Plankton är organismer, det vill säga bakterier, växter eller djur som lever mitt i vattenmassan (pelagialen) och följer med i dess rörelser. Växtplankton äts av små djurplankton som sedan blir till föda åt större djurplankton, bottenlevande djur eller fiskar. När ett djur äter en växt eller ett annat djur innebär det att energi och material förflyttas till detta djur. Djurplankton påverkar också mängden av det som faller till botten, genom att de omvandlar små, icke sjunkande partiklar till fekalier (restprodukter).

Kajsa Tönnesson har bland annat studerat pelagiska sjöpungar, en slags djurplankton som samlar sin föda med hjälp av ett ”hus”. När djuret, som befinner sig i huset, pumpar med sin svans strömmar vatten med födopartiklar genom huset. Växtplankton som samlats upp av huset, antingen de äts eller inte, försvinner från vattnet och blir på så vis otillgängliga för andra växtätande djurplankton. Huset blir ganska snart fullt av partiklar som hindrar deras filtrerande (ätande). Djuret släpper då huset för att bygga sig ett nytt, vilket sker upp till sex gånger om dagen. De övergivna husen, tillsammans med de fekalier som djuren producerar, faller mot botten. Pelagiska sjöpungar tillför därför en ganska stor dos av organiskt material till havens bottnar och djuren som lever där. Deras hus är också en stor födokälla för många pelagiska djur, bland annat de talrika hoppkräftorna.

Nästa steg i näringsväven utgörs av rovdjur, och Kajsa Tönnesson har studerat den stora hoppkräftan Pareuchaeta norvegica och pilmaskarna Sagitta setosa och Sagitta elegans . I avhandlingen visas att pilmaskarna är selektiva i sitt födointag, det vill säga de äter inte alltid föda i proportion till dess tillgänglighet utan väljer ut ett visst byte. De äter gärna vissa arter av små hoppkräftor och pelagiska sjöpungar, och under hösten äter de nästan slut på dessa. Resultat visar också att en del arter av pilmaskar (Sagitta setosa) i stor utsträckning är kannibaler, då de under senhösten äter individer av sin egen art.

Sammantaget står dessa tre arter för en betydande mängd födointag och både hoppkräftan och pilmaskarna har därför stora möjligheter att påverka mängden av de djur som utgör deras föda. Speciellt under vinterhalvåret när mängden av exempelvis små hoppkräftor är liten.

Kajsa Tönnesson disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i marin ekologi vid Göteborgs universitet. Avhandlingen har titeln:” Zooplankton-their role in the pelagic food web and in structuring the pelagic ecosystem”.

Disputationen äger rum onsdagen den 15 juni 2005, kl 10.00 på Kristinebergs marina forskningsstation, Fiskebäckskil

Kontaktinformation
Kajsa Tönnesson
Institutionen för marin ekologi
Göteborgs universitet
Telefon: 0523-185 09 eller mobil: 0708-77 66 16
E-post: kajsa.tonnesson@kmf.gu.se

Stipendiet går till Erik Wahlberg för arbetet ”Kvinnliga entreprenörer inom IT-sektorn i Sverige: Legitimitetsstrategier och livsformer”. Uppsatsen får priset för att den på ett utmärkt sätt beskriver hur kvinnliga entreprenörer inom IT-branschen använder olika strategier för att vinna legitimitet.

Erik Wahlberg skriver i sin uppsats att de entreprenörer som var karriärdrivna och kom från anställningar inom större organisationer var kritiska till könsroller. De entreprenörer som agerat gränsöverskridande i sitt karriärsval eller som blev entreprenörer för att de befann sig i branschen, valde att inte fokusera på könsroller. Dessa grupper kom in i entreprenörskapet med olika föreställningar vilket påverkar deras sätt att driva sitt entreprenörskap.

Entreprenören och grundaren av stiftelsen, Lennart Grundberg, har själv studerat vid Handelshögskolan och avsikten med stipendiet är att uppmuntra entreprenörskap, och studier av detta, vid Centrum för Entreprenörskap och Affärsskapande vid Handelshögskolan i Stockholm.


Tid: Måndagen den 13 juni 2005, kl 15:00
Plats: Ohlinrummet, Handelshögskolan i Stockholm (Sveavägen 65)

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:

Hans Eric Holmquist
Centrum för Entreprenörskap och Affärsskapande
Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 08-736 93 92
E-post: hans.eric.holmquist@hhs.se

I fil mag Ulrika Häggs avhandling visas tydligt att god kondition, till följd av en fysiskt aktiv livsstil, förbättrar kärlfunktionen i bland annat hjärtats kranskärl. Det gäller konditionsträning, som till exempel joggning, aerobics och cykling, men inte styrketräning.
– De bakomliggande mekanismerna verkar vara att de fria syreradikalerna i kärlväggen minskar tack vare ett ökat antioxidativt försvar, det vill säga förmågan att sätta de fria syreradikalerna ur funktion. Det ökar halten tillgänglig kväveoxid i kärlväggen, vilket är viktigt bland annat för blodkärlens förmåga att dra ihop sig och vidga sig, det som kallas kärlreaktivitet. Dessutom kan den sänkta koncentrationen av syreradikaler innebära en minskad nivå av molekyler som orsakar inflammation i kärlväggen, säger Ulrika Hägg.

