Parodontit är en infektionssjukdom som angriper de vävnader som stöder och bär upp tänderna. Resultatet kan bli omfattande tandlossning. Sjukdomen orsakas av munhålebakterier som under vissa omständigheter kan bli sjukdomsframkallande. Parodontit är en av de vanligaste infektionerna hos människor över 40 års ålder. Mindre ofta uppträder den hos yngre individer, men i sådana fall är infektionen allvarligare och leder till snabbare nedbrytning av tändernas stödjevävnader.

Bakterien Actinobacillus actinomycetemcomitans är i hög grad förknippad med den aggressiva parodontit som uppträder hos yngre personer. Den producerar ett antal giftämnen, toxiner, som skadar cellerna och orsakar sjukdomen. Ett nyligen upptäckt kallas Cdt (cytolethal distending toxin), men det är ännu inte känt om just detta toxin har någon roll i utvecklingen av aggressiva parodontitinfektioner. Avhandlingen studerar Cdt:s effekter på cellerna i de ligament som förbinder tanden med käkbenet och på cellerna i tandköttet. Studierna visar att ämnet har två väsentliga verkningar på dessa celler. Den ena är att deras normala tillväxt påverkas. Den andra effekten är att cellerna stimuleras att producera ämnen som kan aktivera benresorberande celler att förstöra den omgivande benvävnaden. Båda effekterna kan minska mängden frisk tandstödjande vävnad och i förlängningen ge tandlossning.

Beskrivningen av hur Cdt verkar kan öppna vägen för framtida behandlingsmetoder mot aggressiv parodontit hos unga människor.

Georgios Belibasakis är leg. tandläkare och doktorand vid enheterna för oral mikrobiologi and oral cellbiologi, tel. 090-785 61 47, e-post: george.belibasakis@odont.umu.se

Avhandlingen läggs fram institutionen för odontologi vid Umeå Universitet, med titeln Cellular and molecular responses of periodontal connective tissue cells to Actinobacillus actinomycetemcomitans cytolethal distending toxin.
Disputationen äger rum i Sal 933, by 3A, 9 tr., NUS.
Fakultetsopponent är professor Veli-Jukka Uitto, Helsingfors universitet, Finland.

– Det har tidigare ansetts att balansen upprätthålls med hjälp av synen, balansorganen i inneröronen och information om ledrörelser. Huden har ansetts ge information om beröring, temperaturförändringar och smärta. Men min avhandling visar att även huden hjälper till för att hålla balansen, säger sjukgymnast Helena Backlund.

Det är för människor helt omöjligt att stå helt stilla. Även när vi anstränger oss för att stå stilla svajar vi lite lätt. I sitt avhandlingsarbete har Helena Backlund registrerat dessa små svajningsrörelser hos friska försökspersoner när de fick kontakt med en luftstråle eller smal metallpinne som limmades fast på pekfingrets eller underarmens hud. Det visade sig att luftstrålen effektivt minskade svajningen när den rörde på pekfingrets hud där känselreceptorerna sitter tätt. På underarmens hud, som har en glesare fördelning mellan receptorerna, var denna stimulering mindre effektiv. Den fastlimmade metallpinnen, som gjorde att det drog lite i huden, var lika effektiv på båda typerna av hud och minskade svajningen med upp till 50 procent jämfört med fritt stående. Huddragningarna aktiverar sträckkänsliga receptorer som finns både på fingrarna och i underarmens hud. Resultaten visar att informationen från huden är lika effektiv som synen för vår förmåga att hålla balansen. Dessutom gav beröringen av huden snabbare korrigeringsrörelser jämfört med synen.

Med hudkänsel menas vanligen sådant som vi medvetet upplever.

– Men den nyupptäckta balansfunktionen hos huden är någonting som sker omedvetet. Korrigeringen av balansen sker så snabbt att det troligen handlar om omedvetna processer i ryggmärgen eller hjärnans centrala delar, säger Helena Backlund.

Resultaten visar också att beröring påverkar den motoriska kontrollen, vilket är en viktig nyhet inte minst ur ett rehabiliteringsperspektiv. Fynden förklarar varför mjuka förband kring skadade leder kan upplevas utgöra ett stöd, trots att de ur ledmekanisk synvinkel inte kan göra det. Hjärnan utnyttjar information från huden som fås genom friktion mellan förbandet och huden för att få information om ledernas positioner.

