Det finns ett mål i Sverige att minska uttaget av naturmaterial och öka användningen av restprodukter vid vägbyggnad. Också inom EU finns en målsättning att minska mängden så kallat deponerat material.
Stålslagger används redan vid vägbyggnad och asfalttillverkning i andra länder, men i Sverige är det bara masugnsslagg som används på detta sätt.
Den workshop som arrangeras vid Luleå tekniska universitet den 24 november handlar om användning av stålslagg i vägbyggnad och såväl tekniska som miljömässiga aspekter på användningen kommer att diskuteras.
Programmet inkluderar både lagstiftning, tillämpningar och synpunkter från myndigheter, byggare och producenter.
Det är kompetenscentrumet Mimer vid Luleå tekniska universitet som är arrangör och inbjudna är stålindustri, vägbyggare, miljömyndigheter, asfaltsproducenter, svenska och finska vägverken samt andra intresserade.
Mimers verksamhet är fokuserad på minimering, återvinning och användning av restprodukter från mineral- och metallindustrin, samt på återvinning av värdefulla metaller och mineral från uttjänta produkter.
Under dagen kommer ett antal korta seminarier att hållas och tid är avsatt för diskussion och frågor.
Plats: Luleå tekniska universitet, C-huset, sal 937, campus Luleå
Dag: 24 november
Tid: 10.00-17.00
Hela programmet för dagen finns nedanstående länk.
Upplysningar: Margareta L Larsson, tel. 0920-49 29 36 eller Mia Tossavainen, tel. 0920-49 18 41
Viktiga parametrar för ett sådant här system är minimal effektförbrukning, storlek samt kostnad. För att nå dessa mål är det av stor betydelse att kunna simulera hela systemet tidigt i designprocessen. I det här fallet innebär det samsimulering av mekaniska (ultraljuds-) och elektroniska komponenter.
Doktorsavhandlingen Microelectronics for the thumb-size ultrasound measurement system – med vilken Jonny Johansson disputerar vid Luleå tekniska universitet den 25 november – presenterar verifieringar samt utökningar av existerande modeller av ultraljudssystem för att utföra denna typ av simuleringar direkt i de program som används för att konstruera elektronik. Design av mikroelektronik för att nå ett komplett mätsystem presenteras också i avhandlingen.
– Modellerna har använts för att konstruera elektronik för systemet och en komplett lösning för generering och mottagning av ultraljudspulser har integrerats i ett elektronikchip. Detta har möjliggjort extremt låg effektförbrukning med drifttider på flera år från ett enda batteri, säger Jonny Johansson.
Upplysningar: Jonny Johansson, tel. 0920-49 17 03, 070-559 11 05, jonny.johansson@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Gynekologen Angelique Flöter Rådestad har i sitt avhandlingsarbete studerat effekterna av kombinerat testosteron och östrogen på sexualiteten, välbefinnandet samt ben och kroppssammansättningen hos kvinnor som fått livmodern och äggstockarna bortopererade.
Flera tidigare studier har visat att hormoner som östrogen och progesteron (gulkroppshormon) har positiva effekter på livskvaliteten efter övergångsåldern. Men väldigt lite är känt om testosteronets betydelse och vilken effekt brist på testosteron har hos kvinnor. När båda äggstockarna opereras bort minskar produktionen av testosteron med hälften, vilket kan påverka den sexuella funktionen och välbefinnandet.
Avhandlingen visar att de kvinnor som fick kombinationsbehandling med östrogen och testosteron under 6 månader upplevde att vissa delar av deras sexuella funktion förbättrades signifikant. Arbetet visar också att kroppseget testosteron har betydelse för den sexuella lusten, upphetsningen och tillfredsställelsen. Ett tillskott av testosteron ökade kvinnornas intresse och glädje av sex och tillfredsställelse med omfattningen av sexuell aktivitet.
Kombinerad testosteron/östrogenbehandling och placebo/östrogen förbättrade psykologiskt välbefinnande lika mycket.
Studierna visar vidare på att tillskott av testosteron har en positiv effekt på muskulaturen och benomsättningen. Däremot observerades en viss negativ effekt på blodfetterna. Biverkningar i form av ökad behåring och akne var sällsynta.
Sammanfattningsvis tyder avhandlingsarbetet på att testosteron har betydelse för kvinnans sexualitet. De positiva effekterna på ben och kroppssammansättning kan också vara betydelsefulla för kvinnor som opererat bort äggstockarna.
Kontaktinformation
Avhandling:
Teststerone treatment in women: Aspects on sexuality, well-being and metabolism
Författare:
Angelique Flöter Rådestad, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, mail ange.radestad@telia.com
Disputationen äger rum fredagen den 26 november 2004, kl. 9.00. i Skandiasalen, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna
Avhandlingens abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2004/91-7140-083-4/
En aktuell avhandling vid Karolinska Institutet visar att de celler som kommer till undsättning styrs av specifika signaler som skickas ut från kringliggande celler.
