Antikens Grekland, från Magna Graecia i väst till Mindre Asien i öst, bestod av drygt 1 000 stadsstater som alla hade sitt eget politiska styrelseskick. Varje stadsstat hade sin egen folkförsamling där alla myndiga manliga medborgare hade rätt att delta aktivt och ett råd som förberedde ärenden. Beslut som fattades dokumenterades på förgängliga material som papyrus eller vaxtavlor och arkiverades i stadsarkiven. Vissa beslut som man ansåg särskilt betydelsefulla att visa upp höggs in på marmorstelar och sattes upp på offentliga platser.
Susanne Carlsson har undersökt de bevarade besluten i stadsstaterna i området längs Mindre Asiens västkust och de närliggande öarna under den hellenistiska perioden, cirka 330-30 f Kr.
Hennes resultat visar att demokrati var ett vanligt styrelseskick i stadsstaterna. Frihet, självständighet och demokrati var önskvärda tillstånd som man kämpade för att uppnå och upprätthålla. Besluten är demokratiskt formulerade: ”Beslutet av rådet och folket att…”
Susanne Carlssons resultat visar vidare att de ständiga erövringskrigen mellan de hellenistiska kungadömena innebar att kungarna sällan utövade något cementerat styre över stadsstaterna. Därmed hade stadsstaterna utrymme att driva en självständig politik. Kungarna var beroende av lojala allierade bland de grekiska stadsstaterna, det var alltså till stor del en fråga om ömsesidiga förhållanden.
Majoriteten av de bevarade besluten rör utrikespolitiska förhållanden och kontakter. De grekiska staterna hade aktiva kontakter sinsemellan, främst handlade kontakterna om bekräftelser av institutionaliserad vänskap och bistånd med konfliktlösning, men man drog sig inte heller för att föra territoriella krig mot varandra, något som skulle ha varit omöjligt under en totalitär överhöghet.
De demokratiskt formulerade besluten minskar radikalt i antal från mitten av 100-talet f Kr, för att så småningom försvinna helt. En möjlig och trolig orsak till detta är Roms gradvisa expansion i området. Under det romerska styret hade grekerna inte längre möjlighet att bestämma sin egen dagordning, och de utrikespolitiska ärendena försvinner från inskrifterna.

Kontaktinformation
Susanne Carlsson, tel: 018-471 20 98, mobil: 0736-45 83 07, e-post: susanne.carlsson@antiken.uu.se

I samband med kommersialiseringen av Internet vid mitten av 1990-talet lades grunden för uppkomsten av en helt ny typ av företag – internetföretag. Dessa företag utgör den så kallade internetbranschen bestående av webbyråer, internetkonsulter och innehållsleverantörer.

I sin avhandling förklarar Johan Jansson koncentrationen av företag med fem faktorer: kunder, leverantörer och samarbetspartners, konkurrenter, finansiering respektive arbetsmarknad.

– Framför allt är det viktigt med rumslig närhet för att skapa och upprätthålla sociala nätverk, och för spridningen av information och kunskap, säger han.

Närheten till kunder är den mest betydelsefulla faktorn för internetföretagens lokalisering, men även den lokala arbetsmarknaden samt närheten till leverantörer och samarbetspartners är av central betydelse. Konkurrenter och rivaler spelar en viss roll för kunskaps- och informationsflöden, även om dess betydelse som lokaliseringsfaktor är svår att värdera, menar Johan Jansson.

– Däremot är finansiering och tillgång till kapital knappast avgörande för branschens lokalisering, även om tillgången till riskkapital indirekt kan ha påverkat både branschens lokalisering och dess utvecklingstakt, säger han.

Kontaktinformation
Johan Jansson kan kontaktas på 018-471 25 42 eller Johan.Jansson@kultgeog.uu.se

I styrelsen för centret, som är lokaliserat till Filosofiska institutionen vid Stockholms universitet, ingår, förutom styrelsens ordförande professor Torbjön Tännsjö, professor Kerstin Hagenfeldt, Karolinska institutet, docent Håkan Gäbel, Socialstyrelsen samt professorerna Christian Munthe och Ingmar Persson, båda Göteborgs universitet. SBC har ett särskilt samarbetsavtal med motsvarande centrum i Oxford, The Oxford Uehiro Centre for Practical Ethics.

– SBC är framför allt inriktat på forskning, men det erbjuder också viss utbildning i medicinsk etik och en särskild uppdragsutbildning för Sveriges kommuner och landsting i etisk handledning, säger Torbjörn Tännsjö, föreståndare för SBC.

