I samband med 100-årsfirandet av Dag Hammarskjölds födelse anordnar Lunds universitet i samarbete med Utrikesdepartementet en serie samtal mellan forskare, politiker och diplomater. Samtalen handlar om hur den internationella tjänstemannens roll har förändrats över årtiondena och vad som krävs för att ett ledarskap ska accepteras och fungera globalt.

– Lunds universitet vill bidra till firandet av den svensk som under 1900-talet blivit mest känd för sina internationella insatser, säger Lunds universitets rektor Göran Bexell som är initiativtagare till samtalsserien.

Den 10 maj kommer bland andra Dag Hammarskjölds kollega och vän, Sverker Åström, tidigare ambassadör och kabinettssekreterare, att delta i samtal under rubriken ”Globalt ledarskap: drivkrafter och egenskaper”. Samtalen tar sin utgångspunkt i Dag Hammarskjöld själv, som var en säregen blandning av disputerad nationalekonom, religiös mystiker, lojal tjänsteman, naturvän och humanist. Förutom Sverker Åström kommer även ambassadörerna i Israel respektive Kina, Torsten Örn och Lars Bergquist, och ett tiotal forskare från Lunds universitet att delta i samtalen.

Den 20 maj handlar samtalen om gemensamma universella värderingar. Vilka värderingar kan människor sluta upp bakom oavsett nationalitet och religion?
Förutom förre statsministern Ingvar Carlsson deltar Tomas Ries från Utrikespolitiska institutet, Gun Britt Andersson, ambassadör vid Sveriges permanenta representation till OECD och Lena Sundh, FNs generalsekreterares representant för insatserna i Kongo (MONUC). Dessutom medverkar forskare från Sverige, Spanien och Turkiet.

Kontaktinformation
Pressen är välkommen att intervjua deltagarna. För mer information och intervjutillfällen tala med samordnare Mathias Johansson på telefonnummer 046-222 03 47 eller 0702-95 10 58.

I dagens, för många barn och ungdomar, stressade miljö är lekarbete högst aktuellt. Dessutom har lekens betydelse lyfts fram bland annat i samband med flodvågskatastrofen i Asien och med rapporteringen kring de apatiska flyktingbarnen.

I lekarbete bestämmer barnet själv. Genom fantasin
kan barnet sortera tankar och känslor. Foto: Anita Elfving

– Rapporten är tänkt att fungera som kurslitteratur och stimulera pedagoger. Men den yttersta drivkraften är att fler barn ska få tillgång till lekarbete genom att man utbildar fler pedagoger, att lekpedagoger får mer stöd och bildar nätverk, säger Ingrid Sandén.

1985 arbetade Ingrid Sandén som speciallärare i grundskolan i Vänersborg. Hon gick en utbildning i lekarbete, det var första gången hon kom i kontakt med lekmetoden.
– Jag hade arbetat många år med olika metoder med barn som var håglösa men inte känt att jag nådde fram. Nu öppnades en helt ny värld upp, säger Ingrid Sandén.

AFRIKANSK POJKE FICK STÖD
Ingrid lyser upp och berättar den ena historien efter den andra om barn som kommit till henne och lekt, till exempel den om flyktingpojken från Afrika. Han var åtta år och lite stökig i skolan. Andra elever och särskilt de äldre hade kul på hans bekostnad. Han var något av en pajas.
– Vi på skolan kom överens om att lekarbete kunde vara bra för honom. Jag kontaktade hans mamma som var ganska ointresserad men tillät att han skulle få komma till mig, berättar Ingrid.

Pojken var överlycklig första gången han kom till lekstunden minns Ingrid.
– Han förstod inte att han bara skulle leka och helt själv fick bestämma vad han skulle göra, säger hon.

Lekarna handlade mycket om sandlådan, om elaka gubbar i sanden, pojken brukade blåsa upp ballonger och smälla dem. Han ville att Ingrid skulle bli rädd och skrika.
– Jag ställde inga frågor eller försökte att analysera vad han gjorde och varför. Det är inte vår uppgift, vi har pedagogisk utbildning och använder oss av lekteorier men vi har ingen psykoterapeutisk utbildning. Lekarbete är bara en enkel pedagogisk metod där barnet sköter själva strukturen för mötet och leken. Vi pedagoger sätter ord på lekhandlingarna, förklarar Ingrid Sandén.

