Nyhet Arkiv - Sida 1445 av 1693

Sammanfattning: Syftet med avhandlingen har varit att följa en grupp psykiskt funktionshindrade efter psykiatrireformen 1995. Resultaten visar att de förändringar man kunnat konstatera är i linje med reformens mål. I avhandlingen diskuteras skillnaden mellan dessa resultat och bilden i den allmänna debatten av reformen som ett stort misslyckande.

Målsättning: 1995 genomfördes psykiatrireformen med huvudsyfte att förbättra livet för de svårt psykiskt sjuka. Huvudsyftet med avhandlingen har varit att följa upp en grupp av reformens målgrupp för att se om de förändringar man kunnat konstatera är i linje med reformens mål.

Innehåll: Reformens målgrupp var personer med en psykisk sjukdom som medförde ett långvarigt socialt funktionshinder. I samband med att reformen genomfördes, gjordes i de flesta kommuner kartläggningar av hur stor reformens målgrupp var och vilka behov gruppen hade.
I en mellanstor kommun (Jönköping) gjordes en kartläggning av gruppen och dess behov 1995/96. En liknande kartläggning gjordes fem år senare.
Resultaten från de båda undersökningstillfällena jämförs. I avhandlingen görs också intervjuer av en liten grupp återhämtade från svår psykiskt sjukdom om vad som bidragit till återhämtningen och dessutom en undersökning av förändringar av mängden psykiatrisk vård mellan 1994 och 2003.
Huvudresultat: Resultaten var i huvudsak i enlighet med reformens mål. Gruppens otillfredsställda behov hade minskat mellan de båda intervjutillfällena. Detta resultat gällde såväl personernas egna bedömningar som personalens. Insatserna för gruppen hade ökat. Gruppen förefaller inte heller ha övergivits av vården. Endast några få personer hade helt tappat kontakten med den psykiatriska vården mellan kartläggningarna. Den andra sidan av detta mynt var att enbart ett fåtal hade återhämtat sig från svår psykisk sjukdom mellan undersökningstillfällena.
Varför har reformen då allmänt beskrivits som ett misslyckande i den allmänna debatten?
En huvudanledning kan vara att även om situationen ”i genomsnitt” har förbättrats något har gruppen alltjämt en levnadsnivå långt ifrån folk i allmänhet. Av undersökningen framgick också att viktiga faktorer som arbete, sysselsättning och social isolering inte förändrats mellan de båda tillfällena.
Reformen verkar ha fått bäst genomslag i mellanstora kommuner och resultaten kan vara svåra att generalisera till t ex storstadskommunerna.
I debatten har också funnits missuppfattningar om reformens mål. Nedläggningarna av de gamla mentalsjukhusen har varit en mycket långvarig process och reformen är snarare en följd av denna förändring än anledningen till den. I debatten förefaller reformen fått skulden till samhällsproblem i allmänhet, ett kraftigt ökat missbruk och nittiotalets sparande på offentlig vård. Det finns också tecken i undersökningen på att en prioritering av vård skett av reformens målgrupp som fått konsekvenser i form av försämrade resurser för andra grupper psykiskt sjuka.

Avhandlingens titel: After the 1995 Swedish Mental Care Health Reform. A follow-up study of a group of severely mentally ill
Avhandlingsförfattare: Hans Arvidsson , tel. 070-3470750, 036-321 259(arb.)
e-post: hans.arvidsson@lj.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Arne Holte, Oslo
Tid och plats för disputation: Fredagen den 17 december 2004 kl. 10.00, Sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. 031-773 1022
fax 031-773 1940

Två nätbaserade universitetskurser om vardera ett läsår följdes genom en omfattande utvärdering samt genom att alla konferensmeddelanden sparades. Utifrån 20.000 meddelanden studeras studenters kommunikativa mönster och användandet av problembaserat lärande i olika grupper. Undersökningen fokuserar sedan på vilket sätt studenterna interagerade med varandra och handledare. Handledaren har i problembaserat lärande traditionellt tillmätts stor betydelse, så även här. Två olika handledningsstrategier, aktivt deltagande och meta-kommentarer, kunde urskiljas vilka gav de studerande olika utbildningsupplevelser. Undersökningen poängterar handledarens betydelse för att studenterna skall bli aktiva deltagare genom att kommentera varandras kommentarer på utförda arbeten, meta-kommentarer. Att kursdeltagarna är tvingade till att uttrycka sig i text ger i vissa fall upphov till kvalitativt nya former att lära. Studien visar att studenters deltagande och interaktion når högre nivåer när deras egna idéer diskuteras eller när de själva tar beslut om hur de skall arbeta. Detta tyder på att studenter gärna ägnar tid åt att utveckla sig själva. För de som är intresserade av att använda problembaserat lärande på nätet har avhandlingen ett centralt förslag: Etablera en praxis för utbildning där studenter kommenterar varandras arbeten. Det finns dock en lång tradition av individuell examination inom den högre utbildningen och det kan vara svårt att bryta det mönstret. Om examinationen baseras på studenters meta-kommentarer kan den ändå vara individuell samtidigt som den bidrar till en meningsfull utveckling av lärande på nätet. Författare: Ulric Björck, doktorand vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs Universitet Titel: Distributed Problem-Based Learning: Studies of a Pedagogical Model in Practice Språk: Engelska Handledare: Professor Berner Lindström, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs Universitet Disputation: Onsdagen den 15 december 2004, klockan 09.15 i sal C203, Högskolan i Borås Opponent: Fil. dr. Carl Holmberg, Nationellt centrum för flexibelt lärande Kontakt: ulric.bjorck@hb.se, 033-435 59 62, 0300-16226, 0707-540626

