Det är tredje året i rad som The Scientist undersöker var postdoktorer anser att de bästa forskningsmiljöerna och arbetsmöjligheterna finns. Mer än 3 500 disputerade inom life science-området, d v s medicin och biologi, har svarat på tidskriftens enkät och betygsätter sådana faktorer som goda forskningsmöjligheter, tillgång till forskningsutrustning och biblioteksresurser samt mentorskap och handledning.
Många av dem som svarat på enkäten är missnöjda med förhållandena på sin institution. Villkoren vid Umeå Plant Science Centre (UPSC) får däremot mycket goda vitsord.
– Vi är utomordentligt glada över berömmet, säger Göran Samuelsson, föreståndare vid UPSC, och vi ser det som att våra stora ansträngningar att skapa en internationell forskningsmiljö av högsta klass har lyckats.
Forskningscentret UPSC är gemensamt för SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och Umeå universitet. Forskare vid institutionerna för skoglig genetik och växtfysiologi samt fysiologisk botanik samverkar i centret inom framförallt områdena växt- och skogsbioteknik. Antalet anställda är cirka 150, inklusive 30-40 postdoktorer. Det internationella inslaget är mycket stort och inom centret finns mer än 20 nationaliteter representerade.
Enkätresultaten för USA och övriga världen redovisas var för sig, ingen sammanvägning görs. På andra plats på den utomamerikanska 15-i-topp-listan placerar sig Uppsala universitet. Kanada, Nederländerna och Storbritannien är de länder som har med flest forskningsinstitutioner på listan.
På listan över de mest attraktiva forskningsinstitutionerna i USA placerar sig på de tre första platserna USA:s Environmental Protection Agency, Research Triangle Park, NC, Fred Hutchinson Cancer Research Center i Seattle, Washington State, och National Cancer Institutes i Maryland. Bland renodlat akademiska institutioner belades de tre första platserna av University of North Carolina, Chapel Hill, North Carolina, Washington University i St. Louis, Missouri, och Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Cambridge, Massachusetts.
Gemensamt för bästa utomamerikanska forskningsinstitutionerna, bland dem de i Umeå och Uppsala, är att de har god finansiering, är bra på samverkan och erbjuder karriärmöjligheter, vilket postdoktorerna från andra länder sätter stort värde på, enligt The Scientists enkät.
En anledning till missnöje hos postdoktorer på många håll är möjligheterna att få tillräcklig uppskattning och ersättning. Övergången till självständigt arbete inom en rimlig tidrymd tycks också skapa problem.
– Vi hoppas att resultaten ska fungera som en utmaning att undan för undan förbättra de ofta bedrövliga arbetsvillkoren för postdoktorerna, de som kanske är forskningssamhällets mest värdefulla aktörer, säger Richard Gallagher, chefredaktör och ansvarig utgivare för The Scientist.
De 15 bästa institutionerna utanför USA är i tur och ordning:
1. Umeå Plant Science Centre
2. Uppsala universitet
3. Netherlands Cancer Institute, Amsterdam, Nederländerna
4. Dalhousie University, Halifax, Kanada
5. University of Bristol, Bristol, Storbritannien
6. Mount Sinai Hospital, Toronto, Kanada
7. University of Zürich, Schweiz
8. University of Calgary, Calgary, Kanada
9. Den Kgl. Veterinær- og Landbohøjskole, Köpenhamn, Danmark
10. University of Alberta, Edmonton, Kanada
11. Universitetet i Bergen, Bergen, Norge
12. Cardiff University, Cardiff, Storbritannien
13. Utrecht University, Utrecht, Nederländerna
14. Wageningen University, Wageningen, Nederländerna
15. Centro de Investigaciones Biologicas-CSIC, Madrid, Spanien
Journalister som vill få tillgång till hela texten, kontakta pr@the-scientist.com
Kontaktinformation
Prof Göran Samuelsson, inst. för fysiologisk botanik,
Tel: 090-786 56 94, 070-645 50 39
E-post: Goran.Samuelsson@plantphys.umu.se
Prof Anders Ericsson, prefekt vid inst. för skoglig genetik och växtfysiologi
Tel: 090-786 82 43, 070-537 87 53
E-post: Anders.Ericsson@genfys.slu.se
Allt fler äldre får klara sig utan hemtjänst. Utvecklingen de senaste tjugo åren är dramatisk, och motsvaras inte av tillräckligt många platser inom så kallat särskilt boende. Istället har de flesta kommuner återinfört anhörigprövning, något som innebär att äldre nekas hemtjänst om de har en nära släkting som kan utföra tjänsten. Nu när äldreomsorgen privatiseras är också allt fler äldre hänvisade till den öppna marknaden för att få hjälp med städning, matlagning och inköp.
Helene Brodin vid Umeå universitet visar i sin avhandling att privatiseringen av äldreomsorgen främst drabbar kvinnor. Eftersom majoriteten av ensamstående äldre är kvinnor, är det framförallt kvinnor som nekas kommunal hemtjänst eller en plats i särskilt boende. Det är också huvudsakligen kvinnliga anhöriga som får rycka in som oavlönade anhörigvårdare när staten och kommunerna frånsäger sig ansvaret.
Helene Brodin har jämfört hur många äldre som år 2000 nekades äldreomsorg i kommunerna Umeå och Linköping. Trots att kommunerna har valt två olika privatiseringsstrategier, är resultaten slående lika. De flesta äldre som fick avslag på ansökan om kommunal äldreomsorg var ensamstående. Men jämfört med kvinnorna var det vanligare att männen som fick avslag var sammanboende eller gifta, och kunde därför få hjälp av sin maka. De flesta kvinnor som fick avslag var däremot ensamstående, och var därför tvungna att få hjälp av vuxna barn eller andra anhöriga. Majoriteten av anhörigvårdare var också kvinnor, till exempel en maka som hjälper sin man, en dotter som hjälper sin mor eller en svärdotter som hjälper sin svärmor.
