Hur påverkar vår syn på naturen möjligheterna att utnyttja den förnybara vinden som energikälla? Vad ska få finnas i landskapet? Passar vindkraft in? Med uthållig utveckling och behov av förnybar energiproduktion ställs krav på rummet.

I denna avhandling analyseras hur föreställningar om landskapet kan påverka etableringen av den platskrävande men förnybara vindkraften. Genom intervjuer och textanalys visas hur föreställningar om natur och samhälle skapar förväntningar på vad som ska få finnas i landskapet. Avhandlingen baseras på två olika empiriska undersökningar. Den ena utgörs av 26 intervjuer utförda under perioden 1995 – 1997 med personer som genom sitt yrke eller ideella intresse på olika sätt har ansetts kunna påverka etableringen av vindkraft längs den svenska västkusten. Den andra är en textanalys utförd under 1999 – 2002 av ett antal dokument som på olika sätt berör vindkraftens landskap.

Vad avhandlingen bland annat kommer fram till är att mycket av talet kring samhällets naturrelation handlar om att urskilja vad som kan kallas upplevelselandskapet från det industriella landskapet, och att detta är ett urskiljande som begränsar vindkraftens möjligheter. Kulturminnesvård, naturvård och fysisk planering bildar tillsammans en kraftfull diskursiv koalition för landskapsbevarande. Vidare kommer avhandlingen fram till är att det i diskursen kring vindkraften finns viktiga landskapsaspekter som är starkt marginaliserade. Resonemang rörande vindkraftens vara eller inte vara i landskapet handlar för det mesta om estetik. Andra viktiga aspekt som till exempel kopplingen mellan lokal förnybar kraftproduktion och globalt miljöansvar lyfts sällan fram. En annan viktigt slutsats i avhandlingen är att den ambivalens som framkommer i vissa av intervjuerna gentemot vindkraft inte primärt bör ses som ett motstånd mot vindkraften i sig utan mer som uttryck för en osäkerhet om vart samhället är på väg.

Avhandlingens titel: Vindkraft, landskap och mening. En studie om vindkraft och människans rumsliga preferenser
Avhandlingsförfattare: Tom Böhler , tel. 0300-23194(bost.), 031-773 4941(arb.)
e-post:.tom.bohler@he.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Fil. dr Ebba Lisberg Jensen, Lund
Tid och plats för disputation: Fredagen den 17 december 2004 kl. 10.15, Sal 120, Världshuset,
Brogatan 4, Göteborg

Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940

John Åkerlund (1884-1961) var privatpraktiserande arkitekt med uppdrag från Abisko i norr till Simrishamn i söder. Spridda över landet finns hans skolor – främst folkhögskolor – kyrkor, turistanläggningar och byggnader för industriella verk, men också tingshus, badhus och privatbostäder. I en ny avhandling av konstvetaren och arkitekten Karin Eriksson Hultén speglas John Åkerlunds gärning under 1900-talets första del. Det var en verksamhet som pågick parallellt med de mer kända arkitekternas och vars betydelse uppmärksammats först på senare tid.

Åkerlund var i grunden elektroingenjör och fick sitt första arbete i Ludvika där han påverkades starkt av de nationalromantiska strömningarna. Han genomgick aldrig någon formell arkitektutbildning utan erhöll sin skolning som anställd vid Torben Gruts arkitektkontor. Den traditionella svenska byggnadsstilen var Åkerlunds främsta inspirationskälla, men han hämtade även motiv från annat håll. Allt tolkades på ett personligt sätt. Utmärkande för hans byggnader är anpassningen till landskapet, den goda funktionen, den stilmässiga friheten och de stora trivselvärdena.

Från och med 1909 drev John Åkerlund eget kontor i Stockholm. Ett tidigt och viktigt projekt är storgårdskvarteret Josef i Västerås från 1912, men Sörängens folkhögskola utanför Nässjö från 1915 brukar räknas som hans genombrottsverk. Som en följd av detta arbete fick han uppdraget att rita Sigtunastiftelsen med Olaus Petri kapell. Så småningom skapade Åkerlund även de tre anläggningarna Sigtunaskolan, Humanistiska läroverket och Lekmannaskolan i samma stad. Bland hans projekt kan även nämnas de många uppdragen för Bolidenbolaget i främst Västerbotten.

Genom sitt engagemang i Samfundet för hembygdsvård kom Åkerlund i kontakt med representanter för Svenska Turistföreningen och blev under lång tid dess ledande arkitekt. Han ritade bland annat Saltoluokta turiststation i Lappland och den gamla Sylstationen i Jämtland.
John Åkerlund var också sakkunnig inom Skolöverstyrelsen och en flitig skribent. Redan 1909 medverkade han i boken Svenska Allmogehem och, tre år senare, i uppföljaren Gamla svenska allmogehem. Han skrev 1917, på uppdrag av Sveriges Industriförbund, Arbetarebostäder vid industriella verk.