TRAGISK FÖRKLARING
Men på elevrådskonferensen tillsammans med pojken, pojkens mamma och hennes äldre son som tolkade kom förklaringen till pojkens lekar fram. När pojken bodde i sitt hemland och skulle passa sin lillebror var han inte uppmärksam. Pojkens lillebror dog i en granatattack.
– Situationen löste sig av olika anledningar för pojken och senare fick jag ett brev från honom där han berättade att han hade det bra, säger Ingrid Sandén.

Den afrikanska pojken är bara ett exempel. Det behöver inte vara så dramatiska omständigheter som gör att barn kan ha nytta av att delta i lekarbete. Det kan vara ett barn med invandrar- eller flyktingbakgrund, ett barn som är tyst eller utagerande, som är rastlös och stressad eller ensam och inte leker med andra barn.
– Har ett barn djupa problem så behövs terapi eller barnpsykiatri, då kan inte vi hjälpa barnet. Men för barn som har lättare bekymmer, har upplevt något som de inte kan sätta ord på eller uttrycka kan det vara väldigt betydelsefullt.
– Genom leken får barnet möjlighet att reda ut vad som hände. Den positiva energin frigörs.

Leken menar Ingrid Sandén är ett förhållningssätt till världen. Barn som från början lär sig att leka har en kreativ och nyfiken inställning till livet. Även om lek är en enkel metod är den effektiv, utan förebråelser och tillrättavisningar.

RAPPORT OM LEKARBETETS BETYDELSE
Det finns omkring 700 utbildade lekpedagoger i Sverige. 248 deltog i Ingrid Sandéns enkät och undersökning. Huvudsyftet var att undersöka om lekarbete har en positiv inverkan på barns utveckling kognitivt, emotionellt och socialt.

– Resultatet visar att lekpedagogerna menar att lekarbetets betydelse är lika stor inom de tre områdena, säger Ingrid Sandén.

På frågan varför lekarbete är en positiv metod för barn/elever med särskilt stöd gav lekpedagogerna följande svar i undersökningen:
”Lekarbete erbjuder trygghet och struktur, glädje och välbefinnande, bidrar till självkänsla, bearbetning och frigörelse, kamratrelationer, språkutveckling och pedagogens egna utveckling”.

Ingrid Sandén vill dessutom ta reda på hur mycket stöd och handledning de utbildade lekpedagogerna får, hur mycket de samverkar med föräldrar och utbildningsledare och hur många som är verksamma som lekpedagoger.
– Lekpedagoger får ganska mycket stöd av rektorer och skolpsykologer. Jag är glad att se att så många samverkar, att det finns bra samarbete och stöd i kommunerna, säger Ingrid Sandén.

Även om 86 procent av lekpedagogerna säger att de har samtalskontakt med föräldrar och vårdnadshavare tycker Ingrid att samarbetet med föräldrar kan bli bättre.
– Ibland kan föräldrar uppfatta lek som privat. Lekpedagoger måste släppa in föräldrarna mer och ge tips. Det är många tankar som kommer igång även hos föräldrarna.

Ingrid förklarar att det är vanligt att föräldrar tycker att barn ska läsa och lära sig saker och att de kanske är för gamla för att leka.
– Det är helt fel väg. Låt barn leka så länge de har lust. Ta pauser från lärande, då går det mycket lättare, säger hon.

UTBILDNING I LEKARBETE
Hösten 2002 började Ingrid Sandén att arbeta vid Lärarutbildningen, Malmö högskola. På Lärarutbildningen undervisar hon i uppdragsutbildningen Lek som specialpedagogisk metod/lekarbete, 10 poäng. Till hösten startar den igen och ännu finns det 5-6 platser kvar.

Ingrid Sandén vill att utbildningen framöver även ska erbjudas som fristående kurs och ingå i den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen liksom i den reguljära lärarutbildningen. I dag finns inget direkt samarbete med enheten Lek, fritid och hälsa (LFH) eller med de andra enheterna och kollegorna på Lärarutbildningen. Samma sak gäller samarbetet med övriga områden inom Malmö högskola, till exempel med Hälsa och samhälle borde det finnas beröringspunkter.
– Vi samverkar för lite. Det hade varit fantastiskt att tänka ut något gemensamt, säger hon.

