Det finns en tendens att uppfatta den process som ligger bakom en redovisningsstandard som antingen tekniskt rationell eller, vilket är mer vanligt idag, som en politisk process karaktäriserad av kompromisser. Anja Hjelströms forskning visar däremot att det kan vara fruktbart att istället förstå processen i termer av tre parallella och samverkande delprocesser: en politisk process, en lärprocess och en exekutiv process (d.v.s. hur arbetet bedrivs).

– Kritik riktas ofta mot att det tar för lång tid att ta fram nya redovisningsstandards samt att dessa är för komplexa, säger Anja Hjelström. Jag menar att samtliga delprocesser, på olika sätt, bidrar till att processen tenderar att bli utdragen i tid samt att standarderna ofta blir långa, detaljerade, inkonsekventa och otydliga.

Anja Hjelströms forskningsområde är i högsta grad aktuellt. Fr.o.m. den 1 januari i år ska alla noterade bolag inom EU upprätta koncernredovisning med tillämpning av de internationella redovisningsstandards som antagits av EG-kommissionen. Samma regler kommer dessutom tillämpas av bolag i en rad andra länder.

Doktorsavhandlingen ”Understanding International Accounting Standard Setting – A case study of the process of revising IAS 12 (1996), Income Tax” kan beställas från Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm, e-post: efi@hhs.se.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:

Anja Hjelström, Handelshögskolan i Stockholm
Tel.: 08-736 93 12
E-post: anja.hjelstrom@hhs.se

Författarna Aimé Césaire och Léopold Senghor träffades i Paris i början av 1930-talet. De hade båda nyligen anlänt till Paris från Martinique respektive Senegal som stipendiater och konfronterades med den franska assimilationspolitikens inneboende rasism. De deltog intensivt i det kulturella och intellektuella liv som pågick på vänstra stranden. Ett resultat av denna verksamhet var ordet negritude som med inspiration från Harlemrenässansens bejakande av The New Negro avsåg att lyfta fram den negerhet som assimilationspolitiken syftade till att sudda ut. Ordet negritude lyfte fram det alla svarta fransmän (inklusive alla koloniserade) hade gemensamt oavsett huruvida de tillhörde den mest privilegierade gruppen av färgade människor (hommes de couleur), en medelklass bland svarta, (les noirs), eller räknades till de mer eller mindre vilda ociviliserade negrerna (les nègres). Dessutom skulle ordet överbrygga alla de territoriella skillnader som fanns mellan svarta från olika delar av det franska imperiet.

I förordet till diktantologin som kom 1948 framställer Jean-Paul Sartre negritudeförfattarna som en sorts ”omvända” rasister. Denna bild har sedan följt dem och präglat bilden av vad de ville uppnå. Ett av Mikela Lundahls viktigaste syften är att problematisera denna bild och visa på komplexiteten i vad Césaire och Senghor själva skrev i frågan. Genom att placera negritudeförfattarna i den kontext som de faktiskt skrev visar avhandlingsförfattaren att deras syfte var att hitta en gemensam hållpunkt för alla svarta som dittills varit splittrade i etniska och klassmässiga grupperingar. Förutom att ena svarta handlade det också om att kritisera den franska vänstern som under 1930-talet och de kommande decennierna gärna ville integrera de svarta i proletariatet. Kategorin ras skulle sålunda underordnas klass. Césaire och Senghor menade att rasismen måste analyseras och bekämpas i egen rätt, i samarbete med arbetarklassen. De såg risker med assimilationsstrategier även när de förordades av vänstern, då de menade att assimilering hotade att utplåna afrikansk kultur och historia och premiera den europeiska.

I avhandlingen ifrågasätter Lundahl slutsatsen att negritude verkligen kan betraktas som essentialistisk och hon analyserar Césaires och Senghors texter med utgångspunkt i huruvida de faktiskt uttrycker en essentialistisk förståelse av ras och negerhet. Snarare ser avhandlingsförfattaren det som att de var indragna i en politisk kamp där de använde rasen som ett redskap för att undvika den assimilation som syftade till att ersätta deras svarthet med ett slags vithet.

