Ur ett historiskt perspektiv pekar avhandlingen på att amning till stora delar reglerats och styrts av skolmedicinska och kyrkliga idéer. I dag är det vanligt att blivande mödrar och professionella uppfattar amning som något ”naturligt” som per automatik bara fungerar när barnet väl är fött. För studiens kvinnor innebär detta att de blir osäkra när de får amningsinformation. Kvinnorna vill amma, men när verkligheten bjuder på olika former av problem, krävs att de förhandlar om sin egen och barnets vardagssituation för att få amningen att fungera. Amning uppfattas av kvinnorna själva och deras omgivning som ett kvinnligt individuellt ansvar och en social plikt. Studien visar att villkoren för att nyblivna mammor tillsammans med sina barn ska utveckla en amningskompetens har att göra med en förståelse för lärandeprocessen. Kvinnor måste få tid, kunskap och praktisk hjälp när de ska börja praktisera amning. Moderna kvinnor som kanske aldrig sett ett nyfött barn tidigare, har också ett behov av att prata med andra kvinnor som kan delge sina erfarenheter. BB fyller därför en viktig funktion som en gemensam mötesplats. Idag har denna mötesplats och kunskapsarena minimerats till en 48 timmars vistelse. Det gör att flera kvinnor i studien menar att de inte hinner eller orka fråga om hjälp. De menar också att personalen inte ser deras behov av hjälp och stöd. En annan aspekt av villkoren för amning framkommer i parrelationen. Trots att kvinnorna anser att de lever i en jämställd parrelation, visar det sig när ett barn föds, att det uppstår konflikter som är färgade av genusordningen. Föreställningar om det traditionella könsmönstret blir i den nya situationen med ett barn åter aktuell och påverkar parets inbördes förhållande. Männen tar sig rätten att välja mellan att ta ansvar för barnet och sina egna intressen, när kvinnorna har behov av ”egen tid” mellan amningarna. Amningen uppfattas inte av männen som ett arbete som måste skötas dygnet runt. Det tas istället förgivet att kvinnors förmåga att föda upp barn också innebär att de tar ansvar för allt som rör hem och barn. Författare: Lena Dahl Titel: Amningspraktikens villkor. En intervjustudie av en grupp kvinnors föreställningar om förväntningar på och erfarenheter av amning Språk: Svenska med Summery in English Nyckelord: Amning, pedagogik, feminism, moderskap, naturlighet, policy Handledare: Professor Inga Wernersson, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs Universitet. FD Eva Gannerud, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs Universitet Disputation: Fredagen den 10 december 2004, kl. 09.15 i St. Hörsalen, Pedagogen, Mölndal Opponent: Docent Helene Brembeck, Etnologiska institutionen, Göteborgs Universitet Kontakt: lena.dahl@ped.gu.se 013-126320, 0708-268102
Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se
Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG
Vi får allt större ansvar för att själva välja passande vård när vi blir sjuka och det växande utbudet av vårdformer kan vara både frigörande och kravfyllt. Hur hänger samtidens ideal om den förändringsbenägna människan, det ökade individuella ansvaret och valfriheten samman med en allt vidare hälsomarknad? En ny avhandling från Umeå universitet visar att nytänkande på hälsans område påverkar nutidsmänniskors uppfattningar och förhållningssätt till hälsa och bot.
En boteberättelse är en livshistoria som konstrueras i samband med ohälsa, en egen genre i det levnadshistoriska berättandet. Etnologen AnnCristin Winroth har intervjuat tio människor som har drabbats av sjukdom och som har valt olika vårdformer inom traditionell skolmedicin eller alternativ medicin, eller har skapat sin egen vårdform. Med utgångspunkt i begreppen hälsa, bot och tillit analyserar hon deras boteberättelser som ett sätt att skapa identitet och livssammanhang. Som en röd tråd i studien löper betydelsen av att konstruera boteberättandets (själv)biografi.
Under intervjuerna framkom det att dessa människor under sin boteprocess hade samlat och skapat en mängd dokument. En del av dessa var egna anteckningar eller dagböcker i form av kronologiska sammanställningar, till exempel under rubriken ”min historia”, och andra var kopior av journalutdrag eller utredningar. AnnCristin Winroth använder begreppet ”den andra journalföringen” för att synliggöra denna vardagsmedicinska administrativa praktik.
Liksom alla levnadshistoriska berättelser skapas boteberättelser i socialt och kulturellt förväntade former, vi följer vedertagna sätt att berätta om dessa erfarenheter på. Men levnadshistoriska berättelser kan också innehålla brytpunkter eller assymmetrier som skiljer dem från hur livshistoriska berättelser brukar uttryckas. Det förväntade livsloppet har inte uppnåtts och istället berättar människor om kriser och händelser som omprövar vardagslivet och tidigare framtidsplaner. Så småningom har de intervjuade personerna omvandlat dessa turbulenta händelseförlopp till en strävan att uttrycka värderingar och omdömen om den enskildes villkor i vården i offentliga sammanhang.
