Forskare vid Stockholms universitet har nu kartlagt nästan samtliga membranproteiner i tarmbakterien Escherichia coli. Deras arbete publiceras i veckans nummer av den ansedda vetenskapliga tidskriften Science.
Forskargruppen, som leds av professor Gunnar von Heijne vid Institutionen för biokemi och biofysik, har studerat tarmbakterien Escherichia colis membranproteiner. En kombination av experimentell kartläggning och teoretiska strukturförutsägelser har lett till nya strukturmodeller för runt 600 membranproteiner. Man har också tagit reda på vilka membranproteiner som bakterien kan framställa i stora mängder, och vilka som den har svårt att producera. Detta är viktig information för forskare inom till exempel läkemedelsindustrin som vill specialstudera något särskilt membranprotein och som kan behöva renframställa sitt protein på ett enkelt sätt.
Inom dagens biologiska forskning växer andelen storskaliga forskningsprojekt alltmer. Forskare med olika kompetenser arbetar ihop, något som också har skett i det här projektet. Arbetet bygger på ett mycket nära samarbete mellan biokemister vid Institutionen för biokemi och biofysik och bioinformatiker vid Stockholms Bioinformatikcentrum, en enhet som drivs gemensamt av Stockholms universitet och KTH.
Projektet har stötts av Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Stiftelsen för Strategisk Forskning, KK-stiftelsen och Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse.
Artikelns rubrik är ”Global topology analysis of the Escherichia coli inner membrane proteome”.
I forskargruppen ingår – förutom Gunnar von Heijne – Daniel Daley, Mikaela Rapp, Erik Granseth, Karin Melén och David Drew.
Kontaktinformation
Kontakt:
Professor Gunnar von Heijne, e-post: gunnar@dbb.su.se eller tfn 070-394 1107.
Personer med Ushers syndrom blir dövblinda. Syndromet är genetiskt och de med sjukdomen föds döva eller med hörselnedsättning och i vissa fall utan fungerande balansorgan. Alla med Ushers syndrom utvecklar dessutom retinitis pigmentosa. Det är en ögonsjukdom som karaktäriseras av gradvis nedbrytning av fotoreceptorerna i ögat vilket resulterar i att synen i 30- till 40-årsåldern nästan försvunnit helt.
Ushers syndrom är den vanligaste orsaken till dövblindhet och runt 200 000 personer i Sverige bär på sjukdomsanlaget. Ingen vet exakt hur många svenskar som har sjukdomen, men troligen handlar det om mellan 500 och 600 personer. Anledningen till att det är svårt att ange exakta siffror är att många med Ushers syndrom går parallellt hos ögon- och öronläkare utan att de två symtomen, det vill säga retinitis pigmentosa och hörselnedsättning eller dövhet, kopplats samman.
Med mag Mehdi Sadeghi har skrivit en avhandling om Ushers syndrom. Hans resultat visar att det kan ta upp till 24 år innan sjukdomen är diagnostiserad.
– Idag är såväl tidig klinisk som genetisk diagnostisering av Ushers syndrom möjlig i Sverige. Det är därför synd att det ofta tar lång tid innan patienten får rätt diagnos eftersom det medför flera problem. Patienterna får fel behandling och rehabilitering, de får ett sämre språk vilket leder till problem med kommunikation och inlärning. En sen diagnostisering gör att vissa behandlingsmetoder, exempelvis behandling med antioxidanter, inte kommer i gång. Utan diagnos går det inte heller att ge patienten en rimlig prognos om hur sjukdomen kommer att utveckla sig, säger Mehdi Sadeghi.
Hans avhandling bygger på studier av 350 svenskar och amerikaner med Ushers syndrom. Avhandlingen visar bland annat att en variant av sjukdomen, Ushers syndrom typ I, är fem till sex gånger vanligare i Norrland än i resten av Sverige och kanske världen. Vidare, genom en noggrann analys av svenska och amerikanska personer med Ushers syndrom, har Mehdi Sadeghi för första gången någonsin kartlagt hur balansen, hörseln och synnedsättningen försämras under hela livet hos en stor patientgrupp.
– För att de med Ushers syndrom ska få en god medicinsk rehabilitering krävs tidig diagnostisering av sjukdomen. Det är av stor vikt för speciellt barn och ungdomar, och deras föräldrar, att de känner till vad som orsakat syn- och hörselnedsättningarna samt att de får reda på hur funktionsnedsättningarna kan utvecklas i framtiden. Dövblindas möjligheter att anpassa sig till sin situation, till exempel att på olika sätt förbereda sig på ytterligare försämring av syn och hörsel, är avhängig denna kunskap, säger Mehdi Sadeghi.
Han hoppas att avhandlingen kommer att leda till en bättre klinisk klassifikation, genetisk diagnostik samt senare nya behandlingsmetoder för personer med Ushers syndrom.
Avhandlingen är skriven av:
med mag Mehdi Sadeghi, telefon: 031-773 68 90, 073-753 14 18, e-post: AM.Sadeghi@audiology.gu.se
Handledare:
professor Claes Möller, telefon: 031-342 16 05, e-post: claes.moller@audiology.gu.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för särskilda specialiteter, avdelningen för audiologi
Titel: Usher syndrome: Prevalence and phenotype – genotype correlations
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Ulrika Lundin
informatör/pressansvarig vid Sahlgrenska akademin
telefon: 031-773 38 69, mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
Barn med svåra sjukdomar i andningsorganen behöver hjälp med att behålla och eller förbättra lungfunktionen och gasutbytet, vilket är det som sker när vi andas in syre och andas ut koldioxid. En del av hjälpen består i att de sjuka barnen får andningsgymnastik. Det innebär att barnet på olika sätt stimuleras till att ta djupa andetag.