I sin avhandling har hon med hjälp av ultraljud studerat blodkärls tjocklek, reaktivitet och styvhet hos friska unga kvinnor och män. Dessa är kända parametrar som associeras med åderförkalkning och kranskärlssjukdom. Hos personer med hjärt-kärlsjukdom är ofta kärlväggen förtjockad, kärlen är styva och dåliga på att slappna av.
– Blodkärlens tjocklek, reaktivitet och styvhet var alla bättre hos personer med god kondition jämfört med personer med dålig kondition. Det anmärkningsvärda är faktiskt att vi i övrigt helt friska personer kunde upptäcka dessa skillnader. Det innebär att ett fysiskt aktivt liv kan bidra till en bättre hjärt-kärlhälsa redan i ungdomen, säger Ulrika Hägg.

Ulrika Hägg har också testat en helt ny metod för att titta på kranskärlens funktion. I ett av hjärtats stora kranskärl har hon, med hjälp av avancerad ultraljudsutrustning, mätt blodflödets hastighet i vila och under farmakologiskt framkallad avslappning i kärlväggen. Genom att sedan räkna ut en kvot mellan dessa två värden fick hon fram ett mått på den så kallade flödesreserven i kranskärlet. Detta värde var högre hos vältränade personer, vilket stämmer väl överens med mer etablerade metoder.
– Denna nya metod att undersöka kranskärlen skulle kunna innebära en snabbare, billigare, och tidigare diagnostisering av kranskärlssjukdom, vilket är den vanligaste bakomliggande orsaken till bland annat hjärtinfarkt, säger Ulrika Hägg.

Som de första i världen har Ulrika Hägg, tillsammans med den forskargrupp hon ingår i, också lyckats utveckla och applicera en avancerad ultraljudsteknik för att studera kranskärlsfunktion i råttor. Redan efter fem veckors frivillig träning visade sig en tydlig förbättring hos råttorna. Detta sätt att studera hjärt-kärlfunktionen hos både människor och djur kan bli användbart i framtiden för att översätta resultat från grundforskning till människan.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för fysiologi och farmakologi, avdelningen för fysiologi
Titel: Effects of physical exercise on coronary and peripheral vascular function – an integrative physiological study from rat to man
Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Fil mag Ulrika Hägg, telefon: 031-773 35 38, 0708-38 82 53, e-post: ulrika.hagg@fysiologi.gu.se

Handledare:
Docent Li-ming Gan, telefon: 0704-91 08 89, e-post: li-ming.gan@hjl.gu.se

Frågor som dessa försöker Jonathan Metzger besvara i sin nyutkomna doktorsavhandling i ekonomisk historia.

För att få svar på dessa frågor har Metzger analyserat kokböcker publicerade i Sverige under perioden 1900-1970. Genom att noggrant läsa dem och sätta in dem i ett vidare historiskt och ideologisk sammanhang är det möjligt att se hur trender inom matvärlden samspelar med mer övergripande samhällsförändringar. Metzger ställer våra föränderliga uppfattningar om vad som är ”svenskt” och ”utländskt” på matlagningsfältet i relation till mer övergripande samhällsförändringar; däribland den svenska nationella identitetens omvandlingar och de generella attityderna gentemot det som uppfattas som kulturellt avvikande i moderna och senmoderna samhällen.

Metzger konstaterar att intresset för utländskbetecknad matlagning varit stort i Sverige ända från 1600-talet och fram till idag. Det är dock först från mitten av 1900-talet och framåt som beteckning ”svensk” på en maträtt börjar bli mer prestigefylld, från att tidigare framförallt ha fungerat som ett skällsord. Lite grovt skulle man nästan kunna säga att vi i Sverige historiskt sett tycks ha haft ett ”patologiskt dåligt kulinariskt självförtroende”. Det är först i och med att storkocken Tore Wretman och en del andra centrala aktörer på det kulinariska fältet sätter igång en stor kampanj för den svenska matens rehabilitering under 1960-talet som beteckningen ”svensk” egentligen stiger i status i relation till matlagning. Det är också då de svenska mattraditionerna ordentligt kodifieras, det vill säga ”låses ned” i sin form och begrepp som ”smörgåsbord” och ”husmanskost” förvandlas till de vördade traditionsbeteckningar vi ser dem som idag.

– För många är det kanske förvånansvärt att våra svenska mattraditioner är så unga, men i det här sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg skillnaden mellan en vana och en tradition, säger Jonathan Metzger. En vana är ett ganska oreflekterat förhållningssätt till något, ”som man bara gör” helt enkelt, och en tradition är istället något som man har bestämt att ”så här ska man göra för att göra rätt”. Svenska matvanor har alltid funnits, det vill säga, det har alltid existerat egenheter i hur man lagar mat i Sverige, vilka i och för sig har varierat stort beroende på var i Sverige vi talar om. Men när det kommer till frågan om nationella mattraditioner, där man på olika sätt bestämt att ”det här och det här är traditionell och äkta svensk mat”, är de som sagt av ett mycket yngre datum och tillkommer, så som vi känner dem idag, egentligen till största delen från mitten av 1900-talet och framåt.


Doktorsavhandlingens titel: I köttbullslandet: konstruktionen av svenskt och utländskt på det kulinariska fältet

Kontaktinformation
Jonathan Metzger kan nås på tfn 08-16 28 43 eller e-post Jonathan.Metzger@ekohist.su.se

Maaret Koskinen, filmvetenskap
har bland annat givit ut den Augustnominerade I begynnelsen var ordet. Ingmar Bergmans och hans tidiga författarskap (2002). Just nu forskar hon om intermediala studier i prosa, film, drama, radio och television, ett projekt finansierat av Vetenskapsrådet. Hon är också
filmkritiker i Dagens Nyheter och ledamot i Granskningsnämnden för radio och TV.