Berättelser om boteprocesser skapas i skärningspunkten mellan olika uppfattningar om hälsa och ohälsa, patienters rättigheter och vårdgivarens ansvar, samt mellan tolkningar om vad som utgör traditionell respektive alternativ vård. De personer som har intervjuats i Winroths studie uttalade ett tydligt motiv med sin medverkan. Med den egna rehabiliteringen som exempel ville de bidra till en ökad insikt hos allmänhet, vårdgivare och politiker om villkoren i enskilda människors boteprocesser och inom hälso- och sjukvården i allmänhet.
Fredagen den 3 december försvarar AnnCristin Winroth, institutionen för kultur och medier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Boteberättelser. En etnologisk studie av boteprocesser och det omprövande patientskapet.
Disputationen äger rum kl. 13.15 i Hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är docent Lynn Åkesson, etnologiska institutionen, Lunds universitet.
Kontaktinformation
För mer information eller intervju kontakta gärna AnnCristin Winroth på
tel 090-786 99 67 (arb) , 090- 328 05 (hem), eller
e-post: AnnCristin.Winroth@kultmed.umu.se
Sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet är ett tilltagande problem i västvärlden på grund av stigande medelålder hos befolkningen. Tidig diagnos av degenerativa hjärnsjukdomar som Alzheimer, amyotrofisk lateralskleros (ALS), demenser och multipel skleros (MS) är viktig för att rätt behandling ska kunna sättas in och för att bromsa de nervcellsnedbrytande processer som vanligen leder till svåra handikapp och ibland döden.
I avhandlingen studeras ett äggviteämne (neurofilament) som normalt återfinns i nervcellerna men som vid skada eller sjukdom kan läcka ut från hjärnan. En mycket känslig mätmetod har konstruerats med vilken förhöjda nivåer av nervcellsproteinet kan mätas i vätska utanför hjärnan.
Vid en studie av alla patienter i Västerbottens län som under en tioårsperiod fick diagnosen MS påvisades ett tydligt samband mellan förhöjda nivåer av neurofilament tidigt i sjukdomsutvecklingen och graden av de handikapp som så småningom uppträder. Flera andra degenerativa nervsjukdomar har också visat sig ge påtagligt förhöjda nivåer av detta äggviteämne, som tycks kunna fungera som en tidig markör för långsam degeneration i nervsystemet. Testet kan därför bli av stor betydelse för både diagnostik och behandling av flera neurologiska sjukdomar.
Niklas Norgren är verksam vid avdelningen för immunologi, Umeå universitet, tel. 090-785 35 76, e-post: mailto:niklas.norgren@climi.umu.se
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för klinisk mikrobiologi, immunologi, och har titeln ”Neurofilament light as a Marker for Neurodegenerative Diseases”. Svensk titel: ”Neurofilament light som en markör för neurodegenerativa sjukdomar”.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal E04, byggnad 6E, Norrlands Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är docent Roland Carlsson, Avdelningen för immunteknologi, Lunds Universitet.
Studien, som genomfördes i norra Norge, koncentrerade sig till stor del på mindre rovdjur – vessla och hermelin. Ett av de centrala resultaten visar att över lång tid påverkar rovdjur båda artsammansättning och dynamik hos bytesdjuren- i detta fall sork och lämmel. Som följd av denna påverkan ändras också mängden av växtbiomassa på fjället.
I områden där rovdjur förekommer håller de nere bytesdjurstammen. I studien är det stammen av smågnagare som begränsas. Färre smågnagare innebär att växter kan uppnå en hög biomassa. I områden som är för karga har smågnagarnas populationer för låg täthet för att rovdjuren ska kunna existera där. I de områdena påverkar rovdjuren inte bytespopulationen därför kan smågnagarna minska växtbiomassan i förhållande till vad som kunde finnas där annars. Den observationen kan jämföras med dagens situation med renar på fjället, människan har där mestadels utrotad de stora rovdjuren och därför kan renar överbeta vegetationen.
Det andra viktiga resultatet gäller negativa effekter, konkurrens och så kallad ’intraguild predation’, det vill säga ett rovdjur som jagar ett annat rovdjur.
Hermelinen kan utkonkurrera vesslan, som egentligen är mer effektiv på att jaga smågnagare, på grund av tillgång till alternativa byten, som ripa och hare. Arbetet visar att ’intraguild predation’ minskar möjligheten till samexistens hos rovdjur.
För att bevara den ursprungliga naturen kan man spekulera i ett scenario där man förbättrar situationen för den inhemska uttern och illern. De kan då utkonkurrera den introducerade amerikanska minken. Detta kan ske på grund av att den starkare uttern tränger ut minken från de bästa vattendragen och den mer effektiva landjagande illern konkurrerar ut minken från de bästa biotoper på land.