Som fortsättning på sin kartläggning av lekarbete vill Ingrid söka upp ett tiotal barn som har fått lekarbete för cirka 5-10 år sedan.
– Jag vill se hur de själva uppfattade lekarbete. Vad har det betytt för barnen?

Kontaktinformation
Kontakta Ingrid Sandén
Tfn: 040 – 6658215
E-post: ingrid.sanden@lut.mah.se

Lokala parlament på frammarsch i Kina
Kinas lokala folkkongresser har under senare tid blivit mer aktiva och fått en ökad politisk makt. Genom att de delvis folkvalda folkkongresserna samarbetar nära med partiet ökar deras kapacitet att övervaka den lokala administrationen. Detta ökar pressen på lokala politiker att följa lagen och inte missbruka sin makt. Samtidigt blir partiets maktutövning mer laglig och på så sätt medverkar folkkongresserna till att skapa ett mer effektivt och legitimt styre.
En av slutsatserna i avhandlingen är att folkkongresserna kan bidra till en ökad grad av öppenhet och en viss spridning av politisk makt. På kort sikt medverkar därmed de lokala folkkongresserna till att stärka demokratiska element i politiken. Men på längre sikt kan det även resultera i att kommunistpartiet stärks och därmed hindra en mer genomgripande politisk förändring.

I avhandlingen undersöks hur och i vilken mån lokala folkkongresser begränsar den politiska makten för lokala kommunistpartikommittéer och lokala regeringsorgan. Vidare analyseras vilken politisk roll de lokala folkkongresserna spelar i Kina. Författaren har genomfört fallstudier av tre folkkongresser på länsnivå i provinserna Jiangsu och Zhejiang och intervjuat lokala politiker under 2000-2002.
Två aspekter av de lokala folkkongresserna har undersökts i detalj: politiskt deltagande och politiskt maktutövande. I studien skiljs på att ’styra med lag’ (rule by law) och rättsstat (rule of law). Skillnaden ligger i vilka och hur många aktörer som använder sig av lagen som ett politiskt instrument. Det är således en fråga om fördelning av politisk makt i ett samhälle och därmed en skillnad i grad snarare än art. När enbart en politisk aktör använder sig av lagen för att styra kan man tala om att aktören ’styr med lag’. Då fler aktörer använder sig av lagen i konkurrens med varandra stärks rättsstaten. En slutsats är att partiet i en ökad grad ’styr med lag’ när det använder sig av de lokala folkkongresserna för att regera. Folkkongresserna kan samtidigt bidra till en ökad grad av öppenhet och en viss spridning av politisk makt och på så sätt också stärka rättsstaten.

De lokala folkkongresserna har en dualistisk roll. Å ena sidan stärker de partistatens makt genom att legitimera och förbättra styret. Å andra sidan fungerar folkkongresserna som en begränsning av partistatens maktutövning och medverkar till att stärka lagliga procedurer för politiskt beslutfattande.
Avhandlingens titel: Authoritarianism Constrained: The role of local people´s congresses in China
Avhandlingsförfattare: Oscar Almén , tel. 018-371244(bost.)
e-post:.oscar.almen@padrigu.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Ming Xia, New York
Tid och plats för disputation: Fredagen den 27 maj 2005 kl. 13.15, Sal 120, institutionen för freds- och utvecklingsforskning, Brogatan 4, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940

