Äldreomsorgen i Sverige har sedan 1990-talet reducerat antalet platser i särskilda boenden, minskat servicenivån för de äldre samt inriktats mot att främst hjälpa de mest behövande. Samtidigt har kommunerna fått svårare att finansiera offentlig omsorg. För vårdarna har detta inneburit en försämrad arbetssituation med tyngre och mer krävande arbetsuppgifter.
Elisabeth Häggström har i sin doktorsavhandling intervjuat vårdare inom kommunal äldreomsorg och redovisat deras upplevelser innan samt efter två års intervention med utbildning och handledning. Avhandlingen visar att vårdare känner otillfredsställelse i arbetet, att de inte räcker till, har känslor av svek etc. Avhandlingen betonar vikten av utbildning och handledning inom äldrevården och att vårdare känner stöd och bekräftelse av en närvarande arbetsledning och av samhället. Det visades även vara viktigt att vårdare blev medvetna om att de är en del i ett helt system och inte själva står ansvariga för den rådande situationen inom äldreomsorgen.
Inom ramen för avhandlingen gjordes också en intervjustudie med anhöriga. Även de anhöriga kände ett svek från samhället genom att de kände krav att ta större ansvar över de äldre än vad de egentligen ville samtidigt som de upplevde ett utanförskap när de gällde omsorgen om sina nära.
Elisabeth Häggström presenterar två av sina delstudier i avhandlingen vid Hälso- och sjukvårdsstämman i Stockholm den 20 april.
Avhandling:
Municipal care for older people
Författare:
Elisabeth Häggström, institutionen för klinisk neurovetenskap, arbetsterapi och äldrevårdsforskning (NEUROTEC), Karolinska Institutet
E-post: Elisabet.Haggstrom@hig.se
Disputation:
Torsdag 28 april kl. 13, i föreläsningssal M63, Medicingatan 3, plan 6, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
Avhandlingens abstract finns på:
http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-186-5/
Att insulin kan ge skilda effekter i olika vävnader samt i olika skeden av utvecklingen är känt. Hur insulinet framkallar de olika effekterna är däremot inte helt klarlagt. Det är sedan länge känt att det finns två olika former av insulinmottagare på cellen, men inga skillnader i cellrespons har tidigare kunnat visas. Sabine Uhles har i sin doktorsavhandling studerat hur insulin påverkar betacellerna i pankreas och har nu visat att de två receptorerna ger olika respons i cellen. När insulin aktiverar IR-A receptorn bildas mer insulin medan IR-B aktiverar andra gener. IR-B receptorn aktiverar genen för beta-cell glukokinas (betaGK) samt genen för c-fos och detta sker via helt åtskilda mekanismer i cellen. Insulin aktiverar de olika generna selektivt genom olika signaleringsvägar och det kan ske simultant i samma cell.
– Våra resultat har gett en ökad förståelse för betacellernas biologi och fysiologi och vi hoppas att de kan leda till nya strategier inom behandlingen av typ 2 diabetes, säger Sabine Uhles, doktorand vid institutionen för molekylär medicin, Karolinska Institutet.
Avhandling:
Selective insulin signalling in the pancreatic beta-cell via the two insulin receptor isoforms
Författare:
Sabine Uhles, institutionen för molekylär medicin, Karolinska Institutet, tfn 08-517 757 27,
e-post: sabine.uhles@molmed.ki.se
Disputationen har ägt rum.
Avhandlingens abstract finns på:
http://diss.kib.ki.se/2005/91-7140-258-6/
De flesta bakterier som orsakar urinvägsinfektion har förmåga att omvandla nitrat till nitrit, det ämne som används för att diagnostisera infektionen med urinstickor. Surgörning av nitrit leder till bildning av kväveoxid (NO) och andra ämnen vilka har antibakteriella egenskaper. Surgörning av urinen har också använts i traditionell medicin under lång tid för att behandla eller förebygga urinvägsinfektion. Exempel på medel som använts för detta är C-vitamin. Trots den långa erfarenheten är mekanismen för eventuellt gynnsamma effekter av surgjord urin inte klarlagd.
I Stefan Carlssons avhandling från Karolinska Institutet presenteras en ny och alternativ förklaring till bakteriehämmande effekter av surgjord urin, som innebär en icke-enzymatisk produktion av NO och andra giftiga kväveoxider från substratet nitrit. Icke-enzymatisk NO-bildning sker överallt där nitrit finns närvarande i en reducerande/sur miljö och tycks utgöra en del av ett uråldrigt försvar mot patogener (sjukdomsframkallande bakterier).