– De upptäckter vi gjort kan komma att få betydelse för framtida utveckling av metoder för att bota hjärnskador, säger forskaren Johan Aarum.
Aarum har i sitt avhandlingsarbete utvecklat ett tredimensionellt cellsystem av celler från mushjärna. Denna typ av cellsystem gör det möjligt att, i odlingskulturer, studera hur hjärnans celler kommunicerar med varandra. I cellsystemet finns alla de celler som normalt finns i hjärnan respresenterade; nervceller samt de tre olika typerna av gliaceller; astrocyter, oligodendrocyter och mikrogliaceller. Medan nervceller står för signaleringen i hjärnan har gliacellerna olika typer av stödfunktioner, som är nödvändiga för att signaleringen ska fungera.
Allra mest intressant är kanske att cellsystemet även visat sig innehålla stamceller, omogna hjärnceller, som utvecklas och kan bilda nya nervceller eller gliaceller. Man misstänker att ombildningen av stamceller kan ha betydelse vid läkning av skador på hjärnan. Mindre är dock känt om mekanismerna bakom denna reparationsprocess.
Den första typen av celler som reagerar på en skada är mikrogliacellerna. Med hjälp av den nya tekniken har Aarum visat att ämnen som bildas av mikrogliacellerna kan styra hur stamcellerna rör sig. Detta kan förklara varför stamceller vandrar just till skadade områden och inte slumpmässigt. Försöken visar också att mikrogliaceller kan skicka signaler till stamcellerna, och få dem att omvandlas till nervceller. Dessa fynd är viktiga eftersom många nervsjukdomar beror på en förlust av nervceller.
Astrocyter aktiveras också vid skada, vilket ofta visat sig hämma läkningen och återväxten av nervceller. Detta kan förklaras av en av studierna i den aktuella avhandlingen, som visar att astrocyter kan stöta bort stamceller genom att utsöndra en viss typ av proteiner.
Den aktuella avhandlingen visar att hjärnans gliaceller är av stor betydelse vid läkningen av skador på hjärnan. Genom att utsöndra olika substanser styr de på ett snillrikt sätt stamcellernas rörelser och beteende. Upptäckterna kan på sikt bidra till utvecklingen av nya behandlingsmetoder vid skador på hjärnan.
Kontaktinformation
Avhandling:
Interactions between mouse CNS cells: Microglia and neural precursor cells
Författare:
Johan Aarum, Institutionen för medicin, Centrum för molekylär medicin, Karolinska Institutet, tel 08-517 761 84 eller mail Johan.Aarum@cmm.ki.se
Disputationen äger rum fredagen den 26 november 2004, kl. 9.30. i Leksell-salen, Medicinhistoriska Museet, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna
Avhandlingens abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2004/91-7140-120-2/
– Med vår teknik missar vi i princip inga förändringar som bör tas bort och överdiagnostiserar bara omkring tio procent, säger civilingenjör Peter Åberg vid Institutionen för laboratoriemedicin. Om vi kompletterade de tekniker som används idag med vår skulle vi alltså kunna minska antalet onödiga ingrepp radikalt utan att minska säkerheten.
Den teknik som Åberg arbetat med i sitt avhandlingsarbete bygger på något som kallas djupselektiv elektrisk impedans. Detta innebär att svaga elektriska växelströmmar av olika frekvens skickas genom huden så att motståndet kan mätas. Mätningarna sker med ett speciellt elektrodsystem som ger information om variationer i motståndet i tre dimensioner.
I början studerades experimentellt framkallade reaktioner i huden och munnens slemhinna. I Åbergs avhandling ligger fokus dock på allvarligare hudförändringar, som hudcancer, speciellt den form som kallas malignt melanom. Det visade sig att vissa typer av hudcancer gick att mäta med den ursprungliga tekniken. Melanomen däremot, gömde sig under det kraftigt isolerande, yttersta hudlagret, som i cancerns tidiga skede är helt intakt.
– Genom att komplettera vårt ursprungliga, helt icke-invasiva elektrodsystem med en typ av minimalt invasiva elektroder kunde vi kortsluta det yttersta lagret och få kontakt med det underliggande melanomet, berättar Åberg. De små spikar som används tränger inte in i underhuden med sina blodkärl och nerver. Tekniken är alltså smärtfri och inte förenad med infektionsrisk.