– Det finns idag många metoder att välja bland, men de flesta är ofullständigt utvärderade, mycket beroende på brist av bra utvärderingsinstrument. Det är dock viktigt att utvärdera behandlingsmetoderna för att se vilka effekter som uppnås. Eftersom barns och vuxnas andningsorgan skiljer sig åt måste de metoder vi använder för barn utvärderas på barn och inte enbart på vuxna, säger avhandlingens författare leg sjukgymnast Anna-Lena Lagerkvist.
Hon har därför i sin avhandling tittat närmare på olika typer av andningsgymnastik för barn. Utvärderingen har skett med transkutan blodgasmätning som är en metod som på ett skonsamt sätt mäter halterna av syrgas och koldioxid i blodet. Patienten får en liten elektrod klistrad på underarmen eller på bröstet. Huden värms sedan försiktigt upp vilket ökar blodflödet under elektroden. Blodets syrgas- och koldioxidtryck kan då avläsas på en apparat som elektroden är kopplad till.
– Vi har undersökt hur en andningsgymnastikmetod, så kallad PEP-behandling, påverkar blodgaserna hos svårt funktionshindrade barn. Behandlingen innebär att barnet andas i en mask som ger ett motstånd på utandningen. Resultaten visar att efter PEP-behandling ökar syrgastrycket hos barnen. Ett lågt syrgastryck i blodet innebär att barnet är trött och sover mycket. Ett förbättrat syrgastryck kan göra att barnet är mer vaket, vilket ökar möjligheten att orka med de specialanpassade aktiviteter som erbjuds, säger Anna-Lena Lagerkvist.
En annan andningsgymnastikmetod, så kallad oscillerande PEP, användes till barn med cystisk fibros. Här andades barnet ut i en ventil som innehåller en liten kula. Kulan skakar av barnets andningsflöde och vibrationer uppstår i luftvägarna. Både under och efter denna behandling ökade syrgastrycket hos barnen.
– Både andningsgymnastik med PEP och oscillerande PEP kan användas till barn med problem från andningsvägarna. Det är dock viktigt att sjukgymnast och läkare tillsammans noggrant bedömer det enskilda barnets behov innan behandlingen startar, säger Anna-Lena Lagerkvist.
Avhandlingen är skriven av:
leg sjukgymnast/med lic Anna-Lena Lagerkvist, telefon: 031-21 64 20, 031-343 47 32,
e-post: anna-lena.lagerkvist@vgregion.se, anna-lena.lagerkvist@telia.com
Huvudhandledare:
Professor Ola Hjalmarson, telefon: 031-343 40 00, e-post: ola.hjalmarson@pediat.gu.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kvinnors och barns hälsa, avdelningen för pediatrik
Avhandlingens titel: Assessment of chest physiotherapy in children
Avhandlingen försvaras fredagen den 27 maj, klockan 13.00, Föreläsningssal 1, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg
Kontaktinformation
Ulrika Lundin
informatör/pressansvarig vid Sahlgrenska akademin
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
– Det finns ett klart samband mellan belastningen på hästens ben vid träning och uppkomsten av överbelastningsskador och hälta. Vi vet sedan tidigare att överbelastning leder till förslitningsskador hos hästar. Mina studier har nu visat att underlag med hög friktion ger en intensivare uppbromsning jämfört med underlag och med hästskor som tillåter en viss glidning av hoven.
Det säger veterinär Pia Gustås som i en avhandling vid SLU har studerat hovens uppbromsning och hur dämpningen av stötvågor sker i hästens ben när den rör sig i trav.
-Hästen har en fantastisk förmåga att klara av den belastning den utsätts för. Det är viktigt att inte störa den dämpning, i bland annat hoven, som sker naturligt.
På humansidan har det gjorts många undersökningar när det gäller överbelastning hos människor vid löpträning. Under lång tid har använts till exempel stötdämpande skor. Man har även utvecklat nya, mer dämpande material att lägga på löparbanor vid friidrottsanläggningar.
Med syfte att minska uppkomsten av skador har stötdämpande hovbeslag utvecklats även för häst. Det finns dessutom en klar insikt om underlagets betydelse för hästens rörelser. Ändå har kunskapen på området varit begränsad och man har nog ibland dragit slutsatser från humansidans erfarenheter utan att beakta de skillnader som finns i anatomi och rörelsemönster mellan människor och hästar.
– Syftet med mina studier var dels att studera belastningen på de nedre delarna av hästens ben i samband med och direkt efter isättningen av hoven, dels att studera de stötvågor som då uppkommer.
SÖKER SAMBAND
Pia Gustås har i sin forskning sökt efter samband mellan rörelsemönstret hos de nedre delarna i hästens ben och uppbromsningen av hoven. Detta samband påverkas av samspelet mellan hov och underlag samt av hästens hastighet. I hypotesen ingick också att stötvågor från hovisättningen fortplantas mellan de olika skelettdelarna i de nedre delarna av benet.
Totalt gjordes fyra olika studier med sammanlagt 17 varmblodiga travhästar. Två av studierna gjordes på neutralt underlag (sand). Den tredje utfördes på hästar som travade vid hand på underlag med olika friktion. Den fjärde studien utfördes under naturliga träningsförhållanden framför sulky på travbana. Den tekniska utrustning som användes var accelerometrar som fästade på hoven registrerade förändringar av hastigheten, en kraftmätningsplatta och höghastighetsvideo.