Tytti Soila, filmvetenskap
skrev om kvinnors ansikte. stereotyper och kvinnlig identitet i 30-talets svenska filmmelodram i sin avhandling. Hon har publicerat sig i nordisk filmhistoria, senast med Att synliggöra det dolda, om fyra svenska kvinnors filmregi (2004). Hon innehar Vetenskapsrådets forskartjänst.

Tiina Rosenberg, genusvetenskap
är teatervetare och undervisar i både teater- och genusvetenskap med inriktning på queerforskning. Bland de böcker hon skrivit märks Byxbegär, Queerfeministisk agenda och Besvärliga människor och den senaste Könet brinner! Judith Butlers texter i urval (2005). Hon är även medförfattare till bland annat Teater i Sverige och har även bidragit i flera antologier.

– Det är så roligt att vi alla tre blivit professorer samtidigt, säger Tytti Soila. Vi har mycket gemensamt. Förutom att vi känner varandra väl och har en feministisk grundsyn så har vi finsk bakgrund. Dessutom har vi filmvetenskap gemensamt, Tiina har även läst filmvetenskap och var student hos Maaret och mig.


De tre nya professorerna kommer att installeras tillsammans med andra nya professorer vid promotions- och installationshögtiden i Stadshuset den 30 september.

Inom ramen för projektet ”Effektivare nyttjande av skog” undersöks och främjas möjligheterna att ersätta förbrukningen av ändliga resurser med ett effektivt nyttjande av förnybara resurser. Exempel på forskningsområden är jämförelsestudier av betong- och trähusbyggande, energihushållning och bioenergi.
– Forskningsresultaten visar på att trähusbyggande, energihushållning och bioenergi kan bidra till att minska nettoutsläppen av växthusgaser, berättar Leif Gustavsson, professor i ekoteknik vid Mittuniversitetet.

Forskarna undersöker också villaägarnas inställning till olika uppvärmningssystem och vilka faktorer som styr valet av system. Studier kring hur rivningsmaterial kan användas för att minska nettoutsläpp av växthusgaser är ett annat aktuellt forskningsområde.

Länsstyrelsen i Jämtland, som stöttar projektet ekonomiskt, har beställt en extern utvärdering. Den första fasen, som omfattar 2002-2004, har utvärderats av professor Arto Usenius vid VTT – Technical Research Centre of Finland.

När det gäller kompetensuppbyggnad anser Arto Usenius att projektet ”redan nu klart bidragit med en långsiktig kunskaps-och kompetensuppbyggnad och etablerat en internationell forskargrupp under kort tidsperiod utan tradition av forskarutbildning”. Under projektets andra fas 2005-2007 förväntas fem doktorander disputera.

”Effektivare nyttjande av skog” har hittills resulterat i 31 vetenskapliga artiklar. ”Detta är mycket mera än vad man kan förvänta sig. Vanligen börjar man publicera efter ett par år. Artiklarna är också högkvalitativa”, skriver Arto Usenius.

Byggt broar till olika delar av världen
Man har valt att satsa hårt på internationellt samarbete. ”Projektet har varit mycket framgångsrikt att bygga broar från Östersund till olika delar av världen”, står det i utvärderingen. Arto Usenius noterar vidare att projektet ”medfört att en forskningsplattform har byggts upp inom det eko-tekniska området med erkänd internationell forskarkompetens”.

Han konstaterar vidare att industrin också börjat visa intresse för projektet och att projektet haft betydelse för att utveckla grundutbildningen vid Mittuniversitetets Campus i Östersund, särskilt för mastersprogrammet i ekoteknik- och hållbar utveckling. Slutligen betonar Arto Usenius att projektledaren, professor Leif Gustavsson, ”lyckats skapa en fin miljö där projektdeltagare trivs.”

Den andra fasen av projektet Effektivare nyttjande av skog, genomförs 2005-2007.
– Den här positiva utvärderingen känns som en bekräftelse på att vi är på rätt väg, säger Leif Gustavsson.

Kontaktinformation
Leif Gustavsson, professor i ekoteknik, Mittuniversitetet, 070-344 70 30

Det visar Ingrid Esser i sin doktorsavhandling i sociologi. Hon har sökt svar på frågan om generösa välfärdssystem och reglerade arbetsmarknader försvagar människors arbetsmotivation. För att besvara frågan har hon jämfört attityder hos individer i Sverige och andra utvecklade industriländer.

Resultaten visar att människors arbetsmotivation inte är svagare i välfärdsstater med mer generösa ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemen. Istället är sambandet genomgående det omvända – starkare sociala skyddsnät är förknippade med starkare arbetsmotivation.

Dessutom visar resultaten ett annat tydligt samband: arbetsmotivation är starkare i länder där arbetsmarknaden är mer reglerad med hög grad av facklig organisering, kollektiva löneförhandlingar, strängare arbetslagstiftning och större satsningar på aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

Ingrid Esser har dels i tre studier undersökt olika aspekter av människors arbetsmotivation och dels utnyttjat olika databaser. I jämförelserna mellan länderna har hänsyn också tagits till skillnader mellan individernas olika ålder, kön, utbildning och socialklass.

I den första studien har hon undersökt viljan att delta i arbete för arbetets egen skull och i den andra studien individers värderingar av arbete som en plikt eller fritt val samt synen på om arbetslösa ska tvingas att ta ett arbete för att inte gå miste om sin arbetslöshetsersättning. I den tredje studien har hon analyserat hur länge personer vill arbeta innan de går i pension.