E-publicering av avhandling finns på:
http://publications.uu.se/umu/theses/abstract.xsql?dbid=354
Fredagen den 3 december försvarar Maano Aunapuu, institutionen för ekologi och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Predators in low arctic tundra and their impact on community structure and dynamics. Svensk titel: Rovdjur i lågarktisk tundra och deras påverkan på samhällens struktur och dynamik.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Stora Hörsalen, KBC. Fakultetsopponent är professor Oswald J. Schmitz, Institutionen för skog- och miljöstudier, Yale Universitet, USA.
Maano Aunapuu nås på:
Tel: 090 – 786 67 12
E-post: maano.aunapuu@eg.umu.se
Kontaktinformation
Mobil: 070-216 42 61
Vid Högskolan Dalarna har forskarna Anders Lindström, Claes Hellqvist och Eva Stattin under drygt fem år arbetat med att utveckla en metod som skulle kunna vara en lösning på de skenande kostnaderna i föryngringsarbetet – miniplantan. Miniplantan odlas endast under 10 veckor innan den planteras ut. Den är därför mycket liten när den planteras, bara 4 – 6 cm hög. Forskarna har visat att om den här lilla plantan odlas på rätt sätt i plantskolan och planteras så att den inte torkar ut, överlever den bra efter plantering.
Plantan är alltså bara något större än vad en självsådd planta är efter en säsong i skogen. Sedan lång tid tillbaka är det känt att små självföryngrade plantor inte drabbas av snytbaggeangrepp de första åren. Flera fältförsök har också visat att inte heller miniplantan är attraktiv för snytbaggen. Annars är snytbaggen ett av de största problemen vid plantering och skadorna kostar skogsbruket årligen flera hundra miljoner kronor. Mindre angrepp av snytbaggen jämfört med vanliga plantor har gjort att miniplantan i många fall överlevt bättre än vanliga plantor i de försök som gjorts hittills. Miniplantan behöver alltså inte insekticidbehandlas och man behöver inte vänta med plantering tills snytbaggefaran är över.
Miniplantan verkar också kunna etablera sig bra även efter betydligt skonsammare markberedningsmetoder än de som används idag. Kort och tät odling i plantskolan ger en billig och lättplanterad planta. Plantan minskar också behovet av gödsel och kemikalier i skogsbruket och kan minska arbetsbelastningen vid planteringsarbetet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta
Anders Lindström, forskningsledare skog och trä, tel 0225-261 91, 070-313 07 51,
e-post ali@du.se
Fredrik Piehl har bland annat identifierat en genetisk variation som påverkar uttrycket av den i immunologiska sammanhang så viktiga HLA klass II molekylen. Denna genetiska variation påverkar risken för inflammatorisk sjukdom i och utanför nervsystemet. Upptäckten har stor betydelse för förståelsen av ärftliga faktorer i sjukdomar med komplex nedärvning. På sikt kan detta få betydelse för behandling av bland annat mutipel skleros, MS.
Phiel har med hjälp av experimentella djurmodeller undersökt incidens och grad av ärftlighet. Han har även gjort kopplingsstudier av patientunderlag. Hans förhoppning är att kunna förstå sjukdomsmekanismerna, förbättra diagnos av riksfaktorer och förbättra farmakogenomik, dvs. skräddarsydd behandling för varje enskild patient.
– Fredrik är ett bra exempel på att det går att kombinera kliniskt arbete med forskning, sade Olle Stendahl, ordföranden i Läkaresällskapet, vid prisutdelningen.
– Jag är förvånad-lycklig över priset, inte minst med tanke på svårigheten med att välja mellan kliniskt arbete och forskning. När man sysslar med två engagerande arbeten samtidigt så är det lätt att bara bli en halvbra kliniker och en halvbra forskare. I min vardag slits jag mellan valet av att vara på labbet eller kliniken, sade Fredrik Phiel som även arbetar halvtid som neurolog på Karolinska universitetssjukhuset.
I sitt anförande berättade han att stora framsteg har gjorts inom neurologi under de senaste 20 åren.
– Jag har intresserat mig för ärftliga neuropatier. Ärfltilgheten för neurologiska sjukdomar är 30 procent i de fall där båda föräldrar bär på sjukdomsgenrna och samma siffra gäller för enäggstvillingar.
Priset på 100 000 kronor delades ut av år 2000 års nobelpristagare i medicin, Arvid Carlsson.
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Psykologen Anna Dåderman doktorerar inom området rättspsykiatri vid Karolinska Institutet och har studerat i vilken mån män mellan 16 och 35 år, som utreddes rättspsykiatriskt under åren 1997-1998, har haft psykologiska eller psykiatriska besvär som barn. Frågeställningen var huruvida dessa män hade varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin som barn och vilken hjälp de i sådana fall fick.
Anna Dådermans studie visar att hälften av de män som genomgår rättspsykiatrisk undersökning, undantaget de psykotiska, har varit i kontakt med psykiatrin under barn- eller ungdomsåren.