Runt 28 000 drabbas årligen av hudcancer i Sverige. Av dem är närmare 2000 malignt melanom. Bättre metoder skulle underlätta diagnos av hudcancer. Innan den metod som beskrivs i den aktuella avhandlingen kan registreras för kliniskt bruk måste den testas på fler patienter. Resultaten i de studier som gjorts är dock såväl statistiskt som kliniskt signifikanta.
Kontaktinformation
Avhandling:
Skin cancer as seen by electrical impedance
Författare:
Peter Åberg, Institutionen för laboratoriemedicin, Avdelningen för medicinsk teknik, Karolinska Institutet, tel 08-585 837 60 eller mail Peter.Aberg@labmed.ki.se
Disputationen äger rum fredagen den 26 november 2004, kl. 10.00. i Hörsalen, Novum, plan 4, Huddinge.
Avhandlingens abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2004/91-7140-103-2/
Jenny Gabrielson, civilingenjör vid Karolinska Institutet, beskriver i sin avhandling arbetet med att utveckla och utvärdera MARA – Microbial Assay for Risk Assessment. Tekniken bygger på användning av bakterier som indikatororganismer.
Det som gör MARA unik är att den möjliggör mätning av den toxiska effekten på flera olika bakterier samtidigt. Resultaten från de olika bakterierna bildar ett slags ”toxiskt fingeravtryck” för kemikalien. Det toxiska fingeravtrycket kan sedan jämföras med fingeravtrycket från andra kemikalier med kända toxiska egenskaper, som finns lagrade i en databas.
MARA gör det möjligt att på ett snabbt och effektivt sätt mäta toxiciteten hos kemikalier och andra produkter, och även vilken typ av toxicitet det rör sig om. Exempel på användningsområden är utveckling av läkemedel och industrikemikalier eller standardiserade tester av befintliga produkter där information om toxiciteten saknas.
Vi har utvecklat en säker och reproducerbar metod för mätningar av ämnens toxicitet, säger Jenny Gabrielson. Vanligen görs sådana tester på djur. MARA är ett kostnadseffektivt och dessutom etiskt fördelaktigt alternativ till dessa djurförsök.
Kontaktinformation
Avhandling:
Assessing the toxic impact of chemicals using bacteria
Författare:
Jenny Gabrielson, Mikrobiologiskt och Tumörbiologiskt Centrum, Karolinska Institutet, tel 08- 08-524 871 55 eller mail jenny.gabrielson@mtc.ki.se
Disputationen äger rum fredagen den 26 november 2004, kl. 13.00. i Föreläsningssalen på Mikrobiologiskt och Tumörbiologiskt Centrum (MTC), Theorells väg 1.
Avhandlingens abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2004/91-7140-143-1/
Trots intensiv forskning finns det ännu inga specifika behandlingsmetoder för cancer. De behandlingsalternativ som ges till cancerpatienter idag är alla förenade med mer eller mindre allvarliga biverkningar.
Det som gör IGF-1R till ett intressant mål för cancerhämmande läkemedel är att, medan receptorn är nödvändig för cancercellers tillväxt och överlevnad, så påverkas normala cellers tillväxt inte av en utslagen IGF-1R. Endast i en persons embryostadium är normala celler beroende av en fungerande IGF-1R.
Forskare har redan tidigare försökt utveckla cancerhämmare riktade mot IGF-1R. Problemet med dessa preparat är att de även har blockerat receptorn för insulin, vilket kan ge upphov till svårbehandlad diabetes. Inget av preparaten har därför kvalificerat sig för klinisk användning.
– Vårt syfte har varit att utveckla en fungerande metod för att blockera IGF-1R utan att även blockera insulinreceptorn, säger avhandlingens författare, läkare Ada Girnita.
Den första metoden som tagits fram under avhandlingsarbetet går ut på att reglera nedbrytningen av IGF-1R. Studierna visar att ett cancerrelaterat protein, ett onkoprotein, som kallas MDM2 fungerar som en katalysator vid nedbrytningen av IGF-1R. I reaktionen hängs det på en molekyl som kallas ubikvitin på IGF-1R-proteinet, vilket leder till dess nedbrytning. Detta, i sin tur, leder till att cancercellerna slutar växa och dör.
Den andra metoden som arbetet lett fram till bygger på produktionen av små molekyler, som hämmar aktiviteten hos IGF-1R. En av de molekyler som tagits fram har visat sig hämma tillväxt av tumörer med stor effektivitet. Allt tyder dessutom på att molekylen endast slår mot IGF-1R och inte mot receptorn för insulin. Försöken är gjorda in vitro, det vill säga i lab- och provrörsmiljö. Kan molekylens funktionalitet, effektivitet och specificitet bevisas även in vivo, i kroppen, skulle det kunna leda till lanseringen av ett helt nytt läkemedel mot cancer.
