Under början av 1960-talet var den svenska invandringspolitiken mycket liberal. Arbetskraftsinvandringen utgjordes till största delen av nordbor och de kunde fritt söka arbete i Sverige. I mitten av 1960-talet ökade invandringen kraftigt och den nationella sammansättningen förändrades. Det blev vanligt med arbetskraftsinvandring från Sydeuropa, bl a Jugoslavien, Grekland och Turkiet.

– Den ökande invandringen skapade en oro i fackföreningsrörelsen, säger Denis Frank. Det fanns en rädsla för att de utländska arbetstagarna skulle försämra löneutvecklingen och bidra till att föråldrade företagsstrukturer bibehölls. Även Ams, som skötte arbetstillstånden, reagerade och krävde en hårdare lagstiftning.

Den nya lagstiftningen, som infördes 1966-67, innebar bl a att kontrollen av invandrare flyttades till Sveriges gränser. Man måste ha arbetstillstånd innan man beviljades inresa, vilket än i dag gäller för många medborgarskapsgrupper. Samtidigt innebar den nya lagstiftningen en friare ställning för dem som beviljats arbetstillstånd. De blev i princip garanterade permanent arbetstillstånd.

Denis Frank visar också i sin avhandling hur företagen själva till stor del formade migrationsströmmarna. Exempelvis ansågs jugoslaver och greker vara stabila arbetare, ofta med en god yrkesutbildning. De var också villiga att ta de jobb som svenskarna inte ville ha. Följden blev att arbetsgivarna via statliga myndigheter och nätverk i hög grad sökte sig till Grekland och Jugoslavien för att skaffa sig arbetskraft.

Denis Frank är uppvuxen och bor i Helsingborg. Han inledde sina studier i sociologi vid Lunds universitet där han också påbörjade sin forskarutbildning.

Avhandlingen ”Staten, företagen och arbetskraftsinvandringen – en studie av invandringspolitiken i Sverige och rekryteringen av utländska arbetare 1960-1972” försvaras fredagen den 10 juni, kl 13.00. Disputationen äger rum i sal Wicksell, Universitetsplatsen 1, Växjö universitet. Opponent är docent Apostolis Papakostas, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Denis Frank, tel 0470-70 88 79, 042-28 14 73,
e-post denis.frank@svi.vxu.se eller informatör Elisabet Wartoft, tel 0470-70 84 77,
e-post elisabet.wartoft@vxu.se.

Hjärtsvikt är en folksjukdom som orsakar mycket lidande, med en sjuklighet och dödlighet som är jämförbar med många cancersjukdomar. I dagens nummer av tidskriften Journal of the American College of Cardiology publiceras en artikel från en forskargrupp på enheten för geriatrik vid Uppsala universitet som visar att ett så billigt och enkelt test som sänkereaktion kan påvisa ökad risk för hjärtsvikt.

– Det finns två tidigare studier som tyder på att inflammationer är viktigt för utvecklingen av hjärtsvikt, men i dessa användes betydligt dyrare och mer svårtillgängliga markörer av inflammation. Vår studie bekräftar inflammationshypotesen, men visar också att det räcker med ett blodprov som tas rutinmässig ute på vårdcentralerna, säger Erik Ingelsson, en av forskarna i gruppen.

De män som hade en sänka över 11 vid 50 års ålder hade nära 50 procent ökad risk för hjärtsvikt under de 30 år som studien pågick, jämfört med de som hade en sänka under 6. Fynden var oberoende av alla tidigare kända riskfaktorer för hjärtsvikt, inklusive hjärtinfarkt. Resultaten bekräftar att en låggradig generell inflammation är involverad i utvecklingen av hjärtsvikt.

– Dessa fynd skulle kunna förbättra riskbedömning och kanske även på sikt få konsekvenser för den förebyggande behandlingen, säger Erik Ingelsson.

Resultaten kommer från den forskning som bedrivs inom ramen för ULSAM (Uppsala Longitudinal Study of Adult Men), en studie av drygt 2 000 män som startades 1970 och som har genererat en stor mängd forskningsresultat under årens lopp.

Kontaktinformation
Kontaktperson: Erik Ingelsson, 018-51 55 73, 070-756 39 44, eller via e-post: erik.ingelsson@pubcare.uu.se

En av de viktigaste processerna i människans historia är den övergång från jägar- och samlarsamhälle till bondesamhälle som ägde rum under stenåldern. Denna förändring lade grunden för den samhällsutveckling vi sett under de senaste 10 000 åren. Vi har en relativt bra bild av när det skedde, men inte hur. I ett samarbete med forskare från Spanien, Storbritannien och Tyskland har Uppsalaforskarna Anders Götherström, Hans Ellegren och Cecilia Anderung med hjälp av DNA undersökt hur nötkreatur kom att skapa basen för de tidiga bondesamhällena i Europa.