Sammanfattningsvis visar Ingrid Esser hur socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska institutioner har stor betydelse för individers attityder till och värderingar av arbete.


Doktorsavhandlingens titel: Why Work? Comparative Studies on Welfare Regimes and Individuals’ Work Orientations

Disputatioen äger rum torsdag den 16 juni kl. 10.00 i hörsal 7, hus D, Södra huset, Frescati. Opponent är professor Stefan Svallfors, Umeå universitet.

Abstract finns tillgängligt på http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=550.

Kontaktinformation
Ingrid Esser kan nås på tfn 08-16 34 51 eller e-post ingrid.esser@sofi.su.se (Institutet för social forskning, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm).

De höga partikelhalterna i tågtunnlar har fått allt mer uppmärksamhet på senare år, framförallt i tunnelbanemiljö. På Liseberg Station, som är Göteborgs enda underjordiska tågstation gjordes partikelmätningar i mars 2005. Mätningar gjordes på perrongen, i tågtunneln och ovan jord vid uteluftsintaget till stationen, nära Gårdaleden.

Resultaten visar att under vardagar med normal tågtrafik är dygnsmedelvärdena för PM 10 och PM 2,5 (partiklar mindre än 2,5 och 10 mikrometer) på perrongen 120 µ g/m 3 respektive 32 µ g/m 3 . Det kan jämföras med miljölagstiftningens miljökvalitetsnormer för utomhusluft som inte tillåter dygnsmedelvärden för PM 10 över 50 µg/m 3 mer än 35 dagar per år. Perrongens halter är betydligt högre än vid den starkt trafikerade Gårdaleden ovan jord.

Halterna på perrongen är halverade jämfört med tågtunneln tack vare den glasavskiljning som finns mellan perrong och tågtunnel på Lisebergsstationen. Glasväggskonstruktionen, som bara öppnas när tåg gör uppehåll, förbättrar därmed luftkvaliteten avsevärt. Resultaten är av stor vikt eftersom nybyggen av tågtunnlar planeras i både Stockholm (Citybanan) och Göteborg (Västlänken).

Tågtrafiken som inte gör uppehåll på Lisebergsstationen (gods- och fjärrtåg) verkar ha större inverkan på perrongens partikelhalter än tågtrafiken som stannar (pendel- och lokaltåg till Kungsbacka och Borås). Förklaringen ligger sannolikt i att de tåg som passerar Lisebergsstationen i hög hastighet, pressar in luftmassor genom glasavskiljningen in i stationsmiljön. Bland de analyserade grundämnena i tågtunnelns och perrongens partiklar står järn för nästan halva partikelmassan. Järnet kommer, liksom de flesta andra grundämnen som analyserats, från slitage av tågens bromsbelägg, hjul och räls.

Kontaktinformation
Svante Sjöstedt
Mobiltfn: 0739-857017
E-post: gussjsva@student.gu.se

Handledare:
Mattias Hallquist, Göteborgs universitet,
Tel: 031-7723289, Mobiltfn:0708-512456
E-post:hallq@chem.gu.se

Jonny Andersson, Miljöförvaltningen,
Tel: 031- 612673, Mobiltfn: 0707-612673

Vid undersökningar av kroppssammansättningen mäts hur många kilo olika vävnader i kroppen väger. Kunskap om kroppssammansättning och hur stor del av kroppsvikten som består av fett är viktig för att förstå sambanden mellan fetma och andra sjukdomar. Body Mass Index, BMI, det vill säga kroppsvikten i kilo delat med den kvadrerade kroppslängden i meter (kg/m2), är det i särklass vanligaste klassificeringsmåttet på normalvikt med hänsyn till längd och vikt. Ett BMI på mellan 18.5-24.9 indikerar att personen är normalviktig, BMI 25.0-29.9 att personen är överviktig och ett BMI på 30 eller högre att personen lider av fetma. Trots det utbredda bruket av BMI har få studier utförts om i hur hög grad BMI är relaterat till hur många procent av kroppsvikten som består av kroppsfett.

Klinisk näringsfysiolog Ingrid Larssons avhandling baseras på data från en slumpmässigt utvald grupp av 1 135 kvinnor och män i åldern 37 till 61 år. Hennes resultat visar att vid BMI 25 hade männen 24 procent kroppsfett medan kvinnorna hade 36 procent kroppsfett. Normalintervallet för andel kroppsfett har tidigare ansetts vara 15-20 procent för män och 25-30 procent för kvinnor. Både män och kvinnor hade alltså i Ingrid Larssons studie en större andel kroppsfett än vad forskarna tidigare ansett som normalt. Det innebär att de övre gränsvärdena har varit något låga om BMI 25 ska anses som den övre gränsen för normalvikt.
– Jämfört med normalintervallet för procent kroppsfett hade mer än hälften av dem i med ett BMI mellan 18.5 och 24.9 för hög andel kroppsfett, säger Ingrid Larsson.

Hennes studie ger inga svar på vad det kan beror på, men en tänkbar orsak kan vara att den slumpmässigt utvalda gruppen var ganska fysiskt inaktiv.
– En person som är normalviktig kan ha en stor andel kroppsfett om han eller hon inte rör på sig regelbundet, säger Ingrid Larsson.