Kontaktinformation
Avhandling:
Targeting insulin-like growth factor-1 receptor in cancer
Författare:
Ada Girnita, The KI Cancer Network, Karolinska Institutet, tel 08-517 75242 eller mail Ada.Girnita@cck.ki.se
Disputationen har ägt rum.
Avhandlingens abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2004/91-7140-041-9/
– Werner Hacke fick priset för att han under de senaste decennierna har haft en ledande roll i utvecklingen av trombolysbehandling vid akut stroke. Behandlingen är den första evidensbaserade läkemedelsbehandling vid akut stroke och resultaten är mycket goda, kommenterade Nils Gunnar Wahlgren, ordförande i Karolinska Stroke Update och docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap.
– Professor Charles Warlow har haft en ledande roll i utvecklingen av evidens och risk vid karotis endarterectomi (kirurgisk metod för att avlägsna av den förtjockade, åderförkalkade inre hinnan i en karotisartär). Ända fram till 1980-talet fanns det inga studier som kunde visa på vilka patientgrupper som tjänade på behandlingen. Warlow har bidragit dels med en vetenskaplig bas för nya behandlingar och dels till att vi i dag förstår vikten av kliniska studier med ett stort patientunderlag, sade Nils Gunnar Wahlgren.
Karolinska Stroke Award är en summa av 100 000 kr som delas mellan två forskare.
Kontaktinformation
Nils Gunnar Wahlgren: Mobil 070-484 14 99.
Karolinska Stroke Updates hemsida: www.strokeupdate.org
Vad kan vi göra för att skapa ett friskare samhälle? Denna fråga står i fokus för studien ”Långtidsfrisk i Värmland – ett vardagsbaserat hälsoarbete”, som omfattar omkring tretusen värmlänningar inom den offentliga sektorn. Bakgrunden till undersökningen är den alarmerande utvecklingen av långtidssjukskrivningar i samhället.
Tung och stressig arbetsmiljö
Studien visar att ekvationen arbete och livets vardag är svår att få ihop. Arbetsmiljön inom de undersökta delarna av den offentliga sektorn är ofta tung, stressig, intolerant och turbulent. Resultaten pekar dessutom på att risken för ohälsa tenderar att öka ju större de sammanlagda kraven i livet är. Många, i synnerhet kvinnor, har ofta ett huvudansvar i hemmet och för familjen. Med ökade krav inom livets alla områden blir den sammanlagda belastningen lätt för stor. Många har dessutom små möjligheter att återhämta sig.
– Mycket tyder på att omfattningen av ansvar och arbete har ökat inom flera områden i livet. Det kanske finns anledning att fundera över om inte vårt lands sjukskrivningsproblematik och den ökade psykiska ohälsan är ett uttryck för att vi har nått en gräns för vad människan faktiskt klarar av, säger Berit Sundgren Grinups, verksam vid genusvetenskapen på Karlstads universitet och en av personerna bakom studien.
Många förändringar skapar ohälsa
Undersökningen pekar på ett flertal faktorer som bidrar till ökad ohälsa. Det kan till exempel handla om en orolig arbetssituation, återkommande omorganisationer och chefsbyten, sönderslagna arbetsgrupper och otrygga relationer i arbetet. Ofta får personalsociala frågor stå tillbaka för budgetfrågor. Ohälsa skapas också ur den skeva arbetsdelningen mellan könen som finns både på arbetsmarknaden och i familjelivet. Ytterligare en faktor är det nya globaliserade informationssamhället som bidrar till att öka den existentiella vilsenheten hos människan.
Studien visar att alltför många förändringar i livet samtidigt kan åstadkomma stress, oavsett om förändringarna utifrån uppfattas som positiva eller negativa. Omfattande förändringar på alla nivåer samtidigt tar på krafterna, vilket visar sig som hälsobesvär, stressrelaterade diagnoser och sjukskrivning.
Det finns idag en stor risk att nya generationer långtidssjukskrivna skapas om inte mer långsiktiga lösningar kommer till stånd.
– Det finns anledning att på samhällsnivå ta ställning till vad offentlig sektor ska få kosta och hur resurserna ska fördelas, säger Berit Sundgren Grinups. Ska vi använda resurserna till att finansiera kostnader för sjukskrivningar eller ska vi spendera dem på att återföra mer luft i de slimmade organisationerna? Är det sjukskrivningskostnaderna som ska minska eller ohälsan?
Förslag för ett friskare arbetsliv
I studien presenteras en rad förslag på åtgärder för att nå ett friskare arbetsliv. Det handlar till exempel om att försöka förhindra heltidsarbetslöshet, att arbeta mot könsdiskriminering och att ta hänsyn till människors hela livssituation i planeringen av verksamheten. Rehabiliteringsarbetet bör systematiseras och relationer i arbetslivet stabiliseras. Fler och närvarande chefer som tydliggör arbetsuppgifter, kommunicerar med de anställda och tar sitt ledaransvar i arbetsgruppen är också önskvärt.