Till centret finns en grupp forskare knutna – forskarna, filosofie doktorerna Gustaf Arrhenius, Åsa Carlson och Ulrik Kihlbom. Till SBC hör också fil.dr Claudio M. Tamburrini, som särskilt arbetar med idrottsfilosofiska frågor.

SBC inleder i höst ett EU-finansierat forskningsprojekt där etiska aspekter på ”human enhancement”, det vill säga försök att med medicinsk teknik förbättra mänsklig prestationsförmåga, ska studeras. Projektet genomförs i samarbete med forskare i England, Nederländerna och Italien. SBC ska särskilt studera frågor om medicinska metoder att höja idrottslig prestationsförmåga och försök att förlänga den mänskliga livslängden.

Den 23 – 24 maj genomförs en internationell konferens om idrottsmedicinens etik där frågan ställs om vilka medicinska åtgärder som är legitima för att förbättra den mänskliga prestationsförmågan. I konferensen deltar framstående bioetiker från bland annat. Kanada (Susan Sherwin), England (Julian Savulescu) och Tyskland (Christian Lenk).

Kontaktinformation
För ytterligare information:
Torbjörn Tännsjö, tfn 08-16 33 45 mobil 0707-97 66 13 e-post torbjorn.tannsjo@philosophy.su.se
Maria Erlandsson, pressekreterare Stockholms universitet tfn 08-16 39 53 mobil 070-230 88 e-post: maria.erlandsson@eks.su.se

http://www.philosophy.su.se/sbc/sbc2.htm

Olle Eriksson har under sitt avhandlingsarbete studerat kvinnor som sökt hjälp mot svåra premenstruella besvär, såsom irritabilitet, nedstämdhet och försämrad impulskontroll.

– 75 procent av alla menstruerande kvinnor uppger att de har humörbesvär före mens och tio procent önskar hjälp för sina symptom. För de värst drabbade är besvären allvarligt handikappande i vardagen, säger Olle Eriksson, som anser att premenstruella besvär är ett till stora delar dolt folkhälsoproblem med betydande konsekvenser för de drabbade och för samhället.

Eftersom man inte funnit några skillnader i hormonnivåer eller hormoninsöndringsmönster mellan kvinnor med svåra besvär och symptomfria kvinnor, talar allt för att en skillnad i hjärnans känslighet för hormonsvängningar är avgörande för framkallandet av besvären. För att testa denna hypotes genomförde Olle Eriksson en studie där en grupp kvinnor med svåra premenstruella besvär och en grupp kvinnor utan besvär fick en östrogeninjektion tidigt under menstruationscykeln, varefter hjärnans svar i form av insöndringen av hormoner som påverkar äggstockarna studerades. Resultatet visar att svaret i gulkroppsstimulerande hormon skilde sig mellan grupperna och att hormonsvaret hos kvinnorna med premenstruella besvär var starkt kopplat till graden av besvär.

– Det är första gången detta har visats, säger Olle Eriksson.

I en unik studie användes ett nytt sätt att pröva teorin att premenstruella humörsymptom är kopplade till hjärnans serotoninsystem. Genom att ge en liten dos av förstadiet till signalsubstansen serotonin märkt med kol-11, en metod som utvecklats i Uppsala och som tidigare använts för att studera depressioner, kunde Olle Eriksson med PET-teknik (positronemissionstomografi) avbilda hjärnans upptag av förstadiet till serotonin när kvinnorna mådde bra och när de mådde dåligt.

– Vi fann starka samband mellan ett minskat upptag av serotoninförstadiet och en försämring av framför allt irritabilitet och nedstämdhet, säger Olle Eriksson.

Avhandlingen innehåller också en mindre läkemedelsstudie som visar att ett serotoninförstärkande medel skulle kunna fungera vid svåra premenstruella besvär, utan att orsaka de biverkningar i form av minskad lust och oförmåga till orgasm som vanliga så kallade SRI- och SSRI-preparat ibland kan ge. Olle Eriksson har också prövat en tidigare hypotes att kvinnor med premenstruella besvär skulle ha högre nivåer av manliga könshormoner i blodet (och därmed också en ökad förekomst av den speciella äggstockstyp med många små äggblåsor som ofta ger upphov till högre nivåer av manliga könshormoner) men forskningsstudien gav inget stöd för denna hypotes.

– Mina resultat leder inte till någon ny revolutionerande behandling, men vi har kommit lite närmare svaret på vad som orsakar svåra premenstruella humörbesvär, säger Olle Eriksson.