Apparatur för att mäta kroppssammansättningen har ofta begränsad tillgänglighet och är dyr att använda. I avhandlingen har därför ekvationer tagits fram för att göra det möjligt att beräkna mängden kroppsfett utifrån en persons längd och vikt. Resultaten visar att vikten dividerad med längden är det optimala vikt-längdförhållandet för att förutsäga mängden kroppsfett uttryckt i kilo, medan BMI bäst förutsåg hur många procent fett som finns i kroppen. Medan vikten dividerad med längden var linjärt relaterat till kilo kroppsfett, det vill säga en vikt/längd-enhetsökning var associerad med samma kroppsfettsökning vid både höga och låga vikt/längd-värden, var BMI kurvlinjärt relaterat till procent kroppsfett. Vid höga BMI ökar procentandelen fett således obetydligt. Ett tak för hur stor andel fett kroppen kan innehålla uppnås vid 50 till 60 procent kroppsfett.

För att kunna värdera kroppssammansättningsdata från olika studiematerial behövs referensvärden från slumpmässigt utvalda grupper av människor. De referensdata som tagits fram till Ingrid Larssons avhandling kan också utgöra jämförelsematerial för framtida studier av kroppssammansättningen av medelålders i Sverige, samt användas vid jämförande studier av kroppssammansättningen hos olika etniska grupper.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för invärtesmedicin, avdelningen för kroppssammansättning och metabolism
Avhandlingens titel: Human body composition. Reference data and anthropometric equations. The metabolic syndrome and risk
Avhandlingen försvaras måndagen den 13 juni 2005 klockan 13.00 i hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
klinisk näringsfysiolog Ingrid Larsson, telefon: 031-342 67 36, 0701-72 20 43, e-post: ingrid.larsson@medfak.gu.se

Handledare:
professor Lars Sjöström, Sahlgrenska akademin


Större öar påverkades generellt mer negativt av artförluster än mindre öar, visar experimenten, som pågått i sju år. Undersökningen bygger på studier av skogsklädda öar i sjöarna Uddjaur och Hornavan i Arjeplog kommun. Forskningen har utförts av professorerna David Wardle och Olle Zackrisson, institutionen for skoglig vegetationsekologi, SLU i Umeå.

Forskarna har studerat vad som händer med ekosystemens funktion när den biologiska mångfalden minskar. Om ett ekosystem förlorar arter påverkas ekosystemens produktion och näringsomsättning ibland negativt, men effekten av artförlusten beror på vilket ekosystem man studerar.

I internationella forskningssammanhang nämns biodiversitetsförluster ofta som ett hot mot många ekosystem och deras framtida förmåga att klara miljöförändringar. Få forskargrupper har dock tillgång till de data som behövs för att svara på denna typ av komplexa vetenskapliga frågor. På öarna i de stora sjösystemen Uddjaur och Hornavan finner man skogsområden med bästa möjliga förutsättningar för ekosystemstudier i orörd miljö, bland annat därför att de har kunnat utvecklas under årtusenden utan större mänsklig påverkan.

Arjeplogs- och Arvidsjaursområdet har visat sig viktigt som ekologiskt referensområde i Europas utkant, för undersökningar av hur skogar och fjällområden naturligt fungerar utan stark påverkan av luftföroreningar.

Området har också attraherat många utländska forskare till samarbete. Ett stort antal artiklar har under åren publicerats i världens ledande vetenskapliga tidskrifter från detta område. Inget annat försöksområde i Skandinavien torde under de sista tio åren ha legat till grund för så många vetenskapliga prestigeartiklar i tidskrifterna Nature och Science – hittills har sju artiklar publicerats.

Titeln på artikeln är Effects of species and functional group loss on island ecosystem properties.

Kontaktinformation
David A. Wardle, telefon 090-786 84 71.
E-post: David.Wardle@svek.slu.se

Ekologisk kycklingproduktion är ganska sällsynt idag, men en ökande medvetenhet om miljö- och djurskyddsfrågor ger den en potential inför framtiden. ”Ekologisk” innebär bl.a. att kycklingarna ska ha tillgång till grönbete. Arnd Bassler har i sitt doktorsarbete studerat hur man kan utveckla produktionen av kycklingar på grönbete. Han har undersökt hur detta påverkar kycklingarnas nutrition, hälsa och betet själv.

Alla kycklingar i studierna föddes upp i burar (3,3 x 4,0 x 0,6 m) som på betet flyttades dagligen. Burarna saknade golv och innehöll foder- och vattenautomater. Kycklingar kunde inte lämna buren och tillgången till foder var begränsad. I betesförsöken 1-3 nedan jämfördes kycklingar som växte upp på bete med sådana som föddes upp under precis samma förhållanden, fast utomhus på halm utan bete. I studierna 2 och 3 ingick även inomhusgrupper.

1. Kycklingarnas tillväxt var varken mycket bättre eller sämre i någon av grupperna. De hittar tydligen föda på bete, men det verkar inte erbjuda tillräckligt med energi och protein för att möjliggöra betydliga foderbesparingar.

2. Att flytta burar på bete skapar förhållanden som är gynnsamma för att förebygga smitta med Campylobakter eller koccidios i kycklingar med utevistelse. Kycklingar med utevistelse kan lättare komma i kontakt med sjukdomar, t.ex. genom vildfåglar eller när det är blött och smutsig ute. Alla kycklingarna i studien var friska, men Campylobakter hittades i grupperna utomhus på halm, däremot inga på bete eller inomhus. Campylobakter är en bakterie, som inte gör kycklingen sjuk, men människor kan insjukna av kött eller vätska från rå kyckling. Salmonellabakterier hittades inte alls.