– Patienter med balanssvårigheter, till exempel efter stroke, kan ha stor nytta av lätt beröring. I framtida studier vill vi undersöka om det finns något samband mellan nedsatt hudkänsel och falltendens och vi vill också undersöka om lätt beröringsmassage kan påskynda rehabiliteringen av till exempel strokepatienter, säger Helena Backlund.

Avhandlingen är skriven av:

Leg sjukgymnast Helena Backlund, telefon: 031-342 11 90, mobil: 0702-35 58 18, e-post: backlund@physiol.gu.se

Handledare:

Docent Håkan Olausson, telefon: 031-342 22 89, e-post: hakan.olausson@physiol.gu.se

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för fysiologi och farmakologi

Titel på avhandlingen: Functional Aspects of Tactile Directional Sensibility

Avhandlingen försvaras fredagen den 10 december klockan 13.00 i hörsal Arvid Carlsson Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg

Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig

Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

telefon: 031-773 38 69, mobiltelefon: 070-775 88 51

e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se

Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig

Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

telefon: 031-773 38 69, mobiltelefon: 070-775 88 51

e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se

Värk i nacken är vanligt, särskilt bland kvinnor, och orsakar mycket lidande och stora kostnader. Den behandling och rehabilitering som kan erbjudas vid kronisk nacksmärta är idag bitvis bristfällig. En viktig orsak är för lite kunskap om hur detta tillstånd uppkommer och varför det ibland leder till långvariga besvär med bl.a. nedsatt känsel, balansrubbningar och störningar av muskelkoordinationen. En annan orsak är att det saknas metoder för att objektivt registrera olika symtom vid nackvärk. Sådana metoder är nödvändiga både för att kunna ge patienterna bättre förståelse för sina besvär, och för att möjliggöra verkningsfulla rehabiliteringsmetoder.

I avhandlingen testas ett antal metoder för att objektivt och kvantitativt mäta funktioner hos en grupp patienter med kronisk nackvärk. Vissa hade nackproblem till följd av en pisksnärtsskada medan andra hade utvecklat sin nacksmärta över en längre tid, ofta genom arbetet. Resultaten från patienterna jämfördes med motsvarande data från en grupp friska försökspersoner. Det visade sig att patienter med kronisk nackvärk har mycket individuella störningar som inte tycks vara specifika för nackvärk med olika ursprung. För vissa patienter påverkas balansen, för andra försämras den sensoriska informationen om huvudets position i förhållande till bålen och för en del utvecklas ett långsammare och ryckigare rörelsemönster. Hos de flesta är dock både motoriska och sensoriska funktioner påverkade samtidigt.

I avhandlingen visas att de objektivt registrerade störningarna överensstämde väl med de funktionsrubbningar som patienternas själva uppgav sig ha. Sambanden mellan olika störningar indikerar att de i huvudsak orsakas av omedvetna neuromuskulära mekanismer, och att det sannolikt är flera mekanismer som i olika grad påverkar motoriska störningar.

I en separat delstudie visas att förändringar i självupplevd smärta efter traditionell rehabilitering av patienter med kronisk värk i nacke eller rygg kan förutsägas förhållandevis väl av egenskaper som kan mätas före rehabiliteringen. De patienter som inte förbättrades efter rehabiliteringen var väsentligt lättare att identifiera i förväg jämfört med dem som rapporterade smärtförbättring.

Med hjälp av de metoder som beskrivs i avhandlingen ökar möjligheterna till objektiv registrering av funktionerna hos människor med nackvärk. Därigenom kan dels rehabiliteringen individanpassas, dels nya metoder utvecklas för rehabilitering av specifika funktionsstörningar.

Peter Michaelson är verksam vid Södra Lapplands Forskningsenhet, Vilhelmina, och nås på tel. 0911-10558, mobil 070-617 45 57, e-post:
peter.michaelson@vilhelmina.com

Avhandlingen läggs fram vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Idrottsmedicin, Umeå universitet; Södra Lapplands Forskningsenhet, Vilhelmina samt Belastningsskadecentrum, Umeå, och har titeln ”Sensorimotor characteristics in chronic neck pain – Possible pathophysiological mechanisms and implications for rehabilitation”. Svensk titel: ”Karaktäristiska sensorimotoriska störningar vid kronisk smärta i nacken – möjliga patofysiologiska mekanismer och implikationer för rehabilitering”.
Disputationen äger rum kl 10.00 i stora föreläsningssalen, Arbetslivsinstitutet.
Fakultetsopponent är professor Gwendolyn Jull, föreståndare för Division of Physiotherapy, University of Queensland, Brisbane, Australien.

