Centrum för omgivningsfysiologi
Omgivningsfysiologi handlar om hur celler, organsystem och individer påverkas av den yttre miljön. Eller i korthet, hur omgivningar kan utgöra belastningar på människan. Det kan vara höga och låga temperaturer, höga och låga tryck, G-belastning, eller vanligt fysiskt arbete. Området är intressant överallt där det förekommer belastningar som till exempel vid räddningstjänst.

– Kunskap om människans uthållighet och skyddsbehov har blivit allt mer efterfrågad, säger Ulf Bergh från FOI.

– Typiskt för forskningsområdet är att grupperna är små och resurserna är dyra. Det är inte gott om tryckkamrar och humancentrifuger i världen. Antalet forskare på område är få, många har lockats till andra områden som molekylärforskning och genforskning. Om man lägger ihop allt som finns vid detta centrum så finns det inte så många motsvarigheter i världen, menar Dag Linnarsson, professor på Karolinska Institutet.

Centrum för traumaforskning
Trauma är det som dödar de flesta svenskar under 44 år. En anledning är det ökade våldet i samhället. Trots detta bedrivs knappt någon traumaforskning i Sverige i dag.

– Det är svårt att forska på patienter, menar Louis Riddez, överläkare vid traumaenheten på Karolinska universitetssjukhuset och en av Sveriges ledande experter på katastrofmedicin. Civila olycksfall och militära olycksfall är inte så olika som man kan tro. De flesta svenska soldater utomlands som skadas är trafikoffer. Vi ser också mer av ”militärt våld” som skjutningar och knivhugg i samhället.

Med detta nya centrum kan vi få en symbios mellan militär och civil traumaforskning därför att vi forskar på likartade skador.

– Militär medicinsk forskning kan för den civila vården te sig lite udda. Det handlar om skottskador och ballistik. Vad som händer i kroppen när energi tränger in. Men forskningen är intressant därför att FOI också studerar hur man ska skydda sig mot till exempel kulor. Ballistikforskningen kan också ändra på lagar, så att onödigt inhuman ammunition kan förbjudas. Forskning om minskador är också väldigt angelägen. Minor kallas djävulens utsådd. Långt efter krigets slut drabbas civila. Här skulle den militära forskningen kunna ge stor civil nytta, säger Louis Riddez.

Invigning av Centrum för omgivningsfysiologi, onsdag 1 juni kl. 10.00, Hillarpssalen, Retzius väg 8, Karolinska Institutet.
Invigning av Centrum för traumaforskning kl. 14.00 – 16.00, Hillarpssalen, Retzius väg 8, Karolinska Institutet.

Kontaktinformation
Professor Dag Linnarsson, Karolinska Institutet, tel 08-524 86890, 070-594 4401.
Ulf Bergh, FOI, tel 08-524 839 65, 070-927 73 73
Louis Riddez, Karolinska Universitetssjukhuset, tel 08-517 752 35
Pressekreterare Sabina Bossi, Karolinska Institutet, tel 08-524 838 95, sabina.bossi@admin.ki.se
Presskontakt Åsa Ivarsson, FOI , tel 073-444 77 55

Centrum för omgivningsfysiologi: http://www.strc.se/
FOI: http://www.foi.se
KI: http://info.ki.se/index_se.html

Inom den samhällsvetenskapliga forskningen råder delade meningar om vilken betydelse klassbegreppet har i dagens samhälle. Lena Karlsson, Umeå universitet, har i sin avhandling studerat om medborgarna själva upplever att det svenska samhället är indelat i klasser, och hur de i så fall ser på sin egen position i klasstrukturen. Resultaten visar att 90 procent fortfarande anser att det existerar samhällsklasser i Sverige, och majoriteten anser sig tillhöra någon samhällsklass. De flesta menar också att viktiga demokratiska områden, som makt och inflytande, inte är jämnt fördelade mellan olika klasser i det svenska samhället.

Lena Karlsson baserar sin avhandling på tre enkätundersökningar som samlats in mellan 1993 och 2000. Enligt resultaten anser sig ungefär 30 procent tillhöra arbetarklassen, 40 procent medelklassen och åtta procent övre medelklassen. Resten tycker sig tillhöra någon annan klass, ingen klass eller inte veta vilken klass de tillhör. Vilken klass man anser sig tillhöra hänger i stor utsträckning samman med de yttre kriterier, till exempel yrke och utbildningsnivå, som vanligtvis används när klasstillhörighet studeras. Lena Karlsson visar att den enskilda personens känsla av klasstillhörighet till stor del sammanfaller med den yttre klassindelningen, men att faktorer som klassbakgrund och kön också påverkar vilken klass man anser sig tillhöra.

Oavsett vilken klass man själv menar att man tillhör, anser en majoritet att den övre medelklassen är den maktbärande klassen i samhället. Jämfört med för femtio år sedan visar denna studie att det har skett en förskjutning när det gäller den mest inflytelserika klassen, från 1950-talets arbetarklass till en begränsad övre medelklass. Av samtliga medborgare är det tio procent som själva anser sig till tillhöra den mest inflytelserika klassen, dock behöver det inte nödvändigtvis vara samma klass man avser.