3. Idag har kycklingar ofta benproblem, därför att de växer för snabbt. Musklerna växer då snabbare än andra organ, vilket kan orsaka smärta. Då är fysisk aktivitet bra. I beteendestudier och studier av kycklingarnas benhälsa observerades och undersöktes både snabb- och långsamväxande kycklingraser. Det visade sig att tillgång till bete som sådant inte verkar spela någon större roll för kycklingarnas fysiska aktivitet eller benhälsa.

4. Kycklingar på bete betar, krafsar och gödslar, vilket påverkar betet. Eftersom kycklingarna bara äter lite av gräset som växer upp under en sommar, är betet i praktiken i första hand till för vanliga betesdjur, som nöt eller får. Kycklingarna får alltså inte försämra betet, t.ex. genom att minska andelen av den värdefulla vitklövern. I en treårig studie minskade andelen vitklöver under betessäsongen med kycklingar, men hade fullständigt återhämtat sig till våren året därpå. Kycklingar skadar alltså inte betet och deras gödsel kan t.o.m. ses som en tillgång.

5. I ekologisk djurhållning ska fodret helst vara hemmaproducerat. Ett sådant foder gjort på ekologiska råvaror jämfördes med ett vanligt koncentrat. Kycklingarna växte snabbare när de fick koncentrat, men de kycklingarna som fick det hemmaproducerade fodret växte också relativ bra. Det finns alltså en potential för att utveckla gårdseget, ekologiskt foder, som kan ge tillfredställande köttillväxt hos slaktkycklingar. Förutsättningen är att kycklingarna får ett foder med bra proteinkvalitet under sina tre första levnadsveckor.

Sammanfattningsvis kan det efter ytterligare utveckling bli möjligt att med gott resultat föda upp slaktkycklingar på bete och med hemmaproducerat foder. Någon ekonomisk kalkyl är dock inte gjord.

MSc Arnd Bassler, institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, försvarar fredagen den 3 juni kl. 09.15 sin doktorsavhandling med titeln: Organic Broilers in Floorless Pens on Pasture för vinnande av agronomie doktorsexamen.
Disputationen äger rum i sal K, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala.
Fakultetsopponent är Prof. Poul Sørensen, Danish Institute of Agricultural Sciences, Tjele, Danmark.

Kontaktinformation
Mer information: Arnd Bassler, 018-67 16 68, Arnd.Bassler@huv.slu.se
http://diss-epsilon.slu.se
http://www.huv.slu.se
http://www.cul.slu.se

Kvinnors organisering och lokal förvaltning av skog på landsbygden i Sverige och i Indien är ämnet för Seema Arora-Jonssons doktorsavhandling vid SLU. Lokal förvaltning av skog innebär att befolkningen på landsbygden på något sätt är med om att fatta beslut kring skogarna runt om sina hem, och att de har rätt att använda skogen för att skapa en levande landsbygd. I Sverige är bakgrunden för detta dagens regionalpolitik med betoning på tillväxt, där landsbygdsbefolkning förväntas ta större ansvar för sin omgivning. När det gäller föreställningar om hur arbetet med lokal utveckling ska organiseras och fördelas, har genusrelationer en central roll. Avhandlingen utmanar några vedertagna antaganden: dels att lokal förvaltning av skog huvudsakligen handlar om skogen och institutioner för skogsförvaltning, dels att ett samhälle präglat av jämställdhetsideal och större individuell frihet och jämställdhet ger kvinnor större (kollektivt) handlingsutrymme.

Föreställningar om landsbygdsutveckling och jämställdhet skapas, upprätthålls och omvandlas i relationer människor emellan. Kvinnor i den svenska och de indiska byarna organiserade sig för att kunna planera vardagliga aktiviteter, som att ordna en adventsmarknad, en byteater eller att sköta om vattenkällor och fruktträd. Sådant organiserande, när det tog sig formen av särskilda kvinnogrupper, mötte motstånd hos mansdominerade byorganisationer. Invändningarna handlade om hur de organiserade sig, än vad de gjorde. Att organisera sig som kvinnor stred mot hur utvecklingsarbete brukar göras; kvinnorna förväntades arbeta i de existerande föreningarna.

Både i Sverige och i Indien visade kvinnorna att skogsfrågor inte kan skiljas från andra byangelägenheter. Om man ville förvalta skogen lokalt måste dessa försök förstås i samband med andra frågor rörande byutveckling. I Sverige var exempelvis frågor om service, skola och daghem aktuella.Likaledes pekade kvinnorna i Indien på att om lokal förvaltning inte bara ska inbegripa ”män” måste utvecklingsprocessen även innefatta de ojämlika villkoren mellan kvinnor och män.

Genom att Seema Arora-Jonsson analyserar två olika kulturella sammanhang i förhållande till varandra, kan hon studera hur jämställdhets- och utvecklingsdiskussioner påverkar kvinnors handlingsutrymme. Att organisera sig ”som kvinnor” verkade vara svårt i Sverige. Det var vanligare i Indien att kvinnor talade offentligt om hur de diskrimineras. Det innebar inte att makt- och diskrimineringsfrågor saknade aktualitet i Sverige, men att utrymmet för sådana diskussioner var mindre. Paradoxalt nog dolde den i Sverige så framträdande retoriken om jämställdhet vissa typer av underordning, och gjorde det svårt att ifrågasätta neutraliteten i olika strukturer. I det indiska utvecklingsarbetet accepterades det att utvecklingsarbetare utifrån kunde komma med åsikter om ojämlika relationer i byarna, men i Sverige uppfattades sådant som en inblandning i personliga förhållanden. I de väldigt olika sammanhangen återfanns det liknande föreställningar om utveckling och jämställdhet på båda orterna.