Han har studerat den etiska modell som utvecklades av företaget UmanGenomics AB för dess bruk av Medicinska biobanken vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå och jämfört åsikterna hos dem som skapade modellen och den nya svenska lagstiftningen, hos dem som donerade material till banken och hos den personal som samlade in proverna. Det finns tydliga åsiktsskillnader mellan de här tre grupperna. Den svenska lagstiftningen och den etiska modellens konstruktörer lägger särskild vikt vid samtycket, men bara 4 % av provdonatorerna ansåg att den viktigaste etiska frågan var att de själva informeras om forskningens innehåll. Några av de anställda upplevde att stärkta krav på informerat samtycke överför ett ansvar på dem och kände sig stå som garanter gentemot donatorerna, medan andra i personalgruppen tvärtom kände lättnad över att donatorerna, som de ser det, skriver ett kontrakt med landstinget. Det viktigaste för de flesta provdonatorer är att det finns offentlig kontroll över forskningen och en garanti för att alla befolkningsgrupper får glädje av dess resultat. Det förekommer oro för att forskningen ska styras av marknadsintressen, men inte något generellt motstånd mot att privata företag får tillfälle att forska.

Sjukvården har i snart hundra år rutinmässigt samlat in blod och vävnadsprover som en del av sina undersökningar. De nordiska länderna har idag särskilt stora provsamlingar vid sina sjukhus och samtidigt ett personnummersystem som gör det möjligt att t.ex. följa upp om personer som i barndomen lämnat vissa prover senare i livet utvecklar diabetes, cancer eller någon annan sjukdom. Många anser att detta öppnar stora möjligheter för forskning. Särskilt den genteknologiska utvecklingen har förvandlat provsamlingarna till viktiga forskningsresurser.

I t.ex. Island och Estland har man byggt upp eller planerar fullständiga befolkningsregister med vävnadsprover och journalupplysningar. På andra håll finns det redan omfattande samlingar och frågan är mera hur de kan och ska utnyttjas. Det senare gäller i Västerbottens län, där majoriteten av den vuxna befolkningen sedan 1985 har donerat blodprover och ett omfattande frågeformulär till Medicinska biobanken. 1999 lanserades företaget UmanGenomics, som gavs alla kommersiella rättigheter till forskning på biobankens material. För att hantera de etiska problemen i sammanhanget framlades en s.k. etisk modell, som främst handlade om att provdonatorerna skulle få avge ett informerat samtycke. Det senare har också blivit modellen i den svenska lagstiftning som tillkommit: Om en enskild persons prover ska få användas i forskning krävs att denne fått information och lämnat samtycke.

Men varför blev det plötsligt ett etiskt problem att sjukhusen hade blodprov sedan det i så många år bara hade varit en del av vårdens rutinmässiga kvalitetssäkring? Och varför blev just ett informerat samtycke lösningen på detta problem? Det är den fråga som granskas i avhandlingen med en antropologisk analys: När biobanker blev ett problem i Sverige hängde det samman med att blod och vävnader började tillskrivas en ny betydelse. För en del människor är proven inte viktigare än det hår de lämnar på golvet hos frisören – de tänker inte ens på saken. För andra har bl.a. genteknologin medfört att de börja se sitt blod och dess gener som en intim del av den egna personen, också sedan det har lämnat kroppen. Det uppstår en kulturell förändring av den innebörd som en vardaglig provtagning har för individen – men det är inte alla som uppfattar sitt blod på det sättet och anser att det viktigt med ett informerat samtycke.

Vems åsikt bör då gälla när man beslutar om hur forskning på biobanker ska regleras? Och vad händer om man anser att något helt annat än informerat samtycke är problemet med genetisk forskning? Ska forskningen regleras genom politiska beslut? Den antropologiska analysen kan på det här sättet öka förståelsen av vilka alternativ som valet står mellan när sjukvården ska försöka hantera en ny etisk problemställning.

Avhandlingen är den första som försvaras i ämnet medicinsk etik vid Medicinska fakulteten i Umeå. Klaus Høyer finns i Danmark på tel. (+45) 3532 7996, e-post: k.hoeyer@medicin.umu.se. Från den 9 december fram till disputationen kan han nås i Umeå på tel. 090-785 10 77.