– Det är vår förhoppning att dessa kunskaper ska leda fram till helt nya farmakologiska principer för behandling av urinvägsinfektioner, säger Stefan Carlsson.
Urinvägsinfektion är en av de vanligaste orsakerna till att man söker kontakt med vården idag. Utveckling av alternativa antibiotika med andra verkningsmekanismer än de traditionella är ett högprioriterat område med tanke på den snabba resistensutvecklingen bland urinvägspatogenerna som nu pågår.
Avhandling:
Antibacterial effects of nitrite in urine
Författare:
Stefan Carlsson, institutionen för kirurgisk vetenskap, Karolinska Institutet, tfn 070-487 11 06, e-post: stefan.carlsson@kirurgi.ki.se
Disputation:
Fredag 22 april 2004, kl 9, Aulan, Magnus Huss-kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Solna
Avhandlingens abstract finns på:
I debatten framförs ofta olika former av samarbeten mellan grupper av medborgare och organisationer i den offentliga förvaltningen som en möjlig dellösning på problemet med ökande behov och minskande resurser inom olika serviceområden. Samtidigt är kunskapen om både förutsättningarna för och konsekvenserna av sådana samarbeten begränsad.
Sociologen Elisabet Lindberg argumenterar i sin avhandling vid Stockholms universitet för att sådana samarbeten kostar. Genom att jämföra fyra olika samarbetsprojekt pekar hon på att långsiktigt hållbara samarbetslösningar förutsätter att resurser satsas på att utveckla samarbetsformen i sig. I de processer där mer resurser satsades på att hitta fram till en bra samarbetslösning utvecklades en dialog mellan parterna som bidrog till en större tillit och en bättre förståelse för samarbetspartens utgångspunkter. Detta medförde i sin tur att dessa medborgare kände att deras engagemang hade betydelse för både processen i sig och resultatet av den. Det är ett resultat som problematiserar bilden av medborgarnas frivilliga arbetsinsatser som en outnyttjad resurspotential. Speciellt gäller det om man – som ofta framhålls i den offentliga debatten – vill att engagemanget ska leda till en känsla av delaktighet.
Elisabet Lindberg visar också att de studerade samarbetsprojekten till stor del styrdes av tjänstemännens inställning till medborgarnas engagemang och samarbetet som arbetsform. Utifrån detta resultat menar hon för att det finns skäl att lyfta fram tjänstemännens betydelse i den demokratiska processen. Om man vill förbättra medborgarnas möjligheter till inflytande i samhället menar hon att det är viktigt att få tjänstemännen att vilja samarbeta med medborgarna. Om tjänstemännen inte bjuder in till samarbete riskerar frågan i avhandlingens titel att förvandlas till ett desillusionerat konstaterande.
Doktorsavhandlingens titel: Vad kan medborgarna göra? Fyra fallstudier av samarbetsformer för frivilliga insatser i äldreomsorg och väghållning.
Disputationen äger rum fredagen den 22 april i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati.
Opponent är professor Per Selle, Institutt for samanliknande politikk och Rokkansenteret, Universitetet i Bergen.
Kontaktinformation
Elisabet Lindberg nås på telefon 08-161973, Sociologiska institutionen 106 91 Stockholm, eller e-post elisabet.lindberg@sociology.su.se.
– Fredsfrämjande insatser inom ramen för FN och EU är en av Försvarsmaktens huvuduppgifter. Därför är det viktigt att ta reda på mer om de mentala konsekvenserna av att tjänstgöra i sådana insatser, säger Per-Olof Michel.
Per-Olof Michels studie består av fyra delar. I den fjärde delstudien har han gått igenom register av nästan 40 000 personnummer och funnit att färre begår självmord bland svenska soldater med utlandstjänstgöring än bland en jämförbar grupp ur befolkningen som helhet.
I de övriga tre delstudierna har Per-Olof Michel gjort enkätstudier av 514 personer som tjänstgjorde i Bosnien under ett halvår 1996. Soldaternas hälsotillstånd mättes före avresan, direkt efter hemkomsten samt sex månader och ett år efter hemkomsten. Resultaten visar att en tredjedel av personalen utsattes för traumatiska händelser under tjänstgöringen. Psykisk ohälsa och posttraumatiska reaktioner var dock inte vanligt förekommande. Kamratstöd och avlastningssamtal var viktiga faktorer med positiv effekt på den psykiska hälsan.
– Det visar att ledarskapet är viktigt. Här kan vi utbilda våra ledare i avlastningssamtal, så att ledarna regelmässigt samlar gruppen efter en traumatisk händelse och tar reda på hur alla mår, berättar Per-Olof Michel.