– Hovens uppbromsning sker i två faser och den första karakteriseras av en snabb inledande stöt som orsakas av islaget mot marken. Den stötvåg som bildas dämpas snabbt och märks knappt ovanför hästens kotled.
– Den andra fasen innebär en ökad belastning som pressar samman de olika skelettdelarna och medför att kotleden sträcks. Denna belastning påverkas av friktionen och hoven bromsas upp snabbare mot underlaget. Jag har på grusunderlag inte sett någon skillnad på uppbromsningen om hästen har varit oskodd eller skodd med järnskor.
Resultatet från avhandlingen ger ytterligare kunskap om den viktiga interaktionen mellan hov, sko och underlag vid hovens isättning och uppbromsning. Detta kan användas i utvecklingen av hästskor och underlag, men också utnyttjas vid träning för att bättre undvika uppkomst av skador samt vid rehabilitering då det är särskilt viktigt att undvika överbelastning.
Veterinär Pia Gustås, institutionen för anatomi och fysiologi, SLU, försvarar sin doktorsavhandling i veterinärmedicin A Biomechanical Study on the Hoof Impact at the Trot fredag den 27 maj 2005.
Opponent: Dr Willem Back, Utrecht University, Nederländerna
Avhandlingen undersöker ett antal hypoteser som kan förklara bankernas lönsamhet, tillväxt och risktagande i denna region. Ett av resultaten från studien är att de utländska bankerna har högre lönsamhet och tillväxt än de inhemska bankerna. Den högre lönsamheten kan huvudsakligen förklaras av att de utländska bankerna har lägre kreditförluster än de inhemska bankerna.
Moderbankens lönsamhet tycks även påverka dotterbankernas prestation. De dotterbanker som har moderbanker med hög lönsamhet presterar bättre än andra banker. Därmed kan hävdas att de mest lönsamma utländska bankerna kan överföra ”denna kunskap” även till de nya medlemsländerna i EU. Något förvånande visar studien att utländska banker med längre tids närvaro i regionen inte presterar bättre än utländska banker som etablerat sig senare. Inte heller tycks storleken ha någon betydelse. Större utländska bankers dotterbanker presterar inte bättre än andra banker.
Christopher von Koch har även studerat om ländernas lagstiftning påverkar hur ägandet ser ut i bankerna. Internationell forskning har visat att om det rättsliga skyddet är starkt för aktieägare, så kommer ägandet att vara mer spritt än om aktieägarnas rättigheter skulle vara mera begränsade. Emellertid visar datan från de åtta länderna att ägandet är mycket koncentrerat, trots en stark lagstiftning för aktieägarna. En förklaring till detta kan vara att förtroendet för det rättsliga systemet är lågt i de undersökta länderna.
Tid för disputation: Onsdagen 1 juni kl. 13.15
Plats: Sal E44, Handelshögskolan, Vasagatan 1, Göteborg
Avhandlingens författare: Christopher von Koch
Avhandlingens titel: ”Ägarstyrning av utländska banker i Central- och Östeuropa”
Välkommen!
För ytterligare information kontakta:
Christopher von Koch, telefon 031-773 26 17, e-post christopher.von.koch@handels.gu.se
Denna information finns även på http://www.hgu.gu.se/item.aspx?id=8883 där det även finns en högupplöst bild på Christopher von Koch att ladda ner.
_____________________________________________________
Kontaktinformation
Maria Norrström, informatör
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Fakultetskansliet
Box 600, 405 30, Göteborg
Telefon: 031-773 1247 Telefax: 031-773 1402
Mobil: 0709-22 66 89
E-post: maria.norrstrom@handels.gu.se
www.handels.gu.se
Det går att identifiera två dominerande förändringsstrategier. De skiljer sig åt när det gäller synen på vad förändring är och hur förändring genomförs. Organisationsförändring ses antingen som en i detalj kontrollerbar process eller som något som inte är förutbestämt utan utvecklas under processens gång. När det gäller den senare organisationsförändringen är ledningens och medarbetarnas lärande ett viktigt delmål. Med den strategin gäller det att utveckla både organisationerna och de deltagande individerna.
Av resultaten från avhandlingen kan följande råd när det gäller förändringsarbete ges:
– det är viktigt att det förs en dialog mellan ledning och medarbetare om verksamhetsinriktning och framtid
– importera inte okritiskt metoder från andra organisationer
– överför allmänna mål till konkreta aktiviteter
– skapa förutsättningar för bred medverkan och mångsidigt fokus på problemen
– stimulera till experimenterande och lärande i det vardagliga arbetet.
Svenska företag är förhållandevis demokratiska och anställda har relativt stora möjligheter att framföra synpunkter. Det finns också en förhandlingstradition som understödjer strategi- och förändringsdiskussioner i svenska företag. Därmed är förutsättningarna goda för att vidareutveckla en svensk eller skandinavisk förändringsstrategi som är grundad på känd förändringskunskap. Avhandlingens exempel kan bidra till en sådan utveckling.
Avhandlingens titel: Vision versus reality in organizational change
Avhandlingsförfattare: Kathe Nonås, tel. 0302-42611(bost.), 031-773 1878(arb.)
e-post:.Kathe Nonas @psy.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Jan Forslin, Stockholm
Tid och plats för disputation: Fredagen den 10 juni 2005 kl. 10.00, Sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940
I Sverige gick det an från mitten av 1800-talet och framåt, men de kvinnliga konstnärerna var långt ifrån lika många som de manliga. Däremot var villkoren för att nå Parnassen i stort sett de samma för kvinnor som för män. Och frågan om de kvinnliga konstnärerna raderats ur konsthistorien kan ifrågasättas.