Sekulariseringen i Sverige har lett till att gamla traditioner och trossystem har fått ge vika för vetenskapligt tänkande och förnuft. Detta har gjort det möjligt för människor att ifrågasätta religiösa och andra auktoriteter, men samtidigt har det uppstått en existentiell vilsenhet och ett rituellt tomrum. Det finns inte längre några självklara sammanhang där svenskar kan brottas med och uttrycka sina frågor om vad det innebär att finnas till och vara människa.
– En kultur förlorar något när det bara handlar om att prata och förstå. Men i dag är det tydligt att en och samma rit inte kan fungera för alla. Det som upplevs som trygghet för vissa, innebär distans för andra, säger Maria Liljas Stålhandske vid teologiska institutionen.
I sin avhandling använder hon Winnicotts psykoanalytiska perspektiv och kopplar det till aktuell forskning om riter. Enligt Winnicott är religion och rit arvtagare till leken. I barns lek kan svåra erfarenheter och existentiella tankar ges uttryck och bearbetas. För vuxna kan riten fylla samma funktion. Maria Liljas Stålhandske utgår från tre tillstånd hos människan. Det distanserade som handlar om att ha kontroll och hålla saker utanför sig själv, det absorberade då man förlorar sig själv i upplevelser som vid sorg, förälskelse eller med destruktiva saker som droger. I riten, såväl som i leken, kan man däremot vara både absorberad och distanserad samtidigt. Det handlar om att å ena sidan kunna släppa taget om konventioner, normer och ideal för att kunna bli närvarande och låta riten gripa tag i den personliga existensen – och å andra sidan hålla sig till det gemensamma språk och de regler som riten har ställt upp, så att kommunikation blir möjlig. Riten kan därmed bli ett rum för att skapa och omskapa sin identitet och sin känsla av mening och sammanhang, menar Maria Liljas Stålhandske.
Men saknas ett gemensamt språk för kommunikation blir riten bara en samling isolerade människor som alla är upptagna med sin egen existens och sina egna upplevelser. Saknar å andra sidan deltagarna emotionell närvaro blir riten uttråkande.
– Det perspektiv jag presenterar kan användas i kyrkliga såväl som andra rituella sammanhang, och kan även bidra till rituell reflektion inom hälsovård och andra sektorer i samhället.

Kontaktinformation
Maria Liljas Stålhandske kan kontaktas på 070-456 8006, eller via e-post Maria.Liljas@teol.uu.se

Det är viktigt för vår rättssäkerhet att man tar tillvara på barns vittnesmål på lämpligt sätt och att tillförlitligheten i dessa utvärderas korrekt. I doktorsavhandlingen Interviewing Child Witnesses har Anneli Larsson undersökt hur man intervjuar barn för att få så tillförlitliga och fullständiga utsagor som möjligt. Resultaten visar att den kognitiva intervjutekniken med fördel kan användas och att det sätt vilket man intervjuar barn på bör anpassas efter det individuella barnets utvecklingsnivå.
Det saknas ofta vittnen när barn faller offer för brott. Detta innebär att barns vittnesmål inte sällan får en avgörande betydelse vid anmälan och utredning av sådana brott. Bara ett fåtal anmälningar om övergrepp på barn leder till åtal. Två skäl till detta är problemen med att ta tillvara barns vittnesutsagor och svårigheterna med att på ett korrekt sätt utvärdera tillförlitligheten i dessa. Avhandlingen bygger på experimentella studier med barn i åldrarna 6-12 år. I undersökningarna har den så kallade kognitiva intervjun utvärderats och utvecklats. Barnen har intervjuats dels kort tid efter upplevelsen, dels efter sex månader. Resultaten visar att kognitiv intervjuteknik ger utsagor som är mer tillförlitliga och mer fullständiga jämfört med en kontrollintervju. Med andra ord; den kognitiva intervjun fungerar bra när man intervjuar barn.
I avhandlingen betonas dessutom att varje intervju bör skräddarsys för varje enskilt barn. Det är väldigt viktigt att barnet ges tid att berätta i lugn och ro. Detta är inte oproblematiskt. För t ex polisen kan det innebära bekymmer eftersom man sällan har den tid som krävs. Det måste finnas möjlighet att bygga upp en god relation mellan barnet och intervjuledaren. Bara då vågar barnet själv ta plats och berätta spontant. I avhandlingen återfinns resultat som understryker betydelsen av att adekvat utbildning ges till poliser som intervjuar barn. Resultaten visar också på svårigheterna med att bedöma tillförlitligheten i barns vittnesmål. Det understryks att mer forskning krävs innan man på ett korrekt sätt kan uttala sig om olika tekniker för att bedöma tillförlitlighet.
Sammantaget menar Anneli Larsson att avhandlingen är särskilt viktig för dem som har till uppgift att intervjua barn. Detta gäller särskilt yrkesaktiva inom rättsväsendet, så som poliser, jurister m fl.
Avhandlingens titel: Interviewing Child Witnesses
Avhandlingsförfattare: Anneli Larsson , tel. 031-141419 (bost), 031-773 1854 (arb)
E-post: Anneli.Larsson@psy.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Karin Aronsson, Linköping
Tid och plats för disputation: Fredagen den 27 maj 2005, Kl 10.15, Sal F1, Psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940