– Vi har arbetat med DNA från nötkreaturslämningar från Spanien och Tyskland daterade till bronsåldern och bondestenåldern, berättar Anders Götherström.

Det spanska materialet kommer huvudsakligen från Atapuerca, ett grottkomplex känt för att innehålla fossil från tidiga hominider. Det tyska materialet kommer från fyndplatser kring Dresden och dateras till de tidigaste centraleuropeiska bondesamhällena. Resultatet visar att huvuddelen av de europeiska nötkreaturen, under bondestenåldern så väl som i dag, har sitt ursprung utanför Europa.

– Genetiskt skiljer de sig från de europeiska uroxar som undersökts och ser snarare ut att härstamma från de områden som tidigast utvecklade bondesamhällen, det vill säga Turkiet och Mellanöstern, säger Anders Götherström.

De spanska nötkreatursbenen skiljer sig dock något från de tyska, där ett afrikanskt ursprung kunde påvisas i något enstaka fall. Det tyder på att kontakterna över Gibraltar var tillräckligt utvecklade för att påverka samhällena på respektive sida redan under bronsåldern och bondestenåldern. Men det fanns också spår av lokal uroxe i de förhistoriska spanska djuren.

– Det kan antingen betyda att endast en mindre del lokala uroxar användes i tidig boskapsskötsel, eller att uroxen fortfarande jagades under bondestenåldern i Spanien.

Kontaktinformation
Anders Götherström kan nås på 018-471 6483 eller Anders.Gotherstrom@ebc.uu.se

Barnmedicin är ett aktuellt område på flera sätt. Nya diagnostiska verktyg och nya behandlingsmetoder ökar överlevnaden och livslängden inom många områden. EU har särskilt uppmärksammat bristen på kliniska prövningar och börjar närma sig slutfasen i arbetet med ny lagstiftning kring läkemedel för barn.

Vid lunchseminariet finns möjlighet lyssna på några forskare och nyckelpersoner inom dessa områden. Utförligare program nedan.

TID&PLATS
Måndag 13 juni, kl 11.00 – 11.45 Sammanträdesrum Omega, plan 1, Vetenskapsrådet, Regeringsgatan 56, Stockholm Efter seminariet bjuds på lunch och deltagarna finns tillgängliga för ev intervjuer.
(Anmälan till kontaktpersonerna längre ned i denna inbjudan.)

PROGRAMINNEHÅLL
Ny teknik och nya forskningsrön gör att fler sjukdomar kan upptäckas allt tidigare.
Ett exempel är planerna på att utöka antalet sjukdomar som det testas för vid det sk PKU-testet. Ulrika von Döbeln, docent och chef för Centrum för medfödda metabola sjukdomar, CMMS, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, berättar om arbetet vid laboratoriet, om forskningen kring de medfödda metabola sjukdomarna samt hur testet kan utvecklas och utökas i framtiden.

Barns läkemedel är också ett aktuellt område. Inom Europarlamentet arbetar man sedan flera år med att ta fram en lag som innebär att barn ska inkluderas i prövningar av nya läkemedel.
För sk särläkemedel (orphan drugs) finns redan en europeisk lagstiftning som ska stimulera till utvecklingen av nya preparat, och här handlar ungefär hälften om ansökningarna om preparat som ska användas till barn. Kerstin Westermark, docent, Läkemededlsverket och svensk representant i COMP (Committee for Orphan Medicinl Products) berättar mer om vad som görs i Sverige och på internationell nivå.

”Om inte cellerna dör så dör barnet; kartläggning och behandling av en barnsjukdom.” Jan-Inge Henter, professor och överläkare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Enheten för barnonkologi, Karolinska Institutet berättar bl a om sin forskning kring störningar i immunsystemet, (familjär) hemofagocyterande lymfohistiocytos (FHL).
Sjukdomen uppträder så gott som enbart hos barn och Jan-Inge Henter redogör för vägen från oklara symtom till kartläggning av sjukdomen på gennivå, nya behandlingar, samverkar med forskare i andra länder kring ovanliga sjukdomar och hur koordinationen av behandlingsstrategierna globalt görs från Sverige och Astrid Lindgrens barnsjukhus.

 

Kontaktinformation
MER INFORMATION & ANMÄLAN
Anmälan krävs för att kunna uppskatta antalet lunchtallrikar och görs till någon av nedanstående:
Annakarin Svenningsson, informationsansvarig vid ämnesgruppen för medicin: 08-546 44 219, anna.karin.svenningsson@vr.se eller Marlene Truedsson, informatör ämnesgruppen för medicin:marlene.truedsson@vr.se, 08-546 44 110

Sverige har fler sjukskrivna och förtidspensionerade än något annat industrialiserat land. Den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning och förtidspension är rygg- och nackbesvär. I hälsoekonom/leg sjuksköterska Elisabeth Hanssons avhandling har effekterna av de vanligast förekommande behandlingarna för rygg- och nackbesvär undersökts samtidigt på flera tusen patienter som varit sjukskrivna i minst 90 dagar i Danmark, Holland, Israel, Sverige, Tyskland och USA. I avhandlingen har hon också värderat kostnaderna för behandling och rehabilitering av rygg- och nackbesvär på individnivå samtidigt som samhällskostnaderna för sjukfrånvaron också bestämdes i en grupp av närmare 2 000 sjukskrivna svenska män och kvinnor.