Skillnaderna mellan mäns och kvinnors villkor för tillträde till Parnassen kommer i dagen först när konstfältets regler för vad som är konst och vem som är konstnär kolliderar med samhällets normer för vad en kvinnlig konstnär bör och förmår, dvs. gifta sig, skaffa barn, sköta hemmet och ha en verksamhet utanför detta eller ej – respektive skapa eller inte skapa konst.
Raderades kvinnliga konstnärer ur historien när konsthistoria blev självständigt akademiskt ämne i början av 1900-talet, så som hävdats tidigare? Nej, det var faktiskt under 1970-talet tendenserna gick åt det hållet i konsthistorieböckerna. Paradoxalt nog vid samma tid som kvinnliga akademiker började få inflytande över konsthistorieskrivningen och kvinnorörelsen och kvinnliga konstvetare lyfte fram kvinnors konst med hjälp av utställningar, böcker och kataloger. I början av 2000-talet skrivs de kvinnliga konstnärerna in i böckerna på nytt, förmodligen tack vare dessa utställningar.
Nu handlar Vägen till Parnassen långt ifrån enbart om kvinnliga konstnärer. De sätts i sitt sammanhang jämsides med manliga kamrater, kolleger och konkurrenter på den svenska konstscenen.
Pierre Bourdieu, den franske sociologen, skulle kallat scenen för ett fält där det råder konkurrens, i det här fallet om rätten att bestämma vad som är konst och vem som är konstnär. Ett fält där man strider inbördes men håller ihop utåt mot andra fält som också gör anspråk på samhällets resurser. Bourdieus tanke om fält och konkurrens tillämpad på studier av kvinnliga konstnärers representation i museer och samlingar, i konsthistorieböcker, i konstkritik och skönlitteratur, gör avhandlingens frågor om vilka konstnärer som nått Parnassen – och hur och varför – möjliga att besvara.
Avhandlingens titel: Vägen till Parnassen. En sociologisk studie av kvinnligt konstnärskap i Sverige 1864-1939
Avhandlingsförfattare: Irene Winell-Garvén, tel. 031-423259(bost.), 031-773 4788(arb.)
e-post: Irene Winell-Garven @sociology.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Fil. dr David Gedin, Stockholm
Tid och plats för disputation: Fredagen den 3 juni 2005 kl. 10.15, Hörsal Sappören,, Sprängkullsgatan 25, Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940
För att uppnå en maximal näringsåterföring från hushåll till åkrar har urinseparation föreslagits som uthållig avloppslösning i Sverige. Olika toalettyper och småskaliga sorteringssystem har testats, men lagring och transport av stora mängder urin, spridning och hygieniska aspekter vid hantering har hindrat uppbyggnaden av effektiva system.
I sin avhandling visar Zsofia Ganrot att mer än 80 procent av näringen i urinen kan koncentreras i 25 procent av dess ursprungliga volym genom så kallad partiell frysning. Den koncentrerade näringen kan sen omvandlas till fast form genom en fällning av näringen som struvit, eller genom att använda mineraler som absorberar näringen. Struvit är ammonium-magnesium-fosfat som används som gödselmedel. Genom att minska volymen och omvandla urinet till fast form minskar transportproblemen samtidigt som spridningen och hanteringen av urinen på åkrarna blir enklare.
Avhandlingen visar näringsåtervinningen vid omvandling av urin är hög. Vid struvitfällning återvinns så gott som all fosfor (98-100%) knappt hälften av kaliumet (22-64%) och en fjärdedel av kvävet (25%). När man istället använt mineraler i kombination med struvitfällning för att absorbera näringen visade laborationstester att kväveåtervinningen var betydligt större (64-80%) och fosforåtervinningen lika hög som tidigare (98-100%). Aktivt kol adsorberade kväve, minskade urinens lukt och färg, men tog inte bort fosfor från urinen.
Zsofia Ganrot har även testat hur väl humanurin i fast form fungerar som gödsel. Vete odlat i klimatkammare och gödslat med urinkristaller växte minst lika bra som vete gödslat med kända konstgödsel.
Pressmeddelandet finns även att läsa här:
http://www.science.gu.se/press/2005/zsofia_ganrot.shtml
Zsofia Ganrot, Institutionen för miljövetenskap och kulturvård, avser att disputera för att avlägga filosofie doktorsexamen i tillämpad miljövetenskap vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln: Urine processing for efficient nutrient recovery and reuse in agriculture”.
Avhandlingen är försvarad.
För mer information, kontakta:
Zsofia Ganrot
Institutionen för miljövetenskap och kulturvård
E-post: zsofia.ganrot@miljo.gu.se
Tel: 031-773 3890
Mobil: 0708-639 253
Kontaktinformation
———————————————————————
Camilla Carlsson, informatör
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Göteborgs universitet
Tel: 031-773 28 64
Fax: 031-773 48 39
Den vanligaste orsaken till en ryggoperation är diskbråck i ländryggen, för vilket runt 2 000 patienter opereras i Sverige årligen. Operationen minskar eller tar helt bort ischiassmärtan, det vill säga den nervrelaterade smärtan ner i benet som uppkommit till följd av diskbråcket. Resultatet av denna operation är vanligen mycket bra, men hos en del patienter kan en del rygg- och eller bensmärta kvarstå eller återkomma.