Fredagen den 10 december försvarar Karin Eriksson Hultén, institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Resande i arkitektur. John Åkerlunds liv och verk. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Dramastudion, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Riitta Nikula, institutionen för konsthistoria, Helsingfors universitet.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna
Karin Eriksson Hultén, institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet
Tel: 090-71 35 20, 090-77 91 62
E-post: karin.hulten@hultenarkitekter.se

– Det känns angeläget och naturligt att Formas tar en än mer aktiv roll för att uppnå de internationella miljömålen från Johannesburg, säger Lisa Sennerby Forsse, huvudsekretare på Formas. Flera av dessa mål är aktuella för både den industriella världen och u-länderna. Kunskap och erfarenheter från olika länder måste samverka för kunskapsuppbyggnad och lösande av akuta problem. En gemensam satsning av detta slag ligger väl i linje med såväl Formas som Sidas uppdrag, fortsätter Lisa Sennerby Forsse.

Det nya stödet innebär att svenska och utländska forskare gemensamt kan söka stöd för forskningssamarbete gällande frågor av relevans för Formas och Sida/SAREC. Halva stödet, 5 miljoner per år 2005 och 2006, avser samarbete inom ramen för CGIAR (Consultative Group of International Agricultural Research) medan andra halvan är öppen. Forskarstödet ska administreras av Formas med vetenskaplig peer review-bedömning och prioritering samt kompletteras med en bedömning av Sida/SAREC utifrån forskningens relevans. Utlysningen planeras till slutet av december och medlen ska börja användas i juli nästa år.

Kontaktinformation
Hans-Örjan Nohrstedt, 08-775 40 16 hans-orjan.nohrstedt@formas.se

Emilie von Essen, 08-775 40 38, emilie.von.essen@formas.se

Uppsalaprofessorn Peter Wallensteen vid institutionen för freds- och konfliktforskning har som ende svensk ingått i panelens så kallade resursgrupp. FN-rapporten refererar till hans forskning i tre delar.
Dels har rapporten utgått från den statistik som Peter Wallensteen och hans kollegor tog fram inom ramen för Konfliktdataprojektet.
– Vi definierade vad som är en konflikt och tog fram en kurva över hur många konflikter som har förekommit i världen under de senaste 60 åren. Att den statistiken är med i rapporten innebär att de finner den mest tillförlitlig. Det är ett jättefint genomslag för vår del, säger Peter Wallensteen.
Dessutom har Wallensteen och hans kollegor tagit fram förslag för hur man kan använda sanktioner på ett mer effektivt sätt. Det handlar om att rikta sanktionerna mot ledningen istället för hela landet. Forskarna föreslog också att när FN tar beslut om sanktioner ska en övervakningsgrupp tillsättas inom FN för att följa hur väl sanktionerna fungerar. Dessa förslag finns nu med i FN-rapporten.
Den tredje delen av Peter Wallensteens forskning som finns med i FN-rapporten är förslag som han och kollegan Carina Staibano har tagit fram på uppdrag av utrikesdepartementet. De båda forskarna föreslog att en kommission skulle bildas under säkerhetsrådet för att följa länder i krisartade situationer, så att FN snabbt har möjlighet att agera om situationen förvärras.
– Det är viktigt att FN inte försummar ett land när den aktuella krisen är över, utan håller hela frågan under uppsikt, säger Peter Wallensteen.
Dessa tre delar finns med i högnivåpanelens rapport. Fram till i mars ska generalsekreterare Kofi Annan lyssna av hur rapporten tas emot världen över, därefter ska han lägga fram en egen rapport med förslag på reformer. I september ska ett toppmöte hållas där reformerna är tänkta att drivas igenom.
– Går hälften av förslagen igenom blir det en av de största reformerna i FN:s historia, säger Peter Wallensteen.
FN:s högnivåpanel om hot, utmaningar och förändringar tillsattes av generalsekreterare Kofi Annan i september 2003. Ordförande i panelen är Thailands tidigare statsminister Anand Panyarachun. Verkställande sekreterare i gruppen är professor Stephen Stedman från Stanford-universitetet i USA, tillika en ofta anlitad föreläsare vid institutionen för freds- och konfliktforskning i Uppsala. En annan känd medlem i panelen är Gro Harlem Brundtland, tidigare chef för WHO och före detta statsminister i Norge.