Resultaten visar också att personlighetsstörningar var relativt ovanliga hos soldaterna. Det är troligen en följd av den selektion som görs av de soldater som åker iväg på utlandstjänst. De som trots allt hade personlighetsstörning hade oftare sämre hälsotillstånd ett år efter hemkomsten.
– Även om selektionen uppenbarligen fungerar rätt bra antyder studien att vi möjligen kan förbättra den ytterligare genom att se mer på individuell sårbarhet som till exempel personlighetsstörningar, säger Per-Olof Michel.
Per-Olof Michel är läkare och arbetar som försvarsöverpsykiater. Han har tidigare arbetat som överläkare inom psykiatrin i Värmland. På 1970-talet tjänstgjorde han även som officer inom försvaret.
Kontaktinformation
Per-Olof Michel, tel: 054-14 68 00, mobil: 070-720 16 62, hem: 054-15 16 92, e-post: per-olof.michel@mil.se
Glukos (enkelt socker) är det viktigaste näringsämnet för fostret, som ökar snabbt i vikt under den sista tredjedelen av graviditeten. Den gravida kvinnan anpassar sin ämnesomsättning med en ökad produktion av glukos och en minskad insulinkänslighet. Detta gör att glukos styrs över till fostret.
Efter födseln aktiveras barnets egna energireserver. Glukos fortsätter att vara en viktig energikälla, men barnet får nu också energi från sin egen fettförbränning. Barn som är födda för tidigt eller har en låg födelsevikt har små energidepåer och riskerar att få låga blodsockernivåer.
Barbro Diderholm har undersökt produktion av glukos och nedbrytning av fett hos friska gravida kvinnor med normalstora eller tillväxthämmade foster samt hos nyfödda barn som har fötts för tidigt eller haft en låg födelsevikt.
Resultaten visar att kvinnan kan öka sin glukosbildning och nästan fördubbla sin fettnedbrytning i det senare skedet av graviditeten. Den ökade fettnedbrytningen ger energi till modern och sparar glukos åt fostret. Kvinnor med normalstora foster och kvinnor med barn med låg födelsevikt bildade socker i samma omfattning. Fettnedbrytningen var dock minskad hos kvinnor med tillväxthämmade foster. Det visar att nedsatt fettomsättning kan vara en av flera orsaker till begränsad tillväxt hos foster.
Trots att för tidigt födda barn och barn med låg födelsevikt har små energidepåer visar Barbro Diderholms resultat att de under kortare perioder kan mobilisera glukos och fett i samma storleksordning som fullgångna normalstora barn.
– Men med tanke på deras små energidepåer är det viktigt att de får näringstillförsel tidigt och kontrolleras noga, säger Barbro Diderholm.
Barbro Diderholm arbetar som läkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon är specialiserad på pediatrik och neonatalvård.
Kontaktinformation
Barbro Diderholm, tel: 018-611 59 30, mobil: 0706-25 09 31, via Akademiska sjukhusets växel (018-611 00 00) kan hon sökas på personsökare 96757,
e-post: barbro.diderholm@kbh.uu.se
Skönhetskirurgi, eller estetisk kirurgi, är en snabbt växande bransch. Den första kliniken i Sverige öppnade i början på 1980-talet. Idag finns det mer än 30 kliniker som erbjuder estetisk kirurgi.
– De bedriver en verksamhet som väcker starka reaktioner hos många, konstaterar Anita Andersson, nybliven doktor vid Tema hälsa, Linköpings universitet.
Hon har studerat hur den estetiska kirurgin presenteras för att uppnå kulturell legitimitet. Vilka argument används för att den ska framstå som en möjlig, rimlig, valbar och meningsfull praktik?
Hennes material består dels av klinikernas egna presentationer, dels artiklar i veckopress och kvällstidningar. Det handlar både om att skapa berättigande och trovärdighet för denna verksamhet, och att få den att framstå som attraktiv för en bred publik.
Anita Andersson menar att tre kulturellt gångbara värden är centrala här, nämligen frihet, hälsa och naturlighet.
– Såväl förespråkare som kritiker av skönhetskirurgin förhåller sig till dessa allmängiltiga värden, men ger dem olika innehåll.
För förespråkarna är frihet just rätten att få välja hur man vill se ut. För kritikerna är frihet att känna att man duger som man är, att inte tvingas leva upp till några skönhetsideal.
Naturlighet är för förespråkarna att kunna välja en kropp som ser naturlig ut, som man känner sig bekväm i, även om den åstadkoms med kirurgiska ingrepp. För kritikerna är den icke skönhetsopererade kroppen naturlig.