Disken är en stötdämpande skiva som finns mellan alla kroppens kotor och som tillsammans med de så kallade båglederna baktill på kotorna gör att vi kan röra ryggen i olika riktningar. Föråldringsprocessen i disken, diskgenerationen, börjar redan i 20-30 årsåldern. Den kan bland annat leda till att sprickor uppkommer i diskens vägg. Diskbråck uppkommer om diskens innehåll läcker ut genom sprickorna. Oftast sker det bakåt in i ryggkanalen vilket då i vissa fall kan påverka den nervvävnad, ryggmärg och nervrötter, som styr kroppens muskel- och känselfunktioner. Diskbråck kan göra mycket ont, och orsaken till smärtan är en kombination av tryck- och nervirriterande effekter av diskbråcket. Eftersom kroppens förmåga att läka ut diskbråcket är god blir många diskbråck inte diagnostiserade och därför behöver bara ett fåtal drabbade opereras. Vid en operation tas delar av de stabiliserande ledband som finns mellan kotorna baktill bort. På så vis når kirurgen ryggkanalen och kan därmed ta bort diskbråcket.
För ett fåtal opererade kvarstår eller återkommer dock rygg- och eller bensmärtorna. Olika förklaringar, som formen och storleken av diskbråcket samt dess position i ryggkanalen, har framförts. Ryggkirurg Klas Halldin visar nu i sin avhandling att dessa teorier inte stämmer. I motsats till tidigare rapporter kan han inte påvisa något samband mellan form, storlek eller position av diskbråcket och det efterföljande resultatet vare sig på kort eller på lång sikt.
Klas Halldin har också studerat ingreppets effekt på stabiliteten mellan kotorna då en annan tänkbar förklaring till kvarstående problem skulle kunna vara att operationen orsakat en överrörlighet mellan kotorna. Studierna utfördes med så kallad radiostereometri, som är en röntgenteknik med en extremt hög noggrannhet, men han kunde inte påvisa att det fanns eller uppstod någon instabilitet efter kirurgin.
- Jag fann däremot att patienter som direkt efter operationen uppvisade ett annorlunda rörelsemönster mellan kotorna också hade ett sämre kliniskt resultat fem år efter operationen. Att studera rörelsemönstret mellan kotorna skulle alltså kunna vara ett sätt att förutsäga resultatet efter kirurgi av diskbråck i ländryggen, säger Klas Halldin.
Röntgenmetoden är dock svår att använda i en större skala varför detta fynd måste bekräftas med annan teknik i framtiden.
Avhandlingen är skriven av:
Doktorand/ryggkirurg Klas Halldin, telefon 031-342 35 25, 070-741 14 78, e-post: klas.halldin@vgregion.se
Handledare:
Docent Bengt Lind, telefon 031-342 44 18, e-post: bengt.lind@orthop.gu.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för de kirurgiska disciplinerna, avdelningen för ortopedi.
Avhandlingens titel: Lumbar disc herniation. Clinical outcome and segmental stability using a new radiological classification and radiostereometry.
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Ulrika Lundin
informatör/pressansvarig vid Sahlgrenska akademin
telefon: 031-773 38 69, mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
1994 antog riksdagen Lagen om försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialförsäkring, den så kallade Socsam-lagen. Lagen gör det möjligt för stat, landsting och kommun att lägga samman pengar i en gemensam budget som sedan fördelas av en gemensam politisk nämnd. På så vis kan Försäkringskassan, landstingets sjukvård och kommunens socialtjänst bedriva finansiell samordning. Tanken med lagen är att pröva om sammanläggning av de ekonomiska resurserna leder till att resurser utnyttjas mer effektivt.
Sex olika områden i Sverige har prövat om finansiell och politisk samordning kan effektivisera välfärden för medborgaren och för samhället. På Hisingen i Göteborg startade den så kallade Deltasamverkan 1997 utifrån Socsam-lagen. Delta vände sig till långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa Hisingsbor med kontaktbehov av mer än en myndighet. Inom Delta fanns drygt 20 delprojekt med olika inriktning.
Tre av delprojektens mål var att genom tidig och samordnad rehabilitering förkorta behandlingsprocesserna och minska sjukskrivning för olika patientgrupper, bland annat personer med muskuloskeletala besvär. Leg arbetsterapeut Eva-Lisa Hultberg har i sitt avhandlingsarbete analyserat hur de projekten fungerade. Hon jämförde därför patienter med muskuloskeletala besvär som sökte vård på vårdcentraler som ingick i Deltaprojektet med liknande patienter som sökte hjälp på vårdcentraler som arbetade traditionellt.
Patienterna följdes under ett år. Information om hälsostatus, vårdkontakter och sjukskrivning samlades in genom patientjournaler, försäkringskassans register och patientintervjuer. Hon gjorde också en jämförande kvalitativ studie om personalens upplevelse av hur samverkansprocessen fungerade dels inom de vårdcentraler som var med i Deltaprojektet, dels på kontrollvårdcentralerna.
Hennes resultat visar att personalen på Deltavårdcentralerna upplevde att samfinansieringsmodellen underlättade och förbättrade samverkansprocessen inom och mellan de olika myndigheterna.
Men hon fann inte några belägg för att modellen resulterade i bättre hälsa eller minskad sjukskrivning hos patienter med muskuloskeletala besvär. Trots det nya arbetssättet fick patienterna på Deltavårdcentralerna liknande typ av behandling och rehabilitering som på kontrollvårdcentralerna. Skillnaden var att patienterna på Deltavårdcentralerna fick fler behandlingar, i synnerhet mer sjukgymnastik.