Det tvååriga projektet har drivits av Karlstads universitet, LO och Försäkringskassan i Värmland tillsammans. I studien har flera viktiga delar av den offentliga sektorn deltagit, till exempel skola, vård, omsorg, polis och försäkringskassa. Från Karlstads universitet har, förutom Berit Sundgren Grinups, även Lisbeth Bekkengen, Bertil Lundberg och Catharina Höijer deltagit.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Berit Sundgren Grinups, tfn 054-700 15 38 eller 0706-18 23 10, e-post Berit.Grinups@kau.se
– Fram till idag har Östersjöns betraktats som skyddat för skeppsmask. Det är en av orsakerna till att regalskeppet Vasa och andra stora träfartyg har kunnat påträffas i så gott skick efter århundraden på havsbottnen. Säger Carl Olof Cederlund vidare.
EU-projektet har drivits av sex länder och redovisar nu sina resultat kring skydd och bevarande av kulturmiljöer under vatten, i första hand väl bevarade skeppsvrak i norra Europa.
Ett av vraken är den holländska snaubriggen Vrouw Maria, som förliste i finska skärgården 1771. Det är fortfarande helt bevarat med riggen på plats. Det är inte angripet av skeppsmask, vilket däremot är fallet med vraket av en kogg från 1200-talet vid den tyska östersjökusten. Tyska forskare som ingått i projektet har kunnat visa att detta nu får omfattande skador av skeppsmasken, Teredo Navalis.
Det är ännu inte klarlagt hur skeppsmask kunnat etablera sig i Östersjön. Det kan ha skett genom att vatten med högre salthalt trängt inom genom de danska bälten, t ex i samband med en storm, och då medfört skeppsmask. Det kan också vara så att skeppsmask från andra havsområden följt med fartyg in i Östersjön i barlastvatten som tömts där.
I Sverige har EU-projektet riktat sitt intresse mot hjulångfartyget E. Nordevall, sjösatt 1837, ett av de första ångfartyg som byggdes i Sverige och som förliste 1856. Det står idag intakt på botten av Vättern.
E. Nordevall fick en central roll i diskussionen om och utvecklingen av metoder för att levandegöra gamla skeppsvrak.
Ett sätt att göra ett väl bevarat vrak av hög ålder tillgängligt för allmänheten är att bygga en kopia i full skala av det. En kopia, Eric Nordevall II, byggs idag vid Forsviks Varv i Karlsborgs kommun. Avsikten är att det om några år skall sättas i drift på originalfartygets rutter och också ta passagerare.
En annan tanke är att kunna visas fartyget för allmänheten där det står på botten.
– Det är t ex inte orealistiskt att man med modern, digital teknik ska kunna överföra direktbilder av fartyget på bottnen till en museum vid Vätternstranden, säger Carl Olof Cederlund.
Det treåriga EU projektet heter Monitoring, Safeguarding and Visualising North European Shipwreck Sites, med förkortningen MoSS. (Övervakning, Bevarande och Levandegörande av Äldre Skeppsvrak i norra Europa.)
Projektet är det första marinarkeologiska projektet, som stötts av EU:s European Community Culture 2000 Programme. Det har organiserats och genomförts av partners i Finland, Sverige, Danmark, Nederländerna, England och Tyskland.
Initiativtagare och koordinator är avdelningen för marinarkeologi vid Museiverket i Finland. Södertörns högskola har varit svensk partner och Carl Olof Cederlund, professor i marinarkeologi, representant i projektet. Östersjöstiftelsen har svarat för den svenska delen av projektfinansieringen.
Kontaktinformation
För ytterligare information om projektet och dess resultat:
Kontakta Professor Carl Olof Cederlund vid Södertörns högskola,
e-post: carl-olof.cederlund@sh.se
Eller den finländska koordinatorn Intendent Riikka Alvik, sektionen för marinarkeologi vid finländska museiverket, Helsingfors:
e-post riikka.alvik@nba.fi
Bilder finns att hämta på http://www.nba.fi/INTERNAT/MoSS/pressphotos.html
Martin Molins avhandling utgörs av två delar. I den första gör han en s.k. semantisk analys där olika delar i begreppet delaktighet identifieras. Han försöker här frångå de normativa vardagsinnebörderna av begreppet.
– Jag uttalar mig inte om vad som är bra och dåligt med att vara delaktig i något. Jag har varit mer intresserad av att studera olika beståndsdelar i delaktighetsbegreppet.
