Ibland höjs röster om att svenskar väljer bidrag framför att arbeta. Nu visar Carl Hult, sociologiska institutionen vid Umeå universitet, att en utbyggd välfärdsstat inte påverkar vår grundläggande arbetsmoral negativt. Med grundläggande arbetsmoral menas människors motivation på arbetsmarknaden av även andra skäl än ekonomiska. Vid en jämförelse med andra länder visar det sig att den svenska modellen, med sociala skyddsnät och omfattande arbetsmarknadsåtgärder, istället tycks stärka upplevelsen av arbetets egenvärde.

I sin avhandling har Carl Hult jämfört attityder till arbete i sex länder. Utgångspunkten har varit dessa länders skilda sätt att organisera produktion, arbetsmarknad och välfärdsstat. De undersökta länderna är Sverige, Norge och Tyskland – som med vissa inbördes skillnader betraktas som välfärdsorienterade, mer reglerade och samarbetsinriktade marknadsekonomier – samt USA, Storbritannien och Nya Zeeland – som mer betraktas som rena marknadsekonomier.

Carl Hult visar att motivationen att ha ett jobb av också andra skäl än lönen är större i Skandinavien än i de övriga länderna. Han visar också att kvinnor överlag och människor som har högre position på arbetsmarknaden är mer benägna att se andra värden i en anställning än bara de ekonomiska. Vad människor söker i en anställning (utöver försörjningen) tycks helt enkelt vara en intressant och meningsfull aktivitet.

Carl Hult har också undersökt den arbetande befolkningens lojalitet mot den specifika arbetsorganisationen. Här framträder ett delvis motsatt mönster. Lojaliteten mot arbetsgivaren är större i USA och Nya Zeeland, jämfört med i Sverige, Storbritannien och Tyskland. Även här finns skillnader beroende på arbetsposition – anställda i högre positioner upplever oftare arbetssituationen som tillfredsställande och uttrycker därför högre grad av lojalitet. Lönen har ytterst liten betydelse, den största positiva effekten uppnås av upplevelsen av att ha ett intressant arbete. Inga skillnader hittades mellan könen.

Varför lojaliteten i arbetsorganisationen är lägre i Europa än i ett land som USA (allt annat lika) kan Carl Hult bara spekulera i. Kanske är det så att ett mindre generöst samhälleligt trygghetssystem – som i fallet USA – utmynnar i en större lojalitet mot arbetsgivaren, som säkrar individens ekonomiska trygghet. Lojaliteten kan också – vilket har visst stöd i undersökningen – påverkas av allmänhetens politiska och ideologiska värderingar, som antingen kan överensstämma med eller komma i konflikt med en arbetsorganisations mål och värderingar. I så fall skulle det i Sverige, med en långvarigt stark och inflytelserik arbetarrörelse, kunna utvecklas en tendens till allmän kritisk hållning mot de ensidiga mål och krav som återfinns i de flesta arbetsorganisationer.

Avhandlingen bygger på ett stort internationellt datamaterial insamlat år 1997, och som är baserat på slumpmässiga urval av ländernas befolkning.

Fredagen den 3 december försvarar Carl Hult, sociologiska institutionen, Umeå Universitet, sin avhandling med titeln: The way we conform to paid labour: Commitment to employment and organization from a comparative perspective. Svensk titel: Hur vi anpassar oss till betalt arbete: arbetets egenvärde och anställdas lojalitet i organisationen i ett jämförande perspektiv. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Hörsal G, Humanisthuset. Opponent är professor Arne Kalleberg, Department of Sociology, University of North Carolina.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Carl Hult,
Sociologiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 090-786 52 95 (arbete), 073-659 69 13, 090-590 45 (hem)
e-post: calle.hult@soc.umu.se

Många av oss tycker säkert att fartygen förr var vackrare än de fartyg vi idag ser i hamnar och farleder. Och det stämmer med den bild som konstvetaren och arkitekten Hans Åkerlind målar upp i en avhandling om den svenska fartygsarkitekturens historia. Tidigare var det lika viktigt att fartygen var vackra som att de var effektiva. Så är det inte längre. Ju fulare båt desto rationellare, verkar idag nästan vara den förhärskande uppfattningen i sjöfartskretsar.