Skriftspråkande är olika kreativa sätt att använda skriftspråket. Ett vidgat textbegrepp har en vidare definition av skriftspråkskompetens än att kunna skriva och läsa ett specifikt skriftspråk Det finns exempel på barn som ritar för att få fram ett budskap. Hur ett barn skriver vid ett visst tillfälle ska ses som ett avtryck i tiden. Skriftspråklig kommunikation befinner sig i en brytningstid genom tillkomsten av virtuella och digitala miljöer. Nutiden beskrivs och analyseras i förhållande till förskola, förskoleklass och skola.
Karin Gustafsson och Elisabeth Mellgren har i sin doktorsavhandling ”Barns skriftspråkande – att bli en skrivande och läsande person.” som utgångspunkt att varje barn lär sig skriva och läsa efter sina förutsättningar, erfarenheter, intressen, vilka sammanhang barnet involveras i och vilka människor det interagerar med. Vad barnet lär sig är kontextuellt betingat. Värdet av olika kompetenser är beroende av historisk och kulturell tillhörighet. Författarna har intervjuat barn om deras tankar kring skrivlärande och observerat hur barn gör när de skriver. Textmiljöer har undersökts för att se vilka förutsättningar förskolan erbjuder barnen. Resultaten visar att barn tidigt etablerar ett förhållningssätt till skrivlärandet som tenderar att bli stabilt och att det finns outtalade för-givet-taganden och traditioner i både förskola och skola när det gäller barns skriftspråkande, som behöver omprövas för att målen i läroplanerna ska kunna förverkligas.
Avhandlingen och dess resultat kan tillämpas i lärarutbildning och kompetensutveckling för att utveckla didaktiken för arbete med skriftspråk och små barn. Små barns skriftspråkande innefattar flera andra uttryckssätt än skrift med alfabetet – bild, foto, färger etc. Lärandet sker i sammanhang då barn och vuxna använder och samtalar om skriftens budskap och utformning. När man skapar skriftspråkliga miljöer och sammanhang i förskolan är det den kommunikativa funktionen som bör vara i fokus och stödja barns lärande för att bli skrivande och läsande personer.
Författare: Karin Gustafsson, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet, Karin.Gustafsson@ped.gu.se telefon: 031 7732044
Elisabeth Mellgren, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet, Elisabeth.Mellgren@ped.gu.se telefon: 031 7732197
Handledare: Ingrid Pramling Samuelsson, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet Ingrid.Pramling@ped.gu.se
Avhandlingens titel: Barns skriftspråkande – att bli en skrivande och läsande person
Disputation: Fredagen den 13 maj 2005, klockan 12.15 i Stora Hörsalen, Pedagogen, Göteborgs universitet.
Opponent: Professor Bente Eriksen Hagtvet, Universitetet i Oslo

Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se

Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG

Gunnar Nilsson har i sin avhandling ”Att äga . Praxisnära studier av lärarstudenters arbete med geometrilaborationer.” undersökt både vad studenter själva lär av laborationer och hur de leder laborationer med elever i grundskolan.

Bland lärarstudenter som arbetat med laborationer och geometriproblem att lösa i grupp, har en grupp mycket tydligt ökat sin förmåga att förklara elementära geometriska samband. Deras intresse för geometri har också ökat markant. ”Om jag kan laborera fram , så är det inte bara ett universellt magiskt tal, utan det är mitt tal. Jag har liksom kommit fram till det själv, då har jag äganderätt till det”, sade en student i studien.
En grupp studenter, ungefär lika stor, har dock inte alls ökat sin förmåga att förklara elementära geometriska samband och knappast heller ökat sitt intresse för geometri. En intressant skillnad mellan grupperna är, att bland dem som ökat sin förmåga och sitt intresse finns flera som blivit frustrerade när de förstått att de tidigare inte förstått det de trott sig kunna. I den grupp som inte ökat sin förmåga att förklara och inte heller gett uttryck för så mycket större intresse, finns det däremot ingen som gett uttryck för att ha blivit frustrerad.