Avhandlingens titel: Vad är en neger? Negritude, essentialism, strategi.
Disputationen äger rum lördagen den 9 april 2005 kl. 10
Opponent: Docent Bosse Holmqvist
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Mikela Lundahl, tel. 031-773 52 77 (arb.), e-post mikela.lundahl@hum.gu.se
Hemsida: http://hum.gu.se/institutioner/idehistoria-och-vetenskapsteori/ide-lardomshistoria/forskarutbildning/doktorander/mikela-lundahl

Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Den internationella Flusser-forskningen har börjat spira under de senaste åren. Vilém Flusser (1920-1991) blev en välkänd figur i framför allt den tyskspråkiga världen när han framträdde som framtidsorakel och beundrad teknikfilosof. Han skrev ett antal essäer som uppmärksammades stort, och han levde ett hektiskt liv på ständiga föreläsningsturnéer. Men i Sverige är Flusser tämligen okänd. Endast en bok av honom finns översatt till svenska, En filosofi för fotografin (1988).

Thomas Karlsohn tar i avhandlingen sin utgångspunkt i Flussers särpräglade livsöde. Han föddes i en judisk medelklassfamilj i mellankrigstidens Prag, och som nittonåring flydde han till Brasilien undan den nazistiska ockupationsmakten. I Brasilien var han verksam under flera decennier, och där formades han också i stor utsträckning som tänkare. När han i början av sjuttiotalet återvände till Europa hade han således ett välfyllt filosofiskt bagage. Flusser dog 1991 i samband med ett återbesök i Prag. Han hade just hållit sitt livs första föreläsning i hemstaden, mer än femtio år efter flykten.

Avhandlingsförfattaren belyser denna livshistoria och den idéutveckling som äger rum före genombrottet under 1980-talet. Genom att undersöka de skilda idéströmningar som Flusser påverkades av i olika skeden blir det möjligt att bättre förstå de inslag i hans tänkande som kommit att betraktas som excentriska eller svårbegripliga. Avhandlingen berättar, delvis med hjälp av hittills outnyttjat arkivmaterial, historien om Flusser och hans teknikfilosofi. Den utmynnar i en diskussion som understryker det särpräglade i författarskapet, samtidigt som Flusser också framhålls som tidstypisk ifråga om föreställningarna kring den revolutionerande datortekniken.

Avhandlingens titel: Passage mellan medier. Vilém Flusser, datorn och skriften.
Disputationen äger rum lördagen den 23 april 2005 kl. 10.00
Opponent: Docent Carl-Göran Heidegren
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Närmare upplysningar kan fås av Thomas Karlsohn, tel. 031-773 45 23 (arb.), 070-698 65 63, (mobil), e-post thomas.karlsohn@idehist.gu.se

Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

En som inte torde ha blivit förvånad är Fredric Jacobsson, ekonom och forskare vid Tema hälsa, Linköpings universitet. Han har ägnat sitt avhandlingsarbete åt att studera altruism. Den 18 mars disputerade han.

Altruism, dvs osjälviskhet och människokärlek, existerar, det är de flesta överens om. Men den dominerande nationalekonomiska teorin tar ingen hänsyn till altruism. Utgångspunkten där är att varje människa agerar för att maximera sin egen nytta, och det ekonomiska system som ger henne störst möjlighet att göra det – utan att någon annans nytta minskar – är också det mest effektiva.

– I ekonomiska standardmodeller bortser man normalt från altruism, säger Fredric Jacobsson. Man säger att även om den existerar, så är den nyttorelaterad och lika för alla och då påverkar den inte resursfördelningen. Dvs. om jag är beredd att avstå en del till dig, och du lika mycket till mig så förändras inget.

Men så enkelt är det inte. Fredric Jacobsson har undersökt försökspersoners både hypotetiska och verkliga vilja att ge bort pengar. Totalt valde 70 procent i hans försök att avstå egna resurser till förmån för någon annan.

I den serie försök där han undersökte verkligt beteende fick studenter ta emot en summa pengar och sedan bestämma sig anonymt för hur mycket de ville ge bort, under olika förutsättningar. De gav ganska lite (18 procent av de utdelade pengarna) när pengarna gick till en som de själva, en annan student. Betydligt mer, 29 procent, gav de till en diabetespatient, och ännu mer, 41 procent, när pengarna gick till en speciell behandling (nikotinplåster).

Det här visar, konstaterar Fredric Jacobsson, inte bara att altruism existerar, utan också att den påverkas av andra människors behov och ens egen möjlighet att styra vart pengarna går (s.k. paternalistisk altruism).

– I allvarliga situationer är de allra flesta altruistiska.

Det får konsekvenser, menar han, för den ekonomiska styrningen, särskilt inom ett område som hälso- och sjukvård. Ett strikt nyttobaserat ekonomiskt system fördelar inte resurserna mest effektivt, eftersom de flesta människor vill avstå resurser till dem som behöver dem bättre, särskilt om de också kan påverka hur de behövande kommer att använda resurserna.