Det var under årtiondena runt andra världskriget som de mest beundrade lastlinjefartygen skapades, fartyg som idag inte längre finns kvar annat än som minnen eller foton. Den ändrade inställningen till lastfartygens utseende inträffade för cirka fyrtio år sedan, inte bara i vårt land utan även utomlands. Att orsakerna var många framgår av undersökningen. Lasten ändrade karaktär vid den tiden och många hamnar blev också nya. De gamla rederierna med sina patriarkala ledningar försvann i stort sett, liksom varven i vårt land. Fartygen blev större och dyrare och besättningarna mindre. Och allt skulle gå så mycket fortare, en lastning som tidigare tagit dagar i anspråk skulle nu gå på timmar.

När nya rederier sedan uppstod var det med annat folk i ledningen, personer med större intresse för ekonomi och effektivitet än för utseendet hos de med tiden allt dyrare men framför allt mer effektiva fartygen. Samtidigt kom varven, som kunde bygga våra nya fartyg, att ligga i fjärran länder. Allt detta ledde till att nybyggena strängt taget fick se ut hur som helst om de bara fungerade väl.

Att åka båt till utlandet blev samtidigt ett allt vanligare nöje. Passagerarfärjorna i våra nordiska farvatten blev under 1900-talets andra hälft både längre och högre, så att de till sist var bland de allra största i världen. Vid det laget visas att både beställare och byggare hade tappat mycket av den gamla kunskap på fartygsarkitekturens område som tidigare huvudsakligen gått i arv från person till person.
På senaste tid eller omkring sekelskiftet 2000 kan emellertid en svag utveckling skönjas mot mer estetiskt omsorgsfullt formade lastfartyg, något som tyvärr ännu syns mest i våra grannländer.

Hans Åkerlind, som varit stadsarkitekt i Umeå mellan 1960 och 1990, växte upp i hamnstaden Gävle och har alltsedan gymnasieåren på 40-talet varit intresserad av fartygs utseende. Hans undersökning av fartygsarkitektur är ett pionjärarbete. Inget har tidigare skrivits om hur fartyg faktiskt ser ut, varken i Sverige eller någon annanstans.
Han hoppas nu att arbetet ska bidra till ett förnyat intresse för utseendefrågor hos sjöfartens folk och att det ska återskapa gammal kunskap om fartygsarkitekturens speciella krav, både hos byggare och beställare. På sikt att det återigen ska skapas vackra fartyg, trots att de samtidigt också är fullt moderna och effektiva. Om de estetiska kraven framförs tidigt behöver det nämligen inte bli dyrare, framhålls i avhandlingen.

Fredagen den 3 december 2004 försvarar Hans Åkerlind, institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln 1900-talets fartygsarkitektur i Sverige. Disputationen äger rum i Folkuniversitetets aula, Nygatan 43 i Umeå och börjar 10.15. Opponent är professor em. Bo Grandien, institutionen för konstvetenskap, Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju kontakta Hans Åkerlind på tel 090-12 15 63

För att råda bot på detta behövs bättre kunskaper om hur lärare kan göra undervisningen i naturvetenskap mer begriplig och meningsfull för eleverna. Det är temat för ett projekt vid Lärarhögskolan i Stockholm som möjliggjorts genom anslag från Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté. Projektet inriktar sig
mot gymnasiet och de senare åren på grundskolan.