Helene Brodin visar också att äldre alltmer kommit att betraktas som konsumenter av omsorg, och att deras konsumtion av omsorg mer ska bestämmas av möjligheter att välja än av deras behov. Synen på äldre som omsorgskonsumenter ligger också bakom privatiseringen, eftersom tanken är att äldre ska kunna köpa till exempel hushållsarbete på den öppna marknaden. Men de äldre som följdes i Umeå och Linköping valde istället att vända sig till anhöriga för att få hjälp, oftast en kvinna. Av den anledningen, menar Helene Brodin, är det också möjligt att säga att det i första hand är kvinnorna som har betalat priset för de senaste årtiondenas privatiseringspolitik.
Fredagen den 18 februari försvarar Helene Brodin, institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Does Anybody Care? Public and Private Responsibilities in Swedish Eldercare 1940-2000. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Hörsal B, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är docent Paulina de los Reyes, institutionen för ekonomisk historia, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Helene Brodin,
ekonomisk historia,
Umeå universitet,
tel: 090-786 96 60, 070-535 01 24,
e-post: helene.brodin@ekhist.umu.se
Ryggmärgsskador leder till att cirka 150 svenskar varje år blir rullstolsbundna. Skadorna leder till bortfall av bland annat rörelseförmåga och känsel nedanför skadenivån. En forskargrupp vid Karolinska Institutet har nu på råtta visat att tillförsel av stamceller efter en sådan skada är verksamt men också ett tveeggat svärd: Å ena sidan förbättrades motoriska funktioner (rörelseförmåga) nedanför skadan när forskarna injicerade stamceller i det skadade området i ryggmärgen. Å andra sidan upptäckte man att råttorna fick en ökad smärtkänslighet strax ovanför skadan.
I ett uppföljande försök tillsatte man en speciell gen, kallad neurogenin-2, till stamcellerna medan de förökades i cellodling. När stamceller innehållande neurogenin-2 transplanterades till skadad ryggmärg uteblev de negativa effekterna på smärtkänslighet, samtidigt som de positiva effekterna på motorisk funktion förbättrades. Även sensorisk funktion (känsel) nedanför skadan förbättrades tydligt.
Den ökade smärtkänsligheten tycktes bero på att många stamceller utvecklades till astrocyter, en typ av stödjeceller som genom utsöndring av nervtillväxtstimulerande ämnen lockar smärtnervtrådar i ryggmärgen att växa till.
Forskarna fann att närvaro av neurogenin-2 – en så kallad transkriptionsfaktor som styr aktivitet hos andra gener när stamceller mognar – ledde till att mycket färre stamceller utvecklades till astrocyter, och att i stället fler blev oligodendrocyter, en annan typ av stödjeceller som bildar fetthaltiga skidor runt nervtrådar. Den lilla mängd astrocyter som utvecklades från de neurogenin-2-bärande stamcellerna överensstämde med avsaknad av tillväxt av smärtnervtrådar. Den ökade mängden oligodendrocyter som utvecklades från de neurogenin-2-bärande stamcellerna överensstämde med en ökad mängd vit substans, det vill säga nervtrådar med fetthaltiga myelinskidor i skadeområdet.
Med hjälp av funktionell magnetkameraavbildning, så kallad fMRI, har forskargruppen för första gången lyckats visa återkomst av sensoriska funktioner efter ryggmärgsskada. Detta har gjorts vid Karolinska Institutets experimentella magnetkamera-centrum. En fördel med fMRI-tekniken är att den kan användas för att jämföra resultat på försöksdjur och människa, om och när nya behandlingsmetoder för ryggmärgsskada kan komma att prövas på patienter.
Publikation:
Allodynia limits the usefulness of intraspinal neural stem cell grafts and directed differentiation improves outcome
Christoph Hofstetter, Niklas Holmström, Johan Lilja, Petra Schweinhardt, Jinxia Hao, Christian Spenger, Zsuzsanna Wiesenfeld-Hallin, Shekar Kurpad, Jonas Frisén, Lars Olson
Nature Neuroscience Online 13 februari 2005
I tryck: Nature Neuroscience Mars 2005
För mer information, kontakta:
Professor Lars Olson, institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, tel. 08-524 870 50, 070 670 3388 eller mail lars.olson@neuro.ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Den sprutbetongteknik som används i dag går ut på att man med hjälp av luft ”skjuter” fast betongen på underlaget, exempelvis en bergvägg. Numera har korta stålfibrer, 30-50 millimeter långa, som blandas in i betongen före sprutning ersatt de traditionella armeringsjärnen, något som gör förstärkningsarbetet både billigare och snabbare.
I dagens regelverk ställs krav på över 100 års livslängd, detta eftersom säkerheten för människor och maskiner inte får äventyras.
Sprutbetong i allmänhet, tillverkad av kunniga hantverkare, har hög kvalitet och bra beständighet.
– Under en period har det varit oklart om man verkligen kan klara så lång livslängd för fiberarmerad sprutbetong. Fibrerna är bara en halv millimeter i diameter och skulle kunna korrodera av snabbt, vilket borde ge problem med bärförmågan på sprutbetongen, säger Erik Nordström, industridoktorand vid Luleå tekniska universitet som disputerar med doktorsavhandlingen Durability of sprayed concrete – Steel fibre corrosion in cracks den 18 februari.
I doktorsavhandlingen ger Erik Nordström bland annat svar på i vilka miljöer det finns risk för korrosion och hur den kan påverka bärförmågan hos sprutbetongen.
