På bensindrivna bilar finns en avgaskatalysator som ser till att en stor del av de miljöfarliga ämnena försvinner innan de kommer ut ur avgasröret. Liksom bilen så försämras katalysatorerna med tiden och vid bilprovningen undersöks bland annat hur avgasreningen fungerar. I sin avhandling visar dock Dongmei Zhao att katalysatorer är ganska pigga även på bilar som rullat 10 000 mil, och att det är kväveoxidreduceringen som påverkas först när katalysatorn börjar bli gammal.

För att framtidens katalysatorer ska kunna fungera med nya bensinsnåla motorer, krävs helt nya material. Diesel och så kallade ”lean burn”-bensinmotorer är bränslesnåla motorer som minskar utsläppen av växthusgaser till atmosfären. Emellertid innehåller avgaserna så mycket syre att det är omöjligt att använda vanliga katalysatorer för reningen. Zeoliter är material som idag används med stor framgång exempelvis i kemisk industri. Materialen visar sig ibland även ha förmåga att ta bort kväveoxider från avgaser om förhållandena är de rätta. Dongmei Zhao har i samarbete med Kompetenscentrum i Katalys vid Chalmers undersökt vilka egenskaper zeoliterna bör ha och vilka steg som ingår i de kemiska reaktionerna som sker i zeoliten.

Dongmei Zhao, Institutionen för kemi, disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i miljövetenskap, med inriktning mot oorganisk kemi vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: ”Catalysts for Automotive Exhaust Cleaning – Aspects on TWC Deactivation and Lean NOx Reduction”. Disputationen har ägt rum.

Kontaktinformation
Dongmei Zhao (pratar engelska)
Institutionen för kemi, Göteborgs universitet
E-post: dongmei@chem.gu.se
Tel hem: 031-161472
Mobiltfn: 070-128785

– Saab har med den nya tekniken möjlighet att snabbt komma igång med ny produktion och att snabbt ställa om monteringssystemet mellan olika byggsteg eller återanvända komponenter till en helt annan produkt. Minskade ledtider och kostnader skulle kunna göra Linköpingsföretaget till en mycket stark aktör inte bara på utveckling utan också tillverkning av flygplan, säger Henrik Kihlman som nu lägger fram sin doktorsavhandling inom forskningsområdet produktionssystem.

Tekniken innebär en flexibel, omställbar lösning för bygga samman flygplan. Produkten fixeras i ett mekano-liknande ramverk utan svetsfogar. Med hjälp av avancerade mät- och styrsystem dirigeras de robotar som borrar och nitar ihop de olika flygplansdelarna. Hela processen simuleras och programmeras i ett virtuellt tillverkningssystem där hela monteringscellen finns i 3D-miljö i datorn.

Systemet är anpassat till flygindustrins hårda krav på tolerans och sammanfogning, men är även lämpat för bilindustrin, särskilt för prototyptillverkning, konceptbilar och mätfixturer.

En hög svensk teknisk kompetens gör det möjligt att med god lönsamhet automatisera även ganska små volymer av avancerade produkter. Detta innebär i sin tur att svenska företag har möjlighet att växa och skapa nya arbetstillfällen. Enligt Henrik Kihlman ska Sverige kunna bibehålla sin industriella konkurrenskraft genom en nära kontakt till kunden, snabb industrialisering och förmåga att möta förändrade markadskrav.

Avhandlingen heter Affordable automation for airframe assembly – Development of key enabling technologies. Den läggs fram vid disputation fredag 17 juni 2005 kl 10.15 i sal C3, C-huset, Linköpings universitet Campus Valla. Opponent är docent Giorgos Nikoleris, Lunds universitet.

Kontaktinformation
Kontakta gärna Henrik Kihlman på tel 013-288974, 0736-547115, e-post henki@ikp.liu.se

Allergenet identifierades genom korstester med blodserum från patienter med konstaterad överkänslighet mot jordgubbar. Det protein forskarna då fann är inte helt obekant.

– Det liknar ett sedan tidigare känt allergen mot björkpollen, säger Cecilia Emanuelsson på Avd för biokemi. Mycket talar för att överkänslighet mot björkpollen i sin tur utlöser allergi mot bär, frukter och vissa grönsaker. Det behöver inte betyda att alla björkpollenallergiker också är allergiska mot jordgubbar men att många av dem kan vara det och att andra löper risken att utveckla överkänslighet mot jordgubbar. Tyvärr är inte våra kunskaper fullständiga om hur vanliga sådana här allergier är i dag.