Kunskaper i naturvetenskap spelar en avgörande roll i dagens samhälle. De behövs inom en rad olika yrken, inte bara för att ägna sig åt naturvetenskaplig forskning, utan också för att kunna delta i samhällslivet i stort. Det kan exempelvis handla om att förstå vad experter säger, för att leva ett liv i hälsa eller för att ta ställning i en demokrati. Naturvetenskapliga kunskaper och naturvetenskapliga tillvägagångssätt för att skaffa sig kunskap är också en väg för människor att berika sina liv och finna mening i tillvaron.

Projektet kommer att studera möten på olika nivåer:
» mellan elevers erfarenheter och kunnande,
» mellan elever och läromedel samt
» mellan elevers och lärares erfarenheter och kunnande.

Vad gör det möjligt för elever att bättre hantera situationer där det krävs kunskaper i naturvetenskap? Hur går det till när elever ökar sin kompetens i att resonera naturvetenskapligt?

I studien spelas samtal in mellan elever som får lösa naturvetenskapliga problem med hög relevans för grundskolan och gymnasiet. Problemen är formulerade på ett sådant sätt att eleverna i varierande utsträckning kan lösa dem utifrån sina naturvetenskapliga kunskaper. Därefter görs analyser för att se hur olika erfarenheter samspelar när eleverna löser problemen. Resultaten kan sedan användas som hypoteser för vilka möten som är väsentliga för elevernas lösning av problemen. Målsättningen är att öka kunskapen om vilket innehåll i undervisningen som hjälper ungdomar i sin förståelse av centrala naturvetenskapliga områden. I en förlängning är det möjligt att pröva detta innehåll i autentiska klassrumssituationer.

Projektet finansieras med 1,8 Mkr under tre år och startar våren 2005. Forskningsledare är professor Per-Olof Wickman vid Institutionen för undervisningsprocesser, kommunikation och lärande vid Lärarhögskolan i Stockholm. Projektet kommer att genomföras av doktoranden Karim Hamza.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Per-Olof Wickman, professor i didaktik med inriktning mot naturvetenskap, tel 08-737 98 23, mobil 070-958 57 36,
per-olof.wickman@lhs.se

Linda Carlsson, informatör, tel 08-737 55 30, linda.carlsson@lhs.se

Svensk utbildningspolicy fokuserar på individuellt ansvarstagande för eget lärande, personlig flexibilitet och valfrihet. Lärare och elever förväntas tillsammans utveckla en skolverksamhet som ska leda till motiverade, självbestämmande och flexibla kunskapssökare och kun-skapsanvändare. Dessa idéer har sitt ursprung i organisationer som OECD och EU och har filtrerats via officiella nationella propositioner och rapporter till skolor och universitet. Idéerna har anammats och gjorts till nya mål för den moderna skolan. Föreliggande studie har undersökt och problematiserar genomförandet av processer förknippade med utvecklingen av denna nya policy.

Resultaten i avhandlingen visar att elevernas överordnade mål är att koda av de nya krav som ställs på dem: ta ansvar, vara flexibel och ”välja rätt”. Fokuseringen på individuellt ansvarsta-gande, flexibilitet och valfrihet skapar grund för social selektion och reproduktion. De mest framåtsträvande och framgångsrika eleverna ges möjlighet att ställa sådana krav på undervisningen att det många gånger sker på bekostnad av andra elevers möjligheter att få hjälp. De flesta eleverna ”väljer” helt enkelt att göra sitt arbete hemma då de där har tillgång till hjälp och stöd och eleverna tar därmed ett stort mått av ansvar för att få skolans verksamhet att fungera.

Studiens resultat visar att ansvar kopplas till individen. Eleverna talar om skolan och dess roll mest i relation till egennyttan. Skola och utbildning uttrycks främst i ett framtidsperspektiv i relation till högre utbildning och framtida jobb. Enstaka elever poängterar vikten av att gå i skolan för att lära sig ta ansvar för varandra och för att lära sig samarbeta. Flera elever, fram-för allt elever med svårigheter i det svenska språket, uttrycker önskan om att samarbeta i ge-mensamma projekt då de menar att kamrater kan stödja dem i deras lärande.