Avhandlingen läggs fram vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin och har titeln ”Biobanks and informed consent. An anthropological contribution to medical ethics”. Dansk titel ”Biobanker og informeret samtykke. Et antropologisk bidrag til medicinsk etik”.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är dir. Paul Martin, IGBiS, University of Nottingham, UK.

Forskningsgruppen MBAD har bidragit med att synliggöra de molekylära mekanismerna bakom mitokondriella sjukdomar och åldrandet samt funktionen av mitokondriernas genetiska system. De har kartlagt och identifierat funktionen hos flera nyckelgener som är involverade i regleringen av mitokondriellt DNA (mtDNA), vilket i sin tur reglerar ämnesomsättningen.

Mitokondrierna är de små ”kraftverk” inuti cellen som ansvarar för cellernas energiförsörjning och därmed den viktiga cellandningen. Ärftliga rubbningar i mitokondriernas förmåga att producera energi leder till allvarliga och ibland dödliga sjukdomar. Mitokondriella sjukdomar orsakade av mutationer, förändringar, i mitokondriernas arvsmassa, mtDNA, drabbar i medeltal en på 10 000 vuxna individer.

Senare tids forskning talar också för att nedsatt mitokondriefunktion skulle kunna vara en bidragande orsak till vanliga folksjukdomar som hjärtsvikt, Parkinson och diabetes.

Mitokondrien har också en viktig funktion vid apoptos, programmerad celldöd. Processen innebär att gamla eller skadade celler bryts ner och försvinner. Skador i mitokondrierna kan ge upphov till ökad apoptos i till exempel hjärtceller eller nervceller.

Mitokondriens förmåga att producera energi är även kopplad till normalt åldrande, vilket Nils-Göran Larssons forskningsgrupp nyligen konstaterade i en studie som presenterades i en publikation i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature (Trifunovic A, et al, 2004, 429: 417-423), Premature ageing in mice expressing defective mitochondrial DNA polymerase. Studien visar att åldersförändringar kan orsakas av en ansamling av mutationer i mitokondriens DNA.

Forskningsstudien som är baserad på djurmodeller visar att möss med defekt förmåga att korrigera mutationer i mtDNA får ett ökat antal mutationer och visade sig åldras avsevärt tidigare än normalt. De levde i genomsnitt bara 10 till 12 månader jämfört med det normala 2 till 3 år. Mössen utvecklade också flera typiska tecken på för tidigt åldrande som benskörhet, viktnedgång, håravfall, blodbrist, nedsatt fertilitet och hjärtmuskelsjukdom. Kunskapen öppnar upp för möjligheten att bromsa åldrandet och att behandla sjukliga förändringar som uppstår i samband med åldrandet genom att skydda mitokondriernas DNA från skador.

Kontaktinformation
För kontakt med Nils-Göran Larsson, professor i mitokondriell genetik vid institutionen för medicinsk näringslära, Karolinska Institutet: telefon 08 8 585 837 24, mobil 070-209 71 55 e-post: Nils-Goran.Larsson@mednut.ki.se

För information om:
Descartespriserna http://www.cordis.lu/descartes

Den transnationella forskningsgruppen MBAD (Mitochondrial Biogenesis, Ageing and Disease):
www.miteuro.org
www.mitage.org
www.eumitocombat.org

Institutionen för medicinsk näringslära:
http://www.mednut.ki.se/

Nils-Göran Larssons forskargrupp vid Karolinska Institutet:
http://www.mednut.ki.se/research/ngl/mito.html

Provrörsbefruktning, IVF, är en framgångsrik metod för att hjälpa barnlösa par att bli föräldrar. För att maximera chansen till graviditet har läkarna i allmänhet återfört mer än ett embryo. Det har lett till att andelen flerbörder är betydligt större än vid graviditeter som uppkommer spontant. Flerbörd innebär att det blir två eller fler barn vid samma graviditet. Oftast är det tvillingar. Att vänta mer än ett barn innebär större risker. Barnen föds ofta för tidigt och har ofta låg födelsevikt. För att minska antalet graviditeter med mer än ett barn rekommenderar Socialstyrelsen sedan förra året att endast ett embryo sätts tillbaka åt gången.