Det finns observationer som tyder på att överkänsliga personer kan äta vita jordgubbar utan besvär. När forskargruppen i Lund undersökte en sådan sort fann de att den innehöll mycket litet av det aktuella allergenet. I Sverige har odlare länge arbetat med att förädla en vit jordgubbe så att den blir lika smakrik som de röda. Plantskolor lär sälja plantor med vita bär.

– Det är tänkbart att allergenet är kopplat till det röda färgämnet i jordgubbar, men för att få reda på mer behöver vi undersöka fler proteiner, säger Rikard Alm.

Hans specialitet är bioinformatik med vars hjälp man kan systematisera och analysera de stora datamängder som modern laboratorieteknik genererar. Med sk proteomik är det nu möjligt att hitta, undersöka och jämföra allergenet med tusentals andra proteiner.

– Nu ska vi testa hur allergenet varierar, dels mellan flera olika jordgubbssorter, dels inom en och samma sort beroende på odlingsbetingelserna, säger Rikard Alm.

Utvecklingen av proteomiken har accelererat tack vare delvis klassiska tekniker som elektrofores, där proteinerna vandrar i ett elektriskt fält och lägger sig på olika ställen på en gel, och masspektrometri. Att de stora och komplicerade proteinmolekylerna kan analyseras med masspektrometri är nytt; tekniken belönades med Nobelpriset i kemi 2002.

– Gelen med proteinerna är som en karta, och det öppnar faktiskt nya möjligheter för växtförädlingen. Genom att t ex jämföra jordgubbar med olika egenskaper och deras kartor med varandra kan vi kanske upptäcka vilken roll olika proteiner har för t ex frosthärdighet, färg, smak osv, säger Cecilia Emanuelsson.

Det kan tilläggas att utforskningen av jordgubbsallergierna har skett i samarbete med SIK, Institutet för livsmedel och bioteknik, i Göteborg och Lunds universitets centra för proteomik och bioinformatik inom den s k Swegene-satsningen. Projektet finansieras av FORMAS (Forskningsrådet för miljö, areeella näringar och samhällsbyggande).

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Cecilia Emanuelsson tel 0702 23 60 61 eller Rikard Alm tel 046 222 48 72 alternativt 0736 93 10 55

Hjärtat i såväl mobiltelefoner som PC-datorer är mikroprocessorn, som är byggd på ett kiselchip. Tidigare har man bara kunnat bygga en mikroprocessor per chip och därmed har datorer med fler än en mikroprocessor, multiprocessorer, varit ovanliga och dyra och främst använts för stora servrar där en enda mikroprocessor inte räcker till.

Sedan några år tillbaka kan flera mikroprocessorer tillverkas på samma chip, så kallade chipmultiprocessorer, CMP. En effekt av CMP är färre processorchip i en maskin, vilket leder till att minnet står för en större del av den totala kostnaden. Så är det redan för serversystem, där minskad mängd minne alltså innebär en stor besparing.

Minnestekniken som tagits fram på Chalmers bygger på datakompression. Genom att spara data i komprimerad form kan mängden minne i maskinen minskas samtidigt som det fortfarande får plats lika mycket data.

Tidigare försök att använda kompression i internminnet har aldrig slagit igenom eftersom det gett alltför höga prestandaförluster. Den nu presenterade lösningen på detta problem använder en enklare, men mycket snabbare, kompressionsalgoritm. Tiden det tar att dekomprimera data blir på så sätt försumbar.

Ett ökande problem i datorsystem är hög strömförbrukning, som till stor del sker i minnessystemet. Med en minskad mängd minne blir systemet strömsnålare och ger längre batteritid för mobiltelefoner och andra mobila enheter.

Den nya minnestekniken ger en minskning av strömförbrukningen med 30 procent och en prestandaförlust på mindre än en procent. Enligt Per Stenström, professor på Datorteknik, är steget mellan forskningen och tillämpning i detta sammanhang ganska kort.

– Vi skulle kunna se detta användas i produktionen inom ett par år, säger han.

De nya lösningarna kommer att presenteras på årets mest prestigefyllda konferens för datorarkitektur i världen, International Symposium on Computer Architecture (ISCA) Konferensen hålls i Madison, Wisconsin, USA, i början av juni.