– Resultaten och metoderna i min avhandling kan användas för att bedöma risken för problem i framtiden, om man hittar sprickor i den fiberarmerade sprutbetongen. De kan också användas för att bedöma vilka åtgärder som kan vidtas redan i förväg, vid nyproduktion i så kallat elaka miljöer.
– Generellt sett är dagens tunnlar mycket säkra. Resultaten hittills pekar mot att problemen främst verkar uppstå för konstruktioner i miljöer med mycket hård exponering för vägsalt.
Erik Nordström är född 1967, han växte upp i Luleå men är i dag bosatt i Gävle. Han tog sin civilingenjörsexamen som väg- och vattenbyggare vid Luleå tekniska universitet 1993 och anställdes därefter som forskare vid Vattenfall Utveckling i Älvkarleby.
Doktorandstudierna, som genomförts på deltid, påbörjades 1997, i dag arbetar Erik Nordström som specialist inom betongområdet vid Vattenfall Vattenkraft.
Vid sidan om doktorandstudierna har Erik varit pappaledig, byggt om och renoverat huset samt studerat socialpsykologi vid Uppsala universitet.
Efter disputationen hoppas Erik Nordström på att få mer tid över till att renovera färdigt huset – och till att ta tag i nya spännande projekt.
Kontaktinformation
Upplysningar: Erik Nordström, tel. 026-837 44, erik.nordstrom@vattenfall.com eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
För eventuell pressbild, kontakta Lena Edenbrink.
Forskargruppen, som leds av professor Peter Ekblom, har studerat den aktuella proteinfamiljen laminin i flera år. Upptäckten av laminin-111s betydelse för den tidiga fosterutvecklingen hos möss har gjorts av den snart disputerade forskaren Susanne Schéele, och beskrivs i ett aktuellt nummer av den ansedda tidskriften PNAS (Proceedings of the National Academy of Science i USA).
I de första två stegen av fosterutvecklingen bildar en del av stamcellerna två sorters celler ur vilka moderkakan och kringliggande stödvävnad senare kommer att utvecklas. Dessa celler är epitelceller, en typ av celler som skiljer två miljöer från varandra och finns i många organ i kroppen.
I det tredje steget bildar stamcellerna en tredje typ av epitelceller, som ska vidareutvecklas till själva fostret. Det är detta som inte blir av utan proteinet laminin-111, som verkar ha funktionen att ge stamcellerna signalen att gå vidare till steg tre.
– Vi testade teorin genom att ta fram musstammar som saknade en viktig del av den gen som bildar laminin-111. De muterade musfostren dog mycket tidigt. Bara drygt fem dagar efter befruktningen var det uppenbart att något hade gått galet – embryona utvecklades inte vidare efter steg två, förklarar Susanne Schéele.
Arbetet är grundforskning som bidrar till kunskapen om ett fosters tidigaste utveckling. Men det skulle också kunna få medicinska tillämpningar i framtiden. Om laminin-111 visar sig vara aktivt inte bara i omvandlingen av stamceller till den specifika epiteltypen i steg tre, utan också när stamceller senare i fosterutvecklingen ska bilda epitel i organ som njure, tarm och hjärta, så kan det kanske användas av forskare som vill styra stamceller i provrör till att bilda olika specialiserade celler för att behandla sjuka patienter.
Kontaktinformation
Mer information Susanne Schéele, 046-2220817, e-post Susanne.Scheele@medkem.lu.se, eller Peter Ekblom, 046-2220903, e-post peter.ekblom@medkem.lu.se. Artikeln återfinns på www.pnas.org, skriv in ”Scheele, S.” i sökrutan.
Det nya datorsystemet, som fått namnet Blixt, tar nya metoder i bruk för att beräkna prognoser för väder och hav. De observationer som är grunden för prognoserna kan utnyttjas bättre än tidigare och det blir möjligt att väga samman observationer från olika tidpunkter i mer exakta nulägesbeskrivningar.
– Den bättre kartläggningen ger förutsättningar för säkrare prognoser, framförallt av lågtrycksutveckling upp till två dygn framåt, säger Lars Häggmark, meteorolog vid SMHI.
Mer avancerade beräkningar kräver också mer av datorerna. Framstegen inom prognosproduktionen blir verklighet genom utökad datorkraft och nya tekniska lösningar. Det nya datorsystemet utgörs av sammankopplade processorer i ett så kallat kluster. Konstruktionen möter nu de extremt stora kraven på kommunikation mellan beräkningsenheterna.
– Väderdatorn är specialdesignad för sitt ändamål. Att utnyttja kluster har kommit på bred front då det ger kraftfull och effektiv datorkapacitet till ett lågt pris. Vi är redan pionjärer inom utveckling och användning av kluster för prognosberäkningar och tar genom detta nya system ett stort kliv framåt internationellt sett, säger Torgny Faxén, projektledare vid NSC.
Datorsystemet har designats av NSC i samarbete med SMHI. Väderdatorn är en del i samarbetet mellan NSC och SMHI som även omfattar beräkningar inom forskning och utveckling, till exempel klimatberäkningar, såväl som drift av dessa system.
Blixt levereras och installeras av Advanced Computer Technology AB, ACT, i Linköping.
– Med denna beställning bekräftar ACT en ledande position som leverantör av datorsystem för krävande tekniska beräkningar, säger Ramiz Zand, VD vid Advanced Computer Technology.
Företaget har tidigare levererat ett flertal kluster, däribland NSC:s Monolith som tidigare var Sveriges mest kraftfulla datorsystem. Blixt installeras nu för uttestning på NSC för att senare under våren tas i drift på SMHI.
Varje dygn görs fyra prognosberäkningar för vädret och två för haven. Den nya väderdatorn blir cirka sex gånger snabbare jämfört med den dator som kommer att avvecklas.