I den största kontrollerade studien i världen har forskare vid Sahlgrenska akademin i Göteborg jämfört antal förlossningar i två grupper av kvinnor som genomgått IVF. Hälften av kvinnorna fick först tillbaka ett embryo. Om det inte blev något barn, fick de tillbaka ytterligare ett embryo som fram till återförandet varit fryst. Den andra hälften av kvinnorna fick redan från början tillbaka två embryon. 661 kvinnor under 36 år från elva kliniker i Skandinavien deltog i studien.

Resultaten visar att det blev nästan lika många förlossningar i båda grupperna.

– 42.9 procent av kvinnorna i två-embryogruppen födde barn jämfört med 38.8 procent i ett-embryogruppen, säger professor Christina Bergh och specialistläkare Ann Thurin, som varit huvudansvariga för studien.

Den stora vinsten är att andelen förlossningar med tvillingar eller fler barn var minimal hos den grupp kvinnor som fick tillbaka ett embryo åt gången.

– I ett-embryogruppen var 0.8 procent av förlossningarna flerbörds. Det ska jämföras med en 33.1 procent av förlossningarna i två-embryogruppen, säger forskarna.

I Skandinavien är ett-embryoåterförande redan rutin på många kliniker.

– Studiens resultat kommer förhoppningsvis att påskynda utvecklingen mot att återföra ett embryo åt gången även i övriga delar av världen, säger Christina Bergh.

Studien resultat publicerades den 2 december 2004 i den ansedda amerikanska medicinska tidskriften The New England Journal of Medicine.

Kortfakta IVF/provrörsbefruktning
Vid IVF plockas ägg ut från kvinnans äggstockar. Äggen placeras i näringslösning i en glasskål tillsammans med spermier. De ägg som befruktas kan återföras till kvinnan och kan där utvecklas till ett foster. Embryon av god kvalitet kan frysförvaras och efter upptining återföras på samma vis.

Världens första lyckade provrörsbefruktning genomfördes i Storbritannien 1978 och sedan dess har cirka en miljon provrörbarn fötts i världen. Skandinaviens första lyckade provrörsbefruktning genomfördes vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg 1982. I Sverige föds årligen omkring 2 500 barn efter lyckade IVF-behandlingar.

För mer information kontakta:
Adjungerad professor Christina Bergh, telefon: 031-342 37 95, mobiltelefon: 0736-88 93 25, e-post: christina.bergh@vgregion.se

Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, institutionen för kvinnors och barns hälsa, avdelningen för obstetrik och gynekologi

Tidskrift: The New England Journal av Medicine, 351:23, 2 december 2004

Artikelns titel: Elective single embryo transfer versus double embryo transfer in in-vitro fertilization

Författare: Ann Thurin, Jon Hausken, Torbjörn Hillensjö, Barbara Jablonowska, Anja Pinborg, Annika Strandell och Christina Bergh

Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69, mobiltelefon: 070-775 88 51,
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se

Ewa Wandzioch ingår i den forskargrupp som leds av Leif Carlsson som nyligen publicerade rön i den ansedda tidskriften Proceedings of the National Academy of Science, PNAS, som möjliggör nya behandlingar av skrumplever. Bland annat har gruppen identifierat den gen som förhindrar att bindväv bildas i levern och i förlängningen att skrumplever utvecklas.

Livercirrhos eller skrumplever är ett stort världshälsoproblem och de vanligaste orsakerna till denna sjukdom är alkoholmissbruk, hepatit och vissa autoimmuna sjukdomar. Även om man har stor kunskap om orsakerna till skrumplever och vilka celltyper i levern som bidrar till sjukdomsprocessen, så vet man väldigt lite om de molekylära mekanismerna som styr sjukdomsutvecklingen. Detta innebär att sjukdomen hittills varit mycket svårbehandlad.

För att kunna ersätta eller reparera skadade organ i kroppen är det viktigt att förstå de molekylära processer som styr bildningen av olika celltyper, samt de molekylära processer som startas av själva skadan/sjukdomen. Dessa molekylära mekanismer styrs av våra gener så därför är kunskap om specifika geners funktion i olika celltyper viktig för att kunna utveckla nya behandlingsmetoder av organskador och sjukdomar.