Journalerna visar att 25 procent av dessa män hade ADHD-relaterade problem.
I en tidigare studie har Anna Dåderman visat att 40 procent av dessa män är dyslektiker. Detta innebär att de var dyslektiker även som barn utan att uppmärksammas av barn – och ungdomspsykiatrin.
I 64 procent av fallen hade barnets problem uppmärksammats av familjen, som kontaktade barn- och ungdomspsykiatrin. I 36 procent av fallen var det skolpersonalen som tog kontakten med psykiatrin.
Barnens problem var av karaktären oro, rastlöshet och aggressivitet.
– Barn- och ungdomspsykiatrin erbjöd barnen samtal. Ordentliga utredningar gjordes i enstaka fall. Om barnen hade fått den hjälp de behövde i form av läkemedel, hjälp mot dyslexi eller andra former av stöd hade man kunnat minska sannolikheten för dessa barn att bli misstänkta för allvarliga brott och föremål för rättpsykiatriska undersökningar i framtiden, hävdar Anna Dåderman.
För kontakt med Anna Dåderman: 070-491 14 13.
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
I studien ingick 2600 personer som tagits in för akut hjärnskakning på landets sjukhus. Åldrarna varierar men de allra flesta är barn och ungdomar. Vid hjärnskakning förlorar den drabbade temporärt medvetandet och/eller minnet. De flesta som drabbas kvicknar till och blir återställda relativt snabbt. Vissa kan dock få blödningar i hjärnan och en operation kan bli nödvändig. Ibland kan patienter utveckla en annan typ av besvär i efterförloppet med bland annat huvudvärk och koncentrationssvårigheter.
– Vi ville undersöka om det verkligen är nödvändigt att hålla kvar patienter med hjärnskakning på sjukhus. Med hjälp av datortomografi är det möjligt att upptäcka eventuella blödningar i princip direkt efter skadan. Tre månader efter sjukhusbesöket har vi följt upp samtliga patienter med ett frågeformulär. Detta delar upp patienterna i kategorier grundat på hur de mår och klarar sig i vardagen. Våra resultat visar att patienter som skickas hem direkt efter rutinkoll och datortomografiundersökning inte löper en högre risk att drabbas av framtida komplikationer än patienter som hålls kvar för observation, berättar Mona Britton.
– I och med detta kan patienter med hjärnskakning sändas hem efter datortomografi om den är ger normala resultat och de mår bra. Det bättre att deras sängplatser ges till andra patienter, som behöver dem bättre. Med denna handläggning skulle sjukvården kunna använda resurser för många miljoner årligen på ett bättre sätt, menar Mona Britton.
Symposiets titel:
Hjärnskakning – vad nytt?
Föreläsare:
Mona Britton
Institutionen för medicin, Karolinska Institutet, telefon: 08-412 32 00, e-mail: mona.britton@sbu.se
Hos ett stort antal arter på jorden är kannibalism väldigt vanligt. Det gäller till exempel insekter, groddjur och fiskar. I en studie som publiceras i tidskriften Proceedings from the Royal Society visar forskarna att inneboende förändringar i en population kan förutsägas av det minsta och största bytet en kannibal kan äta. Det största byte en kannibal kan äta beror i sin tur på kannibalens gapstorlek.
– Genom denna studie visar vi att man genom en kombination av individbaserade populationsmodeller och mätning av individers egenskaper såsom gapstorlek kan förutsäga populationsdynamiken hos olika kannibalistiska arter, säger Lennart Persson, professor i akvatisk ekologi vid Umeå universitet och huvudförfattare till artikeln.
– Intressant är också att vi kan spåra de olika dynamikerna via studier av tillväxten hos olika årsklasser. Det kan man inte få fram via traditionella populationsmodeller, men vi har använt oss av individbaserade populationsmodeller. Därför kan vi också göra förutsägelser om individers tillväxt.
Forskarna har observerat tre principiellt olika dynamiker. Om kannibalen är ineffektiv kommer dynamiken att präglas av cykler drivna av små individer. Om kannibalen däremot är effektiv kan den genom kraftig kannibalism på dessa små individer förhindra uppkomsten av cykler. Slutligen vid mellanliggande effektivitet hos kannibalen kan man få en dynamik som präglas av en blandning av de två första dynamikerna. Denna typ av dynamik finner man bland annat hos den europeiska abborren.
Intressant är att populationsdynamiken skiljer sig väldigt mycket mellan den europeiska abborren och den besläktade nordamerikanska gula abborren. Hos den amerikanska abborren är nämligen dynamiken till skillnad från vår abborre präglad av cykler drivna av små individer, Skillnaderna kan relateras till hur arterna har evolverat, det vill säga deras morfologi.
Vetenskapsrådet tilldelade nyligen Lennart Persson drygt 4 miljoner kronor fördelat på tre år för hans forskning om storleksstrukturerade populationsinteraktioner.