Avhandlingsförfattaren har spelat in 11 föreläsningar med 8 olika föreläsare vid fyra universitet i arabvärlden. För att göra materialet mer homogent ingår endast historia- och geografiföreläsningar i studien; hållna av en historielektor och en geografilektor från varje universitet. Inspelningarna ägde rum 1995-2000 och transkriberades snart därefter. Den transkriberade texten består av ca 2.900 yttranden.

Ibland inleds ett yttrande av fler än en konnektiv, t.e.x. och på grund av detta så. För att kunna avgränsa konnektiverna mot resten av ett yttrandet har Michael Hallidays begrepp ”thematic slot” använts, d.v.s. att varje yttrande startar med ett tema och att alla funktionsord som föregår tillhör det ”tematiska utrymmet”. Utifrån denna analysmodell har Kammensjö kunnat klassificera konnektiverna i den arabiska textmassan och kartlägga sekvenser av två eller fler konnnektiver. Dessutom har speciella ”ramkonnektiver” kunnat identifieras, d.v.s. sådana konnektiver som fungerar som avgränsning av temat.

Avhandlingens främsta bidrag är att den föreslår en ny metodologi för att undersöka arabisk diskurs i allmänhet och konnektiver i synnerhet. Denna metod prövas dessutom på en ansenlig mängd autentiskt muntligt material med gott resultat. Om metoden appliceras på fler arabiska texter, muntliga såväl som skriftliga, äldre som yngre, monologer som dialoger, kan den förhoppningsvis utvecklas till en mätteknik för att fastställa diskurstypen hos en given arabisk text.

Avhandlingens titel: Discourse Connectives in Arabic Lecturing Monologue.
Disputationen äger rum lördagen den 11 december 2004 kl. 10.00
Opponent: Professor Lutz Edzard
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8
Närmare upplysningar kan fås av Heléne Kammensjö, tel. 0303-91 907 (arb.),
e-post helene.kammensjo@oriental.gu.se

Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Skriftliga källor och bevarade instrument tyder på att de nordtyska orglarna – även i större städer som hansestäderna Hamburg, Bremen och Lübeck – behöll medeltonstemperaturen. Även förespråkarna för de nya systemen – däribland den välkände musikteoretikern Andreas Werckmeister – tvingades medge att orgelbyggarna inte följde deras förslag. Inga bevis finns heller för att orglar stämts om till vältempererade system; källorna nämner endast medelton och liksvävighet i dessa sammanhang.
De nya tempereringssystemen uppstod som svar på ensemblemusicerandets behov. Medeltonstemperaturen ger maximalt antal rena eller nästan rena intervall och är den temperatur som kommer närmast renstämning. Därför gav denna temperatur normalt det bästa stödet för ensembleintonationen. Men olika instrumentgrupper stämdes i olika tonhöjd och när de sedan spelade tillsammans krävdes transponeringar, inte minst av organisten. Så länge transponeringarna höll sig inom det ganska smala område som medelton medger, var detta inget större problem. Men utvecklingen bort från de gamla kyrkotonarterna till den moderna dur/mollskalan gjorde att man behövde kunna transponera även till tonarter med många förtecken. Därigenom blev det allt svårare, om inte rent av omöjligt, att transponera på medeltonsstämda orglar. För att underlätta detta gjorde man försök att modifiera medeltonen, dock utan större framgång.