Avhandlingen visar att tilltron till individens valfrihet och flexibilitet inte inneburit någon större förändring av skilda individers möjligheter till framtida livschanser. Det som ser ut som valfrihet visar sig snarare vara en social praktik som innebär en förskjutning av resurser från resurssvaga till resursstarka grupper då lärares tid är starkt begränsad.

Författare: Marianne Dovemark
Titel: Ansvar-flexibilitet-valfrihet. En etnografisk studie om en skola i förändring.
Språk: Svenska med Summary in English
Nyckelord: etnografi, dikursiv praktik, social praktik, motsägelse/inkonsekvens, social re produktion, utbildningens bytesvärde
Handledare: Professor Dennis Beach, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universi-tet
Disputation: fredagen den 17 december, 2004, kl. 09.15 i sal D3 50, Pedagogen, Frölundagatan 118 Mölndal
Opponent: Professor Mats Trondman, Malmö Högskola
Kontakt: marianne.dovemark@hb.se Tel. arb. 033-16 43 02

Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se

Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG

I Etiopien betyder det att drygt 2 miljoner barn varje år föds i händerna på någon som inte har någon eller mycket liten utbildning. Den kunskap, praxis och förklaringsmodeller som de traditionella barnmorskorna har spelar därför en stor roll i hur den gravida och födande kvinnan omhändertas och vilka resultat det får på hennes hälsa och överlevnad. En förutsättning för att kunna förbättra situationen för den födande kvinnan i världen är att tydliggöra denna kunskap, förstå de föreställningar som ligger bakom samt att respektera den roll som den traditionella barnmorskan spelar i förlossningsvården.

Avhandlingen omfattar en etnografisk studie av en grupp traditionella barnmorskor (TBA) i ett stadsområde i Etiopien. Syftet med studien är tredelat; att beskriva TBAernas roll, funktion, kunskap och praxis i Addis Ababa; att beskriva hur kunskap överförs, konstitueras och etableras i denna grupp; att identifiera det informella hälsosystem som utgör deras verksamhetsområde i ett från landsbygd till stad transitionellt samhälle och hur förändring inom detta system sker. Orsaken till att studien genomfördes i ett stadsområde är dels att det är intressant att se hur tillgänglighet till modern mödra- och förlossningsvård påverkar TBAernas kunskap och praxis men också hur det påverkar deras inställning till den moderna förlossningsvården och hur det påverkar kvinnors val av vård.

Datainsamling har skett under en 10 månader lång fältstudie i Addis Ababa, genom etnografiska intervjuer, observationer och fokus grupper med olika informantgrupper. Huvudgruppen har varit 12 TBAer med ingen eller endast en månads utbildning. I tillägg till denna grupp har utbildade TBAer, unga mödrar och mormödrar intervjuats enskilt eller i fokusgrupper. Observationerna har skett i TBAernas vardagssituation, i utbildningssituationer och på förlossningsklinik.

Resultatet visar att födandet i de traditionella barnmorskornas perspektiv är en social och inte en medicinsk händelse. Detta gör att deras kunskap och praxis i hög grad är influerad av generella kulturella och religiösa normer och strukturer. De traditionella barnmorskorna och den moderna förlossningsvården kan sägas stå för två parallella och konkurrerande kunskapssystem. Dessa vävs samman i den utsträckning som TBAerna använder sig av dem. Ur detta perspektiv kunde tre grupper av traditionella barnmorskor urskiljas; ’Den traditionella som försöker motstå det moderna’, ’Den traditionella på väg mot det moderna’, ’Den moderna som försöker motstå det traditionella’. Studien visar också att förändring av TBAernas kunskap och praxis sker genom en anpassning till förhållanden som ändras p.g.a. yttre betingelser såsom, den moderna medicinens kunskapsföreträde, en ökande spridning av HIV/AIDS, introduktion av nyutbildade s.k. ’tränade traditionella barnmorskor; men också i olika typer av lärandessituationer när det finns en relation och tillit till den person som lär ut.