Lena Karlsson visar också att en arbetarklassidentitet i större utsträckning innebär att man tycker att skillnaderna i levnadsvillkor är för stora och att inkomstskillnaderna bör minskas. Fritiden är ytterligare ett område där skillnaderna tar sig uttryck. Medelklassen är mer aktiv i många fritidsaktiviteter, särskilt i ”finkulturella” aktiviteter såsom att besöka teater, museum och opera.

Lena Karlsson anser att huruvida medborgarna i fortsättningen kommer att känna samhörighet med en samhällsklass i stor utsträckning är beroende av huruvida arbetarklass respektive medelklass framställs som positiva identiteter, främst inom den politiska debatten.

Torsdagen den 2 juni försvarar Lena Karlsson, sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Klasstillhörighetens subjektiva dimension: klassidentitet, sociala attityder och fritidsvanor. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Michael Tåhlin, Institutet för social forskning (SOFI), Stockholm.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Lena Karlsson,
sociologiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 090-786 9813, 070-570 8540,
e-post: lena.karlsson@soc.umu.se

Undersökningen kommer att publiceras i den ansedda vetenskapliga tidskriften Proceedings of The National Academy of Sciences of USA (PNAS). En av författarna är professor Martin T Sykes vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemanalys vid Lunds universitet. Forskarna har gjort sina förutsägelser genom att använda sju olika scenarier; det mest extrema scenariot antar att medeltemperaturen kommer att stiga med 3,6 grader Celsius fram till år 2080. Scenarierna utgår också från att klimatet i Medelhavsområdet blir torrare, medan det blir fuktigare i Skandinavien.
– I studierna görs en rad olika antaganden. Det visar sig att de två faktorer som mest påverkar vegetationen är hur lång växtsäsongen är och hur mycket vatten växterna har tillgång till under denna period. Mer än hälften av de 1 350 arterna vi studerat kan vara hotade – i många fall handlar det om en tillbakagång, och i vissa fall kan de försvinna helt, summerar professor Sykes.
– Det är framför allt vegetationen i bergen som är sårbar. Trädgränsen kommer att flyttas uppåt men många arter som trivs högt upp kan försvinna. Den här trenden visar våra modeller tydligt i t ex Alperna, spanska höglandet och den nordiska fjällvärlden.
– Arter som inte trivs med stigande temperatur kan invadera bergssluttningar men arter som redan frodas på hög höjd har ingen alternativ strategi för överlevnad.
I skogsområdena blir inte effekten av klimatförändringarna lika stora. Men i Sverige kan man t ex förvänta sig att granen får svårare att klara sig. Lövträd kommer däremot att gynnas.
Forskarnas modeller visar också att utarmningen av arter blir mest märkbar i Sydeuropa. När arter försvinner i Skandinavien är det troligt att de kommer att ersättas med arter som invandrar söderifrån.
– Det här är en utveckling som redan börjat, säger Martin Sykes. Järneken är t ex etablerad i Danmark, sydvästra Norge och i sydligaste delen av Sverige men nya forskningsrön visar att den håller på att sprida sig norrut i svenska kustområden.

Kontaktinformation
Studien publiceras den 7 juni. Den heter Climate change threats to plant diversity in Europe med Wilifried Thuillier, Sandra Lavorel, Miguel B Araújo, Martin T Sykes och Colin Prentice som författare. Den är dock tillgänglig online sedan den 26 maj på http://www.pnas.org/misc/highlights

Proteinerna i vår kropp är uppbyggda av 20 stycken olika aminosyror, alla med sina speciella egenskaper. Det ger näst intill oändliga möjligheter till olika kombinationer när aminosyrorna länkas samman till en kedja. Denna kedja består i sin tur av en andra struktur, den spiralformade alfahelixen och den veckade betasstrukturen. Till sist kan den tredje ordningen, det mogna proteinets struktur bildas likt ett garnnystan.

Individuella aminosyrors bidrag till veckningen av ett protein har länge studerats med hjälp av genetiska modifikationer, s.k. mutationer, där en aminosyra byts ut mot en annan. Resultaten från dessa studier har visat att hastigheten med vilken proteinet hittar sin form kan påverkas. Valet av väg till det färdiga proteinet verkar däremot i huvudsak vara densamma.

Magnus Lindberg har sin avhandling undersökt proteinet S6. Han har studerat hur vägen till ett färdigt protein och hur hastigheten för veckningsförloppet kan påverkas genom att variera den inbördes ordningen hos den spiralformade alfahelixen och den veckade betasstrukturen.
Genom att modifiera naturens ursprungliga ordning har han skapat tre nya varianter. Alla dessa mer eller mindre grova förändringar i proteinet S6:s linjära grundstruktur har ändå alltid resulterat i rätt mogna struktur. Det visar på en stor anpassningsförmåga hos proteinet under veckningen.