Att stämma om en orgel var mycket tidsödande och kostsamt arbete som kunde ta flera månader, om det gällde en stor orgel. De orglar som trakterades av tidens berömda organister – som också var tonsättare -, stämdes alltså oftast inte om under deras verksamma tid. Därför är en del av deras bevarade orgelmusik faktiskt inte spelbar på dessa instrument. Att spela efter noter var dock vid denna tid inte något som de bästa professionella organisterna ägnade sig åt; de förväntades kunna improvisera t.o.m. komplicerade fugor. Orgelmusik tycks ha skrivits ned främst i studiesyfte och inte i avsikt att framföras. Orgeltemperaturens utveckling vid denna tid kan inte förknippas med solistisk orgelmusik, utan med ensemblemusik i vilken orgeln förväntades delta, i sin egenskap av ”instrumentens drottning”.

När orglarna under senare delen av 1700-talet stämdes om till modernare temperaturer som gjorde det möjligt att spela i alla tonarter, hade orgeln redan förlorat sin roll som intoneringshjälpmedel. Orgeln blev därför mer av ett soloinstrument för nedskriven repertoar.

Avhandlingens titel: Die Praxis der Orgelstimmung in Norddeutschland
im 17. und 18. Jahrhundert und ihr Verhältnis zur zeitgenössischen Musikpraxis.
(Orgelstämningens praxis i norra Tyskland under 1600- och 1700-talen och dess förhållande till samtida muciserandeprxis.)
Disputationen äger rum lördagen den 4 december 2004 kl. 13.00
OBS! Disputationen hålls på engelska
Opponent: Professor Dr. Greta Moens-Haenen, Bremen
Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Ibo Ortgies, tel. 031-773 52 08 (arb.),
e-post ibo.ortgies@musik.gu.se

Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Resultatet visar, överraskande nog, att lobbyister som agerar i öppenhet snarare argumenterar slarvigare och betonar egenintresset mer än vad som är fallet bakom stängda dörrar. I de slutna rummen tvingas lobbyisterna ”klä upp sig” som politiker och visa hur deras förslag gynnar inte bara dem själva utan även bredare samhällsintressen. I offentliga situationer ökar inslaget av egenintresse i lobbyisternas argumentation eftersom de ofta har sina egna medlemmars ögon på sig.

Nidbilden av lobbyisten som en påtryckare som med hot och köpslående tvingar fram sin politik är betydligt överdriven. Avhandlingens positiva slutsats är att demokratier präglas av ett antal ”civiliserande” normer som styr aktörernas agerande även när inte TV-kamerorna är på.

Samtidigt visar avhandlingen att betydelsen av öppenhet och transparens som universalmedicin mot diverse demokratiproblem – särskilt inom EU – ofta överdrivs. En överdriven fokusering på öppenhet tenderar att dra uppmärksamheten ifrån de viktigaste demokratifrågorna, som tex reella möjligheter till ansvarsutkrävande och resursfördelning.

Avhandlingen bygger på intervjuer med lobbyistkonsulter i Bryssel och Stockholm, samt på en jämförelse av hemliga lobbyingbrev i Bryssel med offentliga uttalanden och pressreleaser från samma avsändare och med offentligt tillgängliga lobbyingbrev i Stockholm.
Avhandlingens titel: Dressed for politics. Why increasing transparency in the European Union will not make lobbyists behave any better than they already do.
Avhandlingsförfattare: Daniel Naurin , tel. 0322-53315(bost.), 031-773 4864(arb.), 0707-694946(mobil)
e-post:.daniel.naurin@pol.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Ass. professor Simone Chambers, Toronto University
Tid och plats för disputation: Fredagen den 10 december 2004 kl. 13.15, Sal 10, universitetsbyggnaden, Vasaparken, Göteborg