En av slutsatserna i studien som utvecklas i ett utvecklingsperspektiv där svensk barnmorsketradition och dess professionalisering jämförs med den situation TBAerna befinner sig idag i Etiopien, är att medikaliseringen och förvetenskapligandet av den kunskap som varit kvinnors vardagskunskap inte bara förändrar synen på födandet men berövar kvinnorna inflytande och makt och marginaliserar dem ytterligare. Den utbildning av TBAer som skall bedrivas och behöver bedrivas måste utgå ifrån vad TBAerna kan och vill veta snarare än vad den moderna medicinen vill ta bort och lära ut. Barnmorskeutbildningen i Etiopien måste också i mycket högre grad ta hänsyn till den kunskap om traditionella normer och praxis kring omvårdnad och omhändertagande vid födandet som TBAerna besitter.

Författare: Anneka Knutsson
Institutionen för vårdpedagogik, Göteborgs universitet
anneka.knutsson@fhs.gu.se

Handledare: Ewa Pilhammar Andersson ewa.pilhammar@fhs.gu.se

Avhandlingens titel: ”To the best of your knowledge and for the good of your neighbor”. A study
of traditional birth attendants in Addis Ababa Ethiopia.

Disputationen: 17:e december 2004 kl.13.00 på Institutionen för vårdpedagogik,
Hälsovetarbacken Hus 2.

Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se

Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG

– De beviljade projekten omfattar forskning inom miljö, jord- och skogsbruk, fiske, trädgård och rennäring samt bygg och samhällsplanering. Konkurrensen har varit stenhård, och tyvärr måste vi på grund av medelsbrist säga nej till många projekt som håller hög vetenskaplig kvalitet, säger Lisa Sennerby Forsse, Formas huvudsekreterare. – Formas har lyft fram ett antal ämnesövergripande projekt bland årets beviljningar. Detta är en medveten markering som syftar till att främja forskning inom tvärvetenskapligt intressanta områden.

Av 1400 ansökningar beviljades medel till 308 projekt varav 217 nya det vill säga en beviljningsgrad på cirka 15 procent. Totalt fördelas 432 miljoner kronor till projekt som pågår mellan ett och tre år. Andelen kvinnliga sökande var 32 procent och en lika stor andel beviljades bidrag.

I årets stora utlysning gjordes också en särskild utlysning på starka forskningsmiljöer. 103 ansökningar inkom och planeringsbidrag beviljades till nitton av dessa. På forskningsrådet Formas styrelsemöte i maj beslutas vilka som slutligen beviljas bidrag.

Vill du läsa on några spännande projekt som beviljats anslag? Se Formas hemsida www.formas.se

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Hans-Örjan Nohrstedt, programchef, 08-775 4016, hans.orjan.nohrstedt@formas.seEmilie von Essen, presschef Formas, 08-775 4038, emilie.von.essen@formas.se

Sammanfattning: Syftet med avhandlingen har varit att följa en grupp psykiskt funktionshindrade efter psykiatrireformen 1995. Resultaten visar att de förändringar man kunnat konstatera är i linje med reformens mål. I avhandlingen diskuteras skillnaden mellan dessa resultat och bilden i den allmänna debatten av reformen som ett stort misslyckande.

Målsättning: 1995 genomfördes psykiatrireformen med huvudsyfte att förbättra livet för de svårt psykiskt sjuka. Huvudsyftet med avhandlingen har varit att följa upp en grupp av reformens målgrupp för att se om de förändringar man kunnat konstatera är i linje med reformens mål.