Två av de modifierade strukturerna visade sig, mot förmodan, hitta sin mogna struktur snabbare än det ursprungliga proteinet. Naturen har med andra ord inte valt den process som går snabbast, utan sättet proteinet veckar sig på verkar bero på någonting annat. En möjlig förklaring kan vara att proteinet väljer en process där alla delarna hålls väl samman vilket kan vara fördelaktigt för att motverka sjukdomsframkallande förlopp.

När det gäller vilken väg som proteinkedjan väljer för att hitta sin slutgiltiga struktur, så pekar Magnus Lindbergs data på att det finns flera möjliga vägar. Resultaten tyder också på att betydelsen av närhet under veckningsförloppet är stort. Delar av kedjan som ligger långt ifrån varandra i den linjära strukturen men nära i det mogna proteinet missgynnas och har svårare att bilda kontakt. När man i stället kopplar ihop dessa, gynnas området och får en ökad betydelse för veckningen.

Upptäckterna förväntas ha betydelse för en mer grundläggande, molekylär förståelse av proteinsjukdomars uppkomst, till exempel Alzheimers sjukdom, Huntingtons sjukdom, Skelleftesjukan och Creutzfeldts-Jakobs sjukdom.

Fredagen den 3 juni försvarar Magnus Lindberg, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Protein Folding Studies on the Ribosomal Protein S6: the Role of Entropy in Nucleation. Svensk titel: Har ingen men skulle kunna vara: Proteinveckningsstudier på det ribosomala proteinet S6: rollen av entropi vid nukleering. Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal KB3A9 (lilla hörsalen), KBC-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Dr Jane Clarke, Dept. of Chemistry, Cambridge, UK.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Magnus Lindberg, biokemi
Telefon: 070-340 5792
E-post: magnus.lindberg@chem.umu.se

Ända sedan botande cytostatikamedicin, så kallade cellgifter, började användas för ungefär 50 år sedan har läkarna känt till att immunförsvaret påverkas. Efter att den sista dosen cytostatika getts börjar en fysiologisk återhämtning i kroppen där immunförsvaret försöker återställa sig själv.

Årligen drabbas runt 60 barn och ungdomar i Sverige av akut lymfatisk leukemi. Intensiv och långvarig behandling med cytostatika gör att åtta av tio barn blir botade. Leg läkare Torben Ek har i sin avhandling undersökt en grupp barn som behandlats för akut lymfatisk leukemi under den senaste 10-årsperioden vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Barnen genomgick provtagningar under det första halvåret efter behandlingen. Resultaten visade att barnen hade kvarstående skador i immunförsvaret sex månader efter avslutad behandling, med låga nivåer av de vita blodkropparna lymfocyter. Ett intressant fynd var att många barn förlorat det vaccinationsskydd mot difteri, stelkramp och bakteriell struplocks- och hjärnhinneinflammation, som de fått före insjuknandet i leukemi.
– Särskilt utsatt var de barn som fått mest intensiv cytostatikabehandling. Många av dessa barn svarade inte bra på en omvaccination efter behandlingen. Man kan hävda att det immunologiska minnet gått förlorat. Det normala tillståndet är nämligen att immunförsvaret utvecklar ett minne efter en vaccination. Det innebär att det sker en snabb och kraftig produktion av antikroppar vid nästa tillfälle som immunförsvaret stöter på vaccinet, säger Torben Ek.

Resultaten, som är publicerade i internationella vetenskapliga tidskrifter, har redan använts för att skapa nationella riktlinjer för hur barn ska vaccineras efter cancerbehandling. För att öka kunskapen i området planeras fortsatta studier kring vaccinationsskydd och immunförsvarets funktion efter barncancer.

I en annan del av avhandlingen har Torben Ek studerat hur barnens immunförsvar reagerar på en cytostatikamedicin som heter ara-C. Ara-C är ett mycket effektivt läkemedel som används i höga doser i de flesta aktuella behandlingar för leukemi. Ara-C har dock biverkningen att två av tre barn får hög feber. Febern orsakas inte av infektioner, utan är en direkt effekt av läkemedlet.
– Resultaten visar att febern orsakas av att kroppsegna feberframkallande ämnen frisätts under behandlingen. Därmed kan vi avskriva tidigare teorier om att febern skulle vara en allergisk reaktion, säger Torben Ek.

Resultaten ökar förståelsen för ara-C-febern och det kan även leda till minskad användning av antibiotika. Undersökningen visade också att det är mycket vanligt med infektioner en till två veckor efter ara-C-behandlingen och orsakerna till detta efterforskas nu i nya studier.