En slutsats blir att människor styrs mer än vi tror av empati och en önskan om rättvisa, och att denna insikt också bör få genomslag i ekonomin. Det får bl.a. till följd att mer resurser, utifrån ett effektivitetsargument, bör läggas på hälso- och sjukvård än vad den ekonomiska standardmodellen medger.

Fredric Jacobsson disputerade den 18 mars. Avhandlingen heter Den barmhärtige ekonomiten. Effektivitets- och rättviseaspekter på altruism och hälsa.

Kontaktinformation
Fredric Jacobsson har e-post fredric.jacobsson@ihs.liu.se och telefon 011-56003 eller 070-6870514.

Arrangemanget, som äger rum måndagen den 4 april, innebär att cirka 80 elever från Kiruna i norr till Malmö i söder får känna på livet som HHS-student. Dagen inkluderar bl.a. föreläsningar med två av högskolans mest populära forskare, en lunchsittning i typisk studentkårsanda, personliga träffar med ”inflyttade” HHS-studenter och mycket mer. Hela arrangemanget, inklusive resan, är kostnadsfri för de medverkande eleverna.

Dagen syftar till att öka den geografiska spridningen bland de studenter som antas till HHS:s civilekonomprogram. Därför kommer Handelshögskolans rektor, Lars Bergman, under dagen att informera om vad civilekonomprogrammet innebär.

– Med det här arrangemanget vill vi visa att Handelshögskolan önskar rekrytera de allra duktigaste studenterna, oavsett deras geografiska, etniska eller sociala bakgrund, säger Lars Bergman. En breddad rekryteringsbas är något som såväl HHS som de blivande studenterna tjänar stort på.

Gymnasieeleverna har valts ut bland många sökande, främst baserat på hemort och betygssnitt.
– Vi har velat ha en så stor geografisk spridning bland eleverna som möjligt, men har också tagit stor hänsyn till det betygssnitt eleverna har, säger Anders Jörnsköld, projektansvarig för ”Olika Barn Leka Bäst”. Det är trots allt så att våra antagningskrav är mycket höga och vi vill förstås att de deltagande eleverna också ska ha en chans att bli HHS-studenter ”på riktigt” senare.

Kontaktinformation
För frågor om eller besök av arrangemanget, vänligen kontakta:

Anders Jörnsköld, projektansvarig, ”Olika barn leka bäst”
Tel: 0702-23 63 13
E-post: 19428@student.hhs.se

Christina Lindahl Zander, antagningchef, Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 08-736 90 22
E-post: christina.zander@hhs.se

Det visar Gunlög Sundberg i sin avhandling i nordiska språk, Stockholms universitet. Hon har undersökt videoinspelade intervjuer med fjorton kvinnliga akademiker med utländsk bakgrund. Studien fokuserar på intervjufrågor om den arbetssökandes starka och svaga sidor, liksom vad som präglat henne. Syftet är att få kunskap om hur rekryterare och arbetssökande i dessa frågor tillsammans bygger upp bilden av den arbetssökande, och hur båda parter arbetar för gemensam förståelse när man inte delar språklig och kulturell bakgrund. Förutom denna så kallade språkliga och kulturella asymmetri, finns en institutionell asymmetri, nämligen att rekryteraren i kraft av sin position har ett övertag.

Resultatet visar att det gemensamma arbetet för förståelse styrs av en vedertagen, och därmed kulturell, mall för hur en anställningsintervju brukar gå till och vilka svar som förväntas på de frågor som ställs. Rekryteraren omformulerar därvid ofta de arbetssökandes svar. För vissa arbetssökande är vad som förväntas kulturellt fördolt och deras samtalsstil krockar med rekryterarens.

Den asymmetriska situationen kan ses som såväl en begränsning som en resurs. För många arbetssökande är denna västerländska samtalsgenre okänd och samarbetet kan ses som en hjälp, men frågan är hur sann bilden av den arbetssökande då blir. För rekryteraren handlar det om att gå en balansgång mellan att behandla alla lika och att samtidigt se till vars och ens unika kompetens, vilket är intressant ur ett mångfaldsperspektiv.

Doktorsavhandlingens titel: Asymmetrier och samförstånd i rekryteringssamtal med andraspråkstalare

Gunlög Sundberg kan nås på tfn 08-16 43 20, e-post: gunlog.sundberg@nordiska.su.se (Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm).