbok så speciell. Hennes studie redovisas i boken Cajsa Wargs kokkonst – Fyra gastronomer, mat, dryck och tillagning under svenskt 1700-tal.
Ur Cajsa Wargs kokbok. Bild: Ulrica Söderlind
Studerade tre konkurrenter
– Förutom Cajsa Wargs kokbok har jag studerat kokböcker skrivna av Susanna Egerin, utgiven 1733, Margareta Elzberg, utgiven 1751, och Johan Winberg utgiven 1761. Johan Winbergs matlagning var vad vi idag kanske skulle kalla ”kontinental”. Han verkade vara influerad av medelhavsländerna och använde exklusiva råvaror som parmesanost, kinesisk soja och basilikaolja. Det är möjligt att hans recept var lite för udda för att tala till de bredare folklagren under 1700-talet. De två andra kokböckerna var kortare än Cajsa Wargs, men fortfarande förhållandevis dyra. Elzberg och Egerin är också stramare och har en strängare ton än Warg. Det är en känsla av uppsträckning och givakt som riktas till de unga husfruar som ska använda böckerna, berättar Ulrica Söderlind.
Cajsa Wargs mat var komplex
Ulrica Söderlind menar att det mest unika med Cajsa Wargs matlagning var komplexiteten. Hon använde många matlagningstekniker och väldigt många importkryddor, till exempel ingefära, koriander, anis och tryffel.
– När man läser hennes recept framgår det att Cajsa Warg måste ha varit väldigt skicklig, hon måste ha fått lärt sig att laga mat från grunden redan när hon var ung. Hennes recept var också mycket korta och raka. De gav dig precis det du behövde veta, inget utöver det.
Kokt lax på en bädd av vin- och körsbärssås ur Cajsa Wargs kokbok, lagad av Ulrica Söderlind och alumnerna Emil Gredmo och Peter Stenman. Bild: Mattias Pettersson
Tar upp nymodigheten glass
I sin kokbok kombinerade också Warg folkliga recept, till exempel är hennes bok den enda som ägnar korvrätter ett helt eget kapitel, med mer moderna anrättningar. Hon är den enda av kokboksförfattarna som, motvilligt, tar upp nymodigheten glass.
– Cajsa Warg skriver i sin kokbok att det inte går att underlåta att ha recept på glass i en kokbok, men hon påpekar också att glass inte är bra för hälsan. Hon kallade glassen, som var av en sort vi idag hade kallat för sorbet, för ett ”kylande waten” och det ska nog förstås som negativt. Man ska dock komma ihåg att färskvatten var en bristvara i Stockholm på den här tiden, så det fanns en hälsoaspekt i hennes kritik. Man hade testat färskvattnet i brunnarna i Stockholm och endast en, den i Vårby gård, blev godkänd. Därför drack man mest öl, säger Ulrica Söderlind.
Bekostade sin bok själv
Ulrica Söderlind kan konstatera att Wargs kokbok var pedagogisk på så sätt att den var uppdelad i olika kategorier av recept (soppor, bakverk, fiskrecept osv). Den uppdelningen lever kvar i moderna kokböcker. Flera av de andra kokböckerna som Ulrica Söderlind närstuderat har inte samma indelning och upplevs därför som mer ostrukturerade.
– Cajsa Warg måste ha varit en målmedveten person. För även om man som hon tillhörde ett övre samhällsskikt var det inte lätt att ge ut en kokbok under 1700-talet. Till exempel vet man att hon bekostade första upplagan av sin bok själv. Många var inte heller läskunniga under den här tiden och en bok skriven av en kvinna var mycket ovanligt. Warg mötte också hård konkurrens från de andra kokboksförfattarna. Man vet inte om hon och Johan Winberg, även han en stockholmsförfattare, någonsin träffades. Men han skriver kaxigt i förordet till sin kokbok som kom ut 1761, sex år efter Cajsa Wargs, att ”Det finns ingen bra kokbok i Sverige.”
Höna lagad på Cajsa Wargs recept från 1700-talet. Bild: Mattias Pettersson
20 ägg och ”två pigga pigor”
Flera av Cajsa Wargs recept känns moderna idag. I sina tårtrecept använde hon till exempel ett grundrecept för anslag, eller tårtbotten, på samma sätt som bagerier gör idag.