Kontaktinformation
Olle Eriksson kan kontaktas på 018-611 57 77 eller olle.eriksson@kbh.uu.se

I doktorsavhandlingen ”Skolreformernas dilemman” undersöker pedagogen Daniel Sundberg vad som egentligen blivit av reformer som genomförts för att möta nya omvärldsförhållanden. Genom såväl historiska som samtida perspektiv analyserar han hur de tidsmässiga villkoren för skolans undervisning förändrats sedan folkskolans etablering och förändras med pågående reformer. Den moderna skolans undervisning upprätthöll en skolordning som byggde på långsiktiga, lineära och rationella tidsprinciper. Dessa utmanas idag av flexibilitetens, valfrihetens och variationernas imperativ.

Daniel Sundberg har följt fyra olika fallskolor i deras förändringsarbete med en pågående reform för grundskolan. Under en försöksperiod på fem år har skolor getts friheten att fritt disponera och reglera tiden i skolan. Fallstudierna visar på vilka svårigheter och dilemman som verksamma i skolan har att hantera när skolans tidsordning förändras. Den ”nya flexibiliteten” som reformen möjliggör kan öppna upp för olika lokala sätt att organisera tiden i skolan, men ökade krav på dynamisk samverkan och individualiserad undervisning kan också leda till en intensifiering och en splittrad arbetssituation för både skolledare, lärare och elever. Avhandlingen belyser utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv skolans förändringsproblematik: varför är det så svårt att förändra skolan och varför blir resultatet av reformer sällan det som olika reformaktörer tänkt sig? Vad påverkar olika reformprocesser på internationellt, nationellt och lokalt plan och hur kommer skolans framtid att formas i ett alltmer informations- och kunskapsintensivt samhälle?

Daniel Sundberg är lärare och allmändidaktiker med intresse för utbildningssystems och skolors förändring. Har sedan 1999 varit doktorand vid Institutionen för pedagogik vid Växjö universitet, där han också undervisar och bedriver forskning.

Avhandlingen försvaras fredagen 20 maj, 2005, kl. 10:00. Disputationen äger rum i sal Homeros, Pelarplatsen 1, Växjö universitet. Opponent är professor Agneta Linné, Örebro universitet.

Kontaktinformation
Kontakta: Daniel Sundberg, telefon: 0470-70 89 57, 0709-69 76 50 eller e-post: Daniel.Sundberg@iped.vxu.se

Beställ boken från: Kerstin Brodén, Växjö University Press,
telefon 0470-70 82 67 eller e-post: Kerstin.Broden@adm.vxu.se

Praktiska upplysningar: Marianne Thureson, forskningssekreterare på Institutionen för pedagogik, telefon: 0470-70 89 18 eller e-post: Marianne.Thureson@iped.vxu.se

Fokus på eftersatt område
– Inom den akademiska världen har väg- och banteknik varit svagt representerat de senaste åren. Bland annat har flera högskolor tagit bort professurer inom området. Därför känns det positivt att VTI i samverkan med KTH har möjlighet att inrätta två nya professurer inom området, säger Marianne Grauers, forskningschef vid enheten Väg- och banteknik på VTI.

Skilda inriktningar
Professuren vid VTI kommer ha särskild betoning vid metoder och tekniker för projektering och konstruktion av tillgängliga, säkra och uthålliga vägar och banor. Professuren vid KTH kommer att ha fokus tekniska studier av byggande, drift och underhåll av tillgängliga, säkra och uthålliga vägar och banor.

– Vi vill stärka vår kompetens och bli mer attraktiva på marknaden, både internationellt och nationellt. Personen som kommer att inneha tjänsten ska självständigt bygga upp och leda forskning samt ha en viss del undervisning inom grund- och forskarutbildningen.