Hälsa, slutligen, förknippas med självförtroende och psykiskt välbefinnande. För förespråkarna av estetisk kirurgi uppnås det just genom att man kan rätta till sina skavanker och känna sig som en vackrare människa. Kritikerna däremot anser att branschen i sig skapar dåligt självförtroende hos människor genom att fästa så stor vikt vid utseendet.
Enligt den estetiska kirurgins företrädare går skönhet att fastställa objektivt, oberoende av tidens växlingar och kulturella särdrag. De objektiva idealen existerar – och nu är de också tekniskt möjliga för alla att realisera. Samtidigt argumenterar branschen för den subjektiva valfriheten. Tack vare den estetiska kirurgin kan nu var och en få se ut precis som den vill, man behöver inte nöja sig med den kropp som man tilldelats.
Den estetiska kirurgin har möjligheter att växa ytterligare, tror Anita Andersson.
– Traditionellt har den stora målgruppen varit kvinnor, men nu riktar sig marknadsföringen även till män. Utseendet framställs som ett visuellt kapital som är viktigt för hur vi lyckas socialt och i karriären.
Kontaktinformation
Avhandlingen heter Estetik på klinik. Den estetiska kirurgins legitimerande retorik. Anita Andersson disputerade den 8 april. Hon nås på telefon 013 – 28 29 44 och e-post: anian@tema.liu.se
Storhjärnan, telencephalon, kan delas in i två större strukturer; hjärnbarken, cortex, och basala ganglier, kärnstrukturer som är lokaliserade centralt i båda hjärnhalvorna. Hjärnbarken, cortex, är den del av hjärnan som är delaktig i alla medvetna funktioner och står därför i förbindelse med större delen av hjärnans övriga strukturer.
Hos människa, där cortex är mest utvecklad, har man kartlagt många av dessa förbindelser och funktioner, som till exempel muskelkontroll, minneshantering och förmågan att förnimma känslor – högre medvetande.
Basala gangliernas huvudfunktion, som kan liknas vid en relästation, är att modifiera och vidarebefordra information och intryck till olika delar av hjärnbarken där vidare bearbetning sker. Dessa delar av hjärnan blir påverkade i en rad sjukdomar där nervceller förstörs som exempelvis Parkinson och Huntingtons sjukdom samt Alzheimers. För att kunna förhindra eller bromsa dessa sjukdomar måste vi förstå hur dessa olika typer av nervceller normalt bildas.
Marklund har i sitt avhandlingsarbete fokuserat på när och hur olika klasser av nervceller i bildas i storhjärnan. Avhandlingen visar vilka signalmolekyler som styr genereringen av de olika regionerna av storhjärnan under den embryonala utvecklingen och fastställer även när, under embryonalutvecklingen, dessa domäner börjar utvecklas.
Marklunds resultat har redan tillämpats av andra forskare för att styra bildningen av olika typer nervceller i embryonala stamceller.
Fredagen den 29 april försvarar Matthew Marklund, molekylärbiologiska institutionen, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln ”Specification of Dorsal and Intermediate Telencephalic Character. Svensk titel: Specificering av Dorsal- och Mellanliggande cell identitet i Telencephalon under embryonal utvecklingen.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i föreläsningssalen ”9:an”, Byggnad 1D 9 trp Sal B Tandläkarhögskolan, Universitetssjukhuset. Fakultetsopponent är professor Luis Puelles, Department of Human Anatomy and Psychobiology, Faculty of Medicine, University of Murcia, Spain.
Matthew Marklund är född i Afrika 1971. Han har varit bosatt på Mariehem i Umeå, från 7 års ålder och studerat vid Umeå universitet sedan 1993.
Kontaktinformation
Matthew Marklund nås på:
Tel: 090-785 44 22
Mobil: 070-239 85 76
Hem: 090-17 85 76
E-post: mattew.marklund@ucmm.umu.se
Moderator under dagen är professor Åke Bergman, Institutionen för miljökemi, Stockholms universitet.
Lunch:
Kl: 12.00 – 13.00, 27 april på Restaurant Hamngatan 12 i Göteborg. Karta
OBS föranmälan krävs till lunchen: emilie.von.essen@formas.se eller 0733 50 31 61
Program:
10.00 – 11.00 Läkemedel – ohälsosamt för miljön?
Vad kan mediciner ställa till med när de kommer ut i miljön? Är det sant att fiskhannar kan bli honor? Är vissa läkemedel farligare än andra? Vad gör läkemedelsindustrin för att minska utsläppen?
Fil dr Gisela Holm, AstraZeneca
Professor Lars Förlin, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
Doktorand Lina Gunnarsson, Institutionen för fysiologi, Göteborgs universitet
11.00- 12.00 Kan nya lagar ge oss en giftfri miljö?
