En enkät bland alla svenska kommuner visar att nästan hälften av dem använder sig av standardiserade miljöledningssystem enligt – eller inspirerat av – principerna i standarderna ISO 14001 eller EMAS. Miljöledningssystem är ett verktyg för att hjälpa organisationer att strukturera och organisera sitt interna miljöarbete och syftar till ständiga förbättringar.
Sara Emilsson, doktorand vid avdelningen för Industriell miljöteknik, Linköpings universitet, har för sin doktorsavhandling studerat hur miljöledningssystemen fungerar i kommuner och hur användbara de är för att hantera miljöpåverkan från verksamheten. Förutom den övergripande enkäten har hon genomfört detaljstudier som närmare belyser hur systemen används.
Inom företagsvärlden är det vanligt att organisationerna siktar på att certifiera sina miljöledningssystem, men avhandlingen visar att kommunerna främst använder ISO 14001 och EMAS som ledstjärnor för sina system och att certifiering sällan är målet. Istället är det vanligt att kommunerna utarbetar egna standarder. En fördel med detta är att de utgår från den befintliga verksamheten och utformar systemen efter de strukturer som finns. Samtidigt finns det en risk att man släpper de formella kraven på uppföljning och revision av systemen.
Utifrån den samlade bilden konstateras det i avhandlingen att många kommuner verkar använda miljöledningssystemen på ett bra sätt. Under förutsättning att kommunerna ser till att arbetet är väl förankrat inom alla organisationsnivåer, att det finns resurser och engagemang samt att man i miljöledningssystemen fokuserar på kärnverksamheten, medför de många fördelar och möjligheter. Systemen bidrar ofta till större miljömedvetenhet och miljöengagemang inom kommunorganisationerna och en bättre struktur på miljöarbetet.
Avhandlingen heter Local authorities’ approaches to standardised environmental management systems. Disputationen äger rum 25 maj kl. 13.15 i sal Planck, Fysikhuset, Linköpings universitet, Campus Valla. Opponent är Dr Peter Strachan, The Robert Gordon university, Aberdeen, Skottland.
Kontaktinformation
Sara Emilsson nås på 013-28 66 02, 0708-69 82 16 eller sarem@ikp.liu.se.
Löftet om delaktighet riktade sig till utvalda bostadsområden. De kommunala tjänstemännen har begränsade möjligheter att erbjuda invånarna inflytande i den kommunala beslutsprocessen. Invånarna mobiliseras till olika aktiviteter för ökat inflytande, men löftet om delaktighet begränsades till lokala frågor eller till att påverka åtgärder och insatser. Det riskerar att leda till ökad misstro till offentliga myndigheterna istället för den ökande delaktighetskänslan som var målsättningen.
Frågan om den etniska boendesegregationen institutionaliserades som en statlig angelägenhet i mitten av 1970-talet och har sedan dess ständigt stått i rampljuset. Grannskapet har setts som en möjlig arena för att öka delaktighet och att stimulera sociala nätverk med avgörande betydelse för den demokratiska utvecklingen. Susanne Urban analyserar exempel från Huddinge.
Det är ofta redan aktiva nätverkspersoner som engageras i kommunens delaktighetsprojekt, och det är oklart om deras engagemang bidrar till att minska andras sociala exkludering.
Den nya storstadspolitikens inriktning till bostadsområden har utgjort ett paradoxalt åtgärdspaket, då lokala insatser ska åtgärda ett problem som gäller hela staden.
– Det är nämligen staden, och inte ett bostadsområde, som är uppdelat och segregerat, poängterar Susanne Urban. Åtgärderna för att lösa ett strukturellt problem – sortering på bostadsmarknaden, inom arbetsmarknaden och inom politiken – bör riktas till hela staden inom ramen för den generella välfärdspolitiken.
Doktorsavhandlingens titel: Att ordna staden. Den nya storstadspolitiken växer fram.
Disputationen äger rum fredag den 27 maj kl. 13.00 i hörsal 10, hus E, Frescati. Opponent är professor Mats Franzén, Uppsala universitet.
Susanne Urban är också huvudförfattare i Södertörns högskolas slutrapport i utvärdering av storstadssatsningen i Huddinge, som kommer att finnas tryckt den 20 maj.