Artkeln finns på: http://www.journals.royalsoc.ac.uk
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Lennart Persson, professor i akvatisk ekologi vid Umeå universitet
Telefon: 090-786 6316
E-post: lennart.persson@eg.umu.se
Jorden svettas. Under 1900-talet har den globala medeltemperaturen ökat med nästan en grad, Arktis isar smälter med allt högre hastighet och SMHI bekräftar nu att snömängderna i Sverige har minskat de senaste 40 åren. Isbjörnens existens är hotad, men forskare världen över ser även andra faror med klimatförändringarna.
– Utbredningen av sjukdomsbärare, såsom malariamyggor, är beroende av temperatur- och nederbördsklimatet. När temperaturen stiger ökar också risken för att malariamyggan kan röra sig norrut, säger Erland Källén, professor i dynamisk meteorologi vid Stockholms universitet.
Hur kan vi förhindra malarians spridning? Kan vi skönja likheter mellan de människor som drabbas och skulle vi kunna dra nytta av myggans roll som värd? Vilket arbete görs globalt för att stötta Afrikas länder i arbetet mot denna farsot som dödar 1,5-2,7 miljoner människor varje år?
Naturvetenskapliga fakulteten i samarbete med Enheten för kommunikation och samverkan inbjuder till en pressträff där du får veta senaste nytt och möta några av våra framstående malaria- och klimatforskare för att diskutera dessa frågor.
Måndagen den 6 december kl. 11.30 – 13.00 i Kungstenen i Aula Magna, Frescati.
Vi bjuder på matig smörgås, kaffe/glögg och lussekatter.
(T-bana till hållplats Universitetet, sedan promenad rakt fram cirka två minuter med Aula Magna till höger.)
De forskare du kommer att möta är:
Marita Troye-Blomberg, professor i immunologi
Erland Källén, professor i dynamisk meteorologi
Andreas Heddini, leg. läk., koordinator på MIM-sekretariatet (MIM = Multilateral Initiative on Malaria) som drivs av Stockholms universitet i samarbete med Karolinska institutet.
Ingrid Faye, professor i genetik
Henning Rodhe, professor i kemisk meteorologi kommer att leda diskussionen.
För att kunna beräkna antalet smörgåsar vill vi att du anmäler dig senast förmiddag 3 december till någon av
Ylva Hermansson på e-post ylva.hermansson@natkan.su.se eller telefon 16 35 92
Agneta Paulsson på e-post agneta.paulsson@eks.su.se eller telefon 16 22 56
Detta möte mellan våra forskare och journalister är det femte i en serie av årligen återkommande träffar där vi presenterar senaste nytt inom naturvetenskaplig forskning. Mötesformen varierar.
Vissa av hjärnans signalsystem, serotonin-, noradrenalin-, och dopaminsystemet, spelar en viktig roll för personlighet och neuropsykiatriska sjukdomar. De molekylära verkningsmekanismerna bakom antidepressiva läkemedel är ännu inte helt klarlagda, men man vet att det tar ett par veckor innan den antidepressiva effekten inträder. Under dessa veckor uppkommer i regel en rad bieffekter som senare avtar i takt med att den antidepressiva effekten uppkommer. Cecilia Berggård har tillsammans med sin forskargrupp studerat en transkriptionsfaktor, AP-2, som bland annat är viktig för utvecklingen av de områden i hjärnan där belöningssystem sitter, liksom för att styra uttrycket av många proteiner i systemen. Hon visar att nivåerna av två undersökta medlemmar i AP-2 familjen i råttors hjärnor påverkades kraftigt efter behandling med de antidepressiva läkemedlen citalopram (Cipramil) och fenelzin. Förändringarna var temporära och inträffade under de första behandlingsveckorna, det vill säga innan den antidepressiva effekten blivit manifesterad. Dessa tyder på att AP-2 är involverad i verkningsmekanismen för dessa läkemedel. Eftersom förändringen uppkom under de första behandlingsveckorna och sen återgick till kontrollnivåer igen är det möjligt att AP-2 är involverad i de initiala bieffekterna av läkemedlen.
Cecilia Berggård har även studerat en variant i genen (polymorfism) för en av medlemmarna i AP-2 familjen och visar att den är kopplad till ångestrelaterade personlighetsdrag hos kvinnor samt till aktiviteten av enzymet monoaminoxidas (MAO) i blodplättar. Denna har tidigare visats vara kopplad till personlighetsdrag som impulsivitet och sensationssökande beteende. Ökade kunskaper om mekanismer bakom ångest och depression kan leda till förbättrade möjligheter till behandling. Ny kunskap om AP-2 är viktig för att man i framtiden ska kunna framställa nya effektivare läkemedel med mindre bieffekter.