Ur ett historiskt perspektiv pekar avhandlingen på att amning till stora delar reglerats och styrts av skolmedicinska och kyrkliga idéer. I dag är det vanligt att blivande mödrar och professionella uppfattar amning som något ”naturligt” som per automatik bara fungerar när barnet väl är fött. För studiens kvinnor innebär detta att de blir osäkra när de får amningsinformation. Kvinnorna vill amma, men när verkligheten bjuder på olika former av problem, krävs att de förhandlar om sin egen och barnets vardagssituation för att få amningen att fungera. Amning uppfattas av kvinnorna själva och deras omgivning som ett kvinnligt individuellt ansvar och en social plikt. Studien visar att villkoren för att nyblivna mammor tillsammans med sina barn ska utveckla en amningskompetens har att göra med en förståelse för lärandeprocessen. Kvinnor måste få tid, kunskap och praktisk hjälp när de ska börja praktisera amning. Moderna kvinnor som kanske aldrig sett ett nyfött barn tidigare, har också ett behov av att prata med andra kvinnor som kan delge sina erfarenheter. BB fyller därför en viktig funktion som en gemensam mötesplats. Idag har denna mötesplats och kunskapsarena minimerats till en 48 timmars vistelse. Det gör att flera kvinnor i studien menar att de inte hinner eller orka fråga om hjälp. De menar också att personalen inte ser deras behov av hjälp och stöd. En annan aspekt av villkoren för amning framkommer i parrelationen. Trots att kvinnorna anser att de lever i en jämställd parrelation, visar det sig när ett barn föds, att det uppstår konflikter som är färgade av genusordningen. Föreställningar om det traditionella könsmönstret blir i den nya situationen med ett barn åter aktuell och påverkar parets inbördes förhållande. Männen tar sig rätten att välja mellan att ta ansvar för barnet och sina egna intressen, när kvinnorna har behov av ”egen tid” mellan amningarna. Amningen uppfattas inte av männen som ett arbete som måste skötas dygnet runt. Det tas istället förgivet att kvinnors förmåga att föda upp barn också innebär att de tar ansvar för allt som rör hem och barn. Författare: Lena Dahl Titel: Amningspraktikens villkor. En intervjustudie av en grupp kvinnors föreställningar om förväntningar på och erfarenheter av amning Språk: Svenska med Summery in English Nyckelord: Amning, pedagogik, feminism, moderskap, naturlighet, policy Handledare: Professor Inga Wernersson, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs Universitet. FD Eva Gannerud, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs Universitet Disputation: Fredagen den 10 december 2004, kl. 09.15 i St. Hörsalen, Pedagogen, Mölndal Opponent: Docent Helene Brembeck, Etnologiska institutionen, Göteborgs Universitet Kontakt: lena.dahl@ped.gu.se 013-126320, 0708-268102

Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se

Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG

Vi får allt större ansvar för att själva välja passande vård när vi blir sjuka och det växande utbudet av vårdformer kan vara både frigörande och kravfyllt. Hur hänger samtidens ideal om den förändringsbenägna människan, det ökade individuella ansvaret och valfriheten samman med en allt vidare hälsomarknad? En ny avhandling från Umeå universitet visar att nytänkande på hälsans område påverkar nutidsmänniskors uppfattningar och förhållningssätt till hälsa och bot.

En boteberättelse är en livshistoria som konstrueras i samband med ohälsa, en egen genre i det levnadshistoriska berättandet. Etnologen AnnCristin Winroth har intervjuat tio människor som har drabbats av sjukdom och som har valt olika vårdformer inom traditionell skolmedicin eller alternativ medicin, eller har skapat sin egen vårdform. Med utgångspunkt i begreppen hälsa, bot och tillit analyserar hon deras boteberättelser som ett sätt att skapa identitet och livssammanhang. Som en röd tråd i studien löper betydelsen av att konstruera boteberättandets (själv)biografi.

Under intervjuerna framkom det att dessa människor under sin boteprocess hade samlat och skapat en mängd dokument. En del av dessa var egna anteckningar eller dagböcker i form av kronologiska sammanställningar, till exempel under rubriken ”min historia”, och andra var kopior av journalutdrag eller utredningar. AnnCristin Winroth använder begreppet ”den andra journalföringen” för att synliggöra denna vardagsmedicinska administrativa praktik.

Liksom alla levnadshistoriska berättelser skapas boteberättelser i socialt och kulturellt förväntade former, vi följer vedertagna sätt att berätta om dessa erfarenheter på. Men levnadshistoriska berättelser kan också innehålla brytpunkter eller assymmetrier som skiljer dem från hur livshistoriska berättelser brukar uttryckas. Det förväntade livsloppet har inte uppnåtts och istället berättar människor om kriser och händelser som omprövar vardagslivet och tidigare framtidsplaner. Så småningom har de intervjuade personerna omvandlat dessa turbulenta händelseförlopp till en strävan att uttrycka värderingar och omdömen om den enskildes villkor i vården i offentliga sammanhang.
Berättelser om boteprocesser skapas i skärningspunkten mellan olika uppfattningar om hälsa och ohälsa, patienters rättigheter och vårdgivarens ansvar, samt mellan tolkningar om vad som utgör traditionell respektive alternativ vård. De personer som har intervjuats i Winroths studie uttalade ett tydligt motiv med sin medverkan. Med den egna rehabiliteringen som exempel ville de bidra till en ökad insikt hos allmänhet, vårdgivare och politiker om villkoren i enskilda människors boteprocesser och inom hälso- och sjukvården i allmänhet.

Fredagen den 3 december försvarar AnnCristin Winroth, institutionen för kultur och medier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Boteberättelser. En etnologisk studie av boteprocesser och det omprövande patientskapet.
Disputationen äger rum kl. 13.15 i Hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är docent Lynn Åkesson, etnologiska institutionen, Lunds universitet.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju kontakta gärna AnnCristin Winroth på
tel 090-786 99 67 (arb) , 090- 328 05 (hem), eller
e-post: AnnCristin.Winroth@kultmed.umu.se

Sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet är ett tilltagande problem i västvärlden på grund av stigande medelålder hos befolkningen. Tidig diagnos av degenerativa hjärnsjukdomar som Alzheimer, amyotrofisk lateralskleros (ALS), demenser och multipel skleros (MS) är viktig för att rätt behandling ska kunna sättas in och för att bromsa de nervcellsnedbrytande processer som vanligen leder till svåra handikapp och ibland döden.