Kontaktinformation
Marianne Grauers, forskningschef VTI, 070-632 18 20

Långa väntetider har under många år varit ett omdiskuterat problem i hälso- och sjukvården. Den 1 november 2005 träder en ny vårdgaranti i kraft som ger patienter möjlighet att kostnadsfritt få hjälp att byta vårdgivare om väntetiden till behandling blir längre än tre månader. En motsvarande garanti gällde mellan 1992 och 1996 för tolv olika åtgärder. I Marianne Hannings avhandling undersöks vilka effekter denna garanti hade och vilka erfarenheter den gav.
– Det är viktigt att ta lärdom av tidigare erfarenheter, så att man nu bygger ett system som fungerar bättre, säger Marianne Hanning, som till vardags arbetar med databasen för väntetider på Sveriges Kommuner och Landsting som hälsoekonom.
Avhandlingen bygger på uppgifter om väntetider och vårdproduktion från sjukhusen, specialstudier inom gråstarrkirurgi samt enkäter till verksamhetschefer vid de kliniker som berördes av garantin. Resultaten visar att vårdgarantin innebar klara förbättringar av väntetiderna under de två första åren, men att den inte långsiktigt kunde hantera balansen mellan ökad efterfrågan och besparingskraven inom sjukvården i mitten av 1990-talet. När garantin avslutades var väntetiderna i nivå med utgångsläget. Däremot blev den risk för felaktiga prioriteringar och undanträngning av patientgrupper som kritiker betonade aldrig något omfattande problem.
– Min studie visar snarare att man från läkarhåll fann det allt mer besvärande att tillämpa kriterierna i vårdgarantin i takt med bättre behandlingar och ökad efterfrågan och därför valde att inte längre stödja den, säger Marianne Hanning.
De enheter som inte kunde leva upp till garantin drabbades inte heller av några sanktioner och patientintresset var lågt, sannolikt på grund av bristande information. Detta gjorde också att de förhoppningar som fanns om en regional utjämning av operationsfrekvenser och väntetider inte infriades. Men trots detta är vårdgaranti ett positivt laddad begrepp som politiskt är svårt att avskaffa, menar Marianne Hanning. Men innehållet kan förändras.
– Köer och väntetider är ett mångfacetterat problem. Lösningen ligger därför inte i en enda åtgärd. Vårdgarantier kan liknas vid ett politiskt beslutspaket som kan innehålla olika styrmedel. Om de blir lyckade eller inte avgörs av hur väl man med lyckas angripa väntetidernas orsaker med dessa styrmedel, säger Marianne Hanning.

Kontaktinformation
Marianne Hanning kan kontaktas på 08-452 7658, 070-319 7658 eller marianne.hanning@skl.se

Satsningen i Stockholm blir det fjärde utländska college som National University of Singapore (NUS) startar i miljöer där nya företag vuxit fram i nära samverkan med omgivande universitet, och deras första i Europa. Sedan tidigare finns deras college i Silicon Valley och Bio Valley i USA och i Shanghai. Totalt har två hundra studenter gått programmen.

– Samarbeten som det här är helt i linje med den nya internationella trenden att skapa nära funktionella nätverk mellan universitet med likaratade visioner och mål. National University of Singapore är ett internationellt toppuniversitet med en extremt väl utvecklad entreprenörsanda. KTHs utbytesstudenter och personal har många goda erfarenheter av samverkansprojekt med kollegor därifrån, säger KTHs rektor Anders Flodström.

Studenterna från Singapore kommer att arbeta ett år vid nystartade teknikföretag i Stockholmsregionen, bland annat vid Kista Science City. Parallellt ska de studera entreprenörskap och teknikrelaterade ämnen på KTH och vid Stockholm School of Entrepreneurship (SSES) som är ett samarbete mellan KTH, Handelshögskolan i Stockholm, Karolinska Institutet och Konstfack.

Närheten till stora internationella företag som Ericsson och Nokia, det stora antalet nystartade teknikföretag i Kista och Sveriges och KTHs goda rykte inom IT-området ligger bakom NUS val av Stockholm.
– KTH är ett framåtblickande tekniskt universitet med mycket gott rykte och vi är glada över möjligheten att få samarbeta med dem under många år framåt, säger professor Choon Fong Shih, rektor vid NUS.

Målet är att ge studenter möjligheten att utvecklas till duktiga entreprenörer genom att ta del av de entreprenöriella och akademiska kunskaperna på platser där nya företag vuxit fram i nära samverkan med omgivande universitet. De företag som deltar i samarbetet är därför en viktig del i NUS College in Stockholm, som det officiella namnet är. I den första gruppen företag som deltar finns Formpipe som arbetar med dokumenthantering på Internet och Attana som utvecklar biosensorer – båda bildade under de tre senaste åren. Såväl chansen att undersöka nya affärsmöjligheter i Singapore med omnejd som möjligheten till forskningssamarbeten gör satsningen mycket intressant, menar företrädare för företagen.

Tisdag 17 maj undertecknar de båda universitetens rektorer avtalet vid en ceremoni på KTHs bibliotek, Osquars backe 31 på Campus Valhallavägen. Förutom inbjudna representanter för företag och universitet deltar även Dr Tony Tan, Singapores vice premiärminister med ansvar för universitetsfrågor.