Kontaktinformation
Susanne Urban nås på telefon 08-619 69 23 (Arbetslivsinstitutet, 113 91 Stockholm), 070-869 93 36 eller e-post susanne.urban@arbetslivsinstitutet.se
I jämförelse med andra länder utvecklas få entreprenörer i Sverige. Samtidigt läggs stor vikt på att förstå och förklara entreprenörskapets roll och betydelse i samhället. Tidigare studier har ofta handlat om vilka egenskaper som förenar goda entreprenörer. Dessa egenskaper brukar vara samma som hos goda företagsledare; man ska våga ta risker, vara kreativ, tro på sin egen förmåga, våga utmana, etc.
– Idag vet vi att entreprenörsegenskaper inte är medfödda utan något som man lär sig, säger Diamanto Politis. Frågan är istället vilka erfarenheter som krävs för att utvecklas till en god entreprenör.
Diamanto Politis har bland annat gjort en enkätundersökning med utskick till 1000 företagare och kommit fram till att det är vissa erfarenheter är särskilt givande. Den som har varit med och startat fler företag har fått värdefull erfarenhet när det gäller att identifiera nya affärsmöjligheter. Bredden är viktig. Personer som har arbetat inom många olika funktioner på ett företag har antagligen bättre affärsnäsa än den som nischat sig inom en yrkeskategori. Akademisk utbildning är också ett plus.
Men Diamanto Politis forskning visar också att det finns ett behov av att ompröva det dominerande synsättet på entreprenöriellt lärande, som på ett förhållandevis oproblematiskt sätt förutsätter ett direkt samband mellan specifik erfarenhet och kunskap. De empiriska resultaten visar snarare att olika typer av karriärerfarenhet leder till olika typer av entreprenöriella kunskaper. Vissa gör att individen blir bra på att utveckla affärsmöjligheter och andra leder till en bättre förmåga att hantera det nya företaget under etableringsprocessen. Men att någon har varit med om att starta många framgångsrika företag behöver inte vara en garanti för att personen i fråga är en god entreprenör.
– Man kan skilja mellan de som gillar att pröva nya vägar och de som gärna upprepar tidigare framgångar, säger Diamanto Politis. De som bara upprepar tidigare framgångar får ofta problem att när oförutsedda hinder dyker upp.
Diamanto Politis menar också att man bör betrakta entreprenörskap som en kontinuerlig lärprocess som sker både före och efter en företagsstart. Händelser som bidrar till att individer lär sig att identifiera och exploatera nya affärsmöjligheter behöver förstås ur ett vidare perspektiv som fångar upp både variation och spännvidd i karriärerfarenheten. Entreprenörskap lär man sig inte bara i samband med typiska entreprenöriella situationer, som t ex vid en företagsstart, utan också i olika vardagliga arbetssituationer som på ytan inte tycks ha något direkt samband med att identifiera och exploatera affärsmöjligheter.
Kontaktinformation
Disputationen äger rum måndagen den 23 maj kl. 13:00 i sal EC3:207, Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet. Fakultetsopponent är professor Richard Harrison, University of Edinburgh. Avhandlingens titel är Entrepreneurship, career experience and learning – Developing our understanding of entrepreneurship as an experiential learning process.
Diamanto Politis nås på:
Tel: 070-888 43 02
E-post: diamanto.politis@fek.lu.se
Dessa resurser kom till största delen från bönderna. Det gällde att hålla dem på ”gott humör”. Statens företrädare lade nere stor möda på att få de breda folklagren att ställa upp på krigen.
I en nyutkommen avhandling visar Anna Maria Forssberg, historiker vid Stockholms universitet, hur staten bedrev krigspropaganda för att mobilisera befolkningen i den så gott som permanenta krigföringen. Metoderna var sinnrika.
Krigspropagandan spreds genom ett utvecklat informationssystem. Det viktigaste mediet var predikstolen, och propagandistiska texter lästes upp både på vanliga söndagar och särskilda tacksägelsedagar. Riksdagen spelade också en avgörande roll när krigspolitiken skulle legitimeras, och dessutom spred landshövdingar och fogdar information muntligen.
Propagandan bedrevs på två nivåer. En långsiktig som förklarade kriget som en oundviklig samhällsföreteelse. En kortsiktig som hade anknytning till de just pågående krigen. Det gällde att påverka folket både intellektuellt och emotionellt.
Kriget berodde, enligt propagandan, ytterst på folkets egen syndfullhet, vilken nedkallat Guds straff i form av krig. När väl kriget var ett faktum förflyttades fokus till fienden, som alltid drevs av bottenlös ondska och aldrig av rationella motiv. I båda dimensionerna avpolitiserades kriget. En latent, ständigt närvarande hotbild målades upp.
Det bästa skyddet mot kriget var en god regent. Det säkraste sättet att vinna kriget var att sluta upp bakom den goda regenten. Det var alltid undersåtarnas plikt att ställa upp och försvara sitt land.