I avhandlingen studeras ett äggviteämne (neurofilament) som normalt återfinns i nervcellerna men som vid skada eller sjukdom kan läcka ut från hjärnan. En mycket känslig mätmetod har konstruerats med vilken förhöjda nivåer av nervcellsproteinet kan mätas i vätska utanför hjärnan.

Vid en studie av alla patienter i Västerbottens län som under en tioårsperiod fick diagnosen MS påvisades ett tydligt samband mellan förhöjda nivåer av neurofilament tidigt i sjukdomsutvecklingen och graden av de handikapp som så småningom uppträder. Flera andra degenerativa nervsjukdomar har också visat sig ge påtagligt förhöjda nivåer av detta äggviteämne, som tycks kunna fungera som en tidig markör för långsam degeneration i nervsystemet. Testet kan därför bli av stor betydelse för både diagnostik och behandling av flera neurologiska sjukdomar.

Niklas Norgren är verksam vid avdelningen för immunologi, Umeå universitet, tel. 090-785 35 76, e-post: mailto:niklas.norgren@climi.umu.se

Avhandlingen läggs fram vid Inst. för klinisk mikrobiologi, immunologi, och har titeln ”Neurofilament light as a Marker for Neurodegenerative Diseases”. Svensk titel: ”Neurofilament light som en markör för neurodegenerativa sjukdomar”.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal E04, byggnad 6E, Norrlands Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är docent Roland Carlsson, Avdelningen för immunteknologi, Lunds Universitet.

Studien, som genomfördes i norra Norge, koncentrerade sig till stor del på mindre rovdjur – vessla och hermelin. Ett av de centrala resultaten visar att över lång tid påverkar rovdjur båda artsammansättning och dynamik hos bytesdjuren- i detta fall sork och lämmel. Som följd av denna påverkan ändras också mängden av växtbiomassa på fjället.

I områden där rovdjur förekommer håller de nere bytesdjurstammen. I studien är det stammen av smågnagare som begränsas. Färre smågnagare innebär att växter kan uppnå en hög biomassa. I områden som är för karga har smågnagarnas populationer för låg täthet för att rovdjuren ska kunna existera där. I de områdena påverkar rovdjuren inte bytespopulationen därför kan smågnagarna minska växtbiomassan i förhållande till vad som kunde finnas där annars. Den observationen kan jämföras med dagens situation med renar på fjället, människan har där mestadels utrotad de stora rovdjuren och därför kan renar överbeta vegetationen.

Det andra viktiga resultatet gäller negativa effekter, konkurrens och så kallad ’intraguild predation’, det vill säga ett rovdjur som jagar ett annat rovdjur.

Hermelinen kan utkonkurrera vesslan, som egentligen är mer effektiv på att jaga smågnagare, på grund av tillgång till alternativa byten, som ripa och hare. Arbetet visar att ’intraguild predation’ minskar möjligheten till samexistens hos rovdjur.

För att bevara den ursprungliga naturen kan man spekulera i ett scenario där man förbättrar situationen för den inhemska uttern och illern. De kan då utkonkurrera den introducerade amerikanska minken. Detta kan ske på grund av att den starkare uttern tränger ut minken från de bästa vattendragen och den mer effektiva landjagande illern konkurrerar ut minken från de bästa biotoper på land.

E-publicering av avhandling finns på:
http://publications.uu.se/umu/theses/abstract.xsql?dbid=354

Fredagen den 3 december försvarar Maano Aunapuu, institutionen för ekologi och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Predators in low arctic tundra and their impact on community structure and dynamics. Svensk titel: Rovdjur i lågarktisk tundra och deras påverkan på samhällens struktur och dynamik.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Stora Hörsalen, KBC. Fakultetsopponent är professor Oswald J. Schmitz, Institutionen för skog- och miljöstudier, Yale Universitet, USA.

Maano Aunapuu nås på:
Tel: 090 – 786 67 12
E-post: maano.aunapuu@eg.umu.se

Kontaktinformation
Mobil: 070-216 42 61

Vid Högskolan Dalarna har forskarna Anders Lindström, Claes Hellqvist och Eva Stattin under drygt fem år arbetat med att utveckla en metod som skulle kunna vara en lösning på de skenande kostnaderna i föryngringsarbetet – miniplantan. Miniplantan odlas endast under 10 veckor innan den planteras ut. Den är därför mycket liten när den planteras, bara 4 – 6 cm hög. Forskarna har visat att om den här lilla plantan odlas på rätt sätt i plantskolan och planteras så att den inte torkar ut, överlever den bra efter plantering.