Kontaktinformation
Mer information
Anders Flodström rektor på KTH: 08-790 7001,
070-649 44 88, rektor@kth.se
Ramon Wyss, vicerektor för internationella utbildningsfrågor på KTH: 08- 5537 8210, wyss@kth.se

Björn Sandahl behandlar i sin avhandling i pedagogik frågan om läro- och kursplanernas betydelse för den faktiska idrottsundervisningen.

Syftet har varit att jämföra idrottsämnets målsättningar och innehåll i läro- och kursplaner med idrottslärarkårens egen uppfattning och försöka förklara hur eventuella skillnader dem emellan har uppstått under 1900-talets andra hälft.

Studien har visat att läro- och kursplaner under perioden till stor del varit ”ett barn av sin tid”. De samhällsförändringar som inträffat i Sverige under 1900-talets andra hälft har satt ett ganska tydligt avtryck i läro- och kursplaner för idrottsundervisningen med förändringar av i synnerhet ämnesinnehållet som följd.

När det gäller målsättningarna delade man i stort läroplanens värdegrund men i fråga om innehållet så inriktades undervisningen främst mot bollspel, gymnastik, fysisk träning och fri idrott. Samtidigt förespråkade läroplanen ett brett spektrum av olika idrottsliga aktiviteter.

En av orsakerna till detta kan vara tillgången till lokaler och redskap, vilket lett till att undervisningen inriktats mot aktiviteter som kan utföras i en gymnastiksal eller på enkel gräsplan. En annan orsak kan vara inflytandet från olika intressenter, alltså de organisationer som haft intressen att bevaka i idrottsundervisningen. Där har Riksidrottsförbundets inflytande varit betydande. Vidare har en majoritet av idrottslärarna haft en bakgrund i föreningsidrotten.

Resultaten visar också att inte bara lärarnas utan även elevernas idrottserfarenhet haft stor betydelse för planering och uppläggning av undervisningen, vilken därmed anpassats efter dem som redan var aktiva på fritiden. De elever som behövde idrottsundervisningen mest, de på fritiden fysiskt inaktiva, var alltså de som haft minst att säga till om beträffande undervisningens innehåll.

Avhandlingsarbetet har varit ett tvärvetenskapligt projekt som inte bara haft till uppgift att studera ungdomarnas fysiska aktivitet utan även deras hälsostatus och fysiska status.


Doktorsavhandlingens titel: Ett ämne för alla? – Normer och praktik i grundskolans idrottsundervisning 1962-2002

Disputationen äger rum fredag den 20 maj kl. 13.00 i Idrottshögskolans aula, Lidingövägen 1. Opponent är Patrik Göransson från IPD, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
Björn Sandahl kan nås på tfn 08-402 22 47, 070-283 55 01 eller e-post bjorn.sandahl@ihs.se

Enligt en omdiskuterad evolutionsbiologisk teori kan honor para sig först och välja fäder till sin avkomma senare, genom så kallat kryptiskt honligt val. Honor skulle till exempel kunna välja mellan spermier från olika hanar de parat sig med eller variera väntetiden mellan parningarna. Kryptiskt honligt val skulle också kunna förklara varför hanar utför uppvaktningsbeteenden som stimulerar honorna under själva parningen: Helt enkelt för att öka chansen att bli valda som fäder.

Martin Edvardsson visar i sin avhandling att kryptiskt honligt val förekommer hos två skalbaggsarter. Mjölbaggen (Tribolium castaneum) föredrar att använda spermier från hanar som stryker kanterna av deras täckvingar med sina ben under parningen. Ju fler benstrykningar en hane utförde under en parning desto större andel av avkomman befruktades av hans spermier när honan parade sig med två hanar.
– Och när jag manipulerade honornas uppfattning av benstrykningarna genom att förkorta vissa hanars ben hade benbeteendet ingen effekt, säger han.

Hos fröbaggarna (Callosobruchus maculatus) handlar det istället om att släcka honans törst. Honan får vatten från hanarnas sädesvätska och parar sig därför när de är törstiga. Hanarna överför uppemot 10 procent av sin kroppsvikt vid parningen.
– Genom att ge honorna en stor mängd vatten kan de fördröja honornas nästa parning och minska risken att deras spermier måste konkurrera med spermier från andra hanar, förklarar Martin Edvardsson.

Hos fröbaggarna skadas dock honorna av taggar på hanarnas könsorgan och sparkar därför hanarna under parningen. Enligt en tidigare förklaring skulle skadorna göra att honorna väntar länge innan de parar sig igen, eller att de lägger äggen snabbare. Därmed skulle hanens chans att bli far öka. Martin Edvardsson resultat ger dock inget stöd för denna förklaring.