Effekterna av alla de vanligaste behandlingarna undersöktes samtidigt i de sex länderna. Någon positiv effekt på smärta, ryggfunktion eller återgång till arbetet gick inte att se efter någon av behandlingarna.
– Ett undantag utgjorde de som opererades för ett diskbråck i ländryggen och framför allt bland dem som opererades i Sverige. Hos dem påvisades en påtaglig förbättring av smärta, ryggfunktion och livskvalitet samtidigt som fler kunde börja arbeta igen, säger Elisabeth Hansson.

2001 var närmare fyra procent av den svenska arbetskraften sjukskriven mer än en månad för rygg- och nackbesvär. Kostnaderna för sjukfrånvaron, produktionsbortfallet och för alla utredningar, behandlingar och rehabiliteringar uppgick till nästan 23 miljarder kronor. Det motsvarar drygt en procent av Sveriges bruttonationalprodukt. Av de totala kostnaderna för rygg- och nackbesvär stod alla typer av medicinska behandlingar tillsammans för mindre än sju procent, medan sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna stod för hela 93 procent.

Genom att gruppera studiens individer efter kön och rygg- eller nackdiagnos gick det att med hjälp av enkäter som besvarats vid undersökningens början förutsäga vilka av de sjukskrivna som antingen kunde återgå i arbete eller fortsätta att vara sjukskrivna vid olika tidpunkter. Metodens enkelhet gör den användbar som ett starkt kvalitetsverktyg för vården, men även för försäkringskassan.

Diskbråckskirurgi i Sverige förbättrade smärta, ryggfunktion, livskvalitet och fick även patienterna att återgå i arbete. Nyttan av kirurgin mättes med livskvalitetsmåttet EuroQol, där det av patientens egna värderingar framgick om förbättringen var avsevärd. Kirurgisk behandling var mycket dyrare än ”icke kirurgisk”, men totalkostnaden blev lägre eftersom kirurgi gav mindre återfall med sjukskrivning och fram för allt färre förtidspensioner.
– Genom att nyttan av behandlingen var större för de opererade blev kostnaden och nyttan för de patienter som opererades mycket bättre. Resultat från diskbråcksstudien kan också användas för att med ännu större säkerhet välja de patienter som har bäst nytta av operation, säger Elisabeth Hansson.

Elisabeth Hansson tycker att det är viktigt att läkaren snabbt, redan vid första sjukbesöket, ger patienten klar och tydlig information att bästa behandlingen är att vara så fysiskt aktiv som möjligt, till exempel vara kvar på jobbet eller återgå så fort som möjligt. För att patienten ska klara det ska läkaren hjälpa henne/honom att minska smärtan så mycket som möjligt.
– Om inte allmänläkaren kan utesluta en specifik diagnos på till exempel diskbråck ska patienten kunna få komma till en ortoped inom rimlig tid och inte behöva vänta i flera år! Ovisshet och väntan ökar bara oron hos patienten. Långa sjukskrivningar leder inte till minskad smärta eller förbättrad funktionsförmåga utan minskar bara patientens chans att komma tillbaka till sitt normala liv, säger Elisabeth Hansson.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för de kirurgiska disciplinerna, avdelningen för ortopedi
Avhandlingens titel: The Treatment of Back and Neck Pain. Cost and Utility
Avhandlingen försvaras fredagen den 10 juni, klockan 13.00, i aulan SU/Sahlgrenska, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
hälsoekonom/leg sjuksköterska Elisabeth Hansson, telefon: 031-342 23 99, 0708-76 43 91, e-post: elisabeth.hansson@orthop.gu.se

Handledare:
professor emeritus Alf Nachemson, e-post: alf.nachemson@orthop.gu.se
professor Tommy Hansson, telefon: 031-342 34 06, e-post: tommy.hansson@orthop.gu.se
professor Ed Palmer, Försäkringskassan, e-post: edward.palmer@forsakringskassan.se

För att skapa en ny kemisk förening ur en annan, används ofta väte. Väte adderas till utgångsmaterialet, vilket leder till att en ny struktur bildas med helt andra egenskaper. Oftast används kraftfulla reduktionsmedel, som till exempel hydridreagens eller vätgas tillsammans med en katalysator vid en sådan process. Tyvärr har dessa reagens flera nackdelar. Bland annat reagerar de explosivt vid kontakt med vatten eller luft och det är dessutom svårt att få fram exakt den förening som man vill ha.