– Man ska komma ihåg att man inte hade bakpulver eller bikarbonat för att göra kakan fluffig. Istället använde man ägg, och det var ett enormt jobb. Man hade självklart inte heller modern utrustning, utan man använde träskål och trävisp. Till ett anslag kunde 20 ägg behöva vispas och i andra recept från den här tiden har det även noterats att man helst skulle ha ”två pigga pigor” som visphjälp för att få till kakan, berättar Ulrica Söderlind.
Har provlagat recept
Tillsammans med alumnerna Emil Gredmo och Peter Stenman har Ulrica Söderlind realiserat ett antal recept ur Cajsa Wargs kokbok.
– Att provlaga Cajsa Wargs recept var verkligen en spännande upplevelse. Vissa recept, som lax i en sås av vin och körsbär, kändes väldigt konstigt för en modern smakpalett. Andra, till exempel bakade äpplen med kanel, gav oss direkt en julkänsla, och vi konstaterade att de lätt skulle kunna serveras på ett modernt julbord.
Man tager vad man haver
Trots att det inte finns några bevarade avbildningar av Cajsa Warg, och trots att man har begränsad kunskap om hur hon levde, lever minnet av hennes matlagning kvar än idag. Och hur var det nu, kan man hitta de bevingade orden ”Man tager vad man haver” i hennes kokbok?
– Nej, haha, tyvärr finns ingen dokumentation av att hon skulle ha uttryckt sig så, säger Ulrica Söderlind.
Text: Elin Andersson
Bok:
Cajsa Wargs kokkonst – Fyra gastronomer, mat, dryck och tillagning under svenskt 1700-tal (Universus Academic Press)
Kontakt:
Ulrica Söderlind, universitetslektor vid Institutionen för kost- och måltidsvetenskap, Umeå universitet, ulrica.soderlind@umu.se
Det är känt sedan tidigare att nervsystemet kommunicerar med immunsystemet och reglerar inflammatoriska processer i kroppen, men hur den här regleringen går till har varit oklart.
Tidigare forskning vid Karolinska institutet har visat att elektrisk stimulering av den så kallade vagusnerven i det autonoma nervsystemet kan dämpa inflammation. Sådan nervstimulering har med goda resultat använts i studier av patienter med inflammatorisk tarmsjukdom och ledgångsreumatism. Hur nervsignaler reglerar aktiva läkningsprocesser i inflammation har dock varit okänt.
Men nu har forskare studerat hur signalöverföringen mellan nerver och immunceller går till på molekylär nivå.
– Mer kunskap om dessa mekanismer behövs för att förstå och förfina de metoder med nervstimulering som nu testas i kliniska studier, säger April Caravaca, forskare vid Institutionen för medicin vid Karolinska institutet.
Läkningsprocessen blir kortare
Genom att studera celler och genetiskt modifierade möss kunde forskarna visa att elektrisk stimulering av vagusnerven vid akut inflammation förskjuter balansen mellan inflammatoriska och anti-inflammatoriska molekyler.
På så vis blir läkningsfasen kortare och inflammationen avslutas snabbare. Den elektriska stimuleringen aktiverade en särskild kemisk nervsignal och ett enzym som är viktigt för tillverkningen av de ämnen som läker inflammation.
– Inflammation och efterföljande läkningsprocess är centralt för vårt försvar mot bland annat infektioner och spelar en central roll i sjukdomar som reumatism, inflammatorisk tarmsjukdom och åderförkalkning. Våra fynd kan öppna för nya sätt att behandla sjuklig inflammation och påskynda läkning genom att aktivera nu definierade nervsignaler och signalvägar, säger Peder Olofsson.
Nätverk av signaler ska kartläggas
Forskarna planerar nu att gå vidare och mer i detalj studera hur nervaktivering reglerar läkning av inflammation.
– Vi försöker på molekylär nivå kartlägga de nätverk av nervsignaler som reglerar inflammation, och förstå hur störningar i signaleringen orsakar sjukdomar. Vi hoppas att denna kunskap ger möjlighet att bättre förstå hur inflammatoriska sjukdomar uppkommer och leder till effektivare behandlingar, säger Peder Olofsson.