Öppet hus
Datorsystemet Blixt kommer att visas i samband med ett Öppet Hus onsdagen den 16 februari kl 10-12. Ni hälsas välkomna till NSC, Nationellt Superdatorcentrum, Linköpings universitet Campus Valla, Hus G. Se även vägbeskrivning: www.nsc.liu.se/about/address.html
Tekniska fakta:
Blixt är ett Linux-kluster med 60 beräkningsservrar vardera utrustad med två stycken 3,2 Gigahertz Intel Xeon-processorer och 2 Gigabyte primärminne, totalt 120 processorer och 120 Gigabyte primärminne. Den teoretiska topprestandan blir 768 Gigaflop/sekund (768 miljarder flyttalsoperationer per sekund). Med de nya prognosberäkningarna kommer kraven på snabb kommunikation mellan processorerna vara mycket stort och Blixt blir därför utrustad med en ny nätverksteknologi kallad Infiniband som ger 10 Gigabit/sekund överföringshastighet mellan två servrar. Infinibandnätverket kommer från Mellanox och norska Scali AS levererar den programvara ”Scali MPI Connect” som behövs för att prognosberäkningarna skall kunna kommunicera över nätverket. För att kunna spara och bearbeta utdata från väderkörningarna har den nya datorn ett disklager på 5.6 Terabyte. Kritiska komponenter är dubblerade för att minimera risken för störningar.
Kontaktinformation
Torgny Faxén, projektledare Nationellt Superdatorcentrum, 013-28 57 98, 0709-52 57 98, faxen@nsc.liu.se
Lars Häggmark, meteorolog SMHI, 011-495 83 02, 0708-49 12 61, lars.haggmark@smhi.se
Ramiz Zand, VD Advanced Computer Technology AB, 013-31 60 30, 0708-21 22 64 ramiz@act2000.se
Mer information om parterna i arbetet: www.smhi.se, www.nsc.liu.se, www.liu.se, www.act2000.se
Tid: Måndagen den 21 februari kl. 11.30 – 13.00
Plats: hörsalen i Vetenskapens hus invid AlbaNova, Stockholms universitet.
Vi bjuder på matig smörgås, dricka, kaffe och kaka (anmälan se nedan)
Adress: Roslagstullsbacken 35, tfn 08 – 553 784 60
De forskare du kommer att möta är:
Jesper Sollerman, forskarassistent i astronomi
Göran Östlin, docent i astronomi med stöd från Vetenskapsrådet och Rymdstyrelsen
Felix Ryde, forskarassistent i astronomi med stöd från Vetenskapsrådet och Rymdstyrelsen
Henning Rodhe, professor i kemisk meteorologi kommer att leda diskussionen.
(OBS! Vetenskapsrådet har den 17 februari meddelat vilka som får stöd för starka forskningsmiljöer. Av de 261 ansökningarna har 27 rankats fram och av dessa får 10 stöd. Bland de tio finns AlbaNovas centrum för högenergiastrofysik och kosmologi genom Claes Fransson vid Stockholms universitet. De tre forskare som medverkar vid pressträffen är alla inblandade i detta.)
I april 2003 observerade satelliten HETE-2 den gammablixt som skulle lösa en mer än 30 år gammal astronomisk gåta – gammablixtarnas ursprung. Det fastställdes att gammablixtar var supernovor, massiva exploderande stjärnor. Nu spelar gammablixtarna en viktig roll för att förstå hur universum såg ut från början och hur de första stjärnorna bildades.
– En gammablixt ger ifrån sig mer energi under en sekund än vad vår sol har producerat under hela sin livstid. Genom att gammastrålningen obehindrat tar sig igenom stora mängder gas och stoft kan den observeras på väldigt långt håll. Gamla stjärnor allra längst ut i universum kan upptäckas, säger Jesper Sollerman, forskarassistent i astronomi vid Stockholms universitet som också var med att publicera upptäckten om gammablixtarnas ursprung i tidskriften Nature 2003.
Nytt centrum för analys av gammablixtar
I slutet av november 2004 sändes satelliten SWIFT upp i en bana runt jorden. Forskarnas förhoppning är att hitta hundratals gammablixtar per år som sedan kan studeras i det astronomicentrum som håller på att bildas i Köpenhamn. Jesper Sollerman är en av de aktiva i projektet och kan berätta mer om centrumet som förväntas vara i gång fullt ut i sommar.
Astronomerna vid Stockholms universitet använder också rymdteleskopet Hubble för att detaljstudera de miljöer där gammablixtarna exploderar. Dessutom är de involverade i det NASA-ledda satellitprojektet GLAST. GLAST-projektet kommer att göra det möjligt att studera gammastrålning med en hittills ouppnådd noggrannhet och bekräfta de modeller om
hur själva gammastrålningen uppkommer som nu utarbetas i Stockholm.
Anmälan
För att kunna beräkna antalet smörgåsar vill vi att du anmäler dig senast
förmiddag 18 februari till någon av
Ylva Hermansson på e-post ylva.hermansson@natkan.su.se eller telefon 16 35 92
Agneta Paulsson på e-post agneta.paulsson@eks.su.se eller telefon 16 22 56
Detta möte mellan våra forskare och journalister är det sjätte i en serie av årligen återkommande träffar där vi presenterar senaste nytt inom naturvetenskaplig forskning. Mötesformen varierar.
Projektet SVEA innebär att alla domslut från högsta domstolen, berörda hovrätter samt från regeringsrätten och berörda kammarrätter rörande samiska frågor läggs in i en databas, till vilken särskilda sökord utvecklas. Databasen kommer att vara on-line och öppen för alla via Mittuniversitetets hemsida.