Både en patriotisk och rojalistisk retorik användes. Ett återkommande inslag i propagandan var att farliga och hotfulla fiender lurade vid Sveriges gränser, alltid beredda att gå till anfall. Ett lika återkommande tema var att det var bättre att förekomma än att förekommas. Även när Sverige stod som anfallare beskrevs kriget vanligen som ett försvarskrig inför befolkningen.
Doktorsavhandlingens titel: Att hålla folket på gott humör. Informationsspridning, krigspropaganda och mobilisering i Sverige 1655-1680
Disputation: fredag den 27 maj kl. 10.00 i hörsal 4, Hus B, Södra huset, Frescati. Opponent är docent Maria Sjöberg, Historiska institutionen, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Anna Maria Forssberg kan nås på telefon 08 16 13 50, 073 984 08 87 eller e-post anna-maria.forssberg@historia.su.se
Prostasomer är mycket små korn som produceras i prostatakörteln och normalt bistår spermierna i samband med befruktning av ägget. Samma partiklar, men med kraftigt ändrade egenskaper, produceras av prostatacancerceller. Adil Babiker visar i sin avhandling att dessa prostasomer bidrar till att skapa en skyddad närmiljö runt cancercellerna genom att avväpna kroppens immunsystem, vilket ger cancercellerna möjlighet att producera metastaser (dottertumörer).
Det är främst immunförsvarets så kallade komplementsystem, som har till uppgift att döda allt som inte igenkänns som friska eller kroppsegna celler, som slås ut av prostasomerna. Detta sker via minst två olika mekanismer; dels genom att prostasomerna har ett skyddande ämne bundet till sig som kan överföras till cancercellerna. Den andra mekanismen innebär att komplementsystemet avväpnas via en speciell reaktion knuten till prostasomerna. Resultatet blir i båda fallen att prostatacancercellen undgår att angripas av kroppens komplementsystem och därigenom kan överleva i sin nya miljö som dottertumör till prostatacancern.
Adil Babiker visar också att prostasomer från cancerceller har stora mängder av ett protein som tidigare har visats ha betydelse för hur tumörer bildar nya blodkärl. Förmågan att bilda blodkärl är en mycket viktig egenskap i tumörers utveckling. Även detta protein och dess effekt kan överföras till andra cancerceller, vilket förmodligen har betydelse för tumörens överlevnad och spridning.
Sammantaget visar avhandligen hur egenskaper och färdigheter hos prostasomer, som i sig varit ämnade att underlätta spermiernas överlevnad, blivit kraftigt ökade hos prostatacancercellernas prostasomer vilket innebär en fördel för cancern. Dessa nya insikter i prostatacancercellers skyddsmekanismer kan förhoppningsvis i framtiden leda till förbättrad behandling.
Kontaktinformation
Adil Babiker kan nås på 018-611 30 91, 018-611 49 07, 0702-56 72 82 eller via e-post: Adil.Babiker@medsci.uu.se
Mötet är det första i sitt slag som hålls under svenskt ordförandeskap sedan Sverige för 21 år sedan anslöt sig till Antarktisfördraget. Det är den internationella överenskommelse som sedan 1959 garanterar Antarktiskontinentens demilitarisering och användning för fredliga ändamål.
Frågor om miljö samt ett internationellt avtal om ansvar och ersättningsnivåer vid miljökatastrofer är två huvudämnen för konferensen. Den ökande turismen till Antarktis, forskning och biologisk prospektering är andra frågor på dagordningen.
Media inbjuds till en förhandsbriefing i UD:s pressrum, Fredsgatan 6, tisdagen den 31 maj kl 12.00-13.15. I briefingen deltar det svenska sekretariatets chef, ambassadör Folke Löfgren, den svenska förhandlingsdelegationens ledare, ambassadör Greger Widgren, UD:s folkrättsrådgivare Marie Jacobsson och kanslirådet Anna Carin Thomér vid Miljö- och samhällsbyggnadsdepartmentet.
En lätt lunch serveras i samband med briefingen. Vi behöver därför Din anmälan i förväg via e-post till någon av nedanstående adresser.
Medtag giltig presslegitimation eller brev från ansvarig uppdragsgivare.
Välkommen!
Kontaktinformation
Eva Grönlund, Polarforskningssekretariatet, eva.gronlund@polar.se, tel 08-673 97 30
Stig Berglind, Utrikesdepartementet, stig.berglind@foreign.ministry.se, tel 08-405 58 54
– Antalet ansökningar har ökat något sedan föregående år, vilket delvis kan bero på att vi förutom den stora årliga utlysningen även har några särskilda utlysningar. Kanske har också nya grupper av sökanden beslutat att pröva sin lycka hos oss. Vi ser positivt på detta även om vår budget inte har ökat i samma takt som antalet sökanden, säger Lisa Sennerby Forsse, Formas huvudsekreterare.
Arbetet med att bedöma ansökningarna pågår i beredningsgrupperna under hösten och den 23 november beslutar Formas styrelse om vilka forskare och projekt som får bidrag. Cirka 33 procent av ansökningarna har kvinnor som huvudsökande.
Så här fördelade sig ansökningarna:
Miljö och Natur
Klimat och biogeokemi 115
Miljörelaterad toxikologi 93
Terrester ekologi och biodiversitet 168
Akvatisk ekologi och biodiversitet, samt fiske 100
Växter 86
Areella näringar, djur och livsmedel
Skogsbruk 92
Jordbruk och trädgårdsbruk 75
Djur och veterinärmedicin 80
Livsmedel 50
Samhällsbyggande
Ekonomi, samhälle och regional utveckling 89
Stadsutveckling 63
Människor och livsstilar och miljö 58
Byggande och förvaltning 54
Anläggningar och tekniska försörjningssystem i byggd miljö 70
Byggnaden som system 67
Byggmaterial och komponenter 56
Forskningskommunikation 38
Ämnesövergripande 139
Marin miljöforskning 66
Kontaktinformation
För mer information:
Hans-Örjan Nohrstedt, Chef för programenheten, 08-775 40 16
hans-orjan.nohrstedt@formas.se
Bengt H Olsson, biträdande programchef, 08-775 40 23
bengt.olsson@formas.se
Emilie von Essen, Presschef, 08-775 40 38
emilie.von.essen@formas.se
En person som ringer larmnumret 112 hamnar på en av landets 20 SOS-centraler. Operatörens första åtgärd är att placera ärendet i rätt prioritet, 1, 2 eller 3 beroende på hur akut det är. Till ett prio 1-ärende skickas omedelbart den närmaste ambulansen.
Ett avgörande problem för personalen som dirigerar ambulansflottan är att avgöra vilken ambulans som ska väljas för respektive uppdrag. Det gäller att upprätthålla en rätt anpassad beredskap inom olika delar av området. Forskare vid Avdelningen för kommunikations- och transportsystem har nu i samarbete med SOS Alarm och företaget Carmenta utvecklat ett system med tre datorbaserade verktyg för beslutsstöd, som beskrivs i en doktorsavhandling av Tobias Andersson.
Som studieobjekt valdes Stockholms län, där SOS-centralen dirigerar en flotta med 55 ambulanser. Till grund för systemet ligger en digital karta indelad i 1 240 zoner baserade på folk- och bostadsräkningen. Viktiga data är antal boende i varje zon, hur många av dem som har arbete och var de har sin arbetsplats, restiderna från en zon till en annan etcetera. I modellen är dessa data statiska, men målet är att kunna mata in trafikinformation i realtid för att mer realistiskt kalkylera ambulansernas körtider. Ett annat önskemål är att ta in statistiska uppgifter för att beräkna sannolikheten för exempelvis sjukdomsfall och olyckshändelser i respektive zon.
Det första verktyget väljer automatiskt ut en ambulans för varje nyinkommet ärende. Om läget är akut väljs den som har kortast resväg. I mindre brådskande fall kan systemet välja bland alla tillgängliga ambulanser inom ett visst avstånd för att bibehålla en god beredskap.
Det andra verktyget ser till att ambulansflottan automatiskt omlokaliseras när beredskapsläget har rubbats. Det tredje är ett simuleringsverktyg med vars hjälp man kan studera hur systemet fungerar. Det kan användas för utbildning och för att utvärdera strategiska beslut – exempelvis vad som händer om ambulansresurserna skärs ned. De simuleringar som gjorts visar att de nya beslutsstöden haft positiva effekter på väntetiderna.
Avhandlingen heter Decision support tools for dynamic fleet management – applications in airline planning and ambulance logistics. Disputationen äger rum 20 maj kl 13.15 i sal K3, Kåkenhus, LiU Norrköping. Opponent är Dr Andrew J Mason, University of Auckland, Nya Zeeland.
Kontaktinformation
Tobias Andersson nås på 011-363213, 0730-969336, e-post toban@itn.liu.se.
Riskpatienten för plötslig hjärtdöd är svår att känna igen även om symptom och EKG-förändringar är vanliga. Ett tiotal olika hjärtdiagnoser kan ligga bakom plötslig hjärtdöd. Vid vissa hjärtsjukdomar kan det vara livsviktigt att minska på tränings- och tävlingsaktivitetet, medan andra inte har samband med ökad risk för plötslig död vid fysisk aktivitet. En korrekt diagnos är avgörande för att förebygga ett dödsfall som kan vara onödigt. En basal utredning med EKG bör göras vid symptom såsom svimning, bröstsmärta och hjärtklappning, men även vid ospecifika symptom såsom t.ex. uttalad trötthet efter en genomgången infektion. En mer omfattande undersökning bör göras vid förekomst av EKG-förändringar, allvarliga symptom eller ärftlighet för plötslig hjärtdöd.
Tävlingsidrottare var inte överrepresenterade i gruppen som avled plötsligt, men de som tävlingsidrottade avled oftare under fysisk aktivitet och hade oftare olika typer av strukturella hjärtsjukdomar.
De anhöriga upplevde ofta en brist på stöd och information i samband med dödsfallet. Ett bra bemötande, bra information och någon att vända sig till med sina frågor var viktigt. Många efterfrågade någon form av krisgrupp av den typ som förekommer när flera personer dör, t.ex. i samband med olyckor.
Under åren 1992-1999 hittades 181 fall av plötslig hjärtdöd i åldern 15-35 år i Rättsmedicinalverkets databas. I en del fall visade obduktionen sjukliga förändringar i hjärtat, t.ex. åderförkalkning i hjärtats kranskärl eller hjärtmuskelsjukdom med förändrade muskelväggar i hjärtat. Hos ca 20 % hade hjärtat inga sjukliga förändringar. En förklaring till att hjärtat stannat i dessa fall kan vara olika typer av elektriska störningar som uppstått trots att hjärtmuskeln såg helt frisk ut. Sådana störningar kan vara medfödda men kan även vara förvärvade, t.ex. efter en hjärtmuskelinfektion.
Hälften av alla tillgängliga EKG:n uppvisade förändringar medan de övriga var helt normala. De flesta EKG:n gällde män och var vanligen tagna många år före dödsfallet i samband med mönstringen. När det fanns mer än ett EKG kunde man se en förändring av EKG-kurvan över tid i hälften av fallen, eventuellt tydande på en sjuklig process i hjärtat.
De vanligaste symptomen som medförde läkarkontakt var svimning, bröstsmärta och hjärtklappning, men även ospecifika symptom såsom uttalad trötthet efter en genomgången infektion förekom. Det var vanligt att symptomen inte sattes i samband med hjärtsjukdom, vare sig av personen själv eller av sjukvården. Ungefär en fjärdedel hade inga kända symptom. Ett fåtal hade en hjärtsjukdom diagnosticerad flera år före dödsfallet medan några höll på att utredas. I ett fall av sex fanns det en känd ärftlighet för plötslig hjärtdöd eller en hjärtsjukdom som skulle kunna leda till detta.
Männen som drabbades av plötslig hjärtdöd skilde sig inte från en kontrollgrupp av samma ålder när det gällde fysisk aktivitetsnivå och deltagande i idrottstävlingar. Kvinnorna hade en lägre fysisk aktivitetsnivå och även ett högre BMI (body mass index = vikten/(längden x längden)) än kontrollgruppen. I gruppen med åderförkalkningssjukdom i hjärtat fanns många rökare och överviktiga.
Onsdagen den 25 maj försvarar Aase Wisten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet samt medicinska divisionen, Sunderby sjukhus, Luleå, sin avhandling med titeln Sudden cardiac death among the young in Sweden 1992-1999. From epidemiology to support of the bereaved. Svensk titel: Plötslig hjärtdöd bland unga i Sverige 1992-1999. Från epidemiologi till stöd åt anhöriga. Disputationen äger rum kl 10.00 i Aulan, Sunderby sjukhus, Luleå. Fakultetsopponent är professor Johan Herlitz, Hjärt-kärlinstitutionen, Sahlgrenska universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg.
Kontaktinformation
Aase Wisten är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet. Hon nås på e-post aasewisten@hotmail.com eller mobiltelefon 070-228 29 75.
Idag används DNA-analys ofta som ett värdefullt redskap vid brottsutredningar. För att kunna analysera mycket små mängder och även nedbrutna DNA-prov, och därmed kunna analysera fler typer av bevismaterial, behövs känsligare metoder. Den idag känsligaste metoden är den specialanalys av DNA från cellens mitokondrier, som utförs vid Rudbecklaboratoriet i Uppsala.
– En stor fördel med detta DNA är att det finns i många fler kopior per cell än det arvsanlag vi har i cellkärnan. Det gör det möjligt att analysera tappade hår, ben och tänder som oftast inte kan analyseras med rutinmetoder, berättar Hanna Andréasson.
Däremot ger analys av mitokondrie-DNA ett lägre bevisvärde än analys av cellkärnans DNA. För att undvika att värdefullt bevismaterial används i en analys som inte kommer att fungera på grund av för små mängder DNA eller för lågt bevisvärde, är det viktigt att ta reda på hur mycket DNA som finns tillgängligt i ett specifikt bevismaterial och sedan använda den bästa metoden.
Hanna Andréasson beskriver det första systemet för bestämning av antalet DNA-kopior (både från mitokondrierna och från cellkärnan) utvunna från ett bevismaterial. Systemet medför att man snabbt och enkelt kan avgöra vilken typ av DNA som lämpar sig bäst för den följande identifieringsanalysen. Hon har också utvecklat en utvidgad metod med högre bevisvärde för analys av mitokondrie-DNA. För att undersöka dess användbarhet har det testats på ett flertal äldre och nedbrutna bevismaterial.
– Det visade sig speciellt värdefullt vid analys av ett gammalt ouppklarat brottsfall från 1952 där rutinanalysen av mitokondrie-DNA inte var tillräckligt informativt. Vi kunde däremot identifiera skillnader mellan bevis- och referensmaterial och därmed utesluta att de kom från samma person, säger Hanna Andréasson.
Kontaktinformation
Hanna Andréasson kan kontaktas på 018-471 48 01, 070-210 47 98 eller via e-post: hanna.andreasson@genpat.uu.se
Ingrid Hellström är först ut med att disputera vid Tema äldre och åldrande, Linköpings universitet. Hon har gjort en studie, unik i sitt slag, på äldre par där den ena maken har en demensdiagnos. Hon har följt 20 sådana par i ett och ett halvt år, och gjort flera djupintervjuer, även med de dementa.
– Om man studerar demenser så måste man ju även prata med de dementa, men det är fortfarande ovanligt att det görs, säger hon. Hon har själv lång yrkeserfarenhet som sjuksköterska, bl.a. inom geriatriken, och har arbetat mycket med dementa.
Utgångspunkten för studien var att studera de äldre parens vardagsliv i hemmet utifrån kriterier som självständighet, värdighet och livskvalitet. Men ganska snart gled fokus i studien över till att handla om parrelationen, helt enkelt för att det blev uppenbart hur viktig den är.
– I de här paren värnade och vårdade båda makarna parrelationen, även den som var dement. Det fanns ett ömsesidigt beroende.
Hon tar som exempel att när en dement make flyttades till ett institutionsboende, så tyckte båda makarna, inte bara den demente, att de förlorade sitt hem. Ett annat exempel är det par där makan satt i rullstol och hade en demenssjuk make. Hon sade: ”Den ena har huvet, den andre har bena”.
Anhörigvården, dvs. vård som utförs av anhöriga, är mycket stor i Sverige. Den uppskattas till att vara två till tre gånger större än den offentliga vården. Ett vanligt sätt att stödja anhöriga som vårdar sina dementa makar är genom s.k. avlösning. De dementa får i kortare eller längre perioder bo på en institution för att den anhörige ska få vila upp sig.
Ingrid Hellström sätter frågetecken för den här typen av stöd, utifrån resultaten i sin studie. Man borde istället hitta metoder för att stödja båda makarna och själva parrelationen, istället för att skilja dem från varandra, anser hon.
– Tidigare studier har gett en mer negativ bild, och mer betonat belastningen på de anhöriga. Men det finns positiva sidor i parrelationen också, sidor som är underskattade. Som demensvården är organiserad idag fungerar den inte optimalt för att stödja äldre par där den ena är dement. Det borde gå att förbättra.
Ingrid Hellström disputerar den 20 maj. Hennes avhandling heter Exploring ’couplehood’ in dementia, a constructivist theory grounded study.
Kontaktinformation
Ingrid Hellström har telefon 011-36 3385 eller 0704 785512 och e-post: inghe@ituf.liu.se.
I avhandlingen argumenterar Hugo Strandberg för att det inte finns ett sätt att diskutera som alla är överens om, det vill säga ett sätt som skulle kunna lösa alla oenigheter. Det innebär att djupa oenigheter är möjliga.