Under senare år har flera så kallade lantanidreagens uppmärksammats eftersom de är både mer selektiva än de vanligaste reduktionsmedlen, det vill säga ”hittar” snabbt den förening man önskar. De medför inte heller något ökad risk för laboranten. En nackdel med denna typ av reagens är dock att de ofta kräver tillsats av speciella lösningsmedel för att reaktionen ska gå tillräckligt snabbt. Dessvärre har det visat sig att det mest effektiva av dessa lösningsmedel är extremt cancerframkallande och därför används de ofarliga lantanidreagensen inte industriellt i någon större omfattning.

För att komma runt problemet har Anders Dahlén studerat flera lantanidbaserade reaktioner och påverkan på dessa av alternativa ofarliga tillsatser. I avhandlingen visas att tillsatsen av en kombination av vatten och en amin ger fullständig reduktion inom några få sekunder. Det vill säga allt väte används för att bilda endast en ny förening. De tidigare metoderna kräver normalt flera timmar, eller ibland dagar, för samma reaktionsförlopp. Metoden har också vidareutvecklats till att fungera för många olika typer av transformationer.

Anders Dahlén disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i kemi med inriktning mot organisk kemi vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: “Novel and Powerful Lanthanide(II) Reagents – Synthetic Advances and Mechanistic Considerations”. Disputationen äger rum den 10 juni kl 10.15 i Sal KA, Chalmersområdet, Göteborg.

Kontaktinformation
Anders Dahlén
Institutionen för kemi
Göteborgs universitet
Tel: 031-772 3844
E-post: ad@chem.gu.se

Om man får se en apelsin är det inte särskilt svårt att ange att det är en apelsin. Om man istället bara får lukta på en apelsin blir de flesta överraskade över hur svårt det faktiskt är att precist ange vad det är som luktar. Även om det handlar om vardagliga dofter som kaffe, citron eller choklad lyckas vi bara namnge ungefär hälften av dem korrekt.

Fredrik Jönsson har undersökt varför det är så svårt att namnge lukter. En vanlig hypotes är att det är en svag koppling mellan en lukt och dess namn. Detta har föreslagits bero på att vi i vardagen inte behöver lära oss att associera lukter med namnen på de objekt de kommer ifrån eller att de delar av hjärnan som behandlar verbal information är svagt kopplade till de delar som huvudsakligen behandlar luktinformation.

Fredrik Jönsson har inte funnit stöd för en sådan svag koppling. Han visar istället att när vi misslyckas med att namnge ett objekt med hjälp av dess doft, är det inte själva namnet på objektet som är problemet, utan att vi inte ens vet vad det är vi luktar på – trots att lukten kan kännas mycket bekant.

– Om man inte vet vad det är som luktar, då kan man givetvis inte heller exakt verbalisera det. Man kanske kan säga att det luktar som en citrusfrukt, men man är osäker på om det är en apelsin eller citron, säger Fredrik Jönsson.

Hur medvetna är vi då om vår förmåga att namnge lukter? I sin avhandling visar Fredrik Jönsson att jämfört med skattningar utifrån våra andra sinnesintryck, till exempel vad vi ser, tycks våra bedömningar av lukter vara något mindre korrekta, de är alltså något mindre relaterade till hur vi faktiskt presterar. Resultaten visar på en generell övertro på vad näsan kan säga oss.

Kontaktinformation
Fredrik Jönsson, tel: 018-471 21 45, mobil: 070-379 49 30, e-post: fredrik.jonsson@psyk.uu.se

Både regionala och nationella företrädare har förhoppningar om att turistnäringen med naturen som bas ska utvecklas och skapa arbetstillfällen framför allt i glesbygdsområden. Tack vare allemansrätten är naturen tillgänglig för rekreation och turism, men allemansrätten sätter också begränsningar för vilken utveckling som är tänkbar.

Problemet med att inte kunna ta direkt betalt för investeringar som höjer kvaliteten på naturturistupplevelser gör det exempelvis svårt för turistföretag att garantera hög kvalitet på vissa tjänster. Till exempel saknas möjligheten att ta betalt för ökade prepareringsinsatser för längdspår och skoterleder.

Tobias Heldt har undersökt om turister skulle vara beredda att frivilligt ge bidrag för att finansiera preparerade längdskidspår. Genom fältexperiment vid Säfsen Resort i södra Dalarna och Hovfjället i östra Värmland kom han fram till att turisternas vilja att bidra ekonomiskt ökade från 22 procent till 44 procent när de informerades om att en stor andel turister tidigare hade bidragit.