Forskningsresultaten ingick i en doktorsavhandling, ”Strategies to Reduce Energy and Resources in Chip Multiprocessor Systems”, som i december 2004 lades fram av Magnus Ekman vid Institutionen för datorteknik på Chalmers. Forskningen genomfördes i ett projekt handlett av professor Per Stenström och finansierat av Stiftelsen för Strategisk Forskning genom ARTES/PAMP-programmet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Magnus Ekman,
mobiltel: 0707-52 55 66
mekman@ce.chalmers.se

Professor Per Stenström, Avdelningen för datorteknik, Chalmers
tel: 031 – 772 17 61
pers@ce.chalmers.se

Det finns idag flera tekniskt möjliga alternativ för att ta hand om radioaktivt avfall. Antingen kan det grävas ner i ett geologiskt förvar och lämnas där i minst 100 000 år, eller kan användbara ämnen i avfallet tas tillvara genom upparbetning. Då separeras uran och plutonium från andra tunga ämnen, till exempel americium och curium.

Sedan kan det kvarvarande plutoniumet och uranet återanvändas i kommersiella reaktorer. Övriga långlivade ämnen kan bestrålas med neutroner och omvandlas, transmuteras, till stabila eller kortlivade ämnen. Genom denna process förkortas halveringstiden och lagringstiderna kan minska till mindre än 1 000 år.

Sverige har inga upparbetningsanläggningar. Här har politikerna istället valt lösningen att hela avfallet ska slutförvaras i berggrunden. Men forskning om processer för separation och transmutation pågår. Sofie Anderssons arbete har utförts inom ramen för ett stort EU-projekt om separation och transmutation där elva länder och 24 laboratorier deltar.

– Det finns de som inte tror på en framtid för transmutation, men jag anser att det tekniskt skulle kunna fungera. Politiskt och ekonomiskt krävs det dock internationella beslut. Frankrike står inför ett beslut i frågan om kärnavfallshantering 2006. Vilken väg de väljer kommer förmodligen att ha stor betydelse även för övriga Europa, säger hon.

Enligt Sofie Andersson är en fördel med att återanvända plutonium och uran att den inneboende energin i kärnbränslet utnyttjas mer effektivt, samt att miljöpåverkan vid urangruvorna dessutom minskar.

Separationen av de olika ämnena i det använda kärnbränslet kan göras med olika tekniker. En är vätske-vätskeextraktion i vilken två faser – en organisk (olje-) och en vattenfas – används. Man börjar med att lösa upp metallerna från avfallet i en sur vattenlösning. Särskilda molekyler (extraktanter) används för att transportera ämnen från vattenfasen till den organiska fasen. Extraktanterna är selektiva och kan därför effektivt skilja olika ämnen från varandra. Det är viktigt att veta mer om hur transporten fungerar och vilka faktorer som påverkar effektiviteten i separationen.

I Sofie Anderssons avhandling studeras ett särskilt vätske-vätskeextraktionssystem som är baserat på kväveinnehållande extraktanter. Det här systemet kan också användas för att studera reaktioner mellan tungmetalljoner, alltså ämnena man vill separera, och andra joner. Metalljonerna som har studerats är aktinider och lantanider, vilka har väldigt lika kemiska egenskaper.

Berkelium, som är tyngre än curium, bildas i små mängder i kärnkraftsprocessen och finns inte naturligt i vår omgivning. Få svenska forskare har hittills sysslat med detta ämnes kemi. Sofie Andersson har som en del av sin avhandling studerat berkelium vid Lawrence Berkeley National Laboratory i Berkeley, USA.

Arbetet har utförts inom det tidigare EU-projektet PARTNEW och det nuvarande EUROPART.

Avhandlingen heter ”Extraction Properties of some Nitrogen-Containing Extractants and Determination of Nitrate Complex Formation for Lanthanides and Selected Actinides Using Solvent Extraction” och försvarades vid en offentlig disputation på Chalmers under våren 2005.

Kontaktinformation
Mer information:
Sofie Andersson, Avdelningen för kärnkemi, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers.
Tel: 031-772 29 15
E-post: sofiea@chalmers.se

Truckar (BT Industries), dammsugare (Electrolux) och fordonsdetaljer (Saab Automobile, Volvo och Scania) är exempel på produkter där metoden implementerats med goda resultat.

– Kvalitetskänsla är en helhetsupplevelse som påverkas av alla våra sinnen. De företag vi diskuterat med anser att området är mycket viktigt, men de behöver effektivare metoder att undersöka och värdera kvalitetskänslan hos sina produkter, säger Simon Schütte som nu presenterar en doktorsavhandling om Kansei engineering.

Ordet kansei är bildat av två japanska skrivtecken som tillsammans står för känsla eller känslighet, men i begreppet ingår också intuition, estetik och affektion. Konstruktörer och designers har länge försökt ta hänsyn till sådana värden, men de har inte kunnat kvantifiera dem utan litat på sin egen ”magkänsla”. På 1970-talet utvecklade den japanske professorn Mitsuo Nagamachi metoden att mäta kunders och användares intryck av en produkt, och översätta detta till en konstruktionslösning. Slutresultatet blir en kravspecifikation för den nya produkten.