Många filosofer har hävdat att antingen är diskussion alltid möjlig eller så finns det inte några svar som är riktiga eller felaktiga på frågor där det råder oenighet.
Hugo Strandberg är dock ovillig att dra slutsatsen att det inte finns riktiga eller felaktiga svar i frågor där djup oenighet råder. I huvuddelen av avhandlingen visar han att det finns andra möjligheter. Genom att utveckla en ny förståelse av begrepp som sanning, objektivitet och rationalitet visar han att det är möjligt att samtidigt hävda att det finns djupa oenigheter i vissa frågor och att det kan finnas riktiga eller felaktiga svar i dessa frågor.
– Om det är så att enighet inte alltid kan nås genom diskussion är frågan vad man kan göra istället. Jag visar på andra möjligheter i min avhandling, till exempel kan man bli övertygad om en åsikt genom att man övertar den från någon man har förtroende för, eller genom att man helt enkelt umgås mycket med någon som har en annan ståndpunkt, säger Hugo Strandberg.
Han menar att avhandlingen är viktig i ett religiöst sammanhang där man reflekterar över religionsdialog och hur oenigheter inom den egna traditionen ska lösas. Den kan också vara av intresse i ett politiskt sammanhang där man reflekterar över det pluralistiska samhället.
Kontaktinformation
Hugo Strandberg, tel: 018-471 22 25, hem: 018-50 09 24, e-post: hugo.strandberg@teol.uu.se
Ellen Matlok-Ziemann valde att fokusera på författarna Katherine Anne Porter och Carson McCullers för att de har tydliga pojkflickskaraktärer i sina romaner och noveller.
– Processen blir så tydlig med pojkflickor. Att vara kvinna är svårt och begränsande, men för pojkflickor, med en relativ frihet från början, blir processen ännu mer plågsam, säger Ellen Matlok-Ziemann.
Båda författarna skrev majoriteten av sina verk på 1930- och 1940-talen. Ellen Matlok-Ziemann har analyserat texterna utifrån Simone de Beauvoirs teori om det kvinnliga kroppssubjektet och kommer fram till att nästan alla kvinnliga karaktärer i verken förnekas subjektivitet och döms att bli passiva kvinnor utan tillgång till ansvarsfulla positioner i det patriarkala samhället. Detta leder till att karaktärerna upplever sina kroppar som ett fängelse och försöker att förneka sina kroppar.
– Novellerna och romanerna speglar samhället och det finns många exempel i texterna som är aktuella även i dag, säger Ellen Matlok-Ziemann.
Hon nämner karaktären Amy i Porters novell Old Mortality som ett exempel på en aktuell företeelse. Amy uppfattas som en skönhet, den perfekta kvinnan, men själv vägrar hon ta steget och bli kvinna. Hon börjar matvägra och blir nästan anorektisk, men uppfattas bara som ännu vackrare av sin omgivning.
Ellen Matlok-Ziemanns analys visar att Porters och McCullers kritik av det patriarkala samhället inte skiljer sig så mycket åt. Däremot ger de olika bilder av hur identitet formas. I Porters verk är det omöjligt för kvinnan att bli subjekt i det patriarkala samhället, medan det i McCullers texter är svårt men inte omöjligt.
Kontaktinformation
Ellen Matlok-Ziemann, tel: 018-471 12 66, hem: 018-46 15 90, mobil: 073-571 61 16, e-post: ellen.matlok-ziemann@engelska.uu.se
Rostfritt stål är i huvudsak uppdelat i fyra olika typer – austenitiska, ferritiska, martensitiska och duplexa. I doktorsavhandlingen Deformation characteristics of stainless steels, med vilken Roger Andersson disputerar den 3 juni, analyseras i detalj ett antal rostfria ståls formnings- och krockegenskaper. I avhandlingen utvecklar Roger Andersson även nya materialmodeller för användning i simuleringsprogramvaror.
– Resultatet av min forskning kommer att skapa förbättrade förutsättningar till att öka användningen av rostfria stål i framtida bilmodeller, säger Roger Andersson.
Att rostfria materials formningsegenskaper och höga hållfasthet är mycket bättre än vanliga kolstål har bland annat lett till ett ökat intresse att använda dem som konstruktionsmaterial i bilar och transportfordon.
Till exempel har alla nya Volkswagen Beetle (”Bubblor) för USA-marknaden rostfria bensintankar, Porsche Carrera GT har krockabsorberande strukturella komponenter i rostfritt stål och den senaste Audi A6 har rostfria ultrahöghållfasta strukturkomponenter i rostfritt stål.