FAKTA. Generna i kroppens celler innehåller information (kod) om olika proteiners sammansättning. När proteiner ska bildas, ”uttryckas”, måste de gener som kodar för dessa proteiner ”slås på”. Detta styrs av genreglerande proteiner, så kallade transkriptionsfaktorer. Transkriptionsfaktorer har visat sig vara viktiga vid utvecklingen av olika sjukdomar, t ex utvecklingssjukdomar, immunsjukdomar och cancer.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Cecilia Berggård på 018-471 4932 eller via e-post Cecilia.Berggard@neuro.uu.se
Mellan 1978 och 1997 hade bourgognetryffel bara rapporterats tre gånger i Sverige. Alla fynden hade gjorts på Gotland. Christina Wedén misstänkte att arten kunde vara förbisedd i Sverige eftersom den växer under jorden och Sverige inte har någon tradition av att leta eller äta tryffel.
Hennes hypotes stärktes under examensarbetet 1997, då hon hittade ytterligare ett tryffelställe på Gotland. Hon hittade mogna tryfflar, och tyckte att svampen verkade väl anpassad till Gotlands klimat och jordmån. Resultatet gjorde det möjligt att starta ett femårigt forskningsprojekt, finansierat av Gotlands kommun, Länsstyrelsen i Gotlands län och EG:s strukturfonder Mål 2-Öarna och Mål 5B. Målsättningen med projektet var att tryffelodling skulle etableras som en ny näring på Gotland.
Under projektet har Christina Wedén använt sig av en metod som tidigare inte har prövats i Sverige; att leta tryffel med hjälp av franska tryffelhundar och dess förare. Därigenom kunde hon hitta ytterligare 28 tryffelställen på Gotland. Hon har också hittat ytterligare en art som är ny för Sverige; den svarta, ätliga bagnolitryffeln.
Forskningsprojektet har hittills lett till att 25 tryffelodlingar har anlagts, en odlarförening har bildats och ett tryffelföretag har startats på Gotland. I ett blindtest har en fransk tryffelexpert jämfört bourgognetryffel från Gotland och Bourgogne. Resultatet visade att den gotländska tryffeln håller högsta kvalitet och är omöjlig att skilja från den franska.
År 2003 var tryffeln fortfarande svårsåld, men under 2004 har efterfrågan varit hög och vildväxande gotländsk tryffel har sålts på NK och Hötorgshallen i Stockholm för upp till 8 400 kronor per kilo.
– Jag hoppas att tryffelodlingar ska kunna bidra till att markägare kan bo kvar, och på så sätt bidra till att kulturlandskapets rika biodiversitet bevaras, säger Christina Wedén.
Hon tror att tryffelforskningsprojektets framgång kan leda till mer forskning på ätliga och medicinskt viktiga storsvampar. Denna forskning är idag marginaliserad i Sverige, trots en världsmarknad på fem miljoner ton.
Kontaktinformation
Kontaktpersoner:
Christina Wedén, tel: 018-471 64 54, 0708-85 58 72, e-post: christina.weden@ebc.uu.se
Stefan Lönn vid Institutet för miljömedicin (IMM) har i sitt avhandlingsarbete haft som övergripande syfte att testa hypotesen att radiofrekvent exponering från mobiltelefoner ökar risken för intrakraniella tumörer (hjärntumörer och andra tumörer i skallen).
I nära samarbete med de kliniker som behandlar patienter som drabbats av hjärntumör eller akustikus neurinom och de regionala cancerregistren identifierades under 2-3 år alla
nyinträffade fall av sjukdomarna i vissa delar av Sverige. Totalt medverkade 644 fall av hjärntumör (gliom och meningiom) och 148 fall av hörselnervstumör i studien. Dessutom valdes slumpmässigt friska personer (kontroller) ut från den allmänna befolkningen.
Alla fall och kontroller kontaktades med en förfrågan om de ville delta i studien. De som samtyckte fick i en personlig intervju besvara detaljerade frågor om mobiltelefonanvändning och annat av vikt för undersökningen.
För hjärntumörer indikerar resultaten ingen riskökning oavsett hur lång tid eller hur mycket mobiltelefonen har använts; det samma gäller om man undersöker risken att drabbas av en
hjärntumör lokaliserad i den region av huvudet där exponeringen från telefonen är som högst.
Som tidigare rapporterats visar resultaten att risken för hörselnervstumör är nära fyra gånger högre på den sida av huvudet där telefonen använts, för dem som började använda sin mobiltelefon mer än 10 år innan sjukdomen upptäcktes. Att någon riskökning inte observerades för hjärntumörer talar mot att resultaten för hörselnervstumör skulle förklaras av något systematiskt fel i urvalet av friska kontrollpersoner eller i intervjusvaren om mobiltelefonanvändning.
Detta stärker därför de tidigare resultaten att mobiltelefonanvändning kan öka risken för hörselnervstumör.