Första steget i en Kansei-studie är att genom intervjuer ta fram en uppsättning ord som beskriver egenskaper hos en viss produkt eller detalj. Sedan får en grupp kunder/användare ta ställning till hur väl dessa begrepp stämmer på olika variabler av design och konstruktion. Resultatet behandlas med statistiska metoder och steg för steg växer den mest attraktiva lösningen fram.

Simon Schütte har anpassat metoden till europeiska förhållanden och beskriver i sin avhandling tre konkreta exempel från svensk industri.

Forskargruppen vid LiU med professor Jörgen Eklund i spetsen är en av de ledande på området i Europa och har sedan flera år ett samarbete med japanska kolleger.

Avhandlingen heter Engineering emotional values in product design – Kansei engineering in development. Disputationen äger rum fredag 17 juni 2005 kl 13.15 i sal C3, C-huset, Linköpings Universitet Campus Valla. Opponent är professor T H C Childs, University of Leeds, England.

Samma dag, 17 juni kl 10-11.45 ger upphovsmannen bakom Kansei engineering, professor Mitsuo Nagamachi vid Hiroshima International University, ett öppet seminarium med inriktning på näringslivet. Plats: Mekaniks seminarierum, hus A ingång 15, B-korridoren, Campus Valla.

Kontaktinformation
Doktoranden Simon Schütte nås på 013-281782, 073-6418278, simsc@ikp.liu.se

Professor Jörgen Eklund nås på 013-282002, jorek@ikp.liu.se

Att järn leder värme, det vet vi. Koppar leder också värme men om vi skulle blanda de ämnena hur skulle då värmeledningsförmågan se ut?
Detta är ett av de frågetecken som kan redas ut med hjälp av den forskning doktoranden Jonas Engström bedrivit vid Luleå tekniska universitet.
Homogena material, sådana som bara består av ett ämne, fungerar på ett sätt men hur fungerar inhomogena material som är en blandning av två eller fler ämnen?

Kompositer är klassiska inhomogena material. De används bland annat i flygindustrin och deras främsta kännetecken är att de väger lite men är starka.
Jonas Engström har bedrivit forskning i matematik vilket skiljer sig en del från annan forskning. Matematiken är grunden för mycket forskning och kan egentligen liknas vid ett språk. Skräddarsydda material är en av de tillämpningar som kan göras.
Istället för att framställa testmaterial och göra analyser av dem gör Engströms forskning det möjligt att göra datasimuleringar och teoretiska modeller av materialen vilket är betydligt billigare.

Jonas Engström har arbetat med homogeniseringsteorin vilken är en del av den tillämpade matematiken och används inom bland annat materialteknik och strömningsmekanik. Man kan exempelvis beräkna hur grundvatten färdas genom en grusbädd. Han har också arbetat med att analysera vad som händer med inhomogena material där de olika ämnenas fibrer ligger oregelbundet.

Vissa delar av Jonas Engströms forskning har ingen direkt koppling till tillämpningar idag men berikar och utvecklar ämnet matematik i sig.
Jonas Engström disputerade den 14 juni med avhandlingen Some developments of the homogenization theory and related questions.
Han kommer från Luleå och är utbildad civilingenjör i teknisk fysik vid Luleå tekniska universitet.

Kontaktinformation
Upplysningar: Jonas Engström, 0920-49 25 94, jonase@sm.luth.se eller informatör Sofia Eriksson, tel. 0920-49 16 73, 070-698 16 73, sofia.eriksson@ltu.se

Massiva sulfidmalmer är en av huvudkällorna för metallerna zink, koppar, bly, silver och guld som bryts i Sverige. De viktigaste massiva sulfidmalmsområdena i Sverige är Skelleftefältet i norr och Bergslagenområdet i söder. Dessa två områden bildades för cirka två miljarder år sedan som delar av en aktiv vulkanism i en så kallad öbåge, det vill säga vulkaniska öar i havet liknande till exempel de japanska öarna i dag.

– Maurlidenområdet som jag jobbat i, ligger i centrala Skelleftefältet och är cirka 6 x 8 kilometer stort. I området finns en sulfidmalmsgruva som bryts i ett dagbrott och tre sulfidmineraliseringar som i dag inte anses ekonomiska, säger Cecilia Montelius.