Resultaten visade ingen skillnad i förändring av hälsostatus mellan grupperna. Det genomsnittliga antalet sjukskrivningsdagar under ett år var 94 för Deltapatienterna och 87 dagar för kontrollgruppen. Efter 12 månaders uppföljning var lika många sjukskrivna på Delta som på kontrollvårdcentralerna.
Eva-Lisa Hultberg poängterar att hennes resultat ska tolkas med viss försiktighet eftersom antalet patienter i studien var litet. Det är svårt att generalisera dessa resultat till andra patientgrupper Det går heller inte dra generella slutsatser om hela Deltaprojektet, eller Socsam som helhet.
Avhandlingen är skriven av:
Leg arbetsterapeut Eva-Lisa Hultberg, telefon: 031-773 68 63, 0709-56 09 33, e-post: eva-lisa.hultberg@socmed.gu.se
Handledare:
Forskare Knut Lönnroth, telefon: +41 79 708 93 88, e-post: lonnrothk@who.int
Professor Peter Allebeck, telefon: 08-737 38 34, e-post: peter.allebeck@phs.ki.se
Avhandlingen för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för samhällsmedicin, avdelningen för socialmedicin
Avhandlingens titel: Co-financed collaboration between welfare services. Effects on staff and patients with musculoskeletal disorders
Avhandlingen försvaras fredagen den 27 maj, klockan 9.00 i sal 2118, hus 2, Arvid Wallgrens backe, Göteborg
Kontaktinformation
Ulrika Lundin
informatör/pressansvarig vid Sahlgrenska akademin
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
Många sjukdomar hos människan hänger samman med överkonsumtion av fett, och då särskilt av mättade fettsyror. En kost som innehåller höga halter av fleromättade fettsyror, speciellt långkedjiga så kallade omega 3-fettsyror, har däremot gynnsamma effekter mot bland annat hjärt- och kärlsjukdomar. Tyvärr kan dock effekten av omega 3-fettsyror motverkas av höga halter av omega 6-fettsyror, en annan typ av fleromättade fettsyror.
Renar som utfodras, t.ex. inför slakt*, får ofta ett pelleterat, spannmålsbaserat foder med ett ogynnsamt förhållande mellan omega 6- och omega 3-fettsyror. När Sabine Sampels jämförde kött från lavbetande och pelletsutfodrade renar fann hon också skillnader. Kött från betande renar hade dels högre halter av omega 3-fettsyror, dels en lägre kvot mellan omega 6- och omega 3-fettsyror.
Samma försök visade dock att det går att förbättra pelletsfodret. Renar som åt pellets med en tillsatts av linfrökaka, som är rik på linolensyra (en omega 3-fettsyra), hade också högre halter av denna i muskelvävnaden. När det gäller innehållet av andra omega 3-fettsyror fanns det dock fortfarande skillnader mellan utfodrade och betande djur. Sabine Sampels och hennes kollegor menar att detta tyder på att renar inte fullt ut kan tillverka dessa fettsyror själva, utan att de måste få i sig dem via fodret.
En annan del av avhandlingen handlar om hur köttets hållbarhet påverkas av olika foder. Fettsyror härsknar (oxideras) nämligen lättare ju mer omättade de är och därför är halten av antioxidanter i köttet viktig. Trots att det använda pelletsfodret innehöll fyra gånger så mycket tokoferol (E-vitamin) som den undersökta laven, var alfa-tokoferolhalten i köttet lika hög hos lavbetande som hos pelletsutfodrade renar. Det finns flera tänkbara orsaker till detta. En är att laven innehåller andra antioxidanter som kan användas i stället för det tokoferol som lagras i muskeln. Andra förklaringar kan vara att renen lättare tar upp det tokoferol som finns i laven än det som finns i pellets, eller att renen helt enkelt inte kan lagra mer än en viss mängd tokoferol i musklerna, oavsett hur mycket de får i sig genom fodret.
Olika kvalitetsmätningar visade att den höga halten av tokoferol skyddar renkött mot härskning, bland annat vid rökning. Torkning ledde däremot både till minskade halter av vitamin E och A, och en snabbare försämring av köttets fettkvalitet.
Redan tidigare har man visat att det finns ett samband mellan härskning och köttets färg. Förr var det vedertaget att ju mer omättat fettet är desto lättare härsknar det, och även färgpigmenten i köttet oxideras (mörknar) lättare ju mer omättat fett köttet innehåller. Sabine Sampels undersökningar av färgstabilitet och härskning visar dock att en hög tokoferolhalt i köttet ger en stabil köttfärg och mindre härskning även i kött med mycket omättat fett.
* Utfodring av renar förekommer framför allt när renar har betat lavar på vinterbeten med förhöjda cesiumhalter (efter Tjernobylolyckan). Utfodringen gör att cesiumhalten i köttet sjunker snabbt, vilket är viktigt inför slakt.
Livsmedelskemist Sabine Sampels, inst. för livsmedelsvetenskap, SLU, försvarade fredagen den 22 april kl. 09.15 sin doktorsavhandling Fatty acids and antioxidants in reindeer and red deer ? Emphasis on animal nutrition and consequent meat quality.
Kontaktinformation
Mer information: Sabine Sampels, 018-67 20 05
E-post: Sabine.Sampels@lmv.slu.se
System med automatisk mjölkning bygger på att korna är aktiva, att de frivilligt och i sin egen rytm söker upp mjölknings- och utfodringsanläggningarna. Korna besöker gärna mjölkningsbåset, men för att slippa hämta ”glömska” kor i tid och otid försöker man dra nytta av kornas inneboende starka aptit. Hungriga kor som behöver mjölkas måste nämligen passera mjölkningsbåset för att komma vidare till foderavdelningen. Denna styrning är möjlig genom att varje ko har ett ID-kort, eller passerkort, runt halsen, och genom att kon måste passera grindar för att röra sig från beten och liggavdelningar till mjölkbås och foderanläggningar. En dator lagrar uppgifter om korna och avgör vilka grindar en viss ko kan passera vid en viss tidpunkt.