Roger Andersson är född och uppvuxen i Boden, är så kallad industridoktorand och är för närvarande anställd av Svensk Verktygsteknik.
Upplysningar: Roger Andersson, tel. 0920.759 17, 070-377 59 17, roger@svenskverktygsteknik.com eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
För eventuell pressbild, kontakta Lena Edenbrink.
När östblocket och Sovjetunionen rasade samman, åren 1989-1991, sattes den svenska försvarsmaktens verklighetsbild och omvärldsanalys ur spel. Nu gällde det att planera för en framtid med helt förändrade förutsättningar. Hur kunde framtida eventuella konflikter tänkas se ut? Varifrån kunde en framtida fiende tänkas komma?
Kent Ehliasson, nybliven doktor vid Tema teknik och social förändring, har studerat framtidsplaneringen i två stora organisationer, Försvarsmakten och Ericsson, som båda genomgick stora förändringar under 1990-talet. Båda har också stor vana och kompetens att göra framtidsstudier.
– Det finns en rad metoder för att förutsäga framtiden, säger han. Men det verkligt intressanta är vilka grundläggande antaganden som framtidstudierna bygger på.
Vår syn på människan, samhället och tekniken kan bli styrande för hur vi ser på framtiden, ifall vi inte är medvetna om hur de påverkar oss, menar han. Ett exempel är människosynen i Försvarsmaktens planering. Vissa människor är, enligt denna syn, konfliktbenägna, särskilt om de bor i syd eller öst. Människor i nord och väst är däremot mer samarbetsvilliga.
– Det är en trubbig människosyn. Det blir svårt att förstå och förebygga våld utifrån ett sådant synsätt.
Synen på teknik är hos både Försvarsmakten och Ericsson oproblematisk. Tekniken utvecklas ständigt och får en allt större betydelse i samhället. All planering bygger på en stark tilltro till teknikens möjligheter.
– Försvarsmakten anser sig behöva mycket och bra teknik, oberoende av hotbilder.
Kent Ehliasson har även analyserat framtidsdokumenten utifrån tre aktuella framtidstendenser, globalisering, informationssamhället och risk/hållbar utveckling. Av dessa är begreppet hållbar utveckling helt frånvarande hos såväl Ericsson som Försvarsmakten.
– Man kan tolka det som att frågan om hållbar utveckling inte har någon betydelse för framtiden, varken för Ericsson eller för Försvarsmakten, säger han. Frågan är om det verkligen är så.
Försvarsmakten brottas idag med tydliga problem i sin framtidsplanering, men Kent Ehliasson anser att politikerna bär en stor del av skulden, när de inte har gett några tydliga direktiv att arbeta med. Han ser också en orsak just i Försvarsmaktens starka tradition av framtidsstudier.
– Man har arbetat med en metod som fungerat bra under många år. Så ändras plötsligt förutsättningarna i grunden, världen ser idag helt annorlunda ut än för 25 år sedan. Men just på grund av den starka planeringstraditionen blir det svårt att ställa om. För Försvarsmakten kommer hotet fortfarande huvudsakligen från öster.
Kontaktinformation
Kenth Ehliasson disputerade den 10 maj. Han kan nås på e-post: kent@ckab.se
Birgitta Trotzig har under drygt ett halvt sekel skrivit romaner, noveller, prosadikter och essäer. Sedan 1991 innehar hon stol nr 6 i Svenska Akademien.
I avhandlingen ”Ett språk, ett spår. En studie i Birgitta Totzigs författarskap” analyserar Mattias Pirholt hela Birgitta Trotzigs författarskap, från de tidigaste artiklarna från 1950-talet samt debutromanen till novellsamlingen ”Dubbelheten” från 1998, ur ett fenomenologiskt perspektiv.
Avhandlingens grundläggande frågor rör textens bilder och hur dessa kan kommunicera ett verklighetsförhållande: Vilken mening förmedlar bilderna till läsaren? Hur gör de det? Genom en analys av återkommande teman i författarskapet vill Mattias Pirholt fånga den sammanhängande värld som texterna bildar och hur denna värld framträder i texternas skrift och bilder.
Mattias Pirholt kommer fram till att texternas genomgående teman är såret, spåret, resten och tecknet. Han menar vidare att Birgitta Trotzigs melankoliska upptagenheten vid förlusten och döden även hyser en hoppfullhet, eftersom förlusten och döden är förutsättningen för återkomsten och återuppståndelsen.
Kontaktinformation
Mattias Pirholt, tel: 018-471 61 83, e-post: mattias.pirholt@littvet.uu.se