Avhandling för medicine doktorsavhandling vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kvinnors och barns hälsa, avdelningen för pediatrik
Avhandlingens titel: Immune reconstitution after childhood leukemia. Aspects on immunizations and effects of Ara-C on the innate immune system.
Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
leg läkare Torben Ek, telefon: 035-13 10 00, 070-627 83 47, e-post: torben.ek@lthalland.se

Handledare:
MD Jonas Abrahamsson, telefon: 031-343 40 00, e-post jonas.abrahamsson@vgregion.se

Det här halvdags-seminariet sätter fokus just på teknikvetenskapen och dess möjligheter och roll för innovation och tillväxt. Inbjudna och deltagare är forskningsledare, finansiärer och företrädare för myndigheter och departement.
Seminariet är ett samarrangemang mellan Kungl. Vetenskapsakademien (KVA), VINNOVA och Vetenskapsrådet.

TID&PLATS
Onsdag 15 juni, kl 9-12.15
Sal Berzelius, Vetenskapsrådet, Regeringsgatan 56, Stockholm

PROGRAM
Samtalsledare och värd för dagen är Arne Johansson, huvudsekreterare, ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap, Vetenskapsrådet.

9.00-9.30 Teknikvetenskapens framväxt – Hans Weinberger, fil dr teknikhistoria, Kungliga Tekniska högskolan

9.30-9.50 Svensk satsning på teknikforskning – Wille Birksten, politiskt sakkunnig, Utbildningsdepartementet

9.50-10.15 Paus

10.15-11.00 Fördelning av nya forskningsmedel- Per Eriksson, generaldirektör VINNOVA, Arne Johansson, huvudsekreterare ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap, Vetenskapsrådet

11.00-12.15 Paneldiskussion – Grundvetenskapens roll för tillväxt och
kommersialisering? Hur kan teknikvetenskapen skapa starka forsknings- och innovationsmiljöer?
Deltagare:
Lennart Ljung, professor, Linköpings universitet
Greta Fossum, forskningsdirektör, Skogsindustrierna
Anders Flodström, rektor, Kungliga Tekniska högskolan
Thomas Malmer, programutvecklingsansvarig, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA
Anna Nilsson Ehle, styrelseledamot, Innovationsbron Väst

Kontaktinformation
MER INFORMATION&ANMÄLAN
Eva Högström, informationsansvarig naturvetenskap och teknikvetenskap, Vetenskapsrådet: 08-546 44 345, Eva.Hogstrom@vr.se

Kirabiras arbete har fokuserat på att tillverka eldfast tegel från lokala mineralfyndigheter i Uganda och har utförts både på Makerereuniversitetet i Kampala och på KTH. Undersökningar av lokala fyndigheter av kaolin, den vita och mjuka lera som är huvudråvara inom porslinsindustrin, visar att Ugandas största kaolinfyndighet är mycket ren och därmed attraktiv för industriell exploatering.

Industriellt tillverkade tegelstenar med råvara från fyndigheten står sig väl i konkurrensen med det tegel som nu importeras. Höganäs Bjuf har provtillverkat tegelstenar med råmaterial från fyndigheten med mycket goda resultat – renheten gör att teglet motstår attacker från gaser och slagger mycket bra och att hållfastheten är utomordentligt god.

Forskningen, som handletts av Stefan Jonsson på institutionen för materialvetenskap på KTH, är en del i ett stort samarbetsprojekt mellan Sverige och Uganda för att höja kompetensen inom det högre utbildningsväsendet. Sida/SAREC finansierar över 30 doktorander på Makerereuniversitetet inom teknik, medicin, jordbruk och sociologi. John Baptist Kirabira blir den förste att doktorera på det tekniska programmet, ”Sustainable Technological Development in the Lake Victoria Region”.

Den aktuella kaolinfyndighetens storlek bedöms till mellan 12 och 20 miljoner ton och skulle kunna ge Uganda avsevärda exportinkomster redan vid råvaruexport, med ett pris för rå kaolinlera på 150-200 kr/ton. I förädlad form skulle inkomsterna bli fyra till fem gånger så höga. För närvarande undersöks, tillsammans med STFI-Packforsk, om mineralfyndigheten också kan användas som fyllmedel i papper. Den höga renheten ger en mycket vit kaolinlera vilket är attraktivt för pappersindustrin.

Avhandlingens titel: Properties of Ugandan minerals and fireclay refractories

Tid: Fredag 3 juni kl. 10.00
Plats: KTH Campus Valhallavägen, sal B2, Brinellvägen 23

Kontaktinformation
Mer information: Stefan Jonsson, 08-790 8949, stefan@mse.kth.se

Spegelbildsmolekyler har normalt sett samma egenskaper, men i naturen dominerar den ena spegelbildsformen över den andra vilket är fallet med DNA-molekylen som bygger upp våra gener. DNA är en dubbelspiral som hos allt levande är vriden åt höger. Dess vänstervridna spegelbild borde också finnas, men även om det är samma kemiska förening som den högervridna varianten, så hittar man den aldrig i generna.

När man kemiskt framställer molekyler, så får man alltid en blandning av de båda spegelbilderna i förhållande 50/50. Därför borde det vid jordens början när molekylerna bildades, ha bildats spegelbilder av alla molekyler. Men i naturen i dag dominerar vanligen endast den ena spegelbilden. Ursprunget till varför bara den ena spegelbilden finns har länge varit ett mysterium.