Plantan är alltså bara något större än vad en självsådd planta är efter en säsong i skogen. Sedan lång tid tillbaka är det känt att små självföryngrade plantor inte drabbas av snytbaggeangrepp de första åren. Flera fältförsök har också visat att inte heller miniplantan är attraktiv för snytbaggen. Annars är snytbaggen ett av de största problemen vid plantering och skadorna kostar skogsbruket årligen flera hundra miljoner kronor. Mindre angrepp av snytbaggen jämfört med vanliga plantor har gjort att miniplantan i många fall överlevt bättre än vanliga plantor i de försök som gjorts hittills. Miniplantan behöver alltså inte insekticidbehandlas och man behöver inte vänta med plantering tills snytbaggefaran är över.

Miniplantan verkar också kunna etablera sig bra även efter betydligt skonsammare markberedningsmetoder än de som används idag. Kort och tät odling i plantskolan ger en billig och lättplanterad planta. Plantan minskar också behovet av gödsel och kemikalier i skogsbruket och kan minska arbetsbelastningen vid planteringsarbetet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta
Anders Lindström, forskningsledare skog och trä, tel 0225-261 91, 070-313 07 51,
e-post ali@du.se

Fredrik Piehl har bland annat identifierat en genetisk variation som påverkar uttrycket av den i immunologiska sammanhang så viktiga HLA klass II molekylen. Denna genetiska variation påverkar risken för inflammatorisk sjukdom i och utanför nervsystemet. Upptäckten har stor betydelse för förståelsen av ärftliga faktorer i sjukdomar med komplex nedärvning. På sikt kan detta få betydelse för behandling av bland annat mutipel skleros, MS.

Phiel har med hjälp av experimentella djurmodeller undersökt incidens och grad av ärftlighet. Han har även gjort kopplingsstudier av patientunderlag. Hans förhoppning är att kunna förstå sjukdomsmekanismerna, förbättra diagnos av riksfaktorer och förbättra farmakogenomik, dvs. skräddarsydd behandling för varje enskild patient.

– Fredrik är ett bra exempel på att det går att kombinera kliniskt arbete med forskning, sade Olle Stendahl, ordföranden i Läkaresällskapet, vid prisutdelningen.

– Jag är förvånad-lycklig över priset, inte minst med tanke på svårigheten med att välja mellan kliniskt arbete och forskning. När man sysslar med två engagerande arbeten samtidigt så är det lätt att bara bli en halvbra kliniker och en halvbra forskare. I min vardag slits jag mellan valet av att vara på labbet eller kliniken, sade Fredrik Phiel som även arbetar halvtid som neurolog på Karolinska universitetssjukhuset.

I sitt anförande berättade han att stora framsteg har gjorts inom neurologi under de senaste 20 åren.

– Jag har intresserat mig för ärftliga neuropatier. Ärfltilgheten för neurologiska sjukdomar är 30 procent i de fall där båda föräldrar bär på sjukdomsgenrna och samma siffra gäller för enäggstvillingar.

Priset på 100 000 kronor delades ut av år 2000 års nobelpristagare i medicin, Arvid Carlsson.

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas största och mest ansedda medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.

Psykologen Anna Dåderman doktorerar inom området rättspsykiatri vid Karolinska Institutet och har studerat i vilken mån män mellan 16 och 35 år, som utreddes rättspsykiatriskt under åren 1997-1998, har haft psykologiska eller psykiatriska besvär som barn. Frågeställningen var huruvida dessa män hade varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin som barn och vilken hjälp de i sådana fall fick.

Anna Dådermans studie visar att hälften av de män som genomgår rättspsykiatrisk undersökning, undantaget de psykotiska, har varit i kontakt med psykiatrin under barn- eller ungdomsåren.

Journalerna visar att 25 procent av dessa män hade ADHD-relaterade problem.

I en tidigare studie har Anna Dåderman visat att 40 procent av dessa män är dyslektiker. Detta innebär att de var dyslektiker även som barn utan att uppmärksammas av barn – och ungdomspsykiatrin.

I 64 procent av fallen hade barnets problem uppmärksammats av familjen, som kontaktade barn- och ungdomspsykiatrin. I 36 procent av fallen var det skolpersonalen som tog kontakten med psykiatrin.

Barnens problem var av karaktären oro, rastlöshet och aggressivitet.