– Databasen kommer att fylla flera viktiga funktioner, dels som källa vid rättsvetenskaplig forskning och dels som informationsbank för offentliga utredningar. Dessutom kommer databasen vara ett lätthanterligt hjälpmedel för samebyar eller enskilda samer som söker ledning i olika rättsliga frågor, berättar projektledare Eivind Torp.
Förstudien kommer att genomföras under vårterminen 2005. En motsvarande rättsdatabas finns redan på norska sidan vid juridisk fakultet vid universitetet i Tromsö, http://sara.uit.no/
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Projektledare Eivind Torp, institutionen för samhällsvetenskap, Mittuniversitetet, 063-165360 eller 070-5838 506
AAAS (the American Association for the Advancement of Science), som också ger ut vetenskapstidskriften Science, har arrangerat sitt vetenskapsmöte nästan varje år sedan 1848. Det brukar besökas av tusentals forskare och journalister från hela världen.
Lars Samuelson har blivit inbjuden att i sitt föredrag tala om nanotrådar, d v s extremt tunna halvledarmaterial som består av strukturer som bara är miljondels millimeter stora. Genom att bygga med ett atomlager i taget har de lycktas komma ner på nivåer som dagens teknologi tidigare inte kommit åt.
Titeln på föredraget är ”Low-Dimensional Physics and Applications of Semiconductor Nanowires”. Detta är ett område där Lundaforskarna rönt stor uppmärksamhet och för närvarande är världsledande. Exempelvis publicerade de förra året tre artiklar i Nature Materials i ämnet.
– Eftersom trådarna är halvledande går det att skapa elektroniska komponenter av dem, vilket förväntas få flera intressanta tillämpningsområden inom elektronik, optik och biomedicinsk teknik. Kanske värt att notera är att flera av de stora elektronikindustrierna (t ex IBM, Philips och Infineon) just nu startar FoU-projekt där man vill bygga vidare på de genombrott vi haft senaste två åren, berättar Lars Samuelson.
Lars Samuelson är föreståndare för Nanometerkonsortiet (http://nano.lth.se) som samlar industri och ett sjuttiotal forskare från ett tiotal avdelningar inom Lunds universitet för forskning och tillämpningar av nanometerstrukturer. Vidare tog han initiativ till en ny civilingenjörsutbildning i nanoteknik (www.teknisknanovetenskap.lth.se) på LTH/LU, som började hösten 2003, med ambitionen att förse svenskt näringsliv med välutbildad personal inom detta viktiga teknikområde.
Föredraget i Washington ingår i seminariet ”2005 Nanotechnology Seminar” och presenteras på eftermiddagen den 17 februari.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Lars Samuelson, 046-222 76 79, 070-317 76 79, lars.samuelson@ftf.lth.se eller besök www.aaas.org/meetings/Annual_Meeting/02_PE/PE_07_SemA.shtml
Projektet är producerat av KK-stiftelsen, Riksutställningar och Vetenskapsrådet. Det består, förutom utställningen på cirka 500 m2, av programverksamhet, webbplats, film och en broschyr för den vetgirige. Målgruppen är en bred allmänhet och förhoppningen är att besökare oavsett ålder eller djupare förkunskaper ska kunna ta till sig ny kunskap om våra hjärnor.
Turné i landet
Utställningen invigs i Göteborg den 26 februari och kommer därefter bland annat besöka Malmö, Kalmar, Kristianstad och Umeå. Turnén avslutas årsskiftet 2006-2007.
Utställningen
Se hjärnan! vill ge en bred bild av vad vi idag känner till om hjärnan, det centrala nervsystemet och om den forskning som bedrivs. Hur har kunskapen växt fram genom historien? Kommer vi någonsin att förstå hur till exempel minne och medvetande fungerar? Via 14 aktiva stationer kan besökaren ge sig ut på egen upptäcksfärd genom det centrala nervsystemet.
Webbplatsen
Webbplatsen Se Hjärnan bygger på ny spännande teknik och innehåller pedagogiskt utformade kunskapsscener; texter, illustrationer, 3D-animeringar och film. Innehållet är populärvetenskapligt som alla, oavsett förkunskaper, ska kunna ta del av. Webbplatsen är producerad av forskning.se, och nås dygnet runt på www.forskning.se
Film av Agneta Ginsburg
TV-producenten och dokumentärfilmaren Agneta Ginsburg låter i sin film bland annat kända svenska forskare komma till tals och spekulera över idéhistoria, kognition och medicin. Filmen visas i anslutning till utställningen.
Programverksamheten
Varje turnéort lägger upp sitt eget program med utgångspunkt i den lokala verksamheten. Bland annat kommer forskare, vårdpersonal och författare att ge öppna föreläsningar.
Broschyr
En broschyr har tagits fram och delas ut till alla besökare för att inspirera till vidare utforskning av ämnet. Länk- och boktips leder läsaren vidare.
Pressvisning Universeum fredagen den 25 februari kl 10.00 Hjärnforskaren fil.dr Anders Sandberg från Stockholms universitet och Kungliga Tekniska Högskolan, som är utställningens vetenskapliga producent, guidar i utställningen. Representanter från de fyra institutionerna finns närvarande. Ackreditering sker via Universum.