I en doktorsavhandling från Göteborgs universitet visar Anna Johansson hur det skulle ha varit möjligt att bara den ena spegelbilden bildades. Metoden som använts kallas total spontan resolvering eller absolut asymmetrisk syntes. I avhandlingen presenteras också resultat som tyder på att aktiva ämnen kan påverka vilken av spegelbildsmolekylerna som bildas.

Metoden kan också ha industriell betydelse, till exempel i läkemedelsbranschen. I Ipren finns den aktiva substansen ibuprofen i de två spegelbildsvarianterna, men bara den ena är aktiv. Skulle man kunna framställa bara den aktiva formen, skulle läkemedlet bli dubbelt så effektiv med samma dos.

Anna Johansson disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i kemi med inriktning mot organisk kemi vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: “Synthesis, Structure, Total Spontaneous Resolution, and Solid-State Reactions of Chiral Metal Complexes”.

Disputationen har ägt rum.

Kontaktinformation
Anna Johansson
Institutionen för kemi
Göteborgs universitet
Mobiltfn: 0709-38 1504
E-post: annajo@chem.gu.se

William Nilsson vid Umeå universitet har i sin avhandling studerat om fattiga personer skiljer sig från övrig befolkning redan innan, eller på grund av, erfarenhet av fattigdom. Han visar att när en person väl har blivit fattig ökar risken för fattigdom det kommande året oberoende av andra egenskaper och erfarenheter som individen bär med sig. Erfarenheten av fattigdom tycks med andra ord vara viktig, och William Nilsson anser därför att för att kunna utforma en politik som minskar fattigdom, bör man inkludera insatser som hindrar individer att bli fattiga från första början.

William Nilsson har med hjälp av information om enäggstvillingar utvecklat en ny metod för att identifiera om erfarenheten av fattigdom eller initiala skillnader är viktigast för att förklara en bestående fattigdom på individnivå. Metoden skiljer sig från tidigare studier i och med att tvillingar med likartade uppväxtvillkor används som referenspersoner.

Studien visar att för fattiga individer beror endast en mindre del, 24-31 procent, av den ökade risken för fortsatt fattigdom på bakgrundsfaktorer som är gemensamma för tvillingarna, som till exempel en likartad uppväxt och samma föräldrar. En stor andel av den ökade risken för fortsatt fattigdom tycks alltså vara en följd av erfarenheten av fattigdom.

William Nilsson ger två skilda förklaringar till att fattigdom ofta består på individnivå. Den första förklaringen är att fattiga personer kan ha egenskaper och erfarenheter som gör att risken för fattigdom är hög, exempelvis låg utbildning. Den andra förklaringen är att erfarenheten av fattigdom i sig ökar risken för fortsatt fattigdom. Fattigdom kan exempelvis påverka hälsa eller motivation på ett sådant sätt att fattigdom blir ett tillstånd som är svårt att ta sig ur.

I studien har William Nilsson använt två olika mått för att definiera fattigdom. En person definieras antingen som fattig när den disponibla inkomsten är lägre än 60 procent av medianinkomsten, eller när individen har mottagit socialbidrag under året. Studien grundar sig på data för 1749 par av enäggstvillingar från Svenska tvillingregistret, STR, samt registerdata från Statistiska Centralbyrån, SCB. Registeruppgifter för åren 1994-1999 har studerats för tvillingarna som är födda mellan 1949 och 1958.

Fredagen den 3 juni försvarar William Nilsson, institutionen för nationalekonomi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Equality of Opportunity, Heterogeneity and Poverty. Svensk titel: Lika möjligheter, heterogenitet och fattigdom. Disputationen äger rum kl. 10.15 i HS 1031, Norra Beteendevetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Anders Björklund, Institutet för social forskning, SOFI, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

William Nilsson,
institutionen för nationalekonomi,
Umeå universitet,
tel: 090-786 65 47, 070-276 55 83,
e-post: william.nilsson@econ.umu.se

De former för utsatthet som man tittat på handlar till största delen om fysiska övergrepp, sexuella övergrepp, försummelse och vanvård, emotionell kränkning och mobbning. Hur vanliga de olika formerna av utsatthet är har visat sig svåra att bedöma. En grov bedömning är att vart tionde barn befinner sig i en riskzon där deras fortsatta utveckling är i fara. Riktigt allvarliga problem kan man finna hos mellan två och fem procent av alla barn.

Konsekvenserna för barn som befinner sig i utsatta situationer är bl a att de uppvisar ett aggressivt beteende, missbrukar, skadar sig själva, lider av depression eller har skolproblem. Dessa barn är det angeläget att kunna identifiera tidigt men de svenska insatsernas effektivitet uppvisar en ganska mörk bild. Forskningen visar bl a att anmälningsbenägenheten är låg hos personal med ansvar för små barn. Även socialtjänsten avstår ofta från närmare utredning av anmälda fall.

Rapporten visar också att många studier har metodproblem och en rad kunskapsluckor har hittats
bland annat saknas ofta ett genus,- ålders och etniskt perspektiv i forskningen. Även skolans roll är dåligt belyst.

Förslag till förstärkningar
För att forskningen på området ska förstärkas och stimuleras föreslås följande satsningar: särskilt stöd till forskargrupper inom området, stöd för att upprätta nätverk mellan forskare, särskilda forskartjänster, doktorandtjänster, en samordning av nordisk forskning, stöd av en nordisk tidskrift, journaliststipendier, stimulering av internationell orientering, inrättandet av ett nationellt kunskapscentrum samt anknytning till Socialstyrelsens planerade totalundersökningar av barns och ungdomars psykiska hälsotillstånd.

Bakgrund
Rapporten om utsatta flickor och pojkar belyser forskningsområdet, identifierar svenska forskare på området, kartlägger och utvärderar genomförd forskning, beskriver kunskapsläget samt föreslår åtgärder för att förstärka området. Analysen har gjorts på uppdrag av regeringen (prop:2002/03:53). Professor Ingvar Lundberg vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, har genomfört uppdraget. Till arbetet har också knutits en externt tillsatt expertgrupp samt en referensgrupp från FAS styrelse.

Kontakt m.m.
·Från expertgruppen: Professor Ingvar Lundberg vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, tel. 031-773 42 85, mobil: 073-3107 304, e-post: ingvar.lundberg@psy.gu.se
·Från FAS: huvudsekreterare Rune Åberg, tel. 08-775 40 71, mobil 070-663 13 14,
e-post: rune.aberg@fas.forskning.se
programchef Kenneth Abrahamsson, tel. 08-775 4091, mobil. 070–546 83 53,
e-post: kenneth.abrahamsson@fas.forskning.se

Hela rapporten finns på FAS hemsida: www.fas.forskning.se eller beställ den på tel. 0150-788 80.


Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) är en statlig myndighet som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd.
_________________________________________________________________________________
Bodil Gustavsson, pressansvarig, tel. 08-775 40 96, bg@fas.forskning.se
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS)
Postadress Box 2220, 103 15 Stockholm , Telefon vx. 08-775 40 70
E-post fas@fas.forskning.se
www.fas.forskning.se
Org.nr. 202100-5240

Många särdrag för det moderna samhället uppstod på 1600- och 1700-talen. För att mobilisera stora resurser för de pågående krigen – trettioåriga kriget, krigen mot Danmark och det stora nordiska kriget – ökade staten snabbt sina anspråk på undersåtarna. Sverige var en militär stormakt, med ett omfattande inflytande på den europeiska internationella politiken. De svenska arméerna var fruktade och framgångsrika. För att kunna försörja krigsmakten med soldater, vapen, proviant, hästar, kläder och annan utrustning, skapade rikets härskare en avancerad förvaltningsapparat. Landshövdingar placerades som kungens ställföreträdare runtom i landet. Genom dem kunde fogdarna och lokalförvaltningen kontrolleras och kommunikationen mellan överheten och undersåtarna förbättras. Statsmakten blev allt mer närvarande i folkets vardag.

Sedan urminnes tider hade det svenska folket haft rätt att ”gå till kungs” med sina ärenden. Landshövdingen fick en viktig roll i kommunikationen mellan kronan och rikets befolkning eftersom han bland annat fick till uppgift att handlägga och besvara allmogens suppliker, det vill säga deras böneskrifter. Det faktum att landshövdingen under 1600-talet fick överta ansvaret för denna hävdvunna rätt visar att ämbetet snabbt blivit väletablerat och accepterat i både kronans och undersåtarnas medvetande. Det var av största vikt för rikets härskare att framställa sig som villiga att bevaka folkets rättigheter och hjälpa dem som befann sig i trångmål.

I sin doktorsavhandling studerar Alexander Jonsson landshövdingarna i Norrland, totalt 41 män, under åren 1634, då ämbetet skapades, fram till 1769. Under denna period fanns det oftast endast två län i området, nämligen Västernorrlands och Västerbottens län. Landshövdingarna residerade oftast i Gävle och Umeå, samt vid ett par tillfällen i Hudiksvall och Härnösand. Under det karolinska enväldet, det vill säga åren 1680-1718, utövade kungen och de centrala ämbetsverken en strikt kontroll över landshövdingarna och länsstyrelserna. 1700-talets frihetstid, då kungamakten försvagades och riksdagen istället styrde riket, medförde en försvagning av den centrala kontrollen över förvaltningsapparaten, och landshövdingen blev med tiden allt mer självständig från ämbetsverken i huvudstaden.

Fredagen den 3 juni försvarar Alexander Jonsson, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln De norrländska landshövdingarna och statsbildningen 1634-1769. Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal S205h, Samhällsvetarhuset.
Fakultetsopponent är docent Björn Asker, Institutionen för ABM, Uppsala universitet.