– I flera somrar har jag varit ute i fält och karterat berggrunden, karterat dagbrottet och borrkärnor för att förstå geologin på djupet. Jag har också tagit stenprover för geokemisk analys och åldersdatering.

Cecilia Montelius forskningsarbete har resulterat i geologiska kartor och profiler över området. Dessa används tillsammans med bergarternas geokemi och ålder för vidare tolkning om hur, var och när malmbildningen skett i området.

– I mitt arbete har jag visat att en viss typ av vulkanism som ägt rum på relativt djupt vatten i ett tidigt skede av öbågevulkanismen och i de översta delarna av Skelleftegruppens lagerföljd är fördelaktig för malmbildning.

Cecilia Montelius disputerar den 17 juni med doktorsavhandlingen The genetic relationship between rhyolitic volcanism and Zn-Cu-Au deposits in the Maurliden volcanic centre, Skellefteå District, Sweden: Volcanic facies, lithogeochemistry and geochronology. Hon blir då den första doktorn i malmgeologi någonsin vid Luleå tekniska universitet och den första kvinnliga doktorn i ämnet i Sverige.

Kontaktinformation
Upplysningar: Cecilia Montelius, tel. 0920-49 21 50, cecilia.montelius@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se

Priset delades ut vid konferensen Building Physics in the Nordic Countries i Reykjavik, Island.
Juryns motivering lyder:
– För ett väl genomtänkt, praktiskt inriktat koncept för vattenskadesäkert byggande för ökad fuktsäkerhet. Genom att omedelbart ta hand om vattnet när det läcker, synliggöra läckage istället för att dölja, kan vattenskador helt undvikas. Med sunt förnuft i planering, projektering, utförande, drift och skötsel har projektet lyckats och kan tjäna som modell inför framtiden.
VASKA-projektet (Vattenskadesäkert byggande) genomfördes i Umeå till utställningen Bo87där man genom att bygga på ett nytt sätt kunnat undvika alla vattenskador i 200 nya bostäder under tio år. Ytterligare 4.000 bostäder i Umeå har byggt med samma teknik, alla utan vattenskador!
Juryn bakom det nya priset består av styrelsen i Fuktcentrum vid Lunds tekniska högskola förstärkt med ytterligare adjungerade nordiska akademiker.
Priset ska delas ut vart tredje år till person eller personer som påverkat byggprocessen i projekt inom Norden på ett sådant sätt att fuktsäkerhet i projektering, byggande eller förvaltning har säkrats även med hänsyn till energihushållning och miljöaspekter. En god funktion under drift ska ha visats.

Kontaktinformation
Frågor om priset besvaras av Fuktcentrums föreståndare Lars-Erik Harderup vid LTH, Byggnadsfysik. Han svarar på eventuella frågor på tel 046-222 73 83, mobil: 0709-28 32 98, eller epost: lars-erik.harderup@byggtek.lth.se

Går det att utnyttja fördelarna med Internet och samtidigt inte tappa i tillförlitlighet när man gör enkäter? Peter Werner, nybliven doktor i statistik vid Linköpings universitet, har studerat den frågan i sin avhandling.

– Tre fjärdedelar av alla vuxna svenskar har tillgång till Internet. Yngre män i storstäder har det oftast, äldre på landsbygden mera sällan, så risken för snedvridning är uppenbar i helt webbaserade enkäter.

Han prövade tre olika sätt att kombinera webb- och pappersenkät där de som medverkade i enkäten fick välja hur de ville svara, via webben eller via ett pappersformulär. I en jämförelse med en vanlig postenkät kunde han visa att det går att spara pengar genom att kombinera så, utan att tappa i kvalitet. Svarsfrekvensen blev i samtliga fyra fall mycket hög, eller 85 procent.

– Den höga svarsfrekvensen beror förmodligen på att det upplevdes som en angelägen enkät, den handlade om studentboende och riktade sig till studenter.

För de tre kombinationsvarianterna var det 35, 58 respektive 67 procent av de svarande som använde sig av Internet. Den förstnämnda siffran gäller den variant där pappers- och webbalternativ skickades ut samtidigt, de två sistnämnda gäller de varianter där webbalternativet skickades ut först och pappersalternativet en vecka senare.

Fortfarande är det ovanligt med den här typen av kombinationsenkäter. Men, understryker Peter Werner, om man vill nå tillförlitlighet i en enkät som riktar sig till allmänheten är en sådan variant att föredra framför en ren webbenkät.

Kontaktinformation
Peter Werner disputerade den 3 juni. Han nås på telefon 070-234 68 77 och e-post peter.werner@bredband.net