– Barn- och ungdomspsykiatrin erbjöd barnen samtal. Ordentliga utredningar gjordes i enstaka fall. Om barnen hade fått den hjälp de behövde i form av läkemedel, hjälp mot dyslexi eller andra former av stöd hade man kunnat minska sannolikheten för dessa barn att bli misstänkta för allvarliga brott och föremål för rättpsykiatriska undersökningar i framtiden, hävdar Anna Dåderman.

För kontakt med Anna Dåderman: 070-491 14 13.

I studien ingick 2600 personer som tagits in för akut hjärnskakning på landets sjukhus. Åldrarna varierar men de allra flesta är barn och ungdomar. Vid hjärnskakning förlorar den drabbade temporärt medvetandet och/eller minnet. De flesta som drabbas kvicknar till och blir återställda relativt snabbt. Vissa kan dock få blödningar i hjärnan och en operation kan bli nödvändig. Ibland kan patienter utveckla en annan typ av besvär i efterförloppet med bland annat huvudvärk och koncentrationssvårigheter.

– Vi ville undersöka om det verkligen är nödvändigt att hålla kvar patienter med hjärnskakning på sjukhus. Med hjälp av datortomografi är det möjligt att upptäcka eventuella blödningar i princip direkt efter skadan. Tre månader efter sjukhusbesöket har vi följt upp samtliga patienter med ett frågeformulär. Detta delar upp patienterna i kategorier grundat på hur de mår och klarar sig i vardagen. Våra resultat visar att patienter som skickas hem direkt efter rutinkoll och datortomografiundersökning inte löper en högre risk att drabbas av framtida komplikationer än patienter som hålls kvar för observation, berättar Mona Britton.

– I och med detta kan patienter med hjärnskakning sändas hem efter datortomografi om den är ger normala resultat och de mår bra. Det bättre att deras sängplatser ges till andra patienter, som behöver dem bättre. Med denna handläggning skulle sjukvården kunna använda resurser för många miljoner årligen på ett bättre sätt, menar Mona Britton.

Symposiets titel:
Hjärnskakning – vad nytt?

Föreläsare:
Mona Britton
Institutionen för medicin, Karolinska Institutet, telefon: 08-412 32 00, e-mail: mona.britton@sbu.se

Hos ett stort antal arter på jorden är kannibalism väldigt vanligt. Det gäller till exempel insekter, groddjur och fiskar. I en studie som publiceras i tidskriften Proceedings from the Royal Society visar forskarna att inneboende förändringar i en population kan förutsägas av det minsta och största bytet en kannibal kan äta. Det största byte en kannibal kan äta beror i sin tur på kannibalens gapstorlek.

– Genom denna studie visar vi att man genom en kombination av individbaserade populationsmodeller och mätning av individers egenskaper såsom gapstorlek kan förutsäga populationsdynamiken hos olika kannibalistiska arter, säger Lennart Persson, professor i akvatisk ekologi vid Umeå universitet och huvudförfattare till artikeln.
– Intressant är också att vi kan spåra de olika dynamikerna via studier av tillväxten hos olika årsklasser. Det kan man inte få fram via traditionella populationsmodeller, men vi har använt oss av individbaserade populationsmodeller. Därför kan vi också göra förutsägelser om individers tillväxt.

Forskarna har observerat tre principiellt olika dynamiker. Om kannibalen är ineffektiv kommer dynamiken att präglas av cykler drivna av små individer. Om kannibalen däremot är effektiv kan den genom kraftig kannibalism på dessa små individer förhindra uppkomsten av cykler. Slutligen vid mellanliggande effektivitet hos kannibalen kan man få en dynamik som präglas av en blandning av de två första dynamikerna. Denna typ av dynamik finner man bland annat hos den europeiska abborren.

Intressant är att populationsdynamiken skiljer sig väldigt mycket mellan den europeiska abborren och den besläktade nordamerikanska gula abborren. Hos den amerikanska abborren är nämligen dynamiken till skillnad från vår abborre präglad av cykler drivna av små individer, Skillnaderna kan relateras till hur arterna har evolverat, det vill säga deras morfologi.

Vetenskapsrådet tilldelade nyligen Lennart Persson drygt 4 miljoner kronor fördelat på tre år för hans forskning om storleksstrukturerade populationsinteraktioner.

Artkeln finns på: http://www.journals.royalsoc.ac.uk

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Lennart Persson, professor i akvatisk ekologi vid Umeå universitet
Telefon: 090-786 6316
E-post: lennart.persson@eg.umu.se

Jorden svettas. Under 1900-talet har den globala medeltemperaturen ökat med nästan en grad, Arktis isar smälter med allt högre hastighet och SMHI bekräftar nu att snömängderna i Sverige har minskat de senaste 40 åren. Isbjörnens existens är hotad, men forskare världen över ser även andra faror med klimatförändringarna.
– Utbredningen av sjukdomsbärare, såsom malariamyggor, är beroende av temperatur- och nederbördsklimatet. När temperaturen stiger ökar också risken för att malariamyggan kan röra sig norrut, säger Erland Källén, professor i dynamisk meteorologi vid Stockholms universitet.