Peder Olofsson, docent och specialistläkare. Institutionen för medicin vid Karolinska institutet, peder.olofsson@ki.se
– Mina analyser av marknadsföring av kosmetika visar att de traditionella idéerna om kvinnornas identiteter inte har förändrats. I annonserna är åldrandet något oönskat och som kvinna förväntas du se ung ut, säger Lame Maatla Kenalemang-Palm, doktorand inom forskarskolan Successful ageing vid Örebro universitet och nydisputerad i medie-och kommunikationsvetenskap.
I sin avhandling har hon undersökt hur annonserna i magasin som Elle och Vogue och på webben framställer och talar till äldre kvinnor. Ett exempel på marknadsföringskampanj som hon har studerat är ”Age Perfect” från L’Oréal Paris, som frontas av Hollywoodkändisar som Jane Fonda och Helen Mirren. I studien ingår också reklam från kosmetikaföretag Clinique och Clarins.
Sexistiska och åldersdiskriminerande
– Även om L’Oréal Paris-kampanjen verkar hylla äldre kvinnor och en diversifierad syn på skönhet reproducerar kampanjen också sexistiska och åldersdiskriminerande förväntningar på kvinnors utseende, säger Lame Maatla Kenalemang-Palm.
Annonserna antyder att äldre kvinnor, för att förbli synliga och attraktiva, behöver dölja märkbara tecken på åldrande. Något som går att uppnå med hjälp av anti-age-produkter.
– Det gör att ett framgångsrikt åldrande snarare får innebörden: att åldras utan att det syns.
Framställs som kvinnans fria val
I annonserna framställs de äldre kvinnorna som ett slags entreprenörer och som ansvariga för sitt eget åldrande. Det handlar om det fria valet – att som äldre kvinna välja att se yngre ut.
– På ett sätt bidrar denna typ av reklam till att kvinnor objektifierar sig själv med det fria valet och egenmakt som täckmantel, förklarar Lame Maatla Kenalemang-Palm.
Reklamen befäster även det västerländska skönhetsidealet som bygger på en viss ålder, hudfärg och klass.
– För att kunna köpa dessa anti-age-produkter behöver man också ha ekonomiska resurser. Så klass kan i allra högsta grad kopplas till ett framgångsrikt åldrande.
Positiva förändringar – också
Medierna formar en del av våra tankar och idéer kring åldrande. Och enligt Lame Maatla Kenalemang-Palm sker också en del positiva förändringar i medielandskapet. Äldre kvinnor får mer mediautrymme än förr och skildras oftare på ett positivt sätt.
– Kända äldre kvinnor som Helen Mirren i kosmetikareklam är en positiv förändring som visar ett skifte mot en mer diversifierad skönhetsstandard som inkluderar äldre modeller. Men problemet kvarstår. Vi borde egentligen fråga oss varför åldrandet framställs som ett problem för kvinnor, säger hon.
Tidigare forskning har visat att kvinnor påverkas kraftigare av föräldraskap än män. En ny studie bekräftar detta, men den visar också att förändringen sker redan under graviditeten.
I studien har drygt 2000 förstagångsföräldrars politiska engagemang följts – från tiden före graviditetens början och fram till barnets fyraårsdag.
Engagemanget definieras av hur ofta förstagångsföräldrarna sökt politisk information, försökt påverka politiskt, diskuterat politik eller delat politiska budskap online. Men det handlar också om hur intresserade föräldrarna upplever att de är av politik och hur viktigt politik anses i samhället.
– Även om vissa enskilda effekter är små så är det tydligt att alla drar åt samma håll, vilket bekräftar bilden av att graviditeten och det tidiga föräldraskapet är en period i livet då kvinnor tar ett steg tillbaka från sitt samhällsengagemang, säger forskningsledare Elin Naurin vid Göteborgs universitet.
Så gjordes studien
Studien ingår i forskningsprojektet Pregdem som studerar hur graviditet och barn påverkar människor på samhällsnivå.
Forskarna har använt SOM-institutets medborgarpanel. I undersökningen ingår även en kontrollgrupp bestående av cirka 11000 personer som inte hade barn under samma tidsperiod.
Engagemang tappas redan under graviditeten
Jämfört med tiden före de blev gravida tappar alla kvinnliga förstagångsföräldrar engagemang direkt från graviditetens början. På de flesta områden håller detta lägre engagemang i sig fram till mätningarna upphör när barnet är i fyraårsåldern. Den tydliga effekten av genomgången graviditet bekräftas vid jämförelser med en kontrollgrupp.
– Det är tydligt att kvinnornas politiska engagemang påverkas. Framför allt handlar det om tiden de lägger på att läsa om eller diskutera politik, men de gravida tenderar även att tycka att politik är mindre viktigt, säger Elin Naurin.
Kan leda till långvariga könsskillnader
Även kvinnornas partners uppger att de under och efter graviditeten lägger mindre tid på att ta till sig information om lokal-, nationell-, och världspolitik. Men när barnet är två till fyra år har detta tapp hos partnern i det närmaste återhämtats medan kvinnornas engagemang fortsatt sjunka.
När barnet nått fyraårsåldern har partnern helt och hållet hämtat in tappet i politiskt deltagande, hur ofta de har politiska diskussioner samt hur viktigt de anser det vara med politik. Kvinnorna befinner sig dock fortsatt på en lägre nivå än tiden före de blev gravida.
– Den enda indikator där de gravida kvinnorna inom fyra år hittat tillbaka till sin tidigare nivå av politiskt engagemang är beteendet att försöka förändra politiskt, och även här återspeglas föräldraskapet tydligt i det att det oftast handlar om barnomsorg eller skola, säger Elin Naurin.
Studie:
The Effect of Pregnancy on Engagement with Politics. Toward a Model of the Political Consequences of the Earliest Stages of Parenthood , American Political Science Review.
Världens fjordar skapades när inlandsisen drog sig tillbaka och är en ganska sällsynt naturform som utgör 0,13 procent av all havsyta. Enligt forskare från Göteborgs universitet är utsläppen av metangas från fjordarnas vattenyta jämförbara med det som avges totalt från alla djuphavsområden, som står för 84 procent av havsytan på jorden.
– Det är känt sedan tidigare att många fjordar har syrefria miljöer närmast botten och att metangas bildas i sedimenten. Bara en liten del av gasen når vanligen ut i atmosfären eftersom det bryts ner på väg upp, i det syrerikare vattnet närmare ytan. Men i vår forskning har vi registrerat stora metanutsläpp när vattnet i fjorden blandas om vid exempelvis stormar, säger Stefano Bonaglia, forskare i marin geokemi på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet.
Fjordar mer utsatta för övergödning
Att spåra och beräkna utsläpp av metan till atmosfären är viktigt för att kunna beräkna framtidens klimat. Forskare bedömer att metanutsläpp orsakar cirka 30 procent av växthuseffekten. I sammanhanget bedöms havens bidrag till metanutsläppen vara väsentligt mindre än från landområden, men mänsklig aktivitet har ökat övergödningen av de kustnära havsområdena vilket skapat större syrefria områden på bottnarna. I fjordarna blir detta extra tydligt och trots att de bara utgör 1,3 promille av de totala haven så står de för ungefär hälften av metangasutsläppen till atmosfären.
– Det beror på att i fjordarna avsätts kolrika bottensediment från växter och djur, liksom material från omkringliggande marker via vattendrag som mynnar ut i fjordarna. Eftersom dessa vatten är relativt skyddade från havens strömmar förblir de skiktade i lager med olika temperatur, salt- och syrehalt. Närmast botten skapas därför syrefria områden där metangas bildas när material i sedimenten bryts ner, säger Stefano Bonaglia.
Metan lyfts till ytan
Forskarna från Göteborgs universitet har studerat Byfjorden vid Uddevalla under perioden 2009–2021 och bedrivit fältstudier för att mäta metanproduktionen i fjorden. Byfjorden är syrefattig och drabbad av övergödning bland annat för att Bäveån rinner ut i fjorden och för med sig mycket näring från jordbruken i området. Det var tydligt att vid tillfällen av omblandning av vattnet i fjorden så ökar utsläppen av metan till atmosfären. Då lyfts det syrefria vattnet vid botten hastigt upp mot ytan och tar med sig metanet, som kan avges till atmosfären.
Fjordarna inte lika djupa
– Utsläppen av metangas var stora, och amerikanska forskare har sett samma händelser i fjordar i Kanada. Vi beräknar att utsläppen från världens alla fjordar är i samma storleksordning, cirka 1 teragram (Tg) eller 1 miljon ton/år, som utsläppen från alla djuphaven beräknas vara. Detta beror på att det är mycket kortare avstånd från botten till havsyta i en fjord än i djuphaven, vilket ger större avsättning av organiskt material i sedimenten och att metanet inte hinner brytas ner på vägen upp mot ytan, säger Stefan Bonaglia och tillägger att om klimatförändringarna leder till fler händelser av extremväder så kan metanutsläppen visserligen öka, men bara till en viss gräns.