Hur ska Sverige, EU och världen få säkra kemikalier? Kommer kemikalieproblemet att lösas med EU:s nya kemikalielagstiftning Reach?
Med dr Christina Rudén, Filosofienheten, KTH
Civ ing Lisbeth Svensson, Akzo Nobel Surface Chemistry AB
Biolog Mats Knapp, Internationella kemikaliesekretariatet
13.00 – 14.00 Okej att äta sill i Göteborg – men inte strömming i Stockholm
I Sverige får vi äta Östersjöströmming med dioxiner; det får man inte i andra länder. Tål vi svenskar mera miljögifter än andra? Var går gränsen för vad myndigheterna tillåter? Och vad säger forskarna?
Docent Per Ola Darnerud, Livsmedelsverket
Professor Mats Olsson, Institutet för tillämpad miljöforskning, Stockholms universitet
14.00 – 15.00 Giftiga metaller i miljön – nya hot och gamla problem Metaller som miljörisk är inget nytt. Men hur ser det ut idag? Finns det nya hot eller gamla problem som vi inte klarar att lösa?
Med dr Agneta Åkesson, Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet
Dr Karolin Ask-Björnberg, Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet
Professor Gunnar Nordberg, Institutionen för miljömedicin, Umeå universitet
15.00 – 16.00 Flamskydd – till vilket pris?
Vissa av dagens flamskyddsmedel kan bli framtidens stora miljöproblem. Är det rimligt att riskera hälsan för att minska brandriskerna?
Professor Per Eriksson, Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet
Dr Margaret Simonson, Brandteknik, SP Sveriges provnings- och forskningsinstitut
16.00 – 17.00 Blir spermierna sämre av kemikalier?
De små ”simmarna” med svans – simmar de allt sämre? Är människans fortplantning hotad? Är kemikalierna boven i dramat? Är det rätt frågor som ställs – och vilka svar matas vi med?
Professor Aleksander Giwercman, Universitetssjukhuset MAS
Universitetslektor Ulrik Kvist, Karolinska universitetssjukhuset
17.00 – 18.00 Tredje världen förgiftad – spelar Sverige någon roll? Arsenik i vattentäkter och kvicksilver som förgiftar natur och människor – vad har det med oss i Sverige att göra? Kan jag bära min guldring med gott samvete?
Doktorand Anna-Lena Lindberg, Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet. Docent Lars Hylander, GeoCentrum, Uppsala universitet
Kontaktinformation
För mer information kontakta Emilie von Essen, 0733 50 31 61, eller emilie.von.essen@formas.se
Ibland är förvandlingen av det scenografiska rummet dramatisk, med fallande tak eller sönderslagna väggar. Andra gånger är förändringen så subtil att betraktaren främst märker den som en svag känsla.
Hur kan scenografiska rörelser beskrivas och analyseras? Hur fångar man som åskådare scenografins förändringar, ibland så korta som ett ögonblick? Vilken betydelse har de i en föreställning?
I sin avhandling studerar konstvetaren Magdalena Holdar vid Stockholms universitet scenografi till åtta uppsättningar av regissören Ingmar Bergman, uppsatta mellan åren 1984 och 1998. I uppsättningarna förekommer olika former av scenografiska förändringar, som uppstår genom skådespelarnas rörelser i rummet. Hon belyser hur skådespelarna får scenografin att växa, perforeras eller till och med rotera kring sin egen axel.
Genom att studera videoupptagningar har Magdalena Holdar kunnat belysa vidden av scenografins delaktighet i dessa Bergman-uppsättningar. Hon lägger fokus på interaktionen mellan skådespelare och rum och betonar på så vis det kollektiva arbete som ligger bakom en teaterföreställning. När uppsättningen spelas kväll efter kväll är det till slut skådespelare och publik som formar teaterns rum, det rum som regissör och scenograf skapat förutsättningarna för.
Doktorsavhandlingens titel: Scenography in Action. Space, Time and Movement in Theatre Productions by Ingmar Bergman.
Disputationen äger rum fredagen den 22 april 2005 klockan 10.00 i hörsal D8, Södra huset, Frescati. Opponent är fil. dr Hans Hayden, Uppsala universitet.
Magdalena Holdar kan nås på telefon 0705-24 67 62 eller e-post m.holdar@telia.com (Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm.)
Heparansulfat, långa kedjor av socker-molekyler, produceras av flertalet av kroppens celler. Att heparansulfat har är nödvändigt för uppkomsten av amyloid, abnorma proteininlagringar i kroppen, har tidigare inte varit känt. Amyloid uppträder vid flera allvarliga sjukdomstillstånd, till exempel Alzheimers sjukdom, galna kosjukan, åldersdiabetes och den så kallade AA-amyloidos som ofta utvecklas vid kroniska inflammationssjukdomar.