Hur kan vi förhindra malarians spridning? Kan vi skönja likheter mellan de människor som drabbas och skulle vi kunna dra nytta av myggans roll som värd? Vilket arbete görs globalt för att stötta Afrikas länder i arbetet mot denna farsot som dödar 1,5-2,7 miljoner människor varje år?

Naturvetenskapliga fakulteten i samarbete med Enheten för kommunikation och samverkan inbjuder till en pressträff där du får veta senaste nytt och möta några av våra framstående malaria- och klimatforskare för att diskutera dessa frågor.

Måndagen den 6 december kl. 11.30 – 13.00 i Kungstenen i Aula Magna, Frescati.
Vi bjuder på matig smörgås, kaffe/glögg och lussekatter.
(T-bana till hållplats Universitetet, sedan promenad rakt fram cirka två minuter med Aula Magna till höger.)

De forskare du kommer att möta är:

Marita Troye-Blomberg, professor i immunologi
Erland Källén, professor i dynamisk meteorologi
Andreas Heddini, leg. läk., koordinator på MIM-sekretariatet (MIM = Multilateral Initiative on Malaria) som drivs av Stockholms universitet i samarbete med Karolinska institutet.
Ingrid Faye, professor i genetik

Henning Rodhe, professor i kemisk meteorologi kommer att leda diskussionen.

För att kunna beräkna antalet smörgåsar vill vi att du anmäler dig senast förmiddag 3 december till någon av
Ylva Hermansson på e-post ylva.hermansson@natkan.su.se eller telefon 16 35 92
Agneta Paulsson på e-post agneta.paulsson@eks.su.se eller telefon 16 22 56

Detta möte mellan våra forskare och journalister är det femte i en serie av årligen återkommande träffar där vi presenterar senaste nytt inom naturvetenskaplig forskning. Mötesformen varierar.

Vissa av hjärnans signalsystem, serotonin-, noradrenalin-, och dopaminsystemet, spelar en viktig roll för personlighet och neuropsykiatriska sjukdomar. De molekylära verkningsmekanismerna bakom antidepressiva läkemedel är ännu inte helt klarlagda, men man vet att det tar ett par veckor innan den antidepressiva effekten inträder. Under dessa veckor uppkommer i regel en rad bieffekter som senare avtar i takt med att den antidepressiva effekten uppkommer. Cecilia Berggård har tillsammans med sin forskargrupp studerat en transkriptionsfaktor, AP-2, som bland annat är viktig för utvecklingen av de områden i hjärnan där belöningssystem sitter, liksom för att styra uttrycket av många proteiner i systemen. Hon visar att nivåerna av två undersökta medlemmar i AP-2 familjen i råttors hjärnor påverkades kraftigt efter behandling med de antidepressiva läkemedlen citalopram (Cipramil) och fenelzin. Förändringarna var temporära och inträffade under de första behandlingsveckorna, det vill säga innan den antidepressiva effekten blivit manifesterad. Dessa tyder på att AP-2 är involverad i verkningsmekanismen för dessa läkemedel. Eftersom förändringen uppkom under de första behandlingsveckorna och sen återgick till kontrollnivåer igen är det möjligt att AP-2 är involverad i de initiala bieffekterna av läkemedlen.
Cecilia Berggård har även studerat en variant i genen (polymorfism) för en av medlemmarna i AP-2 familjen och visar att den är kopplad till ångestrelaterade personlighetsdrag hos kvinnor samt till aktiviteten av enzymet monoaminoxidas (MAO) i blodplättar. Denna har tidigare visats vara kopplad till personlighetsdrag som impulsivitet och sensationssökande beteende. Ökade kunskaper om mekanismer bakom ångest och depression kan leda till förbättrade möjligheter till behandling. Ny kunskap om AP-2 är viktig för att man i framtiden ska kunna framställa nya effektivare läkemedel med mindre bieffekter.

FAKTA. Generna i kroppens celler innehåller information (kod) om olika proteiners sammansättning. När proteiner ska bildas, ”uttryckas”, måste de gener som kodar för dessa proteiner ”slås på”. Detta styrs av genreglerande proteiner, så kallade transkriptionsfaktorer. Transkriptionsfaktorer har visat sig vara viktiga vid utvecklingen av olika sjukdomar, t ex utvecklingssjukdomar, immunsjukdomar och cancer.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Cecilia Berggård på 018-471 4932 eller via e-post Cecilia.Berggard@neuro.uu.se