– Om vi skulle få en kraftig ökning av antalet stormar så skulle metanutsläppen minska, eftersom de syrefria miljöerna vid fjordbottnen försvinner när vattnet blandas ofta.
Stefan Bonaglia, biträdande lektor i marin geokemi på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, stefano.bonaglia@gu.se
I en avhandling har Josefin Persdotter, doktorand i sociologi vid Göteborgs universitet, utforskat vardagsrutiner kring mens, med särskilt fokus på uppfattningar om renlighet och smuts.
– Jag har undersökt hur det jag kallar ”menssmuts” blir till. Hur mens både symboliskt och konkret materialiseras som smutsigt. Men även vad smutsen får för praktiska och emotionella effekter för den menstruerande.
Skamset att inte lyckas dölja mensen
Analysen bygger på djupintervjuer med menstruerande, dagböcker, reklamfilmer, forumdiskussioner, instruktionstexter, samt en kvantitativ och kvalitativ enkät med 445 personer. Resultaten visar att en betydande mängd av de svarande påverkas negativt emotionellt under menstruation. Detta på grund av exempelvis oro eller skam över att inte lyckas dölja mensen för andra. Eller av rädsla för bakterier.
– Att menstruera har ofta tydligt stigmatiserande effekter, och känslor av äckel riktas inte sällan mot den egna kroppen. Samtidigt är det faktiskt många av deltagarna i studien som på olika sätt tar avstånd från idéer om menstabun och stigma. Men för de allra flesta råder ett sorts hemlighetsmakeri i hur de praktiskt hanterar sin menshygien, säger Josefin Persdotter.
Får bära eget mensskräp
Vardagliga rutiner och teknologier kring det som beskrivs som smutsigt kring mens innefattar hög grad av symbolisk smutsighet, enligt Josefin Persdotter.
– Det är många som i vår del av världen ser skeptiskt på menstruella tabun i andra länder och förfasas över kulturers förtryck av menstruerande. Men är det verkligen så väsensskilt från svenska menspraktiker och idéer? Jag hävdar att vi många gånger relaterar till mens på slående liknande sätt.
Hon beskriver hur menstruerandet i Sverige präglas av idéer, teknologier och handlingar som på olika sätt i praktiken tabubelägger och stigmatiserar. Deltagare i studien har exempelvis berättat att när de varit ute och vandrat eller campat finns en praxis att en i sällskapet bär gruppens samlade sopor. Men mensskräpet har fått bäras av den menstruerande själv.
Blödning i kombination med oro
Andra i studien vittnar om hur många, framför allt unga män, tycker att det är otänkbart att röra eller ens se någon annans använda binda. Vad gäller menskoppen beskrivs det som ”äckligt” att koka den i kastruller som används till mat.
– Avhandlingen visar att många upprätthåller vad jag skulle vilja kalla onödigt krångel kring menshygien. Det framstår för de flesta som vardagliga saker man ”bara gör”. Men faktum är att de görs om och om igen, och många av de här handlingarna är ineffektiva och tidsödande. Flera i studien upplever sig fysiskt smutsiga under mens och beskriver hur de, trots att de byter mensskydd och duschar ofta, konstant oroar sig över att lukta illa. Att blödningen kombineras med social oro innebär en dubbel börda för menstruerande, säger Josefin Persdotter.
Hoppas förenkla livet för menstruerande
Josefin Persdotters forskning syftar till att öka förståelsen för vilka effekter synen på mens får.
– I min avhandling har jag velat synliggöra sånt vi tar för givet och ifrågasätta varför idéer och handlingar består. Men även visa hur teknologi och design spelar en avgörande roll. Mensskydd, men även toaletter, skulle till exempel kunna utvecklas för att underlätta vid menstruation. Min förhoppning är att kunna bidra till att menstruerandes liv förbättras och förenklas.
I rymden finns ofta starka elektriska strömmar, till exempel i solens corona eller i norrskensområden. Partiklarna är få och kolliderar sällan så motståndet är lågt.