Närvarande vid invigningen lördagen den 26 februari kl 12.00 Arvid Carlsson, nobelpristagare i medicin Leif Pagrotsky, utbildnings- och kulturminister Madeleine Cæsar, vd KK-stiftelsen Ann Follin, generaldirektör Riksutställningar Håkan Billig, huvudsekreterare vid ämnesrådet för medicin Vetenskapsrådet Lars Rehnman, vd Universeum
Se hjärnan! är en utställning av KK-stiftelsen, Riksutställningar och Vetenskapsrådet som ska engagera och väcka människors nyfikenhet. Med utställningen vill vi öka människors kunskaper om hjärnan och dess funktioner, aktuella forsningsmetoder och dess resultat. Vi skapar en spännande arena där forskar och allmänhet möts kring de senaste forskningsrönen och hjärnan.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Pär Stolpe, utställningsproducent Riksutställningar 070-669 60 63 Marlene Truedsson, informatör Vetenskapsrådet 0733-66 62 13 Palaemona Mörner, kommunikationschef KK-stiftelsen 0705-19 98 02 Anne Solli, projektledare Universeum 031-335 64 88
Förmågan att förstå att alla människor har tankar och känslor som styr beteendet i olika situationer är av största vikt för att vi ska klara oss i en komplex social värld. Vi måste också förstå att andras tankar och känslor inte alltid stämmer överens med våra egna och att vi människor handlar utifrån vår egen uppfattning trots att den kanske inte alltid stämmer med verkligheten, dvs. vi måste ha förmågan till social rolltagning, att kunna se saker ur någon annans perspektiv.
De flesta forskare är idag överens om att väsentliga steg i denna utveckling tas omkring 4-års ålder. Det finns dock undantag. Tidigare forskning har visat att bl a barn med autism har stora problem på det här området. Andra grupper som har visat sig ha en annorlunda utveckling är döva barn som växer upp i en talande miljö och inte tidigt får tillgång till teckenspråk. De döva barn som växer upp i en teckenspråklig miljö följer däremot samma utveckling som hörande barn. En möjlig förklaring till den annorlunda utvecklingen av social rolltagning är bristen på ett gemensamt språk för barn och föräldrar i det tidiga samspelet.
Den aktuella avhandlingen har ur ett longitudinellt perspektiv undersökt utvecklingen av förmåga till social rolltagning i två grupper av barn med annorlunda språklig och kommunikativ utveckling. Dels döva barn med hörande föräldrar och dels icke-talande barn med grav cerebral pares. De döva barnen i studien var alla döva barn till hörande föräldrar, men jämfört med döva barn i många andra länder så har de ändå introducerats relativt tidigt till teckenspråk.
Gruppen barn med cerebral pares hade ett grafiskt kommunikationssystem, som sitt främsta kommunikationshjälpmedel. I praktiken användes det dock ytterst sparsamt och kommunikationen skedde främst med hjälp av ögonpekningar, gester och ansiktsuttryck. Resultaten visar att både de döva barnen och barnen med cerebral pares har en tydlig försening av utveckling av social rolltagning och perspektivtagningsförmåga. En förklaring skulle kunna vara bristen på ett gemensamt språk i det tidiga sociala samspelet. I så fall är det viktigt att så tidigt som möjligt introducera teckenspråk för de döva barnen och deras familjer samt att tidigt ge barnen med cerebral pares inte bara ett kommunikationshjälpmedel utan också underlätta användningen av det i praktiken.
Avhandlingens titel: Communicating your way to a theory of mind. The development of mentalizing skills in children with atypical language development
Avhandlingsförfattare: Kerstin Watson Falkman , tel. 031-18 6106(bost.), 031-773 4261(arb.)
e-post:.kerstin.falkman@psy.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Charlie Lewis, Lancaster
Tid och plats för disputation: Fredagen den 25 februari 2005 kl. 10.00, sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1 , Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940
Det visar en unik studie om svenskfödda vuxna adopterade, som gjorts vid Linköpings universitet. Sökandet efter ursprunget är viktigt antingen man har en god relation till adoptivföräldrarna eller inte. En bra uppväxt förtar inte behovet av att få veta sitt ursprung.
– Vissheten är alltid bättre än ovissheten. Allt hemlighetsmakeri är av ondo, säger Susanna Matwejeff, som gjort studien. Susanna är forskarstuderande vid Institutionen för beteendevetenskap, IBV.
Studien är kvalitativ och bygger på djupintervjuer med tjugo adopterade vuxna. Svenskfödda adopterade har inga yttre kännetecken som avslöjar att de är adopterade. De har inte heller alltid fått veta det tidigt och direkt av sina adoptivföräldrar. Ibland har den upplysningen kommit som en chock, på sidovägar.
Frågor kring den biologiska familjen och de adopterades ursprung har ofta upplevts som laddade. För adoptivföräldrarna kan det kännas som ett hot att deras barn vill ta kontakt med sina biologiska föräldrar. För barnet blir det laddat och skuldtyngt att börja söka sitt ursprung.
Ändå gör många det, förr eller senare, ofta inte förrän i vuxen ålder. Sökandet kan utlösas av en stor förändring eller en livskris, som när man föder barn eller upplever en svår sorg.
Oavsett resultatet har sökandet upplevts positivt, alltså även när kontakten med den biologiska familjen inte fallit väl ut. De adopterade rapporterar undantagslöst att självförtroendet har stärkts, liksom känslan av att man vet vem man är.
Studien anlägger också ett existentiellt perspektiv på sökprocessen.
– Kunskapen om varifrån man kommer är väsentlig för själva känslan av att finnas till, säger Susanna Matwejeff.
Ur ett existentiellt perspektiv ställer hennes studie viktiga frågor när det gäller konstgjorda befruktningar, sperma- och äggdonationer.
Kontaktinformation
Studien, som är en licentiatavhandling, heter ”Svenskfödda adopterades sökprocess”. Susanna Matwejeff nås på telefon 013-16 03 94.
Den gängse bilden av klimatets variationer under senaste årtusendet antyder att endast små förändringar skett före år 1900, och att det därefter följde en markant uppvärmning. De nya resultaten visar istället en tydlig temperatursvängning mellan 1100- och 1900-talen, med en markant kallperiod omkring år 1600. Större delen av 1900-talet hade ungefär samma temperatur som 1000- och 1100-talen. Endast de senaste 15 åren tycks vara varmare än någon tidigare motsvarande period.