Kontaktinformation
Peter Wallensteen, institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet
E-post: Peter.Wallensteen@pcr.uu.se
Telefon: 018-471 23 52

Carl Henrik Carlsson har studerat vilka invandrare som fick svenskt medborgarskap mellan 1860 och 1920. Över 11 000 medborgarskapsansökningar har undersökts, samt drygt 3 000 ansökningar kopplade till utlänningars rätt att idka näringsverksamhet.

Det var visserligen fri invandring till Sverige under större delen av undersökningsperioden, men långt ifrån alla invandrare blev svenska medborgare. Vid denna tid var det av stor vikt att ha svenskt medborgarskap för den enskilde och hans familj.

Att många etniska minoriteter i Sverige var föremål för negativa attityder är sedan tidigare känt. Inte minst har antisemitismen betonats, men det har antagits att denna inte slog igenom i konkret handling. Avhandlingen visar dock att östjudar, det vill säga judar från det tsarryska imperiet, var starkt diskriminerade vid medborgarskapsansökningar. Däremot diskriminerades inte exempelvis västjudar, katoliker, italienare eller slaver.

Bara 46 procent av östjudarnas medborgarskapsansökningar bifölls mot nästan 90 procent av andra kategoriers, en skillnad som ökar efter borträkning av de ansökningar som avslagits på grund av att formella krav ej var uppfyllda. Vid de flesta avslagen på östjudars ansökningar fanns inget negativt anfört mot dem som individer.

Avhandlingen visar också att regeringen, som var beslutande, var betydligt mer restriktiv än de regionala och lokala remissinstanserna. Detta förklarar Carlsson med begreppet ”byråkratisk distans.” En lokal ämbetsman kunde betrakta en sökande som den individ han var och lovorda hans nytta för lokalsamhället, medan man på central nivå såg honom som en stigmatiserad ”östjude.”

Carlsson analyserar också förändringar över tid och drar slutsatsen att dessa i stor utsträckning är relaterade till de ekonomiska konjunkturerna. Bland andra frågor som analyseras är synen på gårdfarihandel, Stockholms mosaiska församlings roll vid ansökningar från judar bosatta i huvudstaden samt svårigheterna för många östjudar som fått sina ansökningar beviljade att bevisa att de upphört att vara ryska undersåtar.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Carl Henrik Carlsson på tel 018-471 15 43, mobilnr 070-555 57 22 eller e-post Carl-Henrik.Carlsson@hist.uu.se

De fyra journalisterna tilldelas ett resebidrag om vardera 12 000 kronor.

Vetenskapsrådet utlyser årligen genom medietjänsten Expertsvar ett antal resebidrag till vetenskapsjournalister för bevakning av denna världens största mångvetenskapliga konferens. 2005 äger American Association for the Advancement of Science´s konferens rum i Washington, USA.

Genom resebidragen vill Vetenskapsrådet öka möjligheterna att bevaka den internationella forskningsfronten och bidra till att stärka forskningsbevakningen på redaktionerna.

Till årets utdelning sökte totalt 43 journalister. Utlysningen och urvalet görs i samarbete med SFVJ, Svenska föreningen för vetenskapsjournalistik, och SSM, Svenska Sällskapet Medicinjournalister.

I samtal av olika slag är det mycket vanligt att en deltagare fyller i eller bygger på ett yttrande som en annan deltagare har påbörjat. Härigenom uppstår en gemensamt producerad syntaktisk enhet, t.ex. en sats eller en fras. I sin avhandling studerar Gustav Bockgård hur detta ser ut i detalj samt beskriver vilka syften samkonstruerandet fyller i det sociala samspelet mellan människor.

Grammatiska beskrivningar har traditionellt ofta baserats på forskarens egen språkkänsla eller på ett skriftspråkligt material. Under det senaste decenniet har det dock vuxit fram en forskningsinriktning som fokuserar på det autentiska samtalsspråkets grammatik och som undviker att anlägga ett skriftspråksperspektiv. Gustav Bockgårds avhandling utgör ett bidrag till denna forskningsinriktning. I avhandlingen kartläggs samtalsutdrag där två deltagare gemensamt yttrar en syntaktisk enhet, t.ex. en sats eller fras. För det första undersöks replikernas syntaktiska och prosodiska form. För det andra beskrivs hur replikerna fungerar i det sociala samspelet mellan samtalsdeltagarna. Det material som ligger till grund för avhandlingen består av en stor mängd såväl vardagliga som institutionella samtal.