-Taggarna fungerar förmodligen istället som ett ankare som utvecklats eftersom det är viktigare för hanar som parar sig att förhindra andra hanar att knuffa undan dem än att undvika att skada honorna.

Kontaktinformation
Martin Edvardsson kan kontaktas på 018-471 6490, eller Martin.Edvardsson@ebc.uu.se

Utöver vanliga kondylom, dvs. vårtor vid framför allt könsorganen, orsakar mänskligt papillomvirus ca 500 dödsfall årligen i Sverige pga. livmoderhalscancer. Drobni tillhör en forskargrupp som för första gången i världen påvisat att laktoferrin, som bl.a. finns i bröstmjölk, är ytterst verksamt för att reducera infektioner av detta virus.

Idag finns det få antivirala preparat som effektivt kan förhindra vårtor och kondylom. Genom en helt nyutvecklad metod och med odlade celler visar avhandlingen att laktoferrin från antingen människo- eller komjölk effektivt reducerar både antalet viruspartiklar som är bundna till celler och antalet partiklar som lyckats ta sig in i en värdcell.

Avhandlingen visar att papillomvirus använder heparansulfat, ett slags speciella sockerstrukturer på cellytan, för att fästa där. Genom att tillsätta heparansulfat till virus före angreppet reducerade man antalet infekterade celler genom att det lösta heparasulfatet band till viruspartiklarna och på så sätt hindrade dem att binda till värdcellerna. Dessa resultat leder till ökad kunskap om vilka mekanismer papillomvirus använder för infektion och kan därmed leda till utveckling av nya läkemedel.

Peter Drobni är född och uppvuxen i Grängesberg, utbildad till molekylärbiolog i Umeå och numera doktorand vid avdelningen för virologi, tel. 076-813 84 73, epost: peter.drobni@climi.umu.se

Avhandlingen läggs fram vid Inst. för klinisk mikrobiologi, virologi, och har titeln PAPILLOMAVIRUS BINDING AND ENTRY. The heparan sulfate receptor and inhibition by lactoferrin.
Disputationen äger rum kl 09.00 i Major Groove, by. 6L, NUS. Fakultetsopponent är professor Pierre Coursaget. Laboratoire Virus, Vectorisation et Imagerie de Ciblage, Frankrike.

Platser för lek, upplevelser och möten är en studie om barns tillgång till sin närmiljö. Studien handlar om relationen mellan vuxensamhälle och barnsamhälle: om olika maktperspektiv och vem som har rätt till närmiljön. Här finns en intressekonflikt där bl.a. trafiken konkurrerar med barnen om miljön – på barnens och miljöns bekostnad.

Studien bygger på deltagande miljöobservationer och intervjuer med barn i fyra bostadsområden. Författaren gör en ingående analys av barnens handlingar och upplevelser. Närmiljöns betydelse som informell lärandemiljö betonas. Barnens utsagor ger en bild av om och hur de använder olika platser, vad de gör – lek och aktiviteter – vilka möten som sker och vad de tycker om sitt bostadsområde.

Mia Heurlin-Norinder har bakgrund som fritidspedagog och har arbetat med barn och ungdomar i många olika verksamheter. Hon är högskoleadjunkt vid institutionen för samhälle, kultur och lärande vid Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) och ingår i den kulturvetenskapliga forskningsgruppen vid LHS.

Doktorsavhandlingens titel: Platser för lek, upplevelser och möten
– Om barns rörelsefrihet i fyra bostadsområden

Disputationen äger rum fredag 13 maj kl. 10.00 i Konradsbergsaulan, Lärarhögskolan i Stockholm, Konradsbergsgatan 7B

Mia Heurlin-Norinder kan nås på 08-737 55 92 eller mia.heurlin-norinder@lhs.se

Här finns rebelliska och radikala drag med föreställningar om att vara oberoende, vild och potent. Det innebär även att värna om det fria och livsnjutande som finns i brädåkningen.

Åssa Bäckströms avhandling handlar om hur mening och identitet skapas genom brädåkande. Åsa Bäckström menar att relationen mellan identitet, lärande och kultur är stark. Kulturen sätter spår i individen, liksom individen sätter spår i kulturen. Författaren visar att idealen inom brädåkningskulturen kommit att stå som förebild även för föräldragenerationen. Detta återspeglas i vår kultur framförallt genom media och i reklam.