Den andra delen av avhandlingen består av en fältstudie som beskriver hur delaktigheten tar sig uttryck för en grupp ungdomar i gymnasiesärskolan. Molin har under ett läsår följt ungdomarna i deras skolvardag genom att göra observationer och intervjuer. Han har härutöver pratat med skolpersonal och skolledare.
Martin Molin fann att delaktighet i särskola inte var något självklart och alltigenom positivt för alla elever som gick där. En del elever i särskolan reagerade exempelvis på att de inte deltog i samma aktiviteter som övriga elever på skolan. De här eleverna valde bort engagemanget i vissa av särskolans egna aktiviteter för att visa sin tillhörighet till något annat som inte i första hand var förknippat med särskola och avvikelse. Eleverna levde i olika delaktighetsvärldar. Det faktum att denna elevgrupp gick i särklass innebar ett hot för deras självbild. Martin Molin konstaterar att den enes delaktighet kan vara den andres utanförskap och att maximal delaktighet ofta är svår att uppnå.
– Jag hoppas att min forskning kan leda till en ökad medvetenhet kring hur man talar och reflekterar kring delaktighet och särskola. Utmaningen är att skapa en skola som tillgodoser elevernas vitt skilda behov, säger Martin Molin.
Doktorsavhandlingen ”Att vara i särklass – om delaktighet och utanförskap i gymnaisesärskolan” läggs fram vid Institutet för handikappvetenskap, Linköpings universitet, fredagen den 26 november kl. 10. OBS! plats: HSP1, Prismahuset, Örebro universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Martin Molin, tel 0521 – 26 48 49, martin.molin@htu.se
Avhandlingen kan beställas av Eva Barrklev, Inst för beteendevetenskap, Linköpings universitet evaba@ibv.liu.se
tel 013-28 23 87/fax 013-28 21 45
Muskelspolar kallas de sinnesorgan i musklerna som förmedlar sträckreflexen och information om kroppsdelarnas position till det centrala nervsystemet. De anses spela en väsentlig roll för muskelsmärtor av olika slag och kunskaper om deras normala funktion är nödvändig för att förstå deras roll vid sjukdomar och nedsatt muskelfunktion.
Avhandlingen undersöker muskelspolarnas sammansättning i muskler med vitt skilda funktioner, en armmuskel (biceps) och fyra djupa nackmuskler hos människa för att bl.a. se om muskelspolarnas uppbyggnad skiljer sig åt och om ett samband kan härledas till musklernas olika funktioner. Vidare analyserades om det förekommer åldersrelaterade förändringar i muskelspolarna. Immunhistokemisk metodik användes för att undersöka fördelningen av de proteiner som har viktiga roller för musklernas funktioner.
Det fanns tydliga skillnader mellan biceps- och nackmusklerna när det gäller morfologi (uppbyggnad och form) och i fördelningen av proteiner, framför allt ”myosin heavy chain” (MyHC), som är det viktigaste proteinet vid muskelsammandragning, och ”Sarcoplasmic reticulum Ca2+ATPase” (SERCA), som reglerar hastigheten på muskelavslappning. Det totala antalet muskelfibrer per muskelspole minskade och myosinmönstret förändrades med åldern.
Sammanfattningsvis visade sig muskelspolarna både mer olika och mer komplexa i sin uppbyggnad än väntat. De klara skillnaderna mellan de båda studerade muskeltyperna antyder att mekanismen för rörelsekontroll är specialiserad i skilda muskler. De åldersförändringar i muskelvävnaden som upptäcktes kan avspegla nedsatt känslighet och rörelseförmåga. Troligen har de nedsättande effekter på den motoriska kontrollen hos äldre personer.
Jing-Xia Liu finns vid enheten för anatomi, tel. 090-786 57 90, e-post jingxia.liu@anatomy.umu.se
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för integrativ medicinsk biologi, anatomi, och har titeln Human muscle spindles: Complex morphology and structural organisation.
Disputationen äger rum i Stora föreläsningssalen, anatomi (Biologihuset, vån 2).
Fakuletsopponent är professor William K Ovalle, Dept of Anatomy, University of British Columbia, Vancouver, Kanada.
– Vi vill ge unga forskartalanger möjlighet att fritt få utveckla sina forskningsidéer. Samtidigt vill vi härigenom stimulera rekryteringen av forskare inom FAS ansvarsområden, säger FAS huvudsekreterare Rune Åberg.
FAS fick totalt in 211 ansökningar och av dessa har 21 (14 kvinnor och 7 män) beslutats få bidrag. Forskarna får 1,3 miljoner kronor för två år.
– Intresset för att söka detta bidrag har varit mycket stort. Jag skulle tro att de som varit berättigade att söka också gjort det. Kvalitén på ansökningarna var mycket hög och konkurrensen har varit hård, säger Rune Åberg.