I avhandlingen har också studerats hur förekomsten av hjärntumörer i Sverige, Danmark, Norge och Finland har förändrats över tid. En ökad förekomst observerades i samband med introduktionen av nya diagnostiska tekniker, som t ex datortomografi, medan perioden efter introduktionen av handhållna mobiltelefoner karaktäriseras av en stabil eller något sjunkande trend i förekomsten av hjärntumörer.
Studien av mobiltelefonanvändning och cancer ingår som den svenska delen i ett internationellt samarbete som leds av WHO:s cancerforskningsinstitut, IARC (International Agency for Research on Cancer), den sk INTERPHONE studien. Resultaten i den svenska delen behöver bekräftas i ytterligare studier innan säkrare slutsatser kan dras. Andra centra inom INTERPHONE studien som har tillräckligt många långtidsanvändare av mobiltelefon – framför allt de nordiska – kommer att bidra med värdefulla data.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Stefan Lönn
Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet
Tel. 08 524 878 87
Docent Maria Feychting
Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet
Tel. 08 524 874 65
Referens:
Lönn S. Mobile phone use and risk of intracranial tumors. Doktorsavhandling.
ISBN: 91-7140-096-6
Källa: Anna Persson, IMM
Kontakt: anna.persson@imm.ki.se
”Först gäller deras idéer om vad som ska hjälpa mig – och först när det inte funkar börjar de fråga mig. Det hade varit bättre att komma på något tillsammans från början!” Citatet sammanfattar mycket av den kritik som människor som gjort ett eller flera självmordsförsök riktar mot den psykiatriska öppenvården. Deras beskrivningar av sina erfarenheter före och efter ett självmordsförsök presenteras i avhandlingen, som är baserad på intervjuer dels omedelbart efter självmordsförsöket, dels sju år senare.
Den första delen av undersökningen visade att de flesta som blev inlagda på sjukhuset efter ett självmordsförsök var kvinnor som varit utsatta för svåra livshändelser, ofta med inslag av sexuella övergrepp under barndomen. Upprepad självmordsbenägenhet och behov av omfattande psykiatrisk vård under de närmast följande åren visade sig vara starkt relaterat till sexuella övergrepp under barndomen.
Vid intervjun efter sju år beskrev de flesta att de nått en större stabilitet i livet. Berättelserna visade att det som varit avgörande för stabiliseringen efter självmordsförsöket var relationen till andra människor. Det som varit mest betydelsefullt i relationen var att de fått hjälp med att se sin livssituation ur andra perspektiv, och att någon trott på deras förmåga till förändring. Dessa relationer hade främst utvecklats utanför psykiatrin.
I berättelserna framkom att psykiatrin ibland gjort värdefulla insatser som medfört personlig utveckling. Sådana professionella relationer karaktäriserades av pålitlighet, ömsesidighet och förmåga till flexibilitet. De flesta av berättelserna visar dock att en betoning av diagnos och terapeutisk metod satt hinder i vägen. Många beskrev också att de upplevt en oförmåga hos öppenvårdspsykiatrin att möta dem som vuxna människor med förmåga att ta ansvar för sina liv. Detta ledde ofta till långvariga men ofruktbara kontakter. Bland dem som gjort upprepade självmordsförsök nämndes ofta behandlingshem och stöd i hemmet som avgörande för stabiliseringen. Berättelserna visar att dessa sammanhang inte bara skiljde sig från öppenvårdskontakterna genom större närhet och tätare kontakt, utan också genom att egna resurser och förmågor betonades.
Avhandlingens slutsatser är att upprepade självmordsförsök kan relateras till svåra livshändelser, särskilt sexuella övergrepp i barndomen, samt att det inom psykiatrin finns behov av grundläggande förändringar i arbetssättet i förhållande till människor som gjort självmordsförsök. Framför allt gäller detta förmågan att lyssna bortom diagnostiken, att sätta tilltro till människors berättelser och att ta vara på människors egna styrkor och resurser i en ömsesidig dialog.
Stig Söderberg är överläkare vid psykiatriska kliniken, Norrlands universitetssjukhus, och doktorand vid enheten för psykiatri, Umeå universitet. Han nås på tel. 070-326 86 39, e-post: stig.soderberg@psychiat.umu.se
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för klinisk vetenskap, psykiatri, och har titeln To leave it all behind. Factors behind parasuicide – Roads towards stability. Svensk titel: Att lämna allt bakom sig. Faktorer bakom självmordsförsök – Vägar till stabilitet.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Sal B, 9 tr, Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är docent Bo Runeson, Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Sektionen för psykiatri, S:t Görans sjukhus, Stockholm.
– Det faktum att val överhuvudtaget hålls leder till självförstärkande processer som i sin tur ger verklig demokrati, säger Staffan Lindberg.
Många forskare är kritiska till det internationella samfundets ensidiga fokusering på val. Den kritiken är missriktad tycker Staffan Lindgren, som menar att själva valproceduren inte ska ses som den slutgiltiga övergången till ett demokratiskt styre utan som ett viktigt steg på vägen. Ofta leder valen till att både individer och organisationer i det civila samhället lär sig använda demokratiska spelregler.