Studien fokuserar skateboardkulturen. Den etnografiska studien har en tvärvetenskaplig bredd. Här möts idrottsforskning, ungdomskultur-forskning och pedagogik som kulturveten-skap. Meningsskapande studeras som informella lärprocesser och kultur och identitet används som centrala teoretiska begrepp.
Boken riktar sig exempelvis till lärare och ledare inom idrotts- och fritidssektorn. Den vänder sig även till dem som är intresserade av ungdomskultur och hur mening och identitet skapas – trendforskare, reklammakare, etnologer m.fl.

Åsa Bäckström är verksam vid Idrottshögskolan i Stockholm och medlem i forskningsgruppen för pedagogik, idrott och fritidskultur vid Lärarhögskolan i Stockholm.

Doktorsavhandlingens titel: Spår. Om brädsportkultur, informella lärprocesser och identitet.

Åsa Bäckström kan nås på 08-737 55 85 eller asa.backstrom@lhs.se

Växt- och djurplankton befinner sig längst ner i den akvatiska näringsväven och utgör en viktig transportväg för PCB från vatten in i marina organismer. Upptaget av PCB i plankton spelar därför en stor roll för hur mycket som till sist hamnar i exempelvis fisk och fågel och därför är modeller som beskriver upptaget av miljöföroreningar från vatten viktiga vid exempelvis riskbedömningar av förorenade vatten.

Miljövetaren Anna Sobek har i sin forskning vid Stockholms universitet visat att det framför allt är vattenkoncentrationen av PCB som avgör halterna i plankton och att till exempel djurplanktons födointag inte har någon effekt på dess PCB-upptag. Dessa resultat innebär att förekomst av PCB, och även andra liknande miljögifter, i botten av den akvatiska näringsväven kan beskrivas med en enkel funktion baserad på vattenkoncentrationen och kända egenskaper hos PCB. En konsekvens av resultaten från hennes forskning är att osäkerheten i de modeller som i dag används för att beskriva PCB-halter i marina näringsvävar kan minskas. Därmed kan man i framtiden med större precision bedöma hur mycket miljöföroreningar koncentreras i marina organismer.


Doktorsavhandlingens titel: Uptake processes of polychlorinated biphenyls at the base of the pelagic food web.

Disputationen äger rum fredag den 20 maj, kl. 10.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati. Opponent är professor Derek Muir från National Water Research Institute, Environment Canada.

Kontaktinformation
Anna Sobek nås på telefon 08-674 7269 (Institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM, 106 91 Stockholm), 0730 463416 eller e-post: anna.sobek@itm.su.se

Att mottagaren, t.ex. räddningstjänsten, kan lokalisera var mobiltelefoner ringer ifrån, att skattedeklarera på Internet och betala parkeringsavgiften med SMS. De är några innovationer som Estland var först ut med att introducera.

Hur lyckades då ett fattigt, litet post-sovjetiskt land på kort tid nå sådana framgångar? Per Högselius, forskare i innovation och även verksam vid CIRCLE på Lunds universitet samt avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria, KTH, beslöt sig utforska ämnet. Att nästan ingen tidigare ägnat sig förstå hur innovationer går till i det post-sovjetiska Europa gjorde uppgiften extra intressant.

– Efter att ha djupintervjuat ett 60-tal innovatörer och andra nyckelpersoner inom den estniska telekomsektorn, framträder två tydliga mönster. För det första har förvånansvärt många en solid bakgrund i de gamla sovjetiska forskningsinstituten och universiteten. Det är förvånande, eftersom man tidigare hävdat att det sovjetiska inte haft någon positiv betydelse, menar han.

– Trots en destruktiv transformationsprocess har dessa personer på ett kreativt sätt anpassat sin erfarenhet så att den kommit till stor nytta i Internet- och mobilteleåldern och i ett marknadsekonomiskt samhälle som skiljer sig radikalt åt från Sovjettiden, förklarar Per Högselius som för övrigt är den förste att disputera inom ämnet Innovation i Lund.

Dessutom framkom att de nära kontakterna med Finland och Sverige spelat en avgörande roll, inte bara i form av stort handelsutbyte och stora utlandsinvesteringar, utan också till exempel genom att nyckelpersonerna i kreativa estniska innovationsprojekt i typfallet vistats en längre tid i något nordiskt land.

– Student- och forskarutbyte är en underskattad mekanism vad gäller att lära av utländska innovationssystem, tillägger Per Högselius och understryker att Estland till mångas förvåning verkligen lyckats skapa världsledande innovationer inom flera nischer inom Internet och mobiltelefoni.