Ladda ned och läs avhandlingen på adress:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=536

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta Alexander Jonsson på
tel 090-7867150, eller per e-post alexander.jonsson@histstud.umu.se

− Strategisk positionering syftar till att långsiktigt profilera organisationen med utgångspunkt från medlemmarnas behov och i förhållande till konkurrenter. Tjänsteinnovation syftar till att utforma tjänster som gör det möjligt att vinna och bibehålla medlemmar. Dessa båda områden är centrala för de fackliga organisationerna, säger Hans Björkman, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm (HHS).

Hans Björkman beskriver i sin doktorsavhandling ”Learning from Members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions” hur Sif använt sig av marknadsorienteringsmetoder för att förnya sin verksamhet. Bland annat har Sif genomfört undersökningar om medlemstillfredsställelse och gruppintervjuer.

Många fackliga organisationer försöker idag att i allt större utsträckning marknadsorientera sin verksamhet. För att göra medlemskapet mer attraktivt, lägger de ned större kraft än tidigare på att lära av nuvarande och presumtiva medlemmar. Samtidigt iakttas de konkurrerande organisationerna mer noggrant.

Fackliga organisationer styrs dels som företag, av en ledningsgrupp med underlydande chefer (administrativt system), dels genom demokratiskt deltagande av medlemmar och förtroendevalda (representativt system). Avhandlingen har visat att användande av marknadsorienteringsmetoder kan stärka det administrativa systemet utan att störa eller störas av det representativa systemet.


Doktorsavhandlingen ”Learning from members. Tools for strategic positioning and service innovation in trade unions.” kan beställas från Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm, e-post: efi@hhs.se.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:

Hans Björkman, Sif
Tel. 08-50 89 78 31
E-post: hans.bjorkman@sif.se

Studien visar att frästa räfflor i mitten av vägen bland annat får förarna av personbilar att sänka sin hastighet och hålla längre avstånd till vägens mitt. Frästa räfflor har visat sig fungera bra på svenska landsvägar som inte är tillräckligt breda för att ha en mittbarriär, som vajerräcke. Det kan dock inte påvisas några effekter i förändrat beteende hos förare av tunga fordon.

– Frästa räfflor hjälper föraren genom såväl ljudupplevelse som genom vibrationer i fordonet, i sätet och i ratten. Dessa signaler kan förhindra att föraren ofrivilligt överskrider mittlinjen t.ex. beroende på att han/hon är trött eller distraherad, säger Anna Anund , forskare på VTI.

Resultat ur studien:

• Den största vinningen med räfflorna var enligt förarna att dessa kommer att påkalla uppmärksamhet hos förare när de omedvetet är på väg över vägens mitt (94 %).

• Personbilsförarna sänkte hastigheten signifikant med i genomsnitt 1,8 km/h sett över samtliga mätplatser

• Personbilsförarna körde i genomsnitt cirka 5 centimeter närmare vägkanten när vägen var försedd med räfflor jämfört med utan räfflor.

• 76 % av förarna svarade att de skulle känna sig tryggare om det fanns räfflor i mitten av vägen

• 83 % sade att de skulle känna sig säkrare på att de själva inte omedvetet kom över på fel körbana

• 88 % trodde att mitträfflor är ett bra sätt att öka trafiksäkerheten.


Räfflorna kan även ge ett förbättrat förarens beteende, genom att göra så att föraren medvetet undviker att passera mittlinjen på olämpliga vägsträckor. Detta kan i sin tur resultera i att antalet omkörningar och skärningar i kurvor reduceras.

Den räffla som valdes för studien har benämnts ”Målillaräfflan”. Räfflorna har frästs med ett centrumavstånd på 1,2 m. Räfflan är 35 cm bred, 15 cm lång och har ett djup på ungefär 1,0 cm. Försökssträckan är 14 km lång och finns på riksväg 34, mellan Målilla och Hultsfred. Räfflorna utvärderades genom trafikmätning, vägkantsintervjuer och observationer.

Kontaktinformation
Anna Anund, forskare, tfn: 013-20 43 27, 0706-759 368, anna.anund@vti.se

I samband med Estlands frigörelse från Sovjetunionen 1991 inleddes en omfattande markprivatisering. Personer som fick sin egendom förstatligad av sovjetregimen 1940 kunde därigenom begära sin mark återlämnad.
I Peeter Maandis avhandling kartläggs förändringar i markanvändning, fastighetsstruktur och bebyggelse i två estniska landsbygdskommuner. Undersökningen bygger på kartor, intervjuer och fältobservationer och tar sin början i 1800-talets mitt.
– Det långa tidsperspektivet är viktigt för att bedöma de sovjetiska reformernas påverkan. Landsbygden hade redan tidigare genomgått flera reformer, berättar Peeter Maandi.
Avhandlingen visar att landskapet aldrig har påverkats i sin helhet av de återkommande jordreformerna. Många äldre landskapselement finns kvar än i dag. På landsbygden kan man fortfarande hitta gårdar som har bebotts av en och samma person sedan 1900-talets början. Dessa personer kan alltså flera gånger ha fråntagits och återlämnats rätten till sin mark. Kartanalysen visar att omkring 70 procent av förkrigstidens gårdar fanns kvar i de två fallstudieområdena vid sovjettidens slut, även om många gårdsbyggnader då var tomma eller förfallna. I vissa byar fanns nästan varje gränssten från mellankrigstiden kvar.
För enskilda personer kan de små inslagen av kontinuitet i ett omvandlat landskap vara av stor betydelse. Intervjuer med ortsbor avslöjade att man i vissa byar, under sovjettiden, tog hjälp av det varaktiga i landskapet, till exempel förlegade gränsstenar och stenmurar, för att bevara minnet av den konfiskerade fastighetens form och läge. Minnena i landskapet kom att ersätta informationen i förkrigstidens kartor, som i allmänhet var hemligstämplade. Känslan av kontinuitet i ägandet var i vissa fall mycket stark. Trots att den återlämning av mark som påbörjades 1991 orsakade många praktiska problem, kom den i mångas ögon att bekräfta och rättfärdiga de minnen som man hade förankrat i landskapet.