Innehåll: Reformens målgrupp var personer med en psykisk sjukdom som medförde ett långvarigt socialt funktionshinder. I samband med att reformen genomfördes, gjordes i de flesta kommuner kartläggningar av hur stor reformens målgrupp var och vilka behov gruppen hade.
I en mellanstor kommun (Jönköping) gjordes en kartläggning av gruppen och dess behov 1995/96. En liknande kartläggning gjordes fem år senare.
Resultaten från de båda undersökningstillfällena jämförs. I avhandlingen görs också intervjuer av en liten grupp återhämtade från svår psykiskt sjukdom om vad som bidragit till återhämtningen och dessutom en undersökning av förändringar av mängden psykiatrisk vård mellan 1994 och 2003.
Huvudresultat: Resultaten var i huvudsak i enlighet med reformens mål. Gruppens otillfredsställda behov hade minskat mellan de båda intervjutillfällena. Detta resultat gällde såväl personernas egna bedömningar som personalens. Insatserna för gruppen hade ökat. Gruppen förefaller inte heller ha övergivits av vården. Endast några få personer hade helt tappat kontakten med den psykiatriska vården mellan kartläggningarna. Den andra sidan av detta mynt var att enbart ett fåtal hade återhämtat sig från svår psykisk sjukdom mellan undersökningstillfällena.
Varför har reformen då allmänt beskrivits som ett misslyckande i den allmänna debatten?
En huvudanledning kan vara att även om situationen ”i genomsnitt” har förbättrats något har gruppen alltjämt en levnadsnivå långt ifrån folk i allmänhet. Av undersökningen framgick också att viktiga faktorer som arbete, sysselsättning och social isolering inte förändrats mellan de båda tillfällena.
Reformen verkar ha fått bäst genomslag i mellanstora kommuner och resultaten kan vara svåra att generalisera till t ex storstadskommunerna.
I debatten har också funnits missuppfattningar om reformens mål. Nedläggningarna av de gamla mentalsjukhusen har varit en mycket långvarig process och reformen är snarare en följd av denna förändring än anledningen till den. I debatten förefaller reformen fått skulden till samhällsproblem i allmänhet, ett kraftigt ökat missbruk och nittiotalets sparande på offentlig vård. Det finns också tecken i undersökningen på att en prioritering av vård skett av reformens målgrupp som fått konsekvenser i form av försämrade resurser för andra grupper psykiskt sjuka.

Avhandlingens titel: After the 1995 Swedish Mental Care Health Reform. A follow-up study of a group of severely mentally ill
Avhandlingsförfattare: Hans Arvidsson , tel. 070-3470750, 036-321 259(arb.)
e-post: hans.arvidsson@lj.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Arne Holte, Oslo
Tid och plats för disputation: Fredagen den 17 december 2004 kl. 10.00, Sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940

Två nätbaserade universitetskurser om vardera ett läsår följdes genom en omfattande utvärdering samt genom att alla konferensmeddelanden sparades. Utifrån 20.000 meddelanden studeras studenters kommunikativa mönster och användandet av problembaserat lärande i olika grupper. Undersökningen fokuserar sedan på vilket sätt studenterna interagerade med varandra och handledare. Handledaren har i problembaserat lärande traditionellt tillmätts stor betydelse, så även här. Två olika handledningsstrategier, aktivt deltagande och meta-kommentarer, kunde urskiljas vilka gav de studerande olika utbildningsupplevelser. Undersökningen poängterar handledarens betydelse för att studenterna skall bli aktiva deltagare genom att kommentera varandras kommentarer på utförda arbeten, meta-kommentarer. Att kursdeltagarna är tvingade till att uttrycka sig i text ger i vissa fall upphov till kvalitativt nya former att lära. Studien visar att studenters deltagande och interaktion når högre nivåer när deras egna idéer diskuteras eller när de själva tar beslut om hur de skall arbeta. Detta tyder på att studenter gärna ägnar tid åt att utveckla sig själva. För de som är intresserade av att använda problembaserat lärande på nätet har avhandlingen ett centralt förslag: Etablera en praxis för utbildning där studenter kommenterar varandras arbeten. Det finns dock en lång tradition av individuell examination inom den högre utbildningen och det kan vara svårt att bryta det mönstret. Om examinationen baseras på studenters meta-kommentarer kan den ändå vara individuell samtidigt som den bidrar till en meningsfull utveckling av lärande på nätet. Författare: Ulric Björck, doktorand vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs Universitet Titel: Distributed Problem-Based Learning: Studies of a Pedagogical Model in Practice Språk: Engelska Handledare: Professor Berner Lindström, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs Universitet Disputation: Onsdagen den 15 december 2004, klockan 09.15 i sal C203, Högskolan i Borås Opponent: Fil. dr. Carl Holmberg, Nationellt centrum för flexibelt lärande Kontakt: ulric.bjorck@hb.se, 033-435 59 62, 0300-16226, 0707-540626