Seema Arora-Jonsson, institutionen för landsbygdsutveckling vid SLU i Uppsala, försvarar onsdagen den 15 juni 2005, klockan 9.30, sin doktorsavhandling Unsettling the Order: Gendered subjects and grassroots activism in two forest communities.
Disputationen äger rum i Loftets stora hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala. Fakultetsopponent är professor Patricia Maguire, Western New Mexico University.

Kontaktinformation
Mer information: seema.arora.jonsson@lag.slu.se, 018-67 14 97, 018-32 16 02, 018-471 68 54

− Det är glädjande att få bekräftat att vi håller en hög internationell standard, säger Lars Bergman, rektor vid HHS.

EQUIS-ackrediteringen är ett internationellt system för kvalitetssäkring av högre ekonomutbildningar i hela världen. En EQUIS-ackreditering riktar sig till hela lärosätet och inte till en enskild utbildning. Processen fram till en ackreditering går ut på att lärosätet gör en gedigen genomgång av sin totala verksamhet, vilket sammanställs i en självvärderingsrapport. Rapporten utgör underlag för en bedömargrupp av akademiker och näringslivsrepresentanter som under några dagar besöker lärosätet och på plats bedömer kvaliteten i verksamheten. Vid besöket träffar gruppen såväl högskoleledningen som studenter.

En erhållen ackreditering måste förnyas var femte år, och den är därmed ett viktigt instrument för att arbeta och förbättra kvaliteten i verksamheten. Hittills har EQUIS ackrediterat 87 lärosäten i 28 länder.

Läs mer om EQUIS: www.efmd.org/html/home.asp

Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna:

Lars Bergman, rektor, Handelshögskolan i Stockholm
Telefon: 08-736 90 00
E-post: lars.bergman@hhs.se

S.k. prefrontal lobotomi, en kirurgisk metod för att behandla psykisk sjukdom som gick ut på att skära av vissa nervbanor i hjärnan, introducerades på de svenska sinnessjukhusen från 1946. Antalet lobotomier i Sverige kan tidigare ha underskattats enligt licentiatavhandlingen, som i huvudsak grundar sig på officiell statistik. Totalt genomgick ca 4 500 svenska patienter denna operation, bland dem 771 vid Umedalens sjukhus. Många fler kvinnor än män opererades: 61 % resp. 39 %.

Utvecklingen kan indeles i tre perioder. Under en introduktionstid 1944-1946 genomförde neurokirurger i Stockholm de första rätt begränsade serierna av lobotomier i landet. Under expansionsåren 1947-1950 blev operationen allmänt använd på många sinnessjukhus. Under den tredje perioden, utfasningsåren 1951-1960, minskade användningen successivt. En prefrontal lobotomi gjordes docks så sent som i slutet av 1960-talet på en patient med svåra symtom av drogmissbruk.

Stora skillnader i antalet utförda lobotomier finns mellan de 28 sinnesjukhus som ingår i studien. Umedalen och Sidsjön stod för 28 % av ingreppen medan tolv sinnessjukhus gjorde färre än 100 lobotomier. Frösö sjukhus gjorde bara 26 medan Salberga och Västra Mark enligt den officiella statistiken inte har gjort någon. Restads sjukhus verkar ha vidhållit lobotomibehandling också efter 1963, då alla övriga hade upphört med metoden. Huvuddelen av de i Sverige gjorda lobotomierna genomfördes 1950-1954, då de flesta sjukhusen kommit igång med operationerna. Då hade de sjukhus som började redan 1946 börjat minska på antalet ingrepp.

Från Umedalens sjukhus remitterades mellan 1947 och 1958 totalt 771 patienter till Umeå lasarett för lobotomi. Bland dem hade 84 % diagnosen schizofreni, men mot slutet av perioden finns en tendens i förskjutning mot andra diagnoser. Operationerna gjordes på Umeå lasarett och dödligheten efter ingreppen var 1949 hela 17%. Tekniken förbättrades senare och för hela den studerade perioden var dödligheten i genomsnitt 7,4 %.

Psykokirurgi är av intresse i medicinens och vetenskapens historia. Den aktualiserar både frågor om implementeringen av och rationaliteten i ny radikala behandlingsmetoder. Psykokirurgins praktik väcker också många frågor om den rådande etiska reflektionen hos de psykiatrer, neurokirurger och allmänkirurger som var involverade och även samhällets granskning av medicinsk verksamhet, däri inräknat mediernas roll för metodens acceptans.

Kenneth Ögren är doktorand vid Inst. för klinisk vetenskap, enheten för psykiatri, och finns vid Inst. för kultur och medier, tel. 090-786 79 40, epost: kenneth.ogren@kultmed.umu.se

Licentiatuppsatsen har titeln ”THE SURGICAL OFFENSIVES AGAINST MENTAL DISORDER – Psychosurgery in Sweden 1944-1958”.

– Våtarbete och hudkontakt med till exempel lösningsmedel, cement och bekämpningsmedel är viktiga orsaker till sjukdom. Nya kemiska ämnen och produkter utvecklas, och det är viktigt att ta reda på om hälsan påverkas och hur vi kan förebygga att människor blir sjuka, säger en av arrangörerna Carola Lidén, professor i yrkes- och miljödermatologi vid Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.

Under fyra dagar samlas drygt 200 deltagare från hela världen för att diskutera hudexponering för allergiframkallande, hudirriterande och giftiga ämnen i arbetsmiljön och den allmänna miljön, hur skadlig exponering kan minimeras och hur skadliga effekter kan förebyggas.