Forskare har länge trott att vågor i elektriska och magnetiska fält i rymden kan orsaka resistans på ett sätt som liknar kollisioner men detta har fram till nu varit mycket svårt att mäta.
– För första gången någonsin har vi kunnat mäta hur strömmar i rymden begränsas genom att laddade partiklar påverkar varandra via elektromagnetiska vågor. Elektriska strömmar i rymden kan begränsas utan att partiklarna kolliderar med varandra vilket är det vanliga på jorden, säger Daniel Graham vid Institutet för rymdfysik (IRF).
Även i rymden begränsas elektrisk ström
Tack vare observationer från NASA:s fyra MMS-satelliter som formationsflyger runt jorden har Daniel Graham lyckats sammanställa hur detta ovanliga motstånd, även kallat anomal resistivitet, av ström i rymden fungerar.
En internationell grupp med forskare under ledning av Daniel Graham kan visa vad som begränsar strömmen i rymden. Mätningarna är gjorda med instrument ombord på de fyra satelliterna Magnetospheric Multiscale (MMS).
MMS-satelliterna bär med sig instrument som mäter laddade partiklar samt elektriska och magnetiska fält. Forskare från Institutet för rymdfysik (IRF) i Uppsala har bidragit till instrumenten som mäter elektriska fält.
Laddade partiklar rör sig över strömskikt
– Våra mätningar visar även hur vågorna orsakar diffusion som gör att laddade partiklar kan röra sig tvärs över strömskikt. Växelverkan mellan vågorna och partiklarna är viktig att förstå eftersom denna påverkar hur magnetisk omkoppling fungerar, säger Daniel Graham.
Magnetisk omkoppling är en process i gränsskikt med strömmar, mellan två områden med laddade partiklar och magnetfält. Ett exempel är när flödet av laddade partiklar från solen, solvinden, träffar magnetfältet runt jorden. I vanliga fall är partiklarna kopplade till magnetfälten på vardera sidan om gränsskiktet, vilket innebär att de inte tar sig över det.
Magnetisk omkoppling gör att magnetfält på skiktets två sidor kan kopplas ihop. Då kommer och partiklar och energi från solvinden in i jordens närhet. Detta kan orsaka både norrsken och kraftiga störningar i rymdvädret runt jorden.
Dr. Daniel Graham, forskare vid Institutet för rymdfysik i Uppsala, daniel.graham@irfu.se
Docent Yuri Khotyaintsev, forskare vid Institutet för rymdfysik i Uppsala, yuri.khotyaintsev@irfu.se
För att kunna skapa teknologier för grön energi som är mer effektiva och ekonomiska behövs bättre material. Detta kräver i sin tur att man kan mäta och kontrollera ytstrukturerna hos fasta material på atomnivå.
Men på grund av tekniska begränsningar och höga kostnader är det en stor utmaning.
– Katalysatorer är en stor del av övergången till grön energi. Om vi kan räkna ut hur atomerna arrangerar sig på fasta ytor, så kan vi utveckla bättre katalysatorer, säger Lindsay Merte vid Malmö universitet.
Legering fungerar som katalysator
En katalysator är ett material som startar en kemisk reaktion som inte sker av sig själv. Katalysatorer används vid 80 procent av all produktion av kemikalier och i bränsleceller som omvandlar kemisk energi till elektricitet.
Ett forskarlag har gjort en studie på en legering av platina och tenn som fungerar som en katalysator. Vid kemiska rektioner bildas lager av tennoxid på ytan. Man tror att dessa oxider förbättrar effektiviteten i bränsleceller, men det är oklart hur oxiderna är uppbyggda. För att förstå mer är det viktigt att studera vilka atomer som finns just på ytan. Det är genom ändringar där som man påverkar hur en katalysator fungerar.
– För 3D-material har vi mycket bra metoder för att kartlägga strukturer. Men det kan inte användas lika enkelt på en jätteliten del som ytan, och därför blir det mycket svårt och tidskrävande. Med dessa tennoxider kunde vi inte med enbart experiment hitta hur atomerna arrangerar sig, säger Lindsay Merte.
Maskininlärning snabbar på tester
Den exakta atomstrukturen är avgörande för hur katalysatorn fungerar, och därför vill forskarna förstå hur ytorna förändras när de utsätts för vätska eller gas.