När lärarstudenter lett laborationer i grundskolan, kan man konstatera att de haft olika fokus. Några har endast intresserat sig för själva aktiviteten och varit nöjda med det. Andra har intresserat sig för laborationens innehåll och elevernas tankar om innehållet. Någon har haft ett tydligt syfte med laborationen och dessutom intresserat sig både för aktiviteten och elevernas tankar om innehållet.

Det har varit stor skillnad mellan studenterna vad gäller vem som haft initiativet, eleverna eller studenterna. Några lät eleverna ta initiativ, andra inte. Alla de studenter som lät eleverna ta initiativ intresserade sig också för elevernas tankar.

När man talar om de geometriska objekten behövs ett exakt språk. Det innebär en komplikation. Vardagsspråket räcker inte till, man förstår inte vad som menas, men det matematiska språket är ett hinder för eleverna. Studenterna uppvisade tydliga skillnader i sin förmåga att hantera denna komplikation.

Avhandlingens titel:
Att äga . Praxisnära studier av lärarstudenters arbete med geometrilaborationer.

Författare: Gunnar Nilsson, institutionen för Pedagogik, Högskolan i Borås. Tel 033 435 4142 gunnar.nilsson@hb.se

Handledare: Professor Tomas Kroksmark HLK Jönköping tomas.kroksmark@hlk.hj.se
Och Docent Wiggo Kilborn Mölnlycke wiggok@compaqnet.se

Disputationen äger rum fredagen 13 maj kl. 09.15 i sal C203 vid Högskolan i Borås

Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se

Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG

(Gemensamt pressmeddelande från Göteborgs, Linköpings, Lunds, Stockholms, Umeå och Uppsala universitet, samt Vetenskapsrådet.)
 
På respektive universitet kommer sjätteklassarna att i direkta möten med forskarna få svar på sina frågor. Eleverna får dessutom inblick i vad till exempel en matematiker eller biolog gör.
– Vi vill förankra naturvetenskapen hos de unga. Genom att ge uppskattning för barnens nyfikenhet och stimulera deras kreativitet vill vi medverka till att eleverna får upp intresset för naturvetenskap och bär det med sig genom resten av sina studier, säger Ylva Hermansson, informatör vid Stockholms universitet.
 
Den levande frågelådan har tidigare genomförts tre gånger på Stockholms universitet och en gång på Uppsala universitet. Intresset från skolorna är stort och i år utökas antalet orter. Arrangemanget genomförs samma dag på Göteborgs, Linköpings, Lunds, Stockholms, Umeå och Uppsala universitet. Den levande frågelådan är ett samarbete mellan universiteten och Vetenskapsrådet.
 
Mer information, tider och plats
Se www.frageladan.se där det finns länkar till de lokala evenemangen eller kontakta nedanstående personer.
Media är välkomna att delta.

Kontaktinformation
Kontaktpersoner
Göteborgs universitet: Camilla Carlsson, informatör, 031-773 28 64, 0707-72 00 72, camilla.carlsson@science.gu.se
Linköpings universitet: Anneli Nordén, informatör, 013-28 13 32, anneli@ifm.liu.se
Lunds universitet: Tomas Brage, studievägledare, 046-222 77 24, tomas.brage@fysik.lu.se
Stockholms universitet: Ylva Hermansson, informatör, 08-16 3592, 070-228 61 60, ylva.hermansson@natkan.su.se
Umeå universitet: Björne Lindberg, universitetsadjunkt, 090-786 60 56, 070-621 73 56, bjorne.lindberg@tfe.umu.se
Uppsala universitet: Anna Rudebeck, samverkansledare, 018-471 62 11, 0704-25 07 21, anna.rudebeck@uadm.uu.se
Vetenskapsrådet: Martin Testorf, informatör, 08-546 44 282, 0704-922 334, martin.testorf@vr.se