Vid turistanläggningen i Säfsen finns ett system där skidåkarna frivilligt och oövervakat får lägga pengar i en sparbössa. Där gjorde Tobias Heldt en enkätundersökning för att ta reda på hur många som betalade och vad de ansåg om systemet. I Hovfjället uppmanar turistanläggningen skidåkarna att betala en spåravgift. En gång om året gör anläggningen stickprovskontroller och frågar om skidåkarna har betalat, men den enda påföljden om de inte har betalt blir en uppmaning att betala. Även här gjorde Tobias Heldt en enkätundersökning, som visade att dessa informella sanktioner ledde till att fler turister, 80 procent, bidrog ekonomiskt jämfört med Säfsen, där inga sanktioner fanns.

– Resultaten i avhandlingen kan användas för att till en viss grad utveckla naturturismen i Sverige under rådande allemansrätt, anser Tobias Heldt.

Kontaktinformation
Tobias Heldt, tel: 018-471 11 29, mobil: 070-525 68 57, e-post: tobias.heldt@nek.uu.se

”What does it mean to be a woman writer in a culture whose fundamental definitions of literary authority are both overtly and covertly patriarchal?” Detta citat, hämtat ur boken ”The Madwoman in the Attic” av Sandra Gilbert och Susan Gubar från 1979 är utgångspunkt för Astrid Ottosson Bitars avhandling. Den gången handlade det dock om tidiga engelska och franska författarinnor, från 1700-talet och framåt.
– Men frågan är i högsta grad relevant också när man studerar kvinnliga författare i arabvärlden, säger Astrid Ottosson Bitar.
Den libanesisk-syriska författarinnan Widad Sakakini (1913-1991) tillhörde en pionjärgeneration av kvinnliga arabiska författare inom en litterär tradition som helt dominerades av män. Hon började skriva och publicera texter i slutet av 1920-talet och fortsatte sedan ända fram till sin död. Widad Sakakini skrev noveller, romaner (hon slåss om äran med en annan författarinna om att 1950 vara den första kvinnan i Syrien att komma ut med en roman), biografier över kända män och kvinnor samt ett stort antal artiklar inom såväl sociala som litterära frågor.
Astrid Ottosson Bitar har huvudsakligen studerat hennes noveller, eftersom dessa sträcker sig genom hela hennes författarskap, och tar då avstamp i den känsla av motsägelsefullhet som finns i dessa. Den finns både inom en och samma text, där till exempel berättarrösten tycks motsäga själva intrigen eller där motsägelsefulla beskrivningar radas på varandra, och mellan olika texter. Ett exempel är att Sakakini i flera artiklar starkt kritiserar de negativa kvinnobilder som traditionellt har använts av män, samtidigt som hon själv använder sig av dessa som grundteman i sina noveller. Astrid Ottosson Bitar menar att Sakakini för att bli accepterad som författare var tvungen att anpassa sig till den litterära traditionen samtidigt som hon ville komma med något eget.
– Genom olika litterära strategier lyckas hon på ett skickligt sätt förena sina två ambitioner, att bli accepterad av den rådande litterära traditionen samt att vara en förfäktare för kvinnors rätt. Bland annat använder hon sig av traditionella kvinnofientliga teman i sina noveller och gör sedan så att deras innebörd förändras. För en ouppmärksam läsare kan novellerna tyckas vara väldigt konservativa, medan de i själva verket ofta innehåller stark kritik och subversiva idéer, säger hon.

Kontaktinformation
Astrid Ottosson al-Bitar kan nås på 018-471 22 52 eller via e-post: Astrid.Ottosson_al.Bitar@lingfil.uu.se

Rotröta i granar leder till nedklassning av värdefullt timmer och till lägre betald massaved eller brännved. Den gör också att tillväxten minskar och att skogen blir mer stormkänslig. Men med stubbehandling i samband med avverkning kan skogsägaren förhindra att rotröta sprids till det nya beståndet.

– Idag stubbehandlar man bara i samband med gallring, men det lönar sig också i slutavverkning, säger Magnus Thor på Skogforsk.

Stubbehandling behövs bara vid avverkning under sommarhalvåret då rottickans luftburna sporer kan infektera färska stubbar. Rapporten visar att det då lönar sig att stubbehandla både i gallring och slutavverkning på medelgoda granmarker i hela Sverige. Det är också lönsamt i blandade bestånd med minst hälften gran, på medelgoda marker i södra Sverige.

Fakta om rotröta
– Rotröta orsakas i Skandinavien främst av rottickan (Heterobasidion annosum), vars luftburna sporer infekterar färsk, blottlagd ved under en stor del av året.

– Färska stubbar är rottickans främsta inkörsport. Via rotkontakter sprider sig rötan sedan till träd. I Sverige är risken för sporinfektion störst under vegetationsperioden.

– För att förhindra spridning av rotröta kan stubbarna vid avverkning behandlas med en lösning av pergamentsvamp – en naturlig konkurrent som hindrar rottickans sporer från att gro.