Forskargruppen leds av professor Ulf Lindahl och docent Jin-ping Li vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet. De har studerat hur heparansulfat binder samman de abnorma proteinmolekylerna och därmed framkallar amyloid-utfällningen. I försöken har forskarna utnyttjat genetiskt förändrade möss, som tillverkar mycket mer än normalt av enzymet heparanas. Detta enzym klyver den normalt långa heparansulfatkedjan i korta bitar. Både de genmodifierade mössen och normala kontrollmöss stimulerades med en behandling som brukar leda till snabb bildning av amyloid (AA-amyloidos) i flera inre organ, däribland levern, njurarna och mjälten. De heparanasproducerande mössen visade sig vara helt resistenta mot amyloidos i levern och njurarna, organ med uttalad överproduktion av enzymet och därmed mycket korta heparansulfatfragment. Däremot utvecklade de amyloid i mjälten, som undgått överproduktion av heparanas och därför innehöll normalstort heparansulfat. Kontrollmössen fick amyloidos i såväl mjälten som levern och njurarna. Resultaten visar att förekomsten av normalstort heparansulfat är en förutsättning för utveckling av AA-amyloidos. Eftersom heparansulfat finns ansamlat också vid andra typer av amyloidinlagringar drar forskarna slutsatsen att sambandet är allmängiltigt.
– Upptäckten ger förhoppningar om att korta bitar av sockerkedjor kommer att kunna användas som läkemedel mot Alzheimer och andra amyloidsjukdomar i framtiden.
– Men först måste sådana föreningar noga testas med rena amyloidproteiner i provrör och sedan utvärderas i omfattande prövningar på försöksdjur. Först därefter kan det bli aktuellt att inleda prövningar på patienter, säger professor Ulf Lindahl.
Kontaktinformation
För mer information: Ulf Lindahl, 018-471 4196, eller Ulf.Lindahl@imbim.uu.se
Dagens läkemedel rår inte på alla olika sorters cancer som finns, dessutom utvecklar cancerceller ofta en resistens mot läkemedlets verkningsmekanism. Därför pågår ett kontinuerligt sökande efter nya effektivare substanser med andra egenskaper än befintliga läkemedel.
I naturen finns en enastående mångfald av kemiska substanser som utvecklats under miljontals år av evolutionära processer. Många av dessa har visat sig ha verksamma effekter som läkemedel, och mycket av de senaste årens forskning har inriktat sig mot att finna nya potentiella cancerläkemedel.
Genom ett noga planerat urval av växter baserat på deras systematiska och evolutionära släktskap kan man försäkra sig om en stor bredd med avseende på biologisk och därigenom kemisk diversitet, och på så sätt öka chanserna att hitta nya cytotoxiska föreningar (cellgift).
Petra Lindholm har i sin avhandling undersökt över 100 olika växter och har med hjälp av cytotoxisk testning på både cancercellinjer och patientprover gjort några mycket intressanta fynd.
– Vi har isolerat tumörhämmande substanser från fingerborgsblomma, viol, näckros och mistel. Mycket tyder på att dessa bekämpar tumörceller via andra verkningsmekanismer än de läkemedel som används idag, säger Petra Lindholm.
Dessa upptäckter kan ligga till grund för nya läkemedel eller farmakologiska verktyg.
Kontaktinformation
För mer information: Petra Lindholm, tel. 018-50 65 25, 0736-79 29 77 eller via e-post Petra.Lindholm@fkog.uu.se
Den 1 januari 1995 infördes psykiatrireformen i Sverige. Reformen avsåg att förbättra levnadsvillkoren för personer med psykiska funktionshinder. Syftet med Lennart Janssons avhandling har varit att identifiera psykiskt långtidssjuka personer i Uppsala län och presentera deras livssituation och behov av stöd och service från samhället. Han har också undersökt om individens behov förändrades under en 3,5 år lång uppföljningsperiod.
– Livssituationen för personer med en psykisk funktionsnedsättning är fortfarande inte bra. De flesta lever ensamma och många saknar sysselsättning. Endast 11 procent har lön eller någon form av rehabiliteringsersättning, säger han.
Resultaten visar att det behövs personal från både landstingets psykiatri och kommunernas socialtjänst för att kunna identifiera dessa personer och deras behov effektivt. I dag identifieras endast en mindre del som gemensamma klienter av båda organisationerna.
– Utan samarbete blir det lätt som tidigare att psykiatrin har ansvaret för patienter, snarare än att kommunen har ansvar för sina medborgare – om än ibland med stöd av psykiatrin, säger Lennart Jansson.