Detta kräver ibland flera år av experiment, stor datorkraft och är mycket kostsamt. Det som Lindsay Merte och hans forskarkollegor visat är hur maskininlärning – som är en form av artificiell intelligens – kan användas för att snabba på processen.
– Med maskininlärningsmetoderna kan datorn lära sig att förutsäga om en atomstruktur kommer att vara stabil eller inte utan att behöva utföra så många dyra simuleringar. Detta låter oss testa möjliga strukturer mycket snabbare, vilket är vad vi behöver för att hitta rätt.
Forskarna visade hur maskininlärning kunde användas för att hitta strukturen på platina-tennlegeringen. De kunde bevisa att den var den korrekta bland annat genom att använda mikroskopi i atomskala och röntgenspridning.
– Nu när vi känner till strukturen kan vi börja titta på dess kemiska egenskaper och försöka lista ut vad som gör den så bra som katalysator. Och med denna information kan vi förhoppningsvis designa katalysatorer som fungerar ännu bättre, säger Lindsay Merte.
Under 2018 publicerade forskare vid Lunds universitets diabetescentrum en uppmärksammad studie som visar att det går att dela in typ 1-diabetes och typ 2-diabetes i fem undergrupper.
I november 2021 kunde samma forskare visa att det finns tydliga genetiska skillnader mellan de fyra undergrupperna av typ 2-diabetes. Det tyder på att det finns olika orsaker bakom sjukdomen.
Nu visar ytterligare en studie det även finns epigenetiska skillnader mellan de fyra undergrupperna med typ 2-diabetes. Dessa epigenetiska markörer kan utvecklas för att förutse vanliga komplikationer vid typ 2-diabetes och sätta in individanpassad vård och behandling.
– Dagens sjukvård behandlar typ 2-diabetes på ungefär samma sätt samtidigt som alltmer forskning tyder på att dessa patienter behöver individanpassad vård och behandling. Våra fynd ger ytterligare stöd för att det är kliniskt relevant att dela in patienter med typ 2-diabetes i undergrupper för individanpassad behandling, säger Charlotte Ling, professor i diabetes och epigenetik vid Lunds universitet.
Det här är epigenetik
Epigenetik handlar om modifieringar av arvsmassan som inte ändrar den genetiska koden. Det handlar istället om hur vårt DNA läses av och när det uttrycks, det vill säga vilka gener som är på- eller avslagna och när. Under hela vårt liv påverkas dessutom epigenetiken av den yttre miljön. Det kan vara maten vi äter, stress, fysisk aktivitet, kemikalier vi utsätts för eller andra livsstils- och miljöfaktorer.
Studien har gjorts på över 500 patienter som nyligen fått diagnosen typ 2-diabetes.
Fynden kunde användas för att utveckla en poängskala för att bedöma risken att utveckla vanliga komplikationer vid typ 2-diabetes. Epigenetiska markörer kopplade till två av patientgrupperna kunde förutspå ökad risk för att utveckla hjärtinfarkt, stroke och njursjukdom.
– Hjärtinfarkt och stroke är de vanligaste dödsorsakerna hos patienter med typ 2-diabetes. Njursjukdom hos diabetespatienter leder till lidande för patienten och stora sjukvårdskostnader för samhället eftersom många behöver gå i dialys. En epigenetisk biomarkör som kan förutspå komplikationer i ett tidigt skede skulle ge sjukvården möjlighet att sätta in förebyggande åtgärder, säger Charlotte Ling.
Så gjordes studien
Studien har gjorts på sammanlagt 553 nydiagnostiserade personer med typ 2-diabetes som ingår i två befolkningsstudier i Sverige. Forskarna mätte så kallade DNA-metyleringar i blodet på 800 000 ställen i arvsmassan hos samtliga deltagare.
DNA-metylering innebär att kemiska förändringar, så kallade metylgrupper, sätter sig på generna vilket påverkar deras funktion. De hittade sammanlagt 4 465 ställen med DNA-metyleringar som var specifika för de fyra undergrupperna med typ 2-diabetes.
Forskarna behöver nu bekräfta resultaten i utländska befolkningsstudier. Det finns även planer på att studera DNA-metyleringar i vävnader som muskel, fett, lever och bukspottskörtel från de fyra undergrupperna med typ 2-diabetes.