Martin Melin har undersökt olika sätt att styra kornas rörelser, kotrafiken, vid Kungsängens forskningscentrum utanför Uppsala. Ett önskemål är att de högmjölkande korna mjölkas tre gånger per dygn, istället för två som är det vanliga vid manuell mjölkning. Resultaten visar dels att en ökning av antalet mjölkningar från två till tre gånger per dag ökar avkastningen med cirka 10 procent, dels att det går att påverka mjölkningsfrekvensen med hjälp av styrd kotrafik.
Högmjölkande kor måste äta stora mängder foder för att inte tära på hullet. Den styrda kotrafiken ledde dock inte till att korna fick i sig mindre mat, så länge de hade fri passage till foderavdelningen under fyra timmar efter senaste mjölkning.
Korna i studien visade inga tecken på att bli stressade av att styras med kontrollgrindar. Många kor som nekats att passera en kontrollgrind undvek dock att ställa sig i kö framför mjölkningsenheten, särskilt om det var fler än tre kor i kön. Idag styrs kotrafiken efter djurens beteende på besättnings- eller gruppnivå, men resultaten visar att det vore bra att kunna ändra styrningsmönstret för vissa individer. Kor som undviker långa köer kanske borde få gå in till foderavdelningen även om det är mjölkdags, för att återkomma till mjölkbåset när kön är kortare.
Husdjursagronom Martin Melin, institutionen för husdjurens utfodring och vård vid SLU i Uppsala, försvarar onsdagen den 1 juni kl. 09.15 sin doktorsavhandling Optimising cow traffic in automatic milking systems – with emphasis on feeding patterns, cow welfare and productivity. Disputationen äger rum i Loftets stora hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala. Fakultetsopponent är professor Ephraim Maltz, the Volcani Center, Bet Dagan, Israel.
Kontaktinformation
Mer information: Martin Melin, 018-67 10 13
E-post: martin.melin@huv.slu.se
Michael Harner och Carlos Castaneda, som främst haft sin verksamhet i USA, är förgrundsgestalter inom nyschamanismen, dels genom en omfattande kursverksamhet, dels genom ett stort antal populära böcker.
I nyschamanismen är intresset för inre, mystiska upplevelser av andra världar och möten med övernaturliga gestalter särskilt markerat. Upplevelserna kommer till stånd genom s.k. trumresor och visionssökande. Dessa mystiska upplevelser syftar till bättre psykisk balans och hälsa för den som utövar metoderna, men även t ex för att beskydda hotad natur.
Sten Skånby visar i sin doktorsavhandling i religionshistoria vid Stockholms universitet att romantiken kring framförallt indianer är en avgörande bakgrund till nyschamanismen. Alltsedan Kolumbus färder till Amerika har indianen, liksom andra ursprungsbefolkningar, tillägnats en rad positiva och idealiserande egenskaper, ”den gode vilden”. Nyschamanismen kan i mångt och mycket ses som en direkt fortsättning av dessa föreställningar.
En viktig bakgrund i sammanhanget är även den religionshistoriska och antropologiska forskningen inom området. Denna forskning har nämligen uppmärksammat den betydelse många ursprungsfolk lagt vid mystiska upplevelser, drömmar och rus framkallade av hallucinogena ämnen. Bilderna av schamanen och den gode vilden, hämtade från forskningen respektive populärkulturen, har smält samman till en gestalt, ”den mystiske indianen” och blivit till en nyandlig rörelse.
Doktorsavhandlingens titel: Den mystiske indianen: schamanism i skärningspunkten mellan populärkultur, forskning och nyandlighet
Disputationen äger rum måndag den 30 maj kl. 10.00 i hörsal 4, hus B, Södra huset, Frescati. Opponent är professor Olav Hammer, Syddansk Universitet i Odense, Danmark.
Kontaktinformation
Sten Skånby kan nås på telefon 0708-126 757, e-post stenskanby@hotmail.com (Religionshistoriska avdelningen, 106 91 Stockholms universitet).
Det är välkänt att läkemedel kan ge biverkningar och andra oönskade effekter. Sådana biverkningar orsakar många inläggningar på sjukhus, särskilt när det gäller äldre personer. S.k. spontanrapportering till Läkemedelsverket är en av de mest effektiva metoderna för att upptäcka nya och allvarliga biverkningar. Samtidigt har detta system flera nackdelar, den mest betydelsefulla är det faktum att många läkare av olika anledningar låter bli att rapportera.
Ett stort antal allvarliga eller dödliga biverkningar rapporteras inte, också i de delar av landet där rapporteringen av tradition ansetts ligga på en acceptabel nivå, t ex i Norra sjukvårdsregionen (de fyra nordligaste länen). Endast 15 av 100 inträffade fall blir här rapporterade. Sammanfattningsvis verkar läkarna i Norra sjukvårdsregionen ha relativt god kunskap om reglerna för rapportering av läkemedelsbiverkningar. Det viktigaste skälet till att de avstår från att rapportera en misstänkt läkemedelsbiverkning är att reaktionen är välkänd sedan tidigare. Tidsbrist, hög arbetsbelastning, bristande intresse och prioritering av andra arbetsuppgifter är andra orsaker till att man avstår från att rapportera biverkningar.