Bild på gränssten kan hämtas via http://info.uu.se/press.nsf/pm/landskapet.hjalpte.id3A5.html

Kontaktinformation
Peeter Maandi, tel: 018-471 63 57, mobil: 076-897 32 48, e-post: peeter.maandi@kultgeog.uu.se

Djupa brännskador leder ofta till tjocka, vanställande ärr som den brännskadade patienten måste leva med långt efter det att såren har läkt. Ärrvävnaden som bildas av läderhudens (det djupare lagret i huden) celler har dålig elasticitet och drar ihop sig, vilket ofta försvårar rörligheten i leder och påverkar mimiken i ansiktet.

Man vet att tidig täckning av brännskador med hudtransplantat minskar ärrbildningen och man tror att detta delvis beror på att överhudens celler kan få läderhuden att avbryta sin produktion av ärrvävnad. Daniel Nowinski har studerat hur de olika celltyperna påverkar varandra med hjälp av en cellodlingsmodell där cellerna odlas tillsammans och kan kommunicera med varandra genom lösliga signalmolekyler.

Resultaten visar att överhudens celler minskade läderhudens produktion av ett protein som kallas connective tissue growth factor, CTGF, genom att utsöndra en löslig signalmolekyl kallad interleukin-1-alfa. Med hjälp av vävnadsprover från brännskadade patienter visar Daniel Nowinski att mängden CTGF minskar i läderhuden efter framgångsrik hudtransplantation.

Sammanfattningsvis presenterar Daniel Nowinski bevis för att överhudsceller minskar bildningen av CTGF i läderhudens celler, och föreslår att denna mekanism förklarar överhudscellernas förmåga att minska ärrbildning. Hans resultat är av betydelse för utvecklingen av behandling mot skadlig ärrbildning som orsakar funktionella handikapp och allvarligt lidande för människor som har överlevt svåra brännskador.

Daniel Nowinski är ST-läkare och arbetar på plastikkirurgen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Kontaktinformation
Daniel Nowinski, tel: 070-304 72 68, e-post: daniel.nowinski@akademiska.se

Kvinnor som lever i socioekonomiskt resurssvaga områden har en fördubblad hjärtinfarktrisk jämfört med dem som lever i välbeställda områden. För män är risken att insjukna 50 procent högre i resurssvaga områden. Siffrorna har justerats för familjens socioekonomiska position, disponibla inkomst, individuell utbildningsnivå, position på arbetsmarknaden och om man är sammanboende, faktorer som alla påverkar både var en person bor och risken för hjärtinfarkt.

I Maria Kölegård Stjärnes avhandling från Karolinska Institutet visas att denna områdeseffekt drabbar alla, men inte med samma kraft. Kvinnor med låga inkomster är särskilt sårbara för effekten av att leva i ett socioekonomiskt resurssvagt närområde. Vidare finner man indikationer på att effekten delvis medieras via kända riskfaktorer. Rökning och insulinresistens bidrar till överrisken för hjärtinfarkt i socioekonomiskt resurssvaga områden, även efter att hänsyn tagits till olika individuella sociala faktorer.

Analyserna i studien baseras på Stockholms hjärtinfarktsprogram (SHEEP), en populationsbaserad epidemiologisk studie med fall-kontrolldesign av förstagångs- insjuknande i hjärtinfarkt, innefattande samtliga svenska medborgare i åldrarna 45-70 i Stockholms län, under åren 1992-1994. Ischemisk hjärtsjukdom är den främsta dödsorsaken och utgör det enskilt största bidraget till sociala ojämlikheter i den totala sjukdomsbördan i Sverige.

Avhandling:
A matter of context: Social inequalities in incidence of myocardial infarction

Författare:
Maria Kölegård Stjärne, Centre for Health Equity Studies (CHESS) och institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, 08- 163 188, maria.k.stjarne@chess.su.se

Disputationen har ägt rum.

Avhandlingens abstract och ramberättelse finns på: http://diss.kib.ki.se/2005/91-22-02124-8/

Pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, e-post: sabina.bossi@admin.ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan www.ki.se