Ett huvudresultat är att man sällan fyller i en annan talare i syfte att avbryta henne. Betydligt vanligare är i stället att ifyllaren (A) på olika sätt solidariserar sig med den andra talaren (B). A kan exempelvis demonstrera att hon hänger med i B:s resonemang eller delar hennes åsikter. En annan frekvent förekommande funktion är att ifyllnaden används för att assistera en talare som har problem att få fram ett visst ord eller uttryck. Avhandlingen visar med andra ord att det som intuitivt kan förefalla vara ett intrång i en annan persons kommunikativa rättigheter och privata sfär i själva verket ofta är en handling som stärker den sociala samhörigheten mellan de närvarande samtalsdeltagarna.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Gustav Bockgård på 018-471 1294, eller via e-post på Gustav.Bockgard@nordiska.uu.se

Tidigare forskning har rapporterat att så många som 8 av 10 personer får religiösa eller övernaturliga upplevelser när man stimulerar hjärnans tinninglob med ultrasvaga, komplexa magnetfält. Studiedeltagare har beskrivit upplevelser av att någon/något skulle finnas närvarande, trots att deltagaren sitter helt för sig själv. Många deltagare har gjort religiösa tolkningar av den främmande närvaron. Dessa sensationella resultat har fått stor uppmärksamhet i media eftersom man utifrån dem skulle kunna dra slutsatsen att t.ex. religiösa upplevelser enkelt kan åstadkommas med elektromagnetisk stimulering av tinningloben. En sådan magnetfältsstimulator säljs redan via Internet. I tidigare studier är det dock oklart om deltagare och försöksledare känt till studiens frågeställningar och betingelser, något som brukar kallas för ”blindhet”. För att ett experiment ska anses ge trovärdiga resultat bör det vara ”dubbelblint”. Det betyder här att varken deltagaren eller försöksledaren som samspelar med denne får veta om deltagaren tillhör experimentgruppen (magnetfält påslagna) eller kontrollgruppen (inga magnetfält påslagna). Skälet till denna regel är att eventuella skillnader mellan grupperna annars kan ha orsakats av en mängd ovidkommande faktorer. Till exempel kan deltagarna i experimentgruppen omedvetet ha behandlats på ett sådant sätt att upplevelserna suggererats fram av skäl som inte har att göra med magnetfälten. I ett samarbetsprojekt mellan forskare vid universiteten i Uppsala och Lund har ett dubbelblint experiment genomförts för att testa om resultaten från tidigare studier står sig. I studien ingick ca 90 studenter i teologi och psykologi. Identisk magnetfältsapparatur användes i denna studie som i de tidigare studierna. Resultaten visade att magnetfälten inte orsakade övernaturliga eller religiösa upplevelser. Däremot hade lättsuggererade personer i högre utsträckning övernaturliga upplevelser, men detta hade inget med magnetfälten att göra. Övernaturliga upplevelser rapporterades särskilt av personer med personlighetsdrag som visar en öppenhet för förändringar i medvetandetillstånd och new age-inriktad livsstil. Resultaten visar alltså att tidigare studiers sensationella slutsatser om effekter av magnetfält bör ifrågasättas.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Pehr Granqvist på 018-471 2113, 073-616 2612 eller via e-post Pehr.Granqvist@psyk.uu.se

J Wentzel van Huyssteen är en de riktigt stora forskarna i världen inom området teologi och vetenskap, verksam vid Princeton Theological Seminary, USA, sedan 1992. Han kom då från Sydafrika där han lett den teologiska fakulteten vid Universitetet i Port Elizabeth sedan 1972.
– Han är en av de allra största i debatten om religionens förhållande till vetenskapen. Det är ett mycket spännande tvärvetenskapligt forskningsområde, som är stort i Europa och USA men än så länge ganska litet här i Sverige, berättar Anne Runehov, som snart disputerar på en avhandling inom just detta område.
Områdets fokus är dialogen – mellan teologin, vetenskapen och humanismen – och J Wentzel van Huyssteen har skrivit flera prisbelönta böcker på området.
Han gav under år 2004 de mycket prestigefyllda Giffordföreläsningarna vid Edinburgh University i Skottland, och var redaktör för ett nytt uppslagsverk om religion och vetenskap som publicerades 2003. Han är medlem i flera internationella akademiska sällskap, bland annat inom området religion och vetenskap, och är även ordförande i ”The International Committee for the Assessment of Theological Research”.

Föreläsningarna, ”Human origins and religious awareness: in search of human uniqueness” är vidare bearbetningar av Giffordföreläsningarna.

Plats: Geijersalen, Humanistcentrum, Thunbergsvägen 3P

Tid 7-9 december, kl. 14-16.

7 december: Human uniqueness and Cognitive Evolution
8 december: Human Uniqueness and Human Origins
9 december: Human Uniqueness and Symbolization

Kontaktinformation
För mer information:
Anne Runehov, 018-471 2228, 070-992 7259