Avhandlingsförfattaren har spelat in 11 föreläsningar med 8 olika föreläsare vid fyra universitet i arabvärlden. För att göra materialet mer homogent ingår endast historia- och geografiföreläsningar i studien; hållna av en historielektor och en geografilektor från varje universitet. Inspelningarna ägde rum 1995-2000 och transkriberades snart därefter. Den transkriberade texten består av ca 2.900 yttranden.

Ibland inleds ett yttrande av fler än en konnektiv, t.e.x. och på grund av detta så. För att kunna avgränsa konnektiverna mot resten av ett yttrandet har Michael Hallidays begrepp ”thematic slot” använts, d.v.s. att varje yttrande startar med ett tema och att alla funktionsord som föregår tillhör det ”tematiska utrymmet”. Utifrån denna analysmodell har Kammensjö kunnat klassificera konnektiverna i den arabiska textmassan och kartlägga sekvenser av två eller fler konnnektiver. Dessutom har speciella ”ramkonnektiver” kunnat identifieras, d.v.s. sådana konnektiver som fungerar som avgränsning av temat.

Avhandlingens främsta bidrag är att den föreslår en ny metodologi för att undersöka arabisk diskurs i allmänhet och konnektiver i synnerhet. Denna metod prövas dessutom på en ansenlig mängd autentiskt muntligt material med gott resultat. Om metoden appliceras på fler arabiska texter, muntliga såväl som skriftliga, äldre som yngre, monologer som dialoger, kan den förhoppningsvis utvecklas till en mätteknik för att fastställa diskurstypen hos en given arabisk text.

Avhandlingens titel: Discourse Connectives in Arabic Lecturing Monologue.
Disputationen äger rum lördagen den 11 december 2004 kl. 10.00
Opponent: Professor Lutz Edzard
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8
Närmare upplysningar kan fås av Heléne Kammensjö, tel. 0303-91 907 (arb.),
e-post helene.kammensjo@oriental.gu.se

Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Skriftliga källor och bevarade instrument tyder på att de nordtyska orglarna – även i större städer som hansestäderna Hamburg, Bremen och Lübeck – behöll medeltonstemperaturen. Även förespråkarna för de nya systemen – däribland den välkände musikteoretikern Andreas Werckmeister – tvingades medge att orgelbyggarna inte följde deras förslag. Inga bevis finns heller för att orglar stämts om till vältempererade system; källorna nämner endast medelton och liksvävighet i dessa sammanhang.
De nya tempereringssystemen uppstod som svar på ensemblemusicerandets behov. Medeltonstemperaturen ger maximalt antal rena eller nästan rena intervall och är den temperatur som kommer närmast renstämning. Därför gav denna temperatur normalt det bästa stödet för ensembleintonationen. Men olika instrumentgrupper stämdes i olika tonhöjd och när de sedan spelade tillsammans krävdes transponeringar, inte minst av organisten. Så länge transponeringarna höll sig inom det ganska smala område som medelton medger, var detta inget större problem. Men utvecklingen bort från de gamla kyrkotonarterna till den moderna dur/mollskalan gjorde att man behövde kunna transponera även till tonarter med många förtecken. Därigenom blev det allt svårare, om inte rent av omöjligt, att transponera på medeltonsstämda orglar. För att underlätta detta gjorde man försök att modifiera medeltonen, dock utan större framgång.