En lista över de forskare som fått bidrag finns på FAS hemsida www.fas.forskning.se
Korta fakta om FAS post-doc bidrag
Det är första gången FAS delar ut denna typ av post-doc bidrag till yngre, nydisputerade forskare. Syftet med stödet är att ge dessa forskare möjlighet att i nära anslutning till doktorsexamen fortsätta sin forskarkarriär inom FAS ansvarsområden. Bidraget ska täcka en heltidslön under två år. Postdoc-bidrag söks i konkurrens och urvalet sker på grundval av sökandens forskningsmeriter, i första hand avhandlingen. Avhandlingen liksom den framtida forskningen ska falla inom FAS ansvarsområde – arbetsliv, folkhälsa och välfärd. Det rör sig om en försöksverksamhet som ska pågå i tre år och sedan utvärderas. Nästa ansökningstillfälle blir i februari 2005.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) är en statlig myndighet som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta,
FAS huvudsekreterare Rune Åberg
Tel. 08-775 40 71, mobil: 070-663 13 14
E-post: rune.aberg@fas.forskning.se
FAS programchef Kenneth Abrahamsson
Tel. 08-775 40 91, mobil: 070-546 83 53
E-post: kenneth.abrahamsson@fas.forskning.se
Ett statistiskt säkerställt samband mellan radioaktivt nedfall från Tjernobylolyckan och en ökning av antalet cancerfall i de mest utsatta områdena i Sverige redovisas i en ny studie av forskare vid Linköpings universitet, Örebro universitet och Landstinget i Västernorrlands län.
Studien som är den första som visar på ett sådant samband, publiceras i decembernumret av den vetenskapliga tidskriften Journal of Epidemiology and Community Health.
Ökning av cancerfall kopplade till Tjernobylolyckan har tidigare konstaterats i studier gjorda inom det forna Sovjetunionen.
Efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl den 26 april 1986 nådde en del av det radioaktiva utsläppet med vindens hjälp Sverige. Kraftiga regn bidrog till att en förhållandevis stor mängd, cirka 5 procent av vid olyckan totalt frigjort cesium-137, föll ned över Sverige, framförallt efter Norrlandskusten och i norra Svealand. Nedfallet i Sverige var ojämnt fördelat och jämfört med områden nära kärnkraftverket i Tjernobyl avsevärt mindre. Kunskapen om det radioaktiva nedfallets möjliga hälsoeffekter ledde vid tiden för Tjernobyl-olyckan till ett flertal åtgärder för att minska dessa effekter.
Den nu publicerade studien avser att bidra till att ge svar på frågan om det finns en ökad cancersjuklighet som skulle kunna vara kopplad till detta nedfall. Studien är upplagd så att församlingarna i de sju nordligaste svenska länen indelats i sex klasser utifrån markbeläggningen av cesium-137. De flesta av församlingarna i de sju länen, 333 av 450, drabbades av nedfallet. En klass innehållande 117 församlingar fick inte något nedfall och individerna i dessa har utgjort studiens kontrollgrupp. De personer i åldrarna 0-60 år som var bosatta i de studerade länen och med samma adress såväl 31 december 1985 som 31 december 1987 har följts med avseende på cancerutveckling. Vid studiens början ingick 1 143 182 individer och det inträffade 22 409 cancerfall åren 1988 fram till och med 1996.
Det finns ett statistiskt säkerställt samband mellan graden av nedfall och en observerad ökning av antalet cancerfall. Ökningen gäller alla typer av cancer sammantagna. Däremot ses ingen tydlig effekt för enskilda cancerformer, inte heller för sådana som har ansetts vara särskilt strålkänsliga t.ex. leukemi eller sköldkörtelcancer.
Det framstår som anmärkningsvärt att en ökning av cancersjukligheten skulle ha kunnat inträffa redan efter en så relativt kort tid efter olyckan, men en sådan kort tidsperiod är beskriven för grupper utsatta för radioaktiv strålning. Om det funna sambandet inte beror på slumpen, eller andra okända störfaktorer än de som forskarna korrigerat för i analysen, så är en möjlig förklaring att strålningen påskyndat tillväxten av redan bildade tumörer i deras tidiga stadier snarare än att nya tumörer skulle ha uppstått.