Studien bygger på analys av indirekta klimatdata, såsom information från havs- och sjöbottnar, inlandsisar, grottor och trädens årsringar. Att använda sådant material för att rekonstruera klimatet långt tillbaka i tiden är inget nytt i sig. Det som skiljer den nya studien från tidigare är urvalet av dataserier och metoden för att uppskatta temperaturen från dem.
En 1000 år lång klimatsimulering, gjord (av ett annat forskarlag) med en datormodell av atmosfärens och havens fysik, visar mycket stora likheter med den nya rekonstruktionen. Modellens klimat har styrts av rekonstruerade variationer i solstrålning och mängden vulkaniskt stoft i atmosfären (som reflekterar tillbaka solljuset till rymden). Att dessa två klimatförlopp, som tagits fram helt oberoende av varandra, liknar varandra är ett stöd för att klimatet uppvisar stora naturliga variationer och att förändringar i solens utstrålning och vulkanutbrott på jorden kan vara orsaken.
Allt detta innebär att det är svårt att skilja människans klimatpåverkan från naturliga variationer, även om de senaste 15 varma åren bäst kan förklaras om man tar med människans påverkan i beräkningarna. Den nya studien belyser vikten av att räkna med naturliga klimatvariationer i framtidscenarier. Det är inte bara människan som kan orsaka betydande klimatförändringar – naturen gör det själv hela tiden.
För mer information kontakta:
Anders Moberg, Meteorologiska institutionen, tfn 08-16 4349, e-post anders.moberg@misu.su.se
Övriga forskare vid Stockholms universitet är:
Karin Holmgren (08-674 7157, karin.holmgren@natgeo.su.se ) och Wibjörn Karlén (070-674 3688, wibjorn.karlen@kultgeog.uu.se ), båda vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi.
Vattentrycket fungerar som en domkraft och trycker glaciären framåt vid höga trycktillfällen. Detta kan momentant öka isens rörelse till det dubbla eller mer. För att veta hur glaciärernas rörelse varierar på både lång och kort sikt är det nödvändigt att ha en klar bild av hur vatten från regn och smältning på glaciärytan kan nå glaciärens botten.
På den 3 km2 stora Storglaciären i Tarfaladalen i Kebnekajsefjällen, där Stockholms universitet har en glaciologisk forskningsstation har ett amerikanskt-svenskt forskarteam undersökt hur vatten transporteras inuti glaciären för att bättre förstå gamla etablerade teorier om vattenflöde i glaciärer. Genom att borra 48 vertikala hål om totalt 3,9 km i glaciären och kartlägga dess inre med hjälp av undervattensvideokameror samt att kartera sprickor från glaciärytan med markpenetrerande radar har teamet kunnat skapa sig en bild av hur vattnet circkulerar inne i glaciären.
Resultaten, som redovisas i den vetenskapliga tidskriften Nature den 10 februari, är häpnadsväckande. De visar att den tidigare förhärskande uppfattningen att vattnet rör sig i tubliknande kanaler och att sprickor i isen inte kan förekomma på avsevärda djup i glaciären är felaktiga. De nya resultaten visar att glaciären är genomkorsad av öppna sprickor även på mycket stora djup och att dessa är sammankopplade och utgör ett intrikat system för transport av vatten genom Storglaciären som har en medeltjocklek på 93 m med ett maximumvärde på 250 m. De tublika kanaler som förutsagts i tidigare teorier verkar bara förekomma under speciella förhållanden. Dessa nya resultat kommer att ha stor betydelse för vår framtida förståelse för dynamiska processer inte bara hos mindre glaciärer utan även hos stora inlandsisar, t.ex. den grönländska inlandsisen.
Tidskriftens omslagsbild föreställer Tarfala forskningsstation.
Närmare information lämnas av professor Peter Jansson, naturgeografi på tfn 08-16 48 15 eller e-post peter.jansson@natgeo.su.se
Lundsångare finns idag i stora delar av centrala och östra Asien och västerut ända fram till Östersjön och Gotland. När fågeln spred sig norrut från Indien hejdades utbredningen av Himalaya. Det uppstod två grenar, en som sökte sig väg väster om bergskedjan och en öster därom. Norr om den trädlösa tibetanska högplatån möttes de båda grupperna. Bensch och hans kollegor kunde konstatera att kroppstorleken var densamma men att det fanns skillnader i ett band över vingen – och framför allt att fågelsången hade ändrats så att de båda grupperna inte reagerade på varandras sång. En art hade blivit två. Resultaten publicerades i den vetenskapliga tidskriften Nature.
Nu har gruppen som förutom Staffan Bensch består av Jessica och Darren Irwin samt Trevor D Price från University of California i San Diego gått vidare och gjort nya DNA-bestämningar som bekräftar att det rör sig om en artbildning. De senaste resultaten har i dagarna presenterats i Science.
– Det förvånar alltid oss ekologer att en art som är spridd över mycket stora områden inte ger upphov till nya arter. Normalt går detta inte att undersöka eftersom individerna i ”kantpopulationerna” inte har kontakt med varandra. Den viktiga kraft som motverkar artbildningen är det stora flödet av genetisk information som mellan generationerna sprider sig i utbredningsområdet. I det här fallet har vi kunnat konstatera att det finns ett sådant kontinuerligt flöde av gener och ändå har en ny art uppstått, sammanfattar Staffan Bensch.
Kontaktinformation
Ytterligare information: Scienceartikeln av den 21 januari heter ”Speciation by distance in a ring species”. Staffan Bensch kan kontaktas på tel 046/222 42 92, e-post Staffan.Bensch@zooekol.lu.se
För vissa tikar kan sjukdomen bli så akut att de faktiskt avlider, medan andra har ganska lindriga symptom under lång tid, säger veterinär Ragnvi Hagman som i en doktorsavhandling vid SLU har studerat livmoderinflammation hos tikar.