Den psykiatriska vården identifierar också fler behov än kommunernas socialtjänst, och gör regelbundna uppföljningar. Uppföljningar är viktiga eftersom individernas behov förändras över tid, vilket visas i avhandlingen. Inom socialtjänsten finns brister på detta område trots att kommunerna enligt socialtjänstlagen har ansvar för boende och sysselsättning.
– Samtidigt visar uppföljningen att de åtgärder som gjorts här i Uppsala län sedan psykiatrireformen gjort att behov tillgodosetts som tidigare inte varit tillgodosedda.
Avhandlingen är ett resultat av ett samarbete mellan institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet, psykiatridivisionen vid Akademiska sjukhuset och kommunerna i Uppsala län.
Traumatisk hjärnskada (THS) är den vanligaste dödsorsaken hos barn och yngre vuxna i västvärlden och orsakar även livslång funktionsnedsättning och handikapp hos många människor. Den primära hjärnskada som uppkommer vid själva olyckan bidrar inte ensam till funktionsnedsättning och död. En hjärna som utsatts för våld är mycket känslig och vissa faktorer, så kallade sekundära insulter, kan därför orsaka sekundära hjärnskador. Exempel på sådana insulter är blödningar och högt tryck inuti skallen, blodtrycksfall och dålig syrsättning av blodet. Neurointensivvård, vars främsta uppgift är att övervaka patienterna och undvika sekundära insulter (SI), har gjort att dödlighet och funktionsnedsättning minskat. I Uppsala infördes på 90-talet ett så kallat sekundärinsultprogram (SI-program), som innebar att all personal utbildades och att vården standardiserades för att underlätta omvårdnad och medicinska beslut.
Kristin Elf har utvärderat behandlingsresultaten hos patienter med THS efter att SI-programmet implementerats. Hon har också undersökt hur förekomsten av sekundära insulter påverkar prognosen. Av de 154 patienter som studerades 1996-1997 hade 79 procent återgått till ett oberoende liv sex månader efter traumat och 6 procent hade dött. I en studie från tiden innan SI-programmets genomförande fick 48 procent av patienterna ett oberoende liv och 31 procent dog.
– Sådana jämförelser ska dock göras med stor försiktighet eftersom flera förklaringar kan finnas till skillnaderna i behandlingsresultat, säger Kristin Elf.
De sekundära insulterna mättes manuellt timme för timme, och senare även digitalt minut för minut. Båda metoderna gav ett likartat mönster. Många patienter hade inga insulter alls medan ett liten grupp stod för majoriteten av dem. I och med de tätare mätningarna blev ett nytt mönster synligt. Högt blodtryck och feber tycktes påverka behandlingsresultaten negativt. Dessa faktorer skulle kunna orsaka sekundär hjärnskada genom ökad hjärnsvullnad. Men avhandlingen visar också att patienter reagerar olika på blodtrycksökning. Vissa reagerade med att trycket i skallen sjönk, andra med att trycket i skallen steg. Detta kallas för att patienterna har olika tryckreaktivitet. Beroende på hur tryckreaktiviteten ser ut verkar det som att patienterna har nytta av olika typer av behandlingsprotokoll.
– Denna tryckreaktivitet har räknats ut i efterhand, och det vore önskvärt att kunna skatta den på ett snabbare sätt för att anpassa behandlingen till varje patient, säger Kristin Elf.
Kontaktinformation
Mer information: Kristin Elf, 018-611 4971, eller via e-post Kristin.Elf@neurokir.uu.se
Hon visar också att det finns stora skillnader mellan könen i synen på behovet av forskningsutveckling av lärarutbildning.
Erixon Arreman undersöker i sin avhandling särskilt lärarutbildningens förbindelse med forskning under efterkrigstiden. Hon har också studerat hur lärarutbildare och administratörer, som tidigare varit eller idag är verksamma inom lärarutbildningsområdet, framförallt vid lärarutbildningen i Umeå, erfarit dessa förändringar.
Avhandlingen visar att lärarutbildningen haft svag förbindelse med forskning, trots olika nationella reformer i syfte att skapa forskningsstrukturer. Några exempel är 1977 års högskolereform då all lärarutbildning och pedagogisk yrkesutbildning formellt införlivades i högskoleväsendet samt de genomgripande lärarutbildningsreformerna under 1980- och 1990-talen inklusive 1993 års högskolereform som betonade vikten av förbindelse mellan högskoleutbildning och forskning.