Per Högselius disputerar med avhandlingen ”The Dynamics of Innovation in Eastern Europe -Lessons from Estonia” fredagen den 13 maj kl 13:15 i Stora Hörsalen, Ingvar Kamprad designcentrum, Sölvegatan 26, Lunds Tekniska Högskola.

Om ämnet innovation:
Verksamhetsområdet Innovation studerar vad som driver fram innovationer och teknisk förändring och vilka konsekvenser dessa får för jobb och tillväxt. I Lund finns forskningsbetoning på innovationssystem, d v s de organisationer och institutioner som påverkar innovationsprocessen.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Per Högselius, tel 046-222 78 48, per.hogselius@circle.lu.se, eller Charles Edqvist, professor i Innovation, tel 046-222 39 31, Charles.Edquist@innovation.lth.se

I sin doktorsavhandling berättar Elisabeth Engberg om fattigvårdens historia i ett nordsvenskt landsbygdssamhälle under 1800-talet men väcker också frågor om samhällsutveckling, samhällsdebatt och samhällsförändring i ett vidare perspektiv. Med Skellefteå socken som exempel diskuterar hon hur fattigvården utformades på sockennivå och bynivå, i nära samspel med det omgivande samhället. Blicken riktas också mot understödstagarna själva och deras livssituation när de försörjdes av fattigvården. Vilka var de individer och hushåll som fick understöd från samhället och vad var det som äventyrade just dessa personers möjlighet att klara sin egen försörjning?

Fattigvården bars av en djupt rotad plikt att samhället skulle ta hand om sina fattiga och blev tidigt en angelägenhet för den lokala självstyrelsen. Varje socken hade laglig skyldighet att försörja sina ”egna fattiga” men gavs samtidigt stor frihet att utforma sin fattigvårdspraxis efter lokala förutsättningar. Artonhundratalssamhällets sociala omsorg präglades av sin tids normer och föreställningar och begränsades av balansen mellan behov och resurser. I Skellefteå delegerades det praktiska ansvaret för de fattigas försörjning till socknens byar. Att det sociala ansvarstagandet så tydligt förankrades i lokalsamhället och knöts till samhörigheten med hemorten skapade goda förutsättningar för en inbördes solidaritet i byn. Det gör det också möjligt att tala om ett lokalt socialt medborgarskap, långt innan framväxten av ett medborgarskap i modern mening. Samtidigt skapade det lokala fattigvårdsansvaret ett ökat behov av att tydliggöra gränserna för tillhörighet och utanförskap, i den egna samhällsgemenskapen, men också gentemot andra.

De allra flesta av understödstagarna tillhörde landsbygdssamhällets lägre skikt och levde förmodligen på marginalerna redan innan de blev föremål för fattigvård. Vanligtvis var de män och kvinnor med bräckliga och resurssvaga sociala nätverk, och få anhöriga i livet. Könsfördelningen var relativt jämn, även om det fanns en tydlig kvinnlig dominans i de äldre åldersgrupperna och bland de ogifta. Barndomen, den yngre medelåldern och ålderdomen framstår som de faser i livscykeln när behovet av stöd från fattigvården var som störst. För många individer i medelåldern kunde fattigdomsproblematiken kopplas samman med en tung försörjningsbörda, ofta fördjupad av sjukdom eller handikapp.

De stora barnfamiljernas understödsbehov kom allra tydligast till uttryck i anslutning till 1830-talets och 1860-talets missväxtperioder, som slog hårt mot Skellefteå socken och stora delar av Norrland. Bland de äldre understödstagarna förstärktes ålderdomens begränsningar inte sällan av sjukdom, en makes död eller sviktande stöd från anhöriga. Både bland äldre och yngre understödstagare kunde understödsberoendet också höra samman med en social marginalisering till följd av att de, eller deras närstående på något sätt avvek från lokalsamhällets etablerade normer. Då som nu handlade fattigdom inte enbart om brist på materiella resurser, utan kan även kan associeras med socialt utanförskap och bristande delaktighet i lokalsamhället.

Fredagen den 20 maj försvarar Elisabeth Engberg, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln I fattiga omständigheter. Fattigvårdens former och understödstagare i Skellefteå socken under 1800-talet. Disputationen äger rum kl 10.00 i Hörsal F, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Loftur Guttormsson, professor i historia vid Iceland University of Education, Reykjavik.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta gärna Elisabeth Engberg,
tel 070-242 53 54, 0916-10229 eller 090-786 99 46
eller e-post elisabeth.engberg@ddb.umu.se