– Polisväsendet kan exempelvis börja se det som sin uppgift att försvara folks rätt att demonstrera istället för att bara slå ner demonstrationer för att bevara ordningen, säger Staffan Lindberg.
Staffan Lindberg har studerat 232 val i afrikanska länder söder om Sahara. Sammanlagt har 44 av 48 länder gått till val minst en gång sedan början av 90-talet. Staffan Lindbergs forskning visar att det tredje valet brukar vara den vändpunkt då valprocessen börjar fungera avsevärt bättre. Därmed tillbakavisar han tidigare uppgifter om att många afrikanska länder återgår till ett mer auktoritärt styre när de utan större framgång har hållit sina första val.
Staffan Lindberg har bott i Ghana i flera år. Han har bland annat arbetat för den internationella organisationen Parlamentarians for Global Action och tjänstgjorde då som parlamentarisk rådgivare åt Ghanas riksdag. Den 7 december är det val i Ghana och då åker han dit som valobservatör.
– Ghana håller sitt fjärde val och räknas idag som ett fullt demokratiskt land, säger Staffan Lindberg. Vid landets tredje val, år 2000, tog oppositionen makten för första gången och valet i december blir en test på om också de nya ledarna är beredda att försvara demokratins spelregler.
Staffan Lindberg är involverad i flera internationella forskningsprojekt och har nyligen kontaktats av ett antal amerikanska universitet för förfrågningar om jobb. Den 17 december disputerar han klockan 10.15 i Edens hörsal med avhandlingen The power of elections.
Kontaktinformation
Staffan I Lindberg kan nås på telefonnummer 0701-30 45 04, 046-222 45 54, eller e-post Staffan.Lindberg@svet.lu.se
“Up till now the Baltic has been regarded as a haven against shipworm. This is one of the reasons why it was possible to find the royal warship Wasa and other large wooden vessels in such excellent condition after centuries at the bottom of the sea,” adds Carl Olof Cederlund.
The EU project has been carried out by six countries and is now presenting its results regarding the protection and preservation of underwater cultural environments, primarily well-preserved shipwrecks in northern Europe.
One of the wrecks is the Dutch snaubrigg Vrouw Maria, which sank in the Finnish archipelago in 1771. It is still fully preserved, with its rigging intact. It has not been attacked by shipworm, which, on the other hand, is the case with a kogg from the 13th century off the German Baltic coast. German scientists involved in the project have been able to show that the wreck evinces extensive damage from shipworm, Teredo Navalis.
It remains to be determined just how shipworm has managed to get a foothold in the Baltic. It may have been brought in with water of higher salinity that penetrated the Danish Belts, in connection with storms, for example. It may also be that shipworm from other marine areas has been carried onboard vessels into the Baltic and released with ballast water there.
In Sweden the EU project has focused on the steam wheeler E. Nordevall, launch in 1837, one of the first steamships built in Sweden, which sank in 1856. Today it lies intact at the bottom of Lake Vättern.
The E. Nordevall played a central role in the discussion about and development of methods for bringing to life old shipwrecks.
One way of making a well-preserved shipwreck of advanced age available to the general public is to build a full-scale model of it. A replica, Eric Nordevall II, is now being built at the Forsvik Dockyards in the municipality of Karlsborg. The aim is for the replica to ply the routes of the original ship, carrying passengers.
Another thought is to be able to display the vessel to the public at the bottom of the lake.
“It’s not unrealistic to use modern digital technology to transmit direct images of the ship from the bottom of the lake to a museum along Vätternstranden,” says Carl Olof Cederlund.
The three-year EU project is called Monitoring, Safeguarding and Visualizing North European Shipwreck Sites, abbreviated MoSS.
The project is the first project in marine archeology to be supported by the EU’s European Community Culture 2000 Program. It is organized and executed by partners in Finland, Sweden, Denmark, the Netherlands, the United Kingdom, and Germany.
The initiative and coordinating center is Finnish, the Section for Marine Archeology at the National Board of Antiquities in Finland. Södertörn University College is the Swedish partner, and Carl Olof Cederlund, professor of marine archeology there, is Sweden’s representative. The Foundation for Baltic and Eastern European Studies has provided the Swedish part of the project funding.
The address to the project’s Web page is: http://www.mossproject.com
Images are available at:
http://www.nba.fi/INTERNAT/MoSS/pressphotos.html
Kontaktinformation
For further information about the project and its findings:
Contact Professor Carl Olof Cederlund at Södertörn University College, Stockholm, e-mail: carl-olof.cederlund@sh.se or
the Finnish coordinator, Executive Director Riikka Alvik, Section for Marine Archeology at the National Board of Antiquities, Helsinki, e-mail: riikka.alvik@nba.fi