Mot bakgrund av detta fattade riksdagen år 2000 beslut om att inrätta nya forskningsstrukturer för all lärarutbildning. Stora förändringar av svensk lärarutbildning har med andra ord skett under avhandlingsarbetet.
Umeå universitet inrättade som första lärosäte i landet år 2000 en fakultetsnämnd för lärarutbildning. Nya forskningsstrukturer och ett eget forskarutbildningsämne, pedagogiskt arbete, skapades för de tidigare särskilt forskningssvaga delarna av lärarutbildning, som exempelvis utbildningar för grundskollärare, som även inkluderar lärare inom estetiska ämnesområden, samt förskollärare och fritidspedagoger.
Genom dokument och intervjuer framträder ett mönster, där lärarutbildning, med dess övervikt av kvinnliga studerande och lärare samt dess generellt lägre sociala rekryteringsbas, förblivit i en underordnad ställning inom universitetet.
Införande av nya forskningsstrukturer och forskningsinriktningar tycks vidare utmana gällande hierarkier inom universitet och högskola. Förslag till förändringar tenderar att bemötas med motstånd, även inom lärarutbildningens eget område.
Vidare framkommer i studien en genusdimension i synen på forskningsutveckling. Medan många manliga lärarutbildare i studien är avståndstagande till denna utveckling efterlyser majoriteten av kvinnliga lärarutbildare en tydligare förbindelse mellan teori och praktik.
De kvinnliga lärarutbildarna uttalar i högre grad än männen ett eget intresse av att bedriva forskning på lärarutbildningens område.
Skillnader mellan könens inställning till forskningsutveckling framgår också av att proportionerligt fler kvinnor än män söker forskarutbildning i pedagogiskt arbete, nära tre fjärdedelar av doktoranderna i ämnet var kvinnor år 2004. Den sammantagna bild som växer fram ur dokument och intervjuer visar att forskningsutvecklingen inte skett i en rätlinjig process och att den fortfarande är omdebatterad.
E-publicering: http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=493
Fredagen den 22 april försvarar Inger Erixon Arreman, institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Att rubba föreställningar och bryta traditioner. Forskningsutveckling, makt och förändring i svensk lärarutbildning. Disputationen äger rum kl 10.15, i Norra Beteendevetarhuset, sal Hs 1031. Fakultetsopponent är professor Elina Lahelma, Department of Education, University of Helsinki
Kontaktinformation
Inger Erixon Arreman nås på:
Tel: 090-786 64 70
E-post: inger.arreman@educ.umu.se
* Prisutdelning med Kronprinsessan Victoria i tävlingen Barn ser på framtiden.
* Släpp resultaten fria! Eller? Debatt om ”open access”, vetenskaplig publicering på Internet.
* Smittsamma sagor – flera sagostunder med berättelser om varför du ibland känner dig vissen.
* Dans i fruset landskap – Koreografen Efva Lilja deltog i en forskningsexpedition till Arktis, här är filmen.
* Fysikfrågelåda: Olle Sarri, komiker och skådespelare tillsammans med flera forskare där publikens korta frågor får korta svar.
* Design för morgondagen – Möt tre forskare som diskuterar design från olika utgångspunkter. Hur kommer framtidens design att se ut? Vad styr utvecklingen? Vilka mänskliga behov tillgodoses av design, form och färg? Flera föredrag och möten med anledning av Designåret.
* The Albert Einstein Show – Om en av våra absolut största genier som blev en legend trots blygsamma framgångar i klassrum och privatliv. Fysik förklaras här med teater och musik med anledning av Fysikens år och 100 årsjubileet av publiceringen av Einsteins tre mest berömda artiklar.
* Kontrasternas Finland – möt tre kritikerrosade finlandssvenska författare som diskuterar sin litterära hemvist: Kjell Westö, Monika Fagerholm och moderator: Heidi von Born.
* Störtcool fysik och iskalla fakta – Finns det hopp om framtidens klimat? Hur hittar man så små partiklar i polaris när de är så små att de nästa inte finns? Fyra forskare berättar om detta och redogör också för polarfararnas strapatser för hundra år sedan.aa
* Se hjärnan på Universeum – Se in i ”din” hjärna och lär dig mer om hur kroppens egen dator är konstruerad.
Hela Vetenskapsrådets program med tid, plats och deltagare:
www.vr.se/press/arkiv/sida.jsp?resourceId=1006
Vetenskapsfestivalens fullständiga program finns på: www.vetenskapsfestival.se
Kontaktinformation
Kontaktperson Vetenskapsrådet:
Camilla Jakobsson, informatör och samordnare för Vetenskapsrådets aktiviteter på festivalen
08-546 44 336, 0703-49 35 37, Camilla.Jakobsson@vr.se