Kontaktinformation
Närmare upplysningar:
Martin Tondel, specialistläkare, Avd för yrkes- och miljömedicin, Linköpings Universitet, 013-221454, martin.tondel@lio.se
Peter Hjalmarsson, folkhälsovetare, Avd för socialmedicin och folkhälsovetenskap, Linköpings universitet, 013-228875, peter.hjalmarsson@ihs.liu.se
Lennart Hardell, professor, överläkare, Onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro, 019-6021000, lennart.hardell@orebroll.se
Göran Carlsson, överläkare vid Landstinget i Västernorrland, f.n. regeringsrådgivare vid Hälsoministeriet, Zambia , +260 96 86 02 50, goran.carlsson@uudial.zm
Vad det handlar om är att vi kan alla hoppas få ett långt och rikt liv men ingen vet om vi kommer att drabbas av funktionsnedsättningar. Risken ökar i alla fall med stigande ålder. Vad tekniken i så fall kan hjälpa till med är temat för dagen.
I två olika seminariepass hålls 21 föredrag som presenterar nästan lika många verksamheter. Bland annat talar professor Bodil Jönsson om ”Stress som ett funktionshinder” och ”Som man frågar får man svar”.
Vad det närmare handlar om berättar hon även vid en presskonferens kl 11-12 i sitt rum på IKDC, Ingvar Kamprad designcentrum, Sölvegatan 26, plan 5 (längst ut i flygeln mot Kemicentrum).
Det kompletta programmet för dagen hittar ni på www.certec.lth.se/infodag/
Representanter för media är hjärtligt välkomna även till eftermiddagens många föreläsningar och demonstrationer.
Kontaktinformation
Anmäl er gärna till Lena Leveen om ni tänker komma, tel: 046-222 46 95,
epost: lena.leveen@certec.lth.se
I sitt avhandlingsarbete har leg läkare Anna Ehnvall studerat sambandet mellan svårbehandlad depression och stress. I studien ingick 38 patienter med svår såväl återkommande som kronisk depression. Efter noggrann intervju och genomgång av journaler kartlades patienternas sjukdomsförlopp, allvarliga stressframkallande händelser i livet och alla behandlingar patienten fått. Resultaten illustrerades sedan grafiskt längs en tidsaxel. Metoden kallas livskartläggning. Resultaten visar att depressionsepisoderna tenderade att komma allt tätare efter varje skov samt att de tidigt i förloppet utlöstes i anslutning till stressframkallande händelser i livet. Senare i förloppet kom sjukdomsskoven mer spontant och utan tydligt samband till stress.
– Därför är tidig behandling, både medicinsk och psykologisk, troligtvis viktig för att hindra denna utveckling, säger Anna Ehnvall.
Depressionen i sig innebär att kroppen utsätts för stress. Inom depressionsforskningen finns idéer om att kroppens stressystem förändras av den sjukliga påfrestningen. Anna Ehnvalls avhandlingsresultat stödjer detta. Bland de patienter som ingick i studien var stresshormonet kortisol, som förväntat, förändrat. Vid stress blev det system som reglerar kortisol mindre aktivt hos de patienter som haft tre eller fler sjukdomsepisoder, jämfört med dem som haft färre episoder. Även det system som reglerar stresshormonet noradrenalin var kopplat till sjukdomsförloppet. Patienterna visade högre omsättning av noradrenalin beroende på hur länge och hur djupt hon eller han varit deprimerad under livet.
Dessa förändringar i stressystemen kanske delvis kan förklara varför individer med svårbehandlad depression är just så svåra att behandla. Patienternas inre biokemi förefaller förändras så att de inte svarar på vanligtvis effektiv behandling.
– Framtida behandlingsforskning bör rikta in sig på dessa stressystem, säger Anna Ehnvall.
Hon har även undersökt hur upplevelsen av hur barndomen var kan tänkas påverka läkningen vid depression. Det visade sig att en minoritet av gruppen upplevt att de som barn var oönskade av sina föräldrar. Denna minoritet var i genomsnitt sjuka tre år längre jämfört med dem som upplevt sig vara önskade.
– Kanske upplevelsen av att vara oönskad gör att en person tvekar att söka hjälp vid depression eftersom personen kanske känner att han eller hon är oönskade även i andra än sina föräldrars ögon. Det dröjer alltså längre innan personen får behandling. För dessa patienter bör den psykoterapeutiska behandlingen och forskningen inriktas mot att förbättra denna del av den negativa självbilden, säger Anna Ehnvall.
Avhandlingen är skriven av:
Leg läkare Anna Ehnvall, telefon: 0340-48 19 65, e-post: anna.ehnvall@lthalland.se
Handledare:
Professor Hans Ågren, telefon: 08-58 58 65 50, 08-58 58 57 86: e-post: hans.agren@neurotec.ki.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för klinisk neurovetenskap, avdelningen för psykiatri
Avhandlingens titel: Life-charting Patients with Treatment-Refractory Affective Disorders
Avhandlingen försvaras fredagen den 26 november 2004, klockan 9.00, i aulan, SU/Sahlgrenska, Göteborg.
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69, mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69, mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