Ett sätt att öka antalet rapporterade biverkningar vore att mer aktivt involvera sjuksköterskor i arbetet med att upptäcka och rapportera läkemedelsbiverkningar, vilket visar sig i avhandlingen. Om man ger dem som rapporterar någon form av belöning, t.ex. blomstercheckar eller lotter, syns också en möjlighet till att rapporteringen kan öka.
Mer kunskap också om sällsynta biverkningar kan leda till att läkemedlens säkerhet ökar och på sikt en mer rationell och patientvänlig användning av läkemedlen. Ett exempel är att en minskning av antalet vita blodkroppar med en ökad risk för svåra infektioner kan orsakas av det smärtstillande läkemedlet Novalgin. Höga doser och lång behandlingstid ökar risken för denna allvarliga biverkning.
Martin Bäckström är doktorand vid enheten för farmakologi och finns på tel. 090-785 39 08, mobil 070-642 46 22, e-post martin.backstrom@pharm.umu.se
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för farmakologi och klinisk neurovetenskap, och har titeln Spontaneous reporting of adverse drug reactions – possibilites and limitations. Svensk titel: Spontanrapportering av läkemedelsbiverkningar – möjligheter och svagheter.
Disputationen äger rum kl 13.00 i Sal E04, Norrlands Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är professor emeritus Folke Sjökvist, Institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge sjukhus.
Vattengråsuggan (Asellus aquaticus) äter allt från dött organiskt material till alger och växter och kan bli ca 10 mm stor. Jonas Johansson på Limnologiska avdelningen vid Lunds universitet disputerar om några dagar på en doktorsavhandling i ämnet. Han har bl a scannat färgen på vattengråsuggor. Undersökningarna är gjorda i Krankesjön i Skåne och i Tåkern i Östergötland. I båda dessa sjöar finns områden med olika typer av vegetation.
Där vegetationen består av ljusa kransalger är medelfärgen hos vattengråsuggorna ljus, medan den är mörk i vassen. Individerna har ingen förmåga att skifta färg. Johansson har visat att pigmenteringen är genetiskt betingad; ljusa gråsuggor får ljus avkomma, mörka gråsuggor mörk avkomma. Färgförändringen beror på att rovdjur äter upp de gråsuggor som avviker för mycket från miljön.
– Det behövs inte så många generationer för att åstadkomma en förändrad pigmentering – kanske tio till femton generationer. En vattengråsugga blir ett år gammal, säger Jonas Johansson.
Johansson har även studerat hur vattengråsuggorna reagerar på solens UV-ljus. De kan faktiskt bli utsatta för detta eftersom vegetationen de lever i under sommaren ofta når ända upp till vattenytan. Det är uppenbart att pigmenteringen ger dem ett visst skydd mot sådan strålning.
– Precis som hos människor klarar mörka vattengråsuggor av att vara längre i solen än ljusa. Men generellt sett tycker inte några vattengråsuggor – oavsett färg – om UV-strålning, summerar Jonas Johansson.
Kontaktinformation
Jonas Johansson kan nås för ytterligare information på tel 046-222 83 70. Han disputerar den 3 juni kl 09.30 i Blå Hallen, Ekologihuset. Hans doktorsavhandling heter Local Adaptive Pigmentation in Asellus aquaticus – Effects of UV-Radiation and Predation Regime.
Våra olika celler innehåller nästan identisk genetisk information. Att olika celltyper och vävnader ändå kan bildas beror på att genernas utryck skiljer sig åt i de olika cellerna, vilket styrs av DNA-bindande så kallade transkriptionsfaktorer. En mycket viktig grupp av sådana transkriptionsfaktorer är E-proteiner, tillhörande basisk Helix-Loop-Helix- (bHLH) transkriptionsfaktorerna, involverade i reglering av geners uttryck i bland annat utveckling av blod-, nerv- och muskelceller.
I avhandlingen studeras E-proteiners funktioner, samt hur dessa regleras av kalciumjoner. Juha Saarikettu visar att calmodulin och calretinin, proteiner som aktiveras av en ökad kalciumkoncentration i cellerna, kan hämma aktiviteten av E-proteiner genom att binda till en del i E-proteinerna som annars skulle binda till DNA och förhindrar därigenom E-proteiners förmåga att fungera som genaktivatorer.
Kalciumjoner är viktiga cellulära budbärare involverade i reglering av en mängd cellulära funktioner, inklusive cellers delning och differentiering. I avhandlingen visas det att kalciumsignalering, genom att skapa calmodulin-bindning till E-proteiner, kan vara inblandad i att sätta igång muskelutvecklingen. Calretinins bindning till E-proteiner kan i sin tur ha en roll i tumörutveckling eftersom överuttryck av calretinin förmodas bidra till utvecklingen av cancer i tjocktarmen. Detta skulle kunna ske genom inhibering av E-proteiners tumörmotverkande funktion.
Torsdag 2 juni försvarar Juha Saarikettu, Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Calcium Regulation and Functions of Basic Helix-Loop-Helix Transcription Factors. Svensk titel: Kalciumreglering och funktioner av basiska helix-loop-helix transkriptionsfaktorer. Disputationen äger rum kl 13.00 i sal Major Groove, byggnad 6L, Institutionen för molekylärbiologi. Fakultetsopponent är docent Mikael Sigvardsson, Lund stamcellscenter, Lunds universitet.
Kontaktinformation
Juha Saarikettu forskar vid Intitutionen för molekylärbiologi. Han nås på telefon 090-785 25 19 eller e-post juha.saarikettu@molbiol.umu.se.