Läs mer i Resultat nr 9, 2005. Rapporten kan beställas på tel: 018-18 85 00.

Kontaktinformation
Magnus Thor, Skogforsk.
Tel: 018-18 85 96, 070-598 85 96.
Malin von Essen, pressansvarig.
Tel: 018-18 85 76, 070-630 68 67.

Militären ville spränga granaterna på plats, vilket i praktiken skulle ha lett till en utrymning av samhället. Men efter en undersökning av FOI:s experter kunde det snabbt konstateras att granaterna saknade tändanordning. Därmed kunde de flyttas till säkrare ställe och som det heter på fackspråk ”spräckas”.
– Vi kunde då se att detta var barlastade granater, säger Svante Karlsson på FOI. De innehöll inget sprängämne.

Fyndet av granaterna gjordes onsdagen den 25 maj när en damm vid Kolbäcksån tömdes. Några snickare som skulle reparera en gångbro fick se en samling rostiga granater och slog larm till polisen som i sin ut vände sig till militären.
– Vid fyratiden var vi på plats, säger Verner Gerholm som är ammunitionsröjare från fjärde sjöstridsflottiljen vid Berga utanför Stockholm. Eftersom det var ett sjöfynd så fick vi ta hand om det. Vår specialitet är att röja minor till havs. Vi kunde se att ungefär hälften av granaterna var ofarliga. Resten kunde innehålla sprängämne.

De flesta av de mindre granaterna saknade tändrör i granatspetsen. De större granaterna identifierades som 21 cm granater till en kanon med modellår 1917. Denna typ hade tändröret i botten. Nu var granaten så rostig att det inte gick att avgöra om tändröret var kvar. Enligt bestämmelserna ska då granaterna sprängas på platsen.
– Det är normalt inga problem när vi gör fynd i det fria. Nu låg granaterna i ett samhälle som i så fall måste utrymmas, berättar Verner Gerholm.

Fanns det då ingen annan utväg? Marinen vände sig FOI då man visste att FOI hade en mobil röntgenutrustning. FOI var snabbt på plats och dagen därpå kunde man ge det lugnande beskedet att tändrören var borta. Fortfarande återstod dock frågan om granaterna var fyllda med sprängämne.
– Det var väldigt skönt att vi slapp utrymma samhället, säger Verner Gerholm.

– Fram till cirka 1910 användes pikrinsyra i laddningar. Denna syra reagerar med vatten och gör granaten mycket farlig. Den här granaten var från 1917 och då användes trotyl som är mycket säkrare, säger Svante Karlsson.
Mycket försiktigt kunde granaterna flyttas. De mindre togs till ett fält utanför Uppsala och de stora till försvarets skjutfält vid Billingsberg. Där ville FOI ta granaterna ”levande” – att se vad som var i dem. Granaterna delade på sig och visade sig innehålla en kalkblandning.

– Fortfarande återstår en del frågor, säger Svante Karlsson. En del granater har förmodligen innehållit bly och frågan är hur mycket bly som läckt ut under åren. Dessutom har vi ingen garanti för att vi hittat alla granater.
Ingen vet idag hur granaterna har kommit i Kolbäcksån. Man tror att de var på väg till ett smältverk i närheten. Gångbron som nu skulle repareras var då en järnvägsbro. Av någon anledning slängdes granaterna i ån. Det var någon gång på 1940-talet. Tio år senare skulle de ha flyttats igen.

Hallstahammargranaterna illustrerar det mycket stora problemet att den svenska naturen är full av granater. En del kan vara blindgångare, det vill säga de är fortfarande farliga. I takt med att försvaret överger sina gamla skjut- och övningsfält och kommunerna vill ha tillbaka marken uppstår frågan om det går att sanera. FOI gör riskanalyser för att hitta den bästa lösningen. En totalsanering av den enorma yta det handlar om är omöjlig.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Svante Karlsson, expert på stridsdelar, FOI, 070-927 71 00
Åsa Ivarsson, presskontakt, FOI, 073-444 77 55

Den kroppsegna substansen PLG verkar i kroppen genom att öka effekten av dopamin, vilket är mycket intressant för utveckling av nya läkemedel riktade mot sjukdomar där dopamin-balansen är störd. Genom att höja effekten av en kroppsegen substans förväntas överföringen av nervimpulser efterlikna kroppens naturliga sätt att styra olika processer i högre grad än vid dagens läkemedelsterapi, som baserar sig på substanser som har en dopaminliknande effekt i sig själva. På så vis kan problem med att kroppen med tiden anpassar sig till en högre halt dopamin förhoppningsvis undvikas.