Wandzioch, visar i sin avhandling att genen Lhx2 spelar en viktig roll under utvecklingen av levern och för regleringen av blodstamceller. Genen är aktiv i den celltyp i levern som anses orsaka skrumplever och musfoster som har denna gen utslagen utvecklade snabbt alla tecken på förstadiet till skrumplever, s.k. leverfibros. En aktiv Lhx2-gen hämmar alltså utvecklingen av skrumplever. Denna upptäckt betyder att nya behandlingsmetoder mot skrumplever kan inriktas mot att aktivera Lhx2-genen, i stället för som förut anta att man måste blockera aktiviteten av vissa gener.

Levern är under fosterstadiet även ett mycket viktigt blodbildande organ. Det visade sig också att Lhx2-genen kan påverka den process som reglerar blodstamcellers förmåga att generera nya blodstamceller. En ökad förståelse för denna process är viktig för att förbättra behandlingen av patienter som behöver benmärgstransplantation.

Blodstamceller är svåra att studera med direkta metoder eftersom de är så få i blodbildande organ och de går inte att bibehålla i cellkulturer. Genom att använda ett nytt modellsystem för blodstamceller kunde Wandzioch även visa att blodstamceller tolkar en signal från omgivningen via samma receptor på ett annorlunda sätt i jämfört med mogna blodceller. Denna biokemiska karakterisering av blodstamceller och dess avkomma är också viktig för att öka vår förståelse av hur hela blodsystemet regleras och därmed hur defekter i blodsystemet såsom blodbrist, immundefekter och leukemier uppkommer.

Fredagen den 10 december försvarar Ewa Wandzioch, institutionen för molekylärbiologi och Umeå centrum för molekylär medicin vid Umeå universitet, sin avhandling med titteln The role of Lhx2 in hematopoietic stem cell function, liver development and disease. Svensk tittel: Lhx2 gen och dess funktion i utveckling av levern och blodsystemet. Disputationen äger rum kl 13.00 i Major Groove, byggnad 6L, Norrlands Universitetssjukhus. Fakultetsopponent är Dr. Stephen A .Duncan, Medical College of Wisconsin, Milwaukee, USA.

Ewa Wandzioch nås på:
Tel: 090-785 44 20 eller 785 44 26
E-post: ewa.wandzioch@ucmm.umu.se

Att komma tillbaka till vardagen efter en hjärnskada, t.ex att gå tillbaka till sitt arbete, är inte så sällan förknippat med svårigheter. För dem som lyckas har ofta arbetet fått en annan betydelse än det hade före skadan. Den sociala delen av arbetet, t.ex umgänget med arbetskamraterna, har blivit viktigare samtidigt som man upplever att skadan begränsar valmöjligheterna i arbetslivet. Att vara delaktig i andra sysslor – som att sköta om sitt hem eller att delta i fritidsaktiviteter – visade sig vara viktigt för livstillfredsställelsen. Däremot hade inte arbetet någon avgörande betydelse för om man var tillfredsställd med livet eller inte. Det kan bero på att arbetsinnehållet ofta inte var detsamma som före skadan.

Livstillfredsställelsen var allmänt sett låg även många år efter skadan, vilket visar att hjärnskador har en bestående inverkan på en människas liv. Avhandlingen bidrar med kunskap om situationen för den som drabbats av en hjärnskada och ger ett underlag både för planering av rehabiliteringsinsatser i stort och för förståelsen av den enskilda individen.

Slutsatserna baseras på tre enkäter och en intervjustudie med personer som drabbats av en hjärnskada flera år tidigare. Resultaten ger värdefull kunskap till dem som arbetar med rehabilitering efter hjärnskada, t.ex inom sjukvård, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. En av delstudierna visade t.ex att arbetsterapeutens bedömningsinstrument kan bidra med viktig information för att bedöma utsikterna till framgångsrik återgång i arbete.

Ulla Johansson är arbetsterapeut och bosatt i Sandviken där hon arbetar vid Länskliniken för rehabiliteringsmedicin. Hon kan nås på tel. 026-27 85 31, epost: ulla.johansson@lg.se

Avhandlingen läggs fram vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, arbetsterapi, och har titeln ”Long-term outcome after brain injury, with a focus on return to work, life satisfaction and participation”. Svensk titel: ”Konsekvenser av hjärnskada i ett långtidsperspektiv – med fokus på arbetsåtergång, livstillfredsställelse och delaktighet”.
Disputationen äger rum den 10 december, kl 9.00 i Aulan, Vårdvetarhuset.
Fakultetsopponent är professor Björn Gerdle, Rehabmedicin, Linköping.