– Sverige och EU ligger långt framme inom forskning och lagstiftning för att minska risken för sjukdom av farlig hudexponering, och det är en av huvudorsakerna till varför konferensen hålls i Stockholm i år, säger Carola Lidén.

I USA genomfördes år 2002 den första konferensen av detta slag. I år är arrangörerna Centrum för folkhälsa i Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet, tillsammans med National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH) i USA. Konferensen hålls på Karolinska Institutets campus i Solna, Berzelius väg 3.

Konferensen stöds ekonomiskt av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS), Vårdalstiftelsen, Arbetslivsinstitutet, Arbetsmiljöverket, Kemikalieinspektionen, Statens folkhälsoinstitut och Astma- och allergiförbundet.

För mer information:
Konferensens webbplats: www.cdc.gov/niosh/topics/skin/OEESC2

Carola Lidén, professor i yrkes- och miljödermatologi och ordförande i programkommittén, tfn 070-484 49 12, carola.liden@sll.se

Anders Boman, docent och hudtoxikolog, ordförande i den lokala organisationskommittén, tfn 070-328 90 95, anders.boman@sll.se

Kontaktinformation
Centrum för folkhälsa inom Stockholms läns landsting arbetar för ett friskare samhälle och en bättre hälsa för invånarna i Stockholms län. www.folkhalsoguiden.se

Karolinska Institutet är ett av Europas största medicinska universitet. Verksamhetsidén är att genom forskning, utbildning och information medverka till att förbättra människors hälsa. www.ki.se

Polycystiskt ovariesyndrom, PCOS, är den vanligaste hormonella störningen hos kvinnor i fertil ålder. Äggstockarna hos kvinnor med syndromet har fler små och omogna äggblåsor än normalt. PCOS ger störd ägglossning, överskott av manligt könshormon, övervikt och en ökad känslighet för insulinstörningar och hjärt-kärlsjukdomar. Sjukdomen kan leda till infertilitet. Trots att PCOS är en ganska vanlig sjukdom är mekanismerna bakom uppkomsten oklara. Mycket talar dock för att en för hög aktivitet i kroppens sympatiska nervsystem, det vill säga den del av nervsystemet som vi inte kan styra med viljan, är en tänkbar anledning till syndromet.

Biolog Luigi Manni har i sitt avhandlingsarbete studerat aktiviteten i äggstockarnas sympatiska nervsystem hos råttor genom att analysera de så kallade alfa-adrenerga- och nervtillväxtfaktorreceptorerna. För att kunna studera råttorna har forskare på medicinsk väg framkallat polycystiska äggstockar, PCO, genom att ge dem könshormonet östradiol. På så vis liknar råttornas äggstockar biologiskt mänskliga äggstockar med PCOS. Alfa-adrenergareceptorer påverkar bildningen av könshormon i äggstockarna och bidrar till kärlsammandragning. Nervtillväxtfaktor styr utvecklingen av nerver i det sympatiska nervsystemet. Ju högre andel av dessa receptorer det finns i äggstockarna, desto högre är aktiviteten i det sympatiska nervsystemet.

Avhandlingen visar att de studerade receptorerna förekommer i en ökad omfattning i äggstockarna hos PCO-råttorna. Ökningen av alfa-adrenerga- och nervtillväxtfaktorreceptorer gick att återställa genom att blockera nervtillväxtfaktorerna och dess receptorer. Råttorna fick dessutom en så gott som normal ägglossning samt normalt utseende på äggstockarna. Resultaten talar för att nervtillväxtfaktorer tycks vara en viktig faktor vid utvecklingen av PCO hos råttor.

Både fysisk träning och lågfrekvent elektroakupunktur är två behandlingsmetoder som bland annat anses justera aktiviteten i det sympatiska nervsystemet. Fördelen med dessa behandlingar, jämfört med traditionell läkemedelsbehandling, är att de inte har några biverkningar. Fysisk träning har tidigare visat sig påverka de molekyler som minskar risken för utveckling av hjärt-kärlsjukdom hos kvinnor med PCOS och elektroakupunktur har visat sig både sätta igång ägglossning och normalisera vissa hormonella störningar.

Luigi Manni visar att PCO-råttornas alfa-adrenergareceptorerna samt nervtillväxtfaktorer och dess receptor återställdes till normal nivå efter fyra till fem veckors frivillig fysisk träning och av tolv lågfrekventa elektroakupunkturbehandlingar. Dessutom återställde regelbunden fysisk aktivitet en så gott som normal ägglossning samt normaliserade äggstockarnas utseende. Dessa resultat antyder att både fysisk träning och lågfrekvent elektroakupunktur förändrar aktiviteten i sympatiska nerverna till äggstockarna. Denna kunskap är av stor vikt för kvinnor med PCOS då det kan komma att påverka framtida behandlingsmetoder.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, hjärt-kärlinstitutionen
Avhandlingens titel: Adrenoceptors and Nerve Growth Factor: Effects of Electro-Acupuncture and Physical Exercise in Rats with Steroid-Induced Polycystic Ovaries
Avhandlingen försvaras fredagen den 10 juni, klockan 12.30 i Hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
biolog Luigi Manni, telefon: 031-342 29 65, e-post: luigi.manni@inmm.cnr.it

Handledare:
docent Elisabet Stener-Victorin, telefon: 0705-64 36 55, e-post: elisabet.stener-victorin@wlab.gu.se