Att stämma om en orgel var mycket tidsödande och kostsamt arbete som kunde ta flera månader, om det gällde en stor orgel. De orglar som trakterades av tidens berömda organister – som också var tonsättare -, stämdes alltså oftast inte om under deras verksamma tid. Därför är en del av deras bevarade orgelmusik faktiskt inte spelbar på dessa instrument. Att spela efter noter var dock vid denna tid inte något som de bästa professionella organisterna ägnade sig åt; de förväntades kunna improvisera t.o.m. komplicerade fugor. Orgelmusik tycks ha skrivits ned främst i studiesyfte och inte i avsikt att framföras. Orgeltemperaturens utveckling vid denna tid kan inte förknippas med solistisk orgelmusik, utan med ensemblemusik i vilken orgeln förväntades delta, i sin egenskap av ”instrumentens drottning”.

När orglarna under senare delen av 1700-talet stämdes om till modernare temperaturer som gjorde det möjligt att spela i alla tonarter, hade orgeln redan förlorat sin roll som intoneringshjälpmedel. Orgeln blev därför mer av ett soloinstrument för nedskriven repertoar.

Avhandlingens titel: Die Praxis der Orgelstimmung in Norddeutschland
im 17. und 18. Jahrhundert und ihr Verhältnis zur zeitgenössischen Musikpraxis.
(Orgelstämningens praxis i norra Tyskland under 1600- och 1700-talen och dess förhållande till samtida muciserandeprxis.)
Disputationen äger rum lördagen den 4 december 2004 kl. 13.00
OBS! Disputationen hålls på engelska
Opponent: Professor Dr. Greta Moens-Haenen, Bremen
Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Ibo Ortgies, tel. 031-773 52 08 (arb.),
e-post ibo.ortgies@musik.gu.se

Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Resultatet visar, överraskande nog, att lobbyister som agerar i öppenhet snarare argumenterar slarvigare och betonar egenintresset mer än vad som är fallet bakom stängda dörrar. I de slutna rummen tvingas lobbyisterna ”klä upp sig” som politiker och visa hur deras förslag gynnar inte bara dem själva utan även bredare samhällsintressen. I offentliga situationer ökar inslaget av egenintresse i lobbyisternas argumentation eftersom de ofta har sina egna medlemmars ögon på sig.

Nidbilden av lobbyisten som en påtryckare som med hot och köpslående tvingar fram sin politik är betydligt överdriven. Avhandlingens positiva slutsats är att demokratier präglas av ett antal ”civiliserande” normer som styr aktörernas agerande även när inte TV-kamerorna är på.

Samtidigt visar avhandlingen att betydelsen av öppenhet och transparens som universalmedicin mot diverse demokratiproblem – särskilt inom EU – ofta överdrivs. En överdriven fokusering på öppenhet tenderar att dra uppmärksamheten ifrån de viktigaste demokratifrågorna, som tex reella möjligheter till ansvarsutkrävande och resursfördelning.

Avhandlingen bygger på intervjuer med lobbyistkonsulter i Bryssel och Stockholm, samt på en jämförelse av hemliga lobbyingbrev i Bryssel med offentliga uttalanden och pressreleaser från samma avsändare och med offentligt tillgängliga lobbyingbrev i Stockholm.
Avhandlingens titel: Dressed for politics. Why increasing transparency in the European Union will not make lobbyists behave any better than they already do.
Avhandlingsförfattare: Daniel Naurin , tel. 0322-53315(bost.), 031-773 4864(arb.), 0707-694946(mobil)
e-post:.daniel.naurin@pol.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Ass. professor Simone Chambers, Toronto University
Tid och plats för disputation: Fredagen den 10 december 2004 kl. 13.15, Sal 10, universitetsbyggnaden, Vasaparken, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940