Trots att det redan har gjorts forskning kring livmoderinflammation både i Sverige och utomlands, finns det fortfarande många obesvarade frågor varför sjukdomen uppstår.
Forskningen kring den här sjukdomen är som att lägga pussel. Det finns ett flertal faktorer som kan ligga bakom sjukdomen och det är viktigt att få hela bilden klar. Min avhandling bygger på flera studier med olika frågeställningar.
Bland de intressanta fynden finns till exempel förhöjda prostaglandinhalter i blodet hos de tikar som visade sig ha ett förstadium till livmoderinflammation. Genom ett enkelt blodprov kan det förhoppningsvis bli möjligt att i framtiden skilja ut de tikar som kräver mer akuta ingrepp än andra när de tagits in för vård på klinik.
RUBBADE HORMONER
En infektion i livmodern kan vara både akut och kronisk. Den akuta kan komma efter en parning, inseminering eller besvärlig valpning och orsakas av bakterier.
Den kroniska, som kallas pyometra, drabbar i första hand medelålders och äldre tikar och uppstår så gott som alltid inom två månader efter löpning. Den orsakas i grunden av en hormonell rubbning där könshormonet progesteron spelar en betydande roll.
Progesteronets uppgift är att skapa rätt miljö i livmodern för eventuella foster. Hos de flesta djurslag är progesteronproduktionen hög enbart om djuret är dräktigt. Hos tikar däremot är progesteronnivån hög i cirka 60-70 dagar efter löpning oavsett om de är dräktiga eller inte.
Progesteron stimulerar tillväxt av slemhinnan och ökar slemproduktionen samtidigt som livmoderns rörelser hämmas. Denna miljö ökar risken för en bakteriell infektion. Bakterierna kommer till livmodern antingen via livmodermunnen från tikens slida eller via blodet. Den vanligaste bakterien som orsakar pyometra är Escherichia .coli.
För att verkligen bli av med problemet är det i princip bara operation, där livmoder och äggstockar avlägsnas, som rekommenderas. Medicinering är ett annat alternativ, med vissa undantag, med då är det vanligt med återfall.
FLERA STUDIER
Ragnvi Hagman har studerat fem olika områden som var och en, samt tillsammans, kan påverka uppkomsten av pyometra. Försäkringsbolaget Agrias databas för hund har varit en viktig källa för information. Totalt studerades 30 olika hundraser under åren 1995-1996.
Via den kunde jag konstatera att en fjärdedel av alla tikar, oavsett ras, drabbas innan tio års ålder, och att vissa raser hade märkbart högre risk. Till exempel drabbas 54 procent av berner sennerhundar och 50 procent av rottweilertikarna. Sjukdomen är även ganska vanlig hos cavalier king charles spaniel, långhårig collie, golden retriever och engelsk cockerspaniel, medan raser som schäfer, drever, tax och hamiltonstövare, som ofta används för jakt, har lägre risk att utveckla sjukdomen..
Även förekomsten av bakterier hos tikarna har studerats i avhandlingen. Sedan tidigare vet man att E-coli.bakterierna naturligt finns i djurets kropp men att de under speciella omständigheter aktiveras. Genom att studera bakterierna DNA-mönster försökte Ragnvi undersöka om de sjukdomsframkallande bakterierna spreds mellan olika tikar.
HOPPAS KUNNA FÖREBYGGA
Drömmen vore att få fram en förebyggande behandling, kanske ett vaccin, för att tikarna ska slippa att bli sjuka. Man har ju tidigare antagit att tikar som fått en kull valpar är skyddade men det har vi börjat tvivla på. Just nu pågår det faktiskt en studie här på institutionen för kirurgi och medicin, smådjur, som undersöker om en valpning verkligen ger något skydd.
Hos tikar som insjuknar i pyometra ökar endotoxinhalten i blodet. I vissa fall kan ökningen bli så plötslig att levern, som i normala fall tar hand om giftet, inte hinner med. Då sätts inflammatoriska processer igång som i värsta fall kan leda till tikens död efter bara några timmar. Varje år är det drygt fyra procent som avlider på grund av pyometra.
Det här är en sjukdom som verkligen tas på allvar ute på veterinärklinikerna, säger Ragnvi Hagman. Man vet i dag att förloppet kan vara mycket snabbt och symptomen är i de flesta fall ganska tydliga.
De typiska symptomen är att tikarna dricker och kissar mycket, får dålig aptit, kräkningar och diarré. Ibland även variga vaginala flytningar.
Vid endotoxinpåverkan kan de sjuka tikarna dessutom drabbas av ökad hjärtfrekvens och chock.
Men att i en akut situation kunna mäta endotoxiner kräver en metod som är dyr och invecklad. Där har jag i stället funnit att mätningar av prostglandinhalten ger minst lika bra indikation på hur akut tillståndet är för den undersökta tiken. Min förhoppning är att det på sikt går att ta fram ett snabbt och enkelt diagnostiskt test för pyometra, säger Ragnvi Hagman.
Fotnot: Endotoxin är giftiga ämnen som finns i cellväggen hos flertalet bakteriearter. De avsöndras inte utan frigörs när bakteriecellen spricker.
Ragnvi Hagman, institutionen för kirurgi och medicin, smådjur, SLU, försvarar sin doktorsavhandling: New Aspects of Canine Pyometra – Studies on Epidemiology and Pathogenesis fredag 11 februari 2005 kl. 13.15 i Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum, SLU Uppsala. Opponent: Professor Dick White, The Six Mile Bottom Veterinary Specialist Centre, Newmarket, UK
Kontaktinformation
Info: Ragnvi Hagman, tel. 0708-55 16 82