PLG är en tripeptid, det vill säga den består av tre enheter (aminosyror) som är sammankopplade till en kedja via så kallade peptidbindningar. Peptidbindningar är dock inte önskvärda i läkemedel eftersom de är känsliga för enzymatisk nedbrytning. Detta medför att peptidbaserade läkemedel som till exempel insulin inte kan ges som tabletter utan måste injiceras. I de nya föreningarna har peptidbindningarna i PLG bytts ut på ett nytt sätt. Tillverkningen av de nya föreningarna har utvecklats så att flera olika biologiskt aktiva peptider kan göras om till mer läkemedelslika föreningar med samma strategi.

Stina Saitton disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i kemi med inriktningen läkemedelskemi vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: ”Design and Synthesis of a Tripeptidomimetic Scaffold Based on Pyridin – Applications to the PLG Neuropeptide”. Disputationen har ägt rum.

Kontaktinformation
Stina Saitton
Kemiska Institutionen, Umeå universitet
E-post: stina.saitton@chem.umu.se
Tel hem: 090-12 77 96
Mobiltfn: 070-515 77 96

Och det kan löna sig att dra lärdom av metoder från andra områden. Det visar Peter Almström på Chalmers i sin doktorsavhandling.

Produktion inom verkstadsindustrin har under ett antal årtionden haft låg status. Det har lett till att kompetensen på området har utarmats och att produktion inte längre betraktas som en kärnverksamhet för företagen. Steget är då inte långt till att lägga ut produktionen utomlands, ofta i låglöneländer.

– Verkstadsindustrin har länge varit duktig på produktutveckling och legat i framkant vad gäller tillverkningsteknik. Däremot har utvecklingen av produktionssystemen, det vill säga samspelet mellan tekniken, organisationen, människorna, informationsflöden och materialflöden hamnat på efterkälken, säger Peter Almström.

En av de viktigaste faktorerna för utveckling av produktionssystem är att kraven på ett nytt eller förändrat system formuleras på rätt sätt. Det vill säga att alla krav som påverkar produktionssystemet under hela dess livscykel tas i beaktande.

Peter Almström har i sitt doktorsarbete tittat närmare på hur den teoretiska basen för produktionssystem kan lära från andra ingenjörsvetenskapsområden såsom produktutveckling och mjukvaruutveckling. Dessa områden har en stark tradition av rationellt arbete och systematiska metoder som mycket väl kan användas för att utveckla produktionssystem.

Forskningen visar på generella brister i hur företag i verkstadsindustrin arbetar med kravspecifikation idag. På ett övergripande (strategiskt) plan tenderar företagsledningen att söka efter enkla lösningar.

– Dessa enkla lösningar handlar alltför ofta om att tillämpa en japanskinspirerad produktionsfilosofi, eller i värsta fall att lägga ut produktionen på en underleverantör i ett låglöneland. Istället för att söka efter lösningar borde företagen börja med att analysera verksamheten och få grepp om vad problemet är.

På det operativa planet görs samma misstag gång på gång: Ingenjörer som utvecklar produktionssystemen föredrar att jobba med tekniska lösningar, istället för att analysera och formulera krav.

I avhandlingen föreslås en metodik baserad på produktutvecklingsteori och systemteknik. Metodiken består av två delar; dels principer för beslutsfattande och dels en processbeskrivning av de aktiviteter som utvecklare av produktionssystem bör utföra för att omsätta ett behov av ett nytt, eller förändrat, produktionssystem till en kravspecifikation för det nya systemet.

Avhandlingen heter ”Development of Manufacturing Systems -A Methodology Based on Systems Engineering and Design Theory”.
Den försvaras vid en offentlig disputation den 3 juni kl 10.00 i sal HA2, Hörsalsvägen 4, Chalmers.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Peter Almström, Institutionen för material- och tillverkningsteknik, Chalmers
Tel: 031-772 12 83
peter.almstrom@me.chalmers.se

Handledare: Professor Anders Kinnander, Institutionen för material- och tillverkningsteknik, Chalmers
Tel: 031-772 58 28
anders.kinnander@chalmers.se

Från elnätets sida är det mycket viktigt att vindkraftverken inte kopplar bort sig vid kortvariga fel på elnätet. Det är ganska vanligt och innebär att elproduktion förloras.

Idag är dock vindkraftverken relativt små och elnätet påverkas därför inte speciellt mycket.

Framöver kommer dock alltmer vindkraft att installeras, vilket leder till att bortkopplingarna får betydligt större och allvarliga konsekvenser. Därför kommer Svenska Kraftnät, systemansvarig för svenska elnätet, att ställa krav på att vindkraftverk måste klara av störningar på elnätet.

Forskning pågår, bland annat med att närmare se på de tekniska komponenternas samverkan i vindkraftverkens kraftelektronik, den egentliga ”växeln” som reglerar in- och utgående effekt.

Andreas Petersson har i sin doktorsavhandling studerat en av de vanligaste typerna av vindkraftverk, så kallade DFIG-kraftverk*, med en dubbelmatad asynkrongenerator. Där är den kraftelektroniska omriktaren både energi- och kostnadseffektiv. Olika metoder för att reglera generatorn undersöks i arbetet.

– Generatorn ska vara så stabil och okänslig för störningar som möjligt. Hur den styrs och regleras är avgörande för hur hela vindkraftverket fungerar. Jag har tittat på hur olika reglermetoder påverkas av störningar på elnätet, säger Andreas Petersson.

En matematisk modell av DFIG-vindkraftsverket har tagits fram i arbetet och jämförts med fältmätningar med god överensstämmelse. Med hjälp av modellen kan samspelet mellan elnätet och DFIG-vindkraftverket simuleras.

Dessutom har olika metoder för att klara av de kommande kraven från Svenska Kraftnät undersökts. Det framkom att både med ett modifierat DFIG-vindkraftsverk och ett system med en kraftelektronisk omriktare som hanterar hela effekten, kan man uppfylla ovan nämnda krav. Energiproduktionskostnaden för dessa system är 1-3 procentenheter högre än för det ”vanliga” DFIG-vindkraftsverket.

Andreas Peterssons avhandling heter ”Analysis, Modeling and Control of Doubly-Fed Induction Generators for Wind” och lades fram vid Chalmers den 26 maj 2005.

* DFIG = Doubly-Fed Induction Generator, på svenska dubbelmatad asynkrongenerator.

Kontaktinformation
Mer information:
Andreas Petersson, Avdelningen för elteknik, Institutionen för energi och miljö, Chalmers
Tel: 031-772 16 42
andreas.petersson@chalmers.se

Tid: Tisdagen den 14 juni kl. 9-12
Lokal: Sal 4P, Karolinska Institutet i Huddinge, Alfred Nobels allé 8.

Inledning
Åke Seiger, professor vid institutionen för Neurotec, Karolinska Institutet och överläkare Karolinska Universitetssjukhuset.

Från långvård till geriatrik, forskning från molekyl till sjukhem
Sinikka Svensson, överläkare och verksamhetschef för geriatriska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset

Mild Cognitive Impairment – sämre intellekt efter depressioner och stress…
Lars-Olof Wahlund, professor vid institutionen Neurotec på Karolinska Institutet och överläkare vid geriatriska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset.

När måste jag sluta köra bil? Bedömningsprocessen för medicinsk körkortslämplighet
Kurt Johansson, överläkare och Catarina Lundberg, psykolog båda vid Trafikmedicinskt centrum

Första vaccinationsstudien på Alzheimerpatienter
Richard Cowburn, docent vid institutionen för Neurotec, Karolinska Institutet

FÄRDBESKRIVNING: Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge ligger vid Alfred Nobels allé 8, i Flemingsberg, söder om Huddinge centrum. Om du åker kollektivt kan du antingen åka buss, pendeltåg eller fjärrtåg. För dig som kommer med bil: Om du kommer söderifrån E4/E20 svänger du av i Fittja mot Huddinge. Norrifrån kör du av i Vårby. Du kan också åka Huddingevägen från Gullmarsplan söderut, förbi Huddinge centrum. Följ skyltar till sjukhus i Flemingsberg.

Kontaktinformation
För anmälan och information:
Sabina Bossi, pressekreterare Karolinska Institutet, telefon 524 838 95, e-post: sabina.bossi@admin.ki.se
Ulla Sörensen, pressekreterare Karolinska Universitetssjukhuset, telefon: 08-585 806 81, e-post: ulla.sorensen@karolinska.se

Det visar Ann-Marie Markström i sin avhandling i pedagogik vid LiU. Avhandlingen är den första som lagts fram inom forskarskolan pedagogiskt arbete.

Ann-Marie Markström har studerat förskolan utifrån de olika aktörerna; personal, barn, föräldrar. Bilden av ett normalt förskolebarn, visar hon, är ett självständigt barn som fungerar bra kollektivt, som tycker om att vara med andra barn, men inte är för beroende av andra.

Men det finns barn som protesterar, gråter och tydligt visar att de inte vill vara på förskolan.

– Det är en svår situation för alla, det finns oftast inga alternativ för dessa barn, säger hon. Föräldrar tvingas, av såväl karriär- som ekonomiska skäl, att arbeta, och barnomsorg i familjedaghem, eller dagmammor, är idag relativt ovanligt.

Det ställs stora krav på barnen, föräldrarna och personalen att i dagliga möten och i utvecklingssamtal förhandla om vad förskolan är för institution, tillägger Ann-Marie Markström, men också vilka uppgifter parterna har i skapandet av bilder av förskolan och förskolebarn.

Ann-Marie Markström disputerade den 20 maj.

Kontaktinformation
Telefon till Ann-Marie Markström 013-155995 eller 0706 391510, e-post: annma